Sheherazade 1001 Stories for Adult Learning

Transkript

1 Sheherazade 1001 Stories for Adult Learning Grundtvig, berättandets magi i vuxenutbildning Nyhetsbrev 2 Muntliga berättandet är en konstform och en form av kommunikation som skapar mentala bilder hos lyssnaren utan att dramatisera och visa synliga bilder. Muntliga berättandet sker som en öppen och direkt tvåvägskommunikation mellan berättare och lyssnare och möjliggör interaktion mellan dem. Denna beskrivning, som används i kursplaner vid Universitetet i Oslo och Akershus, är en av många definitioner av muntligt berättande. Beskrivningen främjar något viktigt: nämligen att berättelsen skapar inre bilder och understryka lyssnarens aktiva roll i samband med berättandet. Det sociala sammanhanget, platsen där det berättas, varför det berättas, de narrativa färdigheterna, och förståelsen om vem man berättar för är alla viktiga faktorer för att förstå muntliga berättande. Muntligt berättande är en integrerad del av den mänskliga erfarenheten, med hjälp av historien kan vi förstå världen och kommunicera med andra samt uttrycka oss. Värdet av berättelser och berättande har länge funnits i utbildningsprogram för barn och ungdomar, men när det kommer till vuxenutbildning saknas fortfarande formaliserade metoder och kursplaner för det muntliga berättandet. Muntligt berättande i vuxenutbildningen I ett försök att identifiera detta behov, genomförde Sheherazadeteamet en undersökning för att se hur det muntliga berättandet används inom vuxenutbildningen. Studien visar att lärare inom vuxenutbildningen är intresserade av att lära mer om hur man kan använda det muntliga berättandet i sina utbildningsverksamheter. Många av berättarna vi talade med var också entusiastiska över möjligheterna att använda muntligt berättande som ett pedagogiskt verktyg. 1

2 Bortsett från berättarkurser med inriktning på själva konstformen, verkar det muntliga berättandet sällan ingå som ett verktyg i vuxenutbildningen. Men i det som ändå gjorts verkar det som om muntligt berättande kan anpassas till många olika utbildningssammanhang. Exempel som hittats av våra partners inkluderar områden såsom psykologi, främmande språk och sociala områden. Läroplanerna som nämner " muntlig berättelse " omfattar inte uppgifter om de specifika aktiviteter eller information om hur berättande anpassas till ramen för kursen. Aktiviteterna är vanligtvis av engångs karaktär eller görs i korta pass. Vår studie visar att det behövs ett formellt skriftligt stöd för användning av muntligt berättande som ett pedagogiskt verktyg i vuxenutbildningen. Ett sådant dokument kan fungera som en guide för lärare på följande sätt: Presentera riktlinjer om hur vuxenutbildning kan underlätta användningen av det muntliga berättandet ge insikt i fördelarna med att använda muntligt berättande i vuxenutbildningen Ger tips om hur man använder muntligt berättande med olika målgrupper Presentera de tekniska aspekterna av muntligt berättande Nuvarande specifika berättar aktiviteter/metoder som kan användas inom vuxenutbildningen Ge teoretisk bakgrund för användningen av muntligt berättande i vuxenutbildningen Nästa fas av vårt projekt kommer att producera program för detta ändamål. Muntligt berättande som ett pedagogiskt verktyg När vi diskuterade med berättare för att se hur de använder storytelling i ett pedagogiskt sammanhang, fanns det vissa aspekter som utmärkte sig i avseende på användningen av muntliga berättandet i vuxenutbildning. Förberedande fas Många av berättarna är överens om att en förberedelsefas är avgörande för en framgångsrik användning av muntligt berättande i klassrummet. Det är mycket viktigt att ge deltagarna en chans att värma upp" innan du arbetar med berättelser i en kurs, särskilt om deltagarna är oerfarna att som vuxna berätta och lyssna till berättelser. Uppvärmningsövningar kommer inte bara att förbereda dem för det arbete som följer, 2

