Förflyttningsteknik. Malin Wallenberg leg. arbetsterapeut 0512-571 32. Göran Lindgren leg. sjukgymnast 0512-571 35. Rehabenheten Essunga Kommun

Förflyttningsteknik Malin Wallenberg leg. arbetsterapeut 0512-571 32 Göran Lindgren leg. sjukgymnast 0512-571 35 Rehabenheten Essunga Kommun

Varje förflyttning är unik Varje förflyttningssituation är unik. Det finns inte en teknik som passar alla. Man måste alltid utgå från vårdtagarens resurser, sina egna resurser och hur omgivningen ser ut. Vi måste alla bidra med våra olika kompetenser för att komma fram till lösningar som fungerar i vardagen. De viktigaste hjälpmedel vi har då vi arbetar med förflyttningar i vårdarbetet är vår egen kropp och vår förmåga att kommunicera med våra vårdtagare. Varje förflyttning är en unik situation som innebär ett möte mellan två eller fler unika personer. Samarbete mellan dessa personer är den viktigaste komponenten för en säker och trygg förflyttning. Att använda sig av vårdtagarens resurser ger vårdtagaren möjlighet att bibehålla de funktioner han/hon har kvar. Det innebär också att du som vårdpersonal kan minska risken för belastningsskador och olyckor. Rehabiliterande förhållningssätt Rehabiliteringsnivåer Rehabiliteringens syfte är att en person efter en skada eller sjukdom ska återvinna bästa möjliga funktionsförmåga, fysiskt, psykiskt och socialt. Rehabilitering fokuserar på att förstärka det friska hos individen med målet att hon eller han ska bli så självständig som möjligt. Man brukar tala om tre olika rehabiliteringsnivåer. Förbättrande: Att träna för att återvinna funktioner och klara sitt dagliga liv så självständigt som möjligt. Kompenserande: Att med tekniska hjälpmedel och/eller bostadsanpassning trots funktionshinder klara sig så självständigt som möjligt. Bibehållande: Att träna och vara aktiv för att förhindra eller fördröja försämring av de funktioner som finns. För att rehabilitering ska bli en självklar del i vården och omsorgen om äldre måste den omfatta hela verksamheten. Rehabilitering kan inte ses enbart som insatser utförda av speciell personal vid specifika tillfällen. Rehabilitering innebär alltså inte bara ADL-träning av arbetsterapeut eller gångträning av sjukgymnast utan omfattar mer än så. För att rehabiliteringen ska lyckas måste den utgå från vårdtagarens behov och all personal runt vårdtagaren måste arbeta mot samma mål. Vad innebär ett rehabiliterande förhållningssätt? Ett rehabiliterande förhållningssätt innebär att vårdpersonalen planerar och utför sina insatser på ett sådant sätt att vårdtagarna ges möjlighet att utföra de dagliga aktiviteterna så självständigt som möjligt. Det är lätt att hjälpa till för mycket, men snällt tänkta insatser eller insatser som spar tid kan fort leda till att vårdtagaren tappar motivation och blir passiv. Det kan räcka med en kort tids inaktivitet för att rörelseförmågan ska försämras. När rörelseförmågan försämras ökar vårdbehovet. Att stiga upp ur sängen, tvätta och klä sig, städa, laga mat, gå och handla, är alla vardagliga sysslor som ger träning. Det kan ta tid för vårdtagaren att själv klä på sig eller gå till badrummet men det kan vara nödvändigt för att inte förlora förmågan. Vårdtagarens förmåga och ork kan snabbt variera. En äldre människa har inte samma marginaler som en yngre. Vi klarar oss ganska bra om vi sovit dåligt en natt eller har en infektion i kroppen. För en äldre människa kan det innebära att hon inte kan gå upp ur sängen själv den morgonen. En del vårdtagare kan gå med rollator och tillsyn till matsalen men behöver åka rullstol

