Barns relationsarbete i skolan

Barns relationsarbete i skolan Inneslutning, uteslutning och mobbning Children's relational work in school Inclusion, exclusion and bullying Sofie Persson Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Examensarbete Lärarutbildningen Examensarbete15 hp Handledare Linda Harkman Examinator Anders Broman 2013-06-07 Löpnummer

Abstract A school is a social area in which children and adults meet each other. The school is were friendship, love and also enmity arise. The process to establish, maintain, split up and end relationships is constantly continuously. A Childs way of creating relationships is complex. Bullying and similar offending treatment occur and has always been a huge problem in school. It is a problem that has existed as long as there have been schools. The purpose of my thesis is to investigate children s relationships in school and in their leisure- time as well as to investigate the school and leisure- time work to discourage bullying and other offending treatment. In order to reach my goal I have used literature, I have handled out questionnaire studies to two third grades classes as well as to two sixth grades classes. I have also been interviewing a headmistress as well as a leisure-time teacher working in a school in Värmland which is of a regular size. Studies show that children's relationship work is a complicated process and children's social interaction and companionship occupies most out of children's waking hours. To exclude any child has been shown to be part of the children's relationship work works. Scientist explains that the exclusion and expulsion documents are used as a tool to build community cohesion and community in a group. Bullying and other kinds of offending treatment affect everyone not just the victims. You re Child, relative or friend may have been exposed and that is the reason why it is important to highlight this issue. Keywords: Children s relational work, inclusion, violations, bullying, exclusion.

Sammandrag Skolan är en social arena där både barn och vuxna möts. I skolan uppstår vänskap, kärlek och ovänskap. Arbetet med att etablera, förankra och upprätthålla, bryta upp och avsluta relationer pågår ständigt bland eleverna. Barns tillvägagångsätt att skapa relationer är komplexa. Mobbning och annan kränkande behandling förekommer och har alltid varit ett stort problem i skolans verksamhet. Ett problem som alltid har funnits där så länge som skolan har funnits. Syftet med mitt examensarbete är att undersöka barnens relationsarbete i skolan och i fritidshemmet samt att undersöka hur skolan och fritidshemmet arbetar för att främja detta och för att motverka mobbning och annan kränkande behandling. För att undersöka mitt syfte har jag använt mig av en litteraturgenomgång, lämnat ut elevenkäter till två årskurs tre och två årskurs sex klasser samt att jag har intervjuat en rektor och en fritidspedagog på en medelstor skola i värmland. Undersökningarna visar att barns relationsarbete är en komplicerad process och barns sociala samspel och vänskapsrelationer upptar större delen utav barnens vakna tid. Att utesluta något barn har visat sig vara en del av hur barnens relationsarbete fungerar. Forskarna förklarar att uteslutande och avvisande handlingar används som ett redskap för att skapa samhörighet och gemenskap i en grupp. Mobbning och annan kränkande behandling berör oss alla även om du själv kanske inte har blivit utsatt för det. Ditt barn, din släkting eller kompis har kanske blivit utsatt därför är det så viktigt att verkligen belysa detta problem. Nyckelord: Barns relationsarbete, inneslutning, kränkningar, mobbning, uteslutning.

Innehållsförteckning 1. Inledning..s.1 1.1 Syfte....... s.2 1.2 Frågeställning....s.2 1.3 Begreppsbeskrivning.s.2 1.3.1 Relationsarbete.......s.2 1.3.2 Relationsprojekt......s.3 1.3.3 Inneslutning och uteslutning...s.3 1.3.4 Kamratskap, vänskap och att vara vänner/ kompisar..s3 1.3.5 Ovänner..... s.3 1.3.6 Mobbning...s.4 1.3.7 Likabehandlingsplan...s.4 2. Tidigare forskning..s.5 3. Metod...s.7 3.1 Urval.s.7 3.2 Genomgång...s.8 3.3 Avgränsningar s.10 4. Litteraturgenomgång...s.12 4.1 Barns relationsarbete........s.12 4.2 Uteslutning.....s.13 4.3 Mobbning..s.14 4.3.1 Åtgärder mot mobbning och kränkande behandling s.16 4.3.2 Åtgärder en pedagog aldrig ska vidta vid mobbning s.19 4.3.3 Det förebyggande arbetet. s.19 5. Resultat..s.22 5.1 Likabehandlingsplan..s.22 5.1.1 Åtgärdstrappan.s.23

5.1.2 Kommunens gemensamma handlingsplan...s.24 5.1.3 Kränkande behandling och diskrimenering.. s.25 5.1.4 Det förebyggande arbetet.s.25 5.1.5 Utvärdering 2011-12....s.27 5.2 Intervjustudie.....s.28 5.2.1 Arbetet med barnens relationsarbete... s.28 5.2.2 Mobbning, uteslutning och kränkande behandling.....s.29 5.3 Enkätundersökning.....s.31 5.3.1 Årskurs 3.....s.31 5.3.2 Årskurs 6...s.35 5.3.3 Sammanfattning av enkäterna.....s.38 6. Analys............s.40 6.1 Resultatanalys...s.40 6.2 Egna reflektioner...s.42 6.3 Slutsats och avslutande diskussion...s.44 6.4 Metoddiskussion...s.44 6.5 Framtida forskning...s.45 Källförteckning Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4

Figur- och diagramförteckning Figur1: Åtgärdstrappan.... s. 23 Diagram 1: Känner du att du har någon att vara med på rasterna?...s. 31 Diagram 2: Har du någon gång känt dig utanför när de andra barnen har lekt?...s.32 Diagram 3: Har du någon gång känt dig mobbad av en annan eller några andra kamrater?..s.33 Diagram 4: Har du någon gång mobbat ett annat barn?...s.33 Diagram 5: Känner du att du har någon att vara med på rasterna?...s. 35 Diagram 6: Har du någon gång känt dig utanför när de andra barnen har lekt?...s.36 Diagram 7: Har du någon gång känt dig mobbad av en annan eller några andra kamrater?..s.36 Diagram8: Har du någon gång mobbat ett annat barn?...s.37

1. Inledning Tänk att ha ögon att möta på morgonen, någon att sitta brevid på samlingarna, att leka med på rasterna och på fritids, någon att vara tillsammans med under planerade aktiviteter och på gymnastiken, någon att sitta brevid i matsalen, någon att berätta hemlisar för, någon som stöttar dig i alla väder och ställer upp för dig, någon att planera morgondagen med eller ringa och vara med på helgerna eller efter skolan. Tänk att inte ha det så här, alla har inte denna någon. Mobbning och annan kränkande behandling förekommer och har alltid varit ett stort problem i skolans verksamhet. Ett problem som alltid har funnits där så länge som skolan har funnits. Mobbning kan sätt djupa spår och ärr i barn och ungdomars utveckling och framtid. Ett ärr som kanske förföljer eleven som blivit utsatt för mobbning ända in i vuxen ålder. Det är skolans uppgift och alla som arbetar i skolan eller vistas på skolan dagligen att se till så att mobbning eller annan kränkande behandling inte förekommer. Skolan är en social arena där både barn och vuxna möts. I skolan uppstår vänskap, kärlek och ovänskap. Arbetet med att etablera, förankra och upprätthålla, bryta upp och avsluta relationer pågår ständigt. Relationsarbetet i skolan bygger på en gemensam förståelse för sociala normer och regler för hur man uppträder fel eller konstigt. I och med detta finns det risk för konflikter eller för någon/några att bli ut sorterad, bortkastad, utesluten eller bortstött av de övriga barnen. Skolans huvudsakliga uppgift är att se till så att alla elever som går i skolan ska få en trygg utbildning- och vistelsemiljö både utanför och i skolan. En del av skolans värdegrundsuppdrag är att ingen oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning, religion eller annan trosuppfattning ska utsättas för diskriminering eller annan kränkande behandling. Skulle detta förekomma ska det aktivt motverkas. Skolan ska även uppfostra eleverna till demokratiska medborgare och att få eleverna att förstå de grundläggande värdena av ett demokratiskt samhälle. (Skolverket, 2011, Lgr11 läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem. Stockholm: Skolverket.) Vidare står det i Lgr11 läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem att de grundläggande värderena i ett demokratiskt samhälle som skolan ska förmedla är; att man ska visa respekt för varje individs egenvärde, människovärdets okränkbarhet, varje individs frihet 1

och integritet, alla individers lika värde och jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mot svaga och utsatta. (Skolverket, 2011) I och med att inneslutning, uteslutning och mobbning är komplext vill jag finna en klarhet i detta för jag vet att det är en viktig del i barn och ungas vardag både utanför och i skolan. Det påverkar mina elevers mående och deras lust till att gå till skolan. Därför tar jag upp denna fråga på nytt då jag har skrivit om detta ämne tidigare men i mitt examensarbete vill jag ta detta ett snäpp högre. Jag tycker det här är en fråga som är mycket viktig. Det är därför mitt examensarbete kommer att handlar om inneslutning, uteslutning och mobbning för att det påverkar oss alla på ett eller annat sätt. Att undersöka det här ämnet är både lärorikt och användbart, då jag kommer att ha stor användning av det i mitt framtida yrke som pedagog. Det är också en av anledningarna till varför jag ville fortsätta undersöka detta ämnen för att jag vill göra en skillnad för mina elever genom att vara påläst. 1.1 Syfte Syftet med mitt examensarbete är att undersöka elevernas relationsarbete i skolan och i fritidshemmet samt att undersöka hur skolan och fritidshemmet arbetar för att främja elevernas relationsarbete och för att motverka mobbning och annan kränkande behandling. 1.2 Frågeställning Hur fungerar elevernas relationsarbete i skolan och på fritidshemmet? Vad gör personalen på skolan och fritidshemmet för att främja elevernas relationsarbete ute i verksamheten och hur arbetar de med uteslutning och mobbning? 1.3 Begreppsbeskrivning 1.3.1 Relationsarbete Är ett arbete som upptar en stor del av barnenes vistelsetid i skolan och det här arbetet innebär att barnen lär sig både hur sociala situationer, samspel, relationer och relationsarbetet fungerar och de lär sig även att delta i det. Relationsarbetet blir synligt i barnens ständiga interaktion i kamratgruppen. I skolan lär sig eleverna om samspel även om det inte står på schemat. (Wrethander Bliding, M. (2007) Inneslutning och uteslutslutning: Barns relationsarbete i skolan. Lund: Studentlitteratur AB.) 2

