Rehabiliterande förhållningssätt - Utbildning till rehabcoach

Rehabiliterande förhållningssätt - Utbildning till rehabcoach Utbildningsprojekt Hösten 2012 Projektredovisning Anna Hassel Arbetsterapeut/Projektledare

Beställare Sociala sektorn, Borlänge kommun Projektansvarig Marie-Louise Nyström Projektledare Anna Hassel leg Arbetsterapeut

Sammanfattning Under hösten 2012 har undersköterskor och vårdbiträden fått utbildning i ett rehabiliterande förhållningssätt. I och med den utbildningsinsats som gick av stapeln, valde äldreomsorgen i Borlänge kommun följande definition för rehabiliterande förhållningssätt: Att arbeta för att upprätthålla och förbättra de äldres funktionsförmåga samt verka för den enskildes psykiska, fysiska och sociala välbefinnande. Borlänge kommun valde att satsa på denna utbildning för att möjliggöra att de äldre, boende på kommunens särskilda boenden, ska bibehålla sin aktivitetsförmåga och ha möjlighet att känna livskvalitet. Vinster med ett rehabiliterande förhållningssätt för de boende och personal är många, bland annat kan man öka hälsan hos båda grupperna. Tidigare projekt inom området är bland annat en utbildning kallad VERA där utbildning i rehabiliterande förhållningssätt och förflyttningsteknik ingick. Denna pågick i Borlänge kommun under 2009. Här framkom att det fanns fortsatt behov av utbildning i ämnet. Målet med utbildningsprojektet är att ge rehabombud, eller så kallade rehabcoacher, inom äldreomsorgen ett särskilt ansvar för att inspirera och verka för att arbetsmetoder utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt används och prioriteras i det dagliga arbetet. Syftet är att stödja och stimulera individens egen förmåga att utföra aktiviteter och förebygga ett ökat vårdbehov hos äldre. I val av upplägg har man valt att utgå från motsvarande utbildningsinsats i Östhammars Kommun. Undersköterskor och vårdbiträden fick ansöka om rollen som rehabcoach och sammanlagt 38 rehabcoacher valdes ut. Dessa rehabcoacher fick utbildning i rehabiliterande förhållningssätt, sju tillfällen med uppgifter och handledning mellan tillfällena. Varje tillfälle var uppbyggt kring ett tema: Rehabiliterande förhållningssätt, Människosyn, Aktivitet och rörelse, en workshop med temat Fysisk miljö och måltidsmiljö, en Föreläsning av rehabombud från Östhammars kommun, Hur man blir studiecirkelledare samt sista tillfället med diplomutdelning och festligheter (infaller efter projekttid). Före och efter utbildningen fick rehabcoacherna fylla i en enkät för att skatta hur mycket de tyckte sig arbeta efter ett rehabiliterande förhållningssätt. Enkätsvaren visar att flera aktiviteter förknippades med rehabiliterande förhållningssätt efter utbildningen och att rehabcoacherna de arbetade mer utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt efter att utbildningen genomförts. Vad gäller arbetet på avdelningen generellt visar enkätsvaren att det vid tillfälle 2 var en ökad spridning jämfört med tillfälle 1. Även intervjuer gjordes och där framkommer bland annat att hälften av rehabcoacherna som intervjuades upplevde en skillnad i sitt arbete på avdelningen samt att de reflekterar mer på hur de jobbar. Rehabcoacher och övrigt vårdpersonal upplevde att de jobba lika mycket utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt. I diskussionen framkommer att en möjlig orsak till att flera aktiviteter ansågs ingå i ett rehabiliterande förhållningssätt kan bero på att synen om vad som räknas in i det

rehabiliterande förhållningssättet breddats. Att rehabcoacherna ser bredare på begreppet rehabiliterande förhållningssättet kan också förklara det som framkom i enkäter gällande att rehabcoacherna upplevde att de själva arbetade mer utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt medan spridningen var ökad vad gäller uppfattningen om arbetet på avdelningen generellt.

