Utvärdering av RehabArena Trelleborg Joakim Tranquist April 2014
1. INLEDNING RehabArena Trelleborg är ett projekt som under perioden 1 september 2011 till 30 april 2014 drivits av Trelleborgs kommun. Projektet har finansierats av Europeiska Socialfonden (ESF) och har haft som övergripande syfte att skapa förutsättningar för en långsiktig planering över organisationsgränserna för individer i arbetslivsinriktad rehabilitering i Trelleborg. 1.1 Utvärderingsuppdraget Tranquist Utvärdering har sedan 2011 haft i uppdrag att utvärdera projektet RehabArena Trelleborg. Uppdraget inneburit att löpande utvärdera projektet med syfte att kunna ge underlag för god styrning mot projektets mål medan projektet pågår. En sådan utvärdering genomförs enligt principerna för en lärande utvärdering, vilket innebär att utvärderingen har till uppgift att dokumentera erfarenheter som uppkommer i projektet samt att kontinuerligt värdera hur väl projektet når sina mål för att möjliggöra förändringar under projekttiden. Särskiljande för utvärderingen av RehabArena Trelleborg är att rollen som utvärderare definierats som att agera medbedömare i projektets interna självvärderingsprocess. Syftet med detta är inte att han/hon skall göra en egen utvärdering som komplement till självvärderingen. I så fall skulle det handla om en extern utvärdering. Här handlar det istället om att tillföra självvärderingen en utomståendes synpunkter, en medbedömning (Holmer 2003, s 43). Anledningen till detta val av utvärderingsdesign var att huvudsakligen att RehabArena Trelleborg utgör fortsättningen på ett tidigare projekt som i två omgångar finansierats och utvärderats via Samordningsförbundet Trelleborg (Finsam) projektet Förrehabilitering. Tranquist Utvärdering hade genomfört dessa utvärderingar och projektägaren bedömde att konceptet bakom RehabArena redan var utförligt utvärderat. Av denna anledning valdes därför en självvärderingsmodell med ett begränsat uppdrag för den externa utvärderaren. Upplägget bakom självvärderingen lyckades inte fullt ut såsom planerat, inte minst som en följd av personalomsättning bland såväl projektledning som operativ personal. Den senare delen av utvärderingen har därför genomförts mer i linje med traditionell extern utvärdering, dock med samma begränsade resurser som hade avsatts för rollen som medbedömare. Denna rapport summerar resultaten av utvärderingsprocessen. 1.2 Europeiska socialfonden RehabArena Trelleborg har finansierats av Europeiska Socialfonden (ESF) som är EU:s viktigaste finansiella redskap för att främja sysselsättning och stimulera tillväxt i medlemsländerna. Fonden instiftades år 1957 och har som mål att minska skillnader i välstånd och levnadsstandard mellan EU:s medlemsländer. Det övergripande målet för det nationella socialfondsprogrammet är Ökad tillväxt genom god kompetensförsörjning samt ett ökat arbetskraftsutbud. I detta perspektiv ges särskild prioritet till adekvat kompetens i organisationer samt bättre integration i arbetslivet 1. Socialfonden har finansierat projekt i Sverige sedan 1995 och för den aktuella programperioden (2007-2013) är fonden uppdelad i två programområden där RehabArena 1 Läs mer om ESF i: ESF- rådet (2007) Nationellt strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning (ESF) 2007 2013. 2 Programområde 1: Kompetensförsörjning inriktas på insatser för anställda på såväl privata och offentliga som ideella arbetsplatser som behöver kompetensutveckling för att skapa tillväxt, effektivitet eller utvecklingskraft. 2
Trelleborg sorterar under Programområde 2 ökat arbetskraftsutbud. Där avses insatser för individer som befinner sig utanför arbetsmarknaden och som behöver stöd för att få och/eller behålla ett arbete 2. Inriktningen på att skapa ett ökat deltagande på arbetsmarknaden och att bryta utanförskapet innebär insatser i form av effektivare matchning mellan arbetssökande och arbetsgivare genom intensifierad jobbsökning, vägledning, utbildning och coaching. Projekt inom programområdet ska: Bidra till att kvinnor och män som står långt från arbetsmarknaden utvecklas och kommer i arbete eller närmare arbetsmarknaden samt att kvinnor och mäns möjligheter att arbeta utifrån sina egna förutsättningar vidgas. Bidra till att underlätta ungas etablering i arbetslivet samt förebygga att unga hamnar i utanförskap. Bidra till att underlätta för personer med utländsk bakgrund att etablera sig i arbetslivet. Bidra till att underlätta en återgång till arbete för personer som är eller har varit långtidssjukskrivna. För Socialfonden finns fyra programkriterier som underlag för genomförandet av programmet, kriterier som syftar till att säkerställa att programmet ger ett mervärde vad gäller ökad tillväxt och sysselsättning. De fyra horisontella kriterierna är: lärande miljöer, samverkan, innovativ verksamhet och strategisk påverkan. Dessutom ska projekt som finansieras av Socialfonden införliva ett tillgänglighets- och jämställdhetsperspektiv på alla nivåer. 