Nationella kvalitetsmål för glukosmätningar Vägledning för er på laboratoriet

Version 2008-04-21 Nationella kvalitetsmål för glukosmätningar Vägledning för er på laboratoriet 1. Inledning Denna vägledning är riktad till dig som arbetar på ett laboratorium och har ansvar för en mätmetod för P--Glukos. Vid ett möte i december 2007 antogs dessa nationella kvalitetsmål för plasmaglukosmetoder som används i olika kliniska sammanhang. Kvalitetsmålen i kapitel 2 nedan publiceras också i ett förenklat dokument som vänder sig till dig som tolkar mätresultat: Så noggranna ska P Glukos-resultaten vara! Du som tolkar svar eller mäter prov måste inte läsa det här dokumentet, men det kan vara intressant även för dig att se hur analyskvaliteten kan säkras. Glukosmätningar utförs ofta och av många olika anledningar inom sjuk- och äldrevården. Detta dokument handlar mest om verifiering av kvalitetsmål för provtagning, provhantering och glukosmätning vid diagnostik av diabetes mellitus med hjälp av fasteprov. Bortsett från förutsättningen att patienten ska vara fastande, kan detta gälla även för andra glukosmätningar då noggrannheten behöver vara hög. 2. Kvalitetsmålen specificerade I detta dokument anges nationella kvalitetsmål för plasmaglukosmetoder som används i olika kliniska sammanhang. Avsikten är att höja analyskvaliteten och att öka förståelsen för att alla mätresultat har en osäkerhet som är olika stor beroende på hur mätningen gjorts. Kvalitetsmålen gällande diabetesdiagnostik är nydefinierade i detta dokument och är satta utifrån kliniska behov. Kvalitetsmålen gäller när eventuella preanalytiska fel är medräknade. Kvalitetsmålen kallas diamant, guld, silver, brons och järn, där diamant innebär högst kvalitet (minst mätosäkerhet) och järn lägst kvalitet (störst mätosäkerhet). Diamant. Bör uppnås med referensmetoder: En referensmetod för P Glukos ska uppfylla ett antal krav: Metoden ska köras på ett laboratorium som är ackrediterat som kalibreringslaboratorium (eller ha ansökt om det), som redovisar en passande liten mätosäkerhet och som deltar i ringtest för referenslaboratorier. Endast metoder som listas av JCTLM godkänns. För glukos är det ID-GCMS eller spektrofotometrisk hexokinas. Guld. Bör uppnås med plasmaglukosmetoder som används som jämförelsemetoder när man utvärderar andra mätrutiner: Med en jämförelsemetod bör 95 % av de enskilda glukosresultaten falla inom ±7 % från en referensmetods resultat vid glukoskoncentrationer >4,2 mmol/l och inom ±0,29 mmol/l vid glukoskoncentrationer <4,2 mmol/l. Silver. Bör uppnås med plasmaglukosmetoder som används för diabetesdiagnostik: Med en vanlig mätrutin på sjukhuslaboratorium eller inom primärvården bör 95 % av de enskilda glukosresultaten falla inom ±10 % från jämförelsemetodens resultat vid glukoskoncentrationer >4,2 mmol/l och inom ±0,42 mmol/l vid glukoskoncentrationer <4,2 mmol/l. Sida 1 av 9

Brons. Bör uppnås med glukosmätare/egenmätare som är avsedda för uppföljning/monitorering av känd diabetes. Enligt Standarden ISO 15197 ska tillverkaren visa att dessa mål kan uppnås av professionella användare: 95 % av de enskilda glukosresultaten skall falla inom ±20 % från jämförelsemetodens resultat vid glukoskoncentrationer >4,2 mmol/l och inom ±0,83 mmol/l vid glukoskoncentrationer <4,2 mmol/l. Järn. Bör uppnås vid egenmätning d.v.s. när diabetikerna själva använder sina glukosmätare. Målet har formulerats av SKUP (Skandinavisk Utprövning av laboratorieutrustning för Primärvården): 95 % av de enskilda glukosresultaten skall falla inom ±25 % från jämförelsemetodens resultat vid glukoskoncentrationer >4,2 mmol/l och inom ±1,0 mmol/l vid glukoskoncentrationer <4,2 