Associerade Legendre-funktioner och klotytefunktioner Ulf Torkelsson

Relevanta dokument
19.4 Bohrs modell för väteatomen.

2. Lösning av elektrostatiska problem för ledare

2. Lösning av elektrostatiska problem för ledare

2. Lösning av elektrostatiska problem för ledare

1 Några elementära operationer.

Vektoranalys I. Anders Karlsson. Institutionen för elektro- och informationsteknik

15. Ordinära differentialekvationer

MAA151 Envariabelkalkyl läsåret 2016/17

Tentamen 1 i Matematik 1, HF dec 2017, kl. 8:00-12:00

LAPLACES OCH POISSONS EKVATIONER

FÖRELÄSNING 2 ANALYS MN1 DISTANS HT06

FK Elektromagnetism, Fysikum, Stockholms universitet Tentamensskrivning, måndag 18 mars 2013, kl 9:00-14:00

FFM234, Klassisk fysik och vektorfält - Föreläsningsanteckningar

forts. Kapitel A: Komplexa tal

ÖVN 1 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMMETODER - SF Nyckelord och innehåll.

17. Övningar ÖVNINGAR Låt F och G vara avbildningar på rummet, som i basen e = {e 1,e 2,e 3 } ges av. x 1 x 2 2x 2 + 3x 3 2x 1 x 3

Lösningsförslag envariabelanalys

= 0. Båda skärningsvinklarna är således π/2 (ortogonala riktningsvektorer).

Relativistisk kinematik Ulf Torkelsson. 1 Relativistisk rörelsemängd, kraft och energi

1 Potenitallösningen för strömningen kring en cylinder

Linjär Algebra, Föreläsning 9

Integraler av vektorfält Mats Persson

Appendix A: Differentialoperatorer i olika koordinatsystem

Vi definierar addition av två vektorer och multiplikation med en reell skalär (tal) λλ enligt nedan

2.4. Bohrs modell för väteatomen

SF1624 Algebra och geometri

Kroklinjiga koordinater och räkning med vektoroperatorer. Henrik Johanneson/(Mats Persson)

Moment 4.11 Viktiga exempel 4.32, 4.33 Övningsuppgifter Ö4.18-Ö4.22, Ö4.30-Ö4.34. Planet Ett plan i rummet är bestämt då

1.1 Gradienten i kroklinjiga koordinatsystem

Modul 2 Mål och Sammanfattning

1.1 Stokes sats. Bevis. Ramgard, s.70

1 Potentiallösningen för strömningen kring en cylinder

TATA44 Lösningar 26/10/2012.

Lösningsskiss för tentamen Vektorfält och klassisk fysik (FFM234 och FFM232)

MATEMATISK FORMELSAMLING

SF1626 Flervariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

2 Derivering av fält och nablaoperatorns roll

KOKBOKEN 1. Håkan Strömberg KTH STH

FYSIKUM STOCKHOLMS UNIVERSITET Tentamensskrivning i Vågrörelselära och optik, 7 poäng, FyL2 Tisdagen den 19 juni 2007 kl 9-15

Lösningar till tentamen i Elektromagnetisk fältteori för Π3 & F3

Exempel på hur man ställer upp den styrande differentialekvationen.

Bo E. Sernelius Funktioner av Komplex Variabel 15 KOMPLEXVÄRDA FUNKTIONER AV KOMPLEX VARIABEL

Matematiska uppgifter

Lösningar till utvalda uppgifter i kapitel 1

NBAM00: Naturvetenskapligt basår Matematik, del 1

Skriftlig tentamen i Elektromagnetisk fältteori för π3 (ETEF01) och F3 (ETE055)

Material till kursen SF1679, Diskret matematik: Lite om kedjebråk. 0. Inledning

Institutionen för Matematik, KTH Torbjörn Kolsrud

c d Z = och W = b a d c för några reella tal a, b, c och d. Vi har att a + c (b + d) b + d a + c ac bd ( ad bc)

Formelsamling, Kvantmekanik

TENTAMEN HF1006 och HF1008

= 1 h) y 3 = 4(x 1) i) y = 17 j) x = 5. = 1 en ekvation för linjen genom a) (6, 0) och (0, 5) b) (9, 0) och (0, 5)

Lösningsförslag till tentamen Torsdag augusti 16, 2018 DEL A

TATA44 Lösningar 24/8/ ) Låt S vara den del av x 2 + y 2 + z 2 = 2 innanför cylindern x 2 + y 2 = 1. Inför cylinderkoordinater.

