Sheherazade 1001 Berättelser för vuxenutbildning

Transkript

1 Sheherazade 1001 Berättelser för vuxenutbildning Några av piloterna i Sheherazade introducerar muntligt berättande för ökad integration Nyhetsbrev nr 6 november 2013 Sheherazade är ett Grundtvig multilateralt projekt som vill lansera muntligt berättande och användning av berättarteknik som en pedagogisk- strategi och verktyg, i formell och ickeformell vuxenutbildning och folkbildning. Projektet fokuserar på de språkliga, interaktiva, framförande, sociala och kulturella aspekterna av berättelser och berättande. Det avser att hjälpa vuxenstuderande att öka sin kommunikationsförmåga, utveckla sin fantasi och sin kreativitet. Projektet ämnar också förbättra interkulturell förståelse och bygga kompetens för integrering i samhället. I det här nyhetsbrevet kan du läsa om några av de piloter som organiserats i projektet Irländska Co.Meath införlivar Crick Crack i färdigheter för livet Mary McEvoy var berättare och lärare i Meath Partnerships berättarworkshop Lifeskills through Stories. Kursen var den irländska piloten i Sheherazade och gick av stapeln i Oldcastle, en lantlig ort i det historiska landskapet Meath. Kursen blev också en del i det kommunala Inclusion Team in Meath. Piloten använde den irländska berättartraditionen som en hyllning till folklore och ett unikt experiment med hur muntligt berättande kan stärka vuxnas integration i samhället. Att Oldcastle valdes som platsen för piloten byggde på en stark önskan från lokala företrädare att stärka den sociala utvecklingen och integrationen mellan olika grupper i området. Inte minst emigranter från andra kulturer i det forna Östeuropa. Oldcastle hade redan flera aktiviteter för att stimulera integration, tex Culture Night, där människor med olika bakgrund kan dela historier och maträtter på kommuncentret. Ett annat arrangemang är Grab n Gab, en lokal marknad, där man förutom att sälja sina prylar också skapar samtal och diskussioner som stimulerar möten mellan människor. Med dessa två som bakgrund blev Sheherazade en naturlig fortsättning, vilken välkomnades av lokalsamhället.

2 Målet med Lifeskills through Stories var att stärka utvecklingen av viktiga färdigheter för att leva tillsammans. Detta genom kreativa metoder som utvecklar deltagarnas potential, särskilt självförtroende och kulturell medvetenhet. Kursen genomfördes varje onsdag under en sexveckorsperiod, under ledning av den erfarna handledaren Dil Wickremasinghe och berättaren Mary McEvoy De tolv deltagarna hade en bakgrund som invandrare, arbetslösa eller hade av andra orsaker svårare för att bli delaktiga i samhället. Inledningsvis fanns både en tvekan och en nyfikenhet bland deltagarna inför berättandet, många var nervösa för att berätta framför andra okända människor. Varje träff inleddes med att Mary berättade en kort historia, som följdes av roliga förlösande lekar och olika berättarövningar i små grupper. Detta fick deltagarna att slappna av och känna trygghet i gruppen. En del övningar stimulerade deltagarna att berätta små personliga berättelser om sitt namn, födelseplats, barndomsminnen och egna framsteg. Målet med dessa övningar var att öka självförtroende och modet att berätta inför andra. Det ökade också förståelsen för enkla vardagsberättelser. Det skapade en känsla av utveckling och framsteg i gruppen. Sporrade av den energirika och glada atmosfär som ledarna skapade, vågade deltagarna snart dela med sig av sina livsberättelser, berätta traditionella historier och skapa nya berättelser tillsammans. Projektet blev en sätt för deltagarna att utforska nya möjligheter för sin egen utveckling, se saker med nya ögon samt skapa tydligare planer för att uppnå uppsatta mål. Berättarkursen ökade intresset för mer vuxenutbildning, trots att man inte gått i skolan på länge. Muntligt berättande som en ärlig och informell väg in i lärande, var en oväntad och positiv upptäckt bland deltagarna. Deras utvärdering av piloten var mycket positiv. Man tyckte nästan att det var svårt att tro att en så rolig och engagerande metod, kunde fungera så bra för lärande! Ett fantastiskt avbrott mot den vanliga PowerPoint normen för presentation. Projektet Sheherazade blev för både lärare och innevånare i Meath en unik möjlighet att återupptäcka den berättartradition som Irland är så känt för. Efter att piloten avslutats har flera lokala lärare börjat använda muntligt berättande i sina vanliga kurser för marginaliserade vuxna. På projektets nationella kursdag den 10 oktober, ska Meath Partnership berätta om pilotens framgångar och resultat. Erfarenheterna prövas i en workshop för lokala VET -utbildare och lärare. Personer som arbetar med arbetssökande, invandrare, ensamstående föräldrar, vuxna med oavslutad grundskola och andra som behöver stärka sina möjligheter för arbete osv. Jennifer Land, Meath Partnership

