En kartläggning av akutarbetsterapeuters erfarenheter av överrapportering till distriktsarbetsterapeut

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete för kandidatexamen i arbetsterapi (15 hp) Vårterminen 2010 En kartläggning av akutarbetsterapeuters erfarenheter av överrapportering till distriktsarbetsterapeut A survey in acute care occupational therapists experiences in transferring of information to occupational therapists in primary care Författare: Agneta Engfors och Ingela Gadefors Handledare: Anna Aldehag

2

3 SAMMANFATTNING Arbetsterapeuter på akutsjukhus möter allt sjukare och skörare patienter. Dessutom märks tydligt de korta vårdtider som råder. Bristen på rehabiliteringsplatser och korttidsboenden innebär att allt fler patienter skrivas ut direkt till hemmet. För att kunna tillgodose patientens behov av bedömning, rehabilitering och anpassningar i hemmet krävs en optimalt fungerande kontakt mellan arbetsterapeuten på akutsjukhuset och distriktsarbetsterapeuten. Syftet med studien var att kartlägga akutarbetsterapeuters erfarenheter av överrapportering till distriktsarbetsterapeuter i Stockholms län. En webbaserad enkät skickades ut till akutarbetsterapeuter verksamma på slutenvårdsavdelningar på de största akutsjukhusen i Stockholms Län. En webbenkät med fasta svarsalternativ och med möjlighet att ge kommentarer tillverkades i datasystemet Websurvey. Totalt deltog 32 (66,7%) akutarbetsterapeuter. Akutarbetsterapeuter överrapporterar flera gånger i månaden eller oftare till distriktsarbetsterapeut och gör det huvudsakligen muntligen genom telefonkontakt. Vanligt är även en kombination av skriftlig och muntlig överrapportering där de skriftliga dokumenten överförs med fax vilket är ett tillvägagångssätt som häften av akutarbetsterapeuterna inte är tillfredsställda med ur sekretesshänseende. Många akutarbetsterapeuter upplever att för mycket av arbetstiden läggs på överrapporteringar och en bidragande orsak till detta är distriktsarbetsterapeuternas bristande tillgänglig. Dessutom saknar många akutarbetsterapeuter någon form av återkoppling från distriktsarbetsterapeuten på sina överrapporteringar. Det finns även geografiska skillnader i Stockholms Län vilka består i hur ofta överrapporteringar görs, hur de görs samt upplevelser runt själva överrapporteringen. Generellt visar resultatet att akutarbetsterapeuter som är verksamma i norra Stockholm är mera nöjda med överrapporteringar till distriktsarbetsterapeuter än akutarbetsterapeuter verksamma i södra Stockholm. Key words: acute care occupational therapist, occupational therapist in primary care, discharge planning, transfer of information

4 ABSTRACT Occupational Therapists in acute care hospitals are meeting patients who are more ill and fragile than ever before. It is also noticable that the length of stay in hospital is significantly reduced. The lack of rehabilitation units as well as accommodations for short term stay means that more patients need be discharged directly to the home. In order to see that the patient has accessibility, rehab and receives adaptations/aids needed in the home, the Occupational Therapist in the acute-care hospital needs to have a well-working relationship and good cooperation as possible with the Occupational Therapist in primary care. The aim of this study was to investigate what experiences the Occupational Therapists in acute-care hospitals have of the transfer of information to the Occupational Therapists in primary care in Stockholms Län. A webbased survey was sent to acute-care Occupational Therapists working on the in-patient wards at the biggest acute care hospitals i Stockholms Län. A webbsurvey with a choice of alternatives and the availability of making comments was created using Websurvey a computerprogram. A total of 32 (66,7%) acute-care Occupational Therapists took part of the survey. Acute-care Occupational Therapists communicate with Occupational Therapists in primary care several times a month or even more frequently most often verbally by telephone. A combination of verbal and written transfer of informations also common where the written documents are sent to the occupational therapist in primary care by fax. Half of the acute-care Occupational Therapist however don t find this method satisfying because of security reasons. A lot of the acute-care Occupational Therapists find that they too much time is spent on transfer of information. One reason for this could be that the occupational therapist in primary cares lack availability. A lot of acute care occupational therapists feel that there is a lack of feedback from the occupational therapist in primary care regarding their transfer of information. There are also geografical differences in Stockholms Län affecting how the information is sent, how often it is sent and how this information is experienced. The results shows that the acute care occupational therapists working in the north of Stockholm generally more satisfied with the transfer of information to the occupational therapists in primary care than the acute care occupational therapists working in the south of Stockholm. Key words: acute care occupational therapist, occupational therapist in primary care, discharge planning, transfer of information

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING.. 1 BAKGRUND..... 1 Vårdtider... 1 Hjälpmedel 2 Bostadsanpassning och hembesök.... 4 Klientcentrerad arbetsterapi.. 5 Samverkan ger patientsäkerhet. 5 Samverkan mellan arbetsterapeut. 7 SYFTE.... 10 Frågeställningar.... 10 METOD..... 10 Design....... 10 Urval..... 11 Datainsamling... 11 Databearbetning.... 11 Etiska aspekter...... 12 RESULTAT 13 Deskriptiv data.. 13 I vilken utsträckning överrapporterar akutarbetsterapeut... 13 Hur överrapporterar akutarbetsterapeuter och deras erfarenheter av det... 14 Hur skulle akutarbetsterapeuter vilja överrapportera 15 Finns det några geografiska skillnader..... 16 En bra överrapportering.... 18 En dålig överrapportering. 18 Övriga kommentarer... 20 KONKLUSION... 20 DISKUSSION.... 21 Metoddiskussion... 21 Resultatdiskussion.... 23 REFERENSLISTA..... 30