Innehållsförteckning BAKGRUND 1 DEFINITIONER 1 ORSAK TILL UTBILDNING 2 TIDIGARE PROJEKT 3 MÅL OCH SYFTE 3 GENOMFÖRANDE 3 ENKÄT 3 INTERVJU 3 TIDSPLAN 3 UTBILDNING 4 STUDIECIRKEL 5 REHABCOACHER 4 RESULTAT 5 UTVÄRDERING 8 DISKUSSION 8 REFERENSER 9

Bakgrund Definitioner Nedan är begrepp definierade som är av betydelse för rapportens innehåll. Rehabiliterande förhållningssätt Socialstyrelsen definierar begreppet rehabiliterande förhållningssätt som följer: Att brukaren är subjekt i sin egen rehabilitering eller habilitering Att processen utgår från en helhetssyn (holism) Att processen har fokus på det friska (salutogenes) och konkreta problem samt är framtidsinriktad (1). I och med projektutbildningen i rehabiliterande förhållningssätt som gått av stapeln i Borlänge 2012 så har äldreomsorgen i Borlänge Kommun antagit följande definition av rehabiliterande förhållningssätt: Att arbeta för att upprätthålla och förbättra de äldres funktionsförmåga samt verka för den enskildes psykiska, fysiska och sociala välbefinnande. Borlänge kommun och projektledaren har valt att ge exempel på vad detta kan innebära: Vi uppmuntrar den boende att göra det han/hon klarar själv Vi stödjer den boende i det han/hon inte klarar själv och vi utför sysslorna med den boende utifrån hans/hennes förutsättningar Vi motiverar och uppmuntrar den boende att göra egna val och stödjer honom/henne att behålla intressen, vanor och att ha ansvar för sin vardag Rehabilitering Socialstyrelsen har definierat rehabilitering som följer: Rehabilitering står för tidiga, samordnade och allsidiga insatser från olika kompetensområden och verksamheter. Insatserna kan vara av arbetslivsinriktad, medicinsk, pedagogisk, psykologisk, social och teknisk art och kombineras utifrån den enskildes behov, förutsättningar och intressen. Det är fråga om målinriktade insatser som förutsätter att den enskildes möjligheter till inflytande vid planering, genomförande och uppföljning beaktas och säkras. Insatserna fortsätter så länge individens behov kvarstår (2). Specifik rehabilitering Sektionen för Äldres hälsa inom Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund och Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter har beskrivit specifik rehabilitering i Ättestupa eller Folkhälsomål (2011). Häri beskriver man specifik rehabilitering som något som faller under Hälso- och sjukvårdslagen, insatserna är riktade mot en individ, målinriktade och ska följas upp. De utförs ofta av arbetsterapeut eller sjukgymnast. Insatserna kan delegeras eller ordineras till annan personal (3). 1

Orsak till utbildning Salutogenes och hälsofrämjande arbete Salutogenes är begreppet för hälsans ursprung. Salutogen forskning fokuserar på frågeställningen vad som leder till att människor kan uppleva hälsa trots yttre påfrestningar. Man har funnit i forskningen att människor som utvecklar det friska i livet lever längre, har bättre hälsa, livskvalitet och mentalt välmående. Det är alltså av stor vikt för hälsan att fokus i vård och omsorg ligger på salutogena faktorer - friskfaktorer (4). Den salutogena forskningen ledde fram till vilka faktorer som bidrar till att människan upplever hälsa och känner välbefinnande, detta innefattas i begreppet KASAM- Känsla Av Sammanhang. Antonovsky, som forskade i detta, fann att om människan hade en hög känsla av sammanhang så hade hon lättare att uppleva hälsa trots yttre påfrestningar. I begreppet KASAM ingå begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Har man en hög andel av dessa faktorer så har man hög KASAM och därmed möjlighet att uppleva bättre hälsa (5). Att som personal arbeta med dessa faktorer i vård och omsorg är en stor och viktig del för att möjliggöra att de boende upplever hälsa. Hur kan vi öka den boendes KASAM? Dagens sjukvård koncentrerar sig i första hand på motsatsen, patogenes, och fokuserar på det sjuka. Denna utbildning lägger fokus på hur vi som personal kan stärka hälsan hos den boende genom att arbeta salutogent. Hälsovinster för personal Lisa Andersson, sjukgymnast och personalutbildare i rehabiliterande förhållningssätt diskuterar personalens vinst av att arbeta med ett rehabiliterande förhållningssätt. Att alla arbetar efter samma mål, för att ge den boende möjlighet att bibehålla sin identitet och sin förmåga, gör att personalen kan känna en större trygghet i arbetet samt bidrar till att det blir roligare att gå till jobbet. Ett annat resultat av att arbeta efter detta förhållningssätt är en ökad känsla av meningsfullhet för personalen (6). Dessa vinster i sig kan bidra till en bättre hälsa för personalen. Man bör också beakta den fysiska aspekten; att låta den boende göra det han/hon klarar, skonar personalens kroppar och ryggar eftersom de i sin tur arbetar mer stödjande än hjälpande. Vinster av ett rehabiliterande förhållningssätt Att satsa på rehabilitering och ett rehabiliterande förhållningssätt är något som indirekt kan påverka vård och omsorgskostnader. Även detta ligger naturligtvis som grund till varför vi valde att utbilda vårdpersonal i rehabiliterande förhållningssätt. Genom att arbeta efter ett rehabiliterande förhållningssätt stöttar personalen den boende i att bibehålla sin identitet, funktion, självständighet och hälsa (6). Därmed klarar den boende att vara självständig under längre tid, och man kan minska eller bibehålla hjälpbehovet. För att på sikt minska omvårdnadskostnaderna är det ett rehabiliterande förhållningssätt som krävs hos all personal. Med detta arbetssätt kan man få den enskilde att bibehålla sina förmågor, sina förutsättningar för rörelse och aktivitet längre och därmed minska eller bibehålla hjälpbehovet på sikt. Förhållningssättet är något man måste jobba långsiktigt med. 2

