Sheherazade 1001 berättelser för vuxnas lärande

Transkript

1 Sheherazade 1001 berättelser för vuxnas lärande Sheherazades pilotprojekt: Muntligt berättande och integration Nyhetsbrev 3 juni 2013 Sheherazade är ett Grundtvig multilateralt projekt som vill införa muntligt berättande och användandet av storytelling som en pedagogisk strategi och ett pedagogiskt verktyg i formell och icke-formell vuxenutbildning. Projektet fokuserar på språkliga, interaktiva, praktiska, sociala och kulturella aspekter av muntligt berättande och hjälper vuxenstuderande att förbättra sin kommunikationsförmåga, utveckla fantasi och kreativitet, öka interkulturell förståelse och utveckla kompetens inom integration. I det här nyhetsbrevet kan du läsa om pilotprojekt utförda av några av partnerna i Sheherazade. Sheherazade Piloten i Paris, Frankrike, vid ELAN Interculturel Sammanhang Träffarna leddes i samarbete med den franske berättaren Jacques Combes. Vi hade deltagare från Korea, Italien, Algeriet, Colombia, Argentina, Venezuela och USA. Aktiviteter Målet var att göra träffarna interaktiva och underlätta berättandet. Eftersom piloten hölls i flera omgångar, kunde vi bygga vidare på övningarna från gång till gång. Aktiviteter som ingick: Uppvärmning: Varje träff började med ett par korta isbrytar -aktiviteter för att uppmuntra kreativitet och grupptillit. Saperlipopette : I den här övningen, står deltagarna i en ring och varje person säger en bokstav i alfabetet, i alfabetisk ordning. I den andra omgången ersätter deltagarna sin bokstav med ett ord som börjar på samma bokstav (t.ex. "K" blir "katt"). Okända ord förklaras. I den tredje omgången, bygger varje deltagare en mening som innehåller ordet som de har valt. Slutligen, i den fjärde omgången, skapar gruppen tillsammans en berättelse, där varje person lägger till en ny mening som inbegriper deras ord och som kopplas till den föregående meningen. Använd "och", "men", "så", "sedan", etc. 1

2 Vire-langue : Arbeta i par, deltagarna övar på att säga svåra tungvrickare"(t.ex." Le chétif kock coupe Tifs chant "," Läs crocs krokodil croquent Odile "). Sedan får de par som vill presentera sina tungvrickare för resten av gruppen. Jacques berättelser: Varje träff ingick minst två berättelser av Jacques. Deltagarna lyssnade och noterade de ord eller fraser som de inte förstod. Om det behövdes, väntade Jacques tills alla förstod. Efteråt fick deltagarna möjlighet att prata om historien och svåra ord förklarades. Eget berättande: Deltagarna uppmuntrades att berätta egna historier på olika sätt: Bildövning : Utfördes under två träffar. Den första träffen fick deltagarna en bild som de skulle använda som inspiration och bygga en historia kring. Den andra träffen, placerades deltagarna i mindre grupper och varje grupp fick ett vykort. Genom att använda alla korten samarbetade deltagarna om att skapa en berättelse och förmedla den till de övriga. Filmaffischer var en aktivitet där deltagarna arbetade i små grupper. Deltagarna beskrev handlingen i en film de inte sett med hjälp av en fantasieggande filmaffisch. De berättade om filmen för de andra, och talade om varför de borde eller inte borde se den. Föremålet : Deltagarna sitter i en halvcirkel vända mot berättaren. En efter en, får de frivilligt sätta sig som berättare framför de andra. Berättaren lägger ett föremål i deltagarens hand, bakom ryggen så varken hon eller de andra kan se det. Genom att bara känna på föremålet berättar hon en historia, som minnet av föremålet väcker. De andra får sedan gissa vad det är för föremål. Den första gången : Denna aktivitet följde på att Jacques berättat en liten historia om sitt första besök i en simbassäng. Efteråt var deltagarna indelade i par och berättade om sina "första gånger". Namnberättelser : Gruppen arbetade i par med en deltagare från ett annat land. De berättade historien om sitt eget namn. Detta var en av de första gånger som deltagarna berättade egna historier och användes för att visa att vi alla har en historia att berätta. Ryktet : I den här övningen, satt deltagarna i en ring. Tre rykten berättades för tre deltagare som satt på olika platser i ringen. De måste så vidarebefordra ryktena de hört. I en variant, var deltagarna uppdelade i två grupper. En deltagare inledde med att säga något till den närmaste deltagaren, som ändrade budskapet innan hon skickade det vidare. Resultat: Pilotprojektet fick mycket positiv feedback från deltagarna. De sa sig vara glada över att ha upptäckt ett nytt sätt att lära sig franska, och de ville ha fler träffar. De fransklärare som deltog i workshopen var ivriga att införliva några av aktiviteterna i sina egna klassrum. De ville få tillgång till ytterligare resurser för att kunna använda muntligt berättande i undervisningen. Sheherazade Pilot in Hasselt, Belgium, by Alden Biesen Från februari till juni 2013 anordnades ett pilotprojekt i Hasselt, huvudstad i provinsen Limburg i Flandern, Belgien: folk från Hasselt (Hasselaren) och nykomlingar (invandrare) berättade historier för varandra. Detta experiment var en del av två projekt: "Tillsammans hemma i Hasselt" och "Sheherazade". 2