6 ENKÄT...Bilaga I MISSIVBREV....Bilaga II INFORMATIONSBREV...Bilaga III ÖVERRAPPORTERINGSMALL.Bilaga IV

1 INLEDNING Arbetsterapeuter på akutsjukhus möter allt sjukare och skörare patienter. Dessutom märks tydligt de korta vårdtider som råder. Bristen på rehabiliteringsplatser och korttidsboenden innebär att allt fler patienter skrivs ut direkt till hemmet. Akutarbetsterapeuten hinner i de flesta fall endast bedöma behov av rehabilitering och kartlägga patientens behov av åtgärder i hemmet. Ett hembesök är näst intill en omöjlighet att hinna med. För patienten kan det innebära att hemmet inte är anpassat efter aktuell aktivitets- och funktionsförmåga. För att kunna tillgodose patientens behov av bedömning, rehabilitering och anpassningar i hemmet krävs en optimalt fungerande kontakt mellan arbetsterapeuten på akutsjukhuset och distriktsarbetsterapeuten. Därför har vi valt att kartlägga akutarbetsterapeuters erfarenheter av överrapportering till distriktsarbetsterapeuter. BAKGRUND VÅRDTIDER Som kliniskt arbetande arbetsterapeut inom akutsjukvård märks tydligt de korta vårdtider som råder i Stockholms Län. Årsstatistik för Stockholms läns landsting (SLL) visar på att medelvårdtiden inom kirurgi och medicin 2007 var 4,07 dygn (SLL, 2009). Antalet vårdplatser i länet minskade mellan 1994 och 2006 med drygt 40 %. Motsvarande siffra inom geriatrik är 45 % (SLL Fokusrapport, 2008). Dessutom möts arbetsterapeuten av allt sjukare och skörare patienter. Inriktningen i SLL är att allt fler och allt sjukare personer ska kunna vårdas i hemmet med basal hemsjukvård (SLL Fokusrapport, 2008). Många skrivs ut från akutsjukvården med mycket kort eller ingen varsel alls och dessutom lämnar vissa patienter sjukhuset med stora kvarstående behov av vård, rehabilitering och omsorg (SLL Fokusrapport, 2008). Hemgång upplevs inte alltid som det mest optimala men är ofta det enda alternativet (Stiftelse äldrecentrum, 2005). Från den 1/1 2010 har SLL tecknat avtal med fem vårdgivare för att bedriva rehabilitering inom neurologi och kirurgi i Stockholms län (SLL pressmeddelande, 2009). I Stockholm Län fanns det 2007 enligt Länsstyrelsen 51 stycken korttidsboenden för äldre (Länsstyrelsen i Stockholms Län). Antalet särskilda boenden har på senare år minskat i Sverige.

2 Personer som bodde i särskilt boende i Sverige minskade mellan år 2000 till 2005 med 15 % (Socialstyrelsen, 2005). Den övervägande orsaken för flytt till särskilt boende är demenssjukdom (SLL Fokusrapport, 2008). Dessa siffror betyder att rehabilitering, sjukvård och omsorg sker i allt högre utsträckning i personens hem (Hjälpmedelsinstitutet, 2007). Hemrehabilitering förekommer på vissa håll men någon sammanhållen statistik om omfattningen inte finns att tillgå i SLL (SLL Fokusrapport, 2008). HJÄLPMEDEL Den medicinska utvecklingen bidrar till att fler överlever svåra olyckor och sjukdomar och då ofta med nedsatt aktivitets- och funktionsförmåga som följd. Allt fler äldre personer med funktionshinder bor kvar hemma längre. Många kroniskt sjuka väljer också att bo och vårdas i det egna hemmet istället för att flytta till särskilda boendeformer (Socialstyrelsen, 2007). Det får dock inte glömmas bort att för de flesta patienter är en direkt hemgång från akutsjukhuset det mest aktuella samt att det är mångas önskemål. Haak med flera (2007) menar att kunna vistas i hemmet är för äldre starkt kopplat till att vara självständig. Därför önskar många att få komma hem även om det innebär anpassningar i hemmet. Definitionen på rörelsehinder är enligt Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) den som behöver hjälp eller hjälpmedel för att förflytta sig utomhus eller inomhus. Förekomsten av rörelsehinder var 2006 cirka 9 % av männen och cirka 15 % av kvinnorna i gruppen 65-74 år. Sedan ökar antalet personer med stigande ålder till motsvarande siffror för de allra äldsta (85+) till cirka 44 % av männen och cirka 70 % av kvinnorna (Statistiska Centralbyrån, 2006). Nästan 10 % av Sveriges befolkning använder någon form av hjälpmedel för att kompensera ett funktionshinder (Hjälpmedelsinstitutet, 2010). Då andelen äldre i samhället med rörelsehinder ökar, så ökar också användningen av hjälpmedel. Hjälpmedelsinstitutets statistik visar att minst 70 % av alla förskrivningar är till personer 65 år och äldre (Hjälpmedelsinstitutet, 2010). Framför allt handlar det om hjälpmedel för att underlätta vid bad och förflyttningar. Uppskattningsvis har 47 % av 76-åringar i eget boende hjälpmedel för att kunna sköta aktiviteter i dagliga livet, ADL-hjälpmedel (Hjälpmedelsinstitutet, 2007). Den yrkesgrupp som huvudsakligen förskriver hjälpmedel är arbetsterapeuter (Hjälpmedelsinstitutet, 2010). Att bedöma behov av och förskriva hjälpmedel när patienter skrivs ut från sjukhuset är en arbetsuppgift för akutarbetsterapeuter (Wressle, 2004).

3 För patienter som vårdats på sjukhus på grund av t.ex. en höftfraktur spelar tekniska hjälpmedel en viktig roll för att kunna utföra vardagliga aktiviteter mera självständigt och underlätta återgång till eget boende (Hagsten, 2004). Dessutom upplever patienter som förskrivits förflyttningshjälpmedel en ökad trygghet och en positiv effekt på självkänslan (Wressle och Samuelsson, 2004). Vissa patienter med reumatoid artrit uttrycker att hjälpmedel är enormt viktiga för att uppnå kvalitet i livet (Malcus-Johnson et al., 2005). Förskrivningsprocessen (2007) som lyder under Hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763), är en vägledning inom området hjälpmedel för personer med funktionshinder. Hjälpmedelsförskrivning enligt förskrivningsprocessen innefattar fyra olika faser: 1. Bedöma behov och insatser. 2. Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt. 3. Instruera, träna och informera. 4. Följa upp och utvärdera funktion och nytta med hjälpmedlet. Akutarbetsterapeuten kvarstår alltid som förskrivare för de hjälpmedel som provats ut och förskrivits samt är ansvarig för att alla faser i förskrivningsprocessen genomförs. Det är dock möjligt att föra över ansvaret för kvarstående faser om en överrapportering sker. Annars kvarstår ansvaret hos förskrivaren. I ärenden då mera avancerade hjälpmedel beställts till hemmet av akutarbetsterapeuten måste således de flesta faserna i förskrivningsprocessen föras över till nästa person i vårdkedjan genom överrapportering (Förskrivningsprocessen, 2007). Ett problem arbetsterapeuter möter är att ett beställt hjälpmedel inte levereras innan patienten skrivs ut från sjukhuset och att det sedan kan ta lång tid innan de finns på plats (Nygård et al., 2004, Äldrecentrum, 2005). Ibland avråder arbetsterapeuten från utskrivning då viktiga hjälpmedel fattas i hemmet men trots det skrivs patienten ut till hemmet (Nygård et al., 2004). Om ett hjälpmedel används som det är avsett för är inte alltid säkert då patienterna efter en tid i hemmet hittar andra lösningar och arrangemang på sina upplevda problem (Nygård et al., 2004). Vid förskrivning av hjälpmedel till personer med stroke eller annan kognitiv påverkan är det extra viktigt att känna till förskrivningsprocessen och komplexiteten med att förskriva hjälpmedel till dessa patienter (Gosman-Hedström et al., 2002). Även anhöriga, bland annat till patienter med stroke, upplever att hjälpmedel är viktiga i det dagliga livet som man delar med en funktionshindrad person (Pettersson et al., 2005).

