Rörelse, hälsa och miljö

SVENSK Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer 3 2006 Årgång 15 Rörelse, hälsa och miljö utmaningar i en ny tid

Ansvarig utgivare Ingemar Ericson Chefredaktör Artur Forsberg artur.forsberg@gih.se Adress Centrum för Idrottsforskning, Box 5626, 114 86 Stockholm tel 08-402 22 00, fax 08-21 44 94 Hemsida www.gih.se/cif Prenumerationspris Helår med fyra nummer kostar 100 kr. Insätts på postgiro 957849-3 Betalningsmottagare, CIF Prenumerationsärenden Anne-Britt Olrog 08-402 22 91 Grafisk form Tomas Svensson Grafiska Huset i Stockholm AB Tel. 08-10 30 25 tomas@grafiskahuset.se Tryckeri Grafiska punkten i Växjö AB Adresser till CIFs styrelse Ordförande Per.Renstrom@kirurgi.ki.se Umeå universitet Håkan.Alfredsson@idrott.umu.se Riksidrottsförbundet Ingemar.Ericson@adm.umu.se Lunds universitet Eva_B.Holmstrom@med.lu.se Karolinska institutet Eva.Jansson@ki.se Göteborgs universitet Jon.Karlsson@vgregion.se Lärarhögskolan Stockholm Hakan.Larsson@lhs.se Umeå universitet lars.nyberg@physiol.umu.se Linköpings universitet Eva.Nylander@lio.se Göteborgs universitet Goran.Patriksson@ped.gu.se Malmö Högskola Tomas.Peterson@lut.mah.se Örebro universitet Karin.Piehl-Aulin@ikm.oru.se Riksidrottsförbundet Karin.Redelius@gih.se GIH, Stockholm Alf.Thorstensson@gih.se Sekreterare Artur.Forsberg@gih.se SVENSK Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer 3 2006 Årgång 15 3 4 8 14 16 20 23 28 34 37 40 43 46 50 INNEHÅLL NUMMER 3 2006 LEDARE Artur Forsberg RÖRELSE, HÄLSA OCH MILJÖ Utmaningar i en ny tid Peter Schantz KAN FYSISKT AKTIV ARBETSPENDLING BLI EN FOLKRÖRELSE? Peter Schantz m fl TIDEN TALAR FÖR FYSISKT AKTIV SKOLPENDLING Phung Dang m fl VÄGEN MOT EFFEKTIVARE STYRKE- TRÄNING FÖR NYBÖRJARE: en eller tre serier? Fawzi Kadi m fl PPARδ EN GEN FÖR MARATONLOPP OCH TYP 2 DIABETES Anna Krook m fl AKILLES TENDINOPATI HÄLSENEBESVÄR Karin Grävare Silbernagel, Roland Thommé HUR SKALL PATIENTER MED SKADOR I HÄLSENAN UTVÄRDERAS? Karin Grävare Silbernagel, Katarina Nilsson Helander GENUTTRYCKSFÖRÄNDRINGAR I SKELETT- MUSKELN VID RYGGMÄRGSSKADA Ulrika Widegren MUSKELTRÖTTHET KAN BERO PÅ ETT FLERTAL FAKTORER mjölksyra är troligen inte en av dem Håkan Westerblad RÄTTVIS IDROTTSUNDERVISNING FÖR ELEVER MED RÖRELSEHINDER ett dilemma? Kajsa Jerlinder EN SVENSK KROPPSKULTUR GÅR PÅ EXPORT Eva Fredriksson FÖRENINGSIDROTTENS NYA ROLL: Socialt ansvar genom socialt bokslut Jesper Thiborg UTVECKLING AV TVÅ HÖGINTENSIVA INTERMITTENTA LÖPTEST FÖR FOTBOLL SAMT IDROTTER MED LIKNADE ARBETS- PROFIL Marcus Svensson m fl 8 43 28 46 Rörelse, hälsa och miljö utmaningar i en ny tid Omslagsbild Foto: Artur Forsberg 56 61 NYA ASPEKTER PÅ AMINOSYRORS ROLL I DEN MUSKULÄRA ANPASSNINGEN TILL TRÄNING Henrik Mascher m fl ÄR POSITIVA PRESTATIONSEMOTIONER VIKTIGARE ÄN VI TIDIGARE TROTT? Carolina Lundqvist, Peter Hassmén 56

Cykel för hälsa och miljö Ledare nr 3-2006 För några veckor sedan var jag till sjukhuset och hämtade hem sambon. Hon såg inte lika vacker ut som vanligt. En annan cyklist hade kommit över på hennes sida. En krock var oundviklig och hon störtade handlöst i gatan med huvud före. Ingen hjälm. 10 stygn i huvet, blodigt ansikte, brutet nyckelben och skadad fot samt sjukskrivning blev resultatet. Dock, det kunde blivit värre. Hon har ca 1 mil till skolan där hon jobbar och cyklar större delen av sommarhalvåret. Det ger bra motion och skön avkoppling, samt är synnerligen miljövänligt. Själv cyklar jag också ungefär en mil till jobbet varje dag. Det är Sveriges farligaste väg, om man med farlig menar registrerade olyckor. Rakt igenom Stockholm, där anarki råder mellan främst cyklister och fotgängare. De flesta är färgblinda, med det är en del bilister också. Missförstånd och idiotiska manövrer är regel. 50 års erfarenhet från dessa gator är ingen säkerhetsgaranti. Hej vad det smäller! Låg själv i asfalten för 7 år sedan, inte mitt fel men det gör lika ont för det. Hade väldig tur och slog mig inte fördärvad. Samma kväll vann jag en frågesporttävling. Pris en hjälm. Efter den vinken från Han där uppe sitter hjälmen på. Med ökad kunskap från pågående trafikforskning skapas också förutsättningar för säkrare trafik. En morgon blev jag stoppad av Erik Stigell vid Slussen. Han delade ut enkäter som avsåg att kartlägga hur vi cyklister och fotgängare upplever vår trafikmiljö samt hur v i tar oss till och från jobbet. Som intresserad fyllde jag givetvis i de många frågorna och fick god inblick i studien. Erik ingår i Peter Schantz forskningsgrupp för Rörelse, hälsa och miljö vid GIH i Stockholm. Gruppen försöker bl.a. studera hinder och möjligheter för befolkningen att vara fysiskt aktiva. På vilket sätt man arbetspendlar dvs. tar sig till och från jobbet är en del av detta. Den yttre miljön tycks därvid ha stor betydelse; stadsplanering, separering av trafik, parker, möjlighet till ombyte är faktorer som har betydelse. Gruppen försöker ta fram ny kunskap som leder till hållbar utveckling. I detta arbete ingår med självklarhet kunskap om stimulerande faktorer för fysisk aktivitet som en del till förbättrad hälsa. Den gamla tesen gäller alltjämt att människan är byggd för motion. På minussidan får vi tyvärr föra in idrottsskador och olyckor som ovan. De flesta av dessa kan dock byggas bort med god planering. Gruppens studier är unika då liknande inte finns beskrivna tidigare. Idrottsforskningen gör här en ny inbrytning i ett samhällsområde, som kan få stor betydelse i det framtida hälsoarbetet. När denna tidning gått i tryck har Stockholmarna också röstat om biltullar eller ej. Nu vet alla resultatet. Men oavsett hur vi röstade är detta en viktig framtidsfråga för miljö, trivsel och även hälsan. Det kan inte få vara så att de som har god ekonomi kan slösa hur som helst med våra gemensamma resurser, både nationellt och internationellt. Att planera, bygga och förbättra för bl.a cyklister och fotgängare är en av många viktiga åtgärder. Även det självklara att alla skolbarn som själva kan ta sig till skolan per fots eller cykel skall göra det. Detta är varje skolledares ansvar. I många Stockholmsskolor kör föräldrarna sina barn till skolan, trots korta avstånd. Motivet är att det är så mycket bilar på vägen. Tro ja det, när köerna ringlar fram genom villaområdena mot skolan. Unga människor mår bra av att själva ta sig till jobbet. En vana som bör grundläggas tidigt, för att sedan bli en naturlig del av det fysiska hälsoarbetet i vuxenlivet. På detta tema har NCFF tagit ett bra initiativ och utlyst en tävling bland alla F-6 skolor. Tävlingen går ut på att stimulera barnen att gå eller cykla till skolan. 10.000 kr till bästa skola. I detta nummer får vi också möta två andra forskningspresentationer som kan innebära trendbrott. Den ena är Håkan Westerblad som under en följd av år försökt kartlägga och förklara vad muskeltrötthet är. Den vanligaste förklaringen är nog inte mjölksyra, som alla anger, utan det finns andra faktorer som förklarar trötthet bättre. Håkan har tittat in i fler muskler än de flesta. En annan fallgrop inom idrotten kan ha varit det psykologiska synsättet att jobba med de negativa känslorna hos en idrottare. Carolina Lundqvist och Peter Hassméns tankar och positiva synsätt går ut på att fokusera på positiva emotioner. Detta innebär att försöka locka fram positiva aspekter såsom kreativitet, lekfullhet, viljan att ta till sig information, samt väcka nyfiken till att lära och utveckla sig. Läs vidare om dessa framstående forskares resultat och funderingar. Men de är inte ensamma. I detta nummer vimlar det av flitiga forskare som presenterar sina resultat. Du önskas God läsning och glöm inte hjälmen! Artur Forsberg Chef redaktör 3