tillbaka. Vårdtagaren kan även behöva prioritera vad han eller hon vill göra. Om hon/han själv ska stiga upp ur sängen, tvätta och klä sig så kanske det inte finns ork kvar att göra andra saker som vårdtagaren upplever som mer meningsfulla. Behovet av stöd kan med andra ord skifta från dag till dag och från olika tidpunkter på dygnet. Det är viktigt att följa upp, vara lyhörd och anpassa stödet efter de behov som vårdtagaren har just nu. Människan mår bra av att känna att hon klarar av att göra saker själva. När vi inte längre klarar det kan det betyda mycket att ändå få vara delaktig. Det kan handla om så enkla saker som att själv få välja vad man ska ha på sig eller vad man vill ha till kvällsmat. Att få frågan och möjligheten att välja. Bemötande Vikten av ett gott bemötande Socialstyrelsen skriver att det är i mötet mellan personal och vårdtagare som kvaliteten i verksamheten avgörs. Inom kommunernas vård och omsorg är det undersköterskor och vårdbiträden som utför den absolut största delen av arbetet bland vårdtagarna. Härigenom har undersköterskornas och vårdbiträdens bemötande av vårdtagaren stor betydelse för kvaliteten inom verksamheten. Vårdtagare har på olika sätt framhållit att respekt är det viktigaste för att de ska känna att de blivit bra bemötta. Att personalen lyssnat på dem och visat förståelse, hänsyn och empati. Att ett möte uppstår är en förutsättning för att förflyttningen ska kunna bli säker och rätt doserad. MÖTE Jag Du Du sätter dig upp. Jag erbjuder min hjälp. Du tvättar dig. Jag finns till hjälp om du behöver min hjälp ICKE-MÖTE Jag - Det Jag sätter upp dig. Du blir uppsatt av mig. Jag tvättar dig. Du blir tvättad av mig. Tiden Ofta känner vi att tiden inte räcker till för att vi ska kunna möta vårdtagaren och dennes behov på ett bra sätt. För vårdtagaren kan det kanske vara viktigare med ögonkontakt och en upplevelse av att det är tillåtet att säga vad man vill ha sagt, än att vårdpersonalen stannar länge. Vissa av oss har en tendens att ligga steget före. Särskilt när vi blir stressade. Det är lätt att mentalt redan vara hos nästa vårdtagare. Då är förutsättningarna för ett bra möte små. Vårdtagaren kan känna sig missnöjd och orolig. Att vara där man är och inte dit man ska, kanske till och med spar tid ibland. Tidsbrist anges ofta som en orsak till att vi inte använder vårdtagarens resurser, rätt teknik eller hjälpmedel. Vi kan ibland ha nytta av att reflektera över hur vi utnyttjar tiden. Om vi lägger mer tid på att planera och förbereda en förflyttning, kan vi spara både tid och kraft i ett längre perspektiv. Förväntningar Om jag som vårdpersonal förväntar mig att vårdtagaren ska vara passiv och låta sig skötas så blir det oftast så. Om jag i stället tror att vårdtagaren kommer att medverka, är förutsättningarna större att hon/han verkligen gör det. Vårdpersonalens förväntningar och tro

på vårdtagarens förmåga, kan påverka hur mycket vårdtagaren medverkar i de dagliga aktiviteterna. Våra händer Händerna kan också avslöja vår inställning till de människor vi berör. Händerna kan vara säkra, mjuka och känsliga när vi tar i någon vi tycker om. De kan snabbt förvandlas till hårda och okänsliga om vi tar i någon vi inte tycker om. Vi är inte alltid medvetna om detta skvaller från våra händer. När vi jobbar med förflyttningar är det viktigt hur vi tar i vårdtagaren, men även var vi tar. Zoner som bör undvikas är: hals, nacke, armhålor, lårens insidor, och underliv. Hos kvinnor även bröst. Kroppskännedom Med kroppskännedom menar vi kunskap om det egna rörelsemönstret och kunskap om samspelet mellan muskelkraft, balans och rörelse. Vi kan träna oss i att använda lagom mycket kraft vid en rörelse eller i ett arbetsmoment. Ökad kroppskännedom leder till att vi fysiskt kan arbeta mer effektivt och bli mer uppmärksamma på om arbetets fysiska krav överstiger den egna förmågan. Användning av egna resurser Lär dig att använda din egen kropps resurser och respektera dess begränsningar. Arbeta nära. Arbeta i balans med kroppstyngden innanför understödsytan. Att arbeta inom understödsytan ger god balans. Liten understödsyta ger dålig balans. Rör dig i arbetets riktning genom att flytta fötterna använd benmusklerna och din kroppstyngd. Lyft aldrig manuellt. Om det ändå blir nödvändigt i en akut situation, använd hjälpmedel och se till att ni är tillräckligt många som hjälps åt. Använd klädsel som inte hindrar rörelser och skor som sitter fast på fötterna och har en mjuk, stadig och halkfri sula. Arbeta med anpassad arbetshöjd och med ryggen i upprätt ställning. Undvik vridna och framåtböjda arbetsställningar.