1.3.2 Relationsprojekt Ett ständigt pågående socialt projekt där barnen arbetar med relationer i vissa grupperingar med olika inriktningar och mål där det ingår att etablera, förankra och upprätthålla relationer. I relationsprojektet ingår det också att bryta upp och avsluta relationer samt att utesluta och markera avstånd till andra. (Wrethander Bliding, 2007) 1.3.3 Inneslutning och uteslutning Inneslutning innebär att man släpper in någon eller några i en gemenskap medans uteslutning innebär att man stänger ut, stötter bort någon och avvisar någon eller några från gemenskapen. (Wrethander Bliding, 2007) 1.3.4 Kamratskap, vänskap och att vara vänner/ kompisar En kamrat eller kamratskap definieras som en relation mellan individer som delar en gemenskap tillsammans, exempelvis delar samma klass eller har samma avdelning på fritids. (Jonsdottir, F. (2007). Barns kamratrelationer i förskolan- samhörighet tillhörighet vänskap utanförskap. Malmö: Holmbergs) Barn identifieras som vänner om de ömsesidigt av fri vilja väljer varandra som kompanjoner. En vänskap är en ömsesidig relation där tre grundläggande behov uppfylls. Det första behovet är intimitet som innebär att känna förtroende att dela tankar och hemligheter samt att kunna visa sig stark och sårbar för någon. Affektion det vill säga, tillgivenhet som innebär att barnen lär sig förstå och styra sina egna känslor samt att förstå och reagera på andras känslor. Det tredje behovet ska stimulera barnens utveckling både kognitivt och socioemotionellt. (Jonsdottir, 2007) Begreppet kompisar har samma betydelse som vänner och används för att beskriva, förklara och markera en samhörighet med någon, vi är kompisar och sen används det för att förklara skillnader, vi är inte kompisar. Kompisar tillbringar tid, delar intressen och utövar aktiviteter tillsammans. (Wrethander Bliding, 2007) 1.3.5 Ovänner Benämningen ovänner förklarar Wrethander Bliding används av barnen för att beskriva ett tillstånd när barnen är osams eller när de vill markera en relation som dem upplever som negativ. Detta kan pågå under kortare eller längre perioder. Benämningen kan även användas 3

för att peka på en svaghet i en relation eller för att konkurera med någon annan, exempelvis om du gör så, då är vi inte vänner. (Wrethander Bliding, 2007) 1.3.6 Mobbning Mobbning handlar om att en eller flera personer vid upprepade tillfällen under en längre period utsätter en eller flera andra personer för medvetna och aktiva destruktiva eller uteslutande handlingar. Mobbning kan handla om förakt, förnedring, kränkningar, förföljelser eller hån. Det finns olika typer av mobbning det kan vara tyst mobbning, Verbal mobbning och fysisk mobbning (Höistand, G. (2001). Mobbning och människovärde: om förtryck, utanförskap och vad vi kan göra. Stockholm: Gothia AB). Retsamheter som ständigt upprepas, trots tydliga tecken på obehag räknas också som mobbning. (Olweus, D. (1999). För föräldrar: mobbning bland barn och ungdomar. Stockholm: Rädda Barnen/Berlings Skogs) En typ av mobbning är den tysta mobbningen. Den kan exempelvis handla om att mobbaren mot en annan individ; himlar med ögonen, kastar blickar, suckar, vänder ryggen till och inte svarar på tilltal. Att den som blir mobbad helt enkelt blir behandlad som luft. Den här typen av mobbning är vanlig och kan göra mycket skada. Den kan också för lärarna vara svårare att upptäcka. En annan typ av mobbning är den verbala mobbningen. Den typen av mobbning kan vara lättare att upptäcka än den tysta mobbningen. Då den exempelvis kan handla om att mobbaren snackar skit om, sprider rykten, trakasserar, hånar, hotar, anmärker, härmar och kommenterar eller skrattar åt en annan individ. (Höistad, 2001) Den tredje och allvarligaste formen av mobbning är den fysiska. Den kan exempelvis handla om knuffar, tjuvnyp, att mobbaren står i vägen för eller tar saker ifrån den utsatta utan att ge det tillbaka. Den här typen av mobbning kan upptäckas genom blåmärken, trasiga kläder eller föremål som tillhör den utsatta med mera. (Höistad, 2001). 1.3.7 Likabehandlingsplan En likabehandlingsplan är ett dokument som beskriver hur skolan arbetar med att förebygga, upptäcka samt åtgärda kränkande behandling. Varje förskola, skola och fritidshem ska ha en egen aktuell likabehandlingsplan som ska revideras varje läsår. Den ska upprättas enligt diskrimineringslagen och enligt skollagen. Under skolinspektionens besök kontrolleras och granskas den. (Från skolans likabehandlingsplan där jag genomförde mina undersökningar) 4

2. Tidigare Forskning Vi människor har ett behov av att känna tillhörighet i en grupp eller i en gemenskap för det är enligt Höistad, en förutsättning för att få känna kärlek, närhet och trygghet. Skolan kan för många barn vara den enda trygga och fasta punkt de har. En person som ständigt blir avvisad och inte får känna den här tillhörigheten och gemenskapen i en grupp, kan det leda till dåligt självförtroende och elevernas tillit till andra kan skadas. Tillit är enligt Höistad en förutsättning för elevernas relationsskapande till andra elever eller vuxna. En människas tillit är sårbar och därför behövs det inte så mycket för att tilliten till andra ska försvinna. (Höistad, 2001) Barns erfarenheter om positiva och negativa relationer stimulerar eller hämmar deras utveckling. Studier har visat att de positiva relationerna får gynnsamma konsekvenser för ett barn när det blir accepterat av en barngrupp. Känslan av gemenskap och tillhörighet med jämnåriga ökar självförtroendet. Barn som avvisas eller känner sig utsatta i en grupp antas gå miste om fördelar som det goda kamratskapet kan ge. (Jonsdottir, 2007) Wrethander Bliding har gjort en studie om barns relationsarbete i skolan. Den bygger på observationer av en klass i årskurs fyra under helt år. Observationerna gjordes både på raster och under lektionstid. Wrethander Bliding kom genom sin undersökning fram till att uteslutning av barn är en naturlig aspekt i barns arbete att skapa vänskaps relationer. Hon menar att uteslutande handlingar är nödvändigt för att innesluta någon annan. Alltså handlingar som utesluter någon kan samtidigt stärka samhörigheten och gemenskapen mellan andra barn. (Wrethander Bliding, 2007) Även Corsaro har studerat barnens sociala liv och han beskriver att barnens sociala liv består utav vänskap, roller och normer. I sin studie använder han sig av två centrala termer för att beskriva barns skapande av en kamratkultur. Den ena är att barnen aktivt strävar efter att ta kontrollen över sina liv samtidigt försöker de dela och ta kontroll över sin interaktion med andra. Corsaro beskriver också att en central del i barnens skapande av en kamratkultur är att de försöker skapa kontroll över sin tillvaro och för att hantera vuxnas auktoritet. (Wrethander Bliding, 2007) I början på 1900-talet genomfördes det undersökningar kring barns kamrat- och vänskapsrelationer. Dessa studier hade fokus på barns utveckling och självkänsla, barns 5

lekmönster och lekinnehåll samt barnens gruppdynamik och popularitet. Forskare började studera barns relationer med jämnåriga på 70- talet då intresset väcktes till liv. (Jonsdottir, 2007) Dagens aktuella forskning kring barns relationer, studerar barnens komplexa interaktions mönster utifrån olika perspektiv. Dessa perspektiv delar forskarna in i tre huvudgrupper. Den ena beskriver vänskap utifrån ett individperspektiv det vill säga, gruppen som behandlar frågor som, vad är vänskap mellan barn? Hur gestaltar sig det kognitiv och socoemotionellt? Den andra gruppen beskriver utifrån individens perspektiv det vill säga, hur barnet uppfattar det att ha en vän, vilka de beskriver som sina vänner och kvaliteten i deras vänskap. Det tredje området beskriver den forskning som en rad forskare bedriver kring metod för att förebygga och stödja åtgärder för barn som har svårigheter att etablera och förankra en vänskap med jämnåriga. (Jonsdottir, 2007) Studier har visat att pojkar och flickors relationsmönster skiljer sig. Pojkar organiserar sig oftast i större grupper som innehåller gemensamma mål och relationer till flera kamrater av samma kön. Till skillnad från pojkarna så delar flickorna in sig i mindre grupperingar och dem samspelar inte mellan grupperna förens ett avbrott uppstår i leken eller aktiviteten. I sina relationer med varandra delar flickorna oftast hemligheter, diskuterar känslor och problem tillsammans. Medan pojkarnas relationer med varandra karaktäriseras av att uppnå personliga framgångar. Dessa framgångar visar sig i tävlingar och kamp om status dem emellan (Jonsdottir, 2007). En annan könskillnad som forskarna har hittat är att pojkar i större utsträckning är de som blir mer mobbade än flickor, samt att forskning även har visat sig att pojkar i större utsträckning är de som blir utsatta för mer mobbning än flickor. (Roland, E. (1983) Mobbning: Att förebygga och bearbeta gruppvåld bland barn och ungdom. Stockholm: Liber AB) Ett flertal studier har gjorts för att förklara varför vissa barn har svårare än andra att etablera och förankra en god relation med jämnåriga kamrater. Studier visar att ignorerade barn uppfattas av gruppen som blyga och ointresserade av vad som pågår i gruppen. De avvisade barnen uppfattas som aggressiva eller bråkiga och de här barnen får ett rykte om sig eller tillskrivs egenskaper. (Jonsdottir, 2007) 6

3.Metod Johansson och Svedner förklarar att det finns fyra vetenskapliga metoder för hur man samlar in material till sitt examensarbete. Dessa är kvalitativ intervju, enkäter, observationer och textsökning. I mitt examensarbete har jag använt mig av en strukturerad intervju och enkäter samt en dokumentstudie då jag har använt mig av skolans likabehandlingsplan som metod. Det finns två typer av intervjumetoder. En som innehåller friare formulerade frågor och en som innehåller en strukturerad form av frågor. Jag använde mig av den strukturerade intervjuformen. För att få ordagranna svar så spelade jag in intervjuerna, vilket även står beskrivet i boken som ett bra tillvägagångssätt. I mina enkäter hade jag både öppna och strukturerade svarsalternativ där eleverna fick kryssa i ja, nej eller ibland.(johansson, B. & Svedner, P.O.(2004). Examensarbete i lärarutbildningen. Uppsala: X-O Graf Tyrckeri AB). Jag har även i mitt examensarbete gjort en dokumentstudie då jag fick ta del av skolans likabehandlingsplan. Jag använde mig av en kvalitativ intervju som i metod i mitt examensarbete eftersom den metoden ger information av direkt relevans för läraryrket: pedagogens och rektorns uppfattning om viktiga förhållanden i arbetsätten vilket också författarna beskriver. En annan anledning till att jag använde mig av en strukturerad intervju för att jag ville göra en analys av rektorns och fritidspedagogens förståelse och tillvägagångssätt. Jag valde enkäter för det är bra sätt att få en kartläggning och en sådan typ av undersökning beskriver författarna att man lättast samlar in via enkäter. Vilket också Johansson och Svedner beskriver i sin bok. (Johansson & Svedner, 2004) 3.1 Urval Anledningen till att jag valde att lämna ut enkäterna till eleverna var att jag ville synliggöra barnens tankar, erfarenheter och upplevelser om detta ämne i min rapport. Jag valde elever i årskurs sex i min undersökning är för att de är äldst på skolan och för att de kan ha några år av erfarenhet som elever och kan ha kommit i kontakt med det berörda ämnet. Jag valde elever i årskurs tre som de yngsta att delta i undersökningen för att jag tror att de har bra förståelse för de frågor som jag ställde i min undersökning samt den läsförståelsen som behövs för att kunna svara på enkätfrågorna självständigt. I jämförelse med en årskurs två eller etta. 7