Rörelse, hälsa och miljö utmaningar i en ny tid Frågor om fysisk aktivitet och folkhälsa är idag i fokus i samhället på ett sätt som ingen kunde förutse för 15 år sedan. Det kan nog delvis förklaras av att kunskapen om hälsoeffekter av fysisk aktivitet har expanderat kraftigt och numera även inkluderar sjukdomar såsom bröstcancer, demens och Alzheimer (se 7, 8). Men det viktigaste skälet är sannolikt fetmaepidemien, som efter sin start i USA på 1980-talet har spritt sig till flera kontinenter. Allvaret i den utvecklingen har stimulerat till ett nytänkande i synen på vilka former av fysisk aktivitet (FA) som är relevanta att beforska. Likaså belyses förutsättningar för FA på ett betydligt bredare sätt än vad som tidigare varit fallet. Denna artikel syftar till att ge perspektiv på dessa förändringar samt ange behov av vidare utveckling. PETER SCHANTZ DOCENT OCH FORSKNINGSLEDARE FÖR FOU-GRUPPEN FÖR RÖRELSE, HÄLSA OCH MILJÖ VID GIH I STOCKHOLM (WWW.GIH.SE/RHM) Vidgad forskning Utvecklingen av de former av FA som studerats karakteriseras av en breddning från primärt objekt inom ett kroppsövningsfält med konstruerade rörelsekulturer, t.ex. idrotter, till ett bredare fält av FA med inte minst olika former av vardagsmotion såsom att gå och cykla. Detta har också medfört att studierna har breddats vad gäller de sammanhang som FA förekommer i. För barn, ungdomar och vuxna kan dessa uppfattas vara: under fritid som fritidsaktiviteter för rekreation, motion och tävling under fritid som vardagssysslor, t.ex. trädgårdsarbete och städning under fritid vid transportbehov för t.ex. ärenden och arbetspendling i ämnet idrott & hälsa eller som motion/träning under betald arbetstid inom förskolans, skolans i övrigt (ej inom idrott & hälsa) och arbetets ramar Breddningen av studieobjekt och -sammanhang är en mycket viktig utveckling. Först när vi studerar fältet FA i hela sin bredd av former och sammanhang kan vi veta vilka nivåer av FA som verkligen finns inom befolkningen. Därutöver kan vi få en helt annan kunskap om vilka faktorer det är som styr FA, allt av vikt för att skapa strategier för folkhälsan. Vidgningen av forskningen inkluderar bland annat yttre miljöfaktorer, och då särskilt hur den fysiska miljön kan påverka FA inom befolkningen (se 18). Inte helt oväntat är det USA och Australien som har tagit ledningen i denna kunskapsbildning. För att belysa den kan modellen i figur 1 vara till hjälp. En individs fysiska aktivitet är i princip beroende av inre faktorer, som är knutna till individen själv, och yttre faktorer som påverkar individen i hans/hennes val. Exempel på inre faktorer som kan ha betydelse för nivån av FA är intressen, motivation, kunskap, kön, ålder och fysisk kapacitet. Exempel på motsvarande yttre faktorer är närhet till arenor /fysiska miljöer (mark/plats/rum) för FA, förekomst av idrotts- och friluftsföreningar, tidsåtgång, disponibel tid, tillgänglighet vad gäller tider samt kostnader för individen. Yttre faktorer kan över tid påverka inre faktorer. Så är t.ex. en individs könsroll betingad av både en biologisk funktion (kön) och en påverkan av omgivningen. Vid en viss given tid är dock individens syn på könsrollen att betrakta som en inre faktor. Såväl inre som yttre faktorer kan stimulera, vara neutrala eller motverka ett beslut att vara fysiskt aktiv. Exempelvis kan motionsspår och cykelbanor 4

av att ägna sig åt fysisk aktivitet på fritiden som de med stillasittande arbeten. Figur 1. Modell över faktorer som påverkar våra beslut om att vara fysiskt aktiva. Tillgång till gröna miljöer verkar stimulera till högre nivåer av fysisk aktivitet. Foto: Suzanne Lundvall tänkas stimulera till FA medan buller och luftföroreningar kan motverka densamma. Integrering av ett stort komplex av med- respektive motverkande faktorer sker inom individen och leder till hans/hennes beslut avseende FA. Exempel på inre faktorer som man vet korrelerar med FA är ålder (-), kön (män +) och upplevd tidspress (-)(se 18). Yttre faktorer som korrelerar positivt med FA är bland annat socialt stöd, tillfredställelse med anläggningar och trygghet i grannskapet. Vikten av att beakta i vilket sammanhang och i vilken form FA uppträder handlar bland annat om att det kan påverka vår förståelse av vilka faktorer som styr FA, dvs. de yttre och inre faktorerna kan vara situations- och aktivitetsbundna (4, 6). Ett exempel på det är att den socioekonomiska nivån länge har ansetts påverka FA. Men dessa resultat kan bero av att man ej belyst den fysiska aktiviteten på arbetet. Åtminstone finns det en australiensisk studie som talar för att det gäller för män (9). Och det ter sig rimligt att personer som är fysiskt aktiva i sitt dagliga arbete inte har samma behov Viktig kunskap för samhällsplaneringen Under senare år har det alltså kommit flera studier av den fysiska miljön som yttre faktor. Här några exempel, de flesta från USA. Upplevd och faktisk tillgänglighet till anläggningar har visat sig korrelera positivt med FA. Tillgång till större parker har visat sig ha ett samband med äldres FA i Australien, medan fysisk inaktivitet korrelerar med lack of hills in one s neighborhood och absence of enjoyable scenery hos medelålders och äldre kvinnor i USA (se 18). Att yttre faktorer kan påverka en och samma typ av FA olika beroende på i vilket sammanhang den äger rum visar Lee & Moudon (6). Backighet (hilliness) motverkar gående för att uträtta ärenden men är positivt korrelerad till gående för rekreation. Även andra aspekter av stadsmiljöer har studerats. Gående och cykling för transportbehov korrelerar positivt med högre befolkningstäthet samt med en blandning av olika typer av målpunkter såsom affärer och arbetsplatser i grannskapet. Detta talar mot den typ av stadsplanering som leder till funktionsseparering, t.ex. genom etablering av stora köpcentra inom eller utanför tätorter. Ny kunskap är också att färdvägars dragning påverkar benägenheten att nyttja dem för fysiskt aktiva transporter. Ju längre den verkliga sträckan är i förhållande till fågelvägen, desto mindre nyttjas den (se 3, 10). Dessa exempel illustrerar att kunskap av stor relevans för samhällsplaneringen har vuxit fram på kort tid. Men forskningsbehoven är stora och Trost och medarbetares mening är att The influence of the physical environment upon participation remains a high priority area for future research (18). Hållbar utveckling ett centralt ramverk I syfte att bidra till kunskapsbildning och undervisning om bland annat samband mellan FA och miljöfaktorer har FoU-gruppen för rörelse, hälsa och miljö etablerats vid GIH i Stockholm (se www.gih.se/rhm). Denna form av kunskap är grundläggande för vår övergripande ambition att belysa hur folkhälsoinriktad FA ska kunna gestaltas inom det ramverk av sociala, ekonomiska och miljömäs- 5

fysiologi medicin psykologi ekonomi Figur 2. Figuren visar faktorer som bör styra problematiseringen av hur nivåerna av fysisk aktivitet inom befolkningen ska kunna höjas inom ramen för en hållbar utveckling. Figur 3. Modell över faktorer som påverkar vår fysiska aktivitet och exempel på möjliga aspekter knutna till dem (modell modifierad från 12). För vidare förklaring, se texten. siga faktorer som tillsammans kan leda till en hållbar utveckling. Detta är en ny inriktning inom forskningsfältet om fysisk aktivitet. Begreppet hållbar utveckling (eng. sustainable development) står för ett tillstånd då dagens människor kan leva och tillfredsställa sina behov utan att undergräva möjligheterna för framtida generationer att tillfredsställa sina behov. Det lanserades av FN:s kommission för miljö och utveckling, den s.k. Brundtlandkommissionen, i slutbetänkandet Our Common Future 1987 (19). Så gott som alla nationer har genom Riodeklarationen från 1992 ställt sig bakom målet att genom respektive lands politik verka för en hållbar utveckling. fysisk aktivitet inom hela befolkningen: kön ålder etnicitet geografi klimat fysisk miljö ekologi sociala faktorer Det räcker med att nämna frågor som växthuseffekten, övergödning och miljögifter för att vi ska påminnas om allvaret i den ekologiska krisen och det angelägna att söka verka för en hållbar utveckling. Ambitionen att forma ett samhälle utan att ekosystemen tar skada leder till att frågor om minskad resursförbrukning kommer i fokus. För att konkretisera behovet av omställningar har ofta faktor 10 använts som en förenklad målbild. Den står för att användningen av resurser, såsom energi och råmaterial, ska minska med en faktor 10 inom en till två generationer, dvs till 10 % av dagens nivåer (2). Behovet är olika stort för olika variabler. Faktor 10 ska därför ses som ett grovt medelvärde. Målet kan nås genom en förändring i livsstilar och utveckling av teknik som medger ett effektivare nyttjande av resurser. Det kan handla om att låta bilen stå och istället gå eller cykla. Men om bilen ändå nyttjas ska den gå allt längre per nyttjad liter bränsle. För en hållbar utveckling behövs väsentligt högre förändringstakt än den som hittills noterats i samhället. Mycket omfattande omställningar inom ramen för en så kort tidsperiod som 25-50 år bedöms vara nödvändiga. Det avgörande nya med Brundtlandkommisionen var att inte se lösningen av miljöproblemen som en fråga som kunde separeras från samhället i övrigt, utan som en utvecklingsprocess som krävde utgångspunkter i ekologiska, sociala och ekonomiska realiteter och involvering av alla samhällssektorer. Fysisk aktivitet är en sådan sektor. Den har hittills inte penetrerats utifrån dessa perspektiv. Att så sker ter sig både angeläget och nödvändigt. I figur 2 illustreras ett antal faktorer som måste övervägas i relation till FA för folkhälsa inom ramen för en hållbar utveckling. Hur ska vi förhålla oss till olika kön, ålder, etnicitet, geografi, klimat och fysiska miljöer/ arenor för olika former av FA? Och samtidigt har vi ramfaktorerna för hållbar utveckling: ekologi, ekonomi och sociala faktorer. Vidare ger fysiologi, medicin och psykologi bilder av vilka typer och nivåer av FA som kan uppfattas som minimala respektive optimala för hälsa och välbefinnande. Hur löser vi detta? Figur 3 visar en utvecklad modell jämfört med figur 1. Den anger även några aspekter av betydelse för en analys av förutsättningar för FA inom befolkningen i relation till en hållbar utveckling. Den är inte komplett i detta avseende. Det finns exempelvis behov av att penetrera olika sociala aspekter av FA. Till det finns anledning att återkomma. För yttre faktorer som fysiska miljöer för FA kan det finnas utgifter för samhället, t.ex. hyra, inköps-, anläggnings-, förvaltnings- och driftskostnader. Vidare kan de bidra till (t.ex. grönområden) eller motverka en god miljö. Förbrukning av energi och andra resurser är exempel på aspekter som härvid ska vägas in. Fysisk aktivitet har en potential till effekter såsom ökad produktivitet, positiva hälsoeffekter samt välbefinnande. Samtidigt kan skador uppstå. FA kan dessutom vara förknippad med en negativ (t.ex. 6

utveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Stockholm. 6. Lee, C. & Moudon, A.V. 2006. Correlates of walking for transportation or recreation purposes. J. Phys. Act. Health 3, Suppl S77- S98. 7. Pedersen, B.K. & Saltin, B. 2006. Evidence for prescribing exercise as therapy in chronic disease. Scand. J. Med. Sci. Sports 16 (Suppl. 1): 3-63. 8. Rovio, S., Kåreholt, I., Helkala, E.-L., Viitanen, M., Winblad, B., Tuomilehto, J., Soininen, H. Nissinen, A. & Kivipelto, M. 2005. Leisure-time physical activity at midlife and the risk of dementia and Alzheimer s disease. Lancet Neurol. 4:705-711. Det behövs fler stödjande miljöer för fysisk aktivitet, t.ex. att kunna ta med sig cykeln på tåget, bussen och tunnelbanan. I många länder går det. Här en bild från Schweiz. Varför är det självklart där men inte i Sverige? Foto: Peter Schantz vid bilresor till/från träning) respektive positiv (t.ex. när cykling ersätter en bilresa) miljöpåverkan. En sammanvägning av olika faktorer i denna modell kan visa att även om en viss FA ger positiva effekter vad gäller hälsa och produktivitet, vilka i princip kan värderas i ekonomiska termer, kan samtidigt olika former av kostnader knutna till yttre faktorer och den fysiska aktiviteten, såsom en negativ miljöpåverkan, ge en motverkande bild. Nettoeffekten kan faktiskt därigenom bli en samhällsekonomisk förlust. Risken för att ett sådant utfall ska uppstå är större om den fysiska aktiviteten är förknippad med en stor mängd miljöbelastande transporter. Att tillämpa en närhetsprincip vid lokalisering av olika former av fysiska miljöer för FA skulle minska sannolikheten för ett sådant scenario. En annan faktor som kan bidra till en samhällsekonomisk vinst är att samhälleliga satsningar på yttre faktorer för FA är kostnadseffektiva i relation till effekter på FA inom befolkningen. En utveckling med integrerade ekonomiska analyser av denna typ av frågor har nyligen inletts (11). Avslutningsvis, vi bedömer att samhället på ett helt annat sätt än vad det gör idag behöver skapa stödjande miljöer för fysisk aktivitet. Och vi behöver formulera tydliga miljömål för fysisk aktivitet. En sådan utveckling gynnas av god forskning om dessa frågor. Den utvecklingen har inletts men området behöver många olika kompetenser och goda krafter. Välkomna att vara med i det arbetet, och välkomna att ta del av gruppens tidigare studier inom området (se t.ex. 5, 12-16) av vilka flera är nedladdningsbara från www.gih.se/rhm. I de två efterföljande artiklarna (1, 17) beskriver vi den inriktning våra studier för närvarande har. Referenslista 1. Dang, P., Lundvall, S., Engström, L.-M. & Schantz, P. 2006. Tiden talar för fysiskt aktiv skolpendling. Svensk Idrottsforskning 3:14-15. 2. Forskningsrådsnämnden & Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien. 1998. Möjligheter och hinder på väg mot faktor 10 i Sverige. Regeringsuppdrag. Forskning till stöd för hållbar utveckling. Bil. 4a. Rapport 1998:17. Forskningsrådsnämnden & Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, Stockholm. 3. Frank, L.D., Andresen, M.A. & Schmid, T. 2004. Obesity relationships with community design, physical activity, and time spent in cars. Am. J. Prev. Med. 27 (2): 87-96. 4. Giles-Corti, B., Timperio, A., Bull, F. & Pikora, T. 2005. Understanding Physical Activity Environmental Correlates: Increased Specificity for Ecological Models. Exercise and Sport Sciences Reviews 33:4:175-181. 5. Holm, L. & Schantz, P. (red.) 2002. Nationalstadsparken ett experiment i hållbar 9. Salmon J., Owen, N., Bauman, A., Schmitz, M.K.H. & Booth, M. 2000. Leisure-Time, Occupational, and Household Physical Activity among Professional, Skilled, and Less- Skilled Workers and Homemakers. Prev. Med. 30: 191-199. 10. Saelens, B.E., Sallis, J. F. & Frank, L.D. 2003. Environmental correlates of walking and cycling: Findings from the transportation, urban design and planning literatures. Ann. Behav. Med. 2003, 25(2):80-91. 11. Saelensminde, K. 2004. Cost-benefit analyses of walking and cycling track networks taking into account insecurity, health effects and external costs of motorized traffic. Transportation Research Part A 38:593-606. 12. Schantz, P. 2002a. Landskap för rörelse och hälsa. Om hållbarhet och planeringsunderlag. I: Nationalstadsparken - ett experiment i hållbarutveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer, red. L. Holm & P. Schantz. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Stockholm. 13. Schantz, P. 2002b. Environment, Sustainability and the Agenda for Physical Education. International Council of Sport Science and Physical Education (ICSSPE) Bulletin, September, 36:8-9. 14. Schantz, P. 2004. Idrotten och miljön. I: Perspektiv på Sport Management. SISU Idrottsböcker, Stockholm. 15. Schantz, P. 2005. Physical Activity, Health and Sustainable Development Perspectives on the Role of Green Areas. In: Forests, Trees, and Human Health and Well-being. (ed. Christos Th. Gallis), SIOKIS Medical and Scientific Publishers, Tessaloniki. 16. Schantz, P. 2006. The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development? In: Green Space and the European City, 1850-2000 (Ed. P. Clark), Historical Urban Studies, Ashgate Publishing Company, Aldershot, UK. 17. Schantz, P., Stigell, E., Dang, P., Salier- Eriksson, J. & Rosdahl, H. 2006. Kan fysiskt aktiv arbetspendling bli en folkrörelse? Svensk Idrottsforskning 3:8-13 18. Trost, S.G., Owen, N., Bauman, A.E., Sallis, J.F. & Brown, W. 2002. Correlates of adults participation in physical activity: review and update. Med. Sci. Sports Exerc. 34:12:1996-2001. 19. World Commission on Environment and Development, 1987. Our Common Future, Oxford University Press, Oxford. 7

Kan fysiskt aktiv arbetspendling bli en folkrörelse? PETER SCHANTZ ERIK STIGELL I takt med att fysisk inaktivitet inom befolkningen uppfattas som ett allt större problem har frågan om hur den fysiska aktiviteten ska kunna öka blivit allt viktigare. Detta speglas i regeringens proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan (10) i vilken Ökad fysisk aktivitet blev ett av elva målområden. Där anges att Målet för de samlade insatserna inom detta område skall vara att samhället utformas så att det ger förutsättningar för en ökad fysisk aktivitet hos hela befolkningen. Avgörande för att nå dithän är att förstå vilka hinder och möjligheter som är knutna till att vara fysiskt aktiv. Hinderbilden kan indelas i en generell och en specifik del. Den senare anger vad som motverkar olika specifika former av fysisk aktivitet i de sammanhang som de äger rum. PHUNG DANG JANE SALIER-ERIKSSON HANS ROSDAHL GIH, STOCKHOLM Flera studier i ett stort antal länder i Europa och Nordamerika har visat att upplevd tidsbrist är en väsentlig faktor inom den generella hinderbilden för ökad fysisk aktivitet (16, 21). Man kan uppfatta att detta faktum har bidragit till den ledande tanken att söka integrera fysisk aktivitet i vardagslivet. Därvid har fysisk aktivitet kopplad till behovet av förflyttning mellan hem och arbete uppfattats som en intressant möjlighet såväl i Sverige som internationellt (se t.ex. 2, 18-20). I folkhälsopropositionen (10) anges att Möjligheten att öka andelen arbetsresor och andra förflyttningar mellan bostad och skola/arbete med gång och cykel bör tas tillvara inte minst när det gäller korta resor. Att fysiskt aktiv arbetspendling (faap) kan ha en stor betydelse som fysisk aktivitet inom befolkningen i påtagligt urbana miljöer visades av Hu och medarb. (6). De beskrev den fysiska aktiviteten vid faap och i övrigt på fritiden hos befolkningen i Tianjin, Kinas tredje största stad med 9 miljoner invånare. Bland dem utövade 94 % faap och 65 % angav att de ej utförde någon annan form av fysisk aktivitet på fritiden. Medeltiden för faap var 30 minuter. I västvärlden är nivåerna av faap inom befolkningen väsentligt lägre inte minst p.g.a. bilismens utveckling och att förutsättningar för faap generellt sett inte prioriterats vid stadsplaneringen under 1900-talets senare hälft. Studier av bland annat Vuori och medarbetare (17) visar emellertid på en påtaglig potential till ökade nivåer av faap. Av de tillfrågade inom befolkningen i Tammerfors i Finland (med c:a 200.000 invånare), alla anställda utanför hemmet, var 23 % beredda att börja med faap eller öka sin fysiska aktivitet i det sammanhanget. Intresset för faap kan även förklaras av att den kan leda till en bättre miljö (genom färre bilresor). Bland annat kan luftföroreningar och buller minska, vilket ger positiva hälsoeffekter inom hela befolkningen i området (4, 7, 11). Om till exempel antalet bilar som åker in i Stockholms innerstad dagtid skulle reduceras med 10-15 % beräknas antalet dödsfall beroende på luftföroreningar minska med totalt 65 per år (4, 7). Men faap är också av intresse för att det är ett effektivt sätt att nyttja den begränsade resurs som gaturummen utgör (fig. 1). Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bedöms därför faap vara av allt större intresse. 8

Kritisk granskning av en folkhälsostrategi Har då faap potential att bli något av en folkrörelse i en storstadsregion som t.ex. Stockholms län eller rör det sig inte om mer än en folkspillra som kan utföra det? Och kan vi verkligen förvänta oss några påtagliga hälsoeffekter? Med ambitionen att utvärdera och kritiskt granska faap som folkhälsostrategi har FoU-gruppen för rörelse, hälsa och miljö vid GIH startat ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt: Fysiskt aktiv arbetspendling i Stor-Stockholm (Faap-projektet)(se www.gih.se/faap). Projektet har tre övergripande frågeställningar: vad utmärker existerande beteendemönster och miljöer knutna till fysiskt aktiv arbetspendling i Stor-Stockholm? vilka effekter kan dessa mönster av fysisk aktivitet ha på den fysiska och psykiska hälsan samt välbefinnandet? i vilken utsträckning kan existerande beteendemönster av fysiskt aktiv arbetspendling tillämpas inom befolkningen i Stor-Stockholm under nuvarande respektive förbättrade betingelser? För att undersöka och analysera vad som karakteriserar faap i Stor-Stockholm har vi fyra infallsvinklar: vilka är individerna som går och cyklar? vad utmärker deras startpunkter, färdvägar och målpunkter? vilket är deras fysiska arbete under faap (duration, frekvens och intensitet)? Foto: Artur Forsberg vilken relation har pendlarna till andra färdmedel såsom bil och kollektivtrafik? I denna artikel kommer vi först att presentera resultat från vår inledande studie och sedan kort belysa studier som pågår under 2006. Figur 1. Gaturummen utgör en begränsad resurs. Bilden visar den yta som 56 bilar tar i anspråk jämfört med samma antal cyklar. Foto: Stadt Münster Avståndet har betydelse Avstånd är en grundläggande variabel för att förstå de potentiella hälsoeffekterna av faap då de påverkar det fysiska arbetets storlek. Men avstånd är också en yttre faktor (se 12) som beroende på dess längd kan medverka till eller motverka faap. I förstudierna för projektet gick vi igenom undersökningar om resvanor och fann så gott som undantagslöst att fotgängare, cyklister och mopedister hade klumpats ihop när man angav tider och avstånd för resorna. Det blev därför snart uppenbart att vi behövde inhämta grundläggande uppgifter såsom avstånd, tid och frekvens av faap hos fotgängare och cyklis- 9

