Utvärdering av MIRA-projektet

Södertörns högskola Institutionen för samhällsvetenskaper Projektarbete 15 hp Internationell migration & etniska relationer vårterminen 2011 Utvärdering av MIRA-projektet Utifrån ett myndighets perspektiv Av: Kamil Guerrero Handledare: Heiko Droste

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 1.1 Utvärderingens syfte och frågeställning... 1 2. Bakgrund... 2 2.1 MIRAs syfte och mål... 2 2.2 Målgruppen... 3 2.3 Projektorganisationen... 4 2.4 Projektets metod och program... 4 2.5 Utvärderingsenkäter och handlingsplaner... 5 3. Tidigare utvärdering av MIRA-projektet... 6 4. Integration - ett komplext begrepp... 7 5. Metod... 9 5.1 Bearbetning av dokumenation... 9 5.2 Kvalitativa intervjuer... 9 5.3 Urval... 10 5.4 Översikt på informanterna... 10 5.5 Genomförande... 11 5.6 Rapportens inriktning... 12 6. Resultat av MIRAs dokumentation... 12 7. Resultat av handläggarnas upplevelser av MIRA-projektet... 14 7.1 Vilka unga vuxna anmäldes av handläggarna till MIRA?... 14 7.2 Vilken feedback har handläggarna fått från sina brukare om MIRA?... 15 7.3 Vilka behov anser handläggarna att MIRA uppfyllde?... 17 7.4 Hur upplever handläggarna att MIRA påverkat brukares integration?... 18 8. Analys... 19 8.1 Har MIRA nått den målgrupp den avsett att nå?... 19 8.2 Har MIRA främjat de aspekter av integration som ämnats att uppfylla?... 20 8.3 Språket som positiv bieffekt... 21 9. Reflektioner... 22 10. Sammanfattning... 23 11. Referenser... 25 Bilaga 1 - Intervjuguide projektledare, Bilaga 2 - Intervjuguide handläggare

1. Inledning MIRA (Migration, Integration, Reflektion, Arbete!) var ett integrationssprojekt i Huddinge som riktade sig till nyanlända flyktingar mellan 20-30 år. Projektledaren var Amir Hashemi- Nik, då anställd på Introduktionsenheten i Huddinge kommun. MIRA-projektet var en del av verksamheten Arbete och Försörjning, som organiserades under Introduktionsenheten inom socialförvaltningen i Huddinge Kommun. Det som låg till grund för MIRA var input från fokusgrupper som organiserades i Huddinge 2007 om målgruppens behov, samt projektledarens erfarenheter genom deltagande i VYRE och andra kurser på Europanivå (Projektplan 2009). VYRE, Voices of Young Refugees in Europé, är ett nätverk som grundades i Budapest med syfte att förena och stärka unga flyktingars och flyktingorganisationers röster på Europanivå (www.vyre-net.com/about.html). Till en början begränsade sig MIRA-projektet till de nyanlända unga vuxna som var bosatta i Huddinge och andra Södertörnskommuner, men innefattade så småningom kommuner från hela Stockholmsregionen. Projektets huvudman var Huddinge kommun som finansierade 50 procent av MIRAs budget (Intervju med projektledaren). Resterande del finansierades av Europeiska flyktingfonden som administreras av Migrationsverket. Huddinge kommun är uppdragsgivaren för denna utvärdering som ska vidarebefordras till Migrationsverket. Projektet påbörjades 17 augusti 2009 och avslutades 28 februari 2011, därmed är denna utvärdering en del av en slutgiltig utvärdering av insatsen som har fördelats mellan mig och två andra utvärderare. Mitt uppdrag har bestått av att mäta några av de delmål som satts upp i projektplanen, samt ge ett myndighetsperspektiv på projektet utifrån brukarnas handläggare. Utöver detta har jag valt att undersöka vilka aspekter av integration som MIRA haft som avsikt att främja och om projektet isåfall lyckades med detta. 1.1 Utvärderingens syfte och frågeställningar Syftet med utvärderingen är att undersöka om MIRAs kurser bidrog till främjandet av integration för de nyanlända unga vuxna som deltagit. Detta görs genom att komplettera de utvärderingsenkäter som fylldes i av brukarna efter varje kursomgång med ett myndighetsperspektiv utifrån kvalitativa intervjuer med brukarnas handläggare. Utvärderingen ger svar på frågeställningar som Har MIRA nått den målgrupp som projektet avsett att nå? Har MIRA främjat de aspekter av integration som ämnats att uppfyllas? Har projektet bidragit till något oförutsedd effekt? 1

Ett ytterligare syfte är att redovisa om två av MIRAs etappmål uppnåddes. Etappmålar var att 100 nyanlända unga vuxna skulle deltaga i projektet och 100 individuella handlingsplaner skulle upprättas (Projektplan 2009). 2. Bakgrund Riksdagskansliet (2009:1) skriver att Sverige är ett invandrarland. 14 procent av landets 9,3 miljoner invånare är födda i ett annat land, fyra procent av svenskarna har två föräldrar som är födda utomlands och sex procent har en förälder som är född i ett annat land (Riksdagskansliet 2009:4). I MIRAs Projektplan (2009) framkommer det att under de senaste decennierna har Sverige blivit ett av västvärldens stora flyktingmottagande länder. Det framhålls att det stora antalet flyktingar som kommer utgör såväl en möjlighet som en utmaning. Nyckelfrågan för att ta tillvara på de möjligheter som erbjuds är att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt introducera nyanlända i samhället och framförallt underlätta en etablering på arbetsmarknaden. I Huddinge Kommun organiserades hösten 2007 fokusgrupper där de nyanlända unga vuxna uttryckte behov av mer anpassade insatser till deras situation, som komplement till SFIkurserna där de ofta går tillsammans med äldre klasskamrater. Projektledaren för MIRA som under den tiden var anställd på Huddinge kommun, hade även fått insyn på de unga vuxnas behov genom sitt engagemang i VYRE (Projektplan 2009:2). Tre punkter framkom: För det första ville de unga vuxna veta hur och var man träffar svenskar, för det andra att få läsa med jämnåriga kompisar, och för det tredje att vara delaktiga i diskussionen kring frågor om integration, rasism, religion och kultur. Ytterligare en viktig punkt handlade om att få möjlighet att diskutera de livsval de står inför som nyanlända och unga, att få möta andra unga och andra vuxna som gjort de livsval som de nu står inför, och att få information och kunna reflektera tillsammans (Projektplan 2009:2). Utifrån dessa kunskaper formades MIRAprojektet. 2.1 MIRAs syfte och mål Det övergripande syftet med MIRA-projektet var att, genom att pröva nya metoder och arbetssätt, utveckla och effektivisera introduktionen för de nyanlända unga vuxna in i det 2