1.3 ESF-rådets utlysning om projektmedel För att finansiera projekt inom sina programområden görs utlysningar till regionala ansökningsomgångar. RehabArena Trelleborg utgår från en utlysning i Sydsverige som hade följande inriktning 3 : Projekt riktade till Långtidssjukskrivna ========================================================================= Trots att ohälsotalet har minskat under de senaste åren, så är fortfarande nästan en halv miljon individer inskrivna vid Försäkringskassan med sjuk- eller aktivitetsersättning. Ohälsan skiljer sig mellan kvinnor och män. Kvinnor och ungdomar mellan 19-29 år är överrepresenterade i gruppen långtidssjukskrivna och bland dem som får sjuk- eller aktivitetsersättning. Psykisk ohälsa har ökat och är ofta stressrelaterad. Psykisk ohälsa ökar mer hos unga än hos äldre. I gruppen finns många unga, främst kvinnor, som har en depressionsdiagnos. För att skapa möjligheter för målgruppen att återgå till arbetsmarknaden, behövs nya rehabiliterings- och samverkansmodeller utvecklas, som låter individen närma sig arbetsmarknaden med hänsyn till individuella behov och förutsättningar. Nya samverkansformer som knyter alla aktörer i rehabiliteringskedjan närmare varandra behöver också utvecklas. I det här sammanhanget är det viktigt att även sjukvården involveras. En annan grupp som är viktig att utveckla nya rehabiliteringsmetoder/arbetssätt för, är de unga med funktionsnedsättningar som har aktivitetsersättning. Likaså individer med 2 Programområde 1: Kompetensförsörjning inriktas på insatser för anställda på såväl privata och offentliga som ideella arbetsplatser som behöver kompetensutveckling för att skapa tillväxt, effektivitet eller utvecklingskraft. 3 Citerat med mindre redigering från ESF- rådets dokument med diarienummer: 2010-5040011. 3
neuropsykiatriska problem eller autism, som står långt från arbetsmarknaden och för vilka det i stor utsträckning saknas metoder för arbetsmarknadsinriktad rehabilitering. Bland individerna med sjuk- eller aktivitetsersättning finns även en stor grupp olycksfall, för vilka nya rehabiliteringsmetoder behöver prövas. Eftersom att arbetet med att minska sjukskrivningar spänner över flera sektorer och kräver samverkan utanför den egna organisationen så måste nya samverkansformer utvecklas. Mot denna bakgrund behövs projekt som har som mål att utveckla samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner och sjukvården. I det här sammanhanget är de samordningsförbund Finsam som bildats i regionen, en utmärkt plattform för att bygga upp samverkansstrukturer kring de projektidéer som prövas med stöd från Europeiska Socialfonden. [ ] Det övergripande syftet med ansökningsomgången är att projekt ska förändra, förbättra och förstärka de regionala och/eller nationella strukturerna för att minska utanförskapet. Det innebär att projekten skapar ett tydligt mervärde i relation till ordinarie uppdrag och verksamheter. Att projektägaren har ett aktivt och långsiktigt engagemang för att lösa de problem projektet penetrerar. Det innebär också att implementeringen av erfarenheter och resultat är en parallell process till genomförandefasen. Samverkan bör ske mellan samtliga aktörer som är relevanta för problemlösningen. Exempel på aktörer är företag, länsstyrelse, arbetsförmedling, försäkringskassa, kommuner/skolor/vården, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, forskarinstitu- tioner, sociala ekonomins aktörer samt ideella organisationer. Ledamöter i styrgruppen bör ha betydande möjligheter att påverka tillvaratagande av projektets slutsatser och resultat för utveckling på regional- och/eller nationell nivå. 1.4 RehabArena Trelleborg 4 Mot ovanstående bakgrund har RehabArena Trelleborg drivits av Trelleborgs kommun under perioden 1 september 2011 till 30 april 2014. Projektet, som har haft budget på knappt 15 miljoner kr 5, har delfinansierats av Europeiska Socialfonden (ESF) och har haft som övergripande syfte att skapa förutsättningar för en långsiktig planering över