Vårdpersonal riskerar besvär Vårdpersonalen löper risk att drabbas av besvär från rörelse- och stödjeorganen. Kunskap om skonsamma arbets- och förflyttningstekniker och om hjälpmedel är ett sätt att förebygga besvär samtidigt som vårdtagaren får en god vård. Naturliga rörelsemönster Vi rör oss alla på i stort sett samma sätt när vi förflyttar oss, till exempel när vi vänder oss i en säng eller reser oss ur en stol. Oftast är vi omedvetna om de olika delarna i rörelsen. Vi behöver bara bestämma oss för att resa oss upp, så gör kroppen automatiskt vad som krävs. En del äldre har av olika anledningar nedsatt förmåga att självmant sätta igång de tidigare inlärda rörelsemönstren. Då måste de övas in på nytt. Det räcker inte längre att enbart be vårdtagaren att resa sig upp. Även om han/hon har den styrka och balans som krävs, saknas förmågan att utföra rörelsens alla delmoment. För att resa sig upp till stående till exempel, måste minst en fot flyttas in och överkroppen lutas framåt. Sitter vårdtagaren med fötterna långt fram och lutar sig bakåt kan han/hon inte medverka i uppresningen hur stor motivationen än är! Det naturliga rörelsemönstret är grunden för våra olika förflyttningstekniker. Variationerna i olika människors naturliga rörelsemönster är ganska små. Vi kan lära oss att bli medvetna om vårt eget naturliga rörelsemönster och lära oss observera andras. Då kan vi hjälpa vårdtagaren att medverka mer i förflyttningen. Ju mer vi kan få våra vårdtagare att göra själv, desto mindre belastning blir det för oss. Samtidigt kan vårdtagaren få träning och ökad självkänsla. I vissa fall behövs hjälpmedel och personlig assistans för att skapa förutsättning för vårdtagarens medverkan. I andra fall kan det räcka med tydliga instruktioner. Det är viktigt hur vi formulerar instruktionerna. För mycket eller otydliga instruktioner kan till och med försvåra förflyttningen. Att ge tydliga instruktioner kräver ofta träning. Tillräckligt med tid är också en förutsättning för att vårdtagaren ska kunna medverka i förflyttningen. En äldre människa behöver längre tid än en yngre för att kunna följa instruktioner. Dementa personer kan ha svårt att följa även tydliga instruktioner. Då kan det naturliga rörelsemönstret triggas igång av den egna viljan att göra något. Det kan vara lättare att komma upp ur sängen om det luktar nybryggt kaffe från köket. Om vi lär känna vår vårdtagare kan det vara lättare att hitta vad som lockar just honom/henne till att röra sig. Att tänka på vid förflyttning Inför förflyttning Innan förflyttningen genomförs måste den planeras. Du måste ha klart för dig hur förflyttningen ska utföras. Om ni är flera som ska hjälpas åt är det viktigt att ni har samma mål och tanke med förflyttningen. Se till att det finns tillräckligt med utrymme och hämta eventuella hjälpmedel. Om du bedömer att förflyttningen innebär risk för dig eller vårdtagaren kan du behöva tillkalla hjälp eller använda dig av något ytterligare hjälpmedel. Informera alltid vårdtagaren om vilken förflyttning som ska utföras. Vid förflyttning Vid själva förflyttningen är det viktigt att arbeta lugnt och metodiskt. Det ger vårdtagaren tid att själv utföra så mycket han kan av förflyttningen. Med tydliga kommando kan man vägleda vårdtagaren utifrån det naturliga rörelsemönstret. Tydliga kommandon är också viktigt för att samordna förflyttningen om ni är fler än en person. Använd mjuka men bestämda händer då du är i kontakt med vårdtagaren.