Tidigare projekt Under åren har man i Borlänge satsat på rehabiliterande förhållningssätt i olika former. Under 1990-talet genomfördes en utbildningsinsats, Rehab 300, mot ett hemtjänstområde i Borlänge Kommun. Under våren och hösten 2009 gick Vera projektet av stapeln. Då utbildades delar av personalgrupp i hemtjänst och särskilt boende i rehabiliterande förhållningssätt och förflyttningsteknik. Målet var att förbättra kunskaper och färdigheter kring rehabiliterande förhållningssätt och förflyttningsteknik hos undersköterskor och vårdbiträden inom dessa verksamheter. 300 personer skulle utbildas och målet var att 70 % av dessa skulle uppleva att de fick ökade kunskaper i ämnet. Kursen fick färre deltagare än förväntat men fler av dem som deltog upplevde att de fick ökade kunskaper (84 %). Reflektionerna efter detta projekt var bland annat att kunskaperna inte sprider sig från deltagarna till övriga i personalgruppen och att det finns behov av fortsatta utbildningsinsatser samt ytterligare handledning. Mål och syfte Målet med utbildningsprojektet är att ge rehabombud, eller så kallade rehabcoacher, inom äldreomsorgen ett särskilt ansvar för att inspirera och verka för att arbetsmetoder utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt används och prioriteras i det dagliga arbetet. Syftet är att stödja och stimulera individens egen förmåga att utföra aktiviteter och förebygga ett ökat vårdbehov hos äldre. Genomförande Enkät På ett uppsamlingsheat, så kallad kick-off, innan utbildningens start fick rehabcoacherna fylla i en enkät (se bilaga 1). Där fick de skatta omvårdnadsarbetet utifrån om ett rehabiliterande förhållningssätt ingick samt definiera påståenden utifrån om de utgick från ett rehabiliterande förhållningssätt eller inte. Enkäten fylldes sedan i igen efter tillfälle 6, när rehabcoacherna tillgodogjort sig utbildningen. En skillnad mellan gruppens skattning kunde då synliggöras. Vid första enkät-tillfället var svarsfrekvensen 33 av 38. Vid tillfälle två var svarsfrekvensen 34 av 37. Intervju I slutet av utbildningen, november/december 2012, genomfördes intervjuer med 8 rehabcoacher, 8 personer från övrig personal undersköterska/vårdbiträden- och 6 personer boende på de särskilda boendena samt 2 enhetschefer. Intervjuerna byggde på öppna frågor. Se bilaga 2. Tidsplan I mars 2012 informerades enhetschefer på särskilt boende angående utbildningsprojektets upplägg. I informationen ingick att enhetscheferna i sin tur skulle informera undersköterskor och vårdbiträden om kursen samt att de undersköterskor och vårdbiträden som var intresserade skulle söka rollen som rehabcoach. I april och maj genomfördes intervjuer med 3