Jag vill undersöka både elever i årskurs tre och elever i årskurs sex för att det ändå skiljer några år mellan årskurs tre och årskurs sex så det tänkte jag kunde ge lite skilda svar. Jag ville även se på förändring genom olika årsgrupper och skillnader i ålder. Årskurs tre eleverna tror jag också har samlat på sig en del erfarenheter och upplevelser om ämnet. På grund av att jag lämnade ut enkäterna i båda årskurs tre och årskurs sex så valdes inga enskilda elever ut att delta i undersökningen utan alla i respektive klasser deltog i undersökningen. Därför var det slumpvis vilka elever som deltog i undersökningen och ingen hänsyn togs till kön, etnisk tillhörighet med mera. Jag valde just den här skolan för att jag hade min sista Vfu-period där och det gjorde att jag hade kontakter där. Detta har ingen påverkan på det resultat som jag har fått ut då jag endast har varit på denna skola vid ett Vfutillfälle på grund av att jag är nyinflyttad till en ny stad. Anledningen till att jag valde en rektor och fritidspedagog som intervju personer är för att jag ville se en rektors synvinkel på hur de arbetar med mobbning och uteslutning samt för att främja elevernas relationsarbete på denna skola samt hur en rektor arbetar på ledningsnivå med mobbning och för att främja barns relationsarbete. Anledningen till att det blev just den här rektorn är för att det endast finns en rektor på den här skolan. Jag valde att intervjua fritidspedagogen på grund av hennes erfarenheter av yrket samt de antal år hon arbetat på just den här skolan. Det har betydelse för att denna har sett eventuella förändringar som har skett på skolan under åren samt hon är väl insatt i hur skolan arbetar med likabehandling, mobbning, uteslutning samt för att främja elevernas relationsarbete. Vilket gjorde att jag ansåg att just den här fritidspedagogen skulle vara en bra källa när jag presenterar hur den här skolan arbetar mot mobbning och uteslutning samt hur de arbetar för att främja elevernas relationsarbete. 3.2 Genomgång För att undersöka mina frågeställningar har jag använt mig av en intervjustudie och en enkätstudie. Intervjustudien genomförde jag med en fritidspedagog och en rektor på en och samma skola. Enkäterna lämnade jag ut till eleverna i två årskurs tre klasser och två årskurs sex klasser på samma skola. I årskurs sex deltog 44 elever, där 22 var pojkar och 22 flickor. I årskurs tre var det 40 elever som deltog, 23 flickor och 17 pojkar. När jag hade bestämt ämne för mitt examensarbete gick jag igenom litteratur för att hitta litteratur och forskning som var relevant för ämnet sedan formulerade jag mina 8

frågeställningar och mitt syfte. Efter det så läste jag igenom relevant forskning som redan fanns om ämnet för att skaffa mig kunskap om barns relationsarbete samt om inneslutning, uteslutning och mobbning. Sedan formulerade jag hur mailet till rektorn skulle se ut, då jag vill fråga om hon vill ställa upp på en intervju samt jag ville få ett godkännande att jag fick genomföra undersökningarna på skolan (se bilaga 4). Jag började även skriva på de intervjufrågor som jag skulle ställa till rektor och fritidspedagog samt enkätfrågorna som jag skulle lämna till eleverna. Därefter kontaktade jag min handledare som jag hade haft under min sista Vfu- period och berättade att jag nu skulle börja med mitt examensarbete samt att jag frågade om hon ville ställa upp på en intervju. Det ville hon så vi bokade tid för intervjun. När jag hade fått ett godkännande från rektorn att jag fick genomföra undersökningarna på skolan formulerade jag även ett brev till föräldrarna, till de elever som skulle delta i min enkätundersökning (se bilaga 3). Min Vfu handledare var den första som jag intervjuade. Efter min första intervju fick jag ett exemplar av deras likabehandlingsplan. Jag och min handledare pratade även med lärarna till årskurs tre och årskurs sex om att jag skulle komma och lämna brevet som eleverna skulle ha med sig hem visa för sina föräldrar om min enkätundersökning. Innan jag genomförde intervjuerna fick deltagarna lämna samtycke till sin medverkan samt att jag informerade deltagarna om att de när som helst kunde avbryta sin medverkan utan negativa följder. Det här tillvägagångssättet bygger på respekt för de människor som deltar i mina undersökningar och något som Johansson och Svedner beskriver att man bör tillämpa när man skriver ett examensarbete. De skriver även i sin bok att deltagarna i undersökningen ska få rättvisande information och begriplig beskrivning om undersökningen och undersökningens syfte. (Johansson & Svedner, 2004) Deltagarna ska när som helst få möjlighet att ställa frågor om undersökning och få sina frågor sanningsenligt besvarade. Det är något som jag även informerade deltagarna om innan intervjutillfällena samt föräldrarna i de brev som de fick. Deltagarna fick även, precis som författarna beskriver information om att deras anonymitet skulle vara skyddad. Det vill säga, att i den färdiga rapporten så ska det inte vara möjligt att identifiera varken skola, pedagoger, rektor eller elever. (Johansson & Svedner, 2004) I väntan på den sista intervjun så läste jag och sammanfattade skolans likabehandlingsplan. Efter intervjun med rektorn fick jag ett exemplar av fritidshemmets verksamhetsplan och 9

sedan lämnade jag breven till klassföreståndarna till de klasser där jag skulle genomföra enkätundersökningarna, så att barnen kunde ta med dem hem och visa för sina föräldrar. Båda intervjuerna som jag gjorde spelades först in med hjälp av min mobiltelefon och en inspelningsapp. Innan jag skulle börja intervjun så frågade jag om det gick bra att spela in intervjun. Efter de både intervjuerna så sammanställde jag dem i ett Word dokument när jag samtidigt som jag lyssnade på det inspelade matriealet. Intervjun med fritidspedagogen ägde rum i ett grupprum på skolan strax innan fritidshemsverksamheten skulle börja på eftermiddagen. Miljön under intervjun var lung och det fanns inga störmoment och det fanns inte heller någon tidspress eftersom intervjun genomfördes i god tid innan fritidshemsverksamheten skulle börja på eftermiddagen. Intervjun med rektorn genomfördes på hennes kontor och miljön under intervjun var lung och det fanns inget som störde vår intervju. Det fanns inte heller någon tidpress då rektorn hade avsatt en timma för vår intervju och från den första intervjun så visste jag att den tog 45 minuter så vi hade god marginaler att hinna på en timma. Efter fem dagar kom jag tillbaka till skolan för att sammanställa vilka som hade fått godkänt att delta i undersökningen samt att jag lämnade ut enkäterna till eleverna i de två årskurs tre klasserna och till eleverna i de två årskurs sex klasserna. Anledningen till att jag först skickade ut brev till föräldrarna för deras godkännande är för att det står skrivet i Johansson och Svedners bok att om deltagarna inte är myndiga så ska målsman informeras och bli tillfrågade om barnen får medverka i undersökningen (Johansson & Svedner, 2004). Efter att jag hade sammanställt båda intervjuerna, alla enkäter, skolans dokument och all litteratur så bearbetade jag och analyserade mitt material till en färdig produkt. Jag bearbetade det till ett färdig material genom att allt material sammanställdes och analyserades. Detta skedde i den ordningen som nämns ovan. 3.3 Avgränsningar Det finns massor med litteratur och forskning kring mobbning och kränkande behandling. Anledning till att jag inte har med mer böcker i min uppsats än dem som nämns är för att jag tyckte att dessa böcker är de som är mest relevanta för min uppsats och jag kan inte heller ta med allt utan måste välja bort annars hade detta arbete blivit alldeles för mastigt och alldeles för långt. Dessutom behandlar de samma saker i böcker så det hade blivit massor med upprepningar uppsatsen igenom och så hade jag inte velat att min uppsats skulle vara 10

utformad. De avgränsningar som jag har genomfört bland litteraturen har gjorts för att anpassa kvantiteten i arbetet till den tid jag har haft att tillgå när jag skrev uppsatsen därför har jag även valt att endast behandla litteratur på svenska. 11

4. Litteraturgenomgång 4.1 Barns relationsarbete Barns sociala samspel, kamratskap och vänskapsrelationer upptar större delen utav barnens vakna tid menar forskaren Rubin, både vad det gäller i handlingar och i tanke- och fantasi världen. En stor del av barnens tid går åt till att förstå den sociala värld som de lever i och sin egna roll i den världen. (Jonsdottir, 2007) Wrethander Bliding beskriver att benämningen kompisar och bästisar används som redskap i barnens arbetet med att etablera, upprätthålla, presentera och markera relationer. Benämningarna används även för att kategorisera en relation och som regler i deras sociala agerande. Beteckningen kompis används som ett redskap att försöka etablera och förankra en kompisrelation. En central egenskap hos barnen är att om man är kompis med någon så innebär det att vara lik någon. (Wrethander Bliding, 2007) Studier visar att barn söker sig till jämnåriga kamrater av naturlig kraft. I allmänhet är barn duktiga på att samspela med en eller flera kamrater under olika långa perioder, men för att förvissa sig om en plats i gemenskapen utvecklar barn en närmare relation till ett fåtal andra barn som de arbetar och leker med regelbundet, menar Jonsdottir. Det finns två dimensioner till barns interaktion och relationer med andra barn. Den ena är barns kamratanpassning och den andra är barns vänskap. (Jonsdottir, 2007) När relationsforskare pratar om kamratanpassning talar de om barn som har lätt att ingå i samspel med andra barn samt att de har lätt för att bli accepterade av gruppen som helhet. Tidigare studier har visat att det finns barn som är mycket accepterade i en grupp men som inte har några starka vänskapsband och omvänt att det finns barn som inte blir accepterade i gruppen men som har ett bundet vänskapsband med ett eller flera barn. Drivkraften för barns handlande och upprätthållande av relationer bygger på ett personligt perspektiv, omgivningens perspektiv och ett existentiellt perspektiv enligt grundtanken i Honneths teorier. Utifrån det personliga perspektivet antas barn rikta sig till andra personer som kan relateras till deras personliga avsikter, känslor och vad dem är i behov av för relation. (Jonsdottir, 2007) Den närmaste omgivningens förväntningar, förpliktelser och önskemål ligger den andra drivkraften i, vad det gäller barns handlande för att upprätthålla relationer till andra. Det existentiella perspektivet, som är den tredje drivkraften för barns upprätthållande av relationer 12