svenska samhället. Vidare har målet med projektet varit att sammanställa ett kompletterande introduktionsprogram för de unga vuxna nyanlända brukarna. Det långsiktiga målet för MIRA har varit att underlätta och påskynda vägen till integration som ska leda en hållbar egen försörjning eller vidare studier. Projektet har även haft etappmål (Projektplan 2009): 100 nyanlända unga vuxna skulle deltaga i projektet 100 individuella handlingsplaner skulle upprättas Ett kompletterande introduktionsprogram för unga vuxna Minst 30 volontärer skulle deltaga i projektet Minst 5 organisationer skulle deltaga i projektet 60 procent av brukarna skulle uppleva en större trygghet i sin migrationsprocess 65 procent av brukarna skulle känna sig mer delaktiga i sitt närsamhälle efter att de gått igenom programmet 75 procent av brukarna skulle uppleva att de har fått ett utökat kontaktnät De metoder som skapades under projektet skulle, enligt MIRAs projektledare, leda till att brukarna kunde känna sig mer inkluderade och påskynda integrationen (Intervju med projektledaren). Brukarna skulle känna att de fått ett utökat nätverk, såväl med andra brukare och volontärer, samt att dem kunde känna en koppling till staden. Brukarna skulle också ha fått en självinsikt i hur de tänker och tycker i frågor som bland annat berör religion, diskriminering, fördomar och mänskliga rättigheter. 2.2 Målgruppen Projektets målgrupp var nyanlända unga vuxna. Utgångspunkterna för MIRA-projektet var att fokusera på unga vuxnas flyktingars specifika omständigheter och det som är unikt i deras migrationssituation. Med nyanlända avses, utifrån introduktionsenheten (2011) i Huddinge kommun, personer vars uppehållstillstånd de fick som flyktingar och inte hade det längre än två och ett halvt år. Enligt projektledaren (Intervju med projektledaren) har dock olika kommuner skilda uppfattningar om hur länge en person kan anses som nyanländ. Med unga vuxna avsågs personer mellan 20-30 år, men även ett fåtal individer under 20 år deltog. Orsaken till varför insatsen inte riktades mot personer under 20 år var eftersom ansvaret över den åldergruppens integration ligger på skolan. MIRA utgick ifrån ungdomsstyrelsens (2010) definition av ungdom som innefattar individer upp till 30 år. Ungdomstiden beskrivs som övergången från barndomen till vuxenlivet, där vuxenstadiet kan utmärkas av att individen 3

växt klart, format sin egen identitet, kan försörja sig själv eller bilda egen familj. Ungdomsstyrelsen (2003:10) skriver att det sedan efterkrigstiden har skett en förskjutning i livsfaserna där tiden som ung vuxen har ökat kraftigt. I MIRAs projektplan (2009:1f) framhålls det att de unga vuxna befinner sig i en fas av sitt liv där deras identitet fortfarande utvecklas och formas. Svårigheterna med introduktionen för dessa individer beskrivs som flera. Bland annat har många av dessa några få år av studier och flera av dessa personer kommer från traumatiska omständigheter i sitt hemland där de åtminstone förlorat en förälder, eller att föräldrarna är kvar i hemlandet eller lider av PTSD (posttraumatiskt stress syndrom) och har därmed svårt för att vägleda sitt barn. Eftersom de unga vuxna inte går i skolan i Sverige har de svårt att bygga upp ett kontaktnät med andra i sin egen ålder och hitta vägar in i ett föreningsliv och arbetsmarknaden. 2.3 Projektorganisationen MIRA leddes av en styrgrupp med uppgift att styra och leda projektet mot de uppsatta målen, fatta beslut om eventuella förändringar i projektets verksamhet samt se till att budgeten inte överskreds (Projektplan 2009). Det var också styrgruppen som ansvarade för spridning av projektets erfarenheter och resultat. Styrgruppen bestod av fyra personer; enhetschefen och ekonomiassistenten på Introduktionsenheten, projektledaren för Introduktion Södertörn och projektledaren för MIRA. Projektets arbetsgrupp bestod av projektledaren Hashemi-Nik, som var anställd på heltid, och Eva Thörn-Päkkilä, projektanställd på deltid (Intervju med projektledaren). Arbetsgruppen hade som huvuduppgift att kontinuerligt arbeta med utvecklingen av kurserna. Detta gjordes utifrån målgruppens utvärderingar, reaktioner, synpunkter och de erfarenheter kursledarna skaffade sig under kursens gång. 2.4 Projektets metod och program Projektets idéer kom ursprungligen från Europarådets ungdomsverksamhet (Projektplan 2009). Kursen på MIRA erbjöd brukarna diskussionsforum, workshops, informella mötesplatser samt möten med volontärer och organisationer. Den metod som användes i kursen kallas för informellt lärande som är ett upplevelsebaserat och normkritiskt lärande (Projektplan 2009:5). Syftet var att lära sig av sina egna upplevelser, genom att exempelvis föreställa sig själv i en uppgjord situation där man fått möjlighet att diskutera med andra om ämnet och lösningar på ett problem. Därmed ställdes det krav på att brukaren visade vilja och 4

engagemang och att denne skulle få möjlighet att reflektera över sina upplevelser och erfarenheter. Totalt hade MIRA som syfte att genomföra 10 kursperioder. Varje kurs skulle ha pågått i tre veckor med 10-15 brukare tillsammans med volontärer och organisationer. Varje vecka ska ha bestått av ett delmoment med fokus på olika teman. Delmoment 1 syftade till att ge brukarna tid och utrymme för personlig reflektion kring flykting- och migrationsprocessen. Detta genom bland annat groupbuilding aktiviteter och aktiviteter på personnivå via workshops. Delmoment 2 syftade till att skapa kontaktytor mellan brukarna och det svenska samhället. Detta genom att etablera kontakt med volontärer och organisationer, organisera olika aktiviteter tillsammans, arbeta med förebilder, samt att ha tidigare flyktingar, som etablerat sig på arbetsmarknaden, som föreläsare. Delmoment 3 syftade till att finna sin plats i det nya samhället samt att brukarna skulle engagera sig i frågor som är viktiga för dem. Här skulle gruppens och individernas egna behov kartläggas. Olika studiebesök skulle göras och bli utgångspunkt för diskussion om demokrati och delaktighet. Även en handlingsplan med varje brukare skulle upprättas. 2.5 Utvärderingsenkäter och handlingsplaner Brukarna skulle efter varje delmoment få fylla i en utvärderingsenkät angående vad de tyckt om delmomentet. Brukarna skulle även få fylla i en slututvärderingsenkät efter kursomgången där de kunde bedöma kursen i sin helhet. Syftet med dessa enkäter var, enligt projektledaren (Intervju med projektledaren), att få feedback om vad som var bra och vad som kunde förbättras med kursen. Han ansåg att det första momentets utvärderingsenkäter var sämst ifyllda till skillnad från slututvärderingsenkäterna som var bäst ifyllda. Projektledaren menade att detta berodde på att brukarna till en början var ovana, förstod inte konceptet och kände sig stressade. Efter att ha gått kursen och fått öva på att fylla i enkäterna för delmomenten kände de sig däremot engagerade med att få fylla i slututvärderingsenkäten (Intervju med projektledaren). Projektledaren påpekade dock att brukarna ibland upplevde vissa frågor som 5