3 det ökar också deras självförtroende och minskar den spänningen och nervositet som de kan ha. Fyra tydliga "uppvärmningsnivåer" nämndes i våra intervjuer: a) Att sätta upp mål för utbildningen b) att skapa rätt atmosfär för utbildning (utformingen av rummet, etc.) c) skapa tillit och förtroende mellan deltagarna d) förbereda deltagarna att arbeta kreativt (ofta genom att börja med en berättelse) Tekniska aktiviteter Tekniska aktiviteter är "A och O" i utvecklingen för arbetet med det muntliga berättandet. Dessa aktiviteter tillåter deltagarna att förbättra sina berättarförmågor samtidigt som du arbetar med färdigheter relaterade till målen för kursen. Våra berättare anser att följande typer av aktiviteter är viktiga: Arbeta med fysisk rörelse/gester, andning, ljud etc. Ordlekar/arbeta med verbal kommunikation Tekniker för att minnas en historia och förmedla detta Betoning av både praktiska och tekniska övningar Betydelsen av dialog En av utmaningarna i det muntliga berättandet är processen att gå från den skrivna texten till att förmedla något oralt. Workshop Workshopdelen fokuserar på att specialisera sig inom ett område/mål för kursen och hur muntligt berättande kan användas för att uppnå det. Några exempel på ämnen som skulle vara utmärkta för muntligt berättande är språkundervisning och kurser som främjar integrationen av utsatta grupper, etc. Möjligheterna att integrera muntligt berättande i vuxenutbildning är oändliga. Framförande I denna del har deltagarna möjlighet att berätta sina egna historier för varandra och lyssna på varandras berättelser. För att bygga upp modet och självkänslan är det bra att arbeta i par eller i små grupper, eftersom det kan verka skrämmande att ensam inför en publik berätta historier. 3

4 Några citat från intervjuer med berättare Leah Davcheva (BE): En lärare/handledare bör se till att hon har full förståelse för uppgiften och sammanhanget när hon bestämmer vilka historier hon själv tänker berätta eller när andra bjuds in att delta. Med andra ord, modifiera, eller begära att en berättelse vara anpassad till gruppen, är viktigt. Modet att vara öppen och sårbar inför gruppen är en annan viktig förutsättning. Äkthet är nödvändigt för att skapa förtroende. Detta leder till en överensstämmelse mellan historien som berättas och gruppens reaktioner. En facilitator måste komma ihåg att hon ska framkalla fler historier än vad hon själv berättar. Öppenhet och respekt är också viktigt. Och slutligen, behövs en handledare som skapar ett program/plan som ger utrymme för historiedelande och samtal. Jacques Combes (FR): Med vuxna, måste du försäkra deltagarna om värdet av vad de har att säga, värdet av deras berättelser. Du måste göra upplägget, med hänsyn till deras livserfarenheter (t.ex. immigranter med traumatiska flyktingminnen), så att det muntliga berättandet kan vara avkoppling och en positiv upplevelse. Combes tror också att en bra gruppdynamik är avgörande för en lyckad kurs. I sin nuvarande kurs med nykomna invandrare, fokuserar han på att skapa en god stämning bland deltagarna, så att de är öppna och har förtroende för varandra. Han gör detta genom övningar (fysiska, fantasi, chat, etc.) och genom gruppmåltider där varje deltagare erbjuder en traditionell maträtt från sitt respektive land David Heathfield (UK): Jag syftar till att göra strukturen och innehållet i kursbeskrivningen så tydligt som möjligt, för de som ska välja program. Jag tar reda förväntningarna och önskemålen hos deltagarna före och i början av kursen. Under hela kursen gör vi löpande reflexioner om hur det går. Jag skapar en trygg miljö för deltagarna genom att acceptera och sätta tydliga gränser. När de känner stöd från mig och varandra kan de vara lekfulla, experimentera och ta risker. Efter kursen är jag tillgänglig för frågor och deltagarna kan tala om sina erfarenheter. Suse Weisse (DE): Jag är inte så involverad i de tekniska aspekterna av muntligt berättande. Jag använder sällan det muntligt berättande för att undervisa "för ökad prestanda eller för kommunikationsteknik. Jag använder berättandet som en direkt väg in i medvetandet hos människor, för att få dem att öppna sig. Jag tycker det är bra att hjälpa människor att slappna av, när de är i en grupp. De möts genom att sjunga sånger och genom att lyssna på en berättelse. Caroline Sire (FR): De lär sig att gå från skriftspråk till muntligt språk och genom att lyssna på ord, inte bara för att utrycka sin åsikt, språket utvecklas också genom deras talade ljud, det blir nästan musikaliskt (rytm och ordval). 4