till andra som grundar sig i individens personliga bindningar och är av en central betydelse för deras varande. Ett existentiellt perspektiv rättfärdigar att barnen upprättar personliga bindningar till vissa barn och inte till andra. (Jonsdottir, 2007) 4.2 Uteslutning Uteslutande och avvisande handlingar används som ett redskap för att skapa samhörighet och gemenskap i en grupp. Dessa handlingar för barns relationsprojekt betraktas som vardagliga och det är nödvändiga inslag i deras relationsarbete. Inneslutning och uteslutning är delar av ett och samma arbete. Ett arbetet som bygger på strävan efter att etablera och förankra relationer med andra. Wrethander Bliding beskriver olika indirekta och direkta redskap som barn använder för att utesluta. Ett sådant redskap är språket då ignorering, förolämpningar, förtal och påhopp kan användas. Barnen kan även använda språket som ett hinder för den som utesluts det vill säga, om personen inte kan språket så kan den som utesluter använda det emot den individ som blir utesluten. (Wrethander Bliding, 2007) För att utesluta ett barn markerar oftast barnen avvikelserna hos individen för att sedan användas som ett redskap emot den som blir utesluten. Påhoppen som offret råkar ut för behöver inte vara knutna till en viss egenskap eller visst sätt att agera på hos den som blir utsatt. En handling kan helt sakna motiv men ändå innebära förnedring eller uteslutning, sådana handlingar kan bestå i att anklaga någon att ha agerat fel fast den inte har gjort de det vill säga, påhittade tabbar. Några andra redskap som används för att utesluta en eller flera barn är att barnen använder sig av aktivitetens eller lekens regler exempelvis, vi är redan fyra och i den här leken kan man inte vara fem, även fysiska handlingar används som ett redskap i barnens relationsarbete för att utesluta och markera avstånd till ett visst barn. Både direkta och indirekta handlingar. Bristande kunskaper om kulturella regler, normer och rutiner kan användas som ett redskap eller som en resurs för att få någon att göra fel eller göra bort sig, något som kan förstärka bilden av en person som avvikande eller konstig. Vilket i sin tur, menar Wrethander Bliding kan användas och motivera och rättfärdiga ett uteslutande eller en kränkning. (Wrethander Bliding, 2007) Det finns två aspekter av uteslutande handlingar. Den första är att de uteslutande handlingarna som är knutna till inneslutande handlingar och den andra är att en kamratkultur redan är etablerad och permanent och det leder till uteslutning av vissa barn. (Wrethander Bliding, 2007) 13

4.3 Mobbning Barns tillvägagångssätt att skapa relationer är komplexa, alla kan bli mobbade eller vara den som mobbar någon annan. Det är inte personligheter eller egenskaper som bestämmer vem som blir mobbad eller är den som mobbar, utan det är faktorer som bestämmer om en mobbning ska uppstå förklarar Höistad. Han beskriver att det är klimatet på skolan, lyhördheten och engagemanget hos lärare och fritidspedagoger, föräldrarnas inställning, stämningen i klassen, om det finns elever med aggressivt beteende/personlighet, goda krafter hos elever samt mognad och personkemin bland eleverna som avgör om en mobbning ska uppstå. (Höistad, 2001) Även författaren Björndell förklarar att mobbning är en komplicerad process, som utvecklas successivt mellan parterna. Oftast så förvandlar mobbarna offret till en sak och hävdar att de bara skojade. När mobbarna är flera mot en så känner de inget ansvar och kan skylla över ansvaret på varandra. Mobbarna söker oftast mindre fel hos offret för att rättfärdiga själva mobbningen. Offret anses oftast vara knepig eller konsig så att mobbarna säger att de måste ge sig på denna och därmed hävdar de att det är offrets egna fel att den blir mobbad. Mobbning uppstår inte av slump menar författaren utan oftast i en klass som är fylld av konflikter. (Björndell, D. (1987). Att åtgärda mobbning och våld i skolan. Falköping: Gumessons Tryckeri AB) Det är i de flesta fall barnens relationsproblem som gör att mobbning uppstår, inte avvikande utseende eller beteende. Utseendet och beteendet fungerar oftast som ett rättfärdigande för att få mobba en viss person. Höistad förklarar att den aggression som mobbaren känner mot offret handlar i själva verket om mobbaren själv och inte om offret. Aggressionerna är mobbarens egna men mobboffret kan väcka dessa aggressioner som redan ligger hos mobbaren. Anledningen till det är att mobbaren avlastar sina känslor på offret för att mobbaren inte kan rikta sin frustration, aggressivitet och besvikelse på det som egentligen orsakar de här känslorna. (Höistad, 2001) Mobbning, beskriver Höistad, brukar associeras till begreppen makt, rädsla, grupptryck, förakt, avundsjuka och projektioner. I mobbningssituationen blir mobbarens och gruppens problematik synliggjord. Själva mobbningen är alltså ett symptom på en problematik inom gruppen. Det finns vissa likheter mellan mobbaren och den som blir mobbad. Både mobbaren och den som blir mobbad har eller får sociala svårigheter. De har svårigheter att knyta an och 14

behålla positiva kontakter med andra kamrater. Det gör att båda parterna behöver extra hjälp och stöd med detta. (Höistad, 2001) Björndell beskriver att mobbningen också kan uppstå genom offrets felaktiga sätt att söka kontakt och att de övriga barnen reagerar negativt och trots att de andra barnen reagerar negativt på offrets felaktiga sätt att söka kontakt så fortsätter offret att söka kontakt på detta sätt. En ond cirkel startas och utvecklas till en ritual. (Björndell, 1987) Mobbaren och den som blir mobbad bär på en problematik och är offren. Gemensamt för mobbaren och den som blir mobbad är att båda oftast har lågt självförtroende. Båda är deprimerade och det kan finnas en fara för självmord, mobbaren som vill sluta mobba men som inte kan och den utsatte som inte ser ett slut på lidandet. För att se om mobbning förekommer på skolan kan man som pedagog samtala med barnen under lugna former, om trivsel, kamratskap och så vidare. Iakttagelser och observationer i klassen kan man som pedagog också göra under en period för att se hur eleverna har det på rasterna, i matsalen, på slöjden eller på idrotten. Författaren förklarar även att man kan undersöka hur eleverna har det på fritids och i föreningar genom att kontakta lagledare eller liknande. Det är viktigt att dokumentera alla iakttagelser, för om mobbning skulle förekomma så är det bra om pedagogerna kan visa svart på vitt att mobbning förekommer. (Höistad, 2001) I ett sådant scenario kan man som pedagog ta reda på den egentliga orsaken till elevens källa för aggressionerna och genom sin förståelse och kunskap hjälpa eleven att synliggöra detta på bästa sätt så att eleven kan ta itu med det verkliga problemet. Barn kan ha svårt att få syn på sitt inre. De barn som följer med mobbaren i sin mobbning gör det oftast för att de är rädda för att själva bli mobbade förklarar Höistad. Dessa barn kan fara mycket illa av detta eftersom de brottas med sin egna rädsla för mobbaren och de skuldkänslor de känner inför mobbningsoffret. Att bli utstött från gemenskapen är det som vi människor är mest rädda för och den rädslan kan få oss att göra saker som vi annars inte skulle göra. (Höistad, 2001) Höistad förklarar att de åtgärder vi pedagoger på skolan kan göra är att vi ger barnen mod att följa den goda rösten och elevernas samvete. Det kan både lärarna och fritidspedagogerna tala om i klassen och tala också om varför det är svårt att bryta med gruppen samt vad de kan göra för att bryta med ledaren av gruppen. Vad det gäller grupptryck, så är gruppens agerande avgörande om mobbningen ska fortsätta. För om medföljarna slutar så blir mobbaren ensam med mobbningen. (Höistad, 2001) 15

4.3.1 Åtgärder mot mobbning och kränkande behandling När man som pedagog upptäcker att något inte är okej ska man tydligt visa vart gränsen går och att den aktiviteten som eleverna använder inte är okej. Alla pedagoger ska vara uppmärksamma och följa upp om något verkar misstänksamt (Björndell, 1987) Det förebyggande, åtgärdande och uppföljande arbetet, är de tre nivåer man arbetar efter för att bekämpa mobbning i skolan. Höistad förklarar att om skolan organiserar en beredskap för att upptäcka mobbning så blir det svårare för mobbaren att undgå att bli avslöjad. Den som blir mobbad behöver heller inte vara rädd för att bli beskylld för att ha skvallrat då det finns många som kan ha upptäckt mobbningen. Det är även bra om skolan utser ett anti mobbningsteam och kamratstödjare. Det är viktigt att dessa två grupper träffas regelbundet. (Höistad, 2001) Lärarna måste lägga mer tid och arbete på att få barnen att vara mer öppna, så att de berättar om konflikter och hur de har det i klassen och på skolan. Får man eleverna att fungera tillsammans så går undervisningen också lättare och fungerar bättre. (Björndell, 1987) När man upptäcker att mobbning förekommer på skolan ska man först samtala med den som blir utsatt för mobbningen men det ska ske på en plats där ingen ser att man talar med den som blir mobbad. Anledningen till att man ska prata med offret först är för att denna kan sitta på viktig information som är bra att veta innan man talar med mobbarna. Det gäller att man är försiktig när man pratar med offret och att man är beredd att denna kommer att förneka att den är mobbad. Det på grund av skammen som den känner och rädslan för mobbaren. Därför är det viktigt att ha samlat på sig rikligt med information och bevis för att mobbningen förekommer. (Höistad, 2001) Det är även viktigt att pedagogen tydliggör för den som är utsatt att ju mer den vuxna få reda på ju mer kan den vuxna hjälpa den utsatta om denna talar om vad som pågår för annars kan den vuxna inte hjälpa den utsatta. Det är även viktigt att den som blir utsatt får höra att det inte är dennas fel att den blir mobbad. Innan mötet med mobbarna, ska pedagogen ha en klar bild av offrets situation. Det för att kunna kartlägga mobbningen. Den psykiska mobbningen är svårare att kartlägga förklarar Björndell. Förberedd samtalet med alla parter noggrant. (Björndell, 1987) När man upptäcker att mobbning förekommer bör skolan starta en noggrann utredning för att kunna kartlägga fakta kring den pågående mobbningen. En sådan utredning omfattar samtal 16

med föräldrar, den som blir utsatt, mobbarna och alla som kan tänkas ha viktiga upplysningar att bidra med. När faktan tagits fram, ska man utforma en detaljerad plan för hur skolan ska få slut på mobbningen. (Olweus, 1999) När man sedan har avslöjat vem eller vilka som är ledare för mobbningen respektive medföljare så ska pedagogerna först prata med ledaren. Då är det bra om man sitter två pedagoger framför ledaren under samtalet. Det är viktigt att pedagogerna under samtalet inte skäller på ledaren utan skapar en dialog. Som pedagog ska man tänka på att det är ofta kränkta människor som kränker. Mobbaren ska inte skuldbeläggas. Det är viktigt att pedagogerna markera skolans ställningstagande och talar om vad skolan tänker göra för att mobbningen ska upphöra. Fråga mobbaren vad denna ska göra för att mobbningen ska upphöra och här är det viktigt att mobbaren verkligen ger ett svar och ett seriöst svar. Mobbaren skall även under samtalet uppmuntras att berätta vad som har hänt hemma och slutligen ska man stämma träff för nästa möte. (Höistad, 2001) För att en mobbningen ska upphöra är det viktigt att nå individen/ individerna genom att samtala med mobbaren och medföljarna. Samtalen ska görs individuellt, en och en. Om pedagogerna på skolan får syn på signalerna att mobbning förekommer kan de ingripa mot mobbarna och tala om för dem vad man har sett och hört. Det är viktigt att då lyfta fram och påpeka elevernas beteende och inte personligheter hos dem som mobbar. Att visa att man ser vad som försigår är viktigt för att man sedan ska kunna markera detta genom individuella och allvarliga samtal. (Höistad, 2001) Björndell förklarar att det är viktigt att vi som pedagoger får mobbaren att begripa att det han/hon gör, är mobbning och denna kränker den som blir utsatt. Det är även viktigt att påpeka för mobbaren/mobbarna att det är fler än bara den som blir utsatt som blir påverkade utav det som denna håller på med. Det här påverkar även dem själva och de skadar även sig själva också. Mobbaren/mobbarna kan bli påverkade då minnena även förföljer dem upp till vuxenlivet. Få mobbarna att inse, att de har personligt ansvar för vad de gör. När de har insett det ska de förstå hur de ska bära sig åt för att nå en förändring. (Björndell, 1987) Efter samtalet med ledaren ska ett samtal med medföljarna ske individuellt, det vill säga en och en. Detta ska ske direkt efter samtalet med ledaren om det skulle vara rast eller något liknande så ska ingen hänsyn tas till det för att de inte ska hinna pratas vid innan eller bli hotade till tystnad av ledaren. Alla medföljare ska också tas med samtidigt men inte sitta med den som man samtalar med. De ska sitta med en annan vuxen medans de väntar på sin tur att 17