4 I Wressle och Samuelssons studie (2004) uppger en majoritet av de intervjuade personerna att någon uppföljning inte har gjorts av hur deras förflyttningshjälpmedel fungerar, trots att det ingår som en del i förskrivningsprocessen (Förskrivningsprocessen, 2007). BOSTADSANPASSNING OCH HEMBESÖK Arbetsterapeuter har ofta en nyckelroll när det gäller bedömningar gällande anpassningar i hemmet hos patienter och är experter på att hitta lösningar på upplevda problem (Johansson et al., 2009). Som tidigare beskrivits så önskar de flesta patienter få komma hem till sin bostad även om det behövs anpassningar för att det skall fungera (Haak et al., 2006). Vid behov av bostadsanpassning kräver många kommuner ett intyg från till exempel en arbetsterapeut som styrker nödvändigheten med anpassningen med hänsyn till funktionsnedsättningen. Detta regleras i Lagen om Bostadsanpassningsbidrag (1992:43). I Boverkets författningssamling står även att mindre omfattande åtgärder där behovet är uppenbart kan beviljas från kommunen utan intyg. (Boverket, 1992) Antalet beviljade bostadsanpassningsbidrag har ständigt ökat. I Sverige ökade siffrorna från 72 700 stycken år 2007 till 75 000 stycken år 2008 (Boverket, 2008). Av Sveriges 290 kommuner har 196 redovisat en ökning av antalet ansökningar som avser dörrautomatik i flerbostadshus (Boverket, 2008). Merparten av alla bostadsanpassningsbidrag, 61 %, gäller dock småbelopp under 5 000 kronor. Den vanligaste åtgärden är justering av trösklar. Större anpassningar som överstiger 100 000 kronor motsvarar endast 2 % av kostnaden för bostadsanpassningsbidrag (Boverket, 2008). När bostadsanpassningsåtgärder är nödvändiga för att en person skall kunna klara sig i hemmet pekar Petersson (2008) på vikten av att åtgärderna påbörjas så snart som möjligt. En eventuell väntetid på anpassningar påverkar personens förmåga att utföra vardagliga sysslor i ökande grad för varje månad sökanden får vänta. Väntan på åtgärder kan även innebära risker för patientens säkerhet då till exempel en ökad fallrisk kan föreligga (Nygård et al., 2004). Både Hagsten (2004) och Di Monaco (2008) pekar på vikten av hembesök hos höftfrakturpatienter efter utskrivning för att undvika ytterligare fall.

5 KLIENTCENTRERAD ARBETSTERAPI I den etiska koden för arbetsterapeuter (FSA, 2005) står att patienten har rätt till självbestämmande utifrån åtgärder grundade på patientens önskemål och behov även om patientens egen förmåga att kunna uttrycka sig är reducerad. Dige (2009) menar att arbetsterapeuters centrala begrepp är aktivitet och delaktighet och betonar därför vikten av ett klientcentrerat perspektiv som en grundläggande etisk värdegrund som professionell arbetsterapeut. Det är inte helt ovanligt att både patienter och anhöriga i kritiska situationer får massor av information och sedan blir tvungna att fatta omedelbara beslut. Detta måste ses som ett misslyckande anser Dige (2009). Arbetsterapeuter på sjukhus avråder i vissa fall från utskrivning till hemmet då det fattas avgörande hjälpmedel för att vardagen skall fungera för patienten eller den anhörige. Trots det skrivs patienten ut (Nygård et al., 2004). Kassberg och Skär (2008) pekar på etiska dilemman då svårigheter att kunna ta hänsyn till patienters delaktighet i beslutstagningar är vanligt förekommande i arbetsterapeuters dagliga arbete. Ofta är dessa situationer svåra att hantera då det är många olika personer inblandade med olika syn på vad som är bäst för patienten. Tamm (1996) menar att det är viktigt att hantera etiska situationer på ett så professionellt sätt som möjligt när många olika personer är inblandade för att uppnå det absolut bästa för patienten. För att som akutarbetsterapeut kunna hantera dessa situationer på ett så professionellt sätt som möjligt kan bland annat den etiska koden finnas som ett stöd (FSA, 2005). SAMVERKAN GER PATIENTSÄKERHET Samverkan är enligt Svensk ordbok (Svenska Akademien sid. 2648, 2009) ett gemensamt handlande för visst syfte. Patientsäkerhet definieras som Säkerhet för patienten mot skada och risk för skada till följd av åtgärd inom hälso- och sjukvården eller brist på sådan åtgärd (Socialstyrelsen, 2004). Författarna till SLL Fokusrapport menar att det brister i samverkan med akutsjukvården då insatserna efter slutenvården är splittrade och ett helhetsansvar saknas (SLL Fokusrapport, 2008). Vårdplanering vid utskrivning från slutenvård fungerar bristfälligt (Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum, 2006). Rehabiliteringsinsatserna för enskilda patienter fungerar inte alltid som de ska i hemmen. De rehabiliteringsinsatser som ges är för vissa patienter omfattande men punktvisa och splittrade.

6 Svårigheterna gäller fram för allt personer med sammansatta behov (Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum, 2006). Socialstyrelsens kartläggningar har visat att brister råder i informationsöverföring till de som skall bedriva rehabilitering i patienternas hem och att brister i samverkan mellan olika verksamheter och enskilda yrkesutövare är en viktig förklaring till detta (Socialstyrelsen, 2007). Det finns stora risker för patientsäkerheten om informationsöverföring mellan olika yrkesutövare som deltar i vårdprocessen kring en patient inte fungerar. Socialstyrelsen menar att det krävs en fungerande kommunikation mellan olika vårdgivare för att vårdkedjan skall fungera och att patientens säkerhet kan garanteras. De fem viktigaste områdena med bristande patientsäkerhet är enligt Socialstyrelsen (2004): Brister i läkemedelshantering. Brister i vårdhygien. Fallskador inom vårdinstitutioner. Bristande vårdrutiner till exempel remisshantering. Bristande kommunikation patient/personal/annan vårdgivare. Socialstyrelsens har tagit fram (SOSFS 2007:10) om Samordning för habilitering och rehabilitering som senast reviderats (2008:20). Till dessa föreskrifter och allmänna råd finns en vägledning framtagen (Socialstyrelsen, 2008). I den presenteras fyra tunga motiv för samverkan: 1. Det etiska motivet - samverkan skall avlasta brukaren bördan att själv hitta rätt i vårdapparaten och förhindra att brukare faller mellan stolarna. 2. Verksamhetsmotivet - en enskild aktör kan inte själv lösa brukarens problem. 3. Effektivitetsmotivet med samverkan kan brukaren uppnå en högre livskvalitet till en lägre samhällskostnad. 4. Kunskapsmotivet samverkan kan bredda och fördjupa kunskapen om fungerande re- /habilitering. Samverkan förstärker specialistkompetensen samtidigt som den integrerar den i en större helhet.

