EN EPIDEMI AV ÖVERVIKT I Sverige och resten av världen sprider sig en epidemi av övervikt med en lång rad negativa hälsoeffekter på kort och lång sikt. Denna epidemi förklaras av livsstilsförändring i vardagen vilket gör att utvecklingen bör kunna vändas. GRAVIDITET & ÖVERVIKT Graviditeten kan bli starten på en övervikt Många kvinnor med övervikt och fetma uppger att graviditeten var starten på viktproblemet. Det innebär att kvinnan under graviditeten ökar sitt kroppsfett mer än vad som sedan förbrukas under amningsperioden. Delar av viktuppgången från graviditeten kvarstår och ökas ytterligare vid nästa graviditet. Risk för komplikationer Övervikt vid graviditetens början ger ökad risk för komplikationer i form av graviditetsdiabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlproblem och komplikationer vid förlossningen på grund av stort barn. En kraftig övervikt ökar också risken för havandeskapsförgiftning. Risken för komplikationer stiger med ökande BMI och kvinnor med BMI 35 betraktas som högriskpatienter. Onödig viktuppgång kan undvikas I Sverige har idag ca 1/3 av kvinnorna en övervikt redan vid första besöket på mödrahälsovården, d v s tidigt i graviditeten (tabell 1). En gravid kvinna skall inte banta, men gärna till viss del växa i sin vikt (tabell 2). Detta är möjligt genom nyttig mat i lagom mängd och fysisk aktivitet, t ex promenader, simning eller den idrottsutövning som kvinnan är van vid sedan tidigare. Det kan vara av värde att känna till att graviditeten i sig i fullgången tid vanligen medför en viktökning på ca 9 kg fördelat enligt uppgifterna i tabell 3. Tabell 1. Kvinnors Body Mass Index (BMI) i tidig graviditet, 2002. Definition BMI (kg/m 2 ) % Totalt (kg) Tabell 2. Rekommenderad viktökning under graviditeten i relation till tidigare vikt. Under 2:a - 3:e trimestern (kg per vecka) Undervikt <19.9 8 13 18 0.5 Normalvikt 20.0-24.9 46 Övervikt 25.0 29.9 21 11.5-16 0.4 Fetma >30.0 9 6-8 0.3 Medicinska Födelseregistret (MFR); uppgift saknas för 16% Tabell 3. Orsaker till förväntad viktökning (gram) under graviditet Barnet 3500 Livmoder 1000 Extracellulär vätska 1200 Moderkakan 650 Blodvolym 1300 Fostervatten 800 Bröst 400 Totalt 8850 gram (ca 9 kg) 2008-09-12 1
NÅGRA ORD OM ÖVERVIKT Mått för övervikt & fetma Body Mass Index (BMI) är ett mått som ofta används vid definiering av övervikt och fetma. För vuxna innebär övervikt ett BMI mellan 25 och 30 kg/m 2 och fetma mer än 30 kg/m 2 (tabell 4). Tabell 4. WHOs definition av olika BMI-nivåer för vuxna. Definition BMI Undervikt <18.4 Normalvikt 18.5 24.9 Övervikt 25.0 29.9 Fetma Grad I 30.0 34.9 Grad II 35.0 39.9 Grad III >40.0 BMI räknas ut genom att ta vikten (kg) / längden (meter) i kvadrat, t ex en person som väger 70 kg och är 170 cm (1.7 meter) har ett BMI på 24,2 kg/m 2 [70 kg / 1,7 m x 1,7 m]. Bukfetma är särskilt ohälsosamt och här kan midjemåttet vara vägledande. Hos män bör midjemåttet vara högst 94 cm (absolut under 102 cm) och för kvinnor högst 80 cm (absolut under 88 cm). Övervikt och fetma hos barn och ungdomar kan diagnostiseras med stöd av de tillväxtkurvor som används inom barn- och skolhälsovården. Barnet anses överviktigt om vikten överstiger längden med två tillväxtkanaler (+2SD) vid en viss ålder. BMI kan också användas men då måste hänsyn tas till att detta normalt varierar med barnets ålder och kön. Det så kallade ISO-BMI-måtten tar hänsyn till detta (figur 1). Figur 1. Flickor och pojkars BMI i relation till ålder, sk ISO-BMI. 2008-09-12 2
