Vård vid rörelseorganens sjukdomar 2014

Transkript

1 Nationella riktlinjer Utvärdering Vård vid rörelseorganens sjukdomar 2014 Indikatorer och underlag för bedömningar

2 Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Artikelnummer Publicerad oktober 2014

3 Förord Socialstyrelsen har utvärderat vården vid rörelseorganens sjukdomar. Utgångspunkten har varit rekommendationerna i Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar De sjukdomar som omfattas av riktlinjerna är osteoporos, artros, inflammatorisk ryggsjukdom och ankyloserande spondylit, psoriasisartrit samt reumatoid artrit. Sjukdomar i rörelseorganen får ofta omfattande konsekvenser. För den enskilde kan det innebära försämrad livskvalitet i form av smärta, minskad rörlighet, förlust av oberoende och minskat välmående i allmänhet. Dessa sjukdomar står också för en stor del av den totala vårdkonsumtionen. Uppskattningsvis procent av alla läkarbesök i primärvården orsakas av besvär i skelett, leder och muskler. Resultatet av utvärderingen presenteras i två rapporter. Denna rapport innehåller en beskrivning av metod och resultat för samtliga indikatorer. Den andra rapporten Nationella riktlinjer Utvärdering Vård vid rörelseorganens sjukdomar Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning sammanfattar det viktigaste ur denna rapport och innehåller även Socialstyrelsens rekommendationer och bedömningar. Utvärderingen vänder sig främst till beslutsfattare och verksamhetsledningar på olika nivåer inom hälso- och sjukvården samt till den medicinska professionen. Den kan även vara till nytta för andra aktörer såsom patientföreningar och medier. Projektledare för utvärderingen har varit Inger Lundkvist. Övriga projektmedarbetare har varit Vera Gustafsson, Björn Nilsson, Max Köster, Gunilla Ringbäck Weitoft, Jesper Hörnblad, Tsega Muzollo och Rosita Claesson Wigand. Ett särskilt tack riktas till företrädare för kvalitetsregistren och de medicinska experter som bidragit med underlag till utvärderingen. Ansvariga enhetschefer har varit Marie Lawrence och Björn Nilsson. Lars-Erik Holm Generaldirektör Petra Otterblad Olausson Avdelningschef

4 Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 6 Inledning... 9 Rörelseorganens sjukdomar i fokus... 9 Syfte och avgränsningar Jämförelse mot målnivåer Resultat i två rapporter Intressenter Samverkan och kommunikation Rapportens disposition Metod Datainsamling Datakällor Övriga metodaspekter Införandet av riktlinjerna enkätresultat Enkäternas genomförande Landstingens införande av riktlinjerna Kommunernas införande av riktlinjerna Rörelseorganens sjukdomar Osteoporos vårdens process och resultat Behandling med benspecifika läkemedel efter fragilitetsfraktur(o1) Monoterapi med kalcium och D-vitamin efter fragilitetsfraktur (O2) Återfrakturer inom 5 år efter fragilitetsfraktur (O3) Dödlighet efter höftfraktur (O4) Införandet av riktlinjerna enkätresultat för osteoporos Artros vårdens process och resultat Omhändertagande av personer med artros Artrosskola före protesoperation (A1) Röntgenundersökning före artrosskola (A2) Behandling med glukosamin (A3) Behandling med hyaluronsyra (A4) Artroskopisk kirurgi vid artros i knä (A5) Införandet av riktlinjerna enkätresultat för artros Inflammatoriska reumatiska sjukdomar vårdens process och resultat Reumatoid artrit... 81

5 Sjukdomsduration vid första diagnos av reumatoid artrit (R1)...82 Sjukdomsaktivitet och funktionsförmåga vid nyinsjuknande i reumatoid artrit (R2)...85 Biologiska läkemedel vid reumatoid artrit (R3)...90 Sjukdomsaktivitet och funktionsförmåga före och efter behandling med biologiska läkemedel vid reumatoid artrit (R4)...96 Behandling med biologiska läkemedel av nyinsjuknade patienter med reumatoid artrit (R5) Sjukdomsduration vid första behandling med biologiska läkemedel vid reumatoid artrit (R6) Ankyloserande spondylit Psoriasisartrit Biologiska läkemedel vid ankyloserande spondylit och psoriasisartrit (R7) Införandet av riktlinjerna enkätresultat för inflammatoriska reumatiska sjukdomar Referenslista Bilaga 1. Projektorganisation

6 Sammanfattning Socialstyrelsen har utifrån ett nationellt perspektiv utvärderat hälso- och sjukvårdens följsamhet till rekommendationerna i Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar Det huvudsakliga syftet är att beskriva landstingens processer och resultat samt att belysa kvaliteten och effektiviteten i vården av patienter med dessa sjukdomar. Resultatet av utvärderingen påverkas av att det har gått förhållandevis kort tid sedan riktlinjerna publicerades samt att de data som används i utvärderingen i de flesta fall avser år Detta innebär att det är för tidigt att dra några bestämda slutsatser av resultaten kopplat till rekommendationerna i riktlinjerna. Denna utvärdering får därför betraktas som baseline-utvärdering. Ambitionen är dock att kunna presentera mer aktuella data i framtida utvärderingar. Utvärderingen omfattar följande diagnoser: osteoporos artros i knä och höft inflammatoriska reumatiska sjukdomar: reumatoid artrit samt ankyloserande spondylit och psoriasisartrit (i begränsad omfattning). Osteoporos De indikatorer som speglar vården vid osteoporos visar bland annat att förskrivningen av benspecifika läkemedel i stort sett är oförändrad sedan 2005 samt att variationen mellan landstingen är stor när det gäller antalet återfrakturer. Socialstyrelsen bedömer att vården kan förbättras framförallt genom ökad diagnostik av osteoporos, förebyggande insatser som fysisk träning och fallprevention samt att behandling med benspecifika läkemedel ges i högre utsträckning. Artros De indikatorer som speglar vården vid artros visar bland annat skillnader mellan landstingen när det gäller diagnostik, tillgång till fysisk träning och behandling. När det gäller användningen av röntgen vid diagnostik, artroskopi samt behandling med glukosamin och hyaluronsyra bör dessa åtgärder fortsätta att minska. Socialstyrelsen bedömer att vården kan förbättra utredning och diagnostik av artros samt tidigt erbjuda handledd och individanpassad fysisk träning i högre utsträckning. Inflammatoriska reumatiska sjukdomar Reumatoid artrit De indikatorer som speglar vården vid reumatoid artrit visar bland annat skillnader mellan landstingen när det gäller hur länge personer med reumatoid artrit har haft besvär innan diagnosen ställs och hur många som får behandling med biologiska läkemedel. Socialstyrelsen bedömer att vården kan förbättras genom utökad samverkan mellan specialistvården och primärvården för att om möjligt korta tiden från symtomdebut till diagnos samt tidigare 6 NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014

