Mentorprogram Real diversity mentorskap Att ge adepten stöd och vägledning Adeptens personliga mål Att hantera utanförskap

Transkript

1 Mentorprogram Real diversity mentorskap Real diversity är ett projekt som fokuserar på ungdomar i föreningsliv och arbetsliv ur ett mångfaldsperspektiv. Syftet med Real diversity är att utveckla nya metoder för att öka medvetenheten och förändra attityden till mångfalden i den egna organisationen och arbetsplatsen. Tema i mentorprogrammet är mångfald, jämställdhet och delaktighet i samhället, och därför bör samtalen mellan adept och mentor till valfri del handla om mångfalden i samhället. Att ge adepten stöd och vägledning Det övergripande syftet och temat i mentorprogrammet utgör alltså ganska vida ramar. Utifrån dessa vida ramar bör varje mentor skapa sin egen roll, och på bästa sätt utifrån sin adepts speciella situation och personlighet stödja och vägleda honom/henne. Det är viktigt att varje mentor möter sin adept just där adepten befinner sig, och därifrån ger det stöd och den vägledning som adepten har behov av. Adeptens personliga mål Varje adept bör i början av programmet formulera sina egna personliga mål med sitt deltagande i mentorprogrammet. De personliga målen bör beskriva vad adepten med hjälp av sin mentor vill ha uppnått när mentorprogrammet avslutas. De kan t ex handla om att adepten vill få ökad självinsikt, ökat självförtroende, finna större inre trygghet eller bli klarare över sina mer långsiktiga personliga mål. Att hantera utanförskap Alla adepter har i någon form erfarenhet av någon sorts utanförskap i samhället. Ett personligt mål kan därför dels vara att minska det utanförskapet, i praktiken och/eller känslomässigt, och dels att lära sig att bättre hantera sitt utanförskap. Frågeställningar i det sammanhanget kan handla om vem adepten är, var i livet adepten befinner sig, vad adepten innerst inne vill och hur adepten skulle kunna uppnå sina önskningar och förverkliga sina drömmar. Den processen brukar kräva en belysning av adeptens delvis orealistiska personliga visioner och drömmar kombinerad med en stark realism, som är fast förankrad i verkligheten. De personliga målen utgör en grundstruktur som bör omvärderas Mentorn bör under något av de första samtalen med adepten be adepten att beskriva sina personliga mål med att delta i mentorprogrammet, och mentorn bör även försöka bidra till en sådan målbeskrivning. Denna målbeskrivning kan ta sin utgångspunkt i anledningen till att adepten överhuvudtaget kom på idén att anmäla sig till mentorprogrammet. I det beslutet finns säkerligen vissa förväntningar och förhoppningar som kan vara värda att fundera kring. Dessa personliga mål utgör bara en grundstruktur, som kan och bör omvärderas då och då under programmets gång. Målen bör inte på något sätt bidra till fastlåsning utan bidra till utveckling och växt.