ter. Förstudierna hade också visat på behov av en metodstudie. Hur skulle vi få reda på avstånden? Räckte det med uppskattningar? Kunde vi använda fågelvägsavståndet och multiplicera det med en faktor? Eller skulle vi behöva mäta färdvägens avstånd genom att få den inritad på karta? Tiden av faap var av intresse som jämförelse med nu gällande rekommendationer för fysisk aktivitet (9). Dessa innehåller ju också intensitetsnivåer vilka vi ville försöka fånga genom den upplevda ansträngningsgraden (1). Dessutom var längd och vikt av intresse för att beräkna faaparnas body mass index (BMI). Efter ett antal överväganden valde vi att avgränsa vår studiegrupp till de som minst någon gång om året går och/ eller cyklar hela vägen mellan bostad och arbets-/studieplats, bor inom 08- området i Stor-Stockholm och är 20 år eller äldre. Hur skulle vi då nå dessa personer? Vi valde att söka kontakt via annonser i tidningar. Det skulle möjligen leda till att vi fick en selekterad grupp, men vi skulle kunna nå en stor grupp. Och att försöka förstå vad som utmärkte ett befintligt och fungerande beteendemönster av faap skulle bli en bra början för ett projekt som i hög grad krävde ett induktivt arbetssätt eftersom data i så hög grad saknas eller är osäkra. Med det som grund skulle vi kunna formulera teorier och hypoteser för fortsatt forskning. Vi hade tur. 2148 personer anmälde sig till studien våren 2004. I september samma år sändes en enkät och en Figur 2. Bilden illustrerar de olika sätt som nyttjats för att bedöma färdvägars avstånd i en metodstudie som beskrivs i texten. individuellt anpassad karta ut till var och en. Svarsfrekvensen blev 93 %. Respondenterna delades in i tre kategorier: de som enbart gick respektive cyklade och de som både gick och cyklade. Åldern varierade mellan i genomsnitt 45-50 år (1 standardavvikelse = 10-11) i de olika undergrupperna. Metodstudie Låt oss först beskriva resultaten från metodstudien. När alla kartor hade kommit in började vi mäta avstånd för färdvägen och fågelvägen med en valid digital kartmätare respektive linjal. Dessa värden jämfördes med respondenternas svar på enkätens uppmaning: Uppskatta hur lång din färdväg är. Ange ungefärligt avstånd i kilometer, gärna med en decimal (fig 2). Tabell 1 visar förhållandet mellan olika metoder för att uppskatta pendlingsavstånd. För att lättare jämföra de olika metoderna har de relaterats till det kartmätta avståndet som därigenom angivits som 100 % för alla. Om vi antar att färdvägarna inritade på kartan är korrekta ger metoden där Gående Personer med omväxlande färdsätt (gång & cykel) Cyklister Män n = 68 Kvinnor n = 228 Män n = 99 Kvinnor n = 436 Män n = 474 Kvinnor n = 684 Gång Cykel Gång Cykel Avstånd mätt på karta Individuellt värde satt som 100 % 100 100 100 100 100 100 100 100 Uppskattat avstånd (% av verkligt avstånd, medelvärde) Standardavvikelse i % av medelvärde 107 25 113 86 108 17 105 16 105 36 103 39 109 21 108 56 Fågelvägsavståndet (% av verkligt avstånd, medelvärde) Standardavvikelse i % av medelvärde 81 12 82 15 81 12 77 16 81 14 79 15 77 14 79 13 Tabell 1. Förhållandet mellan avstånd mätt på karta, uppskattat avstånd och fågelvägen mellan hem och arbets-/studieplats. 10

Gående Personer med omväxlande färdsätt (gång & cykel) Cyklister Män n = 68 Kvinnor n = 228 Gång Män n = 99 Cykel Kvinnor n = 436 Gång Cykel Män n = 474 Kvinnor n = 684 Avstånd Enkel väg (km) 2,5 (2,1) 2,4 (1,9) 3,0 (3,3) 3,0 (3,5) 2,9 (2,3) 3,1 (2,4) 9,0* (8,0) 6,8 (5,4) Pendlingstid Enkel väg (minuter) 25 (25) 27 (7) 35 (33) 14 (12) 30 (23) 15 (10) 30* (21) 28 (20) Hastighet På väg från hemmet (km/h) 5,4 (1,1) 5,1 (1,0) 5,6* (1,0) 14,7* (5,4) 5,2 (1,2) 12,6 (4,4) 18,5* (6,2) 14,9 (4,6) Upplevd ansträngning (Borgskalan) 11 (4) 11 (4) 11* (2) 13* (2) 11 (4) 11 (4) 13* (3) 13 (2) Body mass index 24,8* (3,8) 22,8 (3,6) 24,0* (3,0) 22,7 (3,5) 23,9* (3,1) 22,6 (3,4) Tabell 2. Resultaten presenteras som medianvärden och, inom parentes, interkvartilavståndet, dvs. avståndet mellan första och tredje kvartilvärdena. Signifikanta (p<0,05) könsskillnader (med både parametriska och icke-parametriska test) är markerade med *. pendlarna subjektivt uppskattar sitt pendlingsavstånd en överskattning med 7 % (spridning 3-13 %). Metoden att mäta fågelvägen ger som väntat en underskattning, närmare bestämt med 20 % (18-23 %). För att avgöra vilken metod som är mest tillförlitlig är standardavvikelserna viktiga. I tabellen uttrycks de som procent av medelvärdet för metoden. Standardavvikelsen var störst för metoden att subjektivt bedöma avståndet 37 % (16-86 %), medan motsvarande värden för metoden att mäta fågelvägen var 14 % (12-16 %). Slutsatsen är att om man ska få tillförlitliga värden på avstånd på färdvägar mellan bostad och arbetsplats måste de ritas in på kartor och sedan mätas. Näst bästa metod är att mäta fågelavståndet och multiplicera det med faktorn 1,25. Fågelavståndet, som alltså i snitt är 80 % av färdvägens avstånd, skalas då upp till att motsvara färdvägens längd (0,8 x 1,25 = 1,0). Pendlingen och rekommendationerna om fysisk aktivitet Medianvärdena för pendlingstiden för gående och cyklister av båda könen är ca 30 minuter i en riktning (tabell 2). Detta gäller även när pendlare med omväxlande färdsätt går till arbetet. Men när de istället cyklar halveras pendlingstiden till ca 15 minuter. Nu gällande rekommendationer för fysisk aktivitet inom t.ex. WHO innehåller två tidskrav (9). Det ena är 30 minuter ackumulerad fysisk aktivitet av minst måttlig ansträngningsgrad, vilket man menar ger en stor del av den potentiella hälsovinsten av fysisk aktivitet. Det andra är 60 minuter ackumulerad fysisk aktivitet av måttlig ansträngningsgrad för att uppnå viktkontroll (9). En stor majoritet (89-91 %) av fotgängarna och cyklisterna i denna studie uppnår en pendlingstid som är längre än 30 minuter per dag om de faapar både till och från arbets-/studieplatsen under samma dag. Det andra kravet, 60 minuter, klarar ungefär hälften av fotgängarna och cyklisterna. Motsvarande värden gäller för den grupp av pendlare som omväxlande cyklar och går när de går hela vägen till arbetet. Annars blir alltså deras pendlingstid kortare och färre når då upp till de olika rekommenderade nivåerna. Den upplevda ansträngningen, mätt med den 15-gradiga (6-20) Borgskalan (1), uppvisar medianvärden mellan 11 (ganska lätt) och 13 (något ansträngande) med generellt högre värden för cyklister och lägre för fotgängare. Hur ska detta tolkas i termer av intensitet i relation till hälsoeffekter? I FYSS anges att intensiteten ska motsvara minst 12-13 på Borgskalan (3). Cyklisterna når den nivån, men är verkligen fotgängarnas intensitet för låg? Detta är en viktig forskningsfråga då gång är den i särklass mest vanliga formen av fysisk aktivitet. Pendlarnas kroppssammansättning mätt som BMI varierar mellan 22,6 och 24,8 kg/m2 för olika undergrupper. Män hade högre värden än kvinnor. Värdena pekar på att en majoritet av de fysiskt aktiva arbetspendlarna är av normalvikt men att en betydande del av de manliga fotgängarna och cyklisterna är överviktiga. I jämförelse med motsvarande åldersgrupper i befolkningen i Stockholms län (14) ser BMIvärdena dock ut att vara lägre. Det ger en indikation på att denna form av fysisk aktivitet kan vara en viktig del i en strategi för att undvika fetma och på så sätt förbättra folkhälsan. Men för att bli säkrare på det behöver vi ta hänsyn till att faaparnas socioekonomiska tillhörighet kan ha påverkat denna bild. Som framgår av tabell 2 är variationerna i uppmätta avstånd för färdvägarna stora mellan de tre kategorierna av faapare. Skillnader mellan könen finns inom cyklistgruppen. Män cyklar längre sträckor än kvinnor. Dessa skillnader återfinns intressant nog inte hos fotgängarna. Möjliga förklaringar till skillnaderna mellan könen är olika fysisk arbetskapacitet/sociokulturella förhållningssätt samt att den geografiska spridningen av arbetsplatserna för män och kvinnor skiljer sig åt. Hastigheten varierade signifikant 11

