Finns det en vilja, så når man dit man vill.

Transkript

1 Finns det en vilja, så når man dit man vill. Karlstads universitet Cerut Centrum för forskning om regional utveckling Delrapport av projektet På lika villkor Cerut, Centrum för forskning om regional utveckling, har i uppdrag av Studieförbundet Vuxenskolan i Karlstad genomfört en förmätning i utvärderingen av projektet På lika villkor. På lika villkor riktar sig till anhöriginvandrade kvinnor och syftar till att ge information om hur det svenska samhället fungerar. Det finns i dagsläget en kurs i Kil och en i Karlstad. Cerut har, genom intervjuer, undersökt hur kvinnorna ser på kursen, på lokalsamhället de bor i samt på jämställdhets- och integrationsfrågor. En uppföljning, eftermätning, kommer att ske senare under projekttiden. Därtill har en enkät lämnats ut vid varje kurstillfälle för att se vad som varit bra och vad som varit mindre bra, en sammanställning kommer att presenteras längre fram under projekttiden. I den slutliga utvärderingen kan förmätningen presenteras på ett annat sätt. Vi har använt oss av samma frågeunderlag till båda grupperna och vi presenterar intervjusvaren gemensamt. Vi har intervjuat fem kvinnor i Kil och åtta i Karlstad, vilka kommer ifrån Angola, Etiopien, Filippinerna, Irak, Iran, Litauen, Marocko, Mongoliet Thailand samt Turkiet. Under intervjutillfällena användes tolkar så att de med lätthet kunde förstå frågorna och svara på dem på sitt hemspråk. I Kil-gruppen har de intervjuade varit i Sverige alltifrån 6 månader till 5 år, och i Karlstad från 5 månader till 6 år. Observera att det som redovisas nedan är en sammanställning av det som framkom under intervjutillfällena och är baserat på kursdeltagarnas egna upplevelser och tyckanden. Bakgrund Anledningen till att kvinnorna flyttat till Sverige är i huvudsak för att de är gifta eller sambo med en svensk man. Undantag finns där mannen i familjen kommer från samma land som den intervjuade. Kvinnornas män har sysselsättning. Ytterligare finns två unga kvinnor som ingår i Karlstadsgruppen och som inte har någon partner. Den ena kvinnan har flyttat till sin far i Sverige och den andra, som har svenskt medborgarskap då hennes far tidigare jobbat i Sverige, bor hos sin syster och hennes man, för att studera och lära sig svenska. Utifrån intervjuerna framgick att omkring hälften av kvinnorna har läst på högskole- och universitetsnivå i sitt hemland och samtliga har också haft ett arbete eller pågående studier innan flytten till Sverige. Alla utom en kvinna går eller har gått på SFI, Svenska för invandrare. Två personer har även gått ytterligare korta kurser kopplade till Arbetsförmedlingen och företagsutbildning. Dock var det svårt att följa kurserna på grund av bristande språkkunskaper. Åtta av de fjorton kvinnorna har barn och i några fall bor barn från tidigare förhållande än så länge kvar i hemlandet hos släktingar. 1

2 Hur det är att bo i Kil och i Karlstad Både Kil och Karlstad upplevs av kursdeltagarna som naturnära, lugna och trygga samhällen med trevliga invånare. Det framkommer att det ibland känns för lugnt och för litet, och en av kvinnorna har reagerat på att det är så få människor ute i samhället, vilket flera håller med om. Kanske spelar mörkret och kylan roll tror någon. Kursdeltagare i Kil säger att det är nära till all service som mataffär, skola och sjukhuset, men utbudet av föreningsliv, kulturella-, sociala- och fritidsrelaterade aktiviteter ses dock som mycket begränsade. Exempelvis saknas ett badhus eller bio på orten. Två av kvinnorna i Karlstadsgruppen är medlemmar i en kyrka placerad i Stockholm, en annan ingår i ett sällskap där arabiska kvinnor möts för att umgås och fira högtider. Vidare önskar en kvinna att gå med i ett politiskt parti och har hittills varit med på ett partimöte. Övriga är inte med i någon förening eller organisation, önskemål finns men antingen känner de inte till utbudet eller så är utbudet för litet. Flertalet nämner att de tycker att det svenska systemet är bra, med fri skola, god sjukvård, stöd vid arbetslöshet samt att miljön/naturen är ren och vacker. De som har barn tycker att den svenska förskolan och skolan fungerar bra och att de kan ha en god dialog med lärare och pedagoger. De flesta känner sig i dagsläget dock inte hemma i Sverige förutom fyra kursdeltagare, två i Kil och två i Karlstad. Några nämner att de börjar vänja sig att bo här, men att det kanske aldrig kommer bli riktigt som hemma. Kanske beror det på den korta tid de bott i Sverige eller att de har familj kvar i hemländerna. Genom intervjuerna framgår att det i vissa fall varit en stor omställning att flytta till Sverige. Att finna ett jobb ses som svårt. En av kvinnorna berättar att hon haft korta ströjobb i Sverige och arbetat som städerska, personlig assistent och på en kyrkogård. Andra har också sökt jobb aktivt, några inom området de är utbildade inom, utan resultat. Mitt prio är att slutföra svenskan, få jobb och få pension när jag blir gammal. Det är bra att tjäna pengar och inte bli beroende. Jag är van att arbeta och jag känner mig deprimerad att jag inte kan hitta ett jobb här lätt. Jag ber varje dag att Gud ska ge mig mer tålamod och att han ska leda mig. Allt kommer bli bra. Ett par deltagare berättar att de blivit erbjudna kortvariga praktikplatser men som inte resulterade i arbete. För dem spelar det ingen större roll vilket sorts arbete de får, bara de kan tjäna pengar. Bland annat för att de hjälper sina familjer i hemlandet ekonomiskt och för att känna sig självständiga. Att komma in på en utbildning upplevs inte vara lika svårt, bara de svenska språkkunskaperna finns. Jämställdhet och integration I stort sett samtliga deltagares uppfattning är att invandrare och svenskar har samma möjligheter och rättigheter i Sverige. Några menar att möjligheterna kan vara begränsade 2