Din egen kropp är den största resursen i förflyttningen. Tänk på att stå stadigt. Flytta fötterna och använd möjligheten att böja på benen, så att du kan arbeta nära vårdtagaren med rak rygg. Undvik alla former av lyft dra och skjut på istället. Att minska friktionen under tunga kroppsdelar underlättar förflyttningen. Utnyttja din egen kroppstyngd och dina starka benmuskler. Undvik också att vrida och böja ryggen i samband med belastning. Vid tunga förflyttningar kan man dela upp förflyttningen i olika etapper för att undvika för stor belastning. Det finns inga perfekta förflyttningstekniker som passar till alla vårdtagare och all vårdpersonal. Sammanfattning, att tänka på vid varje förflyttning: Förvänta dig att det går! Positiva förväntningar avspeglas i vårt kroppsspråk och gör att chansen ökar för att vi ska lyckas! En av de viktigaste funktionerna som hjälpare är att peppa vårdtagaren ge denne en tilltro på att han klarar det själv. Förvänta dig att han klarar mer än du tror. Planera förflyttningen. Innan du genomför en förflyttning måste du ha klart för dig hur förflyttningen ska utföras. Vart ska personen? Var ska eventuella hjälpmedel placeras? Om ni är flera som ska hjälpas åt är det viktigt att ni har samma mål och tanke med förflyttningen. Vad är det för person du har framför dig? Behöver du stå en bit ifrån för att personen ska försöka själv eller behöver du vara nära för att han/hon ska våga? Vad klarar vårdtagaren av? Informera alltid vårdtagaren om vad som ska hända. Förvissa dig också om att han har förstått. Utgå från det naturliga rörelsemönstret, dvs hur du själv gör. Vänta ut! Tillräckligt med tid är en förutsättning för att vårdtagaren ska kunna medverka i förflyttningen. En äldre människa behöver längre tid än en yngre för att kunna följa instruktioner. Arbeta i lugnt tempo - det går oftast inte bättre för att vi gör det snabbt. Många förflyttningar kan ske i etapper. Instruera Ögonkontakt Tydliga kommandon är viktigt om brukaren har nedsatt kognitiv förmåga (hjärnskada, demens etc.) eller för att samordna förflyttningen om ni är fler. Bestäm vem som instruerar. Kortfattade instruktioner kring varje förflyttning. För mycket eller otydliga instruktioner kan försvåra förflyttningen. En person instruerar. Använd energisnåla ord som hasa istället för att hoppa. Räkna in. Vårdtagaren kan själv vara delaktig och räkna in för att ha kontroll och veta när förflyttningen kommer att ske. Annars kan du som personal räkna in. Bestäm på vilket ord/siffra förflyttningen ska ske. Guida vid behov

Se till att vårdtagaren känner sig trygg Om det inte fungerar fundera på vad det kan bero på, förstår vårdtagaren inte vad som skall hända, har han ont eller finns andra orsaker? Var rädd om din egen kropp: Undvik lyft, förflytta istället Minska/öka friktionen. Att minska friktionen med tex glidlakan under tunga kroppsdelar underlättar förflyttningen. Tunga kroppsdelar = axlar, säte och hälar. Att lägga antihalk under fötterna eller att hålla i fötterna när någon ska flytta högre upp i säng kan hjälpa denne att ta spjärn. Använd gångställning/tyngdöverföringar Utnyttja benstyrka och kroppstyngd Arbeta i balans och flytta fötterna Undvik sneda arbetsställningar, vrid ej kroppen Anpassa höjden om det är möjligt. Om två hjälpare anpassa efter den kortaste Avlasta, luta mot, ta stöd Eftersträva raka handleder och flexibla grepp Använd stora grepp. Tänk på att det är viktigt hur och var vi tar i vårdtagaren. Vilka är de förbjudna zonerna vid en förflyttning? Nacke/hals: kan göra ont och vara obehagligt, risk för skador. (Låt inte heller vårdtagaren ta runt din nacke. Använd istället ett vårdbälte runt midjan som denne kan ta i). Armhålor: smärtsamt för vårdtagaren, risk för skador. Bröst Underliv Lårens insida Knäveck: kan göra ont och kännas obehagligt för vårdtagaren. Hemiplegiarm: en redan skör arm kan skadas. Kläder: kan kännas som ett intrång på integriteten hos vårdtagaren. Risk att kläder går sönder. Kan kännas obehagligt. Använd hjälpmedel vid behov.

Vårdtagaren flyttar sig högre upp själv Uppmana vårdtagaren att böja på benen och skjuta ifrån med fötterna. Med hjälp av en person Uppmana vårdtagaren att trycka ifrån med fötterna. Stöd Vårdtagarens fötter - med raka handleder. Observera din arbetsställning! Arbeta med ryggen i upprätt ställning.

Med hjälp av två personer Vårdtagaren ligger med böjda knän. Lägg eventuellt ett halkskydd under fötterna. Lägg dina händer under vårdtagarens skulderblad så att friktionen under skuldran blir mindre. Be vårdtagaren skjuta ifrån med fötterna. Observera din arbetsställning! Arbeta med ryggen i upprätt ställning och följ med i rörelsen. vårdtagaren ligger med böjda knän. Lägg en liten glidmatta under benen om vårdtagaren inte kan böja knäna. Ta tag i draglakanet med raka handleder. Lägg vid behov ett extra draglakan runt vårdtagarens stuss. Observera din egen arbetsställning! Stå med upprätt rygg och lätt böjning i knälederna. Använd din egen kroppstyngd när du drar. Dra i etapper.