kluriga och att han därmed gick igenom frågorna inför gruppen. Detta gjorde i sin tur att vissa frågor i enkäterna togs så småningom bort. Till en början begärdes även brukarnas namn i enkäten men det upplevdes att de kanske ville vara anonyma. I slutet av varje kursomgång ska brukarna även fått individuellt och i grupp upprätthålla en handlingsplan där de skrivit ner fyra punkter de vill uppnå efter kursomgången utifrån det som MIRA ska ha bidragit med. 3. Tidigare utvärdering av MIRA-projektet Eftersom såväl projektledaren (Intervju med projektledaren) och de intervjuade handläggarna påvisade att det inte finns ett liknande projekt i Sverige valde jag att se över den tidigare utvärderingen av MIRA-projektet Migration, Integration, Reflektion och Attityd En utvärdering av MIRA-projektet i tre delar (2010). Utvärderingen är en antologi skriven av Sara Berggren, Sevim Celepli och Berivan Uzun. I den utvärderades MIRAs tre första kursomgångar med syfte att ge projektledarna en konstruktiv kritik inför framtida kursomgångar och eventuell implementering av projektet i andra verksamheter. I det här avsnittet lyfter jag fram de resultat av Berggrens del av utvärderingen som är relevanta för min utvärdering. Berggrens del i utvärderingen handlade om att studera MIRA utifrån brukarnas perspektiv. Detta gjordes genom att komplettera resultaten av utvärderingsenkäterna med längre samtalsintervjuer med brukarna. Berggren påvisade bland annat att flertalet respondenter efter kursen kände sig modigare och kände att de får ta plats även om språket inte var perfekt. Detta har vidare bidragit till att flera av dem kände sig mer delaktiga i samhället. Det visade också sig att språkinlärningen i MIRA, som skett genom samtal och diskussion, var väldigt uppskattat, samt att brukarna kände att de blivit bättre på svenska (Berggren, Celepli & Uzun 2010:31). Det har dock funnits en liten skillnad i vad som uppfattades som syftet med kursen. Detta gällde mellan de brukare som befann sig på en mer avancerad nivå inom SFI och de som befunnit sig på en lägre nivå. De på lägre nivå uppfattade MIRA som ett jättebra sätt att lära sig det svenska språket. Brukarna lyfte upp vikten av att ha en så blandad grupp som möjligt vad gällde kön och ursprungsland, detta för att inte de som deltog skulle prata för mycket på sitt eget språk då det ansågs försvåra inlärningen av det svenska språket. 6

4. Integration ett komplext begrepp Integration är inom den offentliga debatten en av de flitigast använda begreppen. Det är dock ett begrepp som sällan definieras och ger därmed utrymme för skilda tolkningar. Integration kan defineras, enligt sociologen Margareta Popoola, som en riktad ansträngning att uppnå ett blandat samhälle som utmärks av social närhet, delaktighet, tillit eller jämlikhet mellan befolkningsgrupper, identifierade genom klass, etnicitet eller andra faktorer som kan vara utgångspunkt för en social samhörighet. (Popoola 2002:15) Integration kan förknippas med olika värden som exempelvis blandning, interaktion och inkludering (Popoola 2002:13). Samhället förväntas bli mer vitalt genom att personer med olika bakgrund, som exempelvis etnicitet, kön och klass, blandas. Även förståelsen förväntas öka och eventuella konflikter mellan olika grupper förväntas att minska i följd av blandningen. Förståelsen, menar Popoola (2002:14), kan åstadkommas genom att tvinga människor till interaktion mellan varandra. En risk med detta kan dock vara att individers nyblivna medvetenhet om sina skilda värderingar blir en drivkraft för eventuella konflikter. Inkludering, som kan betraktas som synonymt med integration, beskrivs som den process som gör att individer blir delaktiga inom olika samhällsfält som utbildning, arbetsmarknad eller föreningsliv (Popoola 2002:14). Även om det är invandrares integration som främst hamnar i fokus i den offentliga debatten, kan integration betraktas som en tvåvägs process, där såväl majoritet och minoritet förväntas att anpassa sig till varandra (Popoola 2002:15). Samhällets sociala mönster och kulturella värderingar tenderar att, till följd av den påverkan som individer och grupper har på varandra, förändras och anta nya former. Samtidigt lever olika befolkningsgrupper under skilda villkor som också behöver beaktas. Detta är en del av den officella svenska integrationspolitikens synsätt vars mål är att uppnå lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund (Regeringskansliet 2009). Projektledaren (Intervju med projektledaren) påpekade att ambitionen med volontärernas roll i MIRA var att de skulle vara personer från närområdet som vanligtvis inte kom i kontakt med frågor kring just integration och mångfald. Men i praktiken bestod volontärerna istället av personer som redan varit intresserade eller engagerade i integrations- och mångfaldsfrågor. I Integrationspolitiken i Sverige, faktablad (Regeringskansliet 2009) framgår det att insatserna för integration främst riktar sig till nyanlända och invandrare. Den samlade integrationsstrategin identifierar sju 7

