Fysisk aktivitet, matvanor och övervikt i Örebro län

Transkript

1 Fysisk aktivitet, matvanor och övervikt i Örebro län MARGARETA JOHANSSON TINA MODIN PETER BERGVALL VIRTANEN LARS HAGBERG

2 Förord Överviktsproblematiken och därmed även fysisk aktivitet och matvanor är högt upp på den folkhälsopolitiska agendan. Med denna rapport vill vi ge ett samlat underlag för hur det ser ut i befolkningen i Örebro län. Förutom beskrivningar av levnadsvanor avseende mat och fysisk aktivitet samt förekomst av övervikt och fetma, visas hur dessa samvarierar med livsvillkor, hälsa och vårdbehov. Många beslutsfattare och aktörer kan påverka utvecklingen inom detta område. Rapporten är tänkt att kunna utgöra underlag inför politiska beslut, men också vara av intresse för aktörer i länet som arbetar med att stödja goda vanor i befolkningen. Rapporten bygger på Samhällsmedicinska enhetens undersökningar Liv & hälsa 4 och Liv & hälsa ung 5. Dessa beskriver livsvillkor, levnadsvanor och hälsa bland vuxna respektive skolungdomar i högstadiet och gymnasiet. Folkhälsoenheten vid Örebro läns idrottsförbund och Samhällsmedicinska enheten inom Örebro läns landsting, har under många år samverkat kring att främja fysisk aktivitet i Örebro län. Den här rapporten är en del i detta samarbete.

3 Sammanfattning Sverige har under en lång period haft en positiv hälsoutveckling och många sjukdomstillstånd har minskat i omfattning, men det finns även ett antal hälsoproblem som blivit vanligare. Bland annat ökar omfattningen av sjukdomar som är relaterade till fysisk inaktivitet, ohälsosamma matvanor samt övervikt och fetma. De senaste decenniernas förändringar av matvanor och minskad fysisk aktivitet har resulterat i en fördubbling av andelen vuxna med fetma jämfört med 198. Bland barn och ungdomar är ökningstakten än högre. Ökningen av övervikt och fetma och relaterade sjukdomar drabbar socioekonomiska grupper i olika hög grad. Trenden är att skillnaderna ökar. Utifrån undersökningarna Liv & hälsa 4 (18 84 år) och Liv & hälsa ung 5 (skolår 7 och 9 samt årskurs 2 på gymnasiet) presenteras i denna rapport data om fysisk aktivitet och mat samt förekomsten av övervikt och fetma i Örebro län. Därtill finns en översikt om sambandet mellan levnadsvanor och hälsa samt forskningsresultat om metoder att påverka dessa levnadsvanor. Stora delar av befolkningen är ur hälsosynpunkt otillräckligt fysiskt aktiv. Det gäller äldre i större grad än yngre och flickor/kvinnor i större utsträckning än pojkar/män. En av tre flickor och en av fyra pojkar definieras som fysiskt inaktiv (tränar mindre än två gånger per vecka). 1 procent av alla ungdomarna och 25 procent ungdomar med fetma rör sig nästan inte alls på sin fritid. Var sjätte vuxen är helt eller nästan helt fysiskt inaktiv på sin fritid. Fysisk inaktivitet är dubbelt så vanlig bland lågutbildade jämfört med högutbildade. Naturen är en viktig resurs för rekreation och fysisk aktivitet, som tyvärr många inte utnyttjar. Hälften av den vuxna befolkningen är sällan eller aldrig i naturen och bland ungdomar är det mindre än var fjärde som vistas i naturen varje vecka. Pojkar/män har sämre matvanor än flickor/kvinnor. Det saknas dock underlag för att beskriva hur stor andel av befolkningen som har bra respektive dåliga matvanor. Lägst intag av frukt och grönsaker har pojkar och yngre män. Pojkar äter dessutom oftare snabbmat, godis, läsk och snacks än flickor. Matvanor är starkt relaterade till socioekonomiska faktorer. Hos personer med låg utbildningsnivå samt bland arbetslösa och deras barn är det särskilt vanligt med ogynnsamma matvanor. Hälften av den vuxna befolkningen har övervikt eller fetma. Övervikt är något vanligare bland män medan fetma är något vanligare bland kvinnor. Bland pojkar är 17 procent överviktiga eller har fetma och bland flickor är det 11 procent. Ungdomar som bor med endast en förälder eller med arbetslösa föräldrar är i större utsträckning överviktiga/feta. Hos vuxna är övervikt och fetma dubbelt så vanlig bland lågutbildade jämfört med högutbildade. I länet finns det cirka 15 ungdomar på högstadiet och gymnasiet samt 8 vuxna som har särskilt stor risk för ohälsa genom att de både är fysiskt inaktiva och har fetma. Personer som är fysiskt aktiva skattar i större utsträckning än inaktiva sin hälsa som bra och personer som är normalviktiga skattar sin hälsa som bra i större utsträckning än de med fetma. Det är särskilt tydligt bland kvinnor. Säkerligen finns flera orsaker. Fysisk aktivitet och normalvikt främjar god hälsa samtidigt som ohälsa kan leda till fysisk inaktivitet och övervikt.

4 Det finns ett stort antal patienter i vården som behöver ändra levnadsvanor som en del i behandlingen av sina medicinska problem. Bara en liten del av dem säger sig ha fått råd om mat och fysisk aktivitet. Sedan undersökningen gjordes år 4 har dock hälso- och sjukvården ökat insatserna för att främja goda levnadsvanor, t.ex. genom införandet av fysisk aktivitet på recept. För att främja goda levnadsvanor avseende mat och fysisk aktivitet behövs insatser på alla nivåer i samhället. Arbetet bör vara strategiskt, långsiktigt och kunskapsbaserat. Levnadsvanor är individens eget val, men det finns strukturella faktorer som har betydelse för individens förutsättningar att göra hälsofrämjande val. Goda förutsättningar finns när kunskapen är tillräcklig och när påverkan (t.ex. marknadsföring) och den omgivande miljön stödjer hälsofrämjande val. Det finns effektiva och vetenskapligt utvärderade metoder att påverka människors levnadsvanor avseende mat och fysisk aktivitet. En viktig aktör är den offentliga sektorn och här är exempel på insatser som kan utvecklas ytterligare: Skolbaserade metoder som involverar hela skolans miljö, innehåller många olika komponenter, är långsiktiga och involverar föräldrarna som har påverkan på barns och ungdomars levnadsvanor. Sjukvården har goda förutsättningar att påverka patienter som har förhöjd risk för ohälsa. Det kan göras med individuellt anpassade metoder som rådgivning, motivationssamtal, beteendemodifierande metoder samt tränings- och matlagningsgrupper. Statens, landstingets och kommunernas stöd till föreningslivet möjliggör att den ideella idrottsrörelsen kan utveckla sin verksamhet för att erbjuda nya grupper som vill ägna sig åt fysisk aktivitet, meningsfulla fritidsaktiviteter och delta i en social gemenskap. Idrottslyftet skapar dessutom bra möjligheter att hitta samverkansformer mellan skolan och idrottsföreningar. Maten inom all offentlig verksamhet bör vara näringsriktig och väl anpassad till gästens behov. En stimulerande måltidsmiljö är också viktig för att främja matglädje och goda matvanor. Arbetsgivare inom offentlig sektor kan vara föredömen i hur goda levnadsvanor kan främjas på arbetsplatsen.

5 Innehållsförteckning Begrepp och definitioner Bakgrund Metoder Fysisk aktivitet Utgångspunkter Barn och ungdomar Vuxna Sammanfattning Matvanor Utgångspunkter Barn och ungdomar Vuxna Sammanfattning Övervikt och fetma Utgångspunkter Barn och ungdomar Vuxna Sammanfattning Fysisk aktivitet, övervikt och hälsa Sammanfattning Fysisk aktivitet, matvanor och övervikt i hälso- och sjukvården Utgångspunkter Fysisk aktivitet och övervikt i en patientgrupp Insatser i hälso- och sjukvården Sammanfattning Interventionsmetoder Diskussion Referenser... 52

6 Begrepp och definitioner BMI Enlig WHO [1] är normalvikt definierat som BMI (body mass index) 18,5 24,9 för personer mellan 18 till 64 år. BMI beräknas som vikten i kg dividerat med längden i meter i kvadrat. BMI Undervikt < 18,5 Normalvikt 18,5 24,9 Övervikt 25, 29,9 Fetma 3, 34,9 Svår fetma 35, 39,9 Mycket svår fetma Iso-BMI För barn och ungdomar mellan 2 och 18 år har ålderskorrigerade BMI-kurvor tagits fram och kan användas som komplement till barn- och skolhälsovårdens längd- och viktkurvor. Det är inte helt utan problem eftersom BMI varierar med kroppsproportionerna och därmed också med ålder och pubertetsgrad. Iso-BMI är ett jämförelsemått där man räknat ut vad barns och ungdomars BMI skulle motsvara hos en vuxen. Enligt detta mått definieras övervikt och fetma på samma sätt som hos vuxna, d.v.s. övervikt motsvaras av iso-bmi över 25 och fetma av iso-bmi från 3 [2]. Fysisk aktivitet Fysisk aktivitet definieras enligt Statens folkhälsoinstitut [3] som all typ av rörelse som innebär ökad energiomsättning. Detta innebär all typ av muskelaktivitet, exempelvis trädgårds- och hushållsarbete, fysisk belastning i arbete och friluftsliv. Huvuddelen av vår veckoförbrukning av energi beror för de flesta på någon form av fysisk aktivitet som inte har med schemalagd motion att göra. Den vardagliga fysiska aktiviteten är till exempel att promenera eller cykla till jobbet, ta trapporna i stället för hissen, arbeta i trädgården eller ha ett fysiskt krävande arbete [4]. Motion Motion definieras som medveten fysisk aktivitet med viss avsikt, som görs för ökat välbefinnande, en framtida bättre hälsa och för att det är roligt och skönt att röra på sig [4]. Träning Träning i sin tur har som klar och tydlig målsättning att öka prestationsförmågan i olika typer av fysisk aktivitet, företrädesvis inom idrotten. Fysisk träning kan även ha till syfte att förbättra eller behålla en viss funktion, att bevara en god aktivitetsnivå för att klara livets dagliga aktiviteter eller att träna i förebyggande syfte för att minska risken för sjukdomar och skador [4]. 1

7 1. Bakgrund Livslängden har ökat i Sverige, men däremot inte antalet år med full hälsa. Något mer än tre fjärdedelar av befolkningen anser sig ha en god hälsa, män i större omfattning än kvinnor [5]. Trots den i stort sett gynnsamma hälsoutvecklingen finns det sjukdomsgrupper som ökar i omfattning. Mest oroande är ökningen av fetma och därmed sammanhängande följdsjukdomar, inte minst det metabola syndromet och typ 2-diabetes (icke insulinberoende diabetes), vilka i sin tur bidrar till hjärt-kärlsjukdomar. I Sverige har andelen vuxna med fetma fördubblats sedan 198. I dag är över hälften av männen och en tredjedel av kvinnorna överviktiga eller feta [6]. Beträffande barn har förekomsten av övervikt och fetma ökat mellan två och fem gånger sedan mitten av 198- talet. Olika studier visar att 15 procent av barnen är överviktiga och 1 5 procent har fetma [7]. Den tekniska utvecklingen och en allt mer global livsmedelsproduktion i kombination med ekonomisk tillväxt har bidragit till minskad fysisk aktivitet och förändrade matvanor. Bilismens framväxt, TV:s och datorns intåg och automatiseringen i arbetslivet har lett till minskad energiförbrukning. För att få tillräckligt med fysisk aktivitet måste de flesta kompensera detta med motionsinsatser på fritiden, vilket kräver en medveten och aktiv handling från individen. Inom EU har varje person i snitt tillgång till 3 5 kcal mat dagligen, men behovet uppgår endast till i snitt drygt 2 kcal. Ökad tillgång till mat i kombination med sjunkande priser och högre inkomster bidrar till överkonsumtion av livsmedel. På 8 år har det genomsnittliga energiintaget ökat med 1 kcal per dag, vilket motsvarar 4 5 kg fettväv per år [8]. Fysisk aktivitet hos barn bidrar till en god fysisk utveckling, upprätthållande av energibalans, välbefinnande, benhälsa och rörlighet. Samtidigt är fysisk aktivitet viktig för lek och rekreation, inlärning av motoriska och sociala färdigheter samt utvecklande av perception och kreativitet [9]. Dessutom kan en bra grund för hälsa som vuxen skapas genom goda levnadsvanor under uppväxten. Fysisk aktivitet under ungdomsåren ökar insulinkänsligheten, ökar syreupptagningsförmågan, minskar risken för övervikt och typ 2-diabetes samt minskar frakturrisken senare i livet [1]. Ohälsokonsekvenser och samhällskostnader Ohälsa relaterad till dåliga matvanor, fysisk inaktivitet och övervikt berör främst hjärtkärlsjukdomar, cancer och diabetes, men även den psykiska hälsan och livskvaliteten påverkas [11]. 8 procent av hjärt-kärlsjukdomar, 9 procent av typ 2-diabetes och 3 procent av alla cancersjukdomar kan förebyggas genom bättre matvanor, rökstopp och tillräckligt med fysisk aktivitet [12]. Fysisk inaktivitet uppskattas stå för 6 respektive 3 procent av den totala sjukdomsbördan bland män och kvinnor i Sverige [13]. Enligt WHO orsakar fysisk inaktivitet 6 procent av dödsfallen för män och 7 procent för kvinnor i industrialiserade länder [12]. Av de tio största enskilda riskfaktorerna för sjuklighet och död är fem direkt relaterade till matvanorna [12]. Av ett stort antal orsaker anses kostrelaterade faktorer stå för nästan 1 procent av den totala sjukdomsbördan inklusive övervikt (3,7 procent), låg frukt- och grönsakskonsumtion (3,5 procent), hög konsumtion av mättat fett (1,1 procent). 2

8 Det är svårt att beräkna samhällets samlade kostnader för ogynnsamma levnadsvanor. I fyra olika studier har beräknats att,4 5 procent av sjukvårdskostnaderna beror på fysisk inaktivitet. De största samhällskostnaderna finns antagligen inom andra områden [14 17], som förlorad produktion beroende på dålig hälsa eller förtidig död. Det finns tre studier som visar att de direkta sjukvårdskostnader som associeras med fetma och övervikt är 1,5 3,3 procent [18 ]. En samlad bedömning av internationella studier av hälso- och sjukvårdens kostnader indikerar att de direkta sjukvårdskostnaderna för övervikt och dålig kost utgör omkring 2 procent av de totala utgifterna för hälso- och sjukvården. Detta motsvarar en kostnad på cirka 3 miljarder kronor per år i Sverige [21]. Därtill kommer indirekta kostnader p.g.a. sjukfrånvaro och förtidspensioner som är minst lika höga som de direkta sjukvårdskostnaderna. Jämlikhet i hälsa Hälsan är hög men ojämnt fördelad i befolkningen. Det beror mer på olika livsvillkor och levnadsvanor än genetiska faktorer. Samhällets struktur kan också i sig vara den negativa faktor som utlöser ohälsa. Därmed är utvecklingen av hälsan något som är en samhällelig angelägenhet. Varje individ måste ges möjligheter att nå den hälsa som är individuellt möjlig. För att det ska kunna ske krävs en samhällsmiljö och en samhällsstruktur som är hälsovänlig för alla, men också särskilt stöd åt vissa individer och grupper i samhället. Samhället bör agera för att kompensera de individer som fått en sämre start i livet. Eftersom skillnader i hälsa följer mycket tydliga sociala mönster, så beror inte olikheter i hälsa främst på individers medvetna val av livsstil [11]. Fetma och fetmarelaterade sjukdomar är bland de socialt mest ojämnt fördelade ohälsotillstånden både hos barn och vuxna och trenden är att de sociala skillnaderna ökar. Alla åtgärder som kan förbättra matvanor och öka den fysiska aktiviteten bland socioekonomiskt svaga grupper har därmed stor potential att minska ojämlikheten i hälsa [6]. Mål för folkhälsan Riksdagen har beslutat om nationella mål för folkhälsan [11]. Det övergripande målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Vidare sägs att utgångspunkten för allt folkhälsoarbete ska vara människors lika värde. Den rådande ojämlikheten mellan olika grupper i befolkningen måste motverkas. Barns, ungdomars, äldres och invandrares förutsättningar att på lika villkor utveckla och bibehålla en så god hälsa som möjligt bör särskilt uppmärksammas. Målen är indelade i elva målområden som berör struktur, miljö och levnadsvanor. Målområde 9 handlar om ökad fysisk aktivitet och målområde 1 om goda matvanor och säkra livsmedel. Därtill berörs även målområde 6 med mål om en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Inom varje målområde har delmål och indikatorer definierats som ska ligga till grund för att följa upp att målen uppfylls. Målen för fysisk aktivitet är: Öka andelen friska vuxna som är aktiva minst 3 minuter på minst måttlig nivå varje dag eller sammanlagt minst 3,5 timmar per vecka. Öka andelen friska barn som är fysiskt aktiva minst 6 minuter på minst måttlig nivå varje dag eller sammanlagt minst 7 timmar per vecka. Minska andelen barn och vuxna med en stillasittande livsstil. Avseende målområdet för goda matvanor föreslås att samhället ska utformas så att det är enkelt att ha goda matvanor för alla grupper i befolkningen. Det är viktigt att påverka utbud, 3