Vända sig i sängen Instruera vårdtagaren klart och tydligt. Anpassa arbetshöjden och ha ögonkontakt med vårdtagaren. Dra fram kudden mot sängkanten innan vårdtagaren ska vända sig. Säg "Vi vänder nu!". Använd förflyttningshjälpmedel, t.ex. draglakan eller glidmatta och dra lugnt i etapper. Arbeta alltid två och två om vårdtagaren har ont, behöver mer hjälp eller är tyngre. Vårdtagaren vänder sig själv Dra ut kudden mot sängkanten. Instruera vårdtagaren att böja benen och flytta stjärten åt sidan och därefter vända sig över på sidan. Använd gärna en glidmatta för att underlätta det för vårdtagaren. Med hjälp av en person

Dra ut kudden mot sängkanten. Höj grinden. Instruera vårdtagaren att böja benen och flytta stjärten åt sidan och därefter vända sig över på sidan med hjälp av grinden. Dra i draglakanet i etapper. Genom att använda din kroppstyngd hjälper du vårdtagaren att vända sig. Observera din arbetsställning! Stå i gångstående och med ryggen i upprätt ställning. Med hjälp av två personer Vårdtagaren ligger med böjda ben. Använd draglakan som hjälpmedel. Fatta draglakanet så nära vårdtagaren som möjligt. Den andra vårdaren tar tag över vårdtagarens höft och skuldra med raka handleder och följer med i vändningen. Dra i draglakanet i etapper genom att använda din kroppstyngd, och hjälp Vårdtagaren att vända sig. Den andra vårdaren tar emot Vårdtagaren efter vändningen. Observera din arbetsställning! Stå i gångstående med ryggen i upprätt ställning enligt bilden.

Uppresning till sittande Instruera vårdtagaren klart och tydligt. Anpassa arbetshöjden och ha ögonkontakt. Säg "Sätt dig upp nu!". Vårdtagaren sätter sig själv Instruera vårdtagaren att rulla över på sidan, föra ut benen över sängkanten, skjuta ifrån med hand och armbåge och sätta sig upp.

Med hjälp av en person Höj huvudändan på sängen om det är möjligt. Placera ena handen under vårdtagarens skuldra och den andra på höftbenskammen. Obs raka handleder! När vårdtagaren har fört ut benen hjälper du honom eller henne att sätta sig upp genom att trycka på höftbenskammen. Observera din egen arbetsställning! Tänk på att stå vänd mot vårdtagarens höft så att du kan utnyttja din egen kroppstyngd. Fatta vårdtagaren hand med ett tumgrepp. Hjälp vårdtagaren att föra ut benen. Vårdtagaren får hjälp att sätta sig upp genom att du använder din kroppstyngd och rör dig i kraftriktningen.

Med hjälp av två personer från sidoläge Stå på samma sida om sängen. Höj sängens ryggstöd en aning om det är möjligt. Placera ena handen under vårdtagarens skuldra och den andra på höftbenskammen. Obs raka handleder! För vårdtagarens ben över sängkanten. Benen ska vara böjda så mycket som möjligt. Hjälp vårdtagaren att sätta sig genom att trycka på höftbenskammen. Observera din egen arbetsställning! Arbeta med ryggen i upprätt ställning. Tänk på att stå vänd mot vårdtagarens höft så att du kan utnyttja din kroppstyngd i kraftriktningen. Med hjälp av två personer från ryggläge

Stå på samma sida om sängen. Höj sängens ryggstöd en aning om möjligt. Använd en kudde som hjälpmedel. Se till att den ligger om vårdtagarens skuldror. Om kudden inte är rätt placerad kan du ta tag om lakanet i stället. Fatta om kudden vid vårdtagarens skuldror. Hjälp vårdtagaren att föra ut benen över sängkanten. Utnyttja din kroppstyngd när du hjälper vårdtagaren att sätta sig upp. Flytta fötterna för att kunna utnyttja kroppstyngden under hela rörelsebanan.

Från sittande till stående Vårdtagaren ställer sig upp själv Instruera vårdtagaren att dra in fötterna mot stolen och luta kroppen framåt för att få tyngden på fötterna. Uppmana honom eller henne resa sig upp. Med hjälp av en person Instruera vårdtagaren att sätta fötterna intill stolen. Erbjud din arm. Vårdtagaren lutar sig framåt och för över tyngden på fötterna.