de som sökt rollen som rehabcoach. I intervjun fick den sökande berätta orsaken till intresset och hur man såg på rehabiliterande förhållningssätt. Den sökande fick information om utbildningen och upplägget. I början av maj 2012 fick berörda enhetschefer information om projektet genom en föreläsning av undertecknad. Enhetschefer från Östhammars kommun ansvariga för rehabiliterande förhållningssätt-utbildningen informerade om hur upplägget av utbildning i Östhammars Kommun sett ut. Sista maj hölls ett uppsamlingsheat för rehabcoacherna där de fick svara på en enkät, fick information om vilken grupp de ingick i, samt tid och plats för utbildningen. Den 16 e augusti startade utbildningen, efter 6 utbildningstillfällen med sista tillfället i december var utbildningen avklarad. Under denna tid träffade undertecknad rehabcoacherna för handledning i rehabiliterande förhållningssätt mellan utbildningstillfällena, ca en träff per rehabcoach. Dessa träffar var utspridda över hösten. För att möjliggöra att alla ska få del av utbildningen har extra utbildningstillfällen planerats in samt i vissa fall enskilda träffar med undertecknad och berörd rehabcoach. Rehabcoacher Rehabcoacherna var från början 38 stycken till antalet och består av undersköterskor och vårdbiträden som sökt rollen som rehabcoach. Antal som sökte var 43 st. Efter intervju har de valts ut på fem avdelningar var det fler som sökt än som kunde få rollen och då har projektledaren valt person tillsammans med enhetschef. Valet har bland annat grundats på hur många andra uppdrag man har. Av de 38 rehabcoacherna är en person rehabassistent och övriga personal i det dagliga arbetet. I snitt är det en rehabcoach per avdelning. En person avsade sig uppdraget på grund av sjukskrivning och ersattes av en annan person. En person ytterligare avsade sig uppdraget men ersattes inte av annan person. Antal deltagare vid avslut var 37 st. Gruppen delades in i två mindre grupper. Utbildning Konceptet och upplägget för utbildningen bygger på Rehabombud- utbildningen man satsat på i Östhammars kommun och ett kunskapsinhämtande har skett inför planering och uppstart (7). Anledningen till att man inspirerats av denna kommuns arbete är dels för att resultatet av utbildningen varit positivt och dels för att arbetsmetoden är applicerbar i Borlänge kommun. Utbildningen består av sju tillfällen à tre timmar, med olika teman. Rehabiliterande förhållningssätt, Människosyn, Aktivitet och rörelse, en workshop med temat Fysisk miljö och måltidsmiljö, en Föreläsning av rehabombud från Östhammars kommun, Hur man blir studiecirkelledare samt sista tillfället med diplomutdelning och festligheter (infaller efter projekttid). Olika gästföreläsare har hållit i föreläsningar, bland annat en överläkare för Geriatrik och rehabiliteringsmedicin i Falun/Borlänge. De flesta föreläsningar har dock undertecknad ansvarat för själv. Delar av kurstillfället har bestått av föreläsning, stor del har även bestått av diskussioner och gruppuppgifter. Till utbildningen har rehabcoacherna fått ett skriftligt material, se bilaga 3. Mellan tillfällena har de också fått uppgifter som ska utföras och lämnas in skriftligt, uppgifterna finns angivna i materialet. Undertecknad har under utbildningen träffat rehabcoacherna på deras arbetsplats för att handleda kring rehabiliterande förhållningssätt i det praktiska arbetet. Uppgifterna har 4

