Lärarutbildningen Kultur-Medier-Estetik Självständigt arbete på grundnivå del 1 I vilka situationer har pedagogen rätt att lägga sig i barnets lek? Lina Isaksson Lärarexamen 210hp Inlämning den 28/3-2011 1
Självständigt arbete på grundnivå del 1 Observations redovisning Problematiken jag har sett när jag har varit ute på min VFT plats har varit att barnskötarna och förskollärarna avbryter barnen i deras lek. Det kan vara allt från att inte springa inomhus till vilken färg de använder när de ritar. Detta är någonting som jag tycker har varit intressant att följa och har tittat mycket på när jag har varit ute på praktik. När vi fick observations uppgiften visste jag direkt vilken huvudfråga som jag skulle använda mig utav när vi skulle ut och observera. I vilka situationer har pedagogen rätt att lägga sig i barnets lek? Jag har gjort min observation på en förskola i Malmö Fosie på min VFT plats, på en avdelning med barn i åldrarna 1-3 år. När jag gjorde min observation var där 7 barn och kl var 14.45. Jag använde mig utav papper och penna. Jag satte mig i ett hörn i deras lekrum och observerade. Eftersom jag har varit där så många gånger och barnen känner mig uppfattade jag att barnen inte stördes av min observation. Detta var precis efter mellanmål och flera av barnen hade gått hem så alla barnen lekte till en början var för sig. När det hade lugnat ner sig från allt hämtande och bortplockande av mellanmål började barnen leka mer med varandra. Två pojkar ville leka med var sin klänning och detta gjorde en flicka arg, för när hon såg att de skulle leka med klänningarna ville hon också ha en men där fanns inga fler. Då tyckt hon att pojkarna inte fick leka med klänningarna eftersom det var en flicksak. Barnen började argumentera och efter någon minut började flickan lugna ner sig. Då ingriper en vuxen som började säga till flickan att klänningarna inte var hennes utan förskolan och alla fick använda dem. Då blev flicka jätte arg och menade att pojkar inte kan leka med klänningar. Genom pedagogens val av beteende blossade konflikten upp igen och nu i ännu större skala. Jag tror att barnen hade kunnat lösa denna konflikten själv. Om pedagogen hade befunnit sig i rummet från början och sett hela händelseförloppet tror jag inte hon hade ingripit på samma sätt utan låtit barnen lösa det på egen hand, eller förklarat för flickan på ett annat sätt och med ett annat tonläge att även pojkar kan leka med klänningar, nu rusade hon istället in och förvärrade situationen. När vi diskuterade denna delen av min redovisning kom det upp att det är alltid svårt att avgöra hur man ska ingripa i en situation som denna om man inte har varit med från början. När man ingriper 2
ska man vara noga med hur man säger till och förklara för barnen varför man säger till så de förstår vad de gjort för fel. Efter att flickan hade lugnat ner sig börjar hon och en annan flicka leka med dockor. Den ena dockan hade tappat lite hår, då säger en av flickorna vi måste ha ett plåster de springer och hämtar ett plåster, vi måste operera! säger hon sen. De leker med den skadade dockan en stund sen kommer den ena flickans pappa och hämtar henne. Rollekar är någonting som jag såg mycket hos de äldre barnen. I Barn och ungdomspsykologi (2001) står det att barn i tre års åldern ofta leker lekar som innehåller inslag eller helt består av rollekar. Detta innebär att barnen sätter sig i en annan roll som tex polis eller doktor som dessa flickorna gjorde. Detta förekommer både i ensamlek och som social lek. Genom rolleken experimenterar barnen på sätt och vis med sin egen identitet och får information om egna och andras roller. Enligt Vygotskij har det vi lever i betydelse för vårt lärande, fantasi, känsla och intellekt. Fantasi utgör grunden för all kreativ verksamhet. Föreläsning Törnqvist (24/2-2011) Samtidigt som detta utspelar sig springer en pojke omkring med en tallrik som han använder som ratt. Detta är någonting som han tycker är kul att göra och gör ofta. Alltid när han leker bil avbryter pedagogerna honom och säger att han inte får lov att göra så och påpekar att detta är en tallrik, ingen ratt! Han lägger ifrån sig tallriken men det tar inte lång tid innan han tar upp den igen. Jag anser att pojken inte förstår varför han inte får leka bil pga av hans förvånade ansiktsuttryck. Det här beteendet från pedagogerna har jag väldigt svårt att förstå och när jag har frågat varför de avbryter honom har de svarat att det inte är bra för barn att fastna i ett beteende eller mönster. I mina ögon ser jag bara att han tycker det är roligt att leka bil och förstår inte varför det skulle vara ett problem. Jag ser hans beteende som ett led i hans utveckling. Evenshaug & Hallen (2001) skriver att när barnen är i sitt andra levnadsår börjar barnen använda sig utav symbollekar och låtsaslekar, det innebär att barnen låtsas att ett föremål är någonting annat än vad det egentligen är. Hur ställer ni er till pedagogens beteende? Anser ni att hon gör rätt? När vi tog upp dessa frågorna i diskussion med klassen höll de flesta med i min tankegång och menade att det är inte rätt av pedagogen att avbryta pojken. De som kom upp var bla. att eftersom pojken hade valt en tallrik som ratt hade han förståelse för hur en ratt ser ut och även hur den 3
fungerade. Om han rör på ratten svänger bilen. Det togs också upp att om man säger till barnen att de inte får fantisera så hämmar man deras utveckling, det är jätte viktigt att barn ska få utforska och prova olika saker utan att behöva bli tillsagda. Tre av barnen hade gått och satt sig vid ett bord och plockat fram kritor och papper. De sitter och ritar var för sig, en av flickorna sitter och sjunger och de andra två sitter tysta. Detta kallas parallellek. Evenshaug & Hallen (2001) beskrivs det så här, I parallellek leker barnen oberoende av varandra men väljer aktiviteter som naturligt för dem samman, något socialt samspel försiggår dock inte. Barnen leker vid sidan av, men inte med varandra. En av flickorna ritar med samma krita på hela teckningen då kommer en pedagog och säger till henne att byta. Hon byter och efter ett tag blir hon tillsagd igen att byta färg igen. Detta blir ett avbrott i hennes kreativa process. Är detta rätt eller fel av pedagogen att avbryta flickan? Här kom det upp liknande diskussion som när vi pratade om pojken. När man avbryter någon som är uppe i en kreativ process blir det ett avbrott i deras koncentration och det är svårt att bli lika fokuserad igen efter ett avbrott. Det tror jag är värt att tänka på innan man går in och avbryter i ett barns lek. 4
Källförteckning Evenshaug O. & Hallen D. (2001) Barn och ungdomspsykologi (s.340-343) Lund, Studentlitratur. Föreläsning, Törnqvist E-M. 2011-02-24
5