9 tillgänglighet och efterfrågan av livsmedel. Erfarenheter visar att människor betydligt oftare gör hälsosamma val om den omgivande miljön stödjer dem i detta. Målen för goda matvanor är: Öka konsumtionen av frukt och grönsaker. Öka konsumtionen av nyckelhålsmärkt mat. Minska konsumtionen av livsmedel av typen sötade drycker, godis, glass, snacks, bakverk och alkoholhaltiga drycker. En av de många positiva hälsoeffekterna av goda matvanor och fysisk aktivitet är att underlätta energibalansen och förebygga övervikt. Detta är speciellt viktigt hos barn då risken är cirka 5 procent att bli överviktig som vuxen om man har en övervikt i 7-årsåldern. För barn som är äldre än 1 år och har uttalad fetma är risken mycket hög för att denna blir bestående. Målen för kroppsvikt är: Förebygga viktuppgång från normalvikt till övervikt hos vuxna. Främja en god viktutveckling hos barn. Idrottsrörelsens folkhälsoinriktade arbete Riksidrottsstyrelsen antog i januari 7 en strategisk plan för idrottsrörelsens folkhälsoinriktade arbete [22]. Utgångspunkten är att den föreningsdrivna idrotten som är uppbyggd på demokratiska principer och erbjuder fysisk aktivitet har goda effekter på folkhälsan. I den strategiska planen har man utgått från de 11 nationella målområdena för folkhälsa och formulerat på vilket sätt idrottsrörelsen kan och vill bidra till att uppnå dessa. Målområde 6 En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård Idrottsrörelsen har lång erfarenhet av samverkan med hälso- och sjukvården. Den omfattande bredd- och motionsverksamheten är ett viktigt bidrag för sjukvårdens satsning på fysisk aktivitet som förebyggande och behandling av sjukdom. Idrottsrörelsen vill: Synliggöra och utveckla idrottsrörelsens möjligheter att bidra till mer fysisk aktivitet i samverkan med sjukvården. Utveckla den lågintensiva bredd- och motionsidrotten för att nå barn, ungdomar och vuxna med varierande hälsoproblem. Vara en part i arbetet med fysisk aktivitet på recept. Målområde 9 Ökad fysisk aktivitet Idrottsrörelsen engagerar en stor andel av befolkningen, framför allt barn och ungdomar, i verksamhet som baseras på olika typer av fysisk aktivitet, där den hälsofrämjande bredd- och motionsidrotten är på stark frammarsch. Därmed är idrottsrörelsen samhällets viktigaste aktör för att uppnå målet med ökad fysisk aktivitet för en bättre hälsa. Idrottsrörelsen vill: Utveckla bredd- och motionsidrott för att öppna dörrarna för fler. Utveckla utbudet för att stimulera idrottsutövande hela livet. 4

10 Agera genom idrottspolitiskt opinionsarbete för att öka tillgången och tillgängligheten till ändamålsenliga lokaler och anläggningar för idrott samt skapa ökade möjligheter för spontanidrott. Erbjuda kompetens och erfarenhet kring idrott och fysisk aktivitet för att stärka det lokala folkhälsoarbetet. Samverka med myndighet och andra aktörer för ökad fysisk aktivitet. Målområde 1 Goda matvanor Bra matvanor är naturliga och viktiga komponenter vid träning, tävling och återhämtning. Huvudlinjen är att eftersträva en närings- och energimässigt välbalanserad kost med hänsyn till olika typer av idrotter, ofta med en hög fysisk belastning. Ett idrottsaktivt liv i kombination med goda matvanor blir en kraftfull strategi för att bromsa överviktsproblematiken hos barn, ungdomar och vuxna. Idrottsrörelsen vill: Stimulera till goda matvanor och rätt kost i samband med idrottsutövande. Sträva efter att ett hälsosamt utbud erbjuds vid idrottens anläggningar. Utveckla metoder för att förebygga ätstörningar inom idrotten. 5

11 2. Metoder Underlaget är hämtat från två befolkningsundersökningar i Örebro län Liv & hälsa ung 5 och Liv & hälsa 4. Båda undersökningarna är gjorda av Samhällsmedicinska enheten. Liv & hälsa ung 5 Undersökningen omfattar skolår 7 och 9 i grundskolan och årskurs 2 i gymnasiet. Den genomfördes våren 5 inom Örebro län. Frågorna besvarades anonymt i klassrummet under en lektionstimme. Frågeformuläret tog upp ett brett spektrum av frågor som rör livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Frågorna om livsvillkoren avsåg bland annat vilka man bor tillsammans med, förhållande till föräldrar, regler hemma, relationer till kamrater, skolmiljö som trivsel, elevinflytande, skolk m.m. Frågor om levnadsvanor avsåg mat, motion, alkohol, narkotika och tobak. Andelen som svarade på enkäten var 84 procent (se tabell 1). Högst var svarsfrekvensen i skolår 7 med 88 procent, följt av skolår 9 med 86 procent. Inom gymnasieskolan var det i vissa fall svårt att samla alla elever vid ett och samma tillfälle för att besvara enkäten och svarsfrekvensen var också lägre 77 procent. Det medförde att flera hela klasser inte var med, främst inom olika praktiskt inriktade och individuella program. Könsfördelningen var jämn bland de svarande. Skolår Elevantal Antal svar Svarsprocent Totalt Tabell 1: Antal och andel svarande elever uppdelat efter skolår. Det interna bortfallet, det vill säga det bortfall som uppstår genom att vissa elever väljer att inte svara på en enskild fråga, var mellan 1 och 3 procent för de flesta frågor. Redovisningen är delvis geografiskt uppdelad baserat på i vilken kommun respektive skola finns. Det fungerar för skolår 7 och 9, men gymnasieskolarna har ofta elever från flera kommuner. Därför redovisas årskurs 2 i gymnasiet bara på länsnivå. Liv & hälsa 4 Örebro läns tolv kommuner hade 4 närmare 274 innevånare. Undersökningen omfattade de cirka 8 personer som var år. Av dessa valdes ut genom ett så kallat stratifierat obundet slumpmässigt urval, i vilket hänsyn togs till kön, ålder och i vilken kommun man bodde. Enkäten bestod av 145 frågor om livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Undersökningen genomfördes under hösten 4. Av de tillfrågade svarade 63 procent. Svarsfrekvensen var olika beroende på kön, ålder, kommun, födelseland, utbildningsnivå och sysselsättningsgrad. Se figur 1. 6

12 Kvinnor Män år år 5-64 år år 8-84 år Grundskola Gymnasium Eftergymn <2 år Eftergymn 2 år Sverige Övriga Norden Utanför Norden Procent Figur 1: Svarsfrekvens fördelat på kön, ålder, utbildningsnivå och födelseland. Även mellan kommunerna finns skillnader i andel svarande, från 52 procent för män i Ljusnarsberg till 72 procent för kvinnor i Kumla. Materialet har viktats, vilket innebär att materialet ska representera hela befolkningen trots att t.ex. svarsfrekvensen varit olika i olika grupper. Hänsyn har på så vis kunnat tas till snedfördelning i kön, ålder och var man bor. Inom Örebro kommun finns resultat uppdelat i typ av bostadsområde. Här har detta bara undantagsvis redovisats. Den som vill veta mer om skillnader mellan bostadsområden i Örebro kommun kan hitta det i Den goda men ojämlika hälsan [23], som kan beställas från Samhällsmedicinska enheten, Örebro läns landsting. Beskrivningar av socioekonomiskt relaterade olikheter har baserats på utbildningsnivå. Med låg utbildning avses att gymnasieutbildning/motsvarande saknas, medelhög utbildning genomgånget gymnasium/motsvarande och med hög utbildning avses examen från högskoleutbildning. Frågekonstruktioner Vid tolkning av redovisade resultat måste beaktas att det kan finnas skillnader mellan svaren och det verkliga förhållandet. Till exempel är det vanligt att en persons verkliga vikt är högre än vad personen uppger i en enkät [24]. De hälsovariabler som finns är genomgående personens uppfattning om sin hälsa. Dessa kan avvika från exempelvis medicinskt fastställda förhållanden. Vidare finns skillnader mellan grupper i befolkningen om vad som anses som bra och dåligt. Till exempel kan det skilja mellan vad en 8-årig man och en 18-årig kvinna menar med att hälsan är mycket god. Önskvärt är att frågorna om fysisk aktivitet och matvanor speglar befolkningens fullständiga fysiska aktivitet och näringsintag. Det är mycket svårt att fånga detta med enkätfrågor och dessutom måste antalet frågor vara litet för att enkäternas omfattning inte ska bli för stor. De frågor som besvarats har valts för att spegla vissa förhållanden som bedömts som särskilt 7

13 viktiga. Hur väl de representerar det önskvärda (goda vanor avseende mat och fysisk aktivitet) varierar mellan olika grupper. Sammanfattningsvis ska man som läsare alltid vara sunt kritisk till de resultat som beskrivs. Det är alltid bra att ställa sig frågan om det som visas rimligen kan stämma med verkligheten. 8

14 3. Fysisk aktivitet 3.1. Utgångspunkter Fysisk aktivitet har varit en del av människans vardag och en grundförutsättning för hälsa och välbefinnande genom hela vår historia. I takt med utvecklingen av persontransporter och att maskiner ersatt många av de fysiskt krävande arbetsuppgifterna, har den genomsnittliga dagliga energiförbrukningen minskat avsevärt. Vi har i dag tillgång till sådant som ökar vår bekvämlighet, exempelvis disk- och tvättmaskiner, fjärrkontroller, hissar och rulltrappor, som bidrar till att vi rör oss mindre i vardagen än tidigare. Det fysiologiska behovet av fysisk aktivitet för att upprätthålla en god hälsa och välbefinnande har dock inte minskat. En stillasittande livsstil ökar risken för ett stort antal sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdom, cancer, fetma, högt blodtryck, höga blodfetter och benskörhet. Fysisk aktivitet främjar hälsa genom att bland annat höja konditionen, förbättra styrka i muskler och bindväv, balans och koordination, motverka psykisk ohälsa såsom depression, oro och ångest samt att främja självkänsla och positiv kroppsuppfattning [25, 26]. Fysisk aktivitet i måttlig till hög intensitet som förbrukar minst 15 kcal per dag eller 1 kcal i veckan ger signifikanta hälsovinster [27]. Tiden för att komma upp i denna extra energiförbrukning per dag beror på aktivitetens intensitet. Med regelbunden fysisk aktivitet menas en aktivitet som utförs dagligen eller minst fem dagar per vecka om den är av måttlig intensitet eller minst tre gånger per vecka om aktiviteten är högintensiv (se tabell 2). Det är möjligt att förbruka 1 kcal per vecka genom att promenera 3 minuter dagligen eller motionera högintensivt tre gånger 3 minuter per vecka. Energiförbrukningen hos en person med stillasittande livsstil ligger stadigt under 3 metaboliska ekvivalenter. Intensitet MET 1 Hjärfrekvens (puls) 2 Procent av maximal hjärtfrekvens Procent av maximal syreupptagning Mycket lätt < 5 19 Lätt (t.ex. hushålls /trädgårdsarbete) Måttlig (t.ex. rask promenad) Hård (t.ex. joggning) Tabell 2: Energiförbrukning och belastning vid olika intensiteter av fysisk aktivitet (från Kesaniemi et al.) [28]. 1. En metabolisk ekvivalent (MET) är den energimängd som förbrukas i vila (cirka 1 kcal per kg kroppsvikt per timme eller 3,5 ml syre per kg per minut). För att beräkna energiförbrukningen per timme i kalorier måste METvärdet multipliceras med personens kroppsvikt. 2. Maximal hjärtfrekvens är cirka slag per minut hos såväl tränade som otränade yngre män och kvinnor och sjunker med stigande ålder. Regelbunden fysisk träning sänker hjärtfrekvensen vid ett givet fysiskt arbete, medan exempelvis fysisk inaktivitet, nervositet, vissa sjukdomar och trötthet höjer den. I den nationella folkhälsoenkäten 4 angav 58 procent av männen och 54 procent av kvinnorna att de är fysiskt aktiva på måttligt intensiv nivå minst 3 minuter per dag. Bland medelålders män angav 25 3 procent och bland medelålders kvinnor cirka 1 15 procent att de var fysiskt inaktiva. De som är fysiskt aktiva till viss del, men inte tillräckligt för att det ska ge mätbara hälsovinster, är inte medräknade i siffrorna ovan [29]. Stillasittande är en stark riskfaktor för personer med övervikt och fetma. De kan minska risken att utveckla sjukdom genom ökad fysisk aktivitet oberoende av kroppsvikt. Det är i dag väl känt att det är mindre 9

15 hälsorisker förknippade med att vara överviktig och fysiskt aktiv än normalviktig och fysiskt inaktiv [3]. Att utöva fysisk aktivitet främjar en god hälsa på många olika sätt. Barn har ett inneboende rörelsebehov och fysisk aktivitet bidrar till en god tillväxt och normal utveckling. Fysisk aktivitet i barndomen har positiva effekter på [31 33]: Inlärningsförmåga, koncentration och perception Grovmotorik och finmotorik Välbefinnande och stress Självkänsla och självuppfattning Aptit och energireglering. Fysisk aktivitet under uppväxtåren påverkar även den framtida hälsan. Aktivitet i uppväxtåren minskar risken för hjärt-kärlsjukdom, diabetes, benskörhet och övervikt senare i livet [1]. För ungdomar handlar den fysiska aktiviteten mycket om att underhålla och vidareutveckla sin fysiska förmåga men ingår inte längre på samma sätt i utvecklingsprocessen. Aktiviteterna bör vara glädjefyllda och lockande. Idrottsrörelsen står för en mycket stor del av barns och ungdomars fysiska aktivitet där mer än hälften av alla barn och ungdomar i Sverige deltar. Dessvärre är barn och ungdomar som inte är med i idrottsföreningarnas verksamhet inte heller speciellt aktiva på idrottslektioner [34]. Mycket få barn och ungdomar som står utanför idrottsrörelsen förmår att på egen hand ägna sig åt fysisk träning flera gånger i veckan [35]. Det finns starkt stöd i forskningen för att attityden till fysisk aktivitet och idrott under uppväxtåren har betydelse för individens deltagande senare i livet. Positiva erfarenheter och upplevelser samt den upplevda förmågan hos ungdomar i tonåren är viktig prediktor för den fysiska aktiviteten i vuxen ålder [36, 37]. Allt fler barn och ungdomar når inte upp till de nationella rekommendationer som ges för fysisk aktivitet för barn och ungdomar. Olika undersökningar visar att cirka två tredjedelar av 15-åriga ungdomar inte når upp till den rekommenderade aktivitetsnivån. Aktivitetsnivån avtar med stigande ålder i tonåren hos båda könen men pojkar är generellt mer fysiskt aktiva än flickor [38]. En ny europeisk studie visar att det behövs 9 minuter fysisk aktivitet för att förebygga utveckling av insulinresistens som är en central faktor för utveckling av hjärt-kärlsjukdom [39]. I de nya nordiska näringsrekommendationerna (NNR) har man integrerat råd om mat och fysisk aktivitet []. Med NNR som bas har de svenska rekommendationerna (SNR) utarbetats [41]. Beträffande fysisk aktivitet anges: Vuxna individer rekommenderas 3 minuter fysisk aktivitet varje dag av måttlig intensitet och barn och ungdomar rekommenderas 6 minuter fysisk aktivitet varje dag av måttlig eller intensiv intensitet, varav två pass per vecka bör innehålla aktiviteter som anstränger kroppens skelettben, ger muskelstyrka och rörlighet. Nyligen publicerade Läkemedelsverket följande rekommendationer om förebyggande av hjärt-kärlsjukdom [42]: Målsättningen bör vara fysisk aktivitet i sammanlagt 3 minuter gärna 6 minuter, helst varje dag med hänsyn tagen till individuella förutsättningar. Intensiteten bör vara åtminstone 1