Använd gåbälte för stadigt grepp och stöd. Ta tag om bältet framtill och stimulera vårdtagaren att luta sig framåt med handen på vårdtagarens skuldra. Med hjälp av två personer

Använd gärna gåbälte för att få ett skonsamt och stadigt grepp. Fatta om gåbältet och runt vårdtagarens skuldra. Be vårdtagaren luta sig framåt och resa sig. Se till att han eller hon står stadigt innan ni går mot stolen. Observera din egen arbetsställning! Arbeta i upprätt ställning och utnyttja din kroppstyngd för att hjälpa vårdtagaren att resa sig och sätta sig. Från säng till rullstol Instruera vårdtagaren klart och tydligt. Ha rätt arbetshöjd. Se till att vårdtagaren har rätt utgångsställning och sitter i balans. Ta bort armstöd och fotstöd från rullstolen för att underlätta för vårdtagaren att flytta över i etapper när rullstolen står intill sängen. Lås rullstolen. Flytta gärna i etapper. Använd vid behov glidbräda mellan stol och säng. Använd gåbälte när det behövs, så får du ett skonsamt och säkert grepp. Använd personlyft som hjälpmedel om vårdtagaren inte kan stödja på sina ben. Vårdtagaren sätter sig i rullstol själv

Uppmana vårdtagaren att luta sig framåt och flytta en bit i taget till rullstolen. Med hjälp av en person Vårdtagaren tar tag i stolens armstöd. Håll om vårdtagarens armbåge och skuldra. Uppmana vårdtagaren att luta sig framåt och resa sig upp. Observera din egen arbetsställning! Stå med ryggen i upprätt ställning och utnyttja din kroppstyngd för att hjälpa vårdtagaren vid uppresning och nedsättning. Flytta fötterna i riktning mot stolen. Med hjälp av två personer

Be vårdtagaren att ta tag om stolens armstöd och dra in fötterna. Foten närmast stolen kan eventuellt vara lite framför den andra. Fatta om gåbältet och ta tag runt vårdtagarens skuldra. Hjälp vårdtagaren att få fram sin kroppstyngd till fötterna. Vårdaren bakom stolen hjälper vårdtagaren att vrida över till stolen. Gör gärna överflyttningen i etapper. Lägg en liten kudde över hjulet eller använd en glidbräda. Observera din egen arbetsställning! Arbeta med ryggen i upprätt ställning och utnyttja din kroppstyngd när Vårdtagaren ska ta tyngd på sina fötter och när han eller hon ska sätta sig. Flytta fötterna så du står vänd i kraftriktningen. Från säng till stol med personlyft Vid användning av golvlyft måste man alltid vara 2 personer. Kontrollera lyftselen innan varje förflyttning samt efter varje tvätt. Följ det individuellt utformade utprovningsprotokollet. Planera förflyttningen, ha rullstolen nära. Se till att vårdtagaren ligger tillräckligt högt upp i sängen, höj sedan sängens ryggstöd. Sänk sängen och förvissa dig om att selen sitter korrekt i galgen. Se till att vårdtagaren är med på noterna. Vid lyftet följer en personal vårdtagaren och den andra lyften. Flytta rullstolen i stället för lyften. Kör lyften så kort sträcka som möjligt. Läs bruksanvisningen för lyftselen samt hur lyften skall användas.

Vinkla stolen bakåt under lyftet så att vårdtagaren hamnar rätt i den. Räta upp stolen allteftersom Vårdtagaren kommer ner i den. Felsökning om lyften inte fungerar: Kontrollera att nödknappen inte är intryckt. Dra ur sladden lyften går ej att använda under laddning. Längre bak i stol och rullstol Vårdtagaren sätter sig längre bak själv Instruera vårdtagaren att dra in fötterna och luta sig framåt för att få över tyngd på fötterna. Lås rullstolen före förflyttningen. Vrid de små hjulen framåt. Uppmana vårdtagaren att förflytta sig längre bak i stolen med hjälp av skinkgång. Be vårdtagaren föra över tyngden till höger och dra vänster ben bakåt, sedan föra över tyngden till vänster och dra höger ben bakåt osv.