mellan könen i cyklistgruppen och i gruppen med omväxlande färdsätt, medan inga signifikanta könsskillnader fanns i gruppen som går till arbetet. Liksom när det gäller skillnaderna i avstånd kan de lägre hastigheterna för kvinnliga cyklister avspegla att kvinnor har relativt sett lägre fysisk arbetskapacitet än män eller att kvinnor av andra skäl väljer en lägre hastighet. Kan resultaten överföras på hela befolkningen? I vilken grad kan då dessa beteendemönster överföras på befolkningen i stort? Hur stor del av befolkningen har till exempel avstånd och trafikmiljöer som passar för dessa former av fysisk aktivitet? Att ge säkra svar på detta är inte möjligt idag, men låt oss antyda potentialen på två olika sätt. Först har vi konkretiserat detta med cyklisternas avstånd på en karta. De rena cyklisterna färdas över stora avstånd vilka antyder cykelns stora potential som färdmedel vid faap. I figur 3 har vi utgått från en av Stockholms mer kända arbetsplatser, nämligen Sveriges Riksdag. Vi har sedan utnyttjat fågelvägsmetoden för att mäta avstånd för färdvägar, dvs vi har multiplicerat de uppmätta avstånden med faktorn 0,8. De kvinnliga cyklisternas medianavstånd, dvs. det mittersta värdet i gruppen, är 6,8 km. Multiplicerat med 0,8 blir det 5,44 km, och männens 9,0 km blir 7,2 km. Därefter satte vi en passares spets i riksdagshuset och ritade cirklar vars radier beskriver medianavstånden för manliga respektive kvinnliga cyklister. Väldigt många människor bor inom dessa ringar (figur 3). Som läsare kan du lätt rita upp ringarna runt din egen arbetsplats och bedöma om du och dina arbetskamrater kan klara av att nå den genom faap. En annan indikation kan fås genom det uppskattade avståndet från hem till arbete för personer som bor i närförorter till Stockholm. En sådan undersökning har gjorts av Stockholm stad. Den visade att 61 % av respondenterna bland den vuxna befolkningen menade att deras pendlingsavstånd var under 10 km (15). Om vi antar en viss överskattning av avstånden kan vi dra slutsatsen att åtminstone inom denna grupp av befolkningen har väldigt många avstånd som rimligen är möjliga att nå med cykel. Detta talar för att en strategi där pendlingsavstånden i ett storstadsområde används för fysisk aktivitet genom cykling och gång kan vara av stort värde ur ett folkhälsoperspektiv. Men Figur 3. Bilden visar cirklar vars mittpunkt är Sveriges Riksdag på Helgeandsholmen vid Gamla Stan i Stockholm. Den gula cirkeln anger medianvärdet för fågelvägsavståndet för kvinnliga cyklisters färdvägar. Medianvärdet står för det mittersta värdet. Hälften av cyklisterna cyklar kortare sträckor och den andra hälften cyklar längre sträckor när de tar sig mellan bostad och arbets-/studieplats. Den blå cirkeln står för männens motsvarande värden. Se texten för de aktuella värdena. en möjlig invändning är att studiens respondenter kan ha en fysisk arbetskapacitet som klart överskrider allmänhetens normala nivåer. För att belysa detta har vi inlett en fysiologisk studie som här ska beskrivas kort. Studier av fysiologi och miljöfaktorer Ett av syftena med studien är att bestämma den maximala syreupptagningen inom faap-gruppen och jämföra nivåerna hos fotgängare och cyklister med normalvärden inom befolkningen. Ett annat syfte är att utröna vilka fysiska arbeten, uttryckt i fysiologiska termer, som utförs vid faap. Det finns hittills bara två vetenskapliga studier inom detta område (5, 8). Då dessa bygger på indirekta metoder (registreringar av hjärtfrekvensen) ger de endast en begränsad och något osäker information om arbetsbelastningarna. Den upplevda ansträngningsnivån mätt med Borgskalan ger, som angivits i tabell 2, värden på 11 för de som går till arbetet, medan FYSS anger att intensiteten ska motsvara minst 12-13 på Borgskalan (3). Är då, som vi tidigare nämnt, fotgängarnas intensitet verkligen för låg? Detta är en av flera viktiga forskningsfrågor i detta sammanhang. Vi har därför sett det som angeläget att efter fysiologiska kartläggningar av arbetskapaciteten på laboratoriet mäta bl.a. syreupptagning och hjärtfrekvens vid gång och cykling under själva arbetspendlingen. För att möjliggöra detta medverkar vi i ett stort och flerårigt utvecklingsarbete som sker i samverkan mellan GIH, RF:s Elitidrottscentrum vid Bosön och företaget Viasys Healthcare. Detta syftar till att säkerställa och förbättra en mobil mätutrustnings validitet och reliabilitet (fig 4). Först under det senaste året har vi uppnått tillräcklig kvalitetssäkring så att mätningarna kunde inledas. Och såvitt känt genomfördes den första fysiologiska fältstudien under arbetspendling till fots den 13 juni i år på Södermalm i Stockholm (fig 5). Ambitionen med dessa försök är inte bara att mäta hjärtfrekvens, syreupptagning och energiomsättning utan också att relatera detta till antal steg och accelerometervärden. En viktig fråga är om relationen mellan hjärtfrekvens och syreupptagning i laboratoriet och vid fältmätningar stämmer överens, eller om t.ex. stresspåverkan från trafik gör att sambandet påverkas. När studierna är klara hoppas vi ha 12

Figur 4. Bilden visar det mobila system som används för att mäta syreupptagning under gång och cykling. Systemet väger knappt 1 kilo och mäter bland annat kontinuerligt syreupptagning, respiratorisk kvot och lungventilation andetag för andetag. Foto: Jane Salier- Eriksson Figur 5. Den 13 juni 2006 genomfördes den första kända mätningen av syreupptagning under promenad mellan bostad och arbetsplats. Försöksperson var Igor Isaksson som gick på Södermalm i Stockholm. Foto: Jane Salier- Eriksson Figur 6. Vid GIH studeras nu hur olika miljöfaktorer påverkar vår lust att gå eller cykla till arbetet. Bilden är från Götgatan på Södermalm i Stockholm. Foto: Jane Salier-Eriksson resultat kring variationerna i relativ syreupptagning under faap och energiomsättning per kilometer gång och cykel. Detta kommer att bli viktiga data för att kunna värdera hälsoeffekter vid olika arbetsformer och avstånd. Resultaten av de pågående studierna kommer även att kunna användas i tillämpat hälsoarbete samt inom skolans undervisning i idrott och hälsa. Slutligen skall nämnas en pågående studie av vilka yttre faktorer i form av trafikvariabler (bl.a. trängsel, avgaser och buller), fysisk (bl.a. cykelbanor och gröna element) samt social miljö (konflikter mellan trafikanter) som påverkar om färdvägen stimulerar till eller motverkar faap (figur 6). De första resultaten har presenterats vid The Annual European Congress of Sport Sciences i Lausanne i år (13), och kommer att presenteras i senare nummer av Svensk Idrottsforskning. När de pågående studierna är klara hoppas vi kunna ge lite säkrare svar på frågan: Kan fysiskt aktiv arbetspendling bli en folkrörelse? Forskningsprojektet om fysiskt aktiv arbetspendling i Stor-Stockholm har möjliggjorts tack vare ekonomiskt stöd från Stockholms Läns Landsting, Vägverket, Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) och Centrum för idrottsforskning (CIF). Referenser 1. Borg, G. 1982. Psychophysical Bases of Perceived Exertion. Med Sci Sports Exerc 14 (5) 377 2. Department of Transport. 1996. The National Cycling Strategy. Department of Transport, Government of Great Britain, London, UK. 3. Folkhälsoinstitutet 2003. FYSS. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Statens Folkhälsoinstitut, Stockholm. 4. Forsberg, B., Segerstedt, B. & Johansson, C. 2003. Trängselavgifter i Stockholm. Delrapport 2. Luftkvalitetsförändringars beräknade hälsokonsekvenser. Inst. För folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet & SLB analys, Miljöförvaltningen i Stockholm. 5. Hendriksen, I.J.M., Zuiderveld, B. Kemper, H.C.G. & Bezemer, P.D. 2000. Effect of commuter cycling on physical performance of male and female employees. Med Sci Sports Exerc. 32, 2:504-510. 6. Hu, G., Pekkarinen, H., Hänninen, O. Yu, Z., Tian, H, Guo, Z., Nissinen, A. 2002. Physical activity during leisure and commuting in Tianjin, China. Bull World Health Organisation, 80 (12) 933-938. 7. Johansson, C., Burman, L., Löwenheim, B. & Segerstedt, B. Trängselavgifter i Stockholm. Del 1. Effekter på luftkvalitet år 2015. Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Uni- versitet & SLB analys, Miljöförvaltningen i Stockholm. 8. Oja, P., Mänttäri, A., Heinonen, A., Kukkonen-Harjula, K., Laukkanen, R., Pasanen, M., Vuori, I. 1991. Physiological effects of walking and cycling to work. Scand J Med Sci Sports 1:151-157. 9. Oja, P. 2004. Frequency, Duratiom, Intensity and Total Volume of Physical Activity as Determinants of Health Outcomes. In: Perspectives. The multidisciplinary Series of Physical Education and Sport Science. Vol. 6. Health Enhancing Physical Activity. (Eds. Oja, P & Borms, J.). International Council of Sport Science and Physical Education (ICSSPE), Berlin; Meyer & Meyer Sport (UK). 10. Regeringens proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan, Socialdepartementet, Stockholm 11. Rosenlund, M. 2005. Environmental factors in cardiovascular disease. Doktorsavhandling. Karolinska Institutet, Stockholm. 12. Schantz, P. 2006. Rörelse, hälsa och miljö. Utmaningar i en ny tid. Svensk idrottsforskning 3:4-7 13. Schantz, P. & Stigell, E. 2006. Which environmental variables support/inhibit physically active commuting in urban areas? In: Proceedings from the 11th Annual Congress of the European College of Sport Sciences (Eds. Hoppeler, H., Reilly, T., Tsolakidis, E., Gfeller L. & Klossner S.), Lausanne, July 5-8, 2006, p. 432 14. Stockholms Läns Landsting, avdelningen för samhällsmedicin (2003). Folkhälsan i Stockholms län 2003. 15. Stockholms stads utrednings- och statistikkontor. 2000. Ökad cykelpendling, men hur? En undersökning om stockholmars attityder till cykling. 16. Trost, S.G., Owen, N., Bauman, A.E., Sallis, J.F. & Brown, W. 2002. Correlates of adults participation in physical activity: review and update. Med. Sci. Sports Exerc. 34:12:1996-2001. 17. Vuori, I.M., Oja, P. & Paronen, O. 1994. Physically active commuting to work testing its potential for exercise promotion. Med Sci Sports Exerc 26 (7): 844-850. 18. Vägverket. Nationell strategi för ökad och säker cykeltrafik. Publikation 2000:8, Vägverket, Borlänge. 19. World Health Organisation Regional Office in Europe. 2002a. A physically active life through everyday transport. With special focus on children and older people and examples and approaches from Europe. World Health Organisation Regional Office in Europe, Copenhagen. 20. WHO Economic Commission for Europe (2002b). Transport, Health and Environment Pan-European Programme. 21. Zunft, H.-J. F., Friebe, D., Seppelt, B., Widmalm, K., Remaut de Winter, A.-M., Vaz de Almeida, M.D., Kearney, J.M. & Gibney, M. 1999. Perceived benefits and barriers to physical activity in a nationally representative sample in the European Union. Public Health Nutrition 2(1a), 153-160. 13