3 Personliga historier den norska piloten Den norska piloten fokuserade på hur man kan använda personliga berättelser för att inkludera människor i samhällsutvecklingen. Peggy J. Miller skriver i en artikel: Berättelser innehåller historier, om hur personliga berättelser hör ihop med en social och kulturell kontext. Hon argumenterar mot Bakthin, berättelser kan inte tolkas utifrån en helt och hållen mekanisk mall. De måste ses i ljuset av just det tillfälle och tid de berättas i. Berättelsen ska reflekteras utifrån det potentiella sammanhang som finns, eller uppstår vid varje tillfälle den berättas. En personlig historia som berättaren återberättar, är en händelse från dennes liv. I det ögonblicket är berättaren också huvudperson i berättelsen. (Miller , sid 69). När någon berättar en personlig historia i en här och nu -situation, skapar berättaren en kontakt med andra personliga berättelser. Berättaren skapar ett personligt bidrag till att upprätthålla och förnya den kollektiva, kulturella/historiska praktiken i den typen av berättande. (Miller 2009, sid. 71) I vår pilot samarbetade vi med Batteriet, en verksamhet i Stadsmissionen. Stadsmissionen arbetar på olika sätt med att hjälpa hemlösa, missbrukare, prostituerade och andra som mer eller mindre befinner sig i samhällets marginal. I piloten arbetade vi med två olika grupper. I den ena deltog kvinnor med olika kulturell bakgrund. Den genomfördes som en fem timmars workshop under en dag. Den andra kursen var en blandad grupp, med deltagare från olika kulturer och med olika bakgrunder. Kursen hade träffar en gång i veckan under fem veckor. Den avslutades med ett berättarkafé där deltagarna fick berätta de historier de arbetat med under piloten. Fokus låg på praktiskt muntligt berättande, inför publik. Deltagarna hämtade historierna från sina egna och kamraternas liv och erfarenheter, och delade berättelser med varandra. Man arbetade också med att utveckla berättelserna så att de blev sammanhängande historier. Deltagarna hade olika kulturell och språklig bakgrund. Vi använde berättelser så de både kunde stärka sig själva och ett allmänt kulturellt sammanhang. Vi poängterade att både själva berättandet såväl som lyssnandet är viktiga faktorer för muntligt berättande. Många övningar tydliggjorde detta samspel. När människor själva deltar i kulturella praktiska aktiviteter, så återskapar de övningarna samtidigt som de återskapar sig själva som en särskild individ (Miller 2009 sid.77). Anledningen till att vi arbetade med livshistorier, berättelser som byggde på egna upplevelser, var målet med piloten. Vi ville se hur deltagarna kunde bygga upp sin självkänsla och lita på sina egna erfarenheter som ett bidrag till samhället. Projektet dokumenterades genom filmning och självobservation. Detta kompletterades med muntlig och skriven feedback. En av våra frågor var: Vad har du fått ut av att delta i denna 1 Miller, PJ (2009) Stories have histories: reflections on the personal in personal storytelling. Taiwan Journal of Anthropolgy:

4 berättarkurs? Några av svaren var: Jag går ur min bekvämlighetszon och växer genom detta. Jag har träffat flera trevliga människor. Jag tar med mig feedbacken/responsen (ta pauser och tala lågmält). På en av frågorna om vad de skulle ta med sig vidare ut i livet, svarade en av deltagarna: jag ska åtminstone ta med mig, det jag lärt mig om hur man kan berätta och ta in känslor mer. Förut innehöll mina historier bara action. En annan deltagare svarade: Jag har lärt mig vad en historia behöver innehålla. Handling, beskrivning, och känslor som ger en bättre bild av det jag berättar. VI har ännu inte helt analyserat pilotens resultat, men vi upplevde att personliga berättelser gav glädje och skratt till den gemenskap där deltagarna ingick. Heidi Dahlsveen & Hilde Jacobsen, Oslo & Akershus University Collage Fiskhandlaren och hans kärlek till Soetkin Piloten i CVO Leuven-Landen Belgien CVO Leuven-Landen är en leverantör av utbildning för vuxna. Vi erbjuder språkkurser som tex holländska för invandrare. Eftersom en av våra lärare också är muntlig berättare och vi själva kände oss nyfikna på att lära oss mer om hur berättande skulle kunna användas som metod i språkkurserna, bestämde vi oss att utveckla piloten Fiskhandlaren och hans kärlek till Soetkin som en B1-kurs i holländska språket. Deltagarna borde ha ett tillräckligt ordförråd för att arbeta med berättelser. Berättarövningarna borde också erbjuda eleverna bra möjligheter att utveckla språket. Som varje skola är vi bundna till en strikt läroplan, därför valde berättaren Joke Van Himbeeck en historia som lätt skulle passa in i läroplanen. Kursen var utformad i enheter om 3,5 timmar, som följdes av en 1,5 timmes promenad. Innan Fiskhandlaren och hans kärlek till Soetkin (som var tema för piloten) berättades, prickade berättaren ut olika platser från historien på en karta över Leuven. Staden är en medeltida plats och det var också där och då berättelsen utspelade sig. Arnout och Soetkin arbetade båda hos Hein de Zeilmaker (segelmakaren), de arbetade i hans fiskebod på marknaden. Arnout var förälskad i Soetkin, genom stora försakelser sparade han länge, och köpte en vacker ring - så vacker att bara en prinsessa förtjänade den. Men Soetkin, som ville ha en bättre framtid än att gifta sig med en simpel fiskhandlare, såg inte värdet i Arnouts uppoffring. Hon ville inte ha ringen utan kastade den i floden Dijle som ännu rinner genom staden. Efter detta arbetade de vidare på fiskmarknaden. Åren gick, de arbetade tillsammans och under tystnad älskade Arnout fortfarande Soetkin, som förblev ogift. Så en dag när Soetkin rensade en stor fin lax hittade hon ringen i fiskens mage, ringen som hon en gång kastade i floden. Hon ville ge ringen tillbaka till Arnout men han insisterade att hon skulle behålla den. Hon förstod Arnouts långa kärlek, vad ringen egentligen var värd och hon besvarade hans omtanke, de gifte sig och levde lyckliga resten av livet. Berättelsen följdes av ett antal övningar. Hur såg huvudkaraktären ut och vilka arbeten nämndes i berättelsen? Andra övningar bearbetade meningar och prepositioner, de inkluderade grammatik, ordförråd och talesätt. Detta gjorde eleverna bekanta med berättelsen, orden och karaktärerna. Sedan var deltagarna redo för egna berättarövningar. Berättaren delade in gruppen i par som samarbetade. Uppgiften var att korta berättelsen till sju meningar, sedan till tre och slutligen till en enda. Man delade med sig av resultatet till

5 hela gruppen. Sedan följde liknande uppgifter som t.ex. nämn fem handlingar, tre beskrivningar, tre objekt och tre känslor som fanns i berättelsen. Andra övningar var: sälj ringen genom att beskriva hur den ser ut, gör en efterlysning av ringen, förvandla berättelsen till skvaller etc. Den avslutande övningen var en förberedelse inför promenaden. Berättaren gav ett minne till var och en, som de senare skulle berätta. De skulle reflektera över minnet och berätta det för en kamrat. Varje par fick också en scen från berättelsen som skulle vävas ihop med det givna minnet. Nästa steg var promenaden, en berättartur i spåren av Arnout and Soetkin. Vid olika platser fick deltagarna berätta sin del av historien och det minne som blivit en del av berättelsen. Båda delarna av kursen blev en succé, eleverna deltog gärna, de blev intresserade av den lokala historien, och de utvecklade förmågan att utrycka sig på holländska. Det kändes verkligen som en väg för informellt lärande. Lärarna som var involverade i projektet blev entusiastiska och hoppades kunna fortsätta med metoden. Dorinda Dekeyser CVO Leuven-Landen Project partners: Landcommanderij Alden Biesen, BE, coordinator. Fabula, storyteller association, SE Oslo & Akershus University college, NO CVO Landen-Leuven, BE Brunnenpassage, AT Meath Partnership, IE Superact, UK ELAN Interculturel, FR Sofia University, BG Följ berättelsen om projektet Sheherazade på "This project has been funded with support from the European Commission. This communication reflects the views only of the author, and the Commission cannot be held responsible for any use which may be made of the information contained therein."