samtala. Kontinuerliga och regelbundna samtal med alla parterna ska ske tills mobbningen upphör helt. (Höistad, 2001) Viktigt under samtalet är att få ledaren och medföljarna att erkänna sin del och vem som har gjort vad. För att få mobbarna att erkänna sin del i det hela så ska man lägga fram fakta. Få mobbaren att inse sitt ansvar och kom överens om att mobbningen ska upphöra. (Björndell, 1987) Skolan skall ta kontakt med hemmet både den som blir mobbad, mobbaren och medföljarnas föräldrar ska kontaktas. Det är viktigt att vara positiv och konstruktiv för att föräldrarna inte ska hamna i försvarsställning. I kontakten med föräldrarna är det viktigt att understryka barnets behov av stöd samt att dem ger uppmuntran till sitt barn. Det är särskilt viktigt att skolan är överens i den här frågan. Vikten av att hemmet inte straffar barnet för mobbningen är viktigt att betona utan att dem istället ger barnet ett bra stöd. Både mobbarna och mobboffret behöver få tid för hjälp och stöd från skolan och hemmet. Rehabilitering för alla parter behöver sättas in så fort som möjligt. (Höistad, 2001) Björndell förklar i sin bok att vi som pedagoger ska försöka få föräldrarna att förstå, både mobbarnas föräldrar och offrets föräldrar att ju bättre kontakt de har med sina barn desto lättare har de att uppmärksamma om barnet mår dåligt. Vi som pedagoger kan inte påverka föräldrarnas relation till sina barn men vi kan tydliggöra vikten av en nära relation till sina barn. (Björndell, 1987) Ett nära samarbete med hemmet är nödvändigt för att mobbningen ska upphöra. Trots det nära samarbetet med hemmet är det viktigt att tydliggöra för föräldrarna att det är skolan som har huvudansvaret för att mobbningen ska upphöra. (Olweus, 1999) Om mobbningen inte skulle upphöra trots alla åtgärder kan förklaringen finnas i hem miljön. Författaren skriver i sin bok att en del barn växer upp med föräldrar som av olika anledningar inte kan eller vill förmedla medkänsla. Barn som aldrig fått erfara medkänsla vet inte vad det innebär. De här barnen ser inte felet i det som dem gör då kanske skolan och pedagogerna blir tvingade till att ta till andra metoder för att få slut på mobbningen. Det finns tillfällen då vi måste gå så långt att vi måste polisanmäla. En elev som slagit, kränkt och förtalat någon har i regel utfört en brottslig handling. Skolan måste markera för eleven att han/hon inte får bete sig på ett sätt som man inte får bete sig ute i vårt samhället. (Höistad, 2001) 18

När läget är låst och man har prövat alla metoder så är näst sista steget innan polisanmälan att anmäla till socialförvaltningen där åtgärder diskuteras om inte det hjälper så ska mobbaren anmälas till polisen där eleven antingen får en chans att bättra sig eller det tas upp en anmälan mot honom/henne. Mobbaren kallas då till förhör och det kan ge kännbara upplevelser för både mobbaren och föräldrarna. Denna åtgärd visar inte bara en tydlighet att skolan tar avstånd från mobbning utan också hela vårt samhälle. Det finns gränser på vad skolan kan göra och om dessa åtgärder inte räcker till, så har man förmodligen att göra med en ung människa som har sådana svårigheter att skolan inte räcker till. (Höistad, 2001) 4.3.2 Åtgärder en pedagog aldrig ska vidta vid mobbning Höistad förklarar att det finns saker som kan förvärra den pågående mobbningen så det gäller som pedagog att tänka efter före. Den pågående mobbningen ska inte diskuteras i hela klassen och varken mobbaren eller offret ska pekas ut inför hela klassen. Mobbaren ska aldrig heller ställas till svars inför hela klassen samt att varken mobbaren eller offret ska konfronteras i en pågående mobbningssituation inför hela klassen. Pedagogerna ska inte heller tvinga en grupp elever att umgås med den som ingen vill vara med och den vuxna får aldrig sanktionera mobbningen genom att indirekt eller direkt visa att man ogillar den elev som är utsatt. (Höistad, 2001) Även författaren Björndell förklarar hur pedagoger inte ska gå tillväga vid mobbning. Dessa är att pedagogerna inte ska vara likgiltiga och bagatellisera mobbningen. De som ber om hjälp i sådana situationer måste direkt få stöd av skolans personal. De som behöver hjälp ska bli hjälpta i klassen och inte bli flyttade för andra åtgärder, menar Björndell är att undvika själva problemet och inte ta itu med det. Pedagoger ska inte använda sig av kollektiva bestraffningar och hotelser. Skäller man ut klassen så enas klassen mot hotet. Detta kan innebära hårdare behandling av ett offer. Det är viktigt att se till så att vi som pedagoger använder oss av beredskap som gör så att mobbarna inte kan gömma sig bakom varandra. (Björndell, 1987) 4.3.3 Det förebyggande arbetet För att skapa ett förebyggande arbete mot mobbning ger författaren Höistad några kriterier för hur den goda skolan ska arbete för att på bästa sätt förebygga att mobbningen ens uppkommer. Det ska finnas en skriven policy för skolan och en gemensam handlingsplan som all personal på skolan känner till och arbetar efter. Skolan ska präglas av en stämning av värme, empati, trygghet, tolerans och respekt. Det ska vara en positiv och trygg zon för 19

eleverna att vistas i samt klimatet i klassen och i barngruppen ska vara trivsamt. (Höistad, 2001) All personal som arbetar på skolan ska ha ett gemensamt förhållningssätt mot negativt beteende och att alla vuxna reagerar konsekvent på detta beteende. Engagemang och lyhördhet bland personalen samt att personalen aldrig bagatelliserar eller förnekar mobbning eller annat negativt beteende. Det ska råda en god stämning bland personalen som också ska ha en positiv och uppmuntrande inställning till eleverna. Ute bland barnen ska det alltid finnas en vuxen och den vuxna ska reflektera över sina egna attityder och värderingar gentemot eleverna, kollegor och sig själv. (Höistad, 2001) Skolledningen ska visa personalen, elever och föräldrar uppskattning och vara lyhörda för problem. De problem som uppstår ska tas tag i och de ska inte vara konflikträdda. Det är viktigt att de visar sina medarbetare respekt och att de är tydliga i sitt förhållningssätt samt att de visar att de finns där. Bland personal och elever ska de skapa en delaktighet med och det är viktigt att de får saker gjorde i detta arbete. Skolledningen ska agera med öppenhet för förändringar och ha regelbundna medarbetarsamtal. De ska kunna ge och ta emot konstruktiv kritik. (Höistad, 2001) Höistad beskriver att om de flesta av dessa kriterier uppfylls finns det goda möjligheter för att eleverna kommer att minnas skolan som en plats där de blev sedda och respekterade för den man är. Som pedagog måste man börja med sig själv, i strävan efter den goda skolan. Vad jag som pedagog har för syn på elever, medarbetare, skolans organisation och mig själv som person och som pedagog. Det är det viktigaste förebyggande arbetet mot mobbning. (Höistad, 2001) Författaren Björndell presenterar i sin bok hur skolan kan arbeta förebyggande mot mobbning. Ett måste i det förebyggande arbete mot mobbning beskriver han är själva andan och atmosfären i klassen och på skolan. En del i det förebyggande arbetet förklarar Björndell är att de vuxna som arbetar på skolan måste skapa en känsla av vardagsomtanke och medmänsklighet. Författaren beskriver att han tror det är omöjligt att finna en modell för ett förebyggande arbete som fungerar på alla skolor utan han tror istället att varje enskild skola måste anpassa arbete efter skolans individuella behov. (Björndell, 1987) Det förebyggande arbetet handlar även om att få den enskilda eleven att bry sig om sina kamrater. När det uppstår problem eller konflikter ska pedagogerna lära barnen att komma till 20

oss pedagoger så att de löser sina konflikter med ord istället för med knytnävar. En annan viktig aspekt i det förebyggande arbetet mot mobbning förklarar Björndell är att pedagogerna på skolan planerar och genomför aktiviteter och samtal i klasserna som skapar samhörighet och gemenskap bland barnen. Vi vuxna kan inte tvinga fram känslor som omtanke, kamratskap och respekt. Utan vi vuxna måste skapa tillfällen så att sådana känslor börjar växa fram hos barnen. (Björndell, 1987) Författaren Roland presenterar i sin bok ett handlingsprogram för att förebygga mobbning. Det är en trestegs strategier där steg ett handlar om vuxenmiljön och normöverförningsmodellen. Det gäller att finns klara normer i vuxenmiljön runt barnen. Detta arbete kan främjas genom föräldrarsamtal och föräldrarmöten. Steg två handlar om barnmiljön där elevrådet har en central plats i det arbetet med representanter från skolans alla klasser. Detta arbete kan främjas genom att man även bjuder in eleverna till föräldrarmöterna samt arbetet främjas genom faddersystem och klassamtal. Steg tre handlar om mobbningssituationen. De två första stegen i Rolands trestegstrappa gäller mobiliseringen av normer i vuxen- och barnmiljön. Sådana normer antas verka förebyggande och är viktiga förutsättningar för direkt aktion mot en pågående mobbning. Steg tre i modellen omfattar åtgärder som sätts in när mobbningen redan är igång. (Roland, 1983) För att arbeta förebyggande mot mobbning gäller det att man på skolan utvecklar regler mot mobbning som en grundregel, exempelvis vi ska inte mobba varandra, vi ska försöka hjälpa elever som blir mobbade och vi ska även vara tillsammans med elever som lätt hamnar utanför och så vidare. Dessa regler ska också fungera som underlag för diskussioner i klassen. Olweus menar att det är möjligt att skapa dramatisk minskning av mobbningsproblemet på sin skola genom enkla men välvalda medel. Några av de medel som han presenterar i sin bok är att skolan har en permanent beredskap. En sådan beredskap skapas bäst genom införande av ett bra åtgärdsprogram, som ett fast inslag i skolans vardag. (Olweus, 1999) 21