Tiden talar för fysiskt aktiv skolpendling Med artikeln Active commuting to school. An overlooked source of childrens physical activity? (5) kan man hävda att frågan om barns transportsätt till och från skolan kom i fokus bland forskargrupper i flera länder. De tre författarna, alla amerikanska forskare, konstaterade bland annat att denna typ av rörelse ofta ignorerats i undersökningar av fysisk aktivitet. Samtidigt har bilanvändningen under de senaste decennierna eskalerat kraftfullt och detta inkluderar skjutsandet av barn till och från skolan. PHUNG DANG SUZANNE LUNDVALL LARS-MAGNUS ENGSTRÖM PETER SCHANTZ GIH, STOCKHOLM Mellan åren 1970 och 1991 minskade andelen barn i Storbritannien som gick mellan bostad och skola med 20% (3). Det innebär att en potentiellt viktig källa till fysisk aktivitet nyttjas i mindre utsträckning. Författarna menade emellertid att det inte fanns något underlag för att hävda att fysiskt aktiva transporter till och från skolan generellt sett är varken betydelsefulla eller obetydliga. Denna lägesbeskrivning stämde väl även för Sverige. Ointresset för att studera fysiskt aktiv skolpendling och förutsättningarna för den kan nog förklaras av att den har tagits för given. Nu är läget annorlunda, och vi har all anledning att försöka studera hur och varför barn tar sig till skolan på ett visst sätt och vad fysiskt aktiv skolpendling kan ge i ett hälsoperspektiv. Vanor och livsstilar grundläggs ofta tidigt i livet varför frågan om barns och ungdomars rörelse till och från skolan har bäring på våra beteenden som vuxna i samband med bland annat transporter till och från arbetet. Som framgår av den föregående artikeln har fysiskt aktiv arbetspendling bland vuxna en klar potential till att vara av stort värde för folkhälsan och miljön i storstadsområden (4). Detta faktum bidrar till det angelägna med studier inom området fysiskt aktiv skolpendling. Betydande mängd fysisk aktivitet Inom ramen för GIH:s studie Skola- Idrott-Hälsa, som genomfördes 2001, ställdes ett antal frågor som bidrar till att förstå skolpendlingens potential i Sverige. Drygt 2300 barn och ungdomar (1113 flickor och 1136 pojkar) i åldrarna 9, 12 och 15 år från 48 slumpmässigt utvalda skolor i Sverige ingick i studien. Bortfallet var 12 %. Eleverna fick svara på frågan: Hur lång tid Foto: Peter Schantz brukar du sammanlagt gå eller cykla för att ta dig till och från skolan? Svaren framgår av figur 1 och 2 och visar att den tid man är fysiskt aktiv inte är försumbar. Det gäller för båda könen och vid olika åldrar. För att få en bild av hur mycket tid i genomsnitt den fysiska aktiviteten kan handla om skapade vi medelvärden av de olika svarsalternativen. För enkelhetens skull nyttjade vi värdet 10 för alla som angav 10 minuter eller mindre och värdena 20 respektive 50 för de som angav 20 minuter eller mer respektive 50 minuter eller mer. Vi erhöll därvid medelvärdet 14 minuter för både 9-åriga pojkar och flickor samt mellan 19-21 minuter för pojkar och flickor i åldrarna 12 och 15 år. 14

100% 80% 60% 40% 20% 0% Fysiskt aktiv respektive passiv skolpendling bland 9-åringar 31 29 47 44 22 27 9 år F 9 år P Figur 1. Fördelningen av svar bland 9-åriga flickor (F) och pojkar (P) på frågan Hur lång tid brukar du sammanlagt gå eller cykla för att ta dig till och från skolan? 100% 80% 60% 40% 20% 0% Fysiskt aktiv respektive passiv skolpendling bland 12- och 15-åringar Figur 2. Fördelningen av svar bland 12- respektive 15-åriga flickor (F) och pojkar (P) på frågan Hur lång tid brukar du sammanlagt gå eller cykla för att ta dig till och från skolan? Om man sätter detta i relation till rekommendationen för unga om helst minst 60 minuter av måttligt ansträngande fysisk aktivitet per dag (1) kan vi notera att fysiskt aktiv skolpendling (hela eller delar av vägen) bidrager till i genomsnitt mellan 25-33% av den rekommenderade dagliga timmen av fysisk aktivitet. Men dessa rekommendationer innehåller också en miniminivå för barn och ungdomar om minst 30 minuter fysisk aktivitet om dagen. I relation till den nivån bidrager fysiskt aktiv skolpendling med i snitt 50-67%, dvs. en väsentlig del av miniminivån. Snarlik bild från nord till syd Mot bakgrund av variationerna i ljusoch klimatförhållanden inom vårt land frågade vi oss om de värden vi erhöll varierade beroende på skolornas läge längs nord-sydaxeln i Sverige. Skolorna delades därför in i tre grupper: syd, mellan och nord. För 9-åringarna fann vi samma medelvärde om 14 minuter oavsett var man bodde medan medelvärdena varierade mellan 16-22 minuter för 12-åringarna och mellan 18-23 för 4 10 14 31 29 12 5 5 13 26 43 9 4 8 17 33 30 10 5 4 14 30 39 12 år F 12 år P 15 år F 15 år P 9 ~ 20 min. eller mer ~ 10 min. eller mindre Ingenting ~ 50 min. eller mer ~ 40 min. ~ 30 min. ~ 20 min. ~ 10 min. eller mindre Ingenting 15-åringarna. Vi kunde således ej uppfatta några tydliga skillnader beroende på vilken breddgrad man går i skola. Kunde då nivåerna av den tid man går eller cyklar till skolan bero på hur stora skolornas upptagningsområden var? Dessa områden rymmer många olika aspekter och vi har bara haft möjlighet att värdera hur många individer som bor inom respektive skolas område. Vi delade in dem i fem grupper från 1.000 invånare och mindre till mer än 50.000 invånare. Vi fann endast obetydliga skillnader i tid av fysiskt aktiv skolpendling när områden med olika storlek jämfördes. Resultaten antyder alltså att oavsett var vi bor i landet kan den fysiskt aktiva skolpendlingen spela en viktig roll för att uppnå de rekommenderade dagliga nivåerna av fysisk aktivitet för barn och ungdomar. Bilder från andra länder Phung Dang har i sin magisteruppsats på Karolinska Institutet (2) gått igenom den internationella litteraturen inom området. Hennes genomgång visar att fysiskt aktiv skolpendling verkar ha en betydelsefull roll för barn och ungdomar i många länder. Medelvärden på mellan 11-50 minuter av fysisk aktivitet per dag redovisas. Hur stor andel av eleverna som får tillgång till denna aktivitet varierar dock. Studier av Kina och Ryssland ger värden på c:a 85 % medan i länder som Nya Zeeland och Australien är nivåerna nere på c:a 40 %. Att Sverige härvid ligger på en relativt hög nivå talar både vår studie och andra studier som redovisas i Dangs litteraturgenomgång (2). Fortsatt forskning Vi uppfattar att det finns goda skäl att etablera frågor om fysiskt aktiv skolpendling som en del av idrottslärarens och övriga skolans intresse- och ansvarområde inom ramen för ett helhetstänkande kring barns och ungdomars fysiska aktivitet. Eftersom vi vet så lite om detta finns det samtidigt ett stort forskningsbehov. Det är vår förhoppning att vi ska kunna bidra till utvecklingen genom fortsatta studier av dessa frågor inom ramen för skolstudien. Den ger goda möjligheter till fördjupade bilder av bl.a. vilka barn det är som utför fysiskt aktiv skolpendling. Finns det t.ex. kopplingar mellan synen på ämnet idrott och hälsa samt medlemskap i idrottsföreningar och denna form av fysisk aktivitet? Återspeglas fysisk aktiv skolpendling i att man också rör sig mer på fritiden? Frågeställningarna och möjligheterna inom ramen för skolstudien är många. Referenser 1. Biddle, S., Cavill, N. & Sallis, J. 1998. Policy framework for young people and health-enhancing physical activity. I: Young and active. (Eds. Biddle, S., Cavill, N. & Sallis, J.) London: Health Education Authority. 2. Dang, P. 2005. Children s opportunities to physical activity between home and school. Magisteruppsats i nutrition vid Institutionen för Medicinsk Nutrition vid Karolinska Institutet. Uppsatsen kan laddas ned från www.gih. se/rhm 3. Hillman, M. 1993. Children, transport, and the quality of life. London: Policies Studies Institute. 4. Schantz, P., Stigell, E., Dang, P., Salier-Eriksson, J & Rosdahl, H. 2006. Kan fysiskt aktiv arbetspendling bli en folkrörelse? Svensk Idrottsforskning 3:8-13 5. Tudor-Locke, C., Ainsworth, B.E. & Popkin, B.M. 2001. Active commuting to school. An overlooked source of childrens physical activity? Sports Med 31 (5): 309-313. Forskningsprojektet om fysiskt aktiv skolpendling har möjliggjorts tack vare ekonomiskt stöd från Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). 15

Vägen mot effektivare styrketräning för nybörjare: en eller tre serier? FAWZI KADI TRULS RAASTAD BENT RONNY RØNNESTAD NILS KVAMME WILHELM EGELAND HÄLSOVETENSKAPLIGA INSTITUTIONEN, ÖREBRO UNIVERSITET NORWEGIAN COLLEGE OF SPORT SCIENCES Styrketräning är mycket populärt bland en stor del av befolkningen och suget efter kunskap om effektiva styrketräningsmetoder aldrig varit större. Optimering av träningsprocessen är idag en central fråga. Det råder i det sammanhanget oenighet i uppfattningen om vilken träningsvolym som krävs för att uppnå bästa resultaten. Hur många serier (set) per övning krävs for att uppnå den bästa effekten? I denna artikel presenteras några slutsatser från ett projekt som syftade till att kartlägga effekten av att styrketräna med en eller tre serier. Inledning Inom hälso- och sjukvården är styrketräning en alltmer viktig åtgärd i prevention och behandling av varierande sjukdomstillstånd. Men trots att styrketräning är mycket populärt bland en stor del av befolkningen och att suget efter kunskap om effektiva styrketräningsmetoder aldrig varit större återstår många obesvarade frågor kring träningsoptimering. En av dessa frågor är vilken träningsvolym (antal serier per övning) som krävs for att uppnå den bästa effekten? I styrketräningslitteratur råder det oenighet om antalet serier per övning som är nödvändiga för att nå optimal styrkeökning och muskeltillväxt (Carpinelli, 2004). Å ena sidan hävdar flera av världens främsta forskare inom fältet att träningsprotokoll med flera serier per övning i de allra flesta tillfällen ger bättre effekt på muskelstyrka och muskeltillväxt än träning med endast en serie (Kraemer et al. 2002). Å andra sidan har granskningen av ett stort antal studier visat att stödet för påståendet att flera serier ger bättre resultat är mycket begränsat (Carpinelli, 2004). I stor utsträckning hävdas därför att styrketräningsprotokoll med en serie (single set) bör användas av nybörjare eftersom styrkeutvecklingen är lika stor som vid tre serier. Dessutom blir träningen mer tidseffektiv. Inom styrketräning tas det förgivet att övre extremitetens muskler har samma anpassningsförmåga som nedre extremitetens muskler som följd av ett träningsprogram trots att många studier visar påtagliga skillnader i uppbyggnad av olika muskler (Kadi, 2000). Frågan om den optimala träningsvolymen bör dock ta hänsyn till eventuella skillnader mellan övre och nedre extremiteters anpassningsförmåga. I denna artikel beskrivs resultaten från ett projekt som startades år 2004 och syftade till att undersöka effekten av att styrketräna med en serie eller med tre serier hos unga män utan tidigare erfarenhet av styrketräning. Undersökningen belyser bland annat utveckling av muskelstyrka och muskeltvärsnittsyta i både övre och nedre extremiteter. Dessutom utvärderades ett antal viktiga cellulära parametrar såsom fiberarea, fibertypsammansättning, blodförsörjning (kapillärers geometri), musklers förråd av stamceller (satellitceller) samt utvalda tillväxtfaktorer genom att undersöka muskelbiopsier från en av nedre extremitetens muskler (m. vastus lateralis) och en av övre extremitetens muskler (m. trapezius) Studiedesign och metoder Tjugofem försökspersoner utan tidigare erfarenhet av styrketräning blev slumpmässigt indelade i två grupper. Första gruppen (n=12; 27 ± 1 år; 82± 4 kg) tränade med tre serier benöv- 16