7 start av behandling med biologiska läkemedel eller annat lämpligt alternativ. Fysisk träning och rehabilitering bör också prioriteras. Ankyloserande spondylit Den indikator som redovisas speglar förskrivningen av biologiska läkemedel vid ankyloserande spondylit. Resultatet visar att antalet patienter som behandlas med biologiska läkemedel har ökat över tid i riket. Det behövs dock ytterligare underlag för att kunna följa upp vården vid ankyloserande spondylit. Förutsättningarna för uppföljning av vården av personer med ankyloserande spondylit kan förbättras genom att öka rapporteringen av uppgifter till relevanta register. Psoriasisartrit Den indikator som redovisas speglar förskrivningen av biologiska läkemedel vid psoriasisartrit. Resultatet visar att antalet patienter som behandlas med biologiska läkemedel har ökat kraftigt i riket de senaste åren. Det behövs dock ytterligare underlag för att kunna följa upp vården vid psoriasisartrit. Förutsättningarna för uppföljning av vården av personer med psoriasisartrit kan förbättras genom att öka rapporteringen av uppgifter till relevanta register. Jämlik vård Utvärderingen har även belyst skillnader utifrån ålder, kön, födelseland och socioekonomi (utbildningsnivå). Resultatet visar att det förekommer skillnader mellan män och kvinnor, till exempel när det gäller läkemedel mot osteoporos vid fragilitetsfrakturer. Då behandlas män i avsevärt mindre utsträckning än kvinnor. Skillnader förekommer också när det gäller utbildningsnivå och födelseland. Högutbildade kvinnor och män får i högre utsträckning biologiska läkemedel vid reumatoid artrit än lågutbildade och bland högutbildade respektive svenskfödda personer får större andelar läkemedel mot osteoporos efter fragilitetsfraktur. Jämförelserna tar dock inte hänsyn till skillnader mellan grupperna när det gäller exempelvis patientsammansättning som kan bidra till att förklara att läkemedel ges i olika utsträckning. Utvärderingen pekar på att hälso- och sjukvården kan bli mer jämlik genom att landstingen säkerställer att vården ges på likartat sätt oberoende av kön eller socioekonomisk bakgrund. Landstingens och kommunernas införande av riktlinjerna Socialstyrelsen har genom en enkätundersökning i november 2013 kartlagt hur landstingen och kommunerna har mottagit riktlinjerna om vården vid rörelseorganens sjukdomar, samt vilka åtgärder de har vidtagit utifrån dessa. Resultatet visar att de flesta landstingen har påbörjat insatser för att införa de nationella riktlinjerna. En tredjedel av landstingen har en övergripande handlingsplan (hälso- och sjukvårdsledningsnivå) för arbetet, men de flesta landsting har lokala handlingsplaner (verksamhetsnivå). Två tredjedelar av landstingen följer upp följsamheten till riktlinjernas rekommendationer på lokal eller regional nivå. De flesta landstingen anger vidare att riktlinjerna haft en påverkan på den vård patienterna får. Socialstyrelsen bedömer att det är positivt att så många landsting har påbörjat arbetet med att införa riktlinjerna. Det är också glädjande att så många NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR

8 upplever att riktlinjerna ger ett gott stöd i landstingets ledning och styrning, och fungerar som underlag för uppdragsbeskrivningar och politiska prioriteringar. Enkäten visar dock att endast drygt hälften av de kommuner som besvarade enkäten känner till de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar och att det är få som har vidtagit några åtgärder för att införa riktlinjerna. Några av rekommendationerna i riktlinjerna berör även den kommunala hälso- och sjukvården, varför det är viktigt att kommunerna har större kunskap om riktlinjerna. Socialstyrelsen bedömer att myndigheten behöver genomföra ytterligare insatser genom särskilt riktade informationsaktiviteter till den kommunala hälso- och sjukvården. Detta föreslås ske i samverkan med NSK-S (Nationella samverkansgruppen för kunskapsstyrning socialtjänst). Ny utvärdering inom några år Socialstyrelsen kommer inom några år att åter utvärdera följsamheten till de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar. De förbättringsområden som identifierats i denna utvärdering kommer då särskilt att följas upp. Dessutom är förhoppningen att datakällorna har utvecklats så att det är möjligt att göra en mer heltäckande utvärdering som omfattar riktlinjernas samtliga sjukdomar. 8 NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014