3 för invandrare, åtminstone i början av vistelsen i ett nytt land om de inte kan det svenska språket, ifall de inte har någon högre utbildning eller att högre utbildningar måste valideras och anpassas för den svenska arbetsmarknaden. En kvinna i Karlstadsgruppen säger att finns det arbete går de först till svenskar och till invandrare i andra hand. De flesta kursdeltagare anser/tror att kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter i Sverige. Exempel som ges är att kvinnor kan få samma yrken som männen och att lönen är lika oberoende kön. Samtidigt är det en kvinna som menar att lönen inte alls är lika för kvinnor och män, vilket är ett fenomen som finns i hela världen. Flera tar upp att kvinnor och män inte har samma möjligheter i sina hemländer, att kvinnan ofta ansvarar både för hushåll och för barnen även om hon skulle arbeta. Och att kvinnan många gånger är i beroendeställning till mannen. Lagar skiljer sig från kultur och tradition menar någon och poängterar att även om det finns jämställdhetslagar och förordningar så ser verkligheten annorlunda ut. Samtidigt lyfter hon att i hennes hemland står familjen mer nära varandra än vad människor i Sverige gör och det är en självklarhet att hjälpa varandra om någon familjemedlem blir arbetslös eller stöter på problem. Ingen ser ner på den som behöver hjälp. Även om rättigheterna och möjligheterna ser ungefär lika ut mellan könen i Sverige, så kan det se olika ut beroende på i vilken situation man befinner sig i, menar en kursdeltagare i Karlstad. En person som är arbetslös har inte samma möjligheter som en som har ett arbete. Vi frågar om det finns några roller eller uppdelade ansvarsområden i deras familjer idag, här i Sverige? Majoriteten svarar att ansvarsuppgifterna delas ungefär lika och att de för en dialog om hushållsarbetet och om olika ansvarsuppgifter hemma om vem som ska göra vad. En del delar på samma sysslor, andra har fördelade, bestämda sysslor. Ett par kvinnor menar att de utför mer arbetssysslor hemma just nu för att de är arbetslösa och vistas mer tid hemma än mannen som arbetar heltid. Några har erfarit diskriminering eller rasism i någon form i Sverige. Exempelvis upplevs att en del svenskar ser ner på asiatiska kvinnor som lever ihop med svenska män. Att kvinnorna inte flyttade till Sverige på grund av kärlek utan för att de är prostituerade, att mannen har tagit dem från en nattklubb eller för att det skulle vara en väg ut från deras hemland. Kanske är det så i enstaka fall menar en kursdeltagare, men det är en bild som inte alls stämmer i det stora hela. Vidare är det två kvinnor som känt sig orättvist behandlade på SFI och en kvinna som berättar att hennes barn kommit hem från skolan och berättat att han inte får vara med och leka med de andra barnen. På frågan om de har kontakt med andra utanför familjen särskiljer sig svaren något. Några har kontakt med andra landsmän, men få umgås med personer med svensk härkomst på sin fritid. Flertalet beskriver svenskar som hjälpsamma, välkomnande, snälla och trevliga men samtidigt försiktiga och återhållsamma och att det är svårt att få kontakt och involveras i deras sociala nätverk. Att det ibland finns stora kulturskillnader tros vara en av anledningarna och att olika nationaliteter tycker om olika saker. Vidare ses bristande svenskakunskaper som en barriär: Språket är också ett hinder när man inte talar fullt ut eller 3