7 En av hörnstenarna i svensk äldrepolitik är att underlätta för äldre personer att leva ett så självständigt liv som möjligt då den officiella policyn i decennier varit den så kallade kvarboendeprincipen". Ingen skall onödigt tidigt behöva flytta till institution utan så länge som möjligt kunna bo kvar i den egna bostaden (SLL Fokusrapport, 2008). Socialstyrelsen står på medborgarens sida och värnar om den enskilda medborgarens rätt till god hälsa och vård. För en optimal återgång till hemmet utförs ofta ett vårdplaneringsmöte innan utskrivning. Det är flera olika faktorer som påverkar personers möjlighet att kunna bo kvar i hemmet varav tekniska hjälpmedel och bostadsanpassning endast är några (Socialstyrelsen, 2007). I Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2005:27 Samverkan vid in- och utskrivning av patient i slutenvård framgår det att inför utskrivning skall en vårdplanering hållas om patienten har behov av insatser efter utskrivning (Socialstyrelsen, 2005). Vårdplaneringsmötet är således ett ypperligt tillfälle för både patient och anhörig om så finns att få vara både delaktiga och få möjlighet att uttrycka sin önskan om fortsatt eller framtida vård och omvårdnad. I en studie av Efraimsson med flera (2006) framgår det att så inte alltid sker. Tvärtom upplever patienterna i deras studie att de inte har möjlighet att påverka sin egen situation och befinner sig i händerna på sjukvårdens olika yrkeskategorier. Dessutom har patienterna inte haft tillräcklig kunskap om mötets syfte och därför inte kunnat vara tillräckligt förberedda för att kunna ta full del i diskussionen runt viktiga frågor gällande deras framtida liv. Anhöriga görs sällan delaktiga i den vård och omsorg som beslutas på ett vårdplaneringsmöte (Äldrecentrum, 2006). SAMVERKAN MELLAN ARBETSTERAPEUTER Flera av Socialstyrelsens föreskrifter berör arbetsterapeuters verksamhet bland annat när det gäller samverkan och överrapportering av information (SOSFS 2005:27, SOSFS 2007:10). I SOSFS 2005:27 står att om patienten har ett stort behov av rehabilitering eller hjälpmedel efter utskrivning skall personal med sådan kompetens delta på vårdplaneringsmöte, till exempel en arbetsterapeut (Socialstyrelsen, 2005). Trots att det är ett angeläget ämne visar författarnas litteratursökning att det finns få studier gjorda inom ämnet som direkt berör arbetsterapeuters samverkan och informationsöverföring mellan olika instanser inom hälso- och sjukvård.

8 Lilja med flera genomförde 2000 en interventionsstudie med syfte att försöka förbättra informationsöverföringen mellan arbetsterapeuter inom olika nivåer i vårdkedjan runt geriatriska patienter. Liljas (2000) resultat visar att tiden spelar en avgörande roll och påverkar informationsöverföringen på olika sätt. Ofta har arbetsterapeuter en stor arbetsbörda och hinner ibland på grund av snabba utskrivningar inte göra någon bedömning av patientens förmågor. Ifyllnad av olika dokument för överföring av information upplevs ta ytterligare tid i anspråk av arbetsterapeuten. Ibland finns inte tid att göra en överrapportering eller om några dagar har gått sedan patientens utskrivning och kontakt ännu inte etablerats med den nästa länken i vårdkedjan kan arbetsterapeuten uppleva att överrapportering inte längre är så aktuell (Lilja et al., 2000). Ytterligare ett resultat av Lilja med flera (2000) är att en strukturerad överrapporteringsmall är viktig för att få ett gemensamt språk mellan kollegor och för att kunna vara mera exakt i sin överrapportering. Trots en bra mall är det dock svårt att få till ett heltäckande instrument och därför behövs ofta ett kompletterande samtal mellan de olika arbetsterapeuterna. Framför allt gäller det information som berör patientens känslor och motivation som kan vara svårt att få ner i skrift (Lilja et al., 2000). Ett praktiskt problem som framkommer i Liljas studie (2000) är hur skriftlig information på ett professionellt och säkert sätt skall överföras till nästa person i vårdkedjan med hänsyn till ett patientsäkerhetsperspektiv då det är sekretessbelagda handlingar. I ett examensarbete från Luleå tekniska universitet skrev två arbetsterapeutstudenter 2005 en c-uppsats med titeln Distriktsarbetsterapeuters erfarenheter av klientöverrapportering från sjukhuset (Andersson och Sandberg, 2005). Resultatet i den är i många fall överrensstämmande med Liljas (2000) studie. Distriktsarbetsterapeuterna i studien från Luleå pekar på tiden som en viktig faktor och önskar få överrapporteringarna i tid för att kunna planera och strukturera sin arbetstid men är medvetna om sjukhusets snabba utskrivningar (Andersson och Sandberg, 2005). Innehållet i överrapporteringen var viktig för distriktsarbetsterapeuterna. Andersson och Sandberg (2005) påpekar vikten av att en arbetsterapeut haft kontakt med patienten på akutsjukhuset och att bedömningar utförts för att överrapporteringen skall vara så innehållsrik som möjligt. I vissa fall fick distriktsarbetsterapeuten överrapporteringar från sjuksköterskorna på sjukhuset vilket innebar att viktig information saknades för att kunna fortsätta rehabiliteringen.

9 Majoriteten av distriktsarbetsterapeuterna i ovanstående studie från Luleå föredrog muntlig överrapportering för att vid behov under samtalet kunna förtydliga oklarheter vilket kan vara svårt vid enbart skriftliga överrapporteringar (Andersson och Sandberg, 2005). För att kunna tillgodose patienters behov av bedömning, rehabilitering och anpassningar i hemmet efter utskrivning från akutsjukhuset är det önskvärt att kontakten mellan arbetsterapeuten på sjukhuset och distriktsarbetsterapeuten fungerar optimalt. Detta för att säkerställa patientens behov av fortsatt arbetsterapi och säkra kontinuiteten i behandlingen. Men även ur ett patientsäkerhetsperspektiv för att patienten och dess anhöriga skall kunna känna sig trygga inför och efter återgång till hemmet. I arbetet på ett akutsjukhus med korta vårdtider är det viktigt att kontakt med distriktsarbetsterapeuten kan etableras på ett så tidseffektivt sätt som möjligt. Författarna till studien är själva verksamma inom slutenvård på akutsjukhus och är beroende av en fungerande kontakt med distriktsarbetsterapeuter för att säkerställa en fortsatt arbetsterapeutisk vårdkedja för patienterna vad gäller behandling, hjälpmedelsförskrivning och bostadsanpassningsåtgärder. Författarna valde att studera det valda ämnet då de av klinisk erfarenhet vet att det inte alltid fungerar tillfredsställande vid överrapporteringar till distriktsarbetsterapeut. Dessutom hade författarna klinisk erfarenhet av att det i nuläget inte finns något självklart och likvärdigt sätt att utföra överrapporteringarna på i Stockholms Län.