16 måttlig, exempelvis rask promenad. Ytterligare hälsoeffekter kan erhållas om man utöver detta ökar den dagliga mängden eller intensiteten. Ovanstående rekommendationer är framför allt grundade på effekter på hjärt- och kärlhälsa. Fysisk aktivitet kan ackumuleras i kortare pass under dagen. Lika stora hälsovinster kan uppnås genom att träna 3 x 3 minuter med hög intensitet (6 1 MET) varje vecka. För att förebygga viktökning rekommenderas 45 6 minuter fysisk aktivitet per dag på minst måttlig nivå. Personer som har varit överviktiga, men gått ner i vikt, kan behöva 6 9 minuters fysisk aktivitet per dag för att upprätthålla viktstabilitet. Med dagens rekommendationer betonas betydelsen av aktiviteter av måttlig intensitet (3 6 MET) som exempelvis raska promenader. Äldre personer rekommenderas anpassad styrke-, balans- och rörlighetsträning. När det gäller barn och unga bör aktiviteterna vara så allsidiga som möjligt för att ge kondition, muskelstyrka, rörlighet, snabbhet, kortare reaktionstid samt koordination. Den totala energiförbrukningen har stor betydelse för hälsoeffekterna och beror på såväl tid som intensitet Barn och ungdomar Underlag för nedanstående redovisade resultat kommer från frågor ur Liv & hälsa ung 5. Den fråga som ligger till grund för resultatet är formulerad på följande sätt: Hur ofta brukar du träna på din fritid, mer än 3 minuter, så att du blir andfådd/svettig? Svarsalternativen har varit, varje dag, 4 6 gånger/vecka, 2 3 gånger/vecka, en gång i veckan, 1 3 gånger/månad, mindre än en gång i månaden samt aldrig. Frågeformuleringarna i enkäterna har därför begränsat vår definition av fysisk aktivitet. I denna redovisning har vi valt att definiera fysiskt aktiva med de som har svarat att de tränar minst två gånger i veckan i minst 3 minuter på fritiden så att de blir andfådda/svettiga. De som har angett att de tränar mindre än så har vi valt att definiera som fysiskt inaktiva. Det innebär alltså att vi har ett högre intensitetsmässigt aktivitetskrav, andfådd och svettig, men under kortare tid än vad som anges i de nationella folkhälsomålens rekommendationer för fysisk aktivitet hos barn och ungdomar som är på 6 minuter per dag. Under diagram och i tabelltexter använder vi begreppen fysiskt aktiv respektive fysiskt inaktiv och dessa begrepp grundar sig i ovan nämnda definition. Vi kan konstatera att pojkar är mer aktiva än flickor och att aktivitetsnivån sjunker med stigande ålder (se figur 2). 34 procent av flickorna och 25 procent av pojkarna är från hälsosynpunkt inte tillräckligt fysiskt aktiva på sin fritid. Ungdomar vars föräldrar är arbetslösa är i mindre utsträckning fysiskt aktiva än ungdomar till föräldrar som har arbete. Det skiljer 9 procentenheter hos pojkar och 13 procentenheter hos flickor. Ungdomar som bor med båda föräldrarna är mer fysiskt aktiva än de som bor med en förälder. Här skiljer det cirka 1 procentenheter hos både pojkar och flickor. 11

17 pojkar 17 flickor 1 skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2 Figur 2: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som är fysiskt inaktiva på sin fritid. Flickor är i alla kommuner, med undantag av Degerfors och Nora, mer fysiskt inaktiva än pojkar (se figur 3). Den största andelen inaktiva flickor återfinns i Ljusnarsberg med 45 procent, följt av Lekeberg och Hällefors med 42 procent pojkar flickor Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 3: Andel pojkar och flickor skolår 7 och 9 som är fysiskt inaktiva på sin fritid fördelat per kommun. Andelen som är fysiskt aktiva på fritiden varierar inte nämnvärt mellan individer med normalvikt eller övervikt (se figur 4), men ungdomar med fetma är inte fysiskt aktiva i lika stor utsträckning. Detta gäller för både pojkar och flickor. 12

18 pojkar flickor 1 normalvikt övervikt fetma Figur 4: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som är fysiskt inaktiv på sin fritid fördelat på vikt. Cykla och gå till skolan En regelbunden aktiv transport genom att cykla eller promenera till och från skolan ger ett värdefullt bidrag till den dagliga fysiska aktiviteten. I skolår 7 och 9 cyklar eller går 58 procent av pojkarna och 61 procent av flickorna till skolan nästan varje dag. Ungdomar i skolår 7 cyklar/går till skolan i större utsträckning, 64 procent, än elever i skolår 9, 55 procent. I skolår 7 är det 22 procent som aldrig/nästan aldrig cyklar eller går till skolan jämfört med 33 procent i skolår 9. Det är ingen nämnvärd skillnad mellan könen. Ungdomar vars föräldrar har arbete cyklar i större utsträckning till och från skolan jämfört med ungdomar med arbetslösa föräldrar. Skillnaden är 5 procentenheter mellan grupperna. Andelen som cyklar eller går till skolan nästan varje dag skiljer sig markant åt från kommun till kommun (se figur 5). Mest cyklar ungdomar i Kumla och Karlskoga pojkar flickor Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 5: Andel som cyklar eller går till skolan nästan varje dag i skolår 7 och 9 fördelat på kön och kommun. Vistas i naturen Var femte pojke och flicka vistas i naturen minst en gång per vecka (se figur 6). Ungdomar födda i Sverige är i större utsträckning ute i naturen än ungdomar födda utom Sverige. Flickor från utomeuropeiska länder vistas minst i naturen. Endast 9 procent är i 13

19 naturen minst en gång per vecka. Av ungdomar som är födda i Sverige är det 15 procent som aldrig vistas naturen, vilket kan jämföras med 3 procent för ungdomar födda i övriga Europa och 36 procent för ungdomar födda utanför Europa pojkar flickor 1 skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2 Figur 6: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som brukar vara ute i naturen, skog, sjö eller andra grönområden en gång per vecka eller oftare. I skolår 7 och 9 vistas i genomsnitt 27 procent av pojkarna och 28 procent av flickorna minst en gång per vecka ute i naturen. Lägst andel som vistas ute i naturen ser man i Kumla och Örebro. Laxå är den kommun i länet där flest vistas ute i naturen minst en gång per vecka (se figur 7) pojkar flickor Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 7: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 som vistas ute i naturen, skog, sjö eller andra grönområden minst en gång per vecka fördelat på kommun. Sitta framför dator Ett annat sätt att titta på ungdomars aktivitetsnivå är att se graden av stillasittande fritidsaktiviteter, exempelvis hur mycket man sitter framför datorn. Det finns en stor könsskillnad i hur mycket man sitter framför datorn på sin fritid (se figur 8). Det är ungefär tre gånger så vanligt att pojkarna sitter framför datorn mer än 15 timmar per vecka än att flickorna gör det. Ungefär var fjärde pojke i skolår 9 och åk 2 på gymnasiet sitter framför datorn mer än 15 timmar per vecka. Bland pojkar är andelen som sitter ofta framför datorn högre hos de vars föräldrar är arbetslösa än de som har arbete. Bland flickor ser man inte 14

20 samma mönster. Pojkar som bor med en förälder sitter i större utsträckning framför datorn jämfört med de som bor med båda föräldrarna. Skillnaden är 7 procentenheter. Motsvarande skillnad finns inte bland flickorna. Var tredje pojke med fetma sitter mer än 15 timmar per vecka framför datorn på sin fritid jämfört med var femte pojke med normalvikt. Bland flickor med normalvikt är det 6 procent som sitter mer än 15 timmar jämfört med 11 procent av flickor med fetma. I samtliga åldersgrupper med undantag för flickor i skolår 7 så sitter de som är fysiskt aktiva i betydligt mindre utsträckning framför datorn på sin fritid än de som inte är fysiskt aktiva pojkar 15 flickor skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2 Figur 8: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som sitter framför datorn mer än 15 tim per vecka på fritiden. Simkunnighet Skolans mål med simkunnighet är att eleverna ska kunna simma meter, varav 5 meter på rygg. Målet med simkunnighet ska vara uppnått i både skolår 5 och skolår 9. I skolår 9 förtydligas dessutom målet genom tillägget att kunna hantera nödsituationer i och vid vatten. Det finns en signifikant skillnad i simkunnighet mellan de olika betygsnivåerna i ämnet idrott och hälsa nationellt. Bland elever med icke godkänt betyg i ämnet är det 1 procent som inte kan simma meter att jämföra med en halv procent av eleverna med betyget MVG [43]. Att kunna simma är inte enbart betydelsefullt som livräddande färdighet utan möjliggör även fysisk aktivitet i vatten och tryggare vistelser nära vatten. I Örebro län kan 92 procent av flickorna och 93 procent av pojkarna i skolår 9 simma meter. Bland flickor i Askersund och pojkar i Laxå uppfyller alla målet i läroplanen att kunna simma meter. Simkunnigheten är lägst hos pojkar i Lekeberg (se figur 9). I länet är det cirka 2 elever i skolår 9 som inte kan simma meter. Bland flickor är simkunnigheten 6 procentenheter högre hos dem som bor med båda föräldrarna jämfört med dem som bor med en förälder. Hos pojkar är det ingen skillnad. Ungdomar vars föräldrar är arbetslösa har procentenheter lägre simkunnighet än ungdomar med föräldrar som har arbete. Ungdomar som är födda utanför Sverige har lägre simkunnighet än svenskfödda. Detta gäller framför allt ungdomar från utomeuropeiska länder där endast 57 procent av flickorna och 77 procent av pojkarna kan simma meter. 15

21 Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla 8 Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro 8 pojkar flickor Figur 9: Andel pojkar och flickor i skolår 9 som inte kan simma meter. Andelen simkunniga är lägre bland ungdomar med fetma jämfört med ungdomar med normalvikt. En femtedel av ungdomar med fetma uppfyller inte läroplanens mål med att kunna simma meter (se figur 1). 5 3 pojkar 19 flickor normalvikt övervikt fetma Figur 1: Andel ungdomar i skolår 7 och 9 samt gy 2 som inte kan simma meter fördelat på BMI och kön Vuxna I Liv & hälsa 4 har man frågat efter hur mycket personen rör eller anstränger sig kroppsligt på fritiden. Svarsalternativen är följande: 1. Du ägnar dig inte särskilt mycket åt fysisk aktivitet på fritiden. Du promenerar eller cyklar eller rör dig på annat sätt mindre än 2 timmar per vecka. 2. Du promenerar, cyklar eller rör dig på annat sätt minst 2 timmar per vecka oftast utan att svettas. Till detta räknas också gång och cykling till och från arbetet. 3. Du motionerar regelbundet 1 2 gånger per vecka i minst 3 minuter per tillfälle omklädd för löpning, tennis, cykling, motionsgymnastik eller liknande fysisk aktivitet som får dig att svettas eller väsentligt höjer pulsen. 16

22 4. Du motionerar, tränar eller tävlar i någon lagidrott, löpning, cykling, motionsgymnastik, simning eller liknande fysisk aktivitet minst 3 gånger i veckan och minst 3 minuter per tillfälle. I redovisningen som görs här har vi definierat de som har valt det första alternativet som fysiskt inaktiva och de övriga betecknas som fysiskt aktiva. Det finns en svårighet i att mäta människors totala fysiska aktivitet. Vid självrapporterad fysisk aktivitet är det vanligt med såväl över- som underskattning. Det är också svårt att beräkna energiförbrukningen för en viss aktivitet och metoden tar inte hänsyn till variationer i ämnesomsättning i vila och yttre förhållanden. Fysisk aktivitet på fritiden I genomsnitt har en femtedel av männen och kvinnorna en fysiskt inaktiv fritid. Man cyklar, promenerar eller rör sig på annat sätt mindre än 2 timmar per vecka (se figur 11). Män är i större utsträckning fysiskt aktiva än kvinnor. Andelen aktiva sjunker markant i den äldsta åldersgruppen. Kvinnor födda i Sverige är fysiskt aktiva och motionerar regelbundet i dubbelt så stor utsträckning som kvinnor födda utanför Norden. För männen är skillnaden hälften så stor. En stillasittande fritid är vanligare bland lågutbildade jämfört med högutbildade. De med hög utbildning är i dubbelt så stor utsträckning fysiskt aktiva som de med låg utbildning män kvinnor år år 5-64 år år 8-84 år Figur 11: Andel inaktiva på fritiden fördelat på ålder och kön. Män i Degerfors, Hallsberg, Kumla, Laxå och Lekeberg är i större utsträckning än män i övriga länet fysiskt inaktiva. Bland kvinnor är det i Askersund, Lindesberg och Ljusnarsberg som den största andelen fysiskt inaktiva finns (se figur 12). 17

23 män kvinnor 1 Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 12: Andel i åldern år som är aktiva på fritiden mindre än två timmar per vecka utifrån kommun och kön. 67 procent av männen med inaktiv fritid har övervikt/fetma jämfört med 53 procent av dem som är aktiva. Hos kvinnorna är andelen 55 procent jämfört med 41 procent. De som har uppgett att de är fysiskt aktiva vistas oftare i naturen än de som är inaktiva. Detta gäller framför allt kvinnor. Personer som är födda utanför Norden vistas i mindre utsträckning i naturen än personer som är födda i Sverige eller övriga Norden. Bland svenskfödda vistas 15 procent aldrig i naturen jämfört med nästan 5 procent av dem som är födda utanför Norden. Fysisk aktivitet på arbetet Av dem som är anställda får 63 procent någon form av uppmuntran till fysisk aktivitet från sina arbetsgivare. Vanligast är subvention av motion på fritiden i form av ekonomiskt stöd till träningskort som 38 procent erbjuds och därefter möjlighet att träna på arbetstid med 23 procent. Landstinget är den arbetsgivare som i störst grad erbjuder träning/motion på arbetstid. Staten är den arbetsgivare som i störst utsträckning, 7 procent, erbjuder subventioner (se figur 13). Möjligheten att träna/motionera på arbetstid utnyttjas i högre grad än subvention av träningskort. 18