5. Resultat I det här kapitlet tar jag upp mitt resultat på den undersökningar jag har gjort genom resultatet från intervjustudien och enkätundersökningen som jag har genomfört. Jag presenterar även skolans syn på ämnet där jag genomförde mina undersökningar genom att jag har gjort en dokumentstudie av deras likabehandlingsplan. Deras likabehandlingsplan blev jag tilldelad utav fritidspedagogen efter vår intervju. 5.1 Likabehandlingsplan Likabehandlingsplanen och den årliga planen mot diskriminering är ihopslagna. Planen har ett avsnitt som är gemensamt för alla skolor och förskolor i kommunen och en lokal del som gäller för skolan där jag gjorde mina undersökningar. Det för att barn- och utbildningsnämnden i kommunen har beslutat att synen på diskriminering och kränkande behandling samt vilka rättigheter man har som elev, inte ska skilja sig mellan kommunens skolor och förskolor. I den lokala delen av likabehandlingsplanen beskrivs skolans värdegrund: Vi vill ha en trivsam skola med arbetsro och arbetsglädje för alla. Vi vill att alla respekterar varandra Vi vill att alla ska känna sig trygga och sedda. Vi vill att alla talar ett vårdat språk Vi vill att alla elever ska få goda kunskaper och gott självförtroende Om alla på skolan följer lagar, värdegrunden och ordningsreglerna som finns på skolan, står det i likabehandlingsplanen att alla på skolan får den arbets- och lekmiljö som de önskar på skolan och i fritidshemmet. Vidare i skolans likabehandlingsplan tas ordningsreglerna upp. Det för att skapa en trivsam miljö i skolan och i fritidshemmet. Den tar även upp hur skolan behandlar oro och stök i klassrummet, hur de behandlar oro och stök i fritidshemmet, vilka åtgärder och hur de ser på skolk och sena ankomster, klotter och skadegörelse samt vilka åtgärder som de vidtar vid slagsmål eller bråk på skolan samt skolans och fritidshemmets avstånd till våld. De tar också upp i planen hur dem ser på barnens språk användning och vad gäller språket så står det i planen att i skolan och i fritidshemmet så ska ett vårdat språk användas. Ingen på 22

skolan ska säga några fula eller kränkande ord till någon. Om en elev använder fula ord kommer eleven först att få en tillsägelse av en vuxen men om detta fortsätter så ska skolans personal följa åtgärdstrappan, för om någon säger kränkande och fula ord till någon annan bryter det mot skolans värdegrund. 5.1.1 Åtgärdstrappan Figur 1: Åtgärdstrappan Källa: Skolans likabehandlingsplan Åtgärdstrappan (deras handlingsplan) används för att skapa den trivsamma och goda arbetsmiljön som finns beskrivet i planen. Åtgärdstrappan anpassas efter elevernas ålder och mognad. Den gäller inte för eleverna i förskoleklassen. Den består utav fem steg. Steg ett är att eleven får en tillsägelse utav en vuxen på skolan eller i fritidshemmet. Även hemmet kan kontaktas vid behov. Skolan förväntar sig sedan att eleven ska förbättra sitt beteende. Nästa steg är att eleven kan bli utvisad från klassrummet. Rektorn och läraren kan även besluta om kvarsittning, det vill säga att eleven får sitta kvar en timma efter skolan har slutat eller försittning och med det menar dem att eleven kan få sitta kvar en timma innan skolan börjar. Steg nummer tre om eleven inte bättrat sig kan rektorn besluta om att göra en utredning för att ta reda på varför eleven stör. Föräldrarna kallas till möte på skolan. Utifrån vad utredningen 23

visar beslutar rektorn sen om vilka åtgärder som ska sättas in. Det kan vara skriftliga varningar eller att eleven behöver stöd i skolan. Steg fyra är att rektorn kan besluta om att eleven tillfälligt behöver omplacering till en annan grupp eller en annan plats på skolan. Om inget annat hjälper och stödinsatserna inte har någon effekt och elevens negativa beteende fortsätter kan rektorn besluta att eleven permanent eller tillfälligt behöver omplaceras till en annan skola. Om det skulle hända något allvarligt kan rektorn besluta att akut stänga av en elev i högst två veckor. 5.1.2 Kommunens gemensamma handlingsplan Om någon på skolan bryter mot skolans regler följer pedagogerna på skolan, skolverkets åtgärderstrappa men om någon bryter mot skolans värdegrund och behandlar någon kränkande så följer skolan kommunens gemensamma plan. De åtgärder som skolan vidtar om någon utsätts för kränkande behandling är att klassföreståndaren eller annan personal i arbetslaget agerar om någon upplever sig kränkt eller diskriminerad. Informationen om vad som har hänt inhämtas först genom att samtala med den som upplever sig kränkt genom ett enskilt samtal. Därefter hålls det individuella samtal med alla inblandade. Oftast kan en kränkning redas ut med hjälp av några samtal. En anmälan till rektorn och kuratorn ska även göras. Kuratorn ska sedan informera barn- och utbildningsnämnden. Om kränkningarna inte upphör diskuteras ärendet i elevhälsoteamet. Elevhälsoteamet består av skolans rektor, kurator, skolsköterska och specialpedagog/speciallärare. Rektorn beslutar sedan om vidare insatser. När det gäller diskriminering eller annan kränkande behandling framkommer det, i skolans likabehandlingsplan att föräldrar alltid ska informeras. Vid planerade insatser så ska föräldrarna kontaktas innan samtalen görs men om det sker akuta insatser så kontaktas föräldrarna oftast i efterhand. Alla samtal dokumenteras på särskild blankett och en uppföljning ska alltid ske. Vid upprepad kränkning kallas elev och föräldrar/vårdnadshavare till möte. Beslut fattas sedan om åtgärder som exempelvis kan handla om kuratorkontakt, extra observationer på rasterna, klass kartläggning, gruppsamtal och anmälan till polisen eller socialtjänsten. Om det rör sig om att det är en personal på skolan som har kränkt en elev så är det alltid rektorn som utreder. Förändras inte situationen kopplas kommunens personalavdelning in. 24

5.1.3 Kränkande behandling och diskriminering Det målinriktade arbetet Det målinriktade arbetet beskrivs i skolans likabehandlingsplan och i den beskrivs skolans övergripande mål och att ingen på skolan, varken elever eller personal, ska utsättas för diskriminering eller någon annan form av kränkande behandling. Alla som arbetar i skolan ska visa respekt för den enskilda individen och i det vardagliga arbetet. Skolan ska utgå utifrån ett demokratiskt förhållningssätt som ska främja likabehandling och aktivt motverka diskriminering. Alla på skolan ska verka för att kränkningar aldrig ska förekomma. Det står även att varje incident av kränkande behandling ska resultera i en reaktion från vuxna på skolan. Skolan ska sträva efter att varje elev utvecklar en självkänsla. De delmål som skolan har satt upp för 2012-13 är att föräldrar och elever får skriftlig information om årets likabehandlingsplan samt att den läggs upp hemsidan. Särskild vikt har skolan lagt på åtgärdstrappan som är ett verktyg för skolan för att öka arbetsron och tryggheten i skolan. Skolans personal ska tillämpar hela likabehandlingsplanen under hela läsåret och söker stöd hos elevhälsoteamet i ärenden som upplevs som svåra. Det står även att arbetet med att skapa en trygg miljö på rasterna fortsätter. Alla elever på skolan ska känna sig sedda och trygga på rasterna. Skolan fortsätter det förebyggande arbetet mot kränkningar och upptäcka kränkningar utreds snabbt och följs snabbt upp. De beskriver även en aktivitets plan för insatser som planeras under läsåret för att främja arbetet med likabehandling och för att motverka diskriminering och annan kränkande behandling. 5.1.4 Det förebyggande arbetet För att förebygga diskriminering och kränkande behandling i skolan beskriver skolans likabehandlingsplan att enligt diskrimineringslagen så ska huvudmannen det vill säga, rektorn vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att något barn eller elev som deltar i eller söker sig till verksamheten utsätts för trakasserier som har ett samband med de sju diskrimineringsgrunderna: kön, etnisk, tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, funktionshinder, ålder eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Detta görs idag på skolan i det förebyggande arbetet: Trivsel- och trygghetsenkäter årskurs 4-6. 25

Brukarundersökning årskurs 5. Elevintervjuer. Likabehandlingsplan görs känd för ny personal, nya elever och föräldrar så alla är insatta i dess innehåll. Likabehandlingsplan finns på skolans hemsida. Vår värdegrund finns uppsatt på skolan samt på skolans hemsida. Kamratstärkande övningar via likabehandlingsrådet Samarbete och en dialog med föräldrar och vårdnadshavare Arbetslagslags diskussioner om förhållningssätt personal-elev utifrån ett icke kränkande perspektiv. Information och diskussioner om arbetet mot diskriminering i skolan och vårt eget förhållningssätt i detta arbete. Alla klasser från F-klass till årskurs 6 arbetar kontinuerligt med samtal och övningar för att skapa positiv stämning och tryggt klimat. Varje vecka tas elevhälsa upp på pedagogernas arbetslagskonferens. Ae- konferens inleds vid behov med övergripande elevhälsa där information ges som all personal behöver känna till. Likabehandlingsteamet träffas 3 ggr/termin. Likabehandlingsteamet består utav personal representerade från fritids, förskoleklass, skola, kurator, skolsköterska och specialpedagog/speciallärare. Likabehandlingsrådet med elevrepresentanter från varje klass träffas tillsammans med kuratorn och specialpedagog en gång/månad. Elever görs delaktiga i likabehandlingsarbetet genom att följa upp och genomföra uppgifter som likabehandlingsrådets representanter tar med sig från rådet. Vuxna finns bland eleverna på raster och i matsalen enligt schema. Tjej och kill-snack/grupper. Fadderverksamhet årskurs 3-6. Personalvästar används utav rastvärdarna för att synliggöra de vuxna på skolan. Personalen är observant på tecken om utsatthet och anmäler till rektorn vid behov. Tydligt uppsatta collage där elever och personal påminns om platser på skolan där elever kan tänkas bli utsatta för kränkande behandling. Kamratstödjare från högstadiet informerar blivande 7:or om gällande ordningsregler på högstadiet. 26