VI. Rörelsemängdsmomentets kvantisering

UPPSTÄLLDA SAMBAND SKALL MOTIVERAS (gärna med en enkel skiss). Uppgifterna är inte avsiktligt ordnade efter hur svåra de är.

Anmärkning: Härledning av ovanstående formel finns i slutet av stencilen.

1 Materiell derivata. i beräkningen och så att säga följa med elementet: φ δy + δz. (1) φ y Den materiella derivatan av φ definierar vi som.

Veckoblad 3, Linjär algebra IT, VT2010

1. Vi skriver upp ekvationssystemet i matrisform och gausseliminerar tills vi når trappstegsform,

Andra EP-laborationen

SF1626 Flervariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Hydrodynamik Mats Persson

Linjära avbildningar. Låt R n vara mängden av alla vektorer med n komponenter, d.v.s. x 1 x 2. x = R n = x n

2.4. Bohrs modell för väteatomen

October 9, Innehållsregister

SF1624 Algebra och geometri

SF1649, Vektoranalys och komplexa funktioner Tentamen, måndagen den 19 december Lösningsförslag. F n ds,

N = p E. F = (p )E(r)

FYSIKTÄVLINGEN. KVALIFICERINGS- OCH LAGTÄVLING 5 februari 2004 LÖSNINGSFÖRSLAG SVENSKA FYSIKERSAMFUNDET

SF1626 Flervariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Tentamensskrivning i Mekanik, Del 2 Dynamik för M, Lösningsförslag

19. Spektralsatsen Spektralsatsen SPEKTRALSATSEN

Lite sfärisk geometri och trigonometri

Institutionen för matematik SF1626 Flervariabelanalys. Lösningsförslag till tentamen Måndagen den 5 juni 2017 DEL A

ÖVN 5 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMMETODER - SF Nyckelord och innehåll.

Uppföljning till lektion 5 om pekare. Grundläggande symboler. En struct, en pekartyp och lite variabler

Vektorgeometri. En vektor v kan representeras genom pilar från en fotpunkt A till en spets B.

2. Lösning av elektrostatiska problem för ledare

Moment 4.3.1, Viktiga exempel 4.44, 4.46, 4.48 Handräkning 4.53, 4.59, 4.60, 4.61, 4.62, 4.63, 4.64, 4.65 Datorräkning 1-15 i detta dokument

Föreläsning , , i Griffiths Vi kommer nu till hur elektromagnetiska vågor genereras!

Introduktion till Komplexa tal

Hjälpmedel: Det för kursen ociella formelbladet samt TeFyMa. 0 x < 0

I ett område utan elektriska laddningar satisfierar potentialen Laplace ekvation. 2 V(r) = 0

Atom- och kärnfysik med tillämpningar -

Spiralkurvor på klot och Jacobis elliptiska funktioner

Linjär Algebra, Föreläsning 2

Vektoranalys III. Anders Karlsson. Institutionen för elektro- och informationsteknik

Karta över Jorden - viktigt exempel. Sfär i (x, y, z) koordinater Funktionen som beskriver detta ser ut till att vara

2s + 3t + 5u = 1 5s + 3t + 2u = 1 3s 3u = 1

Tentamen: Lösningsförslag

Dubbelintegraler och volymberäkning

Föreläsning 13, SF1626 Flervariabelanalys

Lösningar till utvalda uppgifter i kapitel 8

1 Linjära ekvationssystem. 2 Vektorer

20 Integralkalkyl i R 3

Tentamen SF1626, Analys i flera variabler, Svar och lösningsförslag. 2. en punkt på randkurvan förutom hörnen, eller

Gauss och Stokes analoga satser och fältsingulariteter: källor och virvlar Mats Persson

TENTAMEN I KVANTFYSIK del 1 (5A1324 och 5A1450) samt KVANTMEKANIK (5A1320) med SVAR och LÖSNINGSANVISNINGAR Tisdagen den 5 juni 2007

TAMS79: Föreläsning 10 Markovkedjor

Transkript:

Föreläsning 5/3 Associerae Legenre-funktioner och klotytefunktioner Ulf Torkelsson Laplaces ekvation i sfäriska koorinater I sfäriska koorinater kan vi skriva Laplaces ekvation som r 2 r 2 Ψ r r r 2 sin θ Ψ sin θ θ θ Vi kan separera enna ekvation genom att ansätta Detta ger oss ekvationen Θ θ Φ ϕ r 2 r r 2 R r r 2 sin 2 θ 2 Ψ = 0. ϕ2 Ψ r, θ, ϕ = R r Θ θ Φ ϕ. 2 R r Φ ϕ r 2 sin θ θ sin θ Θ θ Vi multiplicerar enna ekvation me r 2 /RrΘθΦϕ, så att vi får R r r Vi börjar me att sätta r 2 R r Θ θ sin θ R r r så att vi för en vinkelberoene elen får sin θ Θ Θ θ sin θ θ θ sin θ Θ θ θ R r Θ θ r 2 sin 2 θ Φ ϕ sin 2 θ 2 Φ = 0. 3 ϕ2 2 Φ = 0. 4 ϕ2 r 2 R = n n, 5 r Den azimutala elen av en här ekvationen blir som har lösningarna 2 Φ ϕ Φ ϕ sin 2 θ ϕ 2 n n = 0. 6 2 Φ ϕ Φ ϕ ϕ 2 = m 2, 7 Φ ϕ = e imϕ och e imϕ, 8 är m är ett heltal. Dessa lösningar uppfyller ortogonalitetsvillkoret 2π 0 e imϕ e imϕ2 ϕ = 2πδ m,m 2. 9 Lägg märke till att i skalärproukten har vi Φ m Φ m2. Vi kan nu normera funktionen genom att sätta Φ m = e imϕ. 0 2π Vi har rean tiigare sett att lösningen för en raiella funktionen i etta fall blir R n r = A n r n B n. rn

2 Associerae Legenre-funktioner Nu återstår ekvationen i θ-le. Om vi ersätter Θθ me Pn m cos θ så är en en lösning till en associerae Legenre-ekvationen sin θ P m n cos θ n n m2 sin θ θ θ sin 2 Pn m cos θ = 0. 2 θ Om man sätter x = cos θ så kan vi skriva en som 2 P m n x n n m2 x x 2 Pn m x = 0. 3 Lägg märke till att om m 2 = 0 så har vi en vanliga Legenre-ekvation. För att hitta lösningen till en associerae Legenre-ekvationen startar vi me Legenres ekvation 2 P n 2xP n n n P n = 0. 4 Vi eriverar en m gånger, och enligt Leibniz formel får vi 2 u 2x m u n m n m u = 0, 5 är u = m P n x m. 6 För att göra en här ifferentialekvationen självajungera så sätter vi Vi kan lösa ut och erivera v x = 2 m/2 u x = 2 m/2 m P n x m. 7 v x u =, 8 2 m/2 u v = 2 mxv m/2 2 = v mxv 2 m/2, 9 m2/2 2 u = v 2mxv 2 mv 2 m m 2 x2 v 2 m/2. 20 2 2 Vi sätter sean in essa i ifferentialekvationen och får 2 v 2xv n n m2 2 v = 0, 2 som är en associerae Legenre-ekvationen. Alltså är ess lösningar v = Pn m x = 2 m/2 m x m P n x. 22 Det framgår att m n. En noggrannare analys visar att n m n. En viktig egenskap hos en funktion är ess paritet. Jämna funktioner har positiv paritet och ua funktioner har negativ paritet. De vanliga Legenre-funktionerna har pariteten n. För att beräkna Pn m eriverar vi m gånger så et tillkommer m och vi har P m n x = nm P m n x. 23 De associerae Legenre-funktionerna är ortogonala och vi har Pp m x Pq m x x = 2 q m! 2q q m! δ p,q. 24 Lägg märke till att x = sin θθ. Vi kan nu normalisera en associerae Legenre-funktionen Pn m 2n n m! cos θ = 2 n m! P n m cos θ. 25 2