3 "Tillsammans hemma i Hasselt" är ett projekt som syftar till att skapa mötesplatser. Projektet försöker matcha en Hasselaar med en nyanländ så att de blir en duo. Varje duo kommer att uppmuntras att träffas regelbundet för att prata eller delta i någon (kulturell) aktivitet i staden. Planeringen och typen av verksamhet är helt upp till duon. Tanken är att lära känna varandra, lära känna varandras kulturer och att tala holländska. Det ger nykomlingar möjlighet att praktisera språket i en naturlig miljö och skapar hemkänsla i staden. The City Social Department och Vorming Plus Limburg, en icke-formell vuxenutbildningsorganisation, är projektansvariga och ordnar samordning och matchning. Alden Biesen, samordnare för Sheherazade, letade efter en målgrupp. Vorming Plus Limburg letade efter en gemensam kulturell aktivitet, för att få mer sammanhållning i sin grupp. När båda initiativtagarna träffades och pratade, verkade det som en perfekt grund för samarbete. Deltagandet i pilotprojektet erbjöds som en frivillig aktivitet. Tolv "duos" registrerades med deltagare från Etiopien, Kenya, Iran, Afghanistan, Marocko, Gaza, Ukraina, Turkiet, Frankrike, Ryssland och Hasselt. Var tredje vecka, söndagsmorgnar, träffades denna lilla grupp människor, "gamla och nya Hasselaren", med berättaren Rien Van Meensel. Söndag morgon var ett medvetet val, en ledig dag för de flesta. Kvällarna var inget alternativ eftersom särskilt (ensamstående) invandrarkvinnor oftast inte kan komma loss då. Man ordnade även barnomsorg under träffarna. Det sänkte tröskeln för många av deltagarna. Rien ledde processen med att berätta historier. Varje samling började med uppvärmningsövningar och "isbrytare" (namnlekar, ljudlekar, "Simson, Delila och lejonet"...) för att skapa förtroende. Det är en viktig del i denna typ av verksamhet. De tre första träffarna inriktades på korta sanna historier, som väckte minnen och samtal om vardagliga händelser. Dessutom berättade deltagarna historier om sin egen kultur. Allt detta på nederländska. Först berättades i par eller grupper om tre, senare för hela gruppen. Under de senaste tre träffarna berättade Rien traditionella berättelser, som användes som underlag för diskussion i grupp eller en kreativ övning. Deltagarna uppmanades att beskriva detaljer i berättelserna: hur såg trädgården i berättelsen ut eller vilken gåva skulle de ge till prinsen etc.. Berättelser erbjuda idéer, bilder och värderingar, och varje deltagare kan använda sin egen uppfattning och tolkning, i samklang med dennes personliga historia och kulturella bakgrund. Att berätta historier stimulerar inte bara kreativitet och språkkunskaper, det är den ideala katalysatorn för utbyte av idéer och känslor. Gruppen bevittnade många speciella ögonblick under träffarna. Alla deltagarna var entusiastiska och det kommer säkerligen att arrangeras ett uppföljande projekt. Sheherazadepiloten i Wien, Österrike, vid Brunnenpassage I Österrike valde Brunnenpassage att genomföra sitt pilotprojekt inom språkundervisningen. Projektet genomfördes i samarbete med en stor lokal vuxenutbildningsinstitution i stadsdelen Ottakring ("Volkshochschule Ottakring"). Piloten genomfördes på en tysk språkkurs, som bestod av tre fyra-timmars lektioner varje vecka. Varje samling med muntligt berättande varade i två timmar och leddes av en berättare. 3

