2017-03-06 29821 1 (15) Sammanfattning Ätstörningar är allvarliga sjukdomar med livshotande fysiska och psykologiska komplikationer. De skiljer sig från andra psykiatriska sjukdomar genom att de oftast går med en uttalad medicinsk påverkan. Den kliniska utredningen måste därmed omfatta en bedömning av det medicinska tillståndet utöver en bedömning av psykopatologi, psykologiska faktorer och den sociala situationen. Utredningen bör ske utifrån ett tvärprofessionellt perspektiv, där olika yrkesgrupper bidrar med sin specifika kompetens. Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Bakgrund... 2 Förutsättningar... 2 Genomförande... 2 Diagnoskriterier enligt DSM-5... 2 Anorexia nervosa, F50.0... 2 Bulimia nervosa, F50.2... 3 Hetsätningsstörning, F50.8... 3 Andra specificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom F50.8. 4 Undvikande/restriktiv ätstörning, F 50.8... 5 Ospecificerad ätstörning eller födorelaterat syndrom, F50.9... 5 Bedömning... 6 Provtagning... 6 Särskilda överväganden avseende barn i svält... 6 Registrering i RIKSÄT... 7 Gravida... 7 Bentäthetsmätning hos vuxna... 7 Samsjuklighet... 7 Differentialdiagnoser... 7 Behandling... 7 Behandlingsinsatser... 7 Mun- och tandproblem... 8 Medicinering... 8 Heldygnsvård... 9 Medicinska indikationer för heldygnsvård:... 9 Behandlingsprinciper vid måltider i heldygnsvård, anorexia nervosa 10 Medicinska kontroller vid heldygnsbehandling, anorexia nervosa... 11 Sond... 11 Refeeding syndrom... 11 Fysisk träning... 12 Vad en ätstörningsremiss bör innehålla... 12 Måltidsförslag... 13
2017-03-06 29821 2 (15) Frukostalternativ:... 14 Mellanmålsalternativ på eftermiddagen:... 14 Kvällsmålsalternativ:... 14 Dokumentinformation... 15 Referensförteckning... 15 Länkförteckning... 15 Bakgrund Ätstörningar är ett vanligt förekommande tillstånd, framför allt bland tonårsflickor och unga kvinnor. Inte sällan leder dessa tillstånd till ett stort lidande hos de drabbade och deras närstående. Ätstörningar kan också medföra allvarliga somatiska och psykiatriska komplikationer, som suicidalitet. Viktigast för god prognos är tidig upptäckt och behandling. Förutsättningar Riktlinjen gäller för bedömning och behandling av ätstörningar hos barn, ungdomar och vuxna. Målet är att ge en likvärdig och god vård enligt aktuell evidens. Genomförande Diagnoskriterier enligt DSM-5 Anorexia nervosa, F50.0 A. Otillräckligt energiintag i förhållande till behoven vilket medför en signifikant låg kroppsvikt med beaktande av ålder, kön, tillväxtkurva och kroppslig hälsa. Med signifikant låg kroppsvikt avses en vikt som understiger lägsta normalnivå, eller, för barn och ungdomar, understiger den lägsta normalt förväntade kroppsvikten. B. Intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock, eller ett ihållande beteende som motverkar viktökning, trots att personen är klart underviktig. C. Störd kroppsupplevelse med avseende på vikt eller form, självkänslan överdrivet påverkad av kroppsvikt eller form, eller förnekar ihärdigt allvaret i den låga kroppsvikten.
2017-03-06 29821 3 (15) Bulimia nervosa, F50.2 A. Upprepade episoder av hetsätning. En sådan episod kännetecknas av både kriterium (1) och (2): 1. Personen äter under en avgränsad tid (t ex inom 2 timmar) en väsentligt större mängd mat än vad de flesta personer skulle äta under motsvarande tid och omständigheter. 2. Personen tycker sig ha förlorat kontrollen över ätandet under episoden (t ex en känsla av att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter). B. Upprepade olämpliga kompensatoriska beteenden för att inte gå upp i vikt, t ex självframkallade kräkningar; missbruk av laxermedel, diuretika eller andra läkemedel; fasta; eller överdriven motion. C. Både hetsätningen och de olämpliga kompensatoriska beteendena förkommer i genomsnitt minst en gång i veckan under 3 månader. D. Självkänslan är överdrivet påverkad av kroppsform och vikt. E. Symtomen förekommer inte enbart under episoder av anorexia nervosa. Hetsätningsstörning, F50.8 A. Upprepade episoder av hetsätning. En sådan episod kännetecknas av både kriterium (1) och (2): 1. Personen äter under en avgränsad tid (t ex inom 2 timmar) en väsentligt större mängd mat än vad de flesta personer skulle äta under motsvarande tid och omständigheter. 2. Personen tycker sig ha förlorat kontrollen över ätandet under episoden (t ex en känsla av att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter). B. Under hetsätningsepisoderna föreligger minst tre