Med hjälp av en person Be vårdtagaren luta sig framåt och föra över tyngden till vänster. Hjälp vårdtagaren att föra höger ben bakåt i lårbenets riktning. vårdtagaren för över tyngden till höger och får hjälp att föra vänster ben bakåt. Arbeta i små etapper. Observera din egen arbetsställning! Upp från golv Hämta en kudde om vårdtagaren har ramlat och låt honom ligga kvar tills du har förvissat dig om att han inte har skadat sig. Planera och förbered förflyttningen upp till sittande eller till sängen. Hämta hjälp. Följ de rutiner som finns om fall och fallskador. Vårdtagaren tar sig upp själv

Be vårdtagaren rulla över på sidan och resa sig på alla fyra. Använd gåbälte vid behov. Placera en stol framför vårdtagaren, som kan resa sig genom att stödja på stolen. Skjut in en stol bakom vårdtagaren så kan han eller hon sätta sig utan att behöva resa sig helt. Om vårdtagaren inte själv kan hjälpa till måste hjälp tillkallas. Gör det bekvämt för vårdtagaren på golvet medan ni väntar på hjälp. Med hjälp av personlyft

Använd personlyft som hjälpmedel när det behövs utifrån vårdtagarens eller vårdarens behov. Lägg en kudde under vårdtagarens huvud. Planera förflyttningen. Se till att det finns en rätt utprovad sele och personlyft. Placera selen. Kontrollera att förflyttningssträckan är den kortast möjliga. Dra fram sängen eller rullstolen till vårdtagaren. Förvissa dig om att selen sitter korrekt i galgen. Två vårdare bör hjälpas åt; en vid vårdtagaren och en vid lyften. Hjälpmedel och grundutrustning Vi skiljer på: Personliga hjälpmedel Grundutrustning Personliga hjälpmedel Personliga hjälpmedel är individuellt utprovade till namngivna personer enligt förskrivningsprocessen. Dessa är till låns så länge behov finns, annars skall det återlämnas, kommunen står för hyran av produkten. Exempel på personlig hjälpmedel: rullstolar, lyftselar, return. För att ett hjälpmedel skall få avsedd effekt krävs att vårdtagarens/brukarens totala livssituation analyseras genom en allsidig och kompetent bedömning och att hjälpmedelsbehovet relateras till andra vidtagna eller planerade åtgärder. Vårdtagaren/brukaren skall ha ett reellt och aktivt inflytande i förskrivningsprocessen. Denna bedömning utförs av arbetsterapeut/sjukgymnast.

Förskrivning av hjälpmedel omfattar följande faser: - bedöma behov av insatser - prova ut, anpassa och välja specifik produkt - vid behov specialanpassa dvs. initiera och utfärda anvisning - instruera, träna och informera - följa upp och utvärdera funktion och nytta. Grundutrustning Grundutrustning är hjälpmedel som behövs och skall finnas generellt inom en verksamhet för att kunna utföra en god och säker vård och omsorg. Ex sängar, lyftar. Skötsel av hjälpmedel Det ligger på omvårdnadspersonalen att se till att hjälpmedlen är rena och hela, då vårdtagaren inte kan tillgodose detta själv. Detta för att hjälpmedlet ska fungera på ett säkert och tillfredställande sätt samt för att undvika onödigt slitage. Kontrollera exempelvis dagligen att lyftselarna är hela. Viktigt att se till att sittdynan i rullstolen ligger rätt, är hel, och inte täcks med underlägg i plast. Trasiga hjälpmedel Tag kontakt med arbetsterapeut eller sjukgymnast då hjälpmedel är trasigt. Om fel uppstår som är avgörande för att pat kan vara kvar i hemmet eller ej finns på sängar och lyftar ett journummer att ringa kväll eller helg i ordinärt boende. Ni får svara på frågor ang hjälpmedlet ex kontroll av sladdar och kontakter. Om motsvarande händer i säbo får man lösa det genom att låna säng eller lyft från andra avdelningar.

Några tips när du kör rullstol! Tänk på att ha rullstolen bromsad när vårdtagaren sätter sig ner och reser sig upp. Köra UPPFÖR trottoarkant: Kör upp och använd trampröret till hjälp! Stå dock inte för nära rullstolen när du använder trampröret. (Klämrisk) Köra NEDFÖR trottoarkant. Backa!! Använd trottoar om det finns, gå annars på vänster sida av vägen (räknas som gående). OBS!! Tänk på att den som sitter i rullstolen upplever att det går i högre fart än vad ni som går gör, tänk på att gå långsammare än vanlig promenadtakt Lycka till med promenaderna i sommar! Har du några funderingar gällande hjälpmedel eller aktivitet kontakta rehabenheten: Göran leg. sjukgymnast 0512-57135 Malin leg. arbetsterapeut 0512-57132