snabba huvudtyper förekommer fibrer som innehåller två typer av myosin, dessa kallas därför hybridfibrer typ 2ax. Fibertyp 2x är den snabbaste typen och 2a är relativt långsammare än typ 2x och 2ax. Med hjälp av immunologiska metoder kan man kartlägga eventuella förändringar i fibertypsammansättning. 2. Muskelfiberarea. Mätning av fiberarea har genomförts för att undersöka huruvida olika träningsvolymer inducerar en hypertrofi av specifika fibertyper. 3. Nybildning av muskelfibrer. Frågan om huruvida träning leder till nybildning av muskelfibrer belystes genom att med hjälp av immunologiska metoder leta efter små muskelfibrer som uttrycker proteinformer typiska för de tidiga faserna av cellutveckling (neonatala och embryonala myosin). 4. Kapillärer. En av projektets springande punkter var att studera utvalda muskulära parametrar som belyser effekter av styrketräning på både kapillärernas täthet och geometrin runt muskelfibrer. Vid styrketräning för nybörjare är det mer utvecklande för benstyrkan att köra tre serier än en. Däremot överkroppen svarar annorlunda. En serie ger samma resultat som tre serier. Foto: Karin Grävare-Silbernagel ningar och en serie överkroppsövningar (3L-1UB; 3 sets Lower 1 set Upper Body exercises). Andra gruppen (n=13; 27±2 år; 80±3 kg) tränade med en serie benövningar och tre serier överkroppsövningar (1L-3UB; 1 sets Lower 3 set Upper Body exercises). Styrketräningsprogram bestod av tre benövningar och fem överkroppsövningar. Båda grupperna tränade tre gånger per vecka i elva veckor med en belastning motsvarande 7-10 RM (maximala repetitioner) per serie. Före, under och efter träningsperioden utfördes mätningar av maximal styrka i övre och nedre extremiteter, kroppssammansättning (DEXA) samt tvärsnittsyta av lårmuskler och övre delen av trapezius (Magnetisk resonanstomografi, MR). Muskelbiopsier (100-150 mg) togs före träningsstart, efter två veckor och i slutet av träningsperioden från en av nedre extremitetens muskler (m. vastus lateralis) och en av övre extremitetens muskler (m. trapezius). Med hjälp av muskelbiopsier har ett antal muskulära egenskaper analyserats. 1. Muskelfibersammansättning. Muskler hos människa består av minst tre fibertyper med olika proteinuppsättning: långsamma fibrer som innehåller myosin typ 1 och snabba fibrer som innehåller myosin typ 2a och typ 2x. Förutom dessa två 5. Förråd av satellitceller. En viktig fråga i undersökningen var att utvärdera effekter av de två träningsvolymer på satellitceller som är av stor betydelse för muskeltillväxt samt reparation av muskler i samband med skador. Förekomsten av satellitceller undersöktes med hjälp av immunologiska metoder. 6. Tillväxtfaktorer. Mechano Growth Factor (MGF) är en tillväxtfaktor som uttrycks tidigt efter ökad muskelbelastning och som har potentialen att aktivera en rad processer som bland annat leder till aktivering av satellitceller samt hypertrofi av muskelfibrer. MGF undersöktes med hjälp av molekylärbiologiska metoder (RT PCR). Resultat och diskussion. Kostregistrering som pågick under hela träningsinterventionen visar att båda grupperna (1L 3UB och 3L 1UB) hade samma protein-, kolhydrat- samt fettintag. Det förekom heller inga skillnader i den totala träningsvolymen mellan grupperna (kg x reps x set). Dessutom var träningsvariabler som träningsintensitet och träningsfrekvens identiska mellan grupperna. Allt detta talar för att eventuella skillnader mellan gruppen som utför tre serier 17

övningar och gruppen som genomför en serie övningar beror på skillnader i träningsvolym och inte på de ovan nämnda faktorerna. 1. Utveckling av muskelstyrka. En serie eller tre serier? Efter elva veckors träning har båda grupperna ökat sin styrka i ben och armmuskler. Gruppen som tränade tre serier benövningar hade en signifikant större ökning i den maximala muskelstyrkan i benen jämfört med gruppen som tränade med en serie benövningar (+41% med tre serier per övning och +21% med en serie per övning, p<0,001). Under de första sex veckornas träning är ökningen i muskelkraft lika i bägge grupper. Därefter fortsätter gruppen 3L-1UB (tre serier benövningar) med vidare ökning i styrka medan 1L-3UB (en serie benövningar) avstannar i sin utveckling. Gällande överkroppen visar studien att styrkeökning hos gruppen som tränade med tre serier per övning (+27 %) inte skiljer sig signifikant från den styrkeökning som har uppnåtts av gruppen som tränade med enbart en serie per övning (+26 %). Alltså tre serier är bättre än en serie när det gäller nedre extremitetens styrkeökning medan en serie eller tre serier ger samma styrkeökning i övre extremiteter. I det skedet av projektet är det inte möjligt att ta itu med frågorna om varför nedre extremiteter stimuleras mer med tre serier eller varför en eller tre serier ger samma effekt i övre extremiteter. Oberoende av mekanismer bakom dessa effekter är det viktigt att notera att dessa resultat erhålls när man jämför en serie med tre serier under en period av elva veckor. Därför utesluter inte resultaten från denna studie möjligheten att det kan uppstå skillnader i styrkeökning i övre extremiteter om man använder sig av tre serier och tränar mer än elva veckor eller om man helt enkelt tränar med mer än tre serier. Till slut indikerar dessa resultat tydligt att olika muskelgrupper kan reagera olika till samma typ av träning. Därför är det viktigt att intensifiera forskningen för att identifiera en eller flera faktorer som ligger bakom dessa skillnader mellan övre och nedre extremiteter. 2. Utveckling av muskeltvärsnittsarea. En serie eller tre serier? Både gruppen som tränade en serie och gruppen som tränade tre serier benövningar fick en signifikant ökning i tvärsnittsarea av framsidan och baksidan av låret efter interventionsperioden. 18 Tvärsnittet av lårmuskulaturen ökade signifikant mer i gruppen som tränade med tre serier ( +11%) än i gruppen som tränat med en serie benövningar ( +7%). Detta resultat är i överensstämmelse med den större styrkeökning som noterades med tre serier jämfört med enbart en serie benövningar. Träningen har också resulterat i en ökning av trapezius tvärsnittsyta hos både grupperna. I enlighet med resultat från övre extremitetens styrketester fanns det inga signifikanta skillnader i ökning av trapezius tvärsnittsyta mellan gruppen som tränade med en serie och den med tre serier. 3. Effekter på cellnivå. a) Muskelfiberarea Den cellulära och strukturella informationen från m. vastus lateralis visar att utvecklingen av muskefiberarea inte följer exakt samma mönster som utvecklingen av muskelstyrka i övre extremiteter. Det har ändå uppstått en signifikant ökning i typ 2a fiberarea hos bägge grupperna i slutet av träningsperioden. På cellnivå bekräftar studien det faktum att det är typ 2a fibrer som påverkas mest av styrketräning. Ökning av typ 2a fiberarea är således en viktig faktor som bidrar till förbättrad muskelstyrka. Vi hade förväntat oss en ökning i m. vastus lateralis fiberarea som är korrelerat till antal serier (d.v.s. den totala belastningen). Studien visar tvärtom att det inte finns signifikanta skillnader i den procentuella ökningen i fiberarea mellan gruppen som tränade med en serie och den med tre serier benövningar. En anledning till att förändringar i muskelfiberarea inte matchar förändringar i muskelstyrka är att träning också har inducerat nybildning av muskelfibrer efter två veckors träning (se avsnittet nybildning av fibrer). Nybildade muskelfibrer kan också bidra till den sammanlagda ökningen i muskelstyrka. En annan anledning att till ökningen i muskelstyrka inte överensstämmer med ökningen i fiberarea är att alla cellulära anpassningar beror på strukturens utgångsstatus. Alltså, det föreligger ett negativt samband mellan fiberarea före träning och tillväxtpotentialen under träningsinterventionen. Försökspersoner med stora fibrer innan träningsstart visar ingen eller liten ökning i fiberarea i slutet av träningsinterventionen medan personer med små fibrer visar en större ökning i fiberarea. Anmärkningsvärt är att analysen av muskelbiopsier har visat att de försökspersoner som ingick i gruppen 3L-1UB (tre serier nedre kroppsövningar, en serie övre kroppsövningar) hade större fiberareor än de försökspersoner i gruppen 1L-3UB (en serie nedre kroppsövningar, tre serier övre kroppsövningar) innan träningsstart. Tillväxtpotentialen blir därför på cellnivå mindre hos gruppen 3L1UB än hos 1L3UB. Samma tendenser har observerats i både m. vastus lateralis och i m. trapezius. b) Fibertypsammansättning Muskelfibrer är i högsta grad påverkbara celler på grund av att i stort sätt alla proteiner i muskler består av många s.k. isoformer. Denna variation i proteinsammansättning ger upphov till en stor spännvidd i funktion samt ger möjlighet att anpassa vävnader till olika fysiska aktiviteter. I m. vastus lateralis fanns en tendens till att andelen typ 2a fiber ökar både hos gruppen som genomförde en serie och den med tre serier benövningar. Genom att träning ökar andelen typ 2a fibrer ökar muskelns andel fibrer med duglig resistans mot uttröttbarhet men ändå kapabla att utföra snabba och kraftfulla muskelkontraktioner. Antalet 2ax och 2x fibrer var mycket få före träningsstart och har ytterligare reducerats i slutet av träning (från 4.1% till 0.9%) hos bägge grupper. Att använda sig av en eller tre serier leder till att de snabbaste fibrerna (2ax och 2x) omvandlas till 2a fibrer som är både snabba och har en god resistans mot uttröttbarhet. Samma tendenser noterades i trapezius muskel efter en och tre serier överkroppsövningar. c) Fibernybildning. En strategi för att upptäcka nybildade fibrer är att undersöka ifall träning leder till en ökning av antalet småfibrer som uttrycker markörer specifika för tidiga faser av cellutveckling. Förekomsten av desssa markörer såsom neonatala och embryonala myosin eller vimentin i små fibrer kan betraktas som tecken som talar för att träning har lett till nybildning av muskelfibrer (Kadi, 2000). Studien visar en signifikant ökning i antalet fibrer som uttrycker dessa markörer i m. vastus lateralis hos bägge grupper utan skillnader mellan grupperna. Nybildade fibrer noterades redan två veckor efter träningsstart. Samma resultat noterades i m. trapezius som följd av träning med en serie samt med tre serier utan skillnad mellan grupperna. Nybildning av fibrer verkar vara en viktig process under musklers