2 Vägledning personlig och professionell utveckling Mentorskap innebär att ge en yngre människa vägledning i hans/hennes personliga och professionella utveckling. Vägledning innebär inte bara att ge bekräftelse utan även att bjuda motstånd. Mentorskap innebär en metod att överföra erfarenheter. Den viktigaste frågan är hur dessa erfarenheter ska överföras. Erfarenheterna bör överföras genom en dialog med fokus på adepten. I mentorskap finns det en enda huvudperson, och det är adepten. Om samtalen mellan adept och mentor väcker frågor hos mentorn om mentorns eget liv och beslut i livet, så bör mentorn i mycket begränsad omfattning diskutera dessa frågor med sin adept. Mentorn kan på egen hand reflektera över sitt eget liv eller vända sig till andra kloka människor. En dialog startar ofta processer på många plan. Det kan därför vara viktigt att betona att mentorns roll innebär att ge stöd och vägledning åt adepten. Det hindrar inte att mentorn har mycket att lära av en ung människa i adeptens situation. Nya sätt att tänka, känna och handla Ett annat sätt att beskriva mentorskap är som en långsiktig metod för problemlösning. Problemlösning innebär inte att man fokuserar på problem, utan att man fokuserar på olika tänkbara lösningar. När man löser problem brukar man först definiera sitt problem, sedan undersöka vilka lösningar man har provat som inte har fungerat, sedan beskriva sitt mål så tydligt som möjligt för att slutligen skapa en strategi där man utesluter tidigare misslyckade lösningar. Mentorn kan hjälpa adepten att formulera problemet eller att omformulera det. Mentorn kan sedan stödja adepten så att adepten själv löser sitt problem. Den processen kan bidra till att adepten lär sig att bli bättre på att lösa sina framtida problem. Problemlösning, med fokus på lösning, är inte bara en intellektuell process, det innebär lika mycket en känslomässig process och en handlingsberedskap. Mentorn kan hjälpa adepten att finna nya sätt att tänka, känna och handla. Om man vore en helt annan person När mentorn hjälper adepten att lösa sina problem, så finns det några viktiga frågor som man kan ha nytta av att dryfta. En sådan fråga innebär att se på problemet inte inifrån sig själv utan utifrån sig själv. Man kan fråga sig vad man skulle kunna tänka, känna och göra om man inte vore den man är, utan en helt annan person som befann sig i den aktuella situationen. Med koppling till adeptens utanförskap kan man fråga sig vad en människa som befann sig i ett innanförskap skulle ha kunnat tänka, känna och göra. En annan fråga är vem som skulle kunna hjälpa adepten att lösa problemet. Människor lever ofta i en vanföreställning att andra människor inte kan eller vill hjälpa dem. I sådana fall kan det vara nyttigt att gå till sig själv och fråga sig om man skulle hjälpa någon annan som befann sig i den aktuella situationen. Mentorn kan också bidra med sitt nätverk och ge adepten möjlighet att skapa nya relationer, som kan medverka till adeptens personliga utveckling. Alla nystarter bygger på tidigare avslutningar Ytterligare en fråga som man kan ställa sig i samband med att man löser problem är vad det är man inte vill ge upp eller vad det är man inte vill avsluta, som kan förhindra en lösning på problemet. Att fokusera innebär alltid att avgränsa, och att välja något innebär alltid att välja bort något. Att få något innebär att ge upp något annat. Det kanske finns något i adeptens utanförskap som han eller hon inte vill ge upp. Den egna identiteten skapar ibland utanförskap eller innanförskap, och den egna identiteten är naturligtvis ingenting man vill eller bör ge upp. Tvärtom bör adeptens

3 egna identitet stärkas, och där har mentorn en viktig roll. Så det som adepten kan tvingas ge upp är mindre viktiga delar, där en mindre mänsklig förlust på ett plan kan leda till en större mänsklig vinst på ett annat plan. Adepten kan t ex behöva försaka ett fritidsintresse för att lyckas med sina studier eller med sitt arbete, eller adepten kan behöva minska sina krav på sig själv vad gäller studier eller arbete för att skapa en bättre balans i livet. Mindre förluster kan skapa större vinster Ytterligare en fråga som man kan ställa sig i samband med att man löser problem är vad man kan vinna på att inte lösa sitt problem. De finns ofta sådana vinster, och ibland överstiger de vinsterna de vinster som man kan skapa genom att faktiskt lösa problemet. Människor som är sjuka får ofta sjukdomsvinster, vilket kan göra att de kanske innerst inne inte vill bli helt friska. Utanförskap kan innebära problemvinster, d v s att man har något att vinna på att stanna i sitt utanförskap. Bevarandet av den egna identiteten är förmodligen den största vinsten, men man kan även vinna omhändertagande och stöd. Det kan finnas vissa aspekter på utanförskap som adepten vill överge, medan det kan finnas andra aspekter på utanförskap som adepten vill bevara. Att befinna sig utanför en grupp innebär många gånger att man istället tillhör en annan grupp, och att man i den gruppen har ett innanförskap. Dessa frågor är känsliga och bör självklart behandlas med den allra största respekt för adepten. Att föra en dialog I mentorns roll ligger att vara en god förebild. Mentorn bör även hjälpa adepten att formulera sina personliga mål. Mentorrollen innebär att föra en dialog, d v s att belysa olika alternativ och olika konsekvenser av olika alternativ. Mentorn bör ge adepten lagom utmaningar och bjuda adepten ett visst motstånd. Adepten har ingen nytta av att enbart bli struken medhårs. Mentorns största utmaning ligger i att lyssna utan att svara, och att ställa kloka frågor i stället för att ge svar. Ju fler konkreta råd och konkreta svar adepten får, desto mindre utveckling får adepten av mentorn på längre sikt. När jag var ung Adepten lär sig mycket mer av att få sin egen situation belyst, än att få mentorns tidigare situationer belysta. Alla mentorer som har eller har haft egna ungdomar och någon gång till sina egna ungdomar sagt: När jag var ung vet ofta vilket kompakt ointresse ett sådan yttrande brukar väcka. Om mentorn trots allt väljer att berätta historier ur sitt liv så bör mentorn då och då stanna upp och fråga sig: Varför berättar jag detta? Om berättelsen är till för adeptens skull så är det bara att fortsätta, men om mentorn inser att han eller hon berättar något för sin egen skull (och det är nog det vanligaste) så är det dags att snabbt skifta perspektiv. Att belysa alternativ och konsekvenser Det intressanta perspektivet brukar innebära att belysa adeptens olika handlingsalternativ och konsekvenser av olika handlingsalternativ. Känslan efter att ha valt ett av många alternativ är nästan alltid annorlunda än känslan efter att ha valt det som man uppfattade som det enda alternativet. Att välja är lika mycket en känslomässig process som en intellektuell process. Mentorns uppgift är inte att skapa snabba resultat - utan att stödja en långsiktig process.