24 subvention arbetstid 15 6 kommuner landstinget staten privata Figur 13: Andel som av arbetsgivare erbjuds subvention av träningskort eller liknande respektive andel som erbjuds fysisk aktivitet/motion på arbetstid uppdelat efter olika arbetsgivare. Stillasittande En stor del av fritiden ägnas åt att sitta framför TV och dator. I genomsnitt ägnas tre timmar per dag åt det, något mindre för kvinnor än för män. Män med inaktiv fritid sitter 12 min mer per dag framför TV och dator jämfört med dem som har en fysiskt aktiv fritid. Hos kvinnor skiljer det 24 minuter mellan den fysiskt aktiva gruppen och den inaktiva. Män med fetma sitter i genomsnitt 14 minuter mer framför TV och dator per dag jämfört med män med normalvikt och skillnaden hos kvinnor är 42 minuter. 3.4 Sammanfattning Var tredje flicka och var fjärde pojke har en fysiskt inaktiv fritid. Pojkar är mer aktiva än flickor och aktivitetsnivån sjunker med stigande ålder. Hälften av alla ungdomar med fetma är fysiskt inaktiva på fritiden. Ungdomar vars föräldrar är arbetslösa är mer inaktiva än ungdomar till föräldrar som har arbete. Två tredjedelar av eleverna i skolår 7 och 9 cyklar eller promenerar dagligen till och från skolan. 92 procent av pojkarna och 93 procent av flickorna i skolår 9 kan simma meter. Endast hälften av flickor födda utanför Europa kan simma meter. En femtedel av ungdomarna vistas i naturen minst en gång per vecka. En av tre ungdomar födda utanför Norden vistas aldrig i naturen. 19

25 Var femte pojke sitter vid datorn på fritiden i mer än 15 timmar per vecka. Det är tre gånger vanligare att pojkar sitter ofta framför datorn jämfört med flickor. Ungdomar som är fysiskt aktiva på fritiden sitter i mindre utsträckning framför datorn jämfört med inaktiva. En femtedel av länets vuxna befolkning är nästan eller helt fysiskt inaktiva på sin fritid. Personer med hög utbildning är i dubbelt så stor utsträckning fysiskt aktiva som de med låg utbildning. Bland kvinnor födda utanför Norden är andelen inaktiva på fritiden dubbelt så hög jämfört med kvinnor födda i Sverige. Hälften av den vuxna befolkningen i länet vistas sällan eller aldrig i naturen. Två tredjedelar har stöd av sina arbetsgivare för fysisk aktivitet på arbetstid eller subvention av träningskort. Den vuxna befolkningen ägnar i genomsnitt tre timmar dagligen åt att sitta framför TV och dator på sin fritid. Kvinnor med fetma sitter i genomsnitt 42 minuter mer framför TV och dator per dag jämfört med kvinnor med normalvikt.

26 4. Matvanor 4.1. Utgångspunkter Bra matvanor är en av grundförutsättningarna för en god hälsa. Särskilt under uppväxtåren är maten en viktig faktor för normal tillväxt och utveckling. Goda matvanor i barndomen och tonåren lägger även grunden för en god hälsa i vuxen ålder. Svenska barns matvanor undersöktes senast i en riksomfattande koststudie under 3. Undersökningen är gjord på fyra-, åtta- och elvaåringar i 56 kommuner. Den visar att barn i allmänhet får i sig tillräckligt med näringsämnen men andelen mättat fett, salt och socker är för högt och intaget av frukt, grönsaker och kostfibrer är alltför lågt [44]. Hos fyraåringar kommer i genomsnitt 25 procent av energiintaget från godis, glass, kaffebröd och söta drycker. Barn till föräldrar med högskoleutbildning konsumerar mer frukt och grönsaker och har en något bättre näringstäthet i kosten. Barn till föräldrar med utländsk bakgrund äter mer frukt och grönt, men dricker mindre mjölk. Totalt bland fyraåringar uppnår endast 1 procent rekommendationen på gram frukt och grönt per dag. Fortlöpande nationella undersökningar om skolbarns hälsovanor visar att konsumtionen av läsk, godis, chips och snabbmat bland ungdomar i åldern år har ökat kraftigt under de senaste åren [45], men ett visst trendbrott kunde ses under 6 [46]. WHO bedömer att en bidragande orsak till att barn och ungdomar efterfrågar produkter som läsk och godis är att dessa marknadsförs mycket effektivt till denna målgrupp via TV, Internet, tidningar m.m. [47]. En stor studie av 15-åringar visar på stora sociala skillnader i levnadsvanor. Ungdomar från hem med lågutbildade föräldrar och lägre inkomst har mer oregelbundna matvanor och äter mer onyttig mat. Studien visar också starka samband mellan självkänsla, levnadsvanor och övervikt/fetma [33]. Den socioekonomiska vardagsmiljön som barn och ungdomar växer upp i påverkar attityder och förhållningssättet till mat och ätande. Även om barn är medvetna och har kunskap om att det inte är bra att äta för mycket godis och snabbmat väljer man på olika sätt beroende på omgivningsmiljön och tillgängligheten i närområdet. Barn från resurssvaga områden äter onyttigare och här kan skolan fungera som en utjämnande faktor där man erbjuder ett bra utbud och skapar förutsättningar för goda matvanor [48]. Stora delar av den vuxna delen av befolkningen i Sverige har relativt goda matvanor. Näringsbrist förekommer nästan inte alls, med undantag för kvinnor som kan ha brist på folsyra och järn. Dessutom visar den ökande förekomsten av övervikt på en obalans i energiintag. I genomsnitt äter 9 procent av befolkningen mindre kostfibrer än vad som rekommenderas, 8 procent äter för mycket fett, 96 procent för mycket mättat fett och hälften av befolkningen äter för mycket raffinerat socker [49]. Det är skillnader i matvanor mellan olika grupper. Kvinnor har i vissa avseenden bättre matvanor än män. Framför allt när det gäller intag av frukt och grönsaker. Det är också skillnader i matvanor beroende på ålder. Äldre äter mer traditionella livsmedel såsom potatis, rotfrukter, frukt, fisk, blodmat, gröt och kaffebröd. Yngre väljer oftare pasta, ris, pizza, godis, snacks samt läsk och juice. Högutbildade män har i allmänhet bättre matvanor än lågutbildade. De använder mindre matfett på smörgås, dricker mindre läsk och äter dessutom 21

27 mer grönsaker, ris och juice. Skillnader bland kvinnor med olika utbildningslängd är inte lika entydigt. Det är dessutom konstaterat att rökning är förknippat med sämre matvanor hos både män och kvinnor jämfört med icke-rökare [49]. Enligt Svenska näringsrekommendationer (SNR) för vuxna och barn över 2 år bör [41]: intag av mättat fett och transfett begränsas till cirka 1 procent av energiintaget. enkelomättat fett bidra med 1 15 procent av energiintaget. fleromättat fett bidra med 5 1 procent av energiintaget. kolhydrater bidra med 5 6 procent av energiintaget. intaget av kostfibrer vara 25 3 gram per dag. raffinerat socker inte överstiga 1 procent av energiintaget. protein bidra med 1 procent av energiintaget. alkohol utgöra högst 5 procent av energiintaget. För att uppnå näringsrekommendationerna ges även råd om livsmedelskonsumtion. De viktigaste råden beträffande livsmedelsval och mängder är: Minst 5 gram frukt och grönsaker per dag (barn mellan 4 1 år bör äta cirka gram per dag). 15 gram bröd per dag (6 8 brödskivor). Fisk 2 3 gånger per vecka. Inte mer än 5 6 gram salt per dag. Använda flytande matfetter och oljor i matlagning. Välja nyckelhålsmärkta mejeri- och charkprodukter. Begränsa intaget av godis, bakverk, snacks, söta drycker, glass etc. Vidare finns riktlinjer för måltidsordning för att fördela dagens energi- och näringstillförsel. För barn och vuxna rekommenderas tre huvudmål och 1 3 mellanmål. Tidpunkten för måltiderna blir ofta beroende av arbetstid, skoltid och andra åtaganden. De bör dock fördelas jämnt över dagen och intas i lugn och ro i en avkopplande miljö Barn och ungdomar Frukt och grönsaker Ett högt intag av frukt och grönsaker är associerat med minskad risk för flera sjukdomar, bl.a. hjärt-kärlsjukdom och cancer. Intaget hos ungdomar och vuxna bör uppgå till minst ett halvt kilo per dag [41]. I Liv & hälsa ung 5 frågas inte om hur mycket man äter, utan endast om hur ofta man konsumerar frukt, grönsaker eller bär. Frågekonstruktionen ger således inte svar på om ungdomarna uppnår rekommendationen för frukt och grönt. Drygt hälften av alla ungdomar i skolår 7 och 9 samt årskurs 2 på gymnasiet äter frukt och grönsaker dagligen. Konsumtionen av frukt och grönsaker är vanligare hos flickor än hos pojkar (se figur 14). Mindre än hälften av pojkarna har en daglig konsumtion medan två tredjedelar av flickorna har ett dagligt intag. Mest äter flickor i årskurs 2 på gymnasiet där 71 procent äter frukt och grönsaker varje dag. 3 procent av pojkar och 1 procent av flickor uppger att de aldrig äter frukt eller grönsaker. 22

28 pojkar flickor skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2 Figur 14: Andel ungdomar i skolår 7 och 9 samt gy 2, som äter frukt, bär eller grönsaker varje dag. Bland flickor som lever i familjer där båda föräldrarna har arbete är det 15 procentenheter större andel som äter frukt och grönsaker dagligen jämfört med flickor med arbetslösa föräldrar. Hos pojkar är inte skillnaden lika stor, 4 procentenheter. I familjer där ungdomarna bor med båda föräldrarna är det drygt 1 procentenheter större andel som äter frukt och grönsaker dagligen jämfört med de ungdomar som bor med en förälder. Det finns vissa variationer i konsumtionen bland länets kommuner (se figur 15). Flickor i Ljusnarsberg äter i mindre utsträckning frukt och grönsaker jämfört med flickor i övriga kommuner. Lägst andel pojkar som inte äter frukt och grönsaker varje dag finns i Laxå, Degerfors och Hällefors pojkar flickor Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 15: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 som äter frukt och grönsaker varje dag fördelat på kommun. Det är en väsentlig skillnad i frukt- och grönsakskonsumtion hos fysiskt aktiva ungdomar jämfört med inaktiva, både hos pojkar och hos flickor (se figur 16). Bland pojkar som har en fysiskt aktiv fritid äter nästan hälften frukt och grönsaker dagligen jämfört med drygt en fjärdedel av inaktiva pojkar. Av fysiskt aktiva flickor äter 71 procent frukt och grönsaker dagligen jämfört med 55 procent av inaktiva flickor. 23

29 pojkar flickor fysiskt aktiv fysiskt inaktiv Figur 16: Andel fysiskt aktiva respektive inaktiva på fritiden i skolår 7 och 9 samt gy 2 som äter frukt och grönsaker varje dag fördelat på kön. Snabbmat Snabbmat associeras ofta med näringsmässigt obalanserade måltider med högt fett- och energiinnehåll. Ungdomarna har besvarat hur ofta man konsumerar pizza, hamburgare, pommes frites, kebab eller annan snabbmat. Det innebär att det är svårt att värdera de näringsmässiga konsekvenserna eftersom frågorna inte ger svar på vilka mängder det handlar om. Däremot speglar resultaten antal konsumtionstillfällen och skillnader mellan olika grupper. Totalt i de undersökta åldersgrupperna äter 4 procent pojkar och 1 procent flickor snabbmat varje dag. De som ofta äter snabbmat har även ett högt intag av godis, snacks och läsk. Pojkar äter oftare snabbmat än flickor och konsumtionen hos pojkar ökar med stigande ålder, vilket man inte kan se hos flickor (se figur 17). I årskurs 2 på gymnasiet är andelen nästan dubbelt så stor jämfört med flickor i samma ålder pojkar flickor 1 skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2 Figur 17: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som äter snabbmat en gång per vecka eller oftare. 24

30 Det är fyra gånger vanligare att ungdomar till arbetslösa föräldrar äter snabbmat dagligen jämfört med ungdomar där båda föräldrarna arbetar. Det är ingen skillnad i konsumtion hos ungdomar som bor med båda föräldrarna jämfört med dem som bor med en förälder. I skolår 7 och 9 äter i genomsnitt 26 procent av pojkarna och 17 procent av flickorna snabbmat mer än en gång per vecka. Mer än 3 procent av pojkar i Hällefors, Degerfors och Lekeberg äter snabbmat mer än en gång per vecka (se figur 18). Lägst andel ser man i Nora och Askersund med cirka 15 procent. Bland flickor är andelen med högst intag i Ljusnarsberg, Hällefors, Nora och Kumla pojkar flickor Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 18: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 som äter snabbmat en gång per vecka eller oftare, fördelat per kommun. Ungdomar som är aktiva på sin fritid äter i mindre utsträckning snabbmat. En tredjedel av inaktiva pojkar äter snabbmat en gång i veckan eller oftare jämfört med en fjärdedel av pojkar som är aktiva (se figur 19). Skillnaden i snabbmatskonsumtion bland flickor är ännu större. 24 procent av inaktiva flickor äter snabbmat en gång per vecka eller oftare jämfört med 14 procent av flickorna som är aktiva på fritiden. 5 procent av inaktiva pojkar äter snabbmat dagligen. Det är dubbelt så hög andel jämfört med aktiva pojkar pojkar flickor 1 fysiskt aktiv fysiskt inaktiv Figur 19: Andel fysiskt aktiva respektive inaktiva ungdomar i skolår 7 och 9 samt gy 2 som äter snabbmat en gång per vecka eller oftare, fördelat på kön. 25

31 Godis, snacks och läsk I Liv & hälsa ung 5 frågas hur ofta man brukar äta godis, läsk, chips, ostbågar eller liknande. Den typen av livsmedel hör till gruppen utrymmesmat som består av söta och feta livsmedel. Enlig svenska näringsrekommendationer bör sockerintaget inte överstiga 1 15 procent av det totala energiintaget, för att inte ta utrymme från den näringstäta maten. 15 procent av pojkar, totalt i de tre undersökta åldersgrupperna, äter godis, snacks och läsk dagligen jämfört med 1 procent hos flickorna. Det är mer än dubbelt så vanligt att ungdomar till arbetslösa föräldrar äter godis, snacks och läsk dagligen jämfört med ungdomar vars föräldrar har arbete. Bland pojkar som bor med en förälder är det nästan dubbelt så vanligt med daglig konsumtion jämfört med pojkar som bor med båda föräldrarna. Hos flickor ses ingen skillnad i intag relaterat till familjeförhållande i boendet. Var fjärde pojke och var femte flicka i Ljusnarsberg äter godis, läsk och snacks varje dag (se figur ). Lägst intag bland flickor ser man i Lekeberg och Askersund, och bland pojkar i Hallsberg och Kumla pojkar flickor Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur : Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 som äter godis, snacks, läsk varje dag fördelat på kommun. Pojkar och flickor med en fysiskt aktiv fritid äter mer sällan godis, snacks och läsk jämfört inaktiva ungdomar. Det skiljer 5 procentenheter mellan grupperna (se figur 21). 26

32 pojkar flickor fysiskt aktiv fysiskt inaktiv Figur 21: Andel fysiskt aktiva på fritiden respektive inaktiva i skolår 7 och 9 samt gy 2 som äter godis, snacks och läsk varje dag, fördelat på kön. Frukost Dagens energi- och näringstillförsel bör fördelas jämt över dagen och en lämplig måltidsordning är tre huvudmål och ett till tre mellanmål. Frukost är en viktig måltid då man fyller på med energi och näring efter en hel natts fasta. En bra frukost påverkar både koncentration och inlärningsförmåga hos skolbarn [5]. I skolår 7 äter 87 procent pojkar och 8 procent flickor frukost fyra gånger per vecka eller oftare. Med stigande ålder sjunker andelen som äter frukost (se figur 22) pojkar flickor skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2 Figur 22: Andel ungdomar i skolår 7 och 9 samt gy 2 som äter frukost fyra gånger per vecka eller oftare, fördelat på kön. Lunch i skolan Skollunchen bör motsvara cirka en tredjedel av dagens behov av energi och näringsämnen. Bland ungdomar med arbetslösa föräldrar är det dubbelt så vanligt att man sällan eller aldrig äter skollunch jämfört med ungdomar med föräldrar som har arbete. Samma skillnader ser man hos ungdomar som bor med en förälder jämfört med ungdomar som bor med båda föräldrarna. 27