4 Först kunde språkläraren inte föreställa sig hur dessa delar med muntligt berättande skulle fungera. Därför ledde berättaren den första träffen själv. Följande träffar förberedde berättaren tillsammans med läraren. Det innebar att läraren blev en sorts aktiv assistent till berättaren, men i slutet av projektet berättade läraren själv en historia. De utvecklade enkla övningar för samlingar, ofta matchande de teman som brukar behandlas i tyskundervisningen. Nivån på denna kurs var A2, vilket i början uppfattades som en utmaning. På den nivån är deltagarna inte vana att tala ett främmande språk. Några deltagare tyckte att det var svårt att yttra sig och vägrade att säga en mening som inte var helt perfekt. Det muntliga berättandets lekfulla förhållningssätt hjälpte dem att komma igenom dessa svårigheter. Under träffarna användes både traditionella och personliga berättelser. Berättaren var tvungen att använda ett sammanhang där vokabulären var känd för deltagarna. Något som återkom i många av övningarna var att berika berättelserna med fokus på sinnena: att tala om dofter, känslor, ljud o.s.v. Under arbetet med dilemmahistorier blev det tydligt att deltagarna hade olika bakgrund och värderingar. Storytelling-träffarna genererade inte bara nya metoder utan också nytt innehåll. Beslutet att välja en tysk klass på en så grundläggande nivå hade bieffekten att gruppens sammansättning var mycket varierande. Denna mångfald - särskilt när det gäller utbildningsbakgrund finns inte i de mer avancerade klasserna. De femton deltagarna hade nio olika modersmål: Punjabi, thailändska, turkiska, grekiska, urdu, uiguriska, singalesiska (talas i Sri Lanka), rumänska, spanska och tyska. Nykomlingarna (vissa hade anlänt till Österrike bara några månader tidigare) var i åldern sjutton till fyrtiofem år. När de anmälde sig till tyskkursen, var deltagarna inte medvetna om att det skulle ingå muntligt berättande. Några av dem verkade ganska kritiska i början, antagligen för att de kände sig osäkra, eftersom de inte visste vad som väntade dem. Efter den första berättarsessionen, var alla motiverade, deltog i uppvärmningen och förstod att till denna typ av språk behövs varken pennor eller skrivbord. Slutligen var deltagarnas respons varm och positiv. Eftersom Brunnenpassage ligger i direkt närhet till den lokala vuxenutbildningen och Brunnenpassages allmänna aktiviteter kan vara intressanta för deltagarna, genomfördes en längre berättarsession i Brunnenpassages lokaler. Då introducerades Brunnenpassage och dess verksamhet för deltagarna. Det var bra med det stora utrymmet och gruppen kunde arbeta i två skilda grupper. Vid slutet av denna session, berättade deltagare från båda grupperna tillsammans en berättelse de hade arbetat med. I början var både berättaren och språkläraren osäkra på om valet av en språkkurs för nybörjare verkligen var en god idé. Men framför allt språklärarens tvivel var borta i slutet av projektet. Enligt henne var detta ett bevis på att det muntliga berättandet kan vara ett användbart verktyg för att lära sig ett språk, även i detta tidiga skede. Kurs och konferens Ett av resultaten av Sheherazadeprojektet kommer att bli en Grundtvigutbildning om användningen av muntligt berättande i vuxenutbildning. Denna kurs kommer att testas i Alden Biesen (BE) november Sheherazade kommer också att anordna en internationell konferens 14 november i Belgien. Mer info kommer att finnas på 4

5 Projektpartners: Landcommanderij Alden Biesen, BE, coordinator. Fabula, storyteller association, SE Høgskolen i Oslo og Akershus, NO CVO Landen-Leuven, BE Brunnenpassage, AT Meath Partnership, IE Superact, UK ELAN Interculturel, FR Sofia University, BG Följ berättelsen om Sheherazade på "This project has been funded with support from the European Commission. This communication reflects the views only of the author, and the Commission cannot be held responsible for any use which may be made of the information contained therein." 5