10 SYFTE Syftet med studien var att kartlägga arbetsterapeuters erfarenheter på tre akutsjukhus av överrapportering till distriktsarbetsterapeuter i Stockholms län. FRÅGESTÄLLNINGAR I vilken utsträckning överrapporterar akutarbetsterapeuter till distriktsarbetsterapeuter? Hur utför akutarbetsterapeuter överrapporteringar till distriktsarbetsterapeuter och vilka är deras erfarenheter av det? Hur skulle akutarbetsterapeuter vilja utföra överrapporteringar till distriktsarbetsterapeuter? Finns det några geografiska skillnader vid överrapportering från akutarbetsterapeuter till distriktsarbetsterapeuter i Stockholms Län? METOD DESIGN En kvantitativ ansats valdes eftersom studiens syfte var att kartlägga arbetsterapeuters erfarenheter på tre akutsjukhus av överrapportering till distriktsarbetsterapeuter i Stockholms Län (Patel & Davidsson, 2003). Studien genomfördes med en webbaserad enkät. En webbenkät (Bilaga I) med fasta svarsalternativ som kompletterades med tre öppna frågor med möjlighet för svarande att ange egna kommentarer konstruerades i datasystemet Websurvey (Trost, 2007). Som hjälp vid utformandet av enkäten användes litteratur inom området enkätundersökningar (Trost, 2007). Ett e-brev (Bilaga II) skickades ut till samtliga verksamhetschefer och sektionschefer med information angående studien samt att deras anställda skulle komma att tillfrågas om deltagande i studien. Samtliga gav sitt samtycke till detta. En enkät i pappersformat genomfördes som pilotenkät på fyra arbetsterapeuter som motsvarar den aktuella undersökningsgruppen (Kylén, 2004; Patel och Davidsson, 2003). Utifrån pilotenkäten gjordes vissa omformuleringar av enkätfrågorna samt justeringar av frågeordningen för att svara mot studiens syfte och frågeställningar.

11 URVAL Alla akutarbetsterapeuter som arbetar inom slutenvård på de tre största akutsjukhusen i Stockholms län och som överrapporterar till distriktsarbetsterapeuter inbjöds till att besvara en webbenkät. Detta urval gjordes då det är stora jämförbara sjukhus samt ger en god geografisk spridning över Stockholms Län. Initialt uppskattades antalet akutarbetsterapeuter till ett antal av knappt 60 stycken. Akutarbetsterapeuter som arbetar i öppenvård, dagvård eller av annan anledning inte överrapporterar till distriktsarbetsterapeut exkluderades. Således återstod 48 arbetsterapeuter aktuella för studien. Detta visar att många arbetsterapeuter på akutklinker är verksamma inom öppenvård och dagvård eller på annat sätt inte överrapporterar till distriktsarbetsterapeut. På två av akutsjukhusen arbetar även arbetsterapeuter verksamma inom geriatrisk verksamhet som även de exkluderades. Orsaken till detta var att författarna anser att deras arbetsterapeutiska interventioner skiljer sig från akutarbetsterapeuternas. DATAINSAMLING Då en webbenkät skulle skickas ut via e-brev på arbetsplatsen hämtades aktuella e- postadresser från landstingets elektroniska katalog över anställda som finns lättillgänglig för alla anställda i SLL. Ett e-brev (Bilaga III) skickades ut till alla som inkluderades i studien där syftet med studien beskrevs. I e-brevet fanns en länk bifogad till webbenkäten. Svarstiden på webbenkäten sattes till två veckor vilket informerades om i anslutning till enkäten. Efter en vecka hade 23 arbetsterapeuter svarat på enkäten. Påminnelse skickades då ut till 25 arbetsterapeuter. DATABEARBETNING Enkätsvaren från de slutna frågorna sammanställdes och bearbetades i datasystemet Websurvey. Materialet analyserades av författarna utifrån en kvantitativ ansats (Patel och Davidsson, 2003) då resultaten från de olika sjukhusen tabulerades i Websurvey och på så sätt kunde jämföras med varandra. Resultatet presenteras i siffror men även med deskriptiv statistik (Patel och Davidsson, 2003) i form av stolpdiagram. Akutarbetsterapeuternas egna kommentarer i enkäten bröts ner i mindre delar och grupperades i kategorier för att återspegla det centrala budskapet. Dessa kategorier sammanfördes i gemensamma teman och presenteras tillsammans med vissa enskilt avidentifierade kommentarer för att berika resultatet (Patel och Davidsson, 2003).

12 När resultatet sammanställts och presenteras är ett av sjukhusen uppdelade som två då verksamhet bedrivs på två geografiskt skilda områden vilket således innebär att akutarbetsterapeuter från fyra olika enheter deltagit i studien. ETISKA ASPEKTER Samtliga arbetsterapeuter som tillfrågades informerades i anslutning till enkäten om att deltagande i studien var frivilligt samt att resultatet skulle behandlades konfidentiellt och att svaren inte skulle kunna härledas till specifika personer. Dessutom ansåg inte författarna att frågorna var av personlig karaktär utan mer berörde den enskilde arbetsterapeutens yrkesroll. Några specifika patientfall har inte berörts i studien.

13 RESULTAT Enkäten skickades ut till 48 akutarbetsterapeuter och besvarades av 32 stycken (66,7 %). Svaranden i studien är tre stycken (50%) akutarbetsterapeuter från Danderyds sjukhus och 13 (54,2%) från Karolinska universitetssjukhuset, Solna. Svar finns även från åtta (88,9%) akutarbetsterapeuter från Södersjukhuset och åtta (88,9%) från Karolinska universitetssjukhuset Huddinge. DESKRIPTIV DATA Resultatet visar att arbetsterapeuter som arbetar inom akutsjukvård har lång arbetslivserfarenhet. Majoriteten (46,9 %; n=15) av svarande akutarbetsterapeuter i studien har varit utbildade arbetsterapeuter i nio år eller längre. De har även arbetat på sin nuvarande arbetsplats fem år eller längre (56,2 %; n=18). I enkätsvaren under kommentar rörande överrapportering uttrycker en arbetsterapeut Då man arbetat på samma arbetsplats en tid bygger man upp kontakter med kollegor inom primärvården vilket bygger ömsesidigt förtroende och underlättar överrapporteringar. I VILKEN UTSTRÄCKNING ÖVERRAPPORTERAR AKUTARBETSTERAPETUER? Flertalet (50 %; n=16) av akutarbetsterapeuterna överrapporterar några ggr per månad till distriktsarbetsterapeut men många(40,6 %; n:13) gör det en gång i veckan eller oftare (Figur 1). Figur 1: Hur ofta akutarbetsterapeuter i genomsnitt överrapporterar till distriktsarbetsterapeut. (1) Flera ggr/v 3 9,4% (2) C:a 1 ggr/v 10 31,2% (3) C:a några ggr/månad 16 50% (4) C:a 1 ggr/månad 1 3,1% (5) Mera sällan 2 6,2% Antal personer Antal svar på frågan: 32