33 Andelen ungdomar i skolår 7 och 9 som äter lunch i skolan 4 5 gånger per vecka varierar mellan kommunerna i länet (se figur 23). I Hallsberg, Lekeberg och Laxå är det mer än 9 procent som äter lunch i skolan 4 5 gånger per vecka, medan elever i norra länsdelen och Degerfors tenderar att äta skollunch mer sällan. Det är fler elever i skolår 9 som äter skollunch 4 5 gånger per vecka jämfört med skolår 7. Totalt i båda åldersgrupperna äter 4 procent av pojkarna och av kvinnorna6 procent av flickorna sällan eller aldrig skollunch pojkar flickor Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 23: Andel elever i skolår 7 och 9 som äter skollunch 4 5 gånger per vecka, fördelat per kommun och kön Vuxna Som indikator på goda matvanor har validerade frågor tagits fram om konsumtion av frukt och grönsaker, bröd, mjölk och matfett för att spegla kostens innehåll av fett, mättat fett, socker och kostfibrer [51]. En befolkning som äter minst 5 gram frukt och grönsaker per dag är också en av indikatorerna för folkhälsomål 1 Goda matvanor och säkra livsmedel. Bland den vuxna befolkningen i Sverige uppnår 14 procent av kvinnorna och 5 procent av männen rekommendationen för frukt och grönsaker [51]. I undersökningen Liv & hälsa 4 frågas om hur ofta man äter frukt, bär, grönsaker och rotfrukter. Ett intag på fyra gånger per dag eller oftare bedöms som ett mått på att man når upp till rekommendationen på minst 5 gram frukt och grönt per dag och detta är då en indikator på goda matvanor. Det är 16 procent av den vuxna befolkningen i länet som äter frukt och grönsaker minst fyra gånger per dag. Kvinnor äter i större utsträckning frukt och grönsaker, 22 procent, jämfört med män, 1 procent (se figur 24). Högst konsumtion av frukt och grönsaker har kvinnor i åldern 5 64 år och lägst konsumtion återfinns hos de yngsta och de äldsta åldersgrupperna. 28

34 män kvinnor år år 5-64 år år 8-84 år Figur 24: Andel som äter frukt, bär, grönsaker eller rotfrukter minst fyra gånger per dag, fördelat på kön och ålder. Kvinnor och män som är födda utanför Norden äter oftare frukt och grönsaker jämfört med personer födda i Sverige eller övriga Norden. Det är dubbelt så vanligt att män födda utom Norden äter frukt och grönsaker minst fyra gånger per dag, jämfört med män födda i Sverige eller övriga Norden. Man ser även skillnader i intag beroende på utbildningsnivå. Det är 1,5 gånger så vanligt att äta frukt och grönsaker minst fyra gånger per dag bland dem med hög utbildning jämfört med dem som har låg. 6 procent kvinnor och 14 procent män äter varken frukt eller grönsaker varje dag. Bland arbetslösa män är siffran 3 procent, vilket kan jämföras med 14 procent bland män med anställning. Motsvarande andelar för kvinnor är 14 respektive 6 procent. En grupp som i stor utsträckning sällan eller aldrig konsumerar frukt och grönsaker är unga män mellan 18 och 34 år. Ensamboende har lägre intag av frukt och grönsaker jämfört med samboende. Var fjärde kvinna i Hallsberg äter frukt och grönsaker minst fyra gånger dagligen (se figur 25). Bland män ser man också högst konsumtion i Hallsberg jämfört med övriga kommuner. Lägst intag, både bland kvinnor och män, finner man i Degerfors män kvinnor Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 25: Andel som äter frukt, bär, grönsaker och rotfrukter minst fyra gånger per dag, fördelat per kön och kommun. 29

35 Konsumtion av frukt, bär och grönsaker samvarierar med fysisk aktivitet (se figur 26). Bland dem som har en fysiskt aktiv fritid är andelen med högt intag dubbelt så stor som de med en inaktiv fritid. Detta gäller både hos män och hos kvinnor män kvinnor 1 6 fysiskt aktiv fysiskt inaktiv Figur 26: Andel med fysiskt aktiv respektive inaktiv fritid som äter frukt, bär och grönsaker minst fyra gånger per dag, fördelat på kön Sammanfattning Hälften av alla pojkar och två tredjedelar av alla flickor äter frukt och grönsaker varje dag. 85 procent av alla ungdomar äter frukost minst fyra gånger per vecka. 8 procent av alla ungdomar äter skollunch 4 5 gånger per vecka. Pojkar äter oftare snabbmat, godis, snacks och dricker oftare läsk än flickor. Ungdomar som ofta äter snabbmat har också ett högt intag av godis, snacks och läsk. Ungdomar som är fysiskt aktiva har bättre matvanor än de som är inaktiva. Ungdomar till arbetslösa föräldrar äter mer sällan frukt och grönsaker och oftare snabbmat, godis, snacks och läsk jämfört med ungdomar till föräldrar med arbete. Endast 16 procent av den vuxna befolkningen i länet äter frukt och grönsaker minst fyra gånger per dag. Andelen vuxna som konsumerar frukt och grönsaker dagligen är dubbelt så hög hos dem som har en fysiskt aktiv fritid jämfört med dem som är inaktiva. Kvinnor äter oftare frukt och grönsaker än män. Kvinnor och män födda utanför Norden äter oftare frukt och grönsaker än svenskfödda. 3

36 Personer med låg utbildning äter mer sällan frukt och grönsaker än de som har hög utbildning. 3 procent av arbetslösa män äter inte frukt och grönsaker dagligen. Högst andel som aldrig äter frukt och grönsaker är män i åldern år. 31

37 5. Övervikt och fetma 5.1. Utgångspunkter Övervikt och fetma är ett växande problem i stora delar av världen och i Sverige har antalet överviktiga nästan fördubblats under de senaste tjugo åren. Under de senaste tjugofem åren har det skett en fyrfaldig ökning av fetma bland mönstrande unga män och i dag lider ungefär 4 procent av våra barn av fetma och var fjärde tioåring är överviktig. Orsakerna till den snabba ökningen finns troligen i det moderna samhällets utveckling med minskad fysisk aktivitet och mer stillasittande i kombination med ett högt intag av energitäta livsmedel [21]. Mellan åren och 5 kan man dock se att den kraftiga ökningen stannat av något [52]. Som tidigare beskrivits är fetma en betydande riskfaktor för en lång rad olika hälsoproblem som diabetes, högt blodtryck, rygg- och ledproblem, hjärt- och kärlsjukdomar, vissa cancerformer, nedsatt livskvalitet och för tidig död. Enbart övervikt har inte befunnits utgöra överrisk för tidig död men däremot viss ökad risk för sjukdomar i rörelseorganen, hjärt- och kärlsjukdomar samt minskad livskvalitet [21]. Enligt Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden 5 hade 36 procent av kvinnorna och 51 procent av männen, i ålder år, övervikt och fetma. 1 procent bland kvinnorna respektive 11 procent bland männen hade fetma. Det betyder att cirka 2,1 miljoner personer har övervikt och ytterligare cirka 63 personer har fetma [53]. Den nationella folkhälsoenkäten 5 påvisade stora sociala skillnader i förekomst av fetma. Det är dubbelt så vanligt med fetma bland arbetare och personer med låg utbildning som bland tjänstemän och de med hög utbildning. Fetma var något vanligare bland män födda i Norden än bland män från övriga världen. Hos kvinnor var den däremot vanligare bland dem som var födda utanför Sverige. Fetma var också vanligare bland boende i glesbygd jämfört med boende i tätorter och större städer [54]. För barn med övervikt finns en uttalad risk att den blir bestående i vuxen ålder. Tendensen till normalisering av vikten tycks minska med ökande grad av övervikt och ålder. Cirka 8 procent av de barn som i 6 7-årsåldern är överviktiga är fortfarande överviktiga i sena tonåren [55]. Nästan 9 procent av 12-åriga pojkar med övervikt kommer sannolikt att förbli överviktiga som vuxna. Ungdomar med svår fetma uppvisar ännu sämre prognos. I stort sett hos alla 15-åringar med BMI över 3 kvarstår fetman i vuxen ålder [21]. Övervikt och fetma är betydligt vanligare bland barn och ungdomar från lågutbildade familjer. Bland femtonåriga flickor i COMPASS-studien i Stockholm var förekomsten av fetma 3,5 gånger högre bland flickor till lågutbildade mödrar jämfört med högutbildade. För pojkar var motsvarande siffra 1,7 gånger högre. Samma studie visade också att en högre andel av ungdomar med invandrarbakgrund, 4,4 procent, lider av fetma jämfört med ungdomar med svensk bakgrund, 2,8 procent [33]. 32

38 5.2. Barn och ungdomar Liv & hälsa ung 5 visar att bland ungdomar i Örebro län i skolår 7 och 9 samt årskurs 2 på gymnasiet har 12 procent övervikt och drygt 2 procent fetma. Det innebär att i dessa årskurser är cirka 1 25 individer överviktiga och ytterligare har fetma (se figur 27). Andelen överviktiga ökar med stigande ålder och övervikt är vanligare bland pojkar än flickor. 11 procent flickor har övervikt eller fetma jämfört med 17 procent pojkar skolår 7, pojkar skolår 9, pojkar gy årskurs 2, pojkar skolår 7, flickor skolår 9, flickor gy årskurs 2, flickor fetma övervikt Figur 27: Andel ungdomar skolår 7 och 9 samt gy 2 med övervikt (iso-bmi 25) och fetma (iso-bmi > 3). Det är 2 procentenheter högre andel med övervikt och fetma hos ungdomar med arbetslösa föräldrar jämfört med ungdomar som har föräldrar i arbete. Bland ungdomar som lever med en förälder är andelen med övervikt och fetma 3 procentenheter högre än hos ungdomar som lever med båda föräldrarna. Andelen pojkar med övervikt och fetma är högre hos dem som är födda i Sverige och övriga Norden jämfört med pojkar som är födda i andra länder. Bland flickor ser man inte någon skillnad relaterat till födelseland. I skolår 7 och 9 är andelen pojkar med övervikt och fetma högst i Degerfors med 27 procent, följt av Ljusnarsberg med 26 procent. Lägst andel finns i Askersund, Lekeberg och Örebro med 13 procent (se figur 28). Bland flickor är andelen med övervikt och fetma störst i Askersund och Nora med respektive 18 procent. Lägst andel återfinns i Degerfors, Hällefors, Laxå och Örebro med 8 procent. 33

39 pojkar flickor Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 28: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 med övervikt och fetma, fördelat per kommun. De ungdomar som både är fysiskt inaktiva och har utvecklat övervikt har särskild risk för framtida ohälsa. I tabell 3 redovisas en riskgrupp som kännetecknas av att de tränar mindre än två gånger per vecka och har övervikt/fetma. Därtill redovisas en högriskgrupp med personer som tränar mindre än en gång i månaden och har fetma. Pojkar Flickor Skolår 7 Skolår 9 Gy årskurs 2 Skolår 7 Skolår 9 Gy årskurs 2 Riskgrupp 3,9 % 5,2 % 8,3 % 2,6 % 4,4 % 5,1 % Högriskgrupp,8 %,7 % 1,1 %,8 %,8 %,7 % Tabell 3: Andel ungdomar som ingår i risk- respektive högriskgrupp. I riskgruppen ingår de som tränar mindre än två gånger per vecka och har övervikt/fetma och i högriskgruppen ingår de som tränar mindre än en gång i månaden och har fetma. För alla sex årskurserna i högstadiet och gymnasiet uppskattas elever ingå i riskgruppen och cirka 15 elever i högriskgruppen. Då har antagits att det i skolår 8 och i gymnasiekurs 1 samt 3 är lika stor andel som finns i riskgrupperna som i de undersökta årskurserna Vuxna Liv & hälsa 4 visar att 45 procent kvinnor i Örebro län har övervikt och fetma. Motsvarande andel bland män är 56 procent. Andelen med fetma är 15 procent bland kvinnor jämfört med 12 procent hos män. Övervikt och fetma hos vuxna är högre i Örebro län jämfört med landet som helhet. Undersökning om länets befolknings hälsa har genomförts vid tre tillfällen; 1993, samt 4. Under perioden har andelen med övervikt och fetma ökat var andelen 32 procent bland kvinnor och 47 procent bland män. Förekomsten av övervikt och fetma stiger med ökande ålder för att sedan sjunka i den äldsta åldersgruppen (se figur 29). Bland män i åldern 5 64 år ligger andelen med övervikt och 34

40 fetma på nästan 7 procent. Den högsta andelen kvinnor med övervikt och fetma, 61 procent, finns i åldersgruppen år år, män år, män 5-64 år, män år, män år, män år, kvinnor år, kvinnor år, kvinnor år, kvinnor år, kvinnor fetma övervikt Figur 29: Andel med övervikt (BMI 25) och fetma (BMI 3) fördelat på kön och ålder. Det är nästan dubbelt så vanligt med fetma bland personer med låg utbildning jämfört med dem som har hög utbildning. Bland invandrare från de nordiska länderna är andelen med övervikt och fetma större än i övriga befolkningen. Hos kvinnor invandrade från Norden är andelen med övervikt och fetma 55 procent jämfört med 44 procent hos övriga befolkningen. Motsvarande andel hos männen är 72 procent respektive 56 procent. Andelen med fetma hos personer som är invandrade från de nordiska länderna är 22 procent för kvinnor och 19 procent för män. Invandrare från utomnordiska länder skiljer sig inte avseende övervikt och fetma jämfört med svenskfödda. Fetma förekommer i större utsträckning bland arbetslösa och personer med sjukersättning än de med anställning. Hos personer med anställning är andelen med fetma 12 procent, hos arbetslösa 16 procent och hos personer med sjukersättning 24 procent. Det är ingen väsentlig skillnad mellan grupperna avseende övervikt. Mer än 6 procent av män i Hallsberg, Hällefors, Karlskoga, Lindesberg, Ljusnarsberg och Nora har övervikt och fetma (se figur 3). Ljusnarsberg är den kommun som har högst andel män med fetma, nästan var femte man. Lägst andel män med övervikt och fetma återfinns i Degerfors och Örebro. 35

41 fetma övervikt Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 3: Andel män i åldern år med övervikt och fetma, fördelat per kommun. Mer än 5 procent av kvinnor i Askersund, Degerfors, Hällefors, Laxå samt Ljusnarberg har övervikt och fetma (se figur 31). Lägst andel överviktiga kvinnor finns i Nora och Örebro. Mer än var femte kvinna i Degerfors, Hällefors och Ljusnarsberg har fetma fetma övervikt Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Figur 31. Andel kvinnor i åldern år med övervikt och fetma, fördelat per kommun. De vuxna som både har låg fysisk aktivitetsnivå och har utvecklat övervikt/fetma har särskild risk för framtida ohälsa. I tabell 4 redovisas en riskgrupp med de som inte motionerar regelbundet och har övervikt/fetma. Därtill redovisas en högriskgrupp med de som är helt eller nästan helt fysiskt inaktiva och har fetma år år Män 5 64 år år 8 84 år år år Kvinnor 5 64 år år 8 84 år Riskgrupp 17,8 %, % 47,2 % 43,3 % 36,2 % 17, % 28,1 % 36,8 % 48,9 % 39,6 % Högriskgrupp 2,7 % 4,5 % 5,5 % 3,9 % 3,5 % 2,4 % 3,4 % 4,8 % 6,1 % 7,4 % Tabell 4: Andel vuxna som ingår i risk- respektive högriskgrupp. I riskgruppen ingår de som motionerar mindre än en gång per vecka (svarsalternativ 2, se sidan 16) och har övervikt/fetma och i högriskgruppen ingår de som rör sig mindre än två timmar i veckan (svarsalternativ 1, se sidan 16) och har fetma. 36