mmol/l. Kvalitetsklasserna Silver och Järn är de som i praktiken är viktigast eftersom de berör de glukosmätningar som görs i stora antal. Exempel på konsekvenser av ovanstående kvalitetsmål: Silver: Om ett sjukhuslaboratorium ger svaret fvp Glukos (±10 %) = 6,5 mmol/l betyder det att den sanna koncentrationen med 95 % sannolikhet ligger mellan 5,9 och 7,2 mmol/l. Järn: Om en diabetespatient uppger att hon med sin egenmätare mätte sitt blodsocker på morgonen efter 8 timmars fasta så kan det skrivas som fkp Glukos (±25 %) = 3,0 mmol/l och betyder att den sanna koncentrationen med 95 % sannolikhet låg mellan 2,0 och 4,0 mmol/l. Som beställare av glukosmätningar kan ni fråga ert eget laboratorium om de uppfyller de kvalitetsmål som anges här för glukosmetoder som används för diabetesdiagnostik. Om en viss modell av egenmätare uppfyller kvalitetskraven enligt ISO-kraven eller enligt SKUP kan kontrolleras på SKUP:s hemsida www.skup.nu Glukos som mäts på prov som tagits på fastande patient för att diagnostisera diabetes benämns fvp Glukos om det är venöst prov och fkp Glukos om det är kapillärt prov. Vet man inte att provet är taget fastande ska benämningen vara vp Glukos eller kp Glukos. Det finns ett behov av att både vid beställning av glukosanalyser och vid rapportering av analyssvar kunna uttrycka vilka kvalitetsmål som analysen ska uppfylla respektive garanteras uppfylla. Vårt förslag är att detta görs genom att skriva mätosäkerheten inom parantes efter ordet glukos. Exempel: fvp Glukos (±10 %) = 7,5 mmol/l Kvalitetsmålen har, efter ett initiativ från Svensk Förening för Diabetologi (SFD), utarbetats av EQUALIS i samarbete med olika företrädare för laboratoriemedicinen i Sverige bl.a. Svensk Förening för Klinisk Kemi (SFKK) och EQUALIS Expertgrupp för Allmän Klinisk Kemi och EQUALIS Expertgrupp för Patientnära analyser. Vid ett möte i december 2007 antogs kvalitetsmålen av nedanstående organisationer. Sida 2 av 9

Svensk Förening för Diabetologi (SFD) Svensk Förening för Klinisk Kemi (SFKK) Svensk Förening för Sjuksköterskor i Diabetesvård (SFSD) Svenska Diabetesförbundet EQUALIS (Extern kvalitetssäkring inom laboratoriemedicin i Sverige) Organiserar svenska läkare, som är verksamma inom diabetologins område. Organiserar svenska läkare, kemister, laboratorieingenjörer och biomedicinska analytiker som är verksamma inom kliniskt kemiska laboratorier i Sverige. Organiserar svenska sjuksköterskor, som är verksamma inom diabetesvården. Organiserar svenska diabetespatienter och deras anhöriga. Företaget EQUALIS hjälper de svenska medicinska laboratorierna med att bedöma och förbättra analyskvaliteten och patientsäkerheten. Detta görs bl. a. genom att göra jämförelser av laboratorieresultat från olika laboratorier. EQUALIS ställningstagande styrs i hög grad av olika expertgrupper. I detta fall: EQUALIS Expertgrupp för Allmän Klinisk Kemi och EQUALIS Expertgrupp för Patientnära analyser. 3. Nomenklatur Glukos som mäts på prov som tagits på fastande patient för att diagnostisera diabetes benämns fvp Glukos [NPU02195] om det är venöst prov och fkp Glukos [NPU02193] om det är kapillärt prov. Dessutom kan benämningen fp Glukos [NPU22069] användas om man inte vill skilja på om det är venöst eller kapillärt prov. Vet man inte att provet är taget fastande ska benämningen vara vp Glukos [NPU21531] eller kp Glukos [NPU22089]. Dessutom finns det ett behov av att både vid beställning av glukosanalyser och vid rapportering av analyssvar kunna uttrycka vilka kvalitetsmål som analysen ska uppfylla respektive garanteras uppfylla. Vårt förslag är att detta görs genom att skriva mätosäkerheten inom parantes efter ordet glukos. Exempel: fvp Glukos (±10 %) = 7,5 mmol/l 4. Optimal mätrutin Här beskrivs en optimal rutin att mäta fvp Glukos som tillfredsställer höga krav på noggrannhet. Rutinen kommer främst till användning i forskningsprojekt och kan användas som utvald jämförelsemetod när man verifierar andra mätrutiner. 