14 HUR ÖVERRAPPORTERAR AKUTARBETSTERAPEUTER OCH DERAS ERFARENHETER AV DET? Resultatet visar på att det vanligaste överrapporteringssättet är per telefon vilket 75 % (n=24) av arbetsterapeuterna svarar att de oftast gör, 59 % (n=19) uppger att tillgängligheten hos distriktsarbetsterapeuterna vid telefonöverrapportering inte är tillfredställande. I enkätsvaren under kommentar rörande överrapportering uttrycker en arbetsterapeut: Tillgängligheten är viktig. Telefonsvarare som man kan lämna meddelande på när man söker kollegan utanför telefontiden. Viktigt att få kontakt snabbt och att föra en dialog som jag upplever ger mer än en skriftlig sammanfattning. Det framkommer oftast mer information via ett telefonsamtal tycker jag. En kombination av muntlig och någon form av skriftlig överrapportering är även vanligt då 31,2 % (n=10) av akutarbetsterapeuterna svarat oftast samt 56,2 % (n=18) svarat ibland. Överrapportering sker även på andra sätt: med hjälp av remiss 31,2 % (n=18) svarar ibland och 23,1 % (n=8) svarar oftast, genom användande av överrapporteringsmall 21,9 % (n=7) svarar oftast och 6,2 % (n=2) svarar ibland samt skickande av journalanteckning 43,8 % (n=14) svarar ibland och 28,1 % (n=9) svarar oftast. Skriftliga dokument som arbetsterapeuten skickar till distriktsarbetsterapeut sker nästan uteslutande med hjälp av fax 87,5 % (n=28). Femton (46,9 %) av akutarbetsterapeuter är tillfredsställda med detta tillvägagångssätt vilket 14 (43,8 %) inte är ur sekretesshänseende. Av akutarbetsterapeuterna upplever 43,8 % (n=14) att handläggning runt omkring och överrapportering tar lagom lång tid medan lika många, 43,8 % (n=14), att det går åt för mycket av arbetstiden till handläggning runt och överrapportering (Figur 2). Figur 2: Hur mycket av akutarbetsterapeuten arbetstid Antal svar på frågan: 32 upplevs gå åt till handläggning runt och överrapportering. (1) För lite 1 3,1% (2) Lagom 14 43,8% (3) För mycket 14 43,8% (4) Ingen uppfattning 3 9,4% Antal personer

15 HUR SKULLE AKUTARBETSTERAPEUTER VILJA ÖVERRAPPORTERA? De flesta akutarbetsterapeuter 37,5 % (n=12) önskar använda en kombination av muntlig och skriftlig överrapportering. Därefter följt av telefonöverrapportering 28,1 % (n=9), färdig överrapporteringsmall 21,9 % (n=7), remiss 18,8 % (n=6) samt annat alternativ (elektronisk remiss, remiss via Take Care, via journalsystemet Take Care, via gemensam journal). Ingen av akutarbetsterapeuterna väljer att överrapportera genom att enbart skicka journalanteckningar (Figur 3). I enkätsvaren under kommentar rörande överrapportering uttrycker en arbetsterapeut Distriktsarbetsterapeut ska inte bli irriterad över att vi inom akutsjukvården önskar överrapportera per telefon för att kunna diskutera fallet. Absolut kompletterar man med en skriftlig överrapportering angående skada och restriktioner ur patientsäkerhetsperspektiv men ibland är det mycket bättre att få diskutera sitt fall istället för att bara faxa. Det sker sällan eller aldrig någon återkoppling från distriktsarbetsterapeuten till akutarbetsterapeut oavsett vilket överrapporteringssätt som har använts. Majoriteten av akutarbetsterapeuterna önskar återkoppling i vissa ärenden vid muntlig överrapportering 62,5 % (n=20) samt vid skriftlig överrapportering 46,9 % (n=15). Nedan följer ett referat som belyser ovanstående resultat: En bra överrapportering är att få en bekräftelse att de mottagit remissen och ett svar när de utfört åtgärderna.

16 Figur 3: Hur akutarbetsterapeuter skulle vilja överrapportera om de hade ett eget val. (1) Telefonöverrapportering 9 28,1% (2) Färdig 7 21,9% överrapporteringsmall (3) Remissförfarande 6 18,8% (4) Skicka 0 0% journalanteckningar (5) Kombination av 12 37,5% muntlig och skriftlig överrapportering (6) Annat alternativ 4 12,5% Antal personer Antal svar på frågan: 32 Annat alternativ: Elektronisk remiss Remiss via Take Care Via journal system Take care Via gemensam journal. FINNS DET NÅGRA GEOGRAFISKA SKILLNADER? Resultatet visar på att det finns skillnader mellan de olika sjukhusen hur överrapportering sker, hur ofta den sker och hur överrapporteringen upplevs. Akutarbetsterapeuterna på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge gör flest överrapporteringar till distriktsarbetsterapeut, 75 % (n=6) överrapporterar en gång i veckan eller oftare. Överrapportering sker oftast 87,5 % (n=7) med hjälp av telefon och tillgängligheten upplevs som ej tillfredsställande 87,5 % (n=7). Vid eget val av överrapporteringssätt önskar arbetsterapeuter 50 % (n=4) genomföra det med hjälp av remissförfarande följt av färdig överrapporteringsmall 37,5 % (n=3). På frågan om tidsåtgång vid överrapportering svarar 87,5 % (n=7) av arbetsterapeuterna att de upplever att det tar för mycket av deras arbetstid. Vid skriftlig överrapportering med fax upplever 62,5 % (n=5) av akutarbetsterapeuterna det som inte tillfredsställande ur sekretesshänseende.