anpassning till styrketräning men trots det är det i dagsläget omöjligt att utvärdera processens bidrag till styrkeökning. Förekomsten av nybildade fibrer är ett bevis på att satellitceller har aktiverats som följd av träningsintervention. Aktivering av satellitceller ger upphov till ett antal småceller som smälter samman och bildar nya muskelfibrer som blir funktionella när de kopplas till nervsystemet och senor samt får en adekvat blodtillförsel. Om antalet nybildade fibrer överstiger antalet eventuella skadade fibrer så ökar antalet fibrer i muskeln (hyperplasi). d) Satellitceller Satellitceller är vilande celler som när de utsätts för ökad belastning vaknar från sitt vilande tillstånd och börjar aktivt dela sig för att generera ny muskelvävnad (Kadi et al. 2005). Upptäckten av satellitceller visar sig mycket viktig för att förstå mekanismer bakom muskeltillväxt. I m. vastus lateralis sker en signifikant ökning i antalet satellitceller i slutet av träningsintervention både hos gruppen som tränade med tre serier ( +41%) samt gruppen som tränade med en serie ( +34%) benövningar. Ökning i antalet satellitceller inträffas redan två veckor efter träningsstart hos gruppen som tränade med tre serier. I muskel trapezius ökar antalet satellitceller både hos gruppen som tränade tre serier ( +39%) och gruppen som tränade med enbart en serie ( +39%) överkoppsövningar. Ökning i antalet satellitceller sker i muskler som utsätts för styrketräning oberoende på träningsvolymen både i övre och nedre extremitetens muskler. Musklerna behöver inte utsättas för särskilt stor belastning för att depåerna av satellitceller ska påverkas. Till slut, denna anpassning är en mycket viktig hälsoeffekt eftersom den bör resultera i en förbättrad förmåga att reparera fibrer efter eventuella muskelbristningar. e) Mechano growth faktor (MGF) MGF är en betydelsefull tillväxtfaktor främst inblandad i tidiga skeden av musklers anpassning till styrketräning. Det hävdas att den initierar aktivering samt proliferation av satellitceller (Hameed et al. 2003). En studie har också visat att MGF nivåer kan fördubblas 2,5 timmar efter ett pass styrketräning (Hameed et al. 2003). Vår undersökning visar att MGF nivåer ökar i samband med träning och förblir höga två veckor efter träningsstart. MGF nivåerna minskar i slutet av träningsperioden. Detta resultat bekräftar tidigare resultat som visar att denna faktor är viktig under de första stegen i muskelns anpassningsprocess. Studien visar också att förändringar i MGF nivåer är oberoende av träningsvolymen. f) Kapillärer Genom kapillärerna kan varje muskelfiber bli kringfluten av blodvätska som innehåller bl.a. syre och näringsämnen. I enlighet med Krogh hypotesen (1919) är diffusionsavståndet mellan kapillären och fibern den viktigaste faktor som påverkar diffusionen av syret. På grund av det har kapillärisering i muskler analyserats med hjälp av parametrar som bara tar hänsyn till diffusionsavståndet mellan fibern och kapillären. Ett exempel på sådana parametrar är CD (capillary density) eller CAFA (capillary to fibre area ratio). Båda parametrarna är känsliga för förändringar i fiberarea. Detta innebär att en ökning i fiberarea leder till en ökning i diffusionsavståndet mellan kapillären och fibern och då går det långsammare för syret att nå muskelcellen vilket talar för en försämring av kapillärförsörjning. Därför har i litteraturen en minskning av kapillärförsörjning ofta rapporterats i samband med styrketräning. Emellertid har nya studier som vilar på matematiska och experimentella modeller visat att kontaktytan mellan kapillär och fiber egentligen är viktigare än diffusionsavståndet när det gäller vävnaders blodförsörjning. Ju större kontaktområde mellan fiber och kapillär desto bättre blir blodförsörjningen. Detta innebär att utvärdering av kapillärtäthet med hjälp av CAFA eller CD parametrar i muskler från styrketränade personer inte riktigt avspeglar kapillärförsörjning i muskler. Detta är anledningen till att nya parametrar som tar hänsyn till kontaktytan mellan kapillären och fibern har utvecklats (CFPE, capillary to fiber perimeter exchange). Ju längre kontaktytan är desto bättre blir diffusionen. Man kan också säga att ju slingrigare kapillären löper kring muskelfibern desto större blir kontaktytan och desto bättre blir kapillärförsörjningen. (Charifi et al. 2004). Vår undersökning visar precis som många tidigare studier att CAFA parameter minskar med styrketräning. Anmärkningsvärt emellertid är att kontaktytan mellan kapillären och fibern har ökat signifikant i vastus lateralis efter träningsintervention. Samma tendenser har observerats i trapezius muskeln. Detta visar att styrketräning leder till en förändring i kapillärers geometri genom att kontaktytan mellan fibern och kapillären ökar. Detta resultat innebär att styrketräning inte leder till en försämrad kapillärförsörjning. Denna anpassning verkar äga rum oberoende de två olika träningsvolymerna som har används i denna undersökning. Sammanfattningsvis visar undersökningen tydligt att en serie överkroppsövningar borde rekommenderas till nybörjare av den orsaken att en serie är mindre tidskrävande och effekten av träning likvärdig. Gällande styrketräning av nedre extremiteter är styrkevinsten signifikant större om man använder sig av tre serier jämfört med endast en serie. Forskningen bör dock intensifieras för att besvara frågan om varför övre och nedre extremitetens muskler reagerar olika på samma träningsstimulus. Referenser Carpinelli RN (2004). Science versus opinion. Br J Sports Med 38: 240-242 Charifi N, Kadi F, Feasson L, Costes L, Geyssant A, Denis C (2004). Enhancement of microvessel tortuosity in the vastus lateralis muscle of old men in response to endurance training. J Physiol 554:559-69 Hameed M, Orrell RW, Cobbold M, Goldspink G, Harridge SD (2003). Expression of IGF-I splice variants in young and old human skeletal muscle after high resistance exercise. J Physiol 547:247-245 Kadi F (2000). Adaptation of human skeletal muscle to training and anabolic steroids. Acta Physiol Scand 168 suppl 646: 1-52 Kadi F, Charifi N, Denis C, Lexell J, Andersen JL, Schjerling P, Olsen S, & Kjaer M (2005). The behaviour of satellite cells in response to exercise: what have we learned from human studies? Pflugers Arch 451: 319-327 Kraemer WJ, Adams K, Cafarelli E, Dudley GA, Dooly C, Feigenbaum MS, Fleck SJ, Franklin B, Fry AC, Hoffman JR, Newton RU, Potteiger J, Stone MH, Ratamess NA, & Triplett-McBride T (2002). American College of Sports Medicine position stand. Progression models in resistance training for healthy adults. Med Sci Sports Exerc 34: 364-380 Krogh A (1919). The number and distribution of capillaries in muscle with calculation of the oxygen pressure head necessary for supplying the tissue. J Physiol 52: 409-415. Fawzi Kadi Hälsovetenskapliga Institutionen Örebro Universitet 70182 Örebro 19

PPARδ en gen för maratonlopp och typ 2 diabetes Att fysisk aktivitet har en positiv inverkan på välbefinnandet och att det även kan förhindra utveckling av olika sjukdomar är ett känt fenomen. På senare tid har det ofta uppmärksammats att typ 2 diabetes kan både förhindras, och åtminstone i tidiga stadier även behandlas mycket effektivt med olika former av fysisk aktivitet. Till stor del beror detta på förändringar i skelettmuskelns insulinkänslighet och metabolism. Vilka gener och proteiner som styr muskelns insulinkänslighet har varit utgångspunkten för vår forskning inom området. ANNA KROOK DAVID KITZ KRÄMER TOMAS FRITZ JULEEN R ZIERATH KAROLINSKA INSTITUTET, STOCKHOLM Bakgrund Typ 2 diabetes mellitus (åldersdiabetes) är en sjukdom som ökar allt mer, både i västvärlden och i delar av världen som nu ser en snabb ökning i levnadsstandard så som till exempelvis Indien och Kina. Dessutom ser man att typ2 diabetes kryper allt längre ner i åldrarna. En stor del av de underliggande faktorerna anses vara att befolkningen blir överviktigare och mindre fysiskt aktiv, två viktiga riskfaktorer när det gäller utveckling av typ 2 diabetes (1). Glukosmetabolismen i kroppen regleras av flera olika organ. Vid höga glukos (socker) värden i blodet frisätts insulin från betaceller i pankreas, och detta aktiverar signaler som gör att glukosupptaget ökar i fett och muskelvävnad, samtidigt som leverns glukosproduktion hämmas. Effekten blir således att glukoshalten i blodet sjunker tillbaka till utgångsläget, runt 5 mmol. Hos personer med åldersdiabetes är insulinets förmåga att stimulera glukosupptaget i muskel kraftigt försämrat, vilket bidrar till förhöjda blodsockervärden. Hos mycket vältränande personer ser man det motsatta, att skelettmuskeln har en förbättrad förmåga att svara på insulin, det vill säga förbättrad insulinkänslighet. Gener som styr muskelns metabolism Eftersom personer med åldersdiabetes har en nedsatt förmåga att svara på insulin, och vältränande personer har en uppreglerad förmåga har man Fysisk aktivitet ökar mängden av PPARδ i muskel, och medför att PPARδ ändrar genuttrycket av en samling gener viktiga för skelettmuskelns fett och glykosmetabolism. I framtiden kommer man eventuellt att kunna aktivera PPARδ med olika farmaka, och på detta sätt uppnå en träningseffekt i muskeln. 20