områden som särskilt viktiga, varav två är: snabbare etablering för nyanlända; och bättre språkkunskaper och mer möjlighet till utbildning för vuxna. Den snabbare etableringen uttrycktes i MIRAs projektplan (2009:2) i form av insatserna skulle påskynda integrationen för dem nyanlända. Sociologen José Alberto Diaz (1997) menar att de nyanlända behöver, under den första perioden i det nya landet, en särkild form av integration. Denna integration som Diaz (1997:34) kallar för primärintegration karakteriseras av selektiva insatser från samhällets sida och är grundläggande för en fortsatt effektiv och lyckad integration. För att dessa insatser skall fungera behövs en realistisk uppfattning av den individuella valfriheten som kan påverkas av exempelvis den nyanländes språkbrister, ofullständiga information om det nya samhället eller utbildning som betraktas som otillräcklig i det nya sammanhanget. Vidare diskuterar Diaz (1997) primärintegration utifrån fyra representativa delprocesser; boende-, ekonomisk-, kommunikativ- och social integration. Det är de två senare som främst kommer hamna i fokus i denna rapport. Den kommunikativa integrationen handlar om att ta del av kommunikation och massmedia, som erbjuder information, kunskap och särskilda former av delaktighet. Denna delprocess utgår ifrån den nyanländes förmåga att tala det svenska språket. Insatser för denna form av integration för nyanlända sker främst genom SFI-undervisning (Projektplan 2009). Den sociala integrationen innebär tillgång till ett svenskt socialt nätverk genom vilket den nyanlände utvecklar kontakter med majoritetsbefolkningen i olika miljöer. Denna delprocess kan även innefatta tillgång till sociala resurser som exempelvis vänskap och förtroenderelationer. Denna delprocess uttrycks i MIRA-projektets mål i att brukarna skall uppleva att de fått ett utökat nätverk och känna sig mer delaktiga i sitt närsamhälle (Projektplan 2009). Den ekonomiska integrationen handlar om individens förmåga till egen inkomst genom arbete eller studier. Denna delprocess uttrycks i MIRA-projektets långsiktiga mål att underlätta och påskynda vägen till integration som ska leda en hållbar egen försörjning eller vidare studier (Projektplan 2009:2). 8

5. Metod Utvärderingen bygger på dokumentation som förts under projektets gång i form av enkäter som fylldes i av brukarna efter varje kursomgång, samt handlingsplaner som upprättades med brukarna. Denna dokumentation överlämnades till mig av projektledaren. Vidare bygger rapporten på intervjuer med sju informanter, varav en är Amir Hashemi-Nik, projektledaren för MIRA och sex är handläggare till brukarna. Jag har därmed kombinerat kvantitativ och kvalitativ metod. Medan den kvantitativa metoden hjälpte mig att kartlägga och föra fram statistik över brukarnas upplevelser av kursen, hjälpte den kvalitativa metoden mig att få en djupare information av projektets effekter utifrån handläggarnas perspektiv. 5.1 Bearbetning av dokumentationen För att kunna mäta hur väl projektets etappmål uppnådes, gjorde jag en beräkning av hur många slututvärderingsenkäter som fylldes i av brukarna under varje kursomgång och hur många handlingsplaner som upprättats. Det är på detta sätt som jag sedan kom fram till hur många nyanlända unga vuxna som deltagit. Vidare valde jag ut de frågor i enkäterna som jag ansåg var relevanta för utvärderingens syfte. Frågornas form bestod av ja/nej frågor som brukarna kryssade i, samt påståenden om MIRAs påverkan som brukarna kunde gradera 1-5. En problematik med dessa påståenden var att det inte fanns någon alternativ att gradera MIRAs påverkan på 0. Detta innebar att påståenderna i enkäten per automatik hävdade att projektet hade åtminstone en liten påverkan. På grund av detta och för att det skulle vara enklare att använda sig av svaren kodade jag om graderna. Beroende på vad det var för påstående som graderades, kodade jag om graderna och rangordnade 1-2 till liten påverkan eller mindre nöjda, 3 till lagom påverkan eller lagom nöjda, och 4-5 till mycket påverkan, eller mycket nöjda. Därefter gjorde jag en beräkning av hur många procent av brukarna svarat ja på varje ja/nej fråga, samt hur många procent varje rangordning fått. Avslutningsvis skrev jag ner det resultat jag fick. På enkätens baksida fanns även öppna frågor som bland annat handlade om vad brukarna tyckte var bra med kursen och vad som var dåligt. Där visade brukarna upp sitt engagemang och sin kunskap om kursen. Dessa svar, samt de handlingsplaner som upprättades har jag använt för att få ett intryck av brukarna och deras förhållningssätt till MIRA. För att bedöma enkäternas svar som tillförlitliga för denna utvärdering tog jag hänsyn till det engagemang som svaren på de öppna frågorna gav intrycket av, samt projektledarens (Intervju med projektledaren) påpekan om att frågor som uppfattades som kluriga förklarades för brukarna i grupp. 9

5.2 Kvalitativa intervjuer För att komma åt informanternas upplevelser ansåg jag det lämpligt att använda mig av kvalitativa intervjuer. På detta sätt hoppades jag på att inte enbart få svar på de färdigformulerade frågorna, utan att det även skulle skapas en dialog mellan mig och informanterna så att jag skulle få släppas in i deras livsvärld (Brinkmann & Kvale 2009). Intervjun med projektledaren hade som syfte att komplettera MIRAs projektplan med djupare förståelse av projektets syfte och förväntningarna på min utvärdering av projektets. Intervjuerna utfördes med hänsyn till de etiska aspekterna genom att; informanterna gav sitt samtycke till intervjun, styrde var och när den skulle ske, om intervjun kunde spelas in, samt att den information som producerades under intervjuerna skulle användas i forskningssyfte. 5.3 Urval Eftersom Hashemi-Nik var projektledaren för MIRA ansåg jag det naturligt att intervjua honom om projektets bakgrund och om min utvärdering. För att få tag på handläggare till de brukare som deltog i MIRA tog jag hjälp av projektledaren som bidrog med en kontaktlista med telefonnummer till totalt åtta handläggare. Utifrån denna lista gjorde jag ett strategiskt urval av fem informanter som jag tog kontakt med via telefon. En sjätte informant fick jag kontakt med genom en av de fem föregående informanterna. Jag hoppades på att, genom att strategiskt välja ut handläggare från så många olika kommuner som möjligt, få en bred och generell bild av informanternas upplevelser (Repstad 1999). 5.4 Översikt av informanterna En kort beskrivning av MIRAs projektledare och handläggarna som intervjuades presenteras här, de senare med fingerade namn. Sara och Linda arbetar i team som introduktionssekreterare på introduktionsenheten i Huddinge och har tillsammans handlagt mellan 15-20 brukare i MIRA. Intervjun med Sara utfördes den 8 april 2011. Intervjun med Linda utfördes 15 april 2011. David arbetar som introduktionssekreterare på introduktionsenheten i Huddinge och har handlagt cirka 30 brukare i MIRA. Intervjun med David utfördes 6 maj 2011. Lisa arbetar som introduktionskonsulent i Nacka kommun och har handlagt fem brukare i MIRA. Intervjun med Lisa utfördes 13 april 2011. 10