4.1. Preanalys Minst 8 timmars fasta, ej rökning, 15 minuters vila före provtagning. Med fasta menas att patienten avstår från all fast föda och all dryck utom vatten och osötat kaffe/te. Venprov tas i rör med enbart tillsats av heparin. Provet centrifugeras och plasma frånskiljes inom 10 minuter efter provtagning. Att ovanstående preanalytiska förutsättningar har uppfyllts ska dokumenteras t.ex. genom att provtagaren prickar av och signerar en checklista. Endast om laboratoriet har dokumentation som visar att de preanalytiska förutsättningarna uppfyllts ska analysresultatet rapporteras som fasteprov enligt nomenklaturen i punkt 2. Sida 3 av 9

4.2. Analys P Glukos mäts med kvalitetssäkrad metod. Laboratoriet ska visa att imprecisionen inom laboratoriet är högst 3,0 % CV. Se kommentar 1. Detta visas enklast med intern kvalitetskontroll. Laboratoriet ska visa att metodens genomsnittliga avvikelse (bias) är högst ±2,0 % jämfört med referensmetod. Detta visas enklast med extern kvalitetssäkring. Se kommentar 2. De analytiska kvalitetsmålen ovan är baserade på litteraturuppgifter om biologisk variation för fp Glukos. Enligt Sebastián-Gambaro et al. [1] får biasen vara högst ±2,2 %, imprecisionen högst 2,9 % och totalfelet högst ±6,9 %. 4.3. Resultatets osäkerhet Om det preanalytiska förutsättningarna och de analytiska kvalitetsmålen uppfylls så kan man anta att 95 % av de enskilda mätresultaten avviker högst ca ±0,5 mmol/l eller högst ca ±7 % från dem som man skulle få med optimal preanalytik tillsammans med referensmetod. I denna beräkning antas att det preanalytiska felet är försumbart. Även om målen är uppfyllda har resultaten således en påtaglig osäkerhet. Observera att liknande osäkerhet finns i de resultat som ligger till grund för att beräkna WHO:s beslutsgränser. 5. Vanliga mätrutiner för fp Glukos 5.1. Vanliga mätrutiner för fvp Glukos på sjukhuslaboratorium När man mäter fvp Glukos på svenska sjukhuslaboratorier gör man vanligen följande avsteg från den optimala mätrutinen: Plasma frånskiljes mellan 10 och 120 minuter efter provtagningen. Ska jämföras med inom 10 minuter för den optimala mätrutinen. Provet tas i rör som förutom heparin även innehåller tillsats av natriumfluorid. Detta kan vara en fördel när den optimala tiden för frånskiljning av plasma överskrids. Tillsatsen hämmar glukoskonsumtionen i provet och gör att resultatet inte blir lika mycket falskt för lågt som det annars skulle ha blivit. Se kommentar 3. Tillsats av natriumfluorid till plasmarör minskar dock inte koncentrationssänkningen av glukos den första timmen efter provtagningen [2]. På vissa laboratorier mäts fvs Glukos i rutinverksamheten, i forskningsprojekt och i kliniska prövningar. Det är ingen skillnad mellan glukoskoncentrationerna i serum och glukoskoncentra tionerna i plasma med tillsats av natriumfluorid, om cellerna avskiljs inom en timme (60 minuter) efter provtagningen. Se kommentar 4. 5.1.1. Resultatets osäkerhet Mätrutinens totalfel kan beräknas med följande formel: Totalfelet = ±[(1,64 x Imprecisionen) + Biasen + Preanalytiskt fel] Totalfelet får alltså vara högst ±10 % om kvalitetsmålet ska anses vara uppfyllt. 5.2. Vanliga mätrutiner för patientnära fkp Glukos När man mäter fkp Glukos patientnära i Sverige gör man vanligen följande avsteg från den optimala mätrutinen: Mätningen görs på helblod och inte på plasma. Detta är en nackdel eftersom det är plasmakoncentrationen som är facit. Kapillärprov tas istället för venprov. I fasta antas det inte finnas någon systematisk skillnad mellan glukoskoncentrationen i kapillär- och venprov. Sida 4 av 9