Rutin för att hjälpa en vårdtagare upp från golv i ordinärt boende Då någon har hamnat på golvet och inte kan ta sig upp själv gäller följande: Gör en bedömning av skadeläget, vid osäkerhet kontakta sköterska på tel:0512-57152, Akut tillstånd Om tillståndet är akut vid till exempel medvetslöshet och/eller andningstillstånd eller svåra hjärtbesvär Ring först ambulans 112, tag sedan kontakt med sjuksköterska 0512-571 52 1. Om ingen skada uppstått, vänta lite innan ni hjälper vårdtagaren upp. När första chocken släppt finns större chans att vårdtagaren själv kan medverka och att ni inte gör något förhastat. Placera gärna en kudde under vårdtagarens huvud och ta det lugnt. 2. Om vårdtagaren har balans och kraft att själv ta sig upp så använd gärna en stol som de kan klättra upp på. För att ge stöd kan ett vårdbälte användas. OBS! du får inte lyfta i detta läge, bara ge stöd och stimulans. 3. Kan vårdtagaren inte själv klättra upp skall en Stand Up sittlyft användas. Max brukarvikt 160 kg. Finns i hemvårdens lokaler. Instruktioner finns på sittlyften 4. Om det av någon anledning inte går att använda Stand Up får ett manuellt lyft göras med en Vendella matta, under vissa förutsättningar. Ni ska vara så många så att ingen lyfter mer än 7-25 kg/person. (Se bilaga: Arbetsmiljöverkets häfte Belastningsergonomi 1998:1 sid 43). Mer personal för lyfthjälp kan ni få tag på via tel: larmtelefonen på respektive hemvårdsområde 5. Går det inte att få ihop så många som behövs i förhållande till den vikt som ska lyftas får ni inte lov att lyfta. Lägg då en madrass/filtar på golvet och rulla upp vårdtagaren alt dra upp med hjälp av Vendella mattan så vårdtagaren ligger bekvämt och kontakta Räddningstjänsten på tel: 112 för hjälp. OBS! Detta är en säkerhetsrutin som SKALL följas. Då arbetsgivaren gett instruktioner för hur ett arbete skall utföras av säkerhetsskäl SKALL man följa dessa. (Se bilaga 2, Arbetsmiljöverkets häfte Belastningsergonomi 1998:1 7 ) Nossebro den 25 februari 2015 Gunilla Carlsson, Verksamhetschef HSL

Rutin för att hjälpa en vårdtagare upp från golv på särskilt boende Då någon har hamnat på golvet och inte kan ta sig upp själv gäller följande: Gör en bedömning av skadeläget, vid osäkerhet kontakta sköterska på tel:0512-57152, Akut tillstånd Om tillståndet är akut vid till exempel medvetslöshet och/eller andningstillstånd eller svåra hjärtbesvär Ring först ambulans 112, tag sedan kontakt med sjuksköterska 0512-571 52 1. Om ingen skada uppstått, vänta lite innan ni hjälper vårdtagaren upp. När första chocken släppt finns större chans att vårdtagaren själv kan medverka och att ni inte gör något förhastat. Placera gärna en kudde under vårdtagarens huvud och ta det lugnt. 2. Om vårdtagaren har balans och kraft att själv ta sig upp så använd gärna en stol som de kan klättra upp på. För att ge stöd kan ett vårdbälte användas. OBS! du får inte lyfta i detta läge, bara ge stöd och stimulans. 3. Kan vårdtagaren inte själv klättra upp skall en lyft användas. Akutsele finns på varje enhet, se protokoll! 4. Kör fram lyften så att patientens huvud kommer först in mellan stödbenen på lyften. LÅS lyften och kroka därefter i öglorna på akutselen. OBS! Detta är en säkerhetsrutin som SKALL följas. Då arbetsgivaren gett instruktioner för hur ett arbete skall utföras av säkerhetsskäl SKALL man följa dessa. (Se bilaga 2, Arbetsmiljöverkets häfte Belastningsergonomi 1998:1 7 ) Nossebro den 1 juni 2015 Gunilla Carlsson, Verksamhetschef HSL

Referenser Handbok för hälso och sjukvård Arbetsteknik- förflyttningsteknik uppdaterad 13 maj 2002 portal.omv.lu.se/sys/common/sendfile?filepath=/.../handboken.pdf Se Handbok för förskrivning av personliga hjälpmedel, 2013. http://www.vgregion.se/sv/ovriga-sidor/hjalpmedel/hjalpmedel-i-vastra-gotaland/handbokfor-forskrivning-av-personliga-hjalpmedel/riktlinjer/ Praktisk rehabilitering Förflyttningsutbildning, Malmö stad, 2007. http://www.malmo.se/download/18.6e0fe7e512c888cbc52800016321/1383649476161/rehab _forflyttningsteknik_low.pdf Roxendal G & Wahlberg C. (1992). Vårdandets vardag händer i möte. Lund, stundentlitteratur.