Olivia arbetar som flyktingassistent på flyktingmottagningen i Salem och handlagt en brukare till MIRA. Intervjun med Olivia utfördes 1 april 2011. Sandra arbetar som introduktionskonsulent på introduktionsenheten i Sollentuna och har handlagt en brukare i MIRA. Intervjun med Sandra utfördes 28 april 2011. Amir Hashemi-Nik, projektledare för MIRA-projektet, har studerat statsvetenskap och internationell social utveckling med flyktingfrågor som huvudämne. Tidigare arbetade han i Syrien med flyktingungdomar och på introduktionsenheten i Huddinge. I nuläget arbetar projektledaren på barn- och ungdomsförvaltningen, samt deltar i VYRE (Voices of Young Refugees in Europé). Intervjun med projektledaren utfördes 12 april 2011. 5.5 Genomförande Innan intervjuerna utfördes presenterade jag mig för handläggarna, via telefon, som studerande på Södertörns Högskola som fått uppdrag av Huddinge kommun att utvärdera MIRA-projektet. Därefter frågade jag handläggarna om de var villiga att ställa upp på en intervju. Intervjuerna bokades efter informanternas preferens och utfördes ostört på deras arbetsplats, antingen i deras arbetsrum eller annat avskilt rum. Jag hoppades att på detta sätt skapa förutsättningar för att informanterna ska känna sig trygga och skapandet av en öppen dialog (Repstad 1999). Väl på plats frågade jag både handläggare och projektledaren om det skulle gå bra att spela in intervjun, och samtliga gav sitt medtycke. Inspelningen gjorde det möjligt för mig att lyssna aktivt på informanten och kunna ställa frågor som kunde utveckla intervjun. Till intervjuerna utformades två intervjuguider (se Bilaga 1 och 2) som användes främst för som en kompass för att försäkra om att alla relevanta frågor skulle beröras. Detta anses av Brinkmann & Kvale (2009) som viktigare än att behärska konsten av att ställa bra frågor. Efter varje intervju transkriberades inspelningarna medan intrycket av samtalet fortfarande var fräscht. Detta medförde också att vissa frågor omformulerades till nästkommande intervjuer. Intervjuerna med handläggarna varade mellan 30-40 minuter medan intervjun med projektledaren varade en timme och 45 minuter. För att det inte skulle uppstå några slumpmässiga fel i materialet transkriberades intervjuerna så ordagrant som möjligt. Med undantag att ordföljden och grammatiska fel korrigerades. Därefter använde jag mig av tematisk analys som innebar att det insamlade materialet strukturerades genom 11

sökandet efter mönster och teman (Boyatzis 1998). Detta blev sedan utgångspunkten för underrubrikerna i rapportens resultatavsnitt. 5.6 Rapportens inriktning För att besvara rapportens syfte och frågeställningar valde jag att kombinera tre utvärderingsmodeller; måluppfyllelse-, intressent- och bieffektmodellen. Genom att använda mig av måluppfyllelsemodellen hoppades jag på att kunna jämföra några av MIRAs uppsatta mål med utfallet för att ta reda på hur väl de stämde överens med varandra. Därefter ville jag undersöka om utfallet berodde på insatsen. Eftersom måluppfyllelsemodellens svaghet ligger i att den inte lyfter fram eventuella positiva bieffekter eller tar hänsyn till luddiga mål valde jag att kombinera den med intressent- och bieffektsmodellen (Vedung 1998:42). Genom att använda mig av bieffektsmodellen hoppades jag på att identifiera eventuella effekter som MIRA haft utanför målområdet. För att detta skulle vara möjligt ansträngde jag mig för att identifiera målen genom att se över projektplanen och intervjua projektledaren. Genom att använda mig av intressemodellen hoppades jag på att fånga handläggarnas syn på MIRA och vilka som de har anmält till projektet. Eftersom projektet finansierades till hälften av EU och kräver dokumentation av hur pengarna användes, har denna utvärdering ett kontrollerande syfte (Intervju med projektledaren). 6. Resultat av MIRAs dokumentation Utifrån MIRAs dokumentation genomfördes nio kursomgångar, 99 stycken handlingsplaner upprättades och 76 slututvärderingar av kursen fylldes i av de nyanlända unga vuxna brukarna i MIRA. Utifrån antalet handlingsplaner har därmed 99 stycken nyanlända unga vuxna deltagit i MIRAs kursomgångar. Antalet brukare beräknas ha varierat under varje kursomgång från sex till sexton brukare. Resultatet som presenteras här baseras på fyra av slututvärderingarnas ja/nej frågor som brukarna kryssade i, och fyra påståenden som brukarna graderade från 1 till 5. Resultatet av brukarnas svar på slututvärderingens ja/nej frågorna är följande 97 procent svarade att det skapades en trygg miljö i gruppen. 12

95 procent svarade att de fick dela med sig och reflektera över sin livshistoria. 83,8 procent svarade att de fick skapa kontakt med föreningar och volontärer. 91,8 procent svarade att de fick tillgång till nya verktyg som hjälper dem att engagera sig i frågor som är viktiga för dem. Resultatet av brukarnas gradering av slututvärderingens påståenden är följande 72,6 procent graderade att MIRA hade mycket påverkan på att brukarna fått ett utökat nätverk. 19 procent graderade att MIRA hade lagom påverkan och 8 procent graderade att MIRA hade liten påverkan. 86,6 procent graderade att MIRA hade mycket påverkan på att brukarna kände att dem lärt sig bättre svenska. 10,6 ansåg att MIRA hade lagom påverkan, och 2,6 procent ansåg att MIRA hade liten påverkan. 85 procent graderade att MIRA hade mycket påverkan på att brukarna känner sig öppna att prata med andra, 13 graderade att MIRA haft lagom påverkan, och 1 procent graderade att MIRA haft liten påverkan. 95,6 procent graderade att dem var mycket nöjda med MIRA i helhet. 2 procent graderade att dem var lagom nöjda, och 1 procent graderade att de var mindre nöjda. Det intryck som jag fick av de öppna frågorna i enkäteterna var att de var väl ifyllda med positiva kommentarer. Det intryck jag fick av handlingsplanerna var att majoriteten ville efter kursomgångarna umgås med de nya vänner de skaffade sig i kursgruppen, samt att många ville efter kursomgången hålla på med aktiviteter kopplade till de olika föreningar och organisationer som deltog och platser som brukarna besökt. Det intryck som jag kände saknades var den kring kontakten med volontärerna. Även i ja/nej frågorna formulerades föreningar och volontärer i en och samma fråga vilket gjort det svårt att avgöra ifall brukarna upplevde att de skapade kontakt med den ena eller andra gruppen, eller båda. 13