Provet tas direkt i kyvett eller på teststicka och mäts direkt i tillhörande glukosmätare. Detta är en fördel jämfört med den optimala mätrutinen eftersom glykolys inte hinner sänka glukoskoncentrationen. 5.2.1. Resultatets osäkerhet Mätrutinens totalfel kan beräknas med följande formel: Totalfelet = ±[(1,64 x Imprecisionen) + Biasen + Matriseffektfel] Totalfelet får alltså vara högst ±10 % om kvalitetsmålet ska anses vara uppfyllt. 6. Verifiering av mätrutiner för fp Glukos 6.1. Verifiering av mätrutiner för fvp Glukos Laboratoriet ska dokumentera att totalfelet i ett enskilt mätresultat är mindre än ±10 %. Det mest tillförlitliga sättet att verifiera en vanlig standardmätrutin är att jämföra dess resultat med dem man får med den optimala mätrutinen. Det enklaste sättet för laboratoriet att visa att det analytiska kvalitetsmålet uppfylls är att dokumentera och utvärdera följande tre saker separat, imprecisionen (Se kommentar 1), den genomsnittliga avvikelsen d.v.s. biasen (Se kommentar 2) och den preanalytiska rutinen (Se ovan). Laboratoriet kan räkna ut sin imprecision med statistik från de interna kvalitetskontrollresultaten. Laboratoriet kan räkna ut sin genomsnittliga avvikelse genom statistik från de externa kvalitetssäkringsresultaten. Laboratoriet kan göra en separat validering/verifiering av den preanalytiska rutinen. Effekten av avsteg från de preanalytiska rutinerna i den optimala mätrutinen kvantifieras. Schablonmässig korrigering av den genomsnittliga avvikelsen ska göras om man kan visa att det i de flesta fall leder till mindre fel. Se kommentar 2 och 3. 6.2. Verifiering mätrutiner för fkp Glukos Patientnära mätrutiner för kapillärt fkp Glukos ska verifieras med det enskilda instrumentet: Metodansvarig ska dokumentera att totalfelet i de enskilda mätresultaten är mindre än ±10 %. Det enklaste sättet för metodansvarig att visa att det analytiska kvalitetsmålet uppfylls är att dokumentera och utvärdera sin egen imprecision och genomsnittliga avvikelse (bias). Metodansvarig kan dokumentera imprecisionen genom att regelbundet göra dubbelprovsmätningar på patienter. Förslagsvis en patient var 14:e dag. I varje duplikat ska resultaten komma från två separata provtagningar på samma patient. Imprecisionen kan beräknas på resultaten från det senaste halvåret eller minst 10 duplikatmätningar. Se kommentar 1 och 6. Metodansvarig kan dokumentera den genomsnittliga avvikelsen (biasen) att regelbundet göra jämförelser med kvalitetssäkrad sjukhusmetod eller med kvalitetssäkrad patientnära metod med dokumenterad bias. I vissa fall kan metodansvarig dokumentera sin bias genom att delta i program för extern kvalitetssäkring. Se kommentar 5. Vid jämförelse med annan metod kan förslagsvis resultaten från en patient jämföras var 14:e dag. Båda metoderna ska mäta på kapillärprov. Biasen beräknas som bias i förhållande till jämförelsemetod minus bias för jämförelsemetoden. Biasen kan beräknas på resultaten från det senaste halvåret eller minst 10 mätningar. Det preanalytiska felet antas vara försumbart. Sida 5 av 9