4 Att lyssna aktivt och att reflektera Under samtalen med adepten bör mentorn tiga ungefär halva tiden. Medan mentorn tiger bör han eller hon lyssna aktivt både på det som adepten säger och på det som ligger bakom orden, men som inte sägs. Det är viktigt att mentorn lyssnar både utåt och inåt, d v s lyssnar till sig själv och sin egen intuition. Det adepten behöver är reflektion. Det går inte att reflektera om någon talar hela tiden. Mentorn kan hjälpa adepten att avgränsa det som är oviktigt och att fokusera på det som är viktigt. Det handlar hela tiden om det som är viktigt för adepten. Hur bör mentorn inleda sin kontakt med adepten? Adepten har ofta nytta av att beskriva sina förväntningar och mål med mentorprogrammet och att i det sammanhanget beskriva något om sitt liv. Det kan innebära att blicka tillbaka på adeptens liv, att se på nusituationen och att titta framåt. I vilken mån mentorn väljer att starta med nusituationen eller väljer ett dåtidsperspektiv eller ett framtidsperspektiv kan vara mycket individuellt. Det beror på mentorns inställning till sin roll och mentorns personlighet och bakgrund - och naturligtvis på adepten. Det ena förhållandet mellan adept och mentor behöver inte alls vara det andra likt. Mentorn bör även beskriva något av sitt liv och sina erfarenheter, men detta behöver inte ske under det första samtalet. Det viktiga är att kontakten känns äkta och ärlig, vilket innebär att alla former av struktur måste underordna sig detta. Att dra lärdom av det som har hänt i livet Om man väljer att blicka tillbaka på adeptens liv, så är det självklart ingenting av det som har hänt hittills som adepten kan ändra på. Det enda adepten, med hjälp av mentorn, kan göra är att erkänna vad som har hänt, att dra lärdomar av vad livet har bjudit på av framgångar och motgångar. Det som mentorn möjligen kan hjälpa adepten med är att ändra inställning till situationer i livet som varit, som är eller som kan komma att inträffa. Att se framåt När adepten ser framåt och skapar personliga mål (inte bara för mentorprogrammet utan i ett längre perspektiv), så är det viktigt att adepten frågar sig vad han eller hon innerst inne vill, och kanske vad han eller hon inte kan eller vill leva utan. Adepten och mentorn kanske också kan hjälpas åt att se dåliga mönster som adepten vill bryta och att se goda mönster som adepten vill bevara och utveckla. Var går gränsen för det som man som mentor inte bör tala med adepten om? Mentorn har en viss kompetens och en viss personlighet. Det som ligger utanför mentorns kompetens och personlighet bör mentorn inte ge sig in på, åtminstone inte på djupet. Mentorn är en medmänniska och inte en expert. Det kan finnas aspekter på adeptens utanförskap som mentorn som medmänniska kan ha en viss förståelse och en känsla för, men mentorn har inte blivit engagerad i Real diversity som expert utan som en vanlig människa som utifrån sina förutsättningar vill försöka vägleda en annan människa. Om någon, adept eller mentor, inte uppfattar relationen som givande kan den när som helst avbrytas. Den som vill avbryta relationen behöver inte ange några närmare skäl till det, men ett sådant avbrott ska ske i samråd med projektledarna för Real Diversity.

5 Utveckling av mångfald, jämställdhet och delaktighet i samhället Vi vill önska alla lycka till i de nya adept-mentorrelationerna och hoppas att dessa ska bidra till en spännande och positiv utveckling av mångfald, jämställdhet och delaktighet i samhället både för adepter och för mentorer.