42 Sammantaget uppskattas 65 invånare i länet ingå i riskgruppen och 8 ingå i högriskgruppen Sammanfattning 17 procent av pojkar och 11 procent av flickor har övervikt och fetma. 15 elever i högstadiet och gymnasiet har stor risk för ohälsa på grund av kombinationen fetma och fysisk inaktivitet. Hälften av den vuxna befolkningen i länet har övervikt och fetma. Övervikt är vanligare bland män medan fetma är något vanligare bland kvinnor. Andelen vuxna med övervikt och fetma har ökat med 12 procentenheter sedan Fetma är nästan dubbelt så vanligt bland vuxna med låg utbildning jämfört med dem som har hög utbildning. Bland arbetslösa och personer med sjukersättning är andelen med fetma högre än hos de som arbetar. 8 vuxna i länet har stor risk för ohälsa på grund av kombinationen fetma och fysisk inaktivitet. 37

43 6. Fysisk aktivitet, övervikt och hälsa Hälsa ses som en resurs i vardagslivet, inte målet med livet. Hälsa är ett positivt koncept som betonar sociala och individuella resurser såväl som fysisk förmåga [56]. Det finns ett flertal internationella och nationella studier som har beskrivit positiva samband mellan fysisk aktivitet och upplevd hälsa [25]. En utvärdering av fysisk aktivitet på recept i Östergötland visar att personer som ökar sin fysiska aktivitetsnivå uppger i högre grad en god hälsa jämfört med dem som är inaktiva [57] och ungdomar som är idrottsaktiva rapporterar en bättre hälsa jämfört med ungdomar som inte idrottar eller har slutat [58]. Det är även väl dokumenterat att personer med fetma skattar sin hälsa och livskvalitet lägre än andra, i många fall t.o.m. sämre än patienter med cancersjukdom eller andra kroniska sjukdomar [59]. För att kunna beskriva hälsan hos vuxna och ungdomar så har man i Liv & hälsa 4 och Liv & hälsa ung 5 ställt frågor om upplevelse av sitt allmänna hälsotillstånd. I denna rapport avses med god hälsa att man svarat bra eller mycket bra. Andelen med god hälsa bland vuxna är 72 procent hos både kvinnor och män. Andelen med god hälsa hos ungdomar i skolår 7 och 9 samt årskurs 2 på gymnasiet är 88 procent hos pojkar och 77 procent hos flickor. Fysisk aktivitet och upplevd hälsa Det är fler pojkar än flickor i länet som anger att man har en god hälsa. De som är fysiskt aktiva rapporterar en bättre hälsa jämfört med dem som är inaktiva (se figur 32). Bland dem som har en fysiskt aktiv fritid har 9 procent pojkar och 8 procent flickor angett en god hälsa. Bland ungdomar med fysiskt inaktiv fritid är det 81 respektive 7 procent pojkar flickor fysiskt aktiv fysiskt inaktiv Figur 32: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 med fysiskt aktiv respektive inaktiv fritid som anger att man har en god hälsa. Ungdomarna har även besvarat frågor om hur man ser på sin framtid. Andelen ungdomar som ser mycket ljust på framtiden är högst i de yngre åldrarna och flickor ser i mindre utsträckning ljust på framtiden jämfört med pojkar. Det är en högre andel som ser mycket ljust på framtiden bland dem som är fysiskt aktiva än de inaktiva. 38

44 Symtom såsom huvudvärk, nedstämdhet och trötthet förekommer i större utsträckning hos pojkar och flickor som är fysiskt inaktiva än hos dem som är aktiva. Beträffande upplevd stress ser man ingen skillnad mellan olika aktivitetsnivåer. Vuxna personer som är fysiskt aktiva på fritiden anger i större utsträckning att de har en god hälsa än de som är inaktiva på sin fritid (se figur 33). Det skiljer 15 procentenheter hos män och procentenheter hos kvinnor män kvinnor fysiskt aktiv fysiskt inaktiv Figur 33: Andel män och kvinnor, år, med fysiskt aktiv respektive inaktiv fritid som anger en god hälsa. Personer med inaktiv fritid söker också sjukvård i större utsträckning. 1 procent av dem som är fysiskt inaktiva har sökt sjukvård en eller flera gånger under de tre senaste månaderna jämfört med 7 procent hos dem som är aktiva. Övervikt och upplevd hälsa Liv & hälsa ung 5 visar att med stigande BMI, hos framför allt flickor, sjunker andelen med god hälsa (se figur 34). Bland flickor med normalvikt anger 78 procent en god hälsa jämfört med flickor med fetma där andelen sjunker till 65 procent. Hos pojkar med normalvikt eller övervikt är det ingen skillnad i upplevd hälsa, men hos pojkar med fetma sjunker andelen med 9 procentenheter. Undersökningen visar dessutom att ungdomar med fetma anger i lägre utsträckning att man ser ljust på framtiden jämfört med normalviktiga. 39

45 pojkar flickor normalvikt övervikt fetma Figur 34: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som anger en god hälsa, fördelat på vikt. Precis som hos ungdomar anger även vuxna nedsatt hälsa med stigande vikt (se figur 35). Hos personer med fetma sjunker andelen med god hälsa kraftigt, 56 procent, jämfört med 78 procent hos personer med normalvikt. Det är samma mönster när det gäller hur man ser på framtiden för sin personliga del. Personer med normalvikt har en mer optimistisk framtidstro än personer med övervikt och fetma män kvinnor normalvikt övervikt fetma Figur 35: Andel män och kvinnor, år, som anger en god hälsa, fördelat på vikt. Personer med fetma är sjukskrivna i större utsträckning än personer med normalvikt. I gruppen med fetma är sjukskrivningarna 5 procentenheter högre än hos män med normalvikt och hos kvinnor skiljer det 6 procentenheter mellan normalviktig och fetma (se figur 36).

46 män kvinnor 1 normalvikt övervikt fetma Figur 36: Andel män och kvinnor som varit sjukskriven någon gång under de senaste 12 månaderna, fördelat på normalvikt, övervikt respektive fetma. Det är fler kvinnor än män som är långtidssjukskrivna (9 dagar eller längre) medan män är oftare korttidssjukskrivna. Det är nästan dubbelt så vanligt med långtidssjukskrivning hos personer med fetma jämfört med personer med normalvikt (se tabell 5). Antal Normalvikt Övervikt Fetma dagar Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor % 73 % 71 % 67 % 68 % 58 % % 7 % 7 % 1 % 1 % 8 % % 3 % 3 % 3 % 3 % 4 % 9 11 % 16 % 19 % % % 3 % Tabell 5: Antal sjukskrivningsdagar hos de som varit sjukskrivna under de senaste 12 månaderna, utifrån kön och vikt. De vanligaste sjukskrivningsorsakerna hos långtidssjukskrivna med normalvikt är rörelseorganens sjukdomar och stress/utmattningsdepression. Långtidssjukskrivna med fetma är sjukskrivna av samma orsaker. Hos kvinnor med fetma är dessutom psykiska problem en vanlig sjukskrivningsorsak Sammanfattning Bland ungdomar och vuxna som har en fysiskt aktiv fritid anger 1 procentenheter fler en god hälsa jämfört med inaktiva. Två tredjedelar av flickor med fetma anger att de har en god hälsa. Det är 13 procentenheter lägre än hos flickor med normalvikt. 8 procent av vuxna med normalvikt anger att de har en god hälsa medan endast hälften av de med fetma upplever att de har en god hälsa. Det är dubbelt så vanligt med långtidssjukskrivning hos personer med fetma jämfört med normalviktiga. 41

47 7. Fysisk aktivitet, matvanor och övervikt i hälsooch sjukvården 7.1. Utgångspunkter Hälso- och sjukvården har stor betydelse för den långsiktiga hälsoutvecklingen i befolkningen genom sin specifika kompetens, sin auktoritet, breda kunskap och stora kontaktyta. Ett mer hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv ska genomsyra all hälso- och sjukvård och vara en självklar del i all behandling. I det hälsofrämjande arbetet har primärvården en viktig roll [11]. Primärvården är den aktör inom hälso- och sjukvården som förväntas ta en stor del av ansvaret i det preventiva arbetet och hälsofrämjande arbetet. Dessutom har primärvården via sin förmåga att nå alla individuellt, unika möjligheter att nå grupper som är särskilt sårbara i hälsoavseende. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att stödja och initiera hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser på individ- och gruppnivå och att utveckla metoder så att preventiva insatser naturligt integreras i vårdkedjan [11]. I det följande beskrivs exempel på en patientgrupp som behöver stöd från hälso- och sjukvården att ändra levnadsvanor. Därefter beskrivs de insatser som patienter uppgett att de fått Fysisk aktivitet och övervikt i en patientgrupp I detta avsnitt är perspektivet patienters behov av att ändra levnadsvanor avseende fysisk aktivitet, matvanor och övervikt. Här berörs de som uppgett att de använder receptbelagd blodtrycksmedicin. Dessa patienter är bara en del av alla patienter med högt blodtryck. Gruppen har valts för att det finns tydliga anvisningar för länets primärvård att påverkan på levnadsvanor är en viktig del i behandlingen. I primärvårdens vårdpraxis för behandling av hypertoni anges regelbunden motion (preciserat till fysisk aktivitet minst 3 minuter per dag/3 dagar per vecka), inget extra salt och viktreduktion till BMI under 26 som en del i behandlingen. Av den vuxna befolkningen uppgav 16 procent av männen och 17 procent av kvinnorna att de under de senaste två veckorna använt receptbelagd blodtrycksmedicin. Totalt rör det sig om cirka 34 patienter. 8 procent av dessa män och 6 procent av dessa kvinnor har svarat att de motionerar minst tre gånger per vecka (se figur 37). Möjligen är intensitetskravet högre i dessa frågor än vad som avsetts i vårdpraxis. Även vid en betydligt snällare tolkning av vilken fysisk aktivitetsnivå som ska uppnås är det en övervägande del av patienterna som behöver öka sin fysiska aktivitet. 42

48 Män Kvinnor Fysiskt inaktiv Fysiskt aktiv, motionerar inte Motion 1-2 gånger per vecka Motion 3 gånger per vecka Figur 37: Fysisk aktivitet och motion bland de som använder receptbelagd blodtrycksmedicin. Liv & hälsa 4 innehåller inga frågor om kost som beskriver saltkonsumtionen. Det finns inte heller frågor som belyser matvanor relaterat till vikt. Viktreduktion är en del i behandlingen vid övervikt eller fetma. 74 procent av männen och 64 procent av kvinnorna i patientgruppen har övervikt inklusive fetma. Vidare har 22 procent av männen och 24 procent av kvinnorna fetma (se figur 38) Män Kvinnor Övervikt inkl fetma Fetma Figur 38: Övervikt och fetma bland de som använder receptbelagd blodtrycksmedicin. Övervägande delen av patienterna med hypertoni behöver ändra sina levnadsvanor avseende fysisk aktivitet och mat samt minska i vikt. Cirka 25 patienter som använder blodtrycksmedicin bör, enligt vårdpraxis, behandlas genom att få hjälp att öka sin fysiska aktivitet, minska i vikt och i praktiken ändra matvanor Insatser i hälso- och sjukvården Av de som besökt vårdcentral har 15 procent fått frågor om sina matvanor. Bland kvinnorna har 14 procent tillfrågats och bland männen 17 procent. Det är en högre andel män som får råd om motionsvanor än kvinnor, 24 respektive 18 procent. 43

49 Vid sjukhusbesök har 13 procent fått frågor om matvanor och 16 procent om motionsvanor (se tabell 6). Kost Motion Vårdcentral Sjukhus Tillfrågad Fått råd Tillfrågad Fått råd Tabell 6: Andel personer (procent), år, som fått frågor om mat- och motionsvanor respektive fått rådet att förändra sina vanor, vid det senaste besöket på vårdcentral och sjukhus. Vid senaste besöket vid vårdcentralen och/eller sjukhus fick 16 procent av patienter med fetma råd om mat och motion (se tabell 7). Kost Motion Vårdcentral Sjukhus Tillfrågad Fått råd Tillfrågad Fått råd Tabell 7. Andel personer (procent), år, med BMI 3 som fått frågor om mat- och motionsvanor respektive fått rådet att förändra sina vanor, vid det senaste besöket på vårdcentral och sjukhus Sammanfattning Cirka 25 patienter som använder blodtrycksmedicin behöver ändra vanor avseende mat och fysisk aktivitet, samt gå ned i vikt. Var femte patient i hälso- och sjukvården med fetma har svarat att de vid sitt senaste besök blivit tillfrågade om motions- och kostvanor. 44

50 8. Interventionsmetoder Förändringar i samhället har avsevärt påverkat matvanor och graden av fysisk aktivitet i befolkningen. För att åstadkomma positiva livsstilsförändringar måste åtgärder därför i första hand riktas mot den samhälleliga nivån, där förutsättningar för goda matvanor och fysisk aktivitet skapas, så att det blir enkelt att ha hälsosamma levnadsvanor. För samtliga aktörer är det särskilt viktigt att påverka utbud, tillgänglighet och efterfrågan [6]. Samhällsbaserade interventioner som inkluderar information, någon form av socialt stöd, är arenainriktade och målgruppsanpassade, involverar riskfaktorscreening och förbättringar i den fysiska miljön är effektiva i att öka befolkningens fysiska aktivitet. Särskilt lovande är samhällsplanering som på ett medvetet sätt bygger in fysisk aktivitet i människors vardag, t.ex. förbättringar i trafik- och bostadsmiljön. Sådana infrastruktursatsningar kan leda till bestående förändringar i människors rörelsemönster och bidra till en hållbar utveckling [61]. Redan etablerad övervikt och fetma hos barn och ungdomar är svårbehandlad och det är synnerligen angeläget att finna effektiva förebyggande åtgärder med metoder för att främja fysisk aktivitet och goda matvanor [62]. Skyddande faktorer mot övervikt är att ha ammats, regelbunden fysisk aktivitet, högt intag av frukt och grönsaker, vatten som dryck, mindre portionsstorlekar samt stödjande miljöer i hem och skola. Riskfaktorer är ärftlighet i form av övervikt hos föräldrarna, hög födelsevikt, stor viktökning under det första levnadsåret, stillasittande livsstil, många timmars TV-tittande, stort intag av energität mat, stort intag av sockersötade drycker, svår socioekonomisk situation samt mat som belöning och tröst [63, 64]. Förebyggande insatser bör därför inriktas på att främja skyddsfaktorerna och om möjligt angripa riskfaktorerna för övervikt. Statens livsmedelsverk är en viktig aktör på nationell nivå. Ett exempel på dess verksamhet är symbolen nyckelhålet som är till för att hjälpa konsumenter att hitta de hälsosammare alternativen, både när man handlar mat och äter på restaurang. Nyckelhålsmärkta livsmedel är magrare och innehåller mindre socker och salt men mer fibrer än andra livsmedel av samma typ. Livsmedelsverket föreslår nu tuffare krav på nyckelhålsmärkta måltider. Möjligheten att göra bra val vid restauranger, snabbmatsställen samt offentliga och privata personalmatsalar kan komma att underlättas genom en ny certifieringsorganisation för att kvalitetssäkra de nyckelhålsmärkta måltiderna [65]. På uppdrag av regeringen har Statens livsmedelsverk under våren 7 presenterat nya riktlinjer för maten i förskola och skola. Råden vänder sig till både beslutsfattare, rektorer, kostchefer, kökspersonal, lärare, föräldrar och elever. Riktlinjerna är avsedda som övergripande vägledning, stöd och förslag till hur man kan arbeta för bra matvanor. Det är dock upp till varje kommun, förskola, skola och personalgrupp att bestämma och i detalj planera hur man vill arbeta för att främja bra matvanor [66, 67]. Riksidrottsförbundet har av regeringen under en fyraårsperiod fått en miljard kronor för satsningar på idrottens barn- och ungdomsverksamhet i det s.k. Handslaget. Satsningen syftar till att öppna dörrarna för fler, hålla tillbaka avgifterna, satsa mer på flickors idrottande, delta i kampen mot droger samt intensifiera samarbetet med skolorna. Forskningsmedel har avsatts för att utvärdera effekterna av Handslaget. Ett av forskningsprojekten genomförs i Örebro län för att specifikt se på idrottsföreningarnas samverkan med länets skolor. Under de kommande fyra åren fördubblas Handslagssatsningen (kommer att benämnas Idrottslyftet) och tyngdpunkten kommer att läggas på att utveckla verksamhet för att nå ännu fler barn och ungdomar samt intensifiera samverkan med skolan. 45