organisationsgränserna för individer i arbetslivsinriktad rehabilitering i Trelleborg. Detta baseras på att ingen enskild aktör har den fullständiga kompetensen för att genomföra arbetslivsinriktad rehabilitering för de som stått utanför arbetsmarknaden under en längre period. Konsekvenserna för individerna blir att de hamnar mellan olika myndigheter och vare sig får rätt ersättning eller insats för att kunna rehabiliteras ut i arbete. Bakgrund enligt ansökan Samordningsförbundet i Trelleborg har sedan oktober 2009 drivit ett förrehabiliterings- projekt Förrehabilitering i samverkan med Trelleborgs kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan samt primärvård och psykiatri inom Region Skåne där projektdeltagarna befunnit sig utanför arbetsmarknaden en längre period. Projektet har jobbat med ett antal moduler där handläggare från de ingående organisationerna jobbat med deltagarna tillsammans. Ett av målen har varit att utveckla en hållbar samverkansmodell kring målgruppen. Deltagarna har vid intervjuer och fokusgrupp lyft fram att projektet skapat möjligheter för dem. 4 Beskrivningen nedan bygger i första hand på projektansökan samt slutrapporten från projektet. 5 Enligt ESF- rådets projektbank har total projektbudget uppgått till 14 749 922 kr, varav beviljat stöd från Socialfonden utgör 7 374 358 kr. Resterande belopp utgörs av s k offentligt finansierad ersättning till deltagare i projekt, d v s de samverkande parternas ersättning (försörjningsstöd etc.) till respektive deltagare. 4
Det första som lyfts fram är den stora vikt man som deltagare tillskriver det sociala sammanhanget i gruppen. Det som beskrivs som centralt är betydelsen av igenkänning, att man inte är ensam i sin situation. I detta avseende ger deltagandet i projektet ett stort socialt stöd som många lyfter fram som en av de absolut avgörande faktorerna för de personliga framstegen. På detta sätt kan projektet ge ett socialt stöd och innebära att individen kommer ut i ett sammanhang. Det andra som lyfts fram är en önskan om aktivitet som kontrast till stödsamtal och mentala processer. Detta beskrivs som att man vill använda såväl sina händer som sitt huvud och att man vill vara till nytta. Här kommer projektet att jobba med friskvårdande insatser såsom promenader, yoga, kosthållning osv. för att få igång deltagarna i fysisk aktivitet samt med vägledning och motiverande samtal. Projektet kommer också att jobba med arbetsträningsplatser som t ex kommer att sökas upp med hjälp av arbetsförmedlare. Den tredje faktorn som står ut är den långsiktiga planeringen. Här poängteras vikten av en fungerande kedja i systemet som garanterar en långsiktighet i insatsen. Om inte deltagandet i projektet fångas upp omgående av nästa aktör i rehabiliteringen riskerar man att förlora den effekt hos individen som deltagandet i projektet gett upphov till. Här poängteras vikten av att det kommer in något nytt som fångar upp direkt och det inte bara blir samma sak igen med ny kartläggning etc. Här vill man i projektet säkra utgången ur projektet genom att flytta in de deltagande organisationerna på en gemensam arena en RehabArena. Med dessa utgångspunkter har tanken med RehabArena Trelleborg varit att testa om samverkan via samlokalisering av kompetenser som jobbar med arbetslivsinriktad rehabilitering kan omsättas till en bättre upplevd rehabilitering hos individen, vilket i förlängningen skall leda till att fler blir självförsörjande. Syfte Mot ovanstående bakgrund har syftet med projektet varit att över organisationsgränserna skapa förutsättningar för en långsiktig planering för individer i arbetslivsinriktad rehabilitering. Genom etablering av en RehabArena i Trelleborg ska det ökande behovet av gemensamma och samtidiga insatser av arbetslivsinriktad rehabilitering mellan Trelleborgs kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, psykiatrin och primärvården kunna hanteras. Projektet har riktat sig till deltagare som har behov av att klargöra arbetsförutsättningar där samverkan mellan två myndigheter behövs och uppfyller något av följande kriterier: är helt eller delvis sjukskrivna sedan minst 6 månader har hel eller delvis sjuk- och aktivitetsersättning är helt arbetslösa sedan minst ett år erhåller ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen eller introduktionsersättning. Samverkande parter i projektet är Arbetsmarknadsförvaltningen/- nämnden i Trelleborgs kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, psykiatrin i Trelleborg, Centrumkliniken, Lyftet Rehab primärvård samt Samordningsförbundet i Trelleborg. En operativ grupp av personal från de olika organisationerna har arbeta med att utveckla projektet mot uppsatta mål. I denna grupp har ingått tre arbetsmarknadssekreterare på heltid från Trelleborgs kommun, en arbetsförmedlare på 50%, en försäkringskasse- handläggare på 30%, en psykiatrisjuksköterska på 10%, en sjukgymnast från Lyftet Rehab på 10% samt en projektekonom/administratör på 50%. 5