Hur vanligt är det? Vuxna Andelen överviktiga och feta svenskar är hög, vilket är oroande. I Folkhälsoinstitutets Folkhälsoenkät 2006 rapporteras övervikt hos 53% av männen (varav 11% har fetma) och 41 % av kvinnorna (varav 13 % har fetma) i åldern 16-84 år. Detta innebär att ca 2.1 miljoner vuxna i vårt land har övervikt och ca 630 000 har fetma. Rapporter från Västerbottens hälsoundersökningar (40-, 50-. och 60-åringar) visar en oroande utveckling (figur 1). 20,0 17,5 15,0 12,5 Män Kvinnor 10,0 7,5 5,0 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Figur 1. Andelen vuxna i Västerbotten med fetma under åren 1993-2007. Åldersjusterat. [Weinehall L et al; 2008] Barn- och ungdomar I studier bland barn och ungdomar i ålder 4-18 år rapporteras övervikt hos 14-23 %, varav 1-4 % har fetma. En skolstudie i Västerbotten (årskurs 0,1 och 4) bekräftar detta och visar också att det är en tydlig ökning över tiden (figur 2). Än mer oroande för länets hälsoutveckling är att redan vid 4 års ålder rapporteras övervikt hos 19 % av pojkarna (varav fetma 3 %) och 22 % av flickorna (varav fetma 5 %) (K:son Blomquist H, 2004). Dock tycks nu skönjas en tendens till att viktökningen planar ut och stagnerar bland barn och unga. Detta är mycket positiva tecken. En anledning kan vara att ungdomars matvanor har förbättrats de senaste åren. Bland annat har andelen som dagligen äter sötsaker eller dricker läsk halverats. Samtidigt har andelen ungdomar som dagligen äter frukt och grönsaker ökat. 2008-09-12 3
25 20 Fetma Övervikt % 15 10 5 0 1986 2001 Figur 2. Andelen barn i Umeå med övervikt och fetma åren 1986 och 2001. [Petersen S et al, 2003] Övervikt och fetma är ojämlikt fördelat både bland barn och vuxna, vilket tenderar att öka med tiden. Risken är större i familjer som bor på landsbygden jämfört med tätorterna, i familjer med låg socioekonomisk nivå och/eller kortare utbildning och i familjer som är förstaoch/eller andra generationens invandrare. Komplikationer på kort och lång sikt Fetma är en sjukdom med stora hälsorisker både medicinskt och psykosocialt. En överviktig person, både barn och vuxna, har en överhängande risk att längre fram utveckla fetma. Barn med fetma har sämre självförtroende och oftare psykiska problem jämfört med andra barn. De har ofta sänkt insulinkänslighet med en ökad risk att utveckla diabetes typ II och processen med åderförkalkning är mer uttalad än för andra. Vuxna med fetma, speciellt bukfetma, har en ökad risk för en lång rad hälsoproblem, t ex diabetes typ II, åderförkalkning, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom och slaganfall. 2008-09-12 4
Vad beror det på? Utvecklingen av fetma sker i ett samspel mellan arv och livsstil, så som flertalet sjukdomar. Förutom det biologiska arvet (arvsmassan) har även ett socialt arv betydelse, d v s inom en familj är föräldrarnas livsstil tongivande och tas efter av barnet. Om föräldern/föräldrarna är feta ökar risken att även barnet utvecklar en fetma. Risken för att ett barns fetma skall kvarstå som vuxen ökar ju tyngre barnet är och ju längre upp i åren de extra kilona följer med. Epidemin av övervikt orsakas av en förändrad livsstil. Sannolikt är det en kombination av minskad fysisk aktivitet och ett ökat energiintaget som är orsaken. För den enskilde individen kan denna obalans mellan energiintag och förbrukning vara relativt liten, men den ger ändå på lång sikt en gradvis viktökning. Vad kan göras? Det allra viktigaste är hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder så att alla barn bibehåller sin normalvikt och aldrig utvecklar övervikt eller fetma. Detta är en av Salutsatsningens syften. Föräldrar vars barn är på väg att utveckla en övervikt, eller fetma, bör få extra stöd att uppmuntra fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor. Målsättningen är då oftast att vikten ska stå still medan barnet fortsätter att växa på längden och på så sätt växa i sin vikt. Svenska Barnläkarföreningen rekommenderar behandling av fetma från 4 års ålder och övervikt från 6 års ålder. För vuxna rekommenderas i första hand gruppbehandling med beteendeinriktade åtgärder med långsiktigt perspektiv. Ett första mål kan vara att uppnå viktstagnation. En viktnedgång med 5-10 % har positiva hälsoeffekter för individen. För personer med BMI >40 bör kirurgi rekommenderas, eftersom den metoden oftast har bäst resultat för personer med fetma grad III. Även vid BMI 35, fetma grad II, kan kirurgi övervägas. 2008-09-12 5