Frånvaro följs upp kontinuerligt för att tidigt upptäcka om det finns frånvaro som inte orsakas av sjukdom. 5.1.5 Utvärdering 2011-12 I skolans lokala avsnitt i likabehandlingsplanen beskrivs en utvärdering på förra årets arbete mot diskriminering och annan kränkande behandling. I skolans utvärdering beskrivs det att de har lagt mycket arbete kring att förebygga och åtgärda diskriminering och annan kränkande behandling. De har diskuterat likabehandlingsplanen i skolan och förmedlats till föräldrarna så de också kan ta del av den. Ett arbete har också pågått för att öka elevernas medvetenhet om vuxnas närvaro på skolan. Skolan har under året lämnat ut trivsel- och trygghetsenkäter till ett urval av elever i årskurs 4-6 samt att dem har gjort elevintervjuer för att se hur de lyckats med sitt arbete kring diskriminering, kränkande behandling och likabehandling. Det framkommer att de flesta eleverna trivs mycket bra på skolan och känner en trygghet i skolan. Relationerna bland eleverna upplevs som goda då de flesta utav eleverna har kompisar. Eleverna upplever en god sammanhållning i klassen och skolans bemötande mot elever och föräldrar är de nöjda med. I utvärderingen står det också att skolans personal arbetar ständigt för att alla ska mötas med respekt och känna sig trygga. Personalen har varje vecka anmält till elevhälsoteamet vilka sociala insatser som har gjorts eller som de behöver stöd och hjälp från elevhälsoteamet. Trivsel- och trygghets enkäterna visar att de flesta av eleverna visar respekt för varandra. Det framkommer även genom intervjuerna att pojkar och flickor bemöts lika och att de bemöts utifrån situationen och de individuella behoven. De sju diskrimineringsgrunderna har diskuteras och behandlats ute i klasserna Under terminen har skolan haft kännedom om ett kränkningsärende som de har arbetet med. kommunen har en gemensam rutin vad det gäller kränkningar som skolan har följt. Enligt elevenkäterna framkommer det att när eleverna har blivit illa behandlade så har det oftast skett på rasterna. På skolan finns de schemalagda rastvärdar som har har gula västar på sig för att eleverna lättare ska hitta dem. Trots att skolan har ansträngt sig har de inte lyckas fullt ut med att få eleverna att känna sig trygga med att det finna vuxna ute på skolgården och det är något likabehandlingsrådet ska arbeta vidare med. Många av eleverna på skolan har ett vårdat språk men det förekommer en del hårda ord och ibland kränkande ord på skolan, som all personal på skolan har försökt att motarbeta. Under 27

läsåret har likabehandlingsrådet gjort särskilda insatser för ett mer vårdat språk. Skolan fortsätter arbetet med att eleverna ska använda färre hårda ord och mer mjuka/goda ord. 5.2 Intervjustudie Intervjustudien genomförde jag med en fritidspedagog och rektor på en medelstor mångkulturell skola i värmland. Skolan är en mottagningsskola för nyanlända och på skolan finns det cirka 380 elever fördelat i 18 klasser. Intervjun med både rektorn och fritidspedagogen tog cirka 45 minuter var. Nedan kommer min sammanfattning på de båda intervjuerna tillsammans med de intervjufrågor jag formulerade innan intervjutillfällena (se bilaga 1). 5.2.1 Arbetet med barnens relationsarbete Innesluta är inget ord som fritidspedagogen använder men förklarar att utesluta är när man inte får vara med och vara delaktig i en grupp. Inneslutning motsatsen, att man får vara med och vara delaktig i en grupp. Även för rektorn är inneslutning och uteslutning nya begrepp som hon inte direkt använder. Uteslutning så får man inte vara med medans inneslutning då är man med och är delaktig. Rektorn argumenterar lite emot sig själv då hon berättar under intervjun att de på skolan arbetar med inneslutning och för att främja elevernas relationsarbete på olika plan dels genom lärarna i klassrummet, elevhälsan och fritidspedagogerna på fritids. Både fritidspedagogen och rektorn tycker att arbetet med barnens relationsarbete i skolan och arbetet mot mobbning går ihop. Fritidspedagogen berättar att det är ett kontinuerligt arbete där de arbetar utifrån deras värdegrund och handlingsplaner. De arbetar med likabehandling och alla människors likavärde oavsett vad man har för etnicitet eller religion genom att alla klasser har representanter från likabehandlingsrådet och ibland har de med sig uppgifter och övningar som barnen ska arbeta med i klassrummet. Fritidspedagogen berättar att det oftast då blir diskussioner och praktiska övningar. De arbetar med sammanhållning och gemenskap i barngruppen genom att det arbetet präglas genom hela verksamheten. Det är viktigt att man som pedagog lyfter fram om någon kommer med idéer och förslag. I fritidshemsverksamheten förklarar fritidspedagogen att de gör roliga saker tillsammans som nu på fritids så hade de övernattning på påsklovet. Det är gemenskap och det blir lite annat än de vanliga fritidsdagarna berättar fritidspedagogen. Vidare förklar hon att gruppen kommer varandra mycket närmare på ett annat sätt och de försöker även lyfta fram positiva sidor hos 28

varandra. På skolan är det samma sak, att det är inget konkret man arbetar med utan sammanhållning och gemenskap ska präglas i hela skolans verksamhet. Vidare förklar hon att de har haft lite olika teman i både skolan och fritids annars pågår det här arbetet genom diskussioner, samtal och övningar. Fritidspedagogen förklarar även att man som pedagog kan arbeta med det genom att man försöker variera lite grupper, att barnen inte alltid får välja själva grupper när de ska jobba ihop och göra saker ihop utan att de vuxna är med och styr. Det blir val som de kanske inte skulle göra annars och det gör att de lär känna någon annan lite mer. Det kan ju också bidra till att det blir mer gemenskap och sammanhållning förklar hon. Att man helt plötsligt hittar någon som man inte trodde man var så nära kompis med och så börjar man umgås med den också. För att utveckla arbetet med barnens relationsarbete i skolan och på fritids förklarar fritidspedagogen att de på fritids försöker få barnen att ansvara själva, när det gäller att reda ut konflikter, att man som pedagog inte är där och löser allt på en gång åt dem. Utan att man finnas med som en handledare och guide på vägen. Även rektorn förklarar att det är viktigt att inte lösa allt åt barnen utan att man är där som vuxen och handleder barnen. Vidare förklarar hon att de försöker få barnen till att prata direkt till den som den är arg eller ledsen på. Och framförallt tala om hur de känner och hur det kändes när han eller hon sa si eller så. Lyckas de inte så är pedagogerna med och hjälper dem och handleder. Men att de får träna på relationer tycker fritidspedagogen är viktigt, istället för att eleverna bara skyller på varandra. Även rektorn pratar om vikten att fånga upp barnen när det händer något och sedan ta en diskussion om deras relationsarbete, vad som är rätt eller fel samt hur det ska hantera sina konflikter med sina kamrater. På lednings- och organisations nivå för att främja elevernas relationsarbete förklarar rektorn att de diskuterar bland annat barnens språkbruk då det enligt utvärderingen från förra året inte gav några goda reslutat och hon förklarar att de kommer arbeta ännu mer med det nu för att deras språkbruk ska bli bättre. (se kapitel, 5.1.4 Utvärdering 2011-12) 5.2.2 Mobbning, uteslutning och kränkande behandling Fritidspedagogen förklarar att mobbning är en kränkande handling som är återkommande och att personen som är mobbad upplever sig kränkt på något sätt. Även rektorn pratar om att det handlar om personens egna upplevelser och något som de som arbetar på skolan måste ta på 29

allvar. Hon förklarar även skillnaden mellan mobbning och kränkning. Mobbningen förklarar hon som mer upprepat, medans kränkning händer en gång och att flera kränkning över en längre tid kan bli mobbning. Rektorn förklarar att uteslutning inte behöver innebära att man är mobbad. Även fritidspedagogen menar att uteslutning inte behöver vara liktydligt med att man är mobbad men väldigt ofta så tror hon att uteslutning och mobbning hänger ihop. Vidare förklarar hon att om det är en grupp som utesluter en person så är det mobbning. Är det en person som av någon anledning väljer att inte vara delaktig då kanske det inte är mobbning. Fast hon förklarar att hon tror ändå de flesta vill man vara i en grupp så i det fallet tycker hon att uteslutning är samma sak som mobbning. Under intervjun tar även rektorn upp nätmobbning och att eleverna genom Facebook och andra forum på Internet tar med sig mobbningen hem. Hon förklarar att det kan vara en problematik då eleverna kan ha varit sams på eftermiddagen när de går hem från skola eller fritids men sen på morgonen är de osams och de i personalen inte vet vad det handlar om då det har hänt något hemma. Vidare förklarar hon att det kan finns någon som inte vill gå till skolan på grund av att han eller hon kanske kanske blir mobbad hemifrån. Elaka saker och påhittade rykten kan lättare spridas nu genom exempelvis nätet eller på sms menar hon. När någon personal på skolan upptäcker att någon mobbas eller kränks så förklarar fritidspedagogen att de har en tydlig handlingsplan som de följer. Först har man samtal med elever och om det inte hjälper så blir föräldrar kontaktade sedan sker en kontakt med rektorn. Hon tar även upp att man till och med kan bli förflyttad till en annan klass eller till en annan skola över en tid eller till och med bli avstängd. Både fritidspedagogen och rektorn förklarar att kommunen följer en gemensam handlingsplan mot mobbning och kränkande behandling. Denna handlingsplan ska ständigt ses över och revideras och utvecklas. Dokumentation är viktigt vad det gäller arbetet mot mobbning förklarar hon dels för att verksamheten ska utvecklas och dels för att eleverna ska få den hjälp som de behöver och hoppas att detta arbetet kan utvecklas genom de pågående och kontinuerliga arbetet som pågår hela tiden. Rektorn förklarar att hon på ledningsnivå kan utveckla både arbetet med barnens relationsarbete och arbetet mot mobbning och kränkande behandling genom diskussioner med personalen, fortbildningar och kompetensutveckling. Delvis att man kan få gå på kurser och 30

lära sig att se saker och även vikten med att arbetslagen håller diskussionen levande, för hur vi uttrycker oss i ord och kroppsspråk påverkar barnen. Rektorn förklarar att det förebyggande arbetet är viktigt och att det arbetet börjar redan i klassrummet och att den vuxne måste ha en överblick över allting och våga agera om han eller hon ser något. Hon tilläger även att kränkningar tar hon upp via en kränkningsanmälan och det spelar ingen roll om det är bara en gång som det händer eller flera gånger för det är lika viktigt. Rektorn förklarar även att hon är med beslutar om upprättande av ett åtgärdsprogram och har det yttersta ansvaret, om ett sådant skulle behövas. Hon som rektor är med i elevhälsoteamet och även skolsköterska, kurator och specialpedagog är med. Till dem kan lärare och fritidspedagoger komma och lämna in önskemål om det är en barngrupp som de behöver komma in och prata med, om exempelvis mobbning, likabehandling och så vidare. 5.3 Enkätundersökning På samma skola lämnade jag ut enkäter (se bilaga 3) till de två årskurs tre klasserna och till de två årskurs sex klasserna på skolan. I årskurs sex deltog 44 elever, där 22 var pojkar och 22 flickor. I årskurs tre var det 40 elever som deltog, 23 flickor och 17 pojkar. Sammanlagt deltog 84 elever i min undersökning. Jag har endast valt att skriva ut fyra av frågorna i diagram och resten följer som löpande text. Frågorna om hur en bra kompis ska vara samt vad mobbning och utanförskap betyder var frågor som eleverna fick lämna öppna svar på, det betyder att eleverna har lämnat fler än ett svarsalternativ. På sammanfattningen vad eleverna anser att mobbning och utanförskap är så har jag använt deras ord, ordagrant och sedan formulerat meningar. 5.3.1 Årskurs 3 Diagram 1: Känner du att du har någon att vara med på rasterna? POJKAR Ja Nej Ibland FLICKOR Ja Nej Ibland 0% 23% 77% 0% 13% 87% 31