Det enskilda analysresultatets riktighet påverkas förutom av imprecision och bias också av matriseffekter. Dessa orsakas t.ex. av att vattenhalten i blodprov varierar mer än i plasmaprov bl.a. beroende på varierande B EVF. På matriseffekterna har vi inget separat mått. Endast om man jämför mätrutinen med den optimala mätrutinen kan man få en uppfattning av matriseffekterna. Om man saknar mått på matriseffekterna kan man förslagsvis anta att de påverkar totalfelet med ±3 %. Detta är en grov uppskattning av felets storlek! Om det verifierade mätsystemets totalfel överstiger de specificerade kvalitetsmålet ska mätsystemet underkännas för diabetesdiagnostik. Det formella ansvaret för detta beslut ska tas av den som är medicinskt ledningsansvarig där mätsystemet används. Metodansvarig bör också kontakta leverantören av mätsystemet för att höra om de kan hjälpa till med någon åtgärd. 7. Verifiering av egenmätare Vad det gäller de glukosmätningar som görs för att följa upp diagnostiserad diabetes med hjälp av egenmätningar saknas rekommenderade rutiner för hur man verifierar att kvalitetsmålen uppfylls med enskilda mätare. Däremot har många av dessa mätare utprövats av SKUP. En SKUP-utprövning visar att de utprövade mätarna vid utprövningstillfället kunde uppfylla kvalitetsmålen. SKUP:s rapporter publiceras på Internetsidan www.skup.nu 8. Tolkning av fp Glukos-resultat Patientens diagnos avgörs genom att resultatet jämförs med WHO:s beslutgränser [3, 4]. Om laboratoriet märker patologiska analysresultat med asterisk ska asterisken visas när resultatet är över eller lika med 6,1 mmol/l. Resultat i intervallet 6,1 6,9 mmol/l kallas icke-diabetisk fastehyperglykemi (IFG) och ska inte tolkas som en sjukdom men som en förhöjd risk att senare få diabetes. Diagnosen diabetes ställs om man på samma patient fått två resultat över eller lika med 7,0 mmol/l. Synpunkter på dokumentet kan lämnas till: Arne Mårtensson, EQUALIS Tel. 018-69 31 64 E-post: Arne.Martensson@EQUALIS.se Sida 6 av 9

Kommentarsbilaga Kommentar 1 Alla sifferuppgifter om imprecision måste åtföljas med en beskrivning av hur värdet har beräknats och av förhållanden som rådde under mätningarna. Om man beräknar imprecisionen för fvp Glukos och fkp Glukos som vi föreslår så är siffrorna i de två fallen inte helt jämförbara. För fvp Glukos är imprecisionen inom laboratoriet den mellanliggande imprecision som normalt uppskattas i den interna kvalitetskontrollstatistiken. Denna imprecision påverkas t.ex. av att man gör mätningarna under olika dagar, med olika operatörer, med olika reagens-/kalibratorlotter, med olika instrument om flera används parallellt på samma laboratorium. Ett kontrollprov mäts på varje mätsystem åtminstone varje analysdag. Beräkningen görs åtminstone varje månad och bör omfatta cirka de sex senaste månaderna. För fkp Glukos är imprecisionen den mellanliggande imprecision som vi kan få ett mått på när vi mäter dubbelprov. Denna imprecision är påverkad av provtagningsfelet och av att man gör mätningar på olika nivåer, däremot är den inte påverkad av att man gör mätningar under flera dagar, med flera operatörer, med flera lotter av kyvetter/teststickor eller med flera instrument. Kommentar 2 Med referensmetod menas här en av flera internationellt erkända referensmetoder. International Committee of Weights and Mesures (CIPM), International Federation for Clinical Chemistry and Laboratory Medicine (IFCC) och International Laboratory Accreditation Cooperation (ILAC) har kommit överens om att samarbeta och har bildat Joint Committee for Traceability in Laboratory Medicine, med akronymen JCTLM. De metoder och laboratorier som är erkända för referensmetodmätningar av glukos i serum/plasma listar JCTLM i en databas tillgänglig på Internet [5]. Det är ID/GC/MS-metoder och spektrofotometriska hexokinasmetoder. Fem laboratorier använder dessa metoder: DGKL (Deutsche Vereinte Gesellschaft für Klinische Chemie und Laboratoriumsmedizin e.v) i Tyskland, RDG (Roche Diagnostics GmbH)i Tyskland, University of Ghent i Belgien, JSCC (The Japan Society of Clinical Chemistry) i Japan, CDC (Centers for Disease Control and Prevention) i USA och NIST (National Institute of Standards and Technology) i USA. De tre förstnämnda utför också referensmetodmätningar som en extern service. Den genomsnittliga avvikelsen (biasen) för en viss mätrutin kan utvärderas genom användning av certifierade referensmaterial, eller via resultat från ett externt kvalitetssäkringsprogram förutsatt att de åsatta värdena i programmet är spårbara och har en ändamålsenlig mätosäkerhet. När laboratoriet ska visa sin genomsnittliga avvikelse behöver detta göras över en viss tidsperiod. Vi rekommenderar uppföljning åtminstone månadsvis och att den genomsnittliga avvikelsen beräknas på resultaten från de senaste sex månaderna. EQUALIS planerar att förbättra kvalitetssäkringsprogrammens resultatrapporter för tydligare visa hur kvalitetsmålet i detta dokument uppfylls. EQUALIS Expertgrupp för Allmän Klinisk Kemi har nyligen bestämt att på prov införa den finska kvalitetssäkringsorganisationen Labqualitys kvalitetsmål för samtliga analyser i kvalitetssäkringsprogrammet för Allmän Klinisk Kemi. Om avvikelsen för ett enskilt P Glukosresultat är större än ±6 % kommer detta att markeras. Vidare kommer imprecision och bias beräknade på de sex senaste resultaten att skrivas ut i klartext. Beräkningen på de sex senaste resultaten speglar ungefär det senaste halvårets resultat. I kvalitetssäkringsprogrammet för Patientnära analyser ("Hb:Glukos:CRP") kommer biasen för deltagare med HemoCue-instrument att beräknas på de sex senaste resultaten (ett halvår). Den beräknade biasen kommer att skrivas ut i klartext i resultatrapporten. Kommentar 3 På sjukhuslaboratorier sker frånskiljning av plasma 10 120 minuter efter provtagningen vilket ska jämföras med inom 10 minuter för den optimala mätrutinen. Att provet tas i rör, som förutom heparin även innehåller tillsats av natriumfluorid, kan vara en fördel när den optimala tiden för frånskiljning av plasma överskrids. Tillsatsen hämmar glukoskonsumtionen i provet och gör att resultatet inte blir lika mycket falskt för lågt som det annars skulle ha blivit. Sida 7 av 9

Bara några få och ofullständiga undersökningar har publicerats om hur mycket mätresultaten påverkas då avskiljningstiden och tillsatserna avviker från de i den optimala mätrutinen. Enligt Chan [6] innebär dessa avsteg att glukoskoncentrationen underskattas med i genomsnitt 6 %. I nationella riktlinjer för diabetesdiagnostik i Danmark [7] rekommenderas att man räknar upp alla mätresultat från rör tagna med natriumfluorid-tillsats med +6 %. Schablonmässig korrigering av mätresultaten ska göras om man kan visa att det i de flesta fall leder till mindre fel. Om möjligt utveckla och specificera! I Finland används allmänt ett venprovtagningsrör speciellt för glukos med tillsats av EDTA, fluorid och surt citrat (FC mixture). Enligt litteraturen [8], 9, [10] och tillverkaren Terumo är glukoskoncentrationen stabil i dessa rör i minst 24 timmar efter provtagning. Erfarenheter från Sverige saknas så vitt vi vet. Kommentar 4 Tillsats av natriumfluorid till plasmarör minskar inte koncentrationssänkningen av glukos den första timmen efter provtagningen [2]. Det är därför ingen skillnad mellan glukoskoncentrationerna i serum och glukoskoncentrationerna i plasma med tillsats av natriumfluorid, om cellerna avskiljs inom en timme. Man får alltså en riktigare glukoskoncentration vid mätning av glukos i serum som avskiljts från cellerna 30 minuter efter provtagning, än vid mätning av glukos i plasma med eller utan tillsats av natriumfluorid som avskiljts från cellerna 120 minuter efter