7. Resultat av handläggarnas av upplevelser av MIRA-projektet Resultatet som presenteras här behandlar mina informanters upplevelser kring vilka dem anmälde till MIRA, vilken feedback dem fick från de brukare som deltagit, vilka behov som MIRA uppfyllt, samt hur MIRA påverkat brukarnas integration. 7.1 Vilka unga vuxna anmäldes av handläggarna till MIRA? Mina informanter berättade att de utgick ifrån MIRAs kriterier när dem skulle välja ut vilka brukare att anmäla till MIRA-kurserna. Först och främst handlade det om att brukaren skulle vara i rätt ålderskategori samt att denne erhöll tillräckliga språkkunskaper för att kunna kommunicera med dem andra brukarna under kursen och kunna tillgodogöra sig kursens innehåll. Olivia, som anmälde en brukare, berättade exempelvis att hon bland annat utgick ifrån att brukarens svenska skulle, utifrån SFIs svenska undervisningsnivå, ligga på minst C eller D-nivå. Såväl informanterna och Amir berättade att brukarna som anmäldes av handläggarna, skickades på informationsmöte där dem träffade projektledaren för MIRA, och Eva Thörn-Päkkilä, projektanställd. Där gjorde dem en slutgiltig bedömning av brukarens språkkunskaper, om dessa var tillräckliga samt vilka brukare som passade in i nästa kursomgång utifrån den mångfald projektledaren ville uppnå i gruppen utifrån kön, land och religion. Sara och Linda berättade att de i vissa fall valde att anmäla brukare fastän dem var skeptiska till om brukarna hade tillräckliga språkkunskaper: Linda berättade hur hon gjorde detta: Det var språknivån som satte stopp för en del. Medan en del skickade vi ändå till Amir och Eva. Och dem fick träffa dem (brukarna) och göra en bedömning om det funkade språkligt eller inte. Även dem som gick B-nivå, som var ganska nya gick på MIRA för att dem ändå kunde kommunicera på en lagom nivå. Sara berättade att det hände att hon anmälde brukare som antingen kunde mindre bra svenska men kunde ta stöd av en annan brukare i kursen som talade samma språk eller som hon upplevde var snabb och öppen på att lära sig. Informanternas egna kriterier för att anmäla brukarna till MIRA bestod av att brukaren inte skulle lida av psykisk ohälsa, uttryckt problem med att fungera i grupp eller ha andra sociala problem som personen uttryckt som hinder. Det handlade, enligt Sandra, om fingertoppkänsla för att å ena sidan skulle man pusha människor till att utvecklas och å andra sidan skulle man se när det inte funkar. Utöver dessa kriterier ansåg Sandra att det var viktigt att brukaren kände sig bekväm att åka en lång sträcka från 14

Sollentuna till andra sidan Stockholm för att delta. Olivia uttryckte att hon inte skickade småbarnsföräldrar eftersom dessa brukare har andra prioriteringar. Idealpersonen för MIRA beskrev informanterna som en ung person med lagom svenska och som uttryckte en vilja att förstå saker, orientera sig och ha sociala kontakter med såväl svenskar som personer från andra länder. Idealbilden hindrade dock inte informanterna från att ge andra brukare möjligheten att delta i MIRA. David beskrev sin idealperson för projektet och hur den senare förändrades: Mellan 20 och 24, viss nivå svenska, som kunde uttrycka sig någolunda bra, en kille som verkade inte ha någon annan problematik än att läsa SFI, en kille som ville gå vidare med nånting, arbete eller studier, så det var den första bilden som man hade. Så småningom insåg man att då begränsar man sig till den här bilden, och då försvann den. Det behöver inte vara på det här sättet! Vi borde dem andra en chans också! Vi tänkte att det är en utvecklingsmöjlighet. Informanterna var noga med att poängtera att dem främst följde MIRAs kriterier vad gäller ålder och språkkunskaper. Sara uttryckte att MIRA var till en början i behov av brukare och därmed anmälde hon så många som möjligt som uppfyllde kriterierna. 7.2 Vilken feedback har handläggarna fått från sina brukare om MIRA? Mina informanter hade ett väldigt positivt intryck av MIRA. Däremot varierade den feedback som de fått från sina brukare i mängd och djup. Detta kunde såväl bero på hur många brukare man haft som deltagit eller att man haft viktigare ärenden. Exempelvis var Sara och Linda handläggare för cirka 15-20 brukare i MIRA varav två som blev senare assistenter i projektet, medan Sandra skickade endast en brukare. Samtliga informanter berättade att deras brukare är vana vid att bli anmälda till olika insatser och ser det därmed som rutin. Beroende på brukarnas framsteg skickades dem på mellan en kurs varannan månad till en kurs per år. Därmed, menade informanterna, att majoriteten av brukarna hade en neutral inställning till MIRA när dem blev informerade, men att inställningen så småningom förändrades. Majoriteten av informanterna ansåg MIRA som ett projekt som skilde sig från dem flesta insatser som brukarna skickas till, som brukar vara arbetsrelaterade. Exempelvis berättade Linda att en av orsakerna till varför många brukare tyckte att det var roligt med MIRA var eftersom det var precis tvärtom, det handlade om helt andra saker och dem blev sålda ganska fort. Den feedback som informanterna fick av brukarna efter kursen var till stor del positiv. 15

Intrycket var att MIRA uppskattades och var givande för de nyanlända unga vuxna. Lisa och Sandra berättade om var sin brukare som gav dem mindre positiv feedback om MIRA. Lisas brukare uttryckte kursen som slöseri på tid eftersom han var bostadslös och hade andra mer akuta problem. Sandra upplevde att hennes brukare tyckte att MIRA var bra men att en annan person kanske hade fått mer utav kursen. Hon ansåg att brukaren kanske var överkvalificerad eftersom denne var bättre på svenska än dem andra i gruppen och hade det lättare att ta till sig av den information som finns ute i samhället. En översikt av det positiva intryck som informanterna fick bestod av att brukarna fick 1) bättre självförtroende, 2) nya vänner och kontaktytor, 3) chans att lära känna staden, tillträde till det offentliga rummet, lärt sig om svenskt föreningsliv, 4) diskutera saker dem var intresserade av och som kändes meningsfulla, samt 5) blivit bättre på svenska. David berättade om vilka positiva intryck han hade fått av sina brukare: Jag minns inte någon som sa någonting dåligt om MIRA. Jag tror att dem flesta sa att var jättebra för dem, att dem trivdes där. (...) Dem berättade också om en kille som verkade väldigt lugn och som inte ville prata men som så småningom kom igång. Det var väldigt väldigt positivt. Att dem kunde diskutera allt från politik till personliga saker, upplevelser i hemlandet, jämförelser mellan olika länder, kulturer, religion och sexualitet, som var nästan tabubelagt hos olika grupper.. Så det var som ett forum, det var som en befrielse tyckte jag. Lisa berättade att det bästa betyget hon hörde från en brukare var att vännerna från MIRA blev som en ny familj att ha i Sverige. Detta, ansåg Lisa, kan bero på att den målgruppen MIRA riktade sig till oftast kommer till Sverige ensamma och har sin egen familj kvar i hemlandet. Därmed kan det också finnas ett större behov hos dessa personer att lära känna andra och få vänner. Majoriteten av informanterna ansåg att MIRA överträffat deras förväntningar och gjorde ett stort intryck på brukarna. Att brukarnas svenska förbättrades upplevde majoriteten av informanterna som en oväntad effekt. Linda tyckte att det är fascinerande med tanke på att det inte är en lång tid, det är 3-4 veckor. Majoriteten av informanterna kände att tryggheten som skapades inom gruppen samt att brukarna fått ett forum att uttrycka sig i måste ha spelat en viktig roll i språkutvecklingen. Lisa uttryckte hur en brukare förbättrat sitt språk tack vare MIRA: 16