Enkätundersökningen som jag genomförde i de två årskurs tre klasserna visar att 77 procent av pojkarna och 87 procent av flickorna känner att de har någon att vara med på rasterna. 13 procent av flickorna och 23 procent av pojkarna känner att de ibland har någon att vara med på rasterna. Ingen av varken pojkarna eller flickorna upplever att de inte har någon att umgås med på rasterna (se diagram 1). Vad det gäller om eleverna känner att de har någon att vara med på fritids eller efter skolans slut så svarar 65 procent av flickorna att de har det medan 82 procent av pojkarna känner att de har det. 35 procent av flickorna och 12 procent av pojkarna upplever att de ibland har någon att umgås med efter skolan eller på fritids. Ingen av flickorna känner sig ensamma efter skolan eller på fritids medan sex procent av pojkarna känner det. För att få vara med kompisar som redan leker visar det sig i årskurs tre att 94 procent av pojkarna och alla flickor, frågar om de får vara med kamrater som redan leker. 13 procent av flickorna frågar snällt om de får vara med enligt enkätundersökningen. Diagram 2: Har du någon gång känt dig utanför när de andra barnen har lekt? POJKAR Ja Nej Ibland FLICKOR Ja Nej Ibland 6% 24% 43% 22% 70% 35% 24 procent av pojkarna och 35 procent av flickorna har aldrig känt sig utanför när de andra barnen leker. 70 procent av pojkarna och 43 procent av flickorna känner sig ibland utanför när de andra barnen leker. 22 procent av tjejerna och sex procent av pojkarna känner sig utanför när de andra barnen leker (se diagram 2). När flickorna känner sig utanför så svarar 57 procent att de går och leker med någon annan. 14 procent gör ingenting, sju procent går och frågar en gång till, sju procent går till fröken, sju procent går och leker själv och även sju procent svarar att de ändå inte vill vara med och ytligare sju procent svarar att de talar om att de känner sig utanför. Bland pojkarna som känner sig utanför svarar 43 procent av dessa svarar att de har gått och gjort något annat istället när de har känt sig utanför och inte får vara med. 14 procent har 32

frågat igen om de får vara med, 14 procent har gått till en fröken och 24 procent har gått och lekt med någon annan. Diagram 3: Har du någon gång känt dig mobbad av en annan eller några andra kamrater? POJKAR Ja Nej Ibland FLICKOR Ja Nej Ibland 24% 41% 17% 13% 35% 70% I årskurs tre så svarar 70 procent av flickorna och 35 procent av pojkarna att de aldrig har känt sig mobbade av någon/några andra barn medan 13 procent av flickorna och 41 procent av pojkarna har någon gång upplevt sig mobbade. 17 procent av flickorna och 24 procent av pojkarna upplever att de ibland har känt sig mobbade (se diagram 3). 80 procent av pojkarna upplever att de har fått hjälp av dem vuxna som arbetar på skolan medans tio procent upplever att de inte har fått hjälp av de vuxna. Även tio procent anger att de ibland har fått hjälpa av de vuxna när dem har känt sig mobbade. Bland flickorna så upplever alla att de har fått hjälp av de vuxna när dem har känt sig mobbade. Diagram 4: Har du någon gång mobbat ett annat barn? POJKAR FLICKOR Ja Nej Ja Nej 12% 4% 88% 96% Som digram 4 ovan visar så har 88 procent av pojkarna och 96 procent av flickorna i årskurs tre svarat att de aldrig har mobbat ett annat barn och 12 procent av pojkarna och fyra procent av flickorna svarar att de någon gång har mobbat något annat barn. 33

Nästan alla 15 pojkar i årskurs tre beskriver att en bra kompis ska vara snäll, fyra styckna tycker även att en bra kompis ska vara rolig och tre tycker även att en bra kompis ska vara trevlig. Andra egenskaper som killarna beskriver att en bra kompis ska ha är att den ska vara omtänksam, ärlig och inte ljuga, busig, påhittig, bra, glad, tacksam samt att en bra kompis ska vara en som har en dator. Bland flickorna svarar alla utom tre att en bra kompis ska vara snäll och hälften svarar även att den ska vara rolig samt att sex styckna även svarar att den ska vara hjälpsam. Andra egenskaper som tjejerna beskriver att en bra kompis ska ha är den ska vara trevlig, omtänksam, vänlig, glad, stark, ärlig, påhittig, schysst och fantasifull. En bra kompis ska även prata med en på samlingarna, inte vara dum, tala ett vårdat språk och inte svära, en bra kompis ska inte slåss eller ljuga, hjälpa en när man är ledsen, inte bestämma så mycket, vara vid ens sida, lyssna på vad man säger och säga att man får vara med fast den andra kamraten inte vill det. Sammanfattning av vad pojkarna anser att mobbning och utanförskap är Av enkäterna så visar det sig att pojkarna tycker att mobbning är dåligt, tråkigt och ledsamt. Det är när man håller på med något dumt och inte slutar. Det är när några är dumma flera gånger mot samma person. Utanförskap är när man inte får vara med. Mobbning kan även vara att några retas, säger fula saker och slåss. Det kan också vara när man tar någon annans saker. Det är en kränkning att mobba någon. Utanförskap kan även vara när man låter alla utom en vara med. När någon svär och buttas och sånt så känner jag mig mobbad. Om jag inte får vara med eller om någon har något som jag inte har och skrattar åt mig så känner jag mig utanför Sammanfattning av vad flickorna anser att mobbning och utanförskap är Enligt flickorna i årskurs tre framkommer det av enkäterna att mobbning är när flera personer säger dumma saker om den mobbade flera gånger och kollar dumt på den. Det kan också vara när man säger dåliga saker om någon annan bakom dennas rygg och slår den personen. Mobbning och utanförskap tycker eleverna är två starka ord och att de som mobbar borde sluta göra det och att alla ska vara snälla mot alla istället. Det är en elak grej att mobba någon och något som man inte ska göra. Utanförskap är när några skattar och leker och en person inte riktigt får vara med. Det kan också vara om någon gråter och inge tröstar den personen. 34

Jag hatar mobbning. Jag vill hjälpa någon som är mobbad så pratar jag med den ledsna personen och säger att den får vara med mig istället 5.3.2 Årskurs 6 I årskurs sex visar det sig att 82 procent av pojkarna och alla flickorna i årskurs sex känner att de alltid har någon att vara med på rasterna.18 procent av pojkarna känner att de ibland har någon att vara med på rasterna. Bland varken flickorna eller pojkarna så är det ingen som känner att de inte har någon att vara med rasterna. (Se diagram 5). Diagram 5: Känner du att du har någon att vara med på rasterna? POJKAR Ja Nej Ibland 18% 0% FLICKOR Ja Nej Ibland 0% 82% 100% För att vara med kamrater som redan leker skriver 86 procent av flickorna att de går fram och frågar om de får vara med. Fem procent av dessa frågar snällt om de får vara med. Nio procent säger att de bara hoppar in i leken och fem procent säger att de går och gör något annat och låter de som leker vara. Bland pojkarna svarar tre procent att dem bara hoppar in i leken medan 91 procent av pojkarna frågar om de får vara med. Tre procent anger att man förstår om man får vara med eller inte. Det är även tre procent som anger att de inte vet och tre procent har inte svarat på frågan. 82 procent av pojkarna och 73 procent av flickorna i årskurs sex känner att de har någon att vara med efter skolans slut och 14 procent av pojkarna och 18 procent av flickorna känner att de ibland har någon att umgås med efter skolans slut. Det är endast fyra procent av pojkarna som inte har någon att umgås med efter skolan och nio procent av flickorna. 35

Diagram 6: Har du någon gång känt dig utanför när de andra barnen har lekt? POJKAR Ja Nej Ibland FLICKOR Ja Nej Ibland 18% 14% 36% 23% 68% 41% Det framkommer i undersökningen att 68 procent av pojkarna inte känner sig utanför när dem andra barnen leker medans 18 procent anger att dem ibland känner sig utanför och 14 procent känner sig utanför när de andra barnen leker (se digram 6). Bland de pojkarna som ibland eller alltid känner sig utanför så anger två av dem att de leker med sig själva och fyra av dem gör ingenting åt det. Bland flickorna känner sig 23 procent utanför när de andra barnen leker medans 36 procent ibland gör det och 41 procent aldrig känner sig utanför (se samma diagram 6). När flickorna har känt sig eller ibland känt sig utanför så har fem av dem gått till en annan kompis och lekt, fyra gör ingenting åt det, en har försökt att vara med ändå, en går till fröken och en försöker nästa gång som de är ute och leker. Diagram 7: Har du någon gång känt dig mobbad av en annan eller några andra kamrater? POJKAR Ja Nej Ibland FLICKOR Ja Nej Ibland 9% 18% 61% 6% 33% 73% Bland pojkarna så anger 73 procent att de aldrig någon gång har känt sig mobbade av något/några andra barn medan flickorna har 33 procent känt sig mobbade. 18 procent av pojkarna och sex procent av flickorna anger att de ibland har känt sig mobbade någon under 36

sin skoltid. I undersökning framkommer det att nio procent utav pojkarna i årskurs sex ibland har känt sig mobbade och 61 procent av tjejerna (se diagram 7). I pojkarnas enkäter framkommer det att 43 procent av dem känner att de fick hjälp av dem vuxna som arbetar på skolan. 29 procent tycker att de inte fick den hjälpen samt att 14 procent svarar både ja och nej, att dem fick den hjälp som det behövde. 14 procent svarar att de ibland har fått hjälp av dem vuxna på skolan. Vad det gäller flickorna så anger hälften av de som ibland har känt sig mobbade och de som har känt sig mobbade att de fick hjälp av dem vuxna på skolan. Andra hälften anger att de inte fick hjälp av de vuxna. Diagram 8: Har du någon gång mobbat ett annat barn? POJKAR FLICKOR Ja Nej Ja Nej 18% 9% 82% 91% Av pojkarna så svarar 82 procent att de aldrig har mobbat något annat barn och 18 procent svarar att dem har gjort det. 91 procent av flickorna har aldrig mobbat något annat barn och nio procent har mobbat något annat barn (se diagram 8). I undersökningen så ger pojkarna i årskurs sex olika beskrivningar på hur en bra kompis ska vara. 12 av dem anger att en bra kompis ska vara snäll, sju tycker även att en bra kompis ska vara schysst och sex styckena tycker även att att en bra kompis ska vara rolig. Vidare framkommer det andra egenskaper som pojkarna tycker är viktigt hos en bra kompis. Hjälpsam, att man ska lita på varandra, inte ljuga eller svika en, en bra kompis ska inte bli sur när man säger något, den ska vara tuff och cool, givmild och omtänksam samt att en bra kompis ska man kunna bråka med och en bra kompis ska vara tacksam. Även flickorna beskriver hur en bra kompis ska vara. 15 utav flickorna tycker en bra kompis ska vara snäll, åtta tycker även att den ska vara rolig och fem tycker även att en bra kompis ska gå att lita på, vara omtänksam och ärlig. Andra egenskaper som flickorna beskriver som en bra kompis ska ha är: att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv, personen ska gå att prata med, känna sig trygg med mig, vara påhittig, glad, stöttande, en bra 37