provtagning. Glukos är dessutom stabilare i ocentrifugerade serumrör med gel än i ocentrifugerade litiumheparinrör med gel [11]. I serum som separerats från cellerna är glukos mycket stabilt och vid förvaring i rumstemperatur ses ingen förändring av glukoskoncentrationerna under 2 dygn [11]. Att serum-glukos kan användas vid diagnostik av diabetes, om serum omedelbart avskiljs från cellerna framgår bl.a. av texten till tabell 1 på sida 52 i WHO:s gällande rapport om diabetes mellitus från 1999 [12]. Kommentar 5 För närvarande (december 2006) anser EQUALIS att det endast är om man mäter med HemoCue som biasen kan dokumenteras med EQUALIS Kvalitetssäkringsprogram för Patientnära Analyser. För övriga instrument är det inte visat att den bias som visas i kvalitetssäkringsprogrammet är densamma som för färskt kapillärblod. Detta ska ses som en svaghet hos EQUALIS, i provmaterial eller i sammanställningarna, och är inte bevis på övriga mätare är dåliga. EQUALIS kommer att sträva efter att kunna dokumentera bias även hos andra instrument. Kommentar 6 Om kontrollblod/kontrollösningar ska användas för att fortlöpande kontrollera att imprecisionen inte försämras så måste metodansvarig först dokumentera vad imprecisionen är med kontrollblod/ /kontrollösningar samtidigt som den är tillfredsställande med patientprover. Sida 8 av 9

9. Referenser 1. M.Á. Sebastián-Gambaro et al., Intra- and Inter-Individual Biological Variability Data Bank, Eur J Clin Chem Clin Biochem 1997; 35(11): 845 852. This data bank for biological variation is republished on the internet address: http://www.westgard.com 2. le Roux CW, Wilkinson SD, Pavitt DV, Muller BR, Alaghband-Zadeh J. A new antiglycolytic agent. Ann Clin Biochem. 2004 Jan;41(Pt 1):43-6. 3. World Health Organization 1999, Report of the Expert Committee on the Diagnosis and Classification of Diabetes Mellitus. pdf-fil på Internet: http://whqlibdoc.who.int/hq/1999/who_ncd_ncs_99.2.pdf 4. Från B Glukos till P Glukos. Pdf-fil på Internet: http://www.equalis.se/ Expertgruppsområden / Patientnära analyser / Dokument: Från B Glukos till P Glukos 5. http://www.bipm.org/jctlm/ 6. A.Y.W. Chan, R. Swaminathan and C.S. Cockram. Effectiveness of Sodium Fluoride as a Preservative of Glucose in Blood. Clin Chem 35/2, 315-317 (1989) 7. Nationellt konsensus-dokument antaget av Laboratorieudvalget under Fagligt Udvalg, DEKS (Dansk institut for Ekstern Kvalitetssikring for Laboratorier i Sundhedssektoren (DEKS), Dansk Selskab for Klinisk Biokemi s videnskabelige udvalg for analysekvalitet 8. Uchida K, Matuse R, Toyota E, Okuda S, Tomita S. A new method of inhibiting glycolysis in blood samples. Clin Chim Acta 1988; 172: 101-108 9. Kirsti Mäkinen. Sitraati-fluoridi-inhibiittorinäytteen soveltuvuus muuhun kuin glukossin määrittämiseen. Kliin-Lab 6/92 vsk9: 124-128. Rapport på finska om erfarenheterna med den nya glykolyshämmaren fluorid-citrat för glukosbestämningar i blod och plasma. Engelsk översättning av rapporten kan beställas från Ami Ulfvin [ami.ulfvin@terumo-europe.com]. 10. Väisänen S, Eskelinen S og Dr.Toivo Halonen T. Glukoosin säilyvyys näytteenottoputkissa. Kliin. Lab. Magazine 3-4 2002. Rapport på finska om erfarenheterna med fluorid-citrat-röret från Terumo. Tabellerna och figurerna går att förstå utan kunskaper i finska. Artikeln tillgänglig på Internet: http://www.skky.fi/uploads/klab_023.pdf 11. Boyanton BL Jr, Blick KE. Stability studies of twenty-four analytes in human plasma and serum. Clin Chem. 2002 Dec;48(12):2242-7. 12. WHO. Definition, diagnosis and classification of diabetes mellitus and its complications. Geneva: World Health Organisation, 1999 (WHO/NCD/NCS/99.2). Sida 9 av 9