diskuterats samt hur arbetet fortlöper kring det rehabiliterande förhållningssättet i arbetsgruppen. Vilka motstånd de upplever samt vilka förändringar som redan kommit till stånd har också diskuterats. Studiecirkel Efter genomförd utbildning håller rehabcoachen studiecirklar med sina kollegor för att förankra det rehabiliterande förhållningssätt i arbetsgruppen. Denna del sker efter projekttid och beskrivs därför inte ytterligare i detta material. Resultat Enkätsvar Svarsfrekvens för enkät omgång ett var 33 deltagare och för enkät nummer två 34 st. Från enkät-tillfälle ett som skedde innan utbildningens start, skattade deltagarna som framgår i figur 1, gula staplar. Enkätsvar från rehabcoacherna visade att de definierade rehabiliterande förhållningssätt olika. Av de påståenden de skulle skatta var det flest som ansåg att aktiviteten att äta själv var en del av ett rehabiliterande förhållningssätt medan minst antal personer tyckte företeelsen att få sin frukost serverad innebar ett rehabiliterande förhållningssätt. När enkäten fylldes i efter kurstillfälle 6, de vinröda staplarna, kan man se en tydlig förändring. Fler personer har skattat fler alternativ som rehabiliterande förhållningssätt. Man har nu en uppfattning av att rehabiliterande förhållningssätt består av fler delar och komponenter än vad man först ansåg. Vad är ett rehabiliterande förhållningssätt? Tillfälle 1 n=33 Tillfälle 2 n=34 35 30 25 20 15 10 5 0 Välja kläder Träna sina ben Äta själv Utföra fritidssysslor Påverka sin duschdag Träna varje dag Lugn och ro vid måltid Få sin frukost serverad Tillfälle 1 Tillfälle 2 Figur 1 5

Gällande hur deltagarna själv arbetar utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt skattade de som framgår i figur två. Vid första tillfället skattade de flesta mellan tre och fyra i den femgradiga skalan där ett står för instämmer inte alls och fem innebär instämmer helt. Detta innebär att de flesta deltagare upplever sig arbeta efter detta förhållningssätt i viss mängd. Efter tillfälle 6, rosa linje, uppfattar de flesta att de nu mer arbetar utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt, där flest har skattat en fyra. Jag har ett rehabiliterande förhållningssätt när jag arbetar 25 20 Antal deltagare 15 10 Tillfälle 1 Tillfälle 2 5 0 Figur 2 1 2 3 4 5 1 -Instämmer inte alls till 5 -Instämmer helt I figur 3 framkommer hur deltagarna anser att arbetslaget och kollegorna arbetar efter ett rehabiliterande förhållningssätt. Även här skattade de flesta en trea i första omgången. Som ovan innebär detta att deltagarna anser att deras kollegor till viss del arbetar efter ett rehabiliterande förhållningssätt. I omgång två är skattningen högre och man uppfattar att kollegorna har ett arbetssätt som är mer präglat av ett rehabiliterande förhållningssätt än man tidigare ansett. Min arbetsgrupp arbetar utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt 25 20 Antal deltagare 15 10 5 Tillfälle 1 Tillfälle 2 0 1 2 3 4 5 1-instämmer inte alls till 5- instämmer helt Figur 3 6

Intervjuer I intervjuns första fråga framkom att det varierade bland rehabcoacherna hur de upplever arbetet på sin avdelning utifrån rehabiliterade förhållningssätt. Några rehabcoacher tyckte att det fungerade skapligt och att man redan till viss del arbetar utifrån ett rehabiliterande förhållningssättet på avdelningen. Andra upplevde att arbetet på avdelningen inte alls skedde utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt. Rehabcoacher inom korttidsboende och demensboende upplevde att det var svårt att jobba utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt på grund av klientelet på avdelningen. På frågorna som handlade om hur arbetet såg ut på avdelningen före kursen och om det var någon skillnad jämfört med nuvarande, svarade hälften av rehabcoacherna att de själva jobbar annorlunda och reflekterar mer på arbetet på avdelningen. Den andra hälften av rehabcoacherna uppgav att de inte märkt någon skillnad jämfört med innan kursen. Samtliga rehabcoacher som deltog i intervjuerna satte en sju eller åtta i självskattning, gällande hur mycket de jobbade utifrån ett rehabiliterade förhållningssätt. Tre av rehabcoacherna ansågs att stress var det som hindrade dem från att uppnå en tia, tre rehabcoacher ansåg att de behövde reflektera på och få in det rehabiliterade förhållningssättet praktiskt i vardagen för att kunna värdera sin insats som en tia. Två av rehabcoacherna hade svårt att säga vad som behövde förbättras. Av de kollegor som intervjuades uppgav tre personer att det saknades tid för att jobba utifrån ett rehabiliterade förhållningssätt, flera av de intervjuade upplevde också att det berodde på den personal som jobbade vid varje arbetspass hur mycket som gjordes utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt. Sex av de åtta som tillfrågades såg ingen skillnad i arbetet jämfört med före utbildningen i rehabiliterande förhållningssätt men flera uppgav att de trodde att det skulle förändras i samband med studiecirklarna på avdelningen. Två av de tillfrågade upplevde viss skillnad jämfört med tidigare. Övrig personal skattade sig som en sjua eller åtta, precis som rehabcoacherna, undantag var en person som skattade sig mellan fem och sex samt en person som skattade sig som en tia. De boende som intervjuades upplevde till största del att de fick göra det som de klarade själva medan en person uppgavs sig få mer hjälp än som var nödvändigt. Ingen av de boende hade upplevt någon skillnad sedan utbildningen för rehabcoacherna började. Tre av de boende som intervjuades uppgav att de hade önskemål som inte blev uppfyllda till fullo, dessa önskemål handlade enbart om aktivering och utevistelse, övriga tre boendeupplevde att de fick sina behov fullständigt tillgodosedda. De två enhetschefer som intervjuades skattade båda vikten av att arbeta utifrån ett rehabiliterade förhållningssätt som en tia. Den ena chefen upplevde att rehabcoacherna hade lyftas av kursen men hade inte sett någon skillnad hos den övriga arbetsgruppen, den andra chefen såg ingen förändring i arbetssättet. Den ena chefen definierade rehabiliterande förhållningssätt som att sätta personen i fokus, se vad personen vill samt pusha på brukare. Denna chef upplevde att dennes personalgrupp till stor del jobbade utifrån det rehabiliterande förhållningssättet. 7