17 Vid en kombinerad skriftlig och muntlig överrapportering upplever 87;5 % (n=7) av akutarbetsterapeuterna det ej som tillfredsställande. På Karolinska Universitetssjukhuset Solna har alla arbetsterapeuter (100 %; n=13) svarat att man oftast överrapporterar per telefon där mottagande distriktsarbetsterapeuts engagemang upplevs tillfredsställande 69,2 % (n=9). Överrapportering sker några gånger per månad uppger 53,8 % (n=7) av akutarbetsterapeuterna. Vid eget val av överrapporteringssätt väljer 38,5 % (n=5) arbetsterapeuter telefonöverrapportering samt 30,8 % (n=4) en kombination av muntlig och skriftlig överrapportering. Vid skickande av skriftlig överrapportering upplever 61,5 % (n=8) det tillfredsställande ur sekretesshänseende. Arbetsterapeuter på Södersjukhuset (SÖS) överrapporterar oftast (75 %; n=6) med hjälp av färdig överrapporteringsmall vilken alltid skickas med hjälp av fax (100 %; n=8). Detta upplevs sällan som tillfredsställande ur sekretesshänseende (62,5 %; n=5). Vid eget val av överrapportering väljer en majoritet (62,5 %; n=5) en kombination av muntlig och skriftlig överrapportering. Överrapportering sker några gånger per månad svarar 75 % (n=6) av akutarbetsterapeuterna. Vid överrapportering per telefon svarar 62,5 % (n=5) att tillgängligheten ej är tillfredsställande men att engagemanget från mottagande distriktsarbetsterapeut är tillfredsställande svarar 75 % (n=6). På Danderyds sjukhus svarar 100 % (n=3) av arbetsterapeuterna att överrapportering oftast sker per telefon vilket upplevs tillfredsställande (66,7 %; n=2). Överrapportering sker 1 gång i veckan svarar 66,7 % (n=2) av akutarbetsterapeuterna. Tidsåtgången vid överrapportering upplevs som lagom 66,7 % (n=2) av akutarbetsterapeuterna. Journalhandling används ibland som överrapportering av akutarbetsterapeuterna (100 %; n=3) vilket skickas per fax (100 %; n=3) och upplevs som tillfredsställande av 100 % (n=3) ur sekretesshänseende.

18 EN BRA ÖVERRAPPORTERING Akutarbetsterapeuterna ombads i enkäten att med egna ord ange vad som kännetecknar en bra överrapportering till distriktsarbetsterapeut. I många av kommentarerna 41,9% (n=13) framkom det önskemål om muntlig överrapportering för att kunna överrapportera relevant och tillräcklig information samt undvika missförstånd. Viktig bakgrundsinformation om patienten kan vidarebefordras till distriktsarbetsterapeuten och bägge sidor kan tydliggöra vilken information som behövs. Några akutarbetsterapeuter 22,6% (n=7) har uttryckt att det är positivt att ha kontakt med engagerade kollegor som bemöter en med positiv respons och förtroende för gjorda bedömningar. Några akutarbetsterapeuter 22,6% (n=7) nämner även tiden som en viktig faktor för en bra överrapportering. Det handlar framför allt om att kunna komma i kontakt med varandra på ett smidigt sätt men även om en tidseffektiv handläggning. Nedan följer några referat som belyser ovanstående resultat: Jag tycker att det är bra att ta kontakt med distriktsarbetsterapeuten redan i ett tidigt skede. Det är även bra att ha en diskussion om utskrivning för att distriktsarbetsterapeuten ska ha möjlighet att följa upp så snart in på utskrivning som möjligt. När en äkta känsla av samförstånd uppstår och vi gör en gemensam insats för patienten. En bra överrapportering är när det är lätt att få tag på den man söker och ett bra bemötande. Positiv respons med förtroende för gjord bedömning samt att distriktsarbetsterapeuten kan ge besked om när hembesök kan ske. EN DÅLIG ÖVERRAPPORTERING Akutarbetsterapeuterna ombads i enkäten att med egna ord ange vad som kännetecknar en dålig överrapportering till distriktsarbetsterapeut. Några akutarbetsterapeuter 18,8% (n=6) uttrycker att de möts av en distriktsarbetsterapeut som ifrågasätter akutarbetsterapeutens bedömning och önskemål om åtgärder. En känsla av att ringa och besvära samt ta distriktsarbetsterapeutens tid i anspråk beskriver några akutarbetsterapeuter.

19 Många akutarbetsterapeuter 46,9 % (n=15) berör även distriktsarbetsterapeuternas bristande tillgänglighet. En akutarbetsterapeut beskriver följande Man ringer och får inte tag i distriktsarbetsterapeuten man får ringa ett antal ggr innan man får tag på rätt person. Det har ibland tagit upp till en vecka svarar då DAT att hon ej kan komma förrän om en vecka då har inte patienten fått hjälp i direkt anslutning till hemgång. Det framkommer även synpunkter 31,3% (n=10) på att vissa distriktsarbetsterapeuter inte är intresserad av muntlig överrapportering utan kräver ett skriftligt dokument. Detta skapar en extra arbetsuppgift för akutarbetsterapeuten som i många fall ger merjobb och extra tidsåtgång. Dokumenten faxas men akutarbetsterapeuten saknar återkoppling på om faxet har kommit fram. Detta känns inte patientsäkert utrycker flera akutarbetsterapeuter 37,5% (n=12). Nedan följer några referat som belyser ovanstående resultat: Patienten lämnas ut till..vem? Det är ofta så att patienten inte klarar av att kontakta distriktsarbetsterapeuten själv och vi lägger stor del av vårt arbete på överrapporteringar. När känslan av att vi är två parter där ansvaret för patienten är oklart. Det är längre väntetider att få insatser av distriktsarbetsterapeut i närliggande kommuner runt Huddinge sjukhus jämfört med kommuner längre bort samt kommuner norr om Stockholm vilket inte är acceptabelt då bostadsort får direkt konsekvens till hur snabbt patienten kan få insatser från distriktsarbetsterapeut.

20 ÖVRIGA KOMMENTARER Akutarbetsterapeuterna ombads i enkäten att med egna ord ange övriga kommentarer rörande överrapportering till distriktsarbetsterapeut. En akutarbetsterapeut (3,3%) uttrycker ett behov av tydligare ramar av vad som ingår i bägge parters uppdrag. Idag finns oklarheter kring ansvar rörande vissa insatser vilket lätt leder till frustration och onödig irritation då alla har en pressad arbetssituation. Två akutarbetsterapeuter (6,3%) nämner önskemål om någon form av gemensam och tydlig mall att använda vid överrapportering. Fyra akutarbetsterapeuter (12,5%) nämner det gemensamma dokumentationssystemet Take Care som både underlättar vid överrapporteringar samt möjliggör återkoppling på ett enkelt sätt. Nedan följer några referat som belyser ovanstående resultat: Underbart att någon kan ha fortsatt kontakt med patienten även efter sjukhusvistelsen. Bra med regelbundna nätverksträffar. Bättre fungerande rutiner, telefontider och uppdatering om telefonlistor till distriktet. Oftast är det goa kollegor på distriktet. Lämpligt om alla hade samma journalsystem Det är mycket bra om alla kommer överens om en överrapporteringsmall. Allt som skulle underlätta överrapportering mottages tacksamt.