9 Inledning Socialstyrelsen följer upp, utvärderar och rapporterar om läget och utvecklingen i hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, anger att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. För att uppfylla målet ska hälso- och sjukvården enligt HSL uppfylla kraven på en god vård. Myndigheten använder begreppet god vård och omsorg. Det innebär att vården och omsorgen ska vara kunskapsbaserad, säker, individanpassad, effektiv, jämlik och tillgänglig. En del i Socialstyrelsens uppdrag är att stödja kunskapsstyrning av hälsooch sjukvården och socialtjänsten. Det uppdraget innefattar bland annat att ta fram nationella riktlinjer, indikatorer och öppna jämförelser och utvärderingar av vård och omsorg för specifika sjukdomsgrupper. Den här rapporten utvärderar vården vid rörelseorganens sjukdomar utifrån rekommendationerna i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2012 [1]. Rapporten innehåller samtliga indikatorer som använts i utvärderingen. Resultatet av utvärderingen påverkas av att det har gått förhållandevis kort tid sedan riktlinjerna publicerades samt att de data som används i utvärderingen i de flesta fall avser år Detta innebär att det är för tidigt att dra några bestämda slutsatser av resultaten kopplat till rekommendationerna i riktlinjerna. Denna utvärdering får därför betraktas som baseline-utvärdering. Ambitionen är dock att kunna presentera mer aktuella data i framtida utvärderingar. Rörelseorganens sjukdomar i fokus Rörelseorganens sjukdomar är ett samlingsnamn för många olika åkommor som angriper skelett, leder och muskler, med olika vårdbehov som följd. Vanliga symtom är ledsvullnad, ledömhet, rörelsesmärta, nedsatt muskelkraft och trötthet. Sjukdomar i rörelseorganen är relativt vanliga. I Statistiska Centralbyråns (SCB) undersökning av levnadsförhållanden (ULF/SILC) 2012/2013 uppgav 3,7 procent av männen och 6,4 procent av kvinnorna i åldersgruppen år att de hade nedsatt rörelseförmåga, vilket innebar att de inte kunde springa en kortare sträcka på cirka 100 meter eller kliva på en buss obehindrat eller ta en kort rask promenad i cirka 5 minuter [2]. Reumatiska besvär och ledbesvär är också de mest frekventa kroniska tillstånden i Europa [3]. Sverige har i likhet med andra länder en utveckling där befolkningen blir allt äldre, vilket innebär att fler personer med tiden får sjukdomar och besvär i rörelseorganen. Även antalet personer med övervikt ökar, detta bidrar också till att fler får sjukdomar i rörelseorganen. Konsekvenserna av sjukdomar i rörelseorganen är omfattande för den enskilde i form av nedsatt hälsa och försämrad livskvalitet. Dessa sjukdomar ställer också krav på sjukvården och svarar för en stor del av vårdkonsumtionen liksom en stor andel av samhällets totala utgifter för sjukdomar. Enligt NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR

10 statistik från Försäkringskassan i december 2013 fick drygt 23 procent av individerna med sjuk- och aktivitetsersättning detta på grund av sjukdomar i rörelseorganen, vilket är en minskning jämfört med år 2005 då motsvarande andel var nästan 32 procent [4]. Utvärderingen omfattar följande diagnoser: osteoporos artros i knä och höft inflammatoriska reumatiska sjukdomar: reumatoid artrit samt ankyloserande spondylit och psoriasisartrit (i begränsad omfattning). Syfte och avgränsningar Utvärderingens syfte Syftet är att följa upp landstingens processer och bedöma resultaten samt att redovisa kostnaderna för vården vid rörelseorganens sjukdomar. Ambitionen är att utvärdera vårdens kvalitet och effektivitet. I den sammanfattande rapporten Nationella riktlinjer Utvärdering Vård vid rörelseorganens sjukdomar Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning ger Socialstyrelsen rekommendationer om vilka områden som behöver förbättras för att personer med dessa sjukdomar ska få en god vård. Syftet med rapporten är att öppet jämföra och utvärdera den svenska vården vid rörelseorganens sjukdomar utifrån följande frågeställningar: Bedrivs vården i enlighet med Socialstyrelsens rekommendationer i de nationella riktlinjerna för rörelseorganenssjukdomar från år 2012? Bedrivs vården i enlighet med de sex kriterierna för en god vård, det vill säga är vården kunskapsbaserad, säker, individanpassad, effektiv, jämlik och tillgänglig? Rapportens avgränsningar Utvärderingen avser att beskriva vården som ges vid de sjukdomar som omfattas av de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar. När det gäller ankyloserande spondylit och psoriasisartrit kan endast resultatet av en indikator redovisas vilket innebär att det inte går att göra några bedömningar eller dra några slutsatser av vården vid dessa sjukdomar i den här utvärderingen. I nuläget saknas det också en nationell datakälla som möjliggör uppföljning av primärvårdens insatser vilket innebär att en stor del av den vård som ges vid rörelseorganens sjukdomar inte ingår i utvärderingen. Jämförelse mot målnivåer Inom ramen för utvärderingen ska Socialstyrelsen ta fram målnivåer där så är möjligt, om detta inte är gjort i riktlinjearbetet. Målnivåerna kommer att redovisas i en separat rapport senast i januari NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014

11 Resultat i två rapporter Utvärderingen av vården vid rörelseorganens sjukdomar publiceras i två rapporter, dels denna rapport, dels en rapport som innehåller de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna från utvärderingen. Båda rapporterna publiceras samtidigt. Denna rapport innehåller en beskrivning av de använda metoderna och en redovisning av resultatet för samtliga indikatorer samt diagram som belyser de mest intressanta skillnaderna mellan landstingen. Den andra rapporten Nationella riktlinjer Utvärdering Vård vid rörelseorganens sjukdomar Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning, redovisar de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna från utvärderingen. Rapporterna kan beställas eller laddas ner från Socialstyrelsens webbplats Intressenter Rapporterna riktar sig främst till beslutsfattare inom hälso- och sjukvården; politiker, tjänstemän och verksamhetschefer, samt till den medicinska professionen inom hälso- och sjukvård. De kan även vara till nytta för andra intressenter såsom patientföreningar och medier. Samverkan och kommunikation Arbetet har bedrivits av en projektgrupp som har samverkat med medicinska experter inom respektive sjukdomsområde samt med registerhållare för de nationella kvalitetsregistren Svensk reumatologis kvalitetsregister (SRQ), Bättre omhändertagande av artros (BOA) och Svenska höftprotesregistret (SHPR). Utvärderingens upplägg och genomförande har förankrats i nationella samordningsgruppen för kunskapsstyrning (NSK) samt med patientföreningen Reumatikerförbundet. Projektorganisationen presenteras i bilaga1. Rapportens disposition Efter denna inledning följer ett kapitel om metod som beskriver de indikatorer som ingår i utvärderingen, de datakällor som varit underlag samt andra metodaspekter. Därefter följer flera kapitel som belyser vårdens resultat för rörelseorganens sjukdomar. Varje kapitel innehåller avsnitt där resultatet för alla indikatorer presenteras med hjälp av diagram, tabeller och text. För varje indikator presenteras också en kort bedömning baserad på skillnader i rikets genomsnittliga värde, variationen mellan landsting samt utvecklingen över tid. Dessutom kommenteras och redovisas eventuella skillnader mellan kön, åldersgrupper, utbildningsnivå och födelseland samt de utvecklingsbehov som finns. Rapporten omfattar även 3 bilagor: Bilaga 1 Bilaga 2 Projektorganisation Vårdkonsumtion och kostnader vård vid rörelseorganens sjukdomar NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR

12 Bilaga 3 Indikatorbeskrivningar detaljerad teknisk beskrivning av varje indikator som ingår i rapporten Bilaga 2-3 finns tillgängliga på Socialstyrelsens webbplats, 12 NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014

13 Metod Denna rapport är en uppföljning och bedömning av följsamheten till rekommendationerna i Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar Uppföljningen utgår från de indikatorer som togs fram i arbetet med de nationella riktlinjerna samt några nya indikatorer som tagits fram under arbetet med uppföljningen. Underlaget i uppföljningen bygger främst på uppgifter från de nationella kvalitetsregistren och Socialstyrelsens hälsodataregister. Registrens täckningsgrad kan variera, vilket innebär att det inte alltid är möjligt att dra några bestämda slutsatser av resultatet. Rapporten redovisar landstingens insatser ur två perspektiv; processer och resultat. De två perspektiven har undersökts i syfte att följa upp och bedöma kvaliteten på vården vid rörelseorganens sjukdomar. Dessutom beskrivs vårdkonsumtion och kostnader för dessa sjukdomar i bilaga 2, som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Datainsamling Uppgifterna har i huvudsak hämtats från Socialstyrelsens hälsodataregister och från nationella kvalitetsregister. När det gäller insatser i primärvården saknas uppgifter på nationell nivå. Det innebär att en stor del av den vård som ges vid sjukdomar i rörelseorganen inte kan redovisas i utvärderingen. Urval av indikatorer Indikatorerna i utvärderingen är hämtade från de nationella riktlinjerna. Där ingår tre övergripande indikatorer att följa upp oavsett diagnos, och dessutom ett antal diagnosspecifika indikatorer varav några är utvecklingsindikatorer (innebär att det saknas nationella datakällor). Denna utvärdering omfattar några av de indikatorer som utformades i riktlinjearbetet samt några nya som togs fram under utvärderingsarbetet. En teknisk beskrivning av indikatorerna finns i bilaga 3, som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR

14 Indikatorförteckning Varje indikator betecknas med en bokstav, O för osteoporos, A för artros och R för inflammatoriska reumatiska sjukdomar, samt en siffra. Beteckningarna används konsekvent i rubriker till den löpande texten, i diagrammen och vid hänvisningar. Utvärderingen omfattar följande indikatorer: Tabell 1. Indikatorförteckning Osteoporos Behandling med benspecifika läkemedel efter fragilitetsfraktur Monoterapi med kalcium och D-vitamin efter fragilitetsfraktur* Återfrakturer inom 5 år efter fragilitetsfraktur Dödlighet efter höftfraktur* O1 O2 O3 O4 Artros Artrosskola före höftprotesoperation* Röntgenundersökning innan artrosskola* Behandling med glukosamin* Behandling med hyaluronsyra* Artroskopisk kirurgi vid artros i knä A1 A2 A3 A4 A5 Inflammatoriska reumatiska sjukdomar Sjukdomsduration vid första diagnos av reumatoid artrit Sjukdomsaktivitet och funktionsförmåga vid nyinsjuknande i reumatoid artrit Biologiska läkemedel vid reumatoid artrit Sjukdomsaktivitet och funktionsförmåga före och efter behandling med biologiska läkemedel vid reumatoid artrit Behandling med biologiska läkemedel hos nyinsjuknade patienter med reumatoid artrit* Sjukdomsduration vid första behandling med biologiska läkemedel vid reumatoid artrit* Biologiska läkemedel vid ankyloserande spondylit och psoriasisartrit R1 R2 R3 R4 R5 R6 R7 * Nya indikatorer som inte ingår i de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar, Datakällor För att kunna jämföra och bedöma hälso- och sjukvårdens kvalitet behövs uppgifter om den vård som ges till patienterna vid olika sjukdomar. Dessa uppgifter måste både ha en god geografisk täckning och vara av tillräckligt hög kvalitet samt om möjligt vara personnummerbaserade för att kunna följas upp på individnivå. Det har inte varit möjligt att använda alla riktlinjeindikatorer i denna utvärdering, bland annat på grund av att det saknas nationella data för flera av dem. Det gäller till exempel de övergripande generella indikatorerna (längd 14 NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014

15 och vikt samt otillräcklig fysisk aktivitet). Inom kvalitetsregistren pågår ett utvecklingsarbete för att på sikt kunna registrera även dessa indikatorer. I den här utvärderingen har även uppgifter om införandet av de nationella riktlinjerna hämtats in via en enkätundersökning i landsting och kommuner. Socialstyrelsen har använt uppgifter från tre nationella kvalitetsregister: Svensk reumatologis kvalitetsregister, Bättre omhändertagande av artros och Svenska Höftprotesregistret, samt uppgifter från Socialstyrelsens register: patientregistret, läkemedelsregistret och dödsorsaksregistret. Information om utbildningsnivåer har hämtats från Statistiska Centralbyråns utbildningsregister och uppgifter om födelseland från patientregistret. Dessutom har uppgifter om vårdkostnader hämtats från KPP-databasen (kostnad per patient) som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) administrerar samt från Apotekens Servicebolag AB för läkemedelskostnader inom sluten- och öppenvården. Rapporteringen till Socialstyrelsens hälsodataregister är obligatorisk och lagreglerad medan rapporteringen till de nationella kvalitetsregistren är frivillig. Landsting och sjukhus väljer själva om de vill ansluta sig till registren, och dessutom kan patienterna avböja att deras uppgifter registreras. Nationella kvalitetsregister Svensk reumatologis kvalitetsregister (SRQ) Svensk reumatologis kvalitetsregister (SRQ) [5] ger både patienter och läkare kunskap om tillgängliga behandlingsmöjligheter och verktyg för att utvärdera behandlingseffekterna. På så sätt ger registret stöd till kvalitetsutveckling under tiden vården genomförs. Samtliga reumatologkliniker och privatpraktiker är anslutna till registret och kan erbjuda sina patienter att vara med i registret. År 2012 omfattade registret patienter. Sedan 2004 kan patienten själv uppge sin upplevelse av den aktuella sjukdomsbilden, vilket kan ske hemifrån före besöket via webbtjänsten Mina vårdkontakter eller direkt i en dator i väntrummet på mottagningen. Med internettjänsten PER (Patientens egen registrering) omvandlas bedömningarna till kvantitativa mått som omedelbart återrapporteras till patienten i form av en översikt av den aktuella hälsan. Med siffror på subjektiva dimensioner av hälsa blir det lättare för läkarna att ta patienternas uppfattning i beaktande då den individuella vården utformas. Svensk Reumatologis Kvalitetsregister ger på detta sätt förutsättningar för en bättre individuell hälsa genom proaktiv patientmedverkan. Resultaten från mötet med vården rapporteras till det nationella kvalitetsregistret. Sedan kan vården förbättras med ett traditionellt kvalitetsarbete genom jämförelser över tid och nationellt. Bättre omhändertagande av artros (BOA) BOA-registret syftar till att utvärdera och återkoppla effekten av ett strukturerat sjukgymnastiskt omhändertagande av patienter med artros i höft eller knä. Utgångspunkten för artrosdiagnosen är en samlad bedömning av anamnes, symtom och kliniska fynd. Registret omfattar de patienter som diagnostiseras enligt dessa kriterier och som erbjuds att gå en så kallad artrosskola. Artrosskola innebär att patienten får utbildning, erbjuds handledd träning och får råd om viktnedgång vid behov. Inklusionskriterier för artrosskolan är att NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR

16 patienten har så svåra besvär från höft och/eller knä att de söker sjukvård, och att sjukgymnasten/fysioterapeuten bedömer att besvären beror på artros. Exklusionskriterier är inflammatorisk ledsjukdom, malignitet eller andra allvarliga sjukdomar som ger en dominerande symtombild samt havererad kollumfraktur. Personer som inte förstår svenska språket och därmed inte kan tillgodogöra sig artrosskolan i grupp tas omhand individuellt, eventuellt med tolk, men registreras inte. I registret ingår framför allt personer som får artrosskola inom primärvården, men även inom den specialiserade vården. I registret utvärderas patientnytta, patienternas följsamhet till rekommenderad intervention, EQ-5D (hälsorelaterad livskvalitet), smärtskattning enligt VAS (visuell analog skala), patientnöjdhet, viljan att bli opererad, rörelserädsla, fysisk aktivitetsnivå, tilltro till den egna förmågan att påverka symtom samt operation med total höftplastik eller total knäplastik. Registret kommer på sikt att kunna ge kunskap om socioekonomiska och livsstilsrelaterade faktorer som kan ha betydelse för hälsorelaterad livskvalitet och sjukvårdskonsumtion vid artros. BOA-registret har funnits som ett nationellt kvalitetsregister sedan Sedan dess har antalet registrerade patienter och antalet anslutna enheter i princip fördubblats varje år. Enligt registrets årsrapport 2013 [6] ingår totalt patienter och samtliga landsting har sedan 2012 enheter som rapporterar till registret. I april 2014 var det 376 enheter som var anslutna till registret. Svenska Höftprotesregistret(SHPR) Höftprotesregistrets huvuduppgift är att analysera hela processen kring höftproteskirurgin. Tioårsöverlevnaden, det vill säga den tid som en protes fungerar, av de vanligaste och mest dokumenterade proteserna är idag över 95 procent [7]. Patientgrupperna består av en relativt frisk population med en medelålder på strax under 70 år samt en grupp av patienter med en medelålder på cirka 85 år med uttalad medicinsk samsjuklighet och kort förväntad överlevnad. Samtliga enheter som utför total höftplastik ingår i registret, både offentliga och privata. Alla sjukhus som opererar halvproteser rapporterar också till registret. Höftprotesregistret har således en 100-procentig täckningsgrad vad gäller sjukhus. Täckningsgraden för förstagångsoperationer på individnivå är kontrollerad via samkörning med patientregistret på Socialstyrelsen. Täckningsgraden 2012 var på riksnivå 97,5 procent för totalproteser och 96,2 procent för halvproteser. Socialstyrelsens register Denna rapport använder data från två av Socialstyrelsens hälsodataregister samt dödsorsaksregistret. Patientregistret Patientregistret vid Socialstyrelsen omfattar all slutenvård samt alla läkarbesök i specialiserad öppenvård som inte betecknas som primärvård. Registret har hittills uppdaterats årligen. När analyserna i denna rapport genomfördes fanns rikstäckande uppgifter tillgängliga till och med I patientregistret registreras varje år cirka 1,5 miljoner slutenvårdsbesök och närmare 10 miljoner öppenvårdsbesök. 16 NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014

17 I patientregistret är det möjligt att få information om en individs samtliga vårdtillfällen, oavsett diagnos, i slutenvård sedan 1987 och i den öppna specialiserade vården sedan Patientregistrets slutenvårdsdel har en jämn och bra kvalitet över tid för centrala variabler såsom huvuddiagnos, sjukhus och datum för vården. I slutenvårdsdelen är bortfallet av huvuddiagnos litet, cirka 1 procent, medan det förekommer ett selektivt bortfall av åtgärdskoder. Socialstyrelsen har dock uppmärksammat att det bland privata vårdgivare finns en betydande underrapportering av flera åtgärder. När det gäller specialiserad öppenvård har rapporteringen till patientregistret förbättrats avsevärt men vissa brister återstår fortfarande. Patientregistret omfattar inte uppgifter från primärvården, vilket innebär att en stor del av vården inte kan redovisas i utvärderingen. Registret omfattar heller inte vård som ges av andra yrkeskategorier än läkare. En stor del av de uppgifter som presenteras i denna rapport har hämtats från patientregistret. Läkemedelsregistret Läkemedelsregistret omfattar alla läkemedel som förskrivits och hämtats ut via recept på apotek sedan 1 juli Mellan 1999 och 2005 samlades samma uppgifter in, men utan personnummer. Registret uppdateras månadsvis med cirka två veckors fördröjning. Av de 90 miljoner recept som expedieras och registreras årligen saknar 0,3 procent personnummer och 0,6 procent kod för folkbokföringsort. Registret omfattar inte läkemedel som ges i slutenvården, dispenseras ur läkemedelsförråd eller köps utan recept. Läkemedelsregistret anger heller inte orsaken till förskrivningen. Dödsorsaksregistret Socialstyrelsens dödsorsaksregister omfattar samtliga avlidna som var folkbokförda i Sverige vid tiden för dödsfallet. Dödsorsaksregistret innehåller uppgifter från 1961 och framåt och uppdateras årligen. När analyserna i denna rapport genomfördes fanns uppgifter om dödsdatum för avlidna till och med Enkätundersökning i landsting och kommuner För att samla information om införandet av de nationella riktlinjerna har Socialstyrelsen genomfört två enkätundersökningar, en till samtliga landsting (21 stycken) och en till samtliga kommuner och stadsdelar i landet (316 stycken). Den övergripande frågeställningen var hur landstingen och kommunerna hade mottagit riktlinjerna om vården vid rörelseorganens sjukdomar, samt vilka åtgärder de hade vidtagit utifrån dessa. Den kommunala hälso- och sjukvården ansvarar för vård och omsorg upp till och med sjuksköterskenivå. Landstinget ansvarar för läkarinsatser. Övriga metodaspekter I rapporten presenteras och jämförs resultaten utifrån organisatorisk nivå för riket och för landstingen. Indikatorerna redovisas efter patientkaraktäristika NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR

18 såsom ålder och kön, samt efter utbildning och födelseland i de fall det finns relevanta skillnader. Uppgifter indelade efter utbildningsnivå och födelseland presenteras genomgående på nationell nivå. Genom att jämföra uppgifter på dessa olika nivåer går det att synliggöra eventuella ojämlikheter i vården. Jämförelse utifrån utbildning och födelseland Data från hälsodataregistren och de nationella kvalitetsregistren kompletteras med uppgifter om individens högsta avslutade utbildningsnivå genom länkning med SCB:s utbildningsregister. Förgymnasial utbildning i nio år eller mindre klassificerades i analyserna som låg utbildning, två- eller treårig gymnasial utbildning klassificerades som medelhög utbildning, och eftergymnasial utbildning inklusive forskarutbildning som hög utbildning. Uppgifterna om födelseland har hämtats från Socialstyrelsens patientregister, åren Patienterna delades in efter födelseland i grupperna: svenskfödda födda i övriga Norden födda i övriga EU-länder (Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike) födda i övriga världen. Presentation av uppgifter i diagram I utvärderingen redovisas informationen i separata diagram för hela riket samt för landsting när det är relevant och det finns tillgängliga uppgifter. För vissa indikatorer finns för få observationer och Socialstyrelsen har då avstått från att redovisa uppgifterna i diagram. Om materialet omfattar för få observationer gå det inte att statistiskt sett dra några slutsatser. För redovisning på landstingsnivå gäller att minst 30 patienter finns med i jämförelsen. När det gäller uppgifter om kön, åldersgrupper, utbildningsnivå och födelseland visas diagram och tabeller endast när det finns relevanta skillnader. Rangordning och namn Samtliga diagram rangordnar landstingen utifrån principen att det bästa resultatet finns högst upp och det sämsta längst ner i diagrammet. Där det inte går att värdera resultatet sker rangordningen utifrån principen högst till lägst värde. Syftet med rangordningen är inte primärt att ställa olika landsting mot varandra utan att visa de variationer som finns i landet. Landstingens benämning Region Halland, Region Gotland, Region Skåne och Västra Götalandsregionen kallas genomgående för landsting i den här utvärderingen. 18 NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014

19 Införandet av riktlinjerna enkätresultat Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska vara ett stöd för beslutsfattare i landsting, regioner och kommuner, så att dessa kan styra hälso- och sjukvården och socialtjänsten med öppna och systematiska prioriteringar. Riktlinjerna riktar sig till såväl beslutsfattare som verksamhetsledningar och är ett stöd för styrning och ledning på alla nivåer inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. I första hand är riktlinjerna ett underlag för att fördela resurser inom sjukdomsgruppen eller verksamhetsområdet så kallade vertikala prioriteringar. I denna utvärdering har Socialstyrelsen kartlagt hur landstingen och kommunerna har mottagit riktlinjerna om vården vid rörelseorganens sjukdomar, samt vilka åtgärder de har vidtagit utifrån dessa. Den kommunala hälso- och sjukvården ansvarar för vård och omsorg upp till och med sjuksköterskenivå. Landstinget ansvarar för läkarinsatser. Enkäternas genomförande För att samla in information har Socialstyrelsen genomfört två enkätundersökningar, en till samtliga landsting och en till samtliga kommuner och stadsdelar i landet. Landstingsenkäten I november 2013 skickades en enkät ut till samtliga 21 landstingsledningar, i syfte att samla in information om hur riktlinjerna mottagits på övergripande landstingsnivå. Enkäten skickades till hälso- och sjukvårdsdirektören eller motsvarande och besvarades av 19 landsting, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 90 procent. Landstingen i Blekinge och Gotland svarade inte. Enkäten bestod av två delar, där den ena innehöll frågor om hur riktlinjerna har tagits emot och införts. Den andra delen innehöll specifika frågor för respektive sjukdomsgrupp (artros, osteoporos och inflammatoriska reumatiska sjukdomar). För att besvara den delen uppmanades landstingsledningen att samla in underlag från berörda verksamheter inom både specialistvård och primärvård. Kommunenkäten I november 2013 skickades en enkät ut till samtliga 316 kommuner och stadsdelar i landet. Syftet var att få information om huruvida kommunerna kände till riktlinjerna, och på vilket sätt de i så fall mottagit dessa. Enkäten skickades till kommunernas socialchefer, men besvarades i de flesta fall av kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska (MAS). Enkäten besvarades av 237 kommuner, vilket motsvarar 75 procent. Av dessa angav 130 att de kände till riktlinjerna, och de fick då svara på följdfrågor om bland annat mottagandet och införandet. Resultaten från kommun- NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR

20 enkäten baseras alltså främst på svaren från dessa 130 kommuner, vilket bör beaktas vid tolkningen av resultaten. Landstingens införande av riktlinjerna Landstingen fick bland annat svara på om de tagit fram handlingsplaner för att införa riktlinjerna, genomfört informationsinsatser samt utformat ekonomiska ersättningar och uppföljningssystem för att styra mot en ökad följsamhet till riktlinjerna. Handlingsplaner har tagits fram I en tredjedel av landstingen (6 av 19 svarande) finns det en övergripande handlingsplan (hälso- och sjukvårdsledningsnivå) för att införa riktlinjerna, och som även innehåller en tidplan. Ytterligare tre landsting (Halland, Kronoberg och Norrbotten) anger att en sådan handlingsplan kommer att tas fram under år I många landsting (15 av de 19 svarande) har de nationella riktlinjerna också omsatts i lokala handlingsplaner (verksamhetsnivå) för införandet. Informationsaktiviteter har genomförts men inte till kommunerna Samtliga 19 svarande landsting anger att de har genomfört informationsaktiviteter för att sprida innehållet i riktlinjerna. Endast två landsting (Värmland och Västra Götaland) har haft informationsaktiviteter om riktlinjerna dit även den kommunala hälso- och sjukvården hade bjudits in. Ekonomisk ersättning för att öka följsamheten En fjärdedel av de svarande landstingen (5 av 19) har utvecklat ersättningsformer för att stimulera följsamheten till riktlinjerna. Landstinget i Östergötland har ökat den ekonomiska ersättningen för förskrivning av vissa biologiska läkemedel, och ger också ersättning till verksamheter som utvecklar artrosskolor. Även i Västerbotten är artrosskola inarbetat som ett uppdrag i hälsovalet, med särskild ekonomisk ersättning. I Jönköping får verksamheten ekonomisk ersättning om man lyckas minska antalet artroskopier med 10 procent per år. I Västra Götaland ges ersättning kopplad till DXA (Dual energy X-ray Absorbation) för mätning av graden av benskörhet vid osteoporos samt behandling med biologiska läkemedel och kompetensförsörjning inom området reumatologi. Landstinget i Kronoberg anger att verksamheterna kan få en särskild ersättning om de registrerar uppgifter så att kvalitetsindikatorer gällande tobak, alkohol, fysisk aktivitet och ordination av FaR (fysisk aktivitet på recept) kan följas upp. 20 NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014

21 Uppföljning av följsamheten till riktlinjen Två tredjedelar av de svarande landstingen (13 av 19) anger att de gör lokala eller regionala uppföljningar av följsamheten till riktlinjerna. Uppföljningen sker ofta i dialog mellan landstingsledningen och de berörda verksamheterna, utifrån underlag från kvalitetsregister och öppna jämförelser. I tabellen nedan redovisas landstingens insatser för att införa riktlinjerna. Tabell 2. Åtgärder för att införa riktlinjerna Handlingsplaner Informationsaktiviteter Ekonomisk Landsting Övergripande Lokal ersättning Uppföljning Stockholm - Ja Ja Nej Nej Uppsala Nej Ja Ja Nej Ja Sörmland Nej Ja Ja Nej Ja Östergötland Nej Ja Ja Ja Ja Jönköping Nej Ja Ja Ja Ja Kronoberg Planeras 2014 Ja Ja Ja Ja Kalmar Nej Ja Ja Nej Ja Gotland Blekinge Skåne Nej Ja Ja Nej Nej Halland Planeras 2014 Nej Ja Nej Nej Västra Götaland Ja Ja Ja, med Ja Ja kommuner Värmland Ja Ja Ja Nej Ja Örebro Nej Nej Ja Nej Ja Västmanland Ja Ja Ja Nej Ja Dalarna Ja Ja Ja Nej Ja Gävleborg Ja Ja Ja Nej Ja Västernorrland Nej Ja Ja Nej Nej Jämtland Nej Nej Ja Nej Nej Västerbotten Ja Ja Ja Ja Ja Norrbotten Planeras 2014 Nej Ja Nej Nej Källa: Socialstyrelsens enkät till landstingen, november I kapitlen om varje sjukdom finns en utförligare beskrivning av genomförda åtgärder för att öka följsamheten till riktlinjerna inom respektive sjukdomsområde (artros, osteoporos och inflammatoriska reumatiska sjukdomar). Förändrad praxis till följd av riktlinjerna Majoriteten av de svarande landstingen (16 av 19) bedömer att riktlinjerna har påverkat rådande praxis i landstinget. När det gäller osteoporos lyfter många fram en ökad användning av FRAX, som är ett verktyg för att bedöma frakturrisken. Flera har också köpt in eller planerar att köpa in utrustning för DXA, vilket är en lågstrålande röntgenmetod som används för att mäta och klassificera graden av benskörhet. Riktlinjerna bedöms också ha lett till förbättrade vårdprogram och remissrutiner, samt till en ökad läkemedelsbehandling. När det gäller artros anger många landsting att fler personer erbjuds långvarig fysisk träning. Detta sker ofta i form av en artrosskola, och utvecklingen av artrosskolor har framförallt skett inom primärvården. Flera landsting svarar vidare att de har börjat registrera uppgifter i kvalitetsregistret BOA. Utvecklingen av FaR lyfts också fram som ett skäl till att fler erbjuds NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR

22 långvarig fysisk träning. Några landsting menar att riktlinjerna har lett till färre artroskopier och röntgenundersökningar. Dessutom har tydligare riktlinjer och vårdprogram, med utgångspunkt från de nationella riktlinjerna, bidragit till en bättre samverkan mellan specialistvården och primärvården. För vården av patienter med inflammatoriska reumatiska sjukdomar (reumatoid artrit, ankyloserande spondylit och psoriasisartrit) ser landstingen en ökad behandling med biologiska läkemedel, genom nya och tydligare behandlingsrekommendationer inom läkemedelsområdet. Flera framhåller också att läkemedlen i dag sätts in tidigare i sjukdomsförloppet, och att uppföljningen av patienterna har förbättrats. Det finns även exempel på landsting som menar att riktlinjerna har gett ett ökat fokus på rehabiliteringsinsatser för patienter med reumatiska sjukdomar. Ett landsting (Västmanland) anger att riktlinjerna har lett till att vård i varmare klimat har upphört. Organisatoriska och ekonomiska konsekvenser Ett fåtal av de svarande landstingen (5 av 19) anger att riktlinjerna har medfört organisatoriska förändringar. Det handlar i de flesta fall om ett utökat uppdrag för primärvården, framför allt när det gäller att utveckla artrosskolor. Landstinget i Västerbotten har till exempel lagt in utvecklingen av en artrosskola i primärvårdens hälsoval, med särskild ekonomisk ersättning kopplad till uppdraget. Detta har i sin tur minskat arbetsbelastningen på röntgenverksamheten vid sjukhuset. Några landsting har också utvecklat expertråd eller andra verksamhetsöverskridande samverkansformer kring personer med osteoporos. I Landstinget Gävleborg finns det dessutom förslag på att inrätta osteoporoskoordinatorer och kontaktsjuksköterskor i primärvården. Mer än hälften av landstingen (12 av 19) bedömer att införandet av riktlinjerna har fått ekonomiska konsekvenser, och i de allra flesta fall behov av ökade resurser. Inget landsting bedömer att riktlinjerna har minskat kostnaderna. Ökade resurser rör framför allt sjukdomsgrupperna osteoporos och reumatoid artrit, och endast tre landsting anger att rekommendationerna som berör artros har lett till ökade resurser inom området. I tabellen nedan redovisas landstingens bedömning av hur praxis, organisation och ekonomiska resurser har påverkats av riktlinjerna. 22 NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014