Den andra chefen definierade rehabiliterande förhållningssätt som att se det friska, vad brukaren klarar av och sedan förstärka det istället för att fokusera på det som inte fungerar, denna chef upplevde att ca 20 % av personalen jobbade helt utifrån detta medan andra hade längre kvar. Utvärdering Utvärderingarna som rehabcoacherna fyllt i visar att man i det stora hela tyckte att utbildningen var bra, intressant och lärorik. Det framkom att rehabcoacherna önskat mer information om utbildningen före kursstart. De mest uppskattade tillfällena var tillfälle tre och fyra. Tillfälle fem då personal från Östhammar var på besök var mestadels positivt även om vissa av rehabcoacherna inte tyckte att det gav så mycket. Även tillfälle sex då ABF var på besök var det skiftande åsikter om, de flesta tyckte att det var bra medan andra tyckte att det onödigt långt. Generellt önskades mer diskussioner från flera av rehabcoacherna. Diskussion Som framgår i figur 1 så har deltagarna gång ett skattat färre aktiviteter som en del av ett rehabiliterande förhållningssätt än i omgång två. Detta kan tolkas som att deltagarna har fått en större kunskap om begreppet rehabiliterande förhållningssätt under kursens gång och därmed förstått att fler aktiviteter kan vara en del av ett rehabiliterande förhållningssätt. Innan kursens start hade man en snävare uppfattning vad detta arbetssätt innebar. Intressant är även att fler skattat alternativet Få sin frukost serverad som en del av ett rehabiliterande förhållningssätt efter kursens gång. Även denna företeelse kan innebära ett rehabiliterande förhållningssätt eftersom man utgår från individen som kan spara energi som sen kan användas i en annan, valbar aktivitet. Detta är något som deltagarna fått kunskap om under kursen. Projektledarens tanke med de olika alternativen var att alla påståendena kan innebära ett rehabiliterande förhållningssätt under vissa förutsättningar. I figur 2 kan man se att deltagarna efter kursen uppfattar att de i större grad arbetar efter ett rehabiliterande förhållningssätt än innan. Skillnaden är inte så markant men man kan ändå se en viss förändring. Om detta tyder på att man nu till större grad vet vad ett rehabiliterande förhållningssätt innebär och därmed inser att mer av det man redan gjorde var efter ett rehabiliterande förhållningssätt, eller om det tyder på att man förändrat sitt arbetssätt är svårt att säga. Kopplat till föregående diagram kan man dock med stor sannolikhet säga att det till stor del handlar om att sätta rätt ord på det man gör och därmed inse att man kanske redan arbetar efter ett rehabiliterande förhållningssätt. När det gäller deltagarnas uppfattning om kollegornas arbetssätt ser man i figur 3 att det i skattning två är en större spridning. Medan de flesta i omgång ett skattade en trea är nu linjen annorlunda med en större grad fyror. Även här kan detta tyda på att man nu vet vad ett rehabiliterande förhållningssätt innebär och kan se att man till viss del redan arbetat efter detta. Vissa deltagare och enheter har dock även förändrat arbetssättet under kursens gång mot ett mer rehabiliterande förhållningssätt och grafen kan även vara ett tecken på detta. Resultatet av intervjuerna gav inget samlat intryck av upplevelserna, troligtvis betydde detta på att frågor som ställdes var öppna med syftet rehabcoacherna skulle få uttrycka sig fritt och beskriva hur var och en upplevde kursen. Till viss del kan det skiftande resultatet gällande 8