5 Iwan Kushk (UK): Skrivträning : hur man minns berättelserna och vad och hur man skriver ner dem. Jag berättar en historia i början, och hjälper sedan deltagarna att identifiera berättelsens skelett. Berättelsen leds av bilder, vilka är de scener i historien som deltagarna skriver ner. Jag demonstrerar de viktigaste verktygen för muntligt berättande, som kroppsställning (sittande eller stående), ögonkontakt med publiken, från hållning till "utformning" av olika karaktärer, hur man genomför en dialog, vikten av pauser i berättelsen, hur och när man ska bjuda allmänheten att delta, hur man gör en "berättarkarta" (visualisera de olika platser som visas i berättelsen, placera dem till höger och vänster). Diane Sophie Geerts (BE): En workshop bör alltid vara en subtil blandning av teoretiska delar och praktiska tillämpningar. I en workshop behöver varje individ integreras. Varje deltagares kapacitet uppskattas så att han eller hon kan använda de föreslagna verktygen utan rädsla. Jag tror också att målen för workshopen tydligt bör förklaras i förväg. Workshopen bör innehålla ett avsnitt där berättelser och deras rikedom utforskas, samt en mer teknisk del av det muntliga berättandet. Margaret Wenzel (AT): Det dialogiska begreppet muntligt berättande är den grundläggande strukturen i varje inlärningssituation. Story och lyssnande, reflektion, strukturering och den feedback jag får. "Kan du lära dig att berätta historier? Det är den fråga som oftast ställs i början. Jag berättar alltid en historia som introduktion. I berättelsen integrerar jag kunskap om muntligt berättande. Nästa steg är att de får beskriva vad de såg (när jag berättade), sedan går jag vidare utifrån detta. Aktiviteten/kursen kan bara utvecklas i dialog med deltagarna. Aideen Mc Bride (IE): Vuxna med läs-och skrivsvårigheter ska kunna lyssna till berättelser och förmedla sin egen historia, utan att behöva kunna läsa eller skriva. Detta innebär att de kan utöka sitt ordförråd och bli bekväma med språket innan de någonsin behöva öppna en bok. Det är ett "mycket uppriktig och informellt sätt " att undervisa där du kan kommunicera utan att utsätta dina deltagare. Oavsett om du har deltagare som är nervösa eller rädda för den formella undervisningssituationen, kan detta läggas åt sidan när en saga berättas. Rien Van Meensel (BE): Jag arbetade under ett år med utländska kvinnor som deltog i obligatoriska integrationskurser. Med dem som kunde mer holländska, arbetade vi med metoder för att bryta isen. Senare berättade vi historier och dessutom arbetade vi med 5

6 deras livsberättelser. Då dessa berättelser var väldigt känslomässiga, använde vi en berättarteknik där vi satt i en cirkel med ett ljus i mitten. De var tvungna att skapa en bild från sitt förflutna och välja en början, en mitt och ett slut. De berättade historier om huset de bodde i, sin resa till Belgien och om framtiden som de ville ha för sina barn. Denna artikel är baserad på utdrag ur Sheherazade handbok som kommer att vara ett viktigt resultat av projektet. Handboken riktar sig till lärare som vill använda muntligt berättande i vuxenutbildning. Den fullständiga texten kommer att vara tillgänglig på Prosjekt partnere: Landcommanderij Alden Biesen, BE, coordinator. Fabula, storyteller association, SE Høgskolen I Oslo og Akershus, NO CVO Landen-Leuven, BE Brunnenpassage, AT Meath Partnership, IE Superact, UK ELAN Interculturel, FR Sofia University, BG Sheherazade is a Grundtvig Multilateral Project. "This project has been funded with support from the European Commission. This communication reflects the views only of the author, and the Commission cannot be held responsible for any use which may be made of the information contained therein." 6