51 Många idrottsorganisationer runt om i världen utvecklar policyer kring tobak, alkohol, doping, mat samt förebyggande av skador. I Sverige har fyra specialidrottsförbund av 24 en skriftlig policy som omfattar matvanor [68]. Kunskap och förhållningssätt hos ledare och aktiva, utbud och tillgång till bra mat samt riktlinjer för sponsring främjar matvanor både hos idrottsutövare och hos andra som är involverade inom idrottsrörelsen [69, 7]. Nationell handlingsplan Statens livsmedelsverk och Statens folkhälsoinstitut har tagit fram ett underlag till en handlingsplan för främjande av goda matvanor och ökad fysisk aktivitet i befolkningen [71]. Insatser som främjar skapande av stödjande miljöer för barn och ungdomar bör prioriteras. Handlingsplanen innehåller 79 mätbara mål på samhällsinsatser som berör följande områden: Närmiljöns utformning är avgörande för möjligheter till och lusten för fysisk aktivitet. Utbudet och tillgängligheten i omgivningen påverkar vårt val av livsmedel. Inom detta område finns insatser som berör aktiv transport, bostadsmiljön, friluftsliv, breddidrott, utbud av livsmedel i offentligt finansierade lokaler och verksamheter. Skolan och förskolan når alla barn. Den förmedlar kunskaper om mat, fysisk aktivitet och hälsa, men den fysiska och sociala miljön är också av stor betydelse för en hälsofrämjande livsstil. Insatser handlar om förstärkning av undervisning om mat och fysisk aktivitet, maten i skolan, den fysiska och sociala miljön, fritidsverksamheten och skolhälsovården. Hälso- och sjukvården möter en stor del av befolkningen i olika skeden i livet. Här finns förutsättningar för motiverande samtal och förebyggande program vilket kan vara särskilt betydelsefyllt för socioekonomiskt utsatta grupper. Utveckling av effektiva metoder för att främja goda matvanor och ökad fysisk aktivitet är också av stor betydelse för behandling av många sjukdomsdiagnoser. Yrkesutbildningars innehåll av ämnesområdena mat och fysisk aktivitet är en förutsättning för att skolan och hälso- och sjukvården ska kunna utnyttja sin hälsofrämjande potential. Därför föreslås att omfattningen av undervisningen bör öka inom gymnasieskolor och universitetsutbildningar samt framtagande av strategier för fortbildning av olika yrkesgrupper. Kommunikationsstrategier om goda matvanor och ökad fysisk aktivitet till allmänheten ska utarbetas. Arbetsplatsen når den största andelen av den vuxna befolkningen och har goda förutsättningar att främja goda matvanor och fysisk aktivitet under arbetsdagen. Insatser för arbetsplatsen handlar exempelvis om certifiering av hälsofrämjande arbetsplats och riktlinjer för maten på jobbet. Livsmedelsbranschen utgör genom sitt utbud av livsmedel, prissättning och marknadsföring både en del av problemet och en del av lösningen för bättre matvanor. Här finns insatser som berör jordbrukspolitik, marknadsföring, märkning, livsmedelstillsyn samt utredning om punktskatter och lunchsubventioner. Arenaperspektiv I det följande avsnittet beskrivs metoder som visats vara effektiva, indelade i hälso- och sjukvården, skolan/förskolan, arbetsplatsen samt fritiden. 46

52 Hälso- och sjukvården Individuella insatser inom hälso- och sjukvården för att främja fysisk aktivitet kan vara effektiva om de kopplas till teorier för beteendeförändring och fokuserar på vardaglig aktivitet som är lätt att utföra. Sannolikt är dessa program även kostnadseffektiva, speciellt för patienter med hög risk för sjukdom. Metoden att förskriva fysisk aktivitet på recept är lovande, men mer forskning behövs kring effektivitet och kostnadseffektivitet [61]. Motiverande samtal används inom en rad olika kliniska områden, inklusive främjande av goda matvanor och fysisk aktivitet. Studier visar att sjukvårdspersonalens uppmuntran, hälsovägledning och stöd i beteendeförändring har effekt på människors levnadsvanor [72]. SBU har nyligen gett ut en rapport om metoder att främja fysisk aktivitet. Enligt den leder rådgivning till patienter i klinisk vardagsmiljö till att patienterna ökar sin fysiska aktivitet med 12 5 procent under minst 6 månader efter rådgivningstillfället. Ökningen blir större vid ökad frekvens och intensitet av rådgivning och om rådgivningen kompletteras med till exempel recept på fysisk aktivitet, dagbok, stegräknare eller informationsbroschyr. Teoribaserad beteendeintervention ökar den fysiska aktiviteten 1 15 procent mer än vanligt omhändertagande. Mer omfattande beteendeinterventioner leder till ytterligare ökning i fysisk aktivitetsnivå, men med avtagande marginaleffekt. Interventioner som omfattar hela livsstilen inriktade på såväl fysisk aktivitet som kost och stresshantering ger större ökning av den fysiska aktiviteten [73]. I SBU:s rapport Förebyggande åtgärder mot fetma konstateras att fetma hos vuxna går att förebygga med insatser för att förbättra kost och fysisk aktivitet [74]. Hälften av studierna som ingick i rapporten visade dock att ingen positiv effekt hade nåtts, varför man konstaterar att det är svårt att åstadkomma livsstilsförändringar och det är av stor betydelse hur interventionen utformas. En genomgång av studier som främjar fysisk aktivitet hos vuxna visar ingen ökning av träningsrelaterade hjärtincidenter eller andra skador hos fysiskt inaktiva som ökat sin aktivitetsnivå [75]. Skolan/förskolan Fysisk aktivitet och goda matvanor bland barn och unga kan främjas genom skolbaserade insatser som är inriktade på kunskaper, den fysiska och sociala miljön och engagerar föräldrarna. Det är viktigt att beakta de ungas synpunkter och förslag, liksom genusaspekter [76]. SBU rapporterar att utveckling av skolämnet idrott och hälsa, till exempel genom ökad satsning på hälsoundervisning, utbildningsmaterial och lärarutbildning, leder till procents ökad fysisk aktivitet under idrottslektioner. Mer för pojkar än för flickor. Program som omfattar flera delar, såsom utbildning av lärare, förändring av läroplan, extra aktivitetspass under lektionstid och/eller raster, stöd i beteendeförändring, förstärkt hälsoundervisning och involvering av föräldrar, har positiv effekt på barns och ungdomars fysiska aktivitet under skoldagen och i vissa fall även på fritiden. Interventioner som riktas till grupper med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom leder till cirka 1 procents ökad fysisk aktivitet [73]. 47

53 När det gäller förskolebarn visar det sig att de är mer aktiva om förskolans utemiljö är kuperad och oregelbunden och utrustad med naturliga inslag såsom träd, buskar och stenar [77]. Relativt enkla åtgärder såsom att spreja figurer på asfalten (t.ex. hopphage) samt att tillhandahålla ett stort utbud av redskap och aktiviteter kan öka barns fysiska aktivitet på raster [78, 79]. Skolan tillsammans med föräldrar har goda möjligheter att stimulera barn och ungdomar till en aktiv transport till från skolan genom att cykla eller promenera. Flera satsningar har gjorts på trafiksäkra cykel- och gångvägar, kunskapsspridning, vandrande skolbussar m.m., med gott resultat [8]. Det är möjligt att förebygga fetma hos barn och ungdomar genom begränsade skolbaserade program där man informerar och stimulerar till bättre vanor avseende mat och dryck, ofta i förening med ökad fysisk aktivitet [74]. Två tredjedelar av studierna i SBU:s litteraturöversikt visade dock inte på någon positiv effekt. Enligt rapporten kan det bero på att det är svårt att påverka livsstilen hos barn och ungdomar med enbart skolbaserade åtgärder om hemmiljö, fritid och resten av samhället inte engageras samtidigt. Det är därför av stor betydelse hur interventionen utformas. I Stockholm, inom ramen för det s.k. STOPP-projektet (Stockholm Obesity Prevention Project), har man jobbat med att förebygga övervikt bland barn i åldrarna 6 1 år [81]. Enkla men konsekventa åtgärder har genomförts i skolor och på fritidshem; ingen läsk, ingen saft, inga bullar, ingen glass, inget godis. I stället serverades magrare och fiberrikare alternativ i skolmatsalen och på fritidshemmet. Dessutom ingick 3 minuters fysisk aktivitet på schemat varje dag. Efter fyra år hade andelen överviktiga barn sjunkit från 22 till 16 procent i behandlingsskolorna. I kontrollskolorna hade andelen överviktiga barn ökat från 18 till 21 procent. Man tolkar också resultatet så att tydliga regler i skolan kan hjälpa föräldrarna med gränssättning och bättre matvanor i hemmet. Arbetsplatsen Insatser för att öka fysisk aktivitet på arbetsplatsen har god effekt för att öka konditionen hos arbetstagarna samt förebygga rygg- och nackskador [61]. En systematisk kunskapsöversikt från 4 visar att interventioner på arbetsplatser för att öka fysisk aktivitet är effektiva. Individuella hälsoriskbedömningar och behovsanalyser bör ingå [82]. Enkla hjälpmedel som pedometer har också visat sig ha effekt på fysisk aktivitet hos arbetstagare och även deras familjer. Störst ökning har setts hos de som initialt var minst aktiva [83]. Fritiden God tillgång till faciliteter för motion och spontanidrott samt grönområden i närheten av bostaden kan öka den fysiska aktiviteten på fritiden både hos män och hos kvinnor [84]. Närhet till promenadstråk, lokala parker, affärer och annat serviceutbud samt tillgång till trafiksäkra cykelvägar är viktiga förutsättningar för att uppmuntra till fysisk aktivitet [85, 86]. Att införa bekvämligheter för gående såsom lämpligt placerade bänkar, dricksvattenfontäner och låsanordning för cyklar ökar också fysisk aktivitet, speciellt hos kvinnor [87]. Lokala interventioner för äldre kan ha god effekt i att främja fysisk aktivitet och på så sätt förebygga fallolyckor, men insatserna måste vara specialanpassade efter äldres behov [61]. 48

54 9. Diskussion Viktiga konstateranden Stora delar av befolkningen är från hälsosynpunkt otillräckligt fysiskt aktiva. Det gäller äldre i större grad än yngre och flickor/kvinnor i större utsträckning än pojkar/män. Var sjätte vuxen är helt eller nästan helt fysiskt inaktiv på sin fritid. Naturen är en viktig resurs för rekreation och fysisk aktivitet, som dock många inte utnyttjar. Hälften av den vuxna befolkningen är sällan eller aldrig i naturen och bland ungdomar är det mindre än var fjärde som vistas i naturen varje vecka. Pojkar/män har sämre matvanor än flickor/kvinnor. Det saknas dock underlag för att beskriva hur stor andel av befolkningen som har bra respektive dåliga matvanor. Hälften av den vuxna befolkningen har övervikt eller fetma. Övervikt är något vanligare bland män medan fetma är något vanligare bland kvinnor. I länet finns det cirka 15 ungdomar på högstadiet och gymnasiet samt 8 vuxna som har särskilt stor risk för ohälsa genom att de både är fysiskt inaktiva och har fetma. Personer som är fysiskt aktiva skattar sin hälsa som bra i större utsträckning än inaktiva och personer som är normalviktiga skattar sin hälsa som bra i större utsträckning än feta. Det är särskilt tydligt bland kvinnor. Säkerligen finns det flera orsaker. Fysisk aktivitet och normalvikt främjar god hälsa samtidigt som ohälsa kan leda till fysisk inaktivitet och övervikt. Det finns ett stort antal patienter i vården som behöver ändra levnadsvanor som en del i behandlingen av sina medicinska problem. Bara en mindre del av dem säger sig ha fått råd om levnadsvanor. Sedan 4 har dock insatserna för att främja goda levnadsvanor troligen ökat, t.ex. genom införandet av fysisk aktivitet på recept. Det finns en tydlig koppling mellan levnadsvanor och socioekonomiska förhållanden. De med hög utbildning är fysiskt aktiva, har gynnsamma matvanor och normalvikt i större utsträckning än de med låg. Vanligast med fysisk inaktivitet och övervikt/fetma är det bland arbetslösa och de som har sjukersättning. Ungdomar påverkas också av socioekonomiska faktorer. De som inte bor med båda föräldrarna eller har föräldrar som är arbetslösa är i mindre grad fysiskt aktiva, äter sämre och har i större utsträckning övervikt. Framtida konsekvenser Konsekvenserna för folkhälsan kommer att bli avsevärda om vi inte lyckas med uppdraget att främja goda matvanor och öka den fysiska aktiviteten. En växande del av sjukvårdens resurser kommer att behöva användas för att ta hand om konsekvenserna av fysisk inaktivitet, dåliga matvanor och övervikt/fetma. Speciellt bekymmersam är de framtida hälsokonsekvenserna för gruppen som är såväl fysiskt inaktiv, har dåliga matvanor och en kraftig övervikt. Om inget drastiskt görs kommer denna grupp öka i storlek, med tanke på den relativt stora ungdomsgruppen som redan har ogynnsamma levnadsvanor. Ojämlikheten i hälsa kan antas öka liksom de redan omfattande samhällskostnaderna. 49

55 Tänkbara insatser I det följande kommer vi att koncentrera oss på tre viktiga aspekter som utgår från tre olika perspektiv: Det gemensamma ansvaret Individens förutsättningar att göra hälsosamma val Etablerade interventionsmetoder som kan utnyttjas i större omfattning. Det gemensamma ansvaret Många verksamheter kan påverka befolkningens levnadsvanor. Ofta är det verksamheter som inte ser dessa frågor som sin huvuduppgift. Det gäller allt från EU:s jordbrukspolitik och den svenska skattepolitiken, till skolan, sjukvården, arbetsgivarna, samhällsplanerarna och idrottsrörelsen, vars insikt inte alltid finns om besluts effekter på levnadsvanor. Vi behöver kraftsamla kring ett strategisk, långsiktigt, kunskapsbaserat arbete för att förebygga den livsstilsrelaterade ohälsan. Det finns goda förutsättningar i Örebro län för ett framgångsrikt arbete genom de folkhälsoavtal som finns mellan landsting, kommuner och ÖLIF samt satsningen på en hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Programarbetet med fetma och övervikt ger också en plattform för ett arbete som bygger på samverkan och allas gemensamma ansvar att både förebygga och behandla övervikt och fetma hos både barn och vuxna. Individens förutsättningar att göra hälsosamma val Det finns väsentliga strukturella faktorer i samhället som har betydelse för individens förutsättningar att göra hälsosamma val. Goda förutsättningar finns när kunskapen är tillräcklig och när påverkan (t.ex. marknadsföring) och den omgivande miljön stödjer hälsosamma val. Kunskaper om hälsosamma val och dess betydelse är en uppgift för skolan som når alla barn och ungdomar, men också för folkbildningen avseende den vuxna befolkningen. Det behövs kunskap i befolkningen som är vetenskapligt grundad och som inte i första hand bygger på oseriösa tidningsartiklar och marknadsföring från företag med kommersiella intressen. En svår fråga är hur vi som individer ska kunna värja oss från den kraftfulla marknadsföringen av energitäta livsmedel? Även med den bästa kunskapen är det svårt att stå emot den starka exponeringen av godis, läsk och liknande. Den miljö vi vistas i bör stimulera hälsosamma val. Exempel på detta är: Promenad och cykling ska vara det naturliga och bästa valet vid kortare förflyttningar. Hissen, bussen och bilen ska inte vara attraktivare val. Det här ställer krav på en genomtänkt närmiljö och medveten samhällsplanering. Det ska vara lätt att göra hälsosamma matval. Det som samhället lättast kan göra är att satsa på utbildning och stödjande miljöer i skolan samt säkra hälsofrämjande måltider i all offentlig verksamhet. Det ska finnas tillgång till hälsosamma fritidsaktiviteter och utomhusmiljöer som attraherar det större flertalet. Här finns en stor utmaning för idrottsrörelsen och friluftsorganisationer att locka bredare grupper i befolkningen än i dag. Samtidigt måste betonas att idrottsrörelsens insatser har stor betydelse för folkhälsan redan som det är i dag. I hemmet grundläggs goda vanor tidigt i livet. Genom att stödja föräldrar kan samhället bidra till att skapa trygga och goda uppväxtvillkor för barnen. Satsningar på 5