hur arbetet på avdelningen ser ut och hur det såg ut före utbildning bero på att olika rehabcoacher ställer olika krav på både sig själv och kollegorna i arbetsgruppen. Ingen av rehabcoacherna uppgav tidsbrist som ett hinder för att jobba med rehabiliterande förhållningssätt (även om flera uppgav stress som ett problem). Flera av övriga vårdpersonalen som intervjuades tyckte att det saknades tid för att jobba utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt, denna skillnad mellan rehabcoacher och övrig personal beror troligen på att tidsaspekten har diskuterats mycket under utbildningen i rehabiliterande förhållningssätt. Att de boende inte upplevt någon skillnad vid tidpunkten för intervjuerna beror troligtvis på att enbart en ur personalstyrkan som varje brukare träffat gått utbildningen. Troligen kommer denna skillnad att bli större när studiecirklarna kommer igång på avdelningen då all personal som arbetar dagtid ska delta i studiecirklarna. Utvärderingen visar att de flesta av dem som genomförde utbildningen var nöjda, det som kunde förbättras var praktiska saker som lokal och flera pauser vilket kommer att finnas i åtanke till kommande utbildningar. Vad gäller kurstillfällen som rehabcoacher haft under hösten visade utvärderingen till största del positiva upplevelser. Det kan inte urskiljas någon allmän kritik från en större del av gruppen. Det fanns dock åsikter från ett fåtal av deltagarna kring vissa av kurstillfällena. Det är svårt att hitta ett upplägg som passar många olika individer perfekt. Hur kurstillfällen uppfattas beror mycket på vilka erfarenheter deltagarna bär med sig sedan tidigare. 9

Referenser 1. http://www.socialstyrelsen.se/funktionshinder/rehabiliteringhabilitering (2012-10-12) 2. http://app.socialstyrelsen.se/termbank/quicksearchbrowse.aspx (2012-11-16) 3. Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter & Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, Ättestupa eller folkhälsomål - Ett manifest för alla äldre medborgares rätt till specifik rehabilitering. 2011. 4. http://www.salutogenesis.fi/salutogenesis.5.html, (2012-10-12) 5. http://salutogenes.nu/omkasam.shtml, (2012-10-12). 6.Att få leva tills jag dör om ett rehabiliterande synsätt Lisa Andersson, Fortbildning AB/Tidningen Äldreomsorgen. 2006. 7. Östhammars kommun. Rehabiliterande förhållningssätt, Om värdighet i vardagen. Utbildningshäfte samt studiecirkelmaterial. 2006. 10

Bilaga 1 Enkät 1-Rehabiliterande förhållningssätt- Rehabcoacher Utbildning och studiecirkel Vad innebär ett rehabiliterande förhållningssätt för mig? 1. Vad innebär det att arbeta utifrån ett Rehabiliterande förhållningssätt? Nedan är exempel angivna, kryssa i rutan framför de exempel du tycker passar in på ett arbetssätt präglat av ett rehabiliterande förhållningssätt. Skriv även egna kommentarer. Att få välja kläder på morgonen Att få träna sina ben på en cykel Att få äta själv Att få utföra sina fritidssysselsättningar Att få vara med och påverka vilken dag man ska duscha Att träna varje dag Att få lugn och ro vid maten Att få sin frukost serverad Annat: 2. Jag har ett rehabiliterande förhållningssätt när jag arbetar. Markera i den ruta som passar bäst. Instämmer inte 1 2 3 4 5 Instämmer helt alls 3. Min arbetsgrupp arbetar utifrån ett Rehabiliterande förhållningssätt. Markera i den ruta som passar bäst. Instämmer inte 1 2 3 4 5 Instämmer helt alls