Det handlade om att få börja använda ett språk utifrån saker som man själv tycker är intressant i ett sammanhang där man vågar prata. Där man kan lära sig av varandra och får ut något mer, får kompisar, får ett sammanhang. Så för honom innebar MIRA antagligen att han lärde sig väldigt mycket svenska utan att det stod. MRA syftar ju inte till att ge bättre svenska kunskaper. Men det var ändå resultatet av det. 7.3 Vilka behov anser handläggarna att MIRA uppfyllde? Mina informanter upplevde att MIRA riktade sig till stor del till de behov som nyanlända har men som är särskilt viktiga för dem unga vuxna. Majoriteten av informanterna poängterade att dem flesta insatser är riktade till vuxna och att det inte finns något speciellt för de unga vuxna. Exempelvis berättade Sandra att dem på Sollentuna introduktionsenhet har samhällsinformation för dem nyanlända som är väldigt viktig, men att de unga vuxna har behov av annan typ av information. Det handlade om att de nyanlända går igenom en omvälvande omorienteringsfas eftersom det handlar om flyktingar som immigrerar från länder långt bort, där det är stora språkskillnader, många gånger stora kulturskillnader samt att strukturen på samhället ofta är väldigt annorlunda. De behov, som informanterna ansåg att MIRA uppfyllde, bestod bland annat av att skapa en plattform där de unga vuxna kunde förutom att reflektera över sin migrationsprocess också reflektera över sin övergång från ungdom till vuxen, med andra ord var dem befinner sig i livet och vad dem vill göra i framtiden. Sara berättade om problematiken av att vara ungdom och nyanländ: Händer det här samtidigt att man både genomgår en migrationsprocess och en vuxenblivandeprocess så är det klart att det blir ytterligare behov och dimensioner men förstås också mer möjligheter för individen, det är lite annorlunda om man immigrerar i 20-årsåldern till exempel och fortfarande är väldigt öppen och formbar och inte alls kanske har särskilt mkt påbörjat i yrkeslivet eller yrkeskarriär. Att de unga är vår framtid var ett återkommande tema hos hälften av informanterna. De unga vuxnas omställning i livet beskrevs som en övergång från ungdom som är beroende av föräldrar till att bli en vuxen människa som ska orientera sig själv och välja en egen väg i livet. Majoriteten av informanterna påpekade att de unga vuxna också har särskilda sociala behov; att träffa jämnåriga, skaffa sig kompisar och kontaktytor. Detta eftersom de nyanlända unga vuxna oftast kommer ensamma och har sin familj hemma. Olivia berättade om sin brukare som hon anmälde till MIRA: 17

Exempelvis finns det inte någon SFI speciellt inriktad för ungdomarna. Det passade den tjejen perfekt eftersom hon var 20 eller 19 år, och hon började SFI för vuxna och hon tyckte det var jättetråkigt eftersom det var bara vuxna människor, bland annat hennes mamma. Och då ville hon umgås med andra unga människor och göra något annat. Och då fick vi veta om MIRA-projektet och hon var där tre veckor och det betydde jätte mycket för henne. Informanterna upplevde att MIRA uppfyllde de unga vuxnas sociala behov. Några av informanterna påpekade att dem inte visste hur det gick för deras brukare att etablera kontakt med svenskar genom att träffa volontärer i kursen. Majoriteten av informanterna hade synpunkter kring att kursen kunde pågå längre än tre veckor. Olivia menade detta till hänsyn till brukarna skulle hinna skapa nätverk med varandra. Sara och Lisa ansåg att det var mycket man försökte täcka under en kort tid. Linda däremot upplevde att kursens intensitet var en del av MIRAs framgångrecept men att kursen kunde lika gärna pågå längre eftersom det kanske skapades nya behov och nya tankar under kursens gång som brukarna behövde reflektera djupare kring. 7.4 Hur upplever handläggarna att MIRA påverkat brukarnas integration? Mina informanter berättade att de flesta insatser som deras brukare skickas på är arbetsrelaterade. Linda menade att detta kunde bero på att det finns en allmän uppfattning om att arbete är den enda vägen till integration. Det anses vara enklare att mäta dessa insatsers effekt än ett projekt som MIRA. Linda uttryckte att man kanske satsar hellre på arbetsmarknadsprojekt. För då blir det ett jobb, en pinne. Informanterna var dock överens om att MIRA uppfyllde en viktig funktion och att insatsen ingick i integrationskonceptet. Majoriteten ansåg också att det finns en koppling mellan MIRA och brukarnas väg in till vidare studier och arbete. Sandra förklarade detta på följande sätt: Jag tänker på det här med att komma till ett nytt land och att på något sätt landa. Den processen är ju väldigt olika för olika människor. Jag tror att om man kan korta den vägen som det tar att landa och inse att jag är här, varför jag är här, hur det här samhället fungerar. Och kan man korta den vägen så vinner man mycket, att man snabbare hittar ut i arbetslivet också. Jag tror att det finns väldiga vinster där. 18