3 Klotytefunktioner Vi kan nu multiplicera ihop e båa funktionerna som beskriver Ψ:s vinkelberoene och skapa klotytefunktionen Yn m θ, ϕ = m 2n n m! n m! P n m cos θ e imϕ. 26 För m = 0 har vi speciellt Y 0 n θ, ϕ = För essa funktioner gäller ortogonalitetskravet 2π π ϕ=0 θ=0 2n P 0 cos θ. 27 Yn m θ, ϕ Yn m2 2 θ, ϕ sin θθϕ = δ n,n 2 δ m,m 2. 28 Klotytefunktionerna är ett fullstänigt set av basfunktioner så vi kan utveckla en funktion fθ, ϕ som är efiniera på en sfär som f θ, ϕ = m,n a mn Y m n θ, ϕ, 29 är är a mn = 2π π ϕ=0 θ=0 n θ, ϕ f θ, ϕ sin θθϕ. 30 För θ = 0 försvinner termerna me m 0, och å kan vi skriva serieutvecklingen som 2l f θ = 0, ϕ = a 0l. 3 l=0 2l a 0l = P l cos θ f θ, ϕ sin θθϕ. 32 Sammanfattningsvis har vi alltså kommit fram till att lösningen till Laplaces ekvation i sfäriska koorinater är Ψ r, θ, ϕ = A mn r n B mn r n Yn m θ, ϕ. 33 Om Ψ är kän på en sfärisk yta, kan man bestämma A mn och B mn. 4 Aitionssatsen för klotytefunktionerna Två vektorer x och x har e sfäriska koorinaterna r, θ, ϕ och r, θ, ϕ, och vinkeln mellan essa vektorer är γ. Enligt aitionssatsen gäller å att P n cos γ = 2n n θ, ϕ Y m n θ, ϕ, 34 är cos γ = cos θ cos θ sin θ sin θ cosϕ ϕ. Betrakta x som fix, så att vi kan se P n cos γ som en funktion av θ och ϕ. Den har å en serieutveckling P n cos γ = n =0 n A m n θ, ϕ Yn m θ, ϕ. 35 3

Om x är parallell me z-axeln, så är γ en vanliga polvinkeln, och P n cos γ uppfyller ekvationen 2 P n cos γ n n r 2 P n cos γ = 0, 36 men skillnaen mellan enna riktning och en gotycklig riktning θ, ϕ är enast en rotation som inte påverkar r. Därför måste P n cos γ fortfarane uppfylla enna ekvation, och en är en klotytefunktion av orning n. Därför måste ess utveckling vara P n cos γ = A m θ, ϕ Yn m θ, ϕ, 37 är A m θ, ϕ = n θ, ϕ P n cos θ sin θθϕ. 38 Den här koefficienten kan nu ses som m = 0 koefficienten i utvecklingen av 2n Y n m θ, ϕ 39 i funktionerna Yn m γ, β, är γ och β är sfäriska koorinater kring x -axeln. Då vi bara har ett väre på n så gäller att A m θ, ϕ = 2n n θ γ, β, ϕ γ, β γ=0, 40 men i gränsen att γ 0 så θ θ och ϕ ϕ, och aitionssatsen följer. I e moifierae Legenre-funktionerna kan man skriva satsen som P n cos γ = P n cos θ P n cos θ n m! 2 n m! P n m cos θ Pn m cos θ cos m ϕ ϕ. 4 Om γ 0 så ger oss aitionssatsen att Potentialen m= Y m n θ, ϕ 2 = 2l. 42 x = l=0 men me aitionssatsen kan vi skriva enna som x = l 2l l=0 m= l r< l r> l r< l r> l P l cos θ, 43 Yl m θ, ϕ Yl m θ, ϕ. 44 Exempel: En elektrisk ipol består av en laning q i punkten 0, 0, /2 och en laning q i punkten 0, 0, /2. Uttryck potentialen i klotytefunktioner. Lösning: Vi kan skriva potentialen som q ɛ 0 r 2 ẑ r 2 ẑ. 45 För r > 2 kan vi utveckla potentialen som q n P n cos θ ɛ 0 r q 2n P 2n cos θ = q 2πɛr 2πɛr 4 n P n cos θ n 2n Y2n 0 θ, ϕ. 46 =

I et motsatta fallet att r < 2 så får vi istället q πɛ 2n Y2n 0 θ, ϕ. 47 5