Bilaga 2 Intervju - undersköterska/vårdbiträde samt rehabcoach särskilt boende För undersköterska/vårdbiträde, ej rehabcoach: vad är ett rehabiliterande förhållningssätt för dig? Hur upplever du arbetet på din arbetsplats utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt? Hur arbetade ni på er arbetsplats innan kursen i rehabiliterande förhållningssätt? Vad är skillnaden i arbetssätt nu jämfört med innan kursen? Hur mycket jobbar du enligt ett rehabiliterande förhållningssätt? Skatta mellan 1-10, där 1 är inte alls och 10 så mycket det går. Vad är det som gör att du skattar Vad skulle krävas av dig/vad behöver skillnaden bli för att du ska skatta en 10? Intervju - boende på särskilt boende Hur upplever du hjälpen, stödet du får från personalen? Får du göra det du klarar själv? (Vad klarar du själv och vad behöver du hjälp med?) Hur ser personalens arbetssätt ut sedan i somras gällande det stöd du får, någon förändring? Vad är viktigt för dig i vardagen (vanor, roller, behov) får du de aspekterna tillfredsställda? Intervju - enhetschefer Hur upplever du vårdpersonalens arbete när det gäller ett rehabiliterande förhållningssätt? Ser du någon skillnad i arbetssättet det senaste halvåret? Hur viktigt tycker du att det är att arbeta utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt? Skatta 1 till 10 där 1 inte alls är viktigt och 10 jätteviktigt. Hur definierar du/vad innebär det för dig att arbeta efter ett rehabiliterande förhållningssätt?

Rehabiliterande förhållningssätt - Utbildning till rehabcoach Bilaga 3 Rehabiliterande förhållningssätt Utbildning för blivande rehabcoacher Ett deltagarmaterial till utbildningen i rehabiliterande förhållningssätt Ett rehabiliterande förhållningssätt mer än att jobba med händerna på ryggen Projektledare Anna Hassel Hösten 2012

Rehabiliterande förhållningssätt - Utbildning till rehabcoach Bilaga 3 Innehåll REHABILITERANDE FÖRHÅLLNINGSSÄTT UTBILDNING TILL REHABCOACH _ 5 TILLFÄLLE 1: REHABILITERANDE FÖRHÅLLNINGSSÄTT 6 TILLFÄLLE 2: MÄNNISKOSYN 7 TILLFÄLLE 3: AKTIVITET OCH RÖRELSE 8 TILLFÄLLE 4: WORKSHOP FYSISK MILJÖ OCH MÅLTIDSMILJÖ 9 TILLFÄLLE 5: BERÄTTELSE FRÅN ÖSTHAMMAR UNDERSKÖTERSKOR BERÄTTAR OM ARBETET KRING REHABILITERANDE FÖRHÅLLNINGSSÄTT 10 TILLFÄLLE 6: STUDIECIRKEL ABF INFORMERAR 11 TILLFÄLLE 7: KNYTA IHOP SÄCKEN 12 MATERIAL OCH INFORMATION INSPIRERAT OCH HÄMTAT FRÅN: 13

Rehabiliterande förhållningssätt - Utbildning till rehabcoach Bilaga 3 Rehabiliterande förhållningssätt utbildning till rehabcoach Mål med utbildningen Målet med utbildningen är att utbilda rehabcoacher med speciell inriktning mot ett rehabiliterande förhållningssätt. De i sin tur kommer ha ett ansvar för att inspirera övrig personal så att förhållningssättet kan genomsyra verksamheten. Tillvägagångssätt Under sju tillfällen kommer deltagarna att diskutera rehabiliterande förhållningssätt i större och mindre grupper och få lyssna på föreläsningar med mera. Följande teman ingår: Rehabiliterande förhållningssätt Människosyn Aktivitet och rörelse Workshop- Fysisk miljö och måltidsmiljö Berättelse från Östhammar Studiecirkel ABF Knyta ihop säcken Mellan tillfälle sex och sju får deltagarna starta en studiecirkel på sin arbetsplats med sina kollegor. Fem tillfällen ska sammanlagt bokas in för att förankra det rehabiliterande förhållningssättet i arbetsgruppen och hitta gemensamma tankar och rutiner att arbeta utifrån. Här ska även en grundlag för ett rehabiliterande förhållningssätt skapas. 3