Den integration som informanterna anser att MIRA påverkade var brukarnas känsla av delaktighet i samhället genom att dem fick möjlighet att lära känna personer med olika bakgrund, lära känna staden, delta i det svenska föreningslivet och öva på sin svenska. Linda menade också att det finns en koppling emellan om du känner dig tryggare i dig själv och tryggare i det svenska samhället, det blir lättare att bli en del av det. Lisa uttryckte hennes syn på det svenska föreningslivet och hur hennes informanter tagit till sig av information de fått om det: För många har det lett till en känsla av ökad tillgång och delaktighet av det offentliga rummet överlag och kännedom om Sverige och Stockholm. En önskan att utnyttja de möjligheter som finns, som föreningsliv. Som jag personligen kan säga är någonting positivt med den ideella sektorn av samhället som sportföreningar. Man kan få lite pengar om man har en förening. Och en del som har varit med har verkligen fattat den grejen och börjat fundera på egna saker som dem kan göra efter MIRA och fått en massa vänner. 8. Analys I detta avsnitt ämnar jag att besvara utvärderingens frågeställningar genom att analysera och reflektera kring empirin, samt återknyta den till integrationsbegreppet och resultatet från den tidigare MIRA-utvärderingen. 8.1 Har MIRA nått den målgrupp som avsetts? De nyanlända unga vuxnas behov uttrycktes som särskilda, både i MIRAs projektplan och av de intervjuade handläggarna. Det handlade såväl om de unga vuxnas reflektion kring den egna migrationsprocessen, övergången från barndomen till vuxenlivet, samt behovet av att få skaffa sig vänner och träffa svenskar. Handläggarna delade Ungdomsstyrelsens (2010) uppfattning om att personer i ålderskategorin 20-30 fortfarande befinner sig i övergången från barndom till vuxenliv och menade att de unga vuxna har de särskilda behov som MIRA ämnade att uppfylla. Utifrån handläggarnas uttalanden anmäldes samtliga brukare som uppfyllde MIRAs kriterier för målgruppen, det vill säga att de var mellan 20-30 år och hade lagom med språkkunskaper. Det skedde därmed ingen sållning från handläggarnas sida. Däremot gjorde projektledaren en egen bedömning av brukarna som anmäldes. Detta gjordes utifrån språket, samt om brukarna passade in i den nästkommande kursomgången med hänsyn till den mångfald i kursgruppen som behövdes uppnås. Även om handläggarna till en början beskrev idealbrukaren för MIRA som en ung person med vilja att förstå saker, orientera sig och ha 19

sociala kontakter påverkade den inte handläggarnas val av vilka brukare de anmälde till kursen. De såg det istället som en utvecklingsmöjlighet för brukarna. Den enda av handläggarna som hade en ytterliggare kriterie var Lisa som ansåg inte att småbarnföräldrar passade till kursen då de hade andra prioriteringar. Därmed var handläggarna positivt inställda till MIRA och skickade så många de kunde med hänsyn till projektets kriterier för målgruppen. Sammanlagt beräknas, utifrån antalet upprättade handlingsplaner, 99 stycken brukare ha deltagit i MIRAs kursomgångar. Därmed har MIRA nått den målgrupp som avsetts. 8.2 Har MIRA främjat den aspekt av integration som ämnats att uppfyllas? Eftersom målgruppen varit nyanlända unga vuxna som haft uppehållstillstånd i upp till 2/5 år är de passande för det Diaz (1997:34) kallar för primärintegration som innebär särskilda satsningar för de nyanlända under de första åren i det nya landet. Detta eftersom de första åren är avgörande för den fortsatta integrationen. Såväl projektplanen som handläggarna påvisar att det är viktigt för de nyanlända att få tid att reflektera kring sin migrationsprocess och det nya landet de kommit till. Detta anses påskynda integrationen i allmänhet för brukarna. På basis av detta, samt att MIRA riktar sig till nyanlända kan projektet ses som en just en insats för primärintegration. Utifrån enkäterna framkommer det att 91,8 procent svarade att de fick tillgång till nya verktyg som hjälper dem att engagera sig i frågor som är viktiga för dem. Detta anser jag går att koppla till de aktiviteter som brukarna uttryckte att de ville hålla på med utifrån de föreningar och organisationer som deltog i MIRA. Detta framkom i brukarnas handlingsplaner, samt att handläggarna också ansåg att deras brukare tagit till sig den information de fått och velat engagera sig i föreningslivet på olika sätt. Handläggarna ansåg också att detta lett till en känsla av ökad delaktighet och tillgång till det offentliga rummet. MIRA har därmed bidragit med den process som Popoola (2002) kallar för inkludering som gav de nyanlända unga vuxna kände en ökad känsla av delaktighet genom att bland annat få tillgång till samhällsfältet föreningsliv. Det framgår varken i dokumentation eller i intervjuer med handläggarna, hur väl kontakten med volontärerna fungerade. Även om resultatet av enkäterna visar att 83.8 procent av brukarna som svarade på enkäterna ansåg att de fick skapa kontakt med föreningar och volontärer, går det inte att avfärda möjligheten att brukarna upplevde att de endast fick skapa 20

kontakt med föreningar och därmed kryssade ja på enkätfrågan. Därmed går det inte avgöra om brukarna fick tillgång till det som Popoola (2002) kallar för sociala resurser med svenskar i form av vänskaps- eller förtroendrelationer. MIRAs ambition med att ha volontärer i projektet var att främja en tvåsidig integration, med såväl deltagande nyanlända och svenskar från närområdet som vanligtvis inte är engagerade i migrations- och integrationsfrågor. Den tvåsidiga integration utgår, enligt Popoola (2002), ifrån tanken att samhället förändras och att både minoritets- och majoritetsbefolkningen påverkar varandra. Detta innebär att volontärerna skulle vara svenskar som inte var integrerade. Enligt projektledaren (Intervju med projektledaren) fungerade inte detta i praktiken, utan volontärerna bestod istället av personer som redan var engagerade i migrations- och integrationsfrågor. MIRA lyckades därmed inte att främja den tvåsidiga integrationen i form av att få svenskar från närområdet, som vanligtvis inte har någon kontakt med migrations- och integrationsfrågor, att delta i kursomgångarna. 72,6 procent av brukarna som svarade på enkäterna rangordnade att MIRA hade mycket påverkan på att de fick ett utökat nätverk, respektive 19 procent svarade att MIRA hade lagom påverkan. Utifrån handläggarna, som berättade att många av deras brukare uttryckte att de skaffade sig vänner bland de andra brukarna i kursomgången, samt handlingsplanerna där en önskan om att umgås med kurskamraterna efter kursomgången var återkommande, tyder på att brukarnas utökade nätverk handlade om vänskapsrelationer mellan brukarna i kursomgångarna. Även om det Diaz (1997) kallar för social integration syftar till att de nyanlända utvecklar kontakter med majoritetsbefolkningen eller svenskar anser jag att brukarnas utökade nätverk med andra nyanlända som också en form av social integration. Detta eftersom samtliga av dessa nyanlända erhöll uppehållstillstånd, vilket var en kriterie för att delta i kursomgångarna, är potentiella framtida svenskar. Utöver det beskrivs Sverige som ett invandrarland (Regeringskanslipet 2009:1), där 14 procent av befolkningen antas vara invandrare. Att därmed blanda olika individer utifrån exempelvis kön, etnisk bakgrund och religion som reflekterar över varandras likheter och olikheter är social integration. MIRAs kursomgångar kunde därmed fungera som en påtvingad interaktion för brukarna som tvingades att kommunicera på deras nya gemensamma språk svenskan. Blandningen i gruppen blev därmed en förutsättning för brukarna att öva på sin svenska, något som även brukarna i Berggrens del av den tidigare MIRA-utvärderingen påpekade (Berggren, Celepli & Uzun 2010:31). 21