56 stöd i föräldraskapet via MVC, BVC, familjecentraler och förskolor kan bidra till att främja goda levnadsvanor hos barnen. Etablerade interventionsmetoder som kan utnyttjas i större omfattning Offentlig verksamhet gör redan väsentliga insatser för att främja goda levnadsvanor. I många fall utnyttjas dock möjligheterna bara i begränsad omfattning. Skolbaserade metoder för att främja hälsa och förebygga sjukdomar hos barn och ungdomar kan vara effektiva, särskilt när det gäller psykisk hälsa, goda matvanor och ökad fysisk aktivitet. De program som har haft störst framgång involverar hela skolans miljö, innehåller multikomponenta metoder, är långsiktiga samt involverar föräldrarna [76]. Det nätverk för hälsofrämjande skolutveckling som finns uppbyggt i länet och med kunskapsstöd från Samhällsmedicinska enheten och NCFF (Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom) vid Örebro universitet borgar för att det finns både intresse, kompetens och resurser för att utveckla skolbaserade insatser inom förskolor och skolor i länet. Sjukvården har ett särskilt ansvar att nå den grupp av befolkningen som har mycket stor risk att drabbas av sjukdom på grund av sin livsstil samt de som redan är sjuka och där ökad fysisk aktivitet, bättre matvanor och viktreduktion blir en viktig del av behandlingen. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete med syfte att ta fram rekommendationer till beslutsfattare och hälso- och sjukvårdspersonal hur man på bästa sätt kan hjälpa patienter att förändra sina levnadsvanor avseende tobaksbruk, alkoholkonsumtion, matvanor samt fysisk aktivitet. Preliminära resultat kommer att presenteras under 8. Staten stödjer utvecklingen av föreningslivets närvaro i skolan genom det så kallade Idrottslyftet. Stödet kommer att fortsätta med en fördubbling av det ekonomiska stödet till idrottsföreningar, motsvarande 2 miljarder kronor, under de kommande fyra åren. Särskilt vikt kommer att läggas på föreningslivets samverkan med skolan för att nå de barn och ungdomar som är fysiskt inaktiva. Måltider inom offentlig verksamhet bör vara näringsriktiga och man behöver även beakta de sociala och pedagogiska aspekterna på måltider inom förskola och skola. Arbetsgivare i offentlig sektor kan vara föredömen i hur goda levnadsvanor kan främjas bland anställda. 51

57 1. Referenser 1. WHO, Obesity Preventing and managing the global epidemic. Report of WHO Consultation on Obesity. 1998, WHO: Geneva. 2. Cole, T.J. et al., Establishing a standard definition for child overweight and obesity worldwide: international survey. Bmj,. 3: p Statens folkhälsoinstitut, Fysisk aktivitet för nytta och nöje. 1999, Statens Folkhälsoinstitut: Stockholm. 4. Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet, FYSS, Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, ed. A. Ståhle. 3, Stockholm: Statens folkhälsoinstitut. 5. Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdsrapport 1. 1: Stockholm. 6. Statens folkhälsoinstitut, Folkhälsopolitisk rapport 5. 5, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 7. Lobstein, T., Prevalence of overweight among children in Europe. Obes Rev, 3. 4: p Food and Agriculture Organization of the United Nations, World agriculture: towards 15/3. 2, Food and Agriculture Organization of the United Nations: Rome. 9. Cavill, N. et al., Health-enhancing physical activity for young people. Pediatric Exercise Science, 1. 13: p Kemper, H.C., Amsterdam growth and health longitudinal study. Medicine and Science in Sports and Exercise, Socialdepartementet, Mål för folkhälsan, in 2/3:35. 2, Socialdepartementet: Stockholm. 12. WHO, World Health Report 2. 2, WHO: Geneva. 13. Statens folkhälsoinstitut, Sjukdomsbördan i Sverige. 1999, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 14. Colditz, G.A., Economic Costs of Obesity and Inactivity. Medicine and Science in Sports and Exercise, (11 [suppl.]): p. S Department of Culture, M.a.S.S.U., Game Plan: a strategy for delivering Government s sport and physical activity objectives. 2, Strategy Unit: London. 16. Katzmarzyk, P.P., The economic burden of physical inactivity in Canada. CMAJ,. 28: p Bolin, K. and B. Lindgren, Fysisk inaktivitet produktionsbortfall och sjukvårdskostnader. 6, FRISAM (Friluftsorganisationer i samverkan): Stockholm. 18. Swinburn, B., et al., Health care costs of obesity in New Zealand. Int J Obes Relat Metab Disord, : p Kuriyama, S., et al., Medical care expenditure associated with body mass index in Japan: the Ohsaki Study. Int J Obes Relat Metab Disord, 2. 26: p Detournay, B., et al., Obesity morbidity and health care costs in France: an analysis of the Medical Care Household Survey. Int J Obes Relat Metab Disord,. 24: p SBU, Fetma problem och åtgärder. 2, SBU: Stockholm. 22. Riksidrottsförbundet, Idrott hela livet Strategisk plan för idrottsrörelsens folkhälsoarbete. 7, Riksidrottsförbundet: Stockholm. 23. Lindén-Boström, M., et al., Den goda men ojämlika hälsan. Liv & hälsa i Örebro län 4. 6, Örebro läns landsting, Samhällsmedicinska enheten: Örebro. 24. Brener, N.D., et al., Reliability and validity of self-reported height and weight among high school students. J Adolesc Health, 3. 33: p U.S. Department of Health and Human Services, Physical Activity and Health; A Report of the Surgeon General p

58 26. UK Department of Health, At least five a week: evidence on the impact of physical activity and its relationship to health. 4, UK Department of Health. A report from Chief Medical Officer. 27. Pate, R.R., et al., Physical activity and public health. A recommendation from the Centers for Diseases Control and Prevention and the American College of Sports Medicine. JAMA, (5): p Kesaniemi, Y.K., et al., Dose-response issues concerning physical activity and health. An evidence-based symposium. Medicine and Science in Sports and Exercise, (6 suppl): p. s The National Institute of Public Health in Sweden, Nationella folkhälsoenkäten. På lika villkor (The national public health survey. On equal conditions). 4, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 3. Lee, C.D., S.N. Blair, and A.S. Jackson, Cardiorespiratory fitness, body composition, and all-cause and cardiovascular disease mortality in men. Am J Clin Nutr, : p Sibley, B.A. and J.L. Etnier, The relationship between physical activity and cognition in children: a meta-analysis. Pediatric Exercise Science, 3. 15: p Eriksson, I., En interventionsstudie i skolår 1 3, in Lärarutbildningen. 3, Malmö högskola: Malmö. 33. Rasmussen, F., et al., Compass.s - En studie i sydvästra Storstockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar. 4, Stockholms läns landsting och Statens Folkhälsoinstitutfolkhälsoinstitut: Stockholm. 34. Engström, L.-M., Motionsvanor i förändring. Svensk idrottsforskning, : p Engström, L.-M., Idrott som social markör. 1999, Stockholm: HSL Förlag. 36. Taylor, W.C., et al., Childhood and adolescent physical activity patterns and adult physical activity. Med Sci Sports Ex, : p Engström, L.-M., Exercise adherence in sports for all from youth to adulthood, in Sports for all, P. Oja and R. Telana, ed. 1991, Elsivier: Amsterdam. p Currie, C., et al., Young people s health in context. Health behaviour in school-aged children (HBSC)study: international report from the 1/2 survey. 4, World Health Organisation Regional Office for Europe: Copenhagen. 39. Andersen, L.B., and M. Harro, Physical activity and clustered cardiovascular risk in children: a cross-sectional study. Lancet, : p Nordic Council of Ministers, Nordic Nutritions Recommendations 4 Integration nutrition and physical activity, in Nord 4:13. 4: Copenhagen. 41. Statens livsmedelsverk, Svenska näringsrekommendationer rekommendationer om näring och fysisk aktivitet. 5, Statens livsmedelsverk: Uppsala. 42. Läkemedelsverket, Förebyggande av aterosklerotisk hjärtsjukdom, behandlingsrekommendationer 3. 6, Läkemedelsverket: Stockholm. 43. Skolverket, Tillsyn av simkunnighet och förmåga att hantera nödsituationer i vatten. 4, Skolverket: Stockholm. 44. Livsmedelsverket, Livsmedels- och näringsintag bland barn i Sverige. 3, Livsmedelsverket: Uppsala. 45. Danielsson, M., and U. Marklund, Svenska skolbarns hälsovanor 1997/98. Tebellrapport., Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 46. Danielsson, M., Svenska skolbarns hälsovanor. Grundrapport 5/6. 6, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 47. Hastings, G. et al., Review of research on the effects of food promotion to children. Final report. 3, Food standards agency. 53

59 48. Jansson, M., Du blir vad du äter en studie om hur den socioekonomiska vardagsmiljön påverkar barns förhållningssätt till mat, in R4:19. 4, Livsmedelsverket: Uppsala. 49. Becker, W., and M. Pearson, Kostvanor och näringsintag i Sverige. Metod och resultatanalys. 2, Livsmedelsverket: Uppsala. 5. Benton, D., and P.Y. Parjer, Breakfast, blood glucose and cognition. Am J Clin Nutr, (suppl): p. 772S-78S. 51. Sepp, H., U. Ekelund, and W. Becker, Enkätfrågor om kost och fysisk aktivitet bland vuxna. 4, Livsmedelsverket: Uppsala. 52. Socialstyrelsen, Folkhälsa lägesrapport 6. 7, Socialstyrelsen: Stockholm. 53. Statistiska centralbyrån, Ohälsa och sjukvård 198 5, in Levnadsvanerapport , SCB: Stockholm. 54. Statens folkhälsoinstitut, Nationella folkhälsoenkäten. På lika villkor. 4, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 55. Dietz, W.H., Childhood obesity: susceptibility, cause and management. J Pediatr, : p WHO, Ottawa charter for health promotion. 1986, Copenhagen: WHO Europe. 57. Leijon, M., and L. Fornander, Fysisk aktivitet i Östergötland 5. 6, Landstinget i Östergötland: Linköping. 58. Ungdomsstyrelsen, Unga och föreningsidrotten en studie om föreningsidrottens plats, betydelse och konsekvenser i ungas liv. 5, Ungdomsstyrelsen: Stockholm. 59. Rössner, S., Utbredd diskriminering av feta. Läkartidningen, 2. 99: p Pettersson, B., P. Tillgren, et al., Playing time... Creating supportive environments for health. Report from the 3 rd International Conference on Health Promotion. 1991: Sundsvall. 61. Schäfer Elinder, L., and J. Faskunger, Fysisk aktivitet och folkhälsa. 7, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 62. Perlhagen, J., et al., Fetma hos barn prevention den enda realistiska lösningen på problemet. Läkartidningen, 7. 14(3): p Sherry, B. et al., Food behaviors and other strategies to prevent and treat pediatric overweight. Int J Obes, (suppl 2): p. s Swinburn, B.A. et al., Diet nutrition and prevention of excess weight gain and obesity. Public Health Nutr, 4. 7: p Statens livsmedelsverk, Förslag till framtidens nyckelhålsmärkning i storhushåll. 6, Statens livsmedelsverk: Stockholm. 66. Statens livsmedelsverk, Bra mat i skolan. Råd för förskola och familjehem. 7, Statens livsmedelsverk: Uppsala. 67. Statens livsmedelsverk, Bra mat i skolan. Råd för förskoleklass, grundskola, gymnasieskola och fritidshem. 7, Statens livsmedelsverk: Uppsala. 68. Hallberg, L., Hur kan idrottsrörelsen bidra till hälsosamma matvanor bland barn och ungdomar? En kartläggning av 24 specialidrottsförbund i Sverige. Examensarbete. 5, Karolinska Institutet: Stockholm. 69. Dobbinson, S. et al., VicHealth healthy sports club study: a review of structures, policy and practice. 2, Centre for Behavioural Research in Cancer; Cancer Control Institute: Victoria. 7. Corti, B., Health-promoting sports, arts, and settings: new challenges for the health sector. 1996, National Health and Medical Research Council; Australian Government Publishing Service. 54

60 71. Livsmedelsverket and Statens folkhälsoinstitut, Underlag till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet. 5, Livsmedelsverket, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 72. Hettema, J. et al., Motivational interviewing. Annual Review of Clinical Psychology, 5. 1: p SBU, Metoder att främja fysisk aktivitet. 7, SBU: Stockholm. 74. SBU, Förebyggande åtgärder mot fetma. En systematisk litteraturöversikt. 4, SBU: Stockholm. 75. Hillsdon, M., C. Foster et al., Intervention for promoting physical activity. Cochrane Database of Systematic Reviews 7. Vol. Issue 1. 7: The Cochrane Library. 76. Stewart-Brown, S., What is the evidence on school health promotion in improving health or preventing disease and, specifically, what is the effectiveness of health promoting school approach? 6, WHO: Copenhagen. 77. Boldemann, C., M. Blennow, et al., Impact of pre-school environment upon children s physical activity and sun exposure. Preventive Medicine, 6. 42: p Stratton, G., Promoting children s physical activity in primary school. An intervention study using playground markings. Ergonomics,. 43(1): p Sallis, J.F. et al., Assessing perceived physical environmental variables that may influence physical activity. Research Quarterly for Exercise and Sport, (4): p Staunton, C. et al., Promoting safe walking and biking to school: the Marin County success story. Am J Public Health, 3. 93(9): p Marcus, C. et al., Stockholm Obesity Prevention project. 7, Karolinska Institutet: Stockholm. In press. 82. Källeståhl, C., Hälsofrämjande arbete på arbetsplatser. 4, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 83. Thomas, L., and M. Williams, Promoting physical activity in the workplace: using pedometers to increase daily activity levels. Health Promot J Austr, 6. 17(2): p Kahn, B. et al., The effectiveness of interventions to increase physical activity a systematic review. Am J Prev Med, (4S): p McDougall, C. et al., Relating physical activity to health status, social connections and community facilities. Australian and New Zealand Journal of Public Health, : p Booth, M.L. et al., Social-cognitive and perceived environment influences associated with physical activity. Prev Med,. 31(1): p Lee, R. et al., Neighborhood topography and physical activity in ethnic minority woman. Annual Behavioral Medicine,

61 Örebro läns idrottsförbund Folkhälsoenheten Box Örebro Telefon Fax E-post: [email protected] Örebro läns landsting Samhällsmedicinska enheten Box Örebro Telefon Fax E-post: [email protected]