4 flytande. Det är svårt att kommunicera och öppna upp sig. Svårt att förstå, svårt att ge respons. En deltagare i Karlstadsgruppen menar också att Karlstad är en liten stad i jämförelse med Göteborg och Stockholm och har därmed inte heller så många invandrare eller turister, så kanske har inte Karlstadsborna vanan att ta/ha kontakt med invandrare. Förväntningar och motiv att gå kursen På lika villkor Samtliga deltagare har på olika sätt fått muntlig information om På lika villkor-kursen. Flertalet har fått informationen via SFI (Studieförbundet Vuxenskolan har även gjort besök på SFI), andra genom vänner. Det framkom i intervjuerna att några tyckte informationen var bra medan andra tyckte informationen var något luddig då de inte riktigt visste vad kursen handlade om när de började. Frågetecknen har nu börjat räta ut sig. Varför har deltagarna valt att gå kursen? Utifrån intervjuerna är anledningarna främst: 1. För att lära sig svenska. 2. För att lära sig mer om hur det svenska samhället och den svenska kulturen fungerar. 3. För att träffa människor (i samma situation) och skaffa sig ett socialt nätverk. Att lära sig svenska är för samtliga kursdeltagare mycket viktigt och ses som nyckeln till integration och vägen in till det svenska samhället. Vi märker av en målmedvetenhet och en beslutsamhet, att de först vill lära sig det svenska språket för att sedan, så snart som möjligt, fortsätta med vidare studier eller komma ut på arbetsmarknaden. Finns det en vilja, så når man dit man vill, säger en kvinna som har siktet inställt på att i framtiden arbeta inom banksektorn. Alla kursdeltagare har en dröm om att få ett bra arbete här i Sverige. Några menar att inte kunna svenska är och har varit ett hinder för dem i sitt dagliga liv. Att de känt sig utanför eller bortkomna i vissa situationer och att de då känner sig beroende av andra. En deltagare i Kil säger att hon tidigare inte vågat ta tåget till Karlstad, men att hon i och med kursen börjar bygga upp en självkänsla. Allteftersom hon lär sig språket mer, vågar hon också mer. Samtliga anser att kursen är mycket givande främst på grund av att de måste prata svenska hela tiden då flera nationaliteter deltar och för att alla ska förstå. På lika villkor ses som ett komplement till SFI då de på SFI tränar sig på att skriva och läsa. Vidare lyfts att det är av stor betydelse att få handledning och information om hur det svenska samhället fungerar, alltifrån vardagliga ting till vilka myndigheter och lagar som finns. De har också fått vägledning om vilka vägar de kan söka när det gäller utbildning i Sverige och de har fått en inblick i svensk kultur och svenska förhållningssätt, då det i många fall skiljer sig från deltagarnas. Information som de, som varit här en längre tid, har saknat. De berättar att de gjort studiebesök på exempelvis vårdcentral, apotek, bank och Värmlands museum och även haft besök av olika gäster. Blandningen av aktiviteter ses som positiv. Det som också uppfattas som bra med kursen är att 4

5 Studieförbundet Vuxenskolan verkar veta vilka kunskapsbrister som finns och vad kvinnorna behöver. Att läraren är av utländsk härkomst ses som ett plus av deltagarna, vilket bidrar till ökad förståelse för deltagarnas situation och till bättre kommunikation deltagare och lärare emellan. De flesta kursdeltagare upplever att de har möjlighet att göra sina röster hörda och att de genom synpunkter och eget tyckande har möjlighet att påverka innehållet. Exempelvis önskade en kvinna att träffa ALMI, vilket också kommer bli av. En kvinna i Kil förklarar att hon ställt frågan om vilka utbildningar som finns och vilken väg som är den kortaste vägen till arbetslivet, vilket Studieförbundet Vuxenskolan tagit till sig och ska återkomma med upplysningar om senare under kursens gång. Någon nämner också den enkät som Cerut och Studieförbundet Vuxenskolan delar ut efter varje kurstillfälle som ett tillfälle att framföra sina åsikter. I intervjuerna framförs behov av ytterligare stöd för arbetssökande och vidare kontakter i samhället. En av kursdeltagarna i Karlstad önskar en sammanställning/register över kontakter som är bra att känna till som nyanländ. Att det står information om exempelvis ALMI, Arbetsförmedlingen, Sjukvårdsupplysningen, skolor, politiska partier, föreningar och organisationer med mera. En annan kvinna i Karlstadgruppen önskar handgriplig hjälp och att någon följer med henne till platser där hon kan söka sig vidare. Hon hittar inte så bra i staden och vet inte var hon ska ta vägen eller vem hon ska kontakta. Några förväntar sig även att Studieförbundet Vuxenskolan, genom kursen På lika villkor, ska hjälpa dem att få ett arbete. Att få umgås och skaffa sig vänner och ett socialt nätverk är en ytterligare anledning till varför kvinnorna valt att gå kursen. Några av kursdeltagarna känner sig annars relativt isolerade hemma och i samhället. Att de lärt känna varandra mer under kursens gång har de också nytta av på gemensamma kurser på SFI. Det ses som positivt att det bara är kvinnor som deltar i kursen, så de vågar och kan prata om allt. De skrattar mycket, vilket upplevs vara bra för inlärningen och någon säger att hon mår också psykiskt bättre av det. Kursen ger självförtroende, och flera känner sig starkare och vågar mer. Jag vill tacka dem som ordnat det här. Skolan är bra på alla sätt och jag hoppas att det håller i sig och fortsätter. 5