Projektledarskapet har varit uppdelat på två personer. Samordnaren i Samordnings- förbundet Trelleborg har avsatt 25% av sin tjänst för projektledning med huvudfokus på strategisk påverkan. Vidare har projektansvarig tjänsteman på Arbetsmarknads- förvaltningen avsatt 25% av sin tjänst på projektledning med huvudfokus på det operativa genomförandet. Resultat- och effektmål Det långsiktiga målet med projektet är att en RehabArena etableras i Trelleborg 2014 där handläggare från Trelleborgs kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och vårdpersonal från Region Skåne gemensamt arbetar tillsammans med arbetslivsinriktad rehabilitering av dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. För att åstadkomma detta ska projektet uppvisa följande resultat: 1) 144 personer ska delta i projektet. 2) Alla deltagare ska ha en dokumenterad målsättning efter projektslut. Denna ska vara förmedlad till den myndighet deltagaren går till och vara en del av en långsiktig planering efter projektet. Detta ska i sin tur leda till att följande direkta effekter uppstår: 1) 70% av deltagarna ska uppleva att deras möjligheter att få arbete har ökat efter projektet. Detta mäts genom användandet av beskrivande skalfrågor vid inskrivning och utskrivning i projektet. 2) Utvecklad samverkan mellan vården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunens arbetsmarknadsenhet när det gäller att underlätta en återgång i arbete för personer som är långtidssjukskrivna som kan användas i en gemensam Rehabarena. 2. UTVECKLINGEN AV REHABARENA TRELLEBORG I denna rapport summeras utvecklingen inom projektet RehabArena Trelleborg. Vi inleder med en beskrivning av projektets övergripande resultat. Därefter redovisas en generell bild av utvecklingen inom projektet. Vi avslutar med faktorer som projektgruppen lyft fram som framgångsfaktorer i sitt arbete med målgruppen. 2.1 Projektets resultat Den 30 april 2014 avslutas RehabArena Trelleborg. När aktiviteterna summerats i projektuppföljningen konstateras att 206 personer, 134 kvinnor och 72 män, har deltagit under projekttiden. Målsättningen var att 144 personer skulle delta i projektet, vilket alltså överträffats med god marginal. Vidare skulle alla deltagare ha en dokumenterad målsättning efter projektslut. Detta har 88 procent av de deltagare som avslutats från projektet haft. Dessutom skulle 70 procent av deltagarna uppleva att deras möjligheter att få arbete har ökat efter projektet. Detta har mätts genom skalfrågor vid inskrivning och utskrivning i projektet och resultatet visar att 50 procent av deltagarna upplevt en ökad möjlighet till arbete efter Rehabarena. 25 procent har istället uppgett att de anser sig ha minskade möjligheter till arbete efter projektet. Även om det inte funnits något uttalat mål kring detta kan det även vara intressant att notera att 18 personer avslutats till någon form av arbete, medan 5 personer gått vidare till studier efter sin tid i projektet. Vidare 6
visar uppföljningen att ytterligare 20 personer lämnat offentlig försörjning sex månader efter de avslutat sin tid i RehabArena. Dessa resultat illustreras i diagrammen nedan. Figur 1: Antal deltagare som avslutats till arbete. 12 11 10 8 7 6 Man 4 2,8 3 Kvinna 2 0 Antal avslutade jll arbete Medellängd jd i offentlig försörjning (år) Figur 2: Antal deltagare som avslutats till studier. 3,5 3 3 3 2,5 2 1,5 1 2 1,5 Man Kvinna 0,5 0 Antal avslutade jll studier Medellängd jd i offentlig försörjning (år) Figur 3. Offentlig försörjning efter sex månader hos deltagare som inte gått till arbete eller studier direkt vid projektslut. 70 60 50 40 30 20 10 0 61 44 28 25 12 8 2 3 Ja Nej Delvis Ej gåm 6 mån Man Kvinna Det avslutande målet, den långsiktiga ambitionen bakom RehabArena Trelleborg, innebär att det efter projektet ska finnas en utvecklad samverkan mellan de berörda parterna. Detta manifesteras i ansökan av att det i Trelleborg 2014 ska ha etablerats en RehabArena där handläggare från Trelleborgs kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och vårdpersonal från Region Skåne gemensamt arbetar tillsammans med arbetslivsinriktad 7