21 KONKLUSION Akutarbetsterapeuter överrapporterar flera gånger i månaden eller oftare till distriktsarbetsterapeut. Dessa överrapporteringar sker huvudsakligen muntligen genom telefonkontakt. Vanligt är även en kombination av skriftlig och muntlig överrapportering där de skriftliga dokumenten överförs med fax. Detta är ett tillvägagångssätt som häften av akutarbetsterapeuterna är tillfredsställda med men hälften inte är ur sekretesshänseende. Hälften av akutarbetsterapeuterna upplever att för mycket av arbetstiden läggs på handläggning runt och överrapporteringar till distriktsarbetsterapeuter. En bidragande orsak kan enligt resultatet vara distriktsarbetsterapeuternas bristande tillgänglig. Akutarbetsterapeuter får sällan eller aldrig någon form av återkoppling på överrapporteringar till distriktsarbetsterapeut vilket en majoritet skulle önska framför allt i vissa komplicerade ärenden. Studien visar även på att det finns geografiska skillnader i Stockholms Län. Skillnaderna består i hur ofta överrapporteringar görs, hur de görs samt upplevelser runt själva överrapporteringen. Generellt visar resultatet på en tendens att akutarbetsterapeuter som är verksamma i norra Stockholm är mera nöjda med överrapporteringar till distriktsarbetsterapeuter än akutarbetsterapeuter verksamma i södra Stockholm. DISKUSSION METODDISKUSSION Då en kvantitativ studie genomfördes valde författarna enkät som metod för kartläggningen och därmed uppnås syftet med studien. Fördelar med enkät är att många akutarbetsterapeuter kan delta i studien samt att anonymiteten kan garanteras. För att utnyttja ny teknik valdes att göra en webbaserad enkät i dataprogrammet Websurvey som används av Karolinska Institutet. Webbenkäten distribuerades till svaranden genom e-brev. Författarnas förhoppning var att detta var ett snabbare och smidigare sätt att nå akutarbetsterapeuter istället för utskick per post då aktuella e-postadresser från landstingets elektroniska katalog över anställda lätt fanns att tillgå. Vid utformandet av enkäten valdes fasta svarsalternativ som kompletterades med tre öppna frågor där svaranden gavs möjlighet att ange egna kommentarer.

22 Enligt Trost (2007) är det svåra med fasta svarsalternativ att de även ska fungera för de svarande inte bara för tillverkaren. Dessutom ville författarna undvika ett för stort antal frågor vilket kan minska svarsfrekvensen. Enligt Kylén (2004) är det bra att prova en försöksversion av enkäten på 3-5 personer i den aktuella målgruppen. En försöksversion av enkäten gav författarna möjlighet att justera frågornas innehåll, sekvens, antal och formuleringar för att fungera på ett bra sätt. Detta för att svara på syftet i studien. För att kunna få svar på vissa frågor som inte berördes i de fasta svarsalternativen gavs svaranden möjlighet att kunna ge egna kommentarer i de tre öppna frågorna. Vid sammanställningen framkom det att kommentarerna var intressanta och gav en tydligare bild av överrapportering. Författarna valde att presentera de egna kommentarerna separat för att ge ytterligare förklaring och styrka till resultatet i studien. Trots det kan författarna sakna vissa frågor som borde ha funnits med som fasta svarsalternativ till exempel vilka ärenden som vanligtvis överrapporteras. Dessutom skulle svarsalternativen på vissa frågor kunnat vara annorlunda då misstänkta oklarheter förekommit. Exempelvis delade författarna upp de olika överrapporteringssätten var för sig i separata frågor med flera svarsalternativ (enbart, oftast, ibland, sällan och aldrig). Detta försvårade bearbetningen av svaren då svarsalternativ vilka kunnat vara mera exakta. Den aktuella målgruppen för enkäten var relevant för frågeställningen. Dock blev antalet akutarbetsterapeuter aktuella för studien färre än vad som initialt beräknades. Trots att endast 32 akutarbetsterapeuter har deltagit i studien anser författarna att ett rikt material samlats in. Svaren måste anses tillförlitliga då akutarbetsterapeuternas egna kommentarer i många fall är samstämmiga. En viss del av bortfallet kan förklaras med att författarna använt titeln distriktsarbetsterapeut. Det är inte en så vanlig titel för arbetsterapeuter i till exempel stroketeam till vilka vissa akutarbetsterapeuter överrapporterar. Titel arbetsterapeut i primärvård hade kanske varit en bättre titel att använda. Det kan även vara så att det är flera akutarbetsterapeuter som är verksamma i dagvård och öppenvård än författarna haft kännedom om. Där har i så fall har författarna brustit i sitt förarbete.

23 Författarna diskuterade initialt att inkludera alla akutarbetsterapeuter i studien men valde slutligen att exkludera akutarbetsterapeuter verksamma i dagvård och öppen vård. Deras överrapporteringar till distriktsarbetsterapeuter sker på andra villkor då deras patienter sällan har behov av lika snabba åtgärder som patienter från slutenvårdsavdelningar. När resultatet sammanställdes och presenterades var ett av sjukhusen uppdelade som två skilda då verksamhet bedrivs på två geografiskt skilda områden. Det innebär att akutarbetsterapeuter från fyra olika enheter deltagit i studien. Svarsfrekvensen har från två av enheterna varit markant högre än de övriga två vilket kan förklaras med att författarna är verksamma där. En studie med liknande syfte hade även kunnat genomföras som kvalitativ studie genom intervjuer med akutarbetsterapeuter. Ett mindre antal hade då kunnat intervjuas än som nu deltagit i enkäten. RESULTATDISKUSSION Som arbetsterapeut på akutsjukhus är det en vanligt förekommande arbetsuppgift att överrapportera till distriktsarbetsterapeut. Resultatet i studien visar att det sker några gånger i månaden eller oftare upp till flera gånger i veckan. Det är därför lätt att förstå att många akutarbetsterapeuter upplever att för mycket av deras arbetstid som går åt till överrapporteringar och handläggning runt det. Det skiljer sig säkert från sjukhus till sjukhus och även mellan olika akutarbetsterapeuter vilka patienter som akutarbetsterapeuten bedömer behöver överrapporteras till distriktsarbetsterapeut och vilka som kan ta kontakt med distriktsarbetsterapeuten själva. Någon gemensam nivå för när akutarbetsterapeuten skall överrapportera till distriktsarbetsterapeut och när patienten själv kan ta kontakt är troligtvis svårt att skapa då det är många faktorer som spelar in vid behov av överrapportering. Några riktlinjer hade varit bra att fastställa för att kunna hjälpa till med prioriteringar och därmed avlasta akutarbetsterapeuten konstaterar författarna. De flesta akutarbetsterapeuter överrapporterar muntligt genom telefonkontakt med distriktsarbetsterapeuten. Detta är ett sätt som man är tillfredsställd med men inte tycker fungerar utmärkt. Många akutarbetsterapeuter tycker att distriktsarbetsterapeuternas tillgänglighet är dålig. Dessutom är det tidsödande då det är svårt att komma i kontakt med varandra och mycket tid går åt till att leta efter rätt telefonnummer till rätt distriktsarbetsterapeut, passa telefontider och sitta i telefonköer.