23 Tabell 3. Förändrad praxis, organisatoriska och ekonomiska konsekvenser Landsting Förändrad praxis? Organisatoriska konsekvenser? Stockholm Ja - Ja Uppsala Nej Nej Nej Sörmland Ja Nej Ja Östergötland Nej Nej Ja Jönköping Ja Ja Ja Kronoberg Ja Nej Ja Kalmar Ja Nej Ja Gotland Blekinge Skåne Ja Nej Ja Halland Ja Nej Nej Västra Götaland Ja Ja Ja Värmland Ja Nej Ja Örebro Ja Nej Nej Västmanland Ja Nej Ja Dalarna Nej Ja Nej Gävleborg Ja Ja Ja Västernorrland Ja Nej Nej Jämtland Ja Nej Nej Västerbotten Ja Ja Ja Norrbotten Ja Nej Nej Källa: Socialstyrelsens enkät till landstingen, november Ekonomiska konsekvenser? Bedömning av riktlinjernas användbarhet Majoriteten av landstingen (ett landsting har inte besvarat frågan) bedömer att riktlinjerna är användbara både som underlag för uppdragsbeskrivningar och politiska prioriteringar samt som stöd för ledning och styrning. Många landsting anger också att riktlinjerna är användbara i andra sammanhang, till exempel som underlag för lokala och regionala vårdprogram eller för läkemedelsrekommendationer. Tabell 4. Riktlinjernas användbarhet Ger de nationella riktlinjerna tillräcklig vägledning att användas som: Ja, antal landsting Nej, antal landsting underlag för uppdragsbeskrivningar 16 2 underlag för politiska prioriteringar 16 2 stöd för ledning och styrning 16 2 Källa: Socialstyrelsens enkät till landstingen, november I enkäten ställdes också frågan om landstingen upplever att de behöver mer stöd från Socialstyrelsen för att införa nya riktlinjer, utöver de regionala konferenser som erbjuds. Majoriteten av landstingen (14 av 19) svarade nej på frågan, utan menar att det stöd som ges är tillräckligt. Fem landsting ger dock förslag på ytterligare stödjande insatser. Ett landsting menar att riktlinjerna spänner över många diagnosområden och professioner, vilket gör att de är svåra att sprida via övergripande informations- och utbildningsinsatser. Landstingen föreslår därför att Socialstyrelsen tar fram flera utbildningsunderlag som är anpassade för olika målgrupper. Ett annat förslag är att Socialstyrelsen skapar en systematisk översikt för lyckade införandestrategier, som kan fungera som ett stöd för landstingen. Andra anser att det borde framgå NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR

24 när de nationella riktlinjerna ska vara införda, samt att det borde vara tydligare vilka indikatorer som kommer att användas för att följa upp införandet. Ett landsting menar också att Socialstyrelsen borde ta fram nationella vårdprogram. Samlad bedömning av landstingens införande De allra flesta landstingsledningar anger att de har påbörjat insatser för att införa de nationella riktlinjerna. Endast en tredjedel har en övergripande handlingsplan för arbetet, men de flesta landsting har lokala handlingsplaner. Två tredjedelar av landstingen följer upp riktlinjerna på lokal eller regional nivå. De allra flesta landsting anger vidare att riktlinjerna har påverkat rådande praxis. Socialstyrelsen bedömer att det är positivt att så många landsting har påbörjat arbetet med att införa riktlinjerna. Det är också glädjande att så många upplever att riktlinjerna ger ett gott stöd i landstingets ledning och styrning, och fungerar som underlag för uppdragsbeskrivningar och politiska prioriteringar. Kommunernas införande av riktlinjerna I enkäten till kommunerna ställdes inledningsvis frågan om kommunen känner till de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar. Drygt hälften av de som besvarade enkäten (55 procent) anger att de känner till riktlinjerna. Endast kommuner som svarade att de känner till riktlinjerna kunde besvara följdfrågorna, bland annat om vilka insatser de har vidtagit för att införa riktlinjerna, vilka ekonomiska och organisatoriska konsekvenser riktlinjerna har fått samt hur samverkan med landstingens verksamheter ser ut. Insatser för att införa riktlinjerna Endast en tredjedel (33 procent) av kommunerna som känner till de nationella riktlinjerna om rörelseorganens sjukdomar har vidtagit några åtgärder för att stödja införandet av dem. Elva procent av kommunerna anger att de har genomfört utbildningsinsatser medan endast två procent anger att de har tagit fram vårdprogram som ett led i införandet. Resultaten tyder dock på att fler kommuner har tagit fram styrdokument för att stödja införandet, men utan att kalla dem för vårdprogram. En fjärdedel (25 procent) av kommunerna anger att de har genomfört andra insatser. Många har tagit fram riktlinjer eller rutiner, framför allt när det gäller fallprevention. En bidragande orsak till detta är förutom de nationella riktlinjerna utvecklingen av kvalitetsregistret Senior Alert, som i dag används i de flesta kommuner. Vidare är det vanligt att kommunerna har informerat om riktlinjerna, till exempel vid personalmöten. Det finns också enstaka kommuner som anger att de har anställt fler sjukgymnaster och arbetsterapeuter för att kunna arbeta mer aktivt med fysisk träning och rehabiliteringsinsatser. Majoriteten av de svarande kommunerna (67 procent) anger dock att de inte har vidtagit några särskilda åtgärder för att införa riktlinjerna. 24 NATIONELLA RIKTLINJER UTVÄRDERING VÅRD VID RÖRELSEORGANENS SJUKDOMAR 2014