rehabilitering av dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. När projektet nu upphör står det klart att någon sådan RehabArena inte kommer att etableras. När projektet slutar finns det inte några intentioner från parterna att matcha den ekonomiska injektion som Socialfondens finansiering inneburit. Det finns förklaringar till detta om vi ska återkomma till. Erfarenheterna från projektet har dock lett fram till en utvecklad dialog mellan i första hand Arbetsmarknadsförvaltningen, Trelleborgs kommun och Arbetsförmedlingen. Dessa parter har under ett antal år samverkat i olika projekt och ledningsrepresentanter från parterna har uppgett att det över tid har vuxit fram en förståelse för att de olika funktioner som aktörerna innehar kompletterar varandra i förhållande till den specifika målgruppen. RehabArena är följaktligen en pusselbit i denna utveckling. Erfarenheterna pekar på att det med ett fungerande samarbete kan ske en gemensam planering av individer som Arbetsförmedlingen och kommunen har gemensamt. Poängen som förts fram ligger i att skapa gemensamma processer för att åstadkomma en högre effektivitet. I detta kan det ske en renodling av respektive parts uppdrag i rehabiliteringskedjan. Kommunens kompetenser ligger i första hand i början av processen i en kartläggande och motiverande fas, medan Arbetsförmedlingen har andra verktyg för att arbeta när individen befinner sig närmare arbetsmarknaden. RehabArena har visat att det går att finna former för dialog mellan de respektive parterna i förhållande till dessa funktioner. I projektets slutfas ombads projektgruppen att identifiera vad de ansåg vara framgångsfaktorer i arbetet med den aktuella målgruppen. Låt oss återkomma till vad de lyfte fram. Vi börjar med att ge perspektiv på varför det inte blivit aktuellt att med utgångspunkt i projektet etablera en permanent RehabArena i Trelleborg. 2.2 Utveckling av samverkansprocessen En central utgångspunkt är att RehabArena Trelleborg bygger på en sedan tidigare etablerad samverkan mellan Trelleborgs kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Region Skåne projektet Förrehabilitering. Denna samverkan kom ur ett gemensamt behov av förrehabiliterande verksamhet för individer i Trelleborg. RehabArena Trelleborg bygger på erfarenheter dragna från projektet Förrehabilitering där deltagarna frågat efter: Sociala sammanhang där det som beskrivs som centralt är betydelsen av igenkänning, att man inte är ensam i sin situation. Aktivitet där man vill använda såväl sina händer som sitt huvud och att man vill vara till nytta. Långsiktig planering där projektet skall vara kopplat till ordinarie verksamhet för att deltagarens resultat i projektet skall kunna tas tillvara. I april 2013 gjordes en övergripande analys av samverkansstrukturen i RehabArena. Vi återknyter här till den bild som då tecknades av utvecklingen i projektet. Utveckling av utgångspunkter för RehabArena Arbetet i RehabArena har i stor utsträckning byggt på det tidigare arbetssättet från projektet Förrehabilitering. Förutsättningarna för samverkansarbetet har dock ändrats längs väg, enligt uppgift primärt efter att ESF- rådet ändrat sina krav för deltagares medverkan och därpå följande medfinansiering under våren 2012. Detta innebar att man nu ställde krav på deltagande om minst 30 timmar per vecka för att kunna räknas som fullt deltagande. Detta kom att påverka RehabArena med tanke på målgruppens beskaffenhet. Det arbetssätt som utvecklats hade anpassats efter den målgrupp man adresserade, vilket 8
innebär en relativt tung målgrupp. Detta återspeglas bland annat i att många av deltagarna haft en långvarig offentlig försörjning, vilket illustreras i diagrammet nedan. 35 30 Antal deltagare 25 20 15 10 5 0 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 9 år el Antal år mer Kvinna Man Konsekvenserna blev att den arbetsmodell man arbetat efter sedan det föregående projektet fick läggas om. I samband med detta uppfattade framför allt Försäkringskassan ett minskat behov av insatsen då man såg att myndighetens deltagare inte hade förmåga att delta i verksamhet 30 timmar per vecka. Försäkringskassan uppfattas följaktligen ha fått ett minskat engagemang i projektet efter denna förändring. Till detta ska läggas att förutsättningarna för samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen utvecklats på nationell nivå under projekttiden. Även detta uppfattas ha påverkat myndighetens behov av RehabArena Trelleborg. Sammantaget har RehabArena Trelleborg i ökande omfattning setts som en insats som handlar om samverkan mellan Trelleborgs kommun och Arbetsförmedlingen. Detta ska jämföras med slutsatsen från föregångarprojektet Förrehabilitering där det fanns ett mellan parterna ömsesidigt behov av förrehabiliterande insatser. Detta följde på politiska beslut kring den s k arbetslivsintroduktionen, och det saknades vid denna tid lämpliga aktiviteter för de berörda individerna hos såväl Arbetsförmedlingen som Försäkrings- kassan. Denna efterfrågan har över tid minskat, särskilt som det parallellt med projektet har skett en utveckling av samverkan inom ordinarie myndighetsstrukturer. Turbulens i projektets förutsättningar En av framgångsfaktorerna i projektet Förrehabilitering var den kontinuitet som präglade projektorganisationen. Utvärderingen av detta projekt pekade på att det inom arbetsgruppen varit ett gott klimat där de respektive parternas förutsättningar tydliggjordes i dialogen kring utvecklingen. Dessutom hade projektstyrningen fungerat väl, där utvecklingen i projektet följts och stöttats av i första hand projektansvarig vid Arbetsmarknadsförvaltningen och samordnaren för Samordningsförbundet Trelleborg. RehabArena Trelleborg har till skillnad från Förrehabilitering präglats av personal- förändringar, såväl i projektgruppen (från samtliga parter) som på ledningsnivå. Detta uppfattas ha påverkat utvecklingen negativt, vilket i projektgruppen främst handlar om kontinuiteten i arbetssätt och stabiliteten i projektorganisationen i ett långsiktigt perspektiv. En av grundtankarna var dessutom att använda ordinarie personal, men under senare delen av projektet har RehabArena bemannats av externrekryterad personal från Trelleborgs kommun. Följderna har varit att det löpande under projektet inte funnits en enhetlig bild av vad som ska genomföras inom ramen för projektet och på vilket sätt detta ska ske. Då projektet i förhållande till Arbetsmarknadsförvaltningen, Trelleborgs kommun bemannats av externt 9
rekryterad personal innebär detta även att en integrering av arbetet i förhållande till övrig verksamhet blir försvagad. Dessa faktorer påverkar i förlängningen förutsättningarna för den långsiktiga hållbarheten i RehabArena Trelleborg. Deltagarsynpunkter Som en del i utvärderingsarbetet hölls ett gruppsamtal med sju deltagare som varit aktiva i RehabArena. Sammantaget var dessa deltagare mycket positiva till projektet. Mycket av det positiva låg i sociala aspekter och det faktum att man brutit en upplevd isolering som följd av sin arbetslöshet. De deltagare som vi träffade hade samtliga psykiska diagnoser och man uppfattade att man genom projektet fått komma till insikt om vad man ville göra i förhållande till arbetsmarknaden. Deltagarna uttryckte att de fått mycket stöd och hjälp med mentala aspekter samt att de fått jobba med sin personliga hälsa. Som inverkande mekanismer lyftes det (individuella) personliga bemötandet från projektpersonalen fram tillsammans med gruppens betydelse (sammanhanget). Samtidigt efterfrågades mer verktyg för att komma ut i arbete. När deltagarna ombads att utveckla detta vidare menade man att insatserna i projektet (för dessa deltagare) handlat mycket om att rusta dem för arbete, mer än att faktiskt jobba aktivt ut mot arbete. Detta bekräftades även av projektpersonalen som menade att de fått arbeta mycket med att lyfta/rusta individerna, då de har befunnit sig långt från arbetsmarknaden. Likväl kunde det konstateras att de flesta deltagare hade varit ute i någon form av praktik. Den gemensamma slutsatsen var emellertid att man önskade mer kontakter mer företag och arbetsplatser. Efter detta vidareutvecklades arbetsmodellen i projektet under det avslutande året. Utgångspunkten har då varit att samtliga deltagare, som varit inskrivna i RehabArena under maximalt 8 månader, genomgått en inledande kartläggning där individuella samtal varvas med gruppaktiviteter. För detta ansvarar personal från Trelleborgs kommun och insatserna kan t ex vara funktionsbedömning, friskvård, externa vårdkontakter samt andra motivationshöjande gruppaktiviteter. Efter detta fattas antingen beslut om att individen ska erhålla fortsatt individuellt stöd via någon av de aktualiserande organisationerna eller om att denna erbjuds arbetsprövning vid en praktikplats. En sådan arbetspraktik har vanligtvis inletts efter ca fyra månader och fortsatt under resterade fyra månaders deltagande. Skillnaden i denna arbetsprövning i förhållande till motsvarande insatser i ordinarie verksamhet, framför allt hos Arbetsförmedlingen, är att det finns möjligheter att lägga mer tid på att hitta rätt arbetsplats samt att arbetspraktiken kantas av en mer personlig dialog med den enskilde individen. Arbetspraktiken genomförs dessutom under betydligt längre tid än vad som annars är möjligt. Sammantaget summerade arbetsgruppen fördelarna med denna process med att: vi hade aldrig kunnat göra en så här bra utredning på egen hand. Genom projektmedel menar projektgruppen att man kunnat genomföra ett rehabiliteringsarbete på åtta månader där man hunnit åstadkomma ett resultat i termer av kartläggning och utredning som annars kunnat ta flera år. I denna process utgörs samverkanskontakterna i första hand av det inledande trepartssamtalet i samband med att individen aktualiseras till projektet från någon av de samverkande parterna. Därefter när deltagaren lämnas över till arbetsförmedlaren för arbetsprövningen. Dessutom sker sedan uppföljningar av arbetsprövningen samt vid avslut en sista avstämning mellan inblandade aktörer för att tillsammans med individen klargöra planen för fortsatta rehabiliteringsinsatser efter projektet. Det är just denna process, med de olika avstämningstillfällena samt uppdelningen mellan förberedande/ motiverande insatser och arbetspraktik, som lyfts fram som det stora värdet med den 10
samverkan som skett i RehabArena Trelleborg. Det är också erfarenheterna från denna dialog kring rollfördelningen som företrädare för de samverkande parterna säger sig ta med i fortsatta arbetet med den aktuella målgruppen. Detta tar sig uttryck genom att en arbetsförmedlare finns på plats på Arbetsmarknadsförvaltningen för att träffa nyinskrivna försörjningsstödstagare. Därefter börjar de kommunala arbetsmarknadssekreterarna arbeta med sina sökande, medan Arbetsförmedlingen återkommer längre fram i processen. Det är inte den fullskaliga RehabArena som planerades när man ansökte om finansiering från Socialfonden. Det är heller inte den strukturpåverkan som ESF- rådet eftersökte i sin utlysning av projektmedel, men det är likväl spår som samverkansarbetet i projektet lämnar i ordinarie verksamhet. 3. AVSLUTANDE KOMMENTARER Som avslutning på utvärderingsarbetet, i linje med den självvärdering som inlett denna process, ombads projektgruppen fundera på vad de lärt sig genom projektet. Den fråga de fick var om de kunde formulera framgångsfaktorer när man ska arbeta med den målgrupp som RehabArena riktat sig till. Följande aspekter lyftes fram: Kontaktvägar. Det finns en styrka i att samla de aktuella aktörerna på samma plats genom samlokalisering. I detta finns utsedda kontaktpersoner som har till uppgift att se till att samverkan ska fungera. Erfarenheterna har visat att det är en stor tillgång att kunna få kontakt med myndighetsföreträdare och få till stånd möten inom en kort tidsperiod. Logistiken kring den enskilde individen blir därigenom en framträdande framgångsfaktor. Klargörande. En vidareutveckling på de förbättrade kontaktvägarna är de klargöranden som görs kring den enskilde individens situation. I samverkan kan en gemensam bild skapas av vad olika utredningar säger och vad som gäller i förhållande till olika regelverk. I detta ligger att det förmedlas en tydlighet till individen avseende det egna ansvaret. Detta klargörande innebär att individen får information om vad som händer i förhållande till regelverk när man har en arbetsförmåga respektive när man inte har det. Att tydligt förklara för den deltagande individen vad syftet är med projektaktiviteterna är centralt så att denne är införstådd med förutsättningarna. Styrkan i klargörandet ligger dock framför allt för de inblandade myndigheterna genom de kunskaper som följer på en intensiv gemensam kartläggningsfas. Fingertoppskänsla. En kompetens som man bör besitta när man jobbar med den aktuella målgruppen är att veta när man ska bromsa och när man ska gasa. Detta innebär att man ibland måste vara fyrkantig, ibland vara flexibel. Det innebär samtidigt att man bör ha tidigare erfarenhet av att arbeta med människor. Det är inte lätt att som oerfaren ha obekväma samtal och konfrontationer med individer som befinner sig i svåra situationer. Om man gör fel måste man kunna vara lyhörd och backa, vilket även kräver mod att ibland ställa höga krav och att sedan anpassa sig till situationen. Den svåra avvägningen går mellan tydlighet och flexibilitet. Gruppen. Styrkan i en fungerande grupp, att låta den enskilde individen ingå i en grupp är ett verktyg för individuell utveckling. I detta är det viktigt att det erbjuds ett innehåll i gruppverksamheten som för gruppen framåt. Skapas en sådan struktur kan deltagarna stötta varandra och gruppen skapar något som man annars hade behövt skapa på annat sätt. Detta genererar i förlängningen en tidsvinst när man ser till den individuella utvecklingen. Fokus bör ligga på gruppdynamiken där man inte bara samlar individer i grupp för att spara resurser. Det måste alltså finnas en tanke med varför man arbetar med gruppen. Risken finns samtidigt att den positiva gruppen blir en inlåsningseffekt, medan 11
individer i en mindre fungerande grupp drar ner varandra. Utmaningen ligger i att detta ställer höga krav på ledning och styrning av gruppen. Enskild planering. Det är centralt att varje deltagare blir sedd och att denna har sina egna enskilda mål. Detta bygger på en individuell planering där deltagaren är delaktig i att formulera målen. Detta utgår sedan från de klargöranden som gjorts vid inledande trepartssamtal. Viktigt är att det görs en planering där olika insatser inte sker parallellt, eller att de gör just det baserat på individens förutsättningar. Nyckeln ligger i den gemensamma planeringen där samverkansparterna är delaktiga. På så sätt kan man säkerställa att olika insatser från olika aktörer inte motverkar varandra i individens rehabiliteringsprocess. Arbetsprövning. Att aktivt arbeta för en arbetsprövning där matchning mot praktikplats sker utifrån behov, funktionshinder etc är en nyckelfaktor. Ju svårare fall, desto viktigare att de själva är delaktiga i valet av praktikplats. Ofta är deltagarna själva bra på att hitta lämpliga arbetsprövningsplatser. Om det görs en bättre planering av arbetspraktiken uppnås bättre effekt. I samverkan inom ett resursförstärkt projekt kan sedan uppföljning ske på ett sätt som annars inte skett. I linje med Supported Employment följs deltagaren upp med en systematisk modell för upptrappning av arbetsintensitet. Centralt är dock den inledande kartläggningen, ju bättre denna är desto mindre risk är risken för att individen misslyckas i samband med dennes arbetspraktik. Tid. Tiden som ställs till förfogande i ett resursförstärkt projekt är den faktor som lyfts fram tydligast. Genom ett projekt som RehabArena Trelleborg ges möjligheter att på ett annat sätt än vad som annars varit möjligt uppmärksamma och kartlägga den enskilde individens och dennes förutsättningar. Att under en lägre tid, i detta fall åtta månader, få ta del av individuellt stöd av särskilda kontaktpersoner med ett uppdrag att samverkan är en nyckel till framgång. Det går inte att bortse från att det i ett projekt som RehabArena Trelleborg ställs resurser till förfogande som inte finns tillgängliga i de ordinarie verksamheterna hos t ex Arbetsförmedlingen och Trelleborgs kommun. Det är likväl en av de faktorer som många återkommer till som nyckel till framgång med denna målgrupp. Med detta konstaterar vi att RehabArena Trelleborg har kommit till sitt slut. Totalt har drygt 200 personer fått stöd och hjälp via projektet. I första hand har detta inneburit att dessa individer fått sina rehabiliteringsbehov utredda och fått en arbetsprövning på en arbetsplats. Några har fått anställning, men för de allra flesta finns nu en dokumenterad handlingsplan över fortsatta rehabiliteringsinsatser hos respektive myndighet. Den utlysning om projektmedel från Europeiska Socialfonden som RehabArena Trelleborg sorterat under stipulerade att arbetet med att minska sjukskrivningar spänner över flera sektorer, vilket skulle kräva att nya samverkansformer utvecklas. Någon långsiktig RehabArena kommer inte att finnas i Trelleborg, även om det var en av de huvudsakliga ambitionerna bakom projektet. För detta finns det idag inte ett behov hos samverkans- parterna som står i paritet med den ekonomiska motprestation som detta skulle innebära. Utvecklingen av de respektive parternas verksamheter har på olika sätt gått framåt parallellt med projektet och erfarenheter från projektarbetet förs snarast över till ordinarie verksamheter. Framför allt handlar detta om kontaktvägarna mellan de olika aktörerna och hur de respektive parternas funktioner kan utnyttjas på bästa sätt under den enskilde individens väg mot självförsörjning. Däri ligger sannolikt det främsta lärandet som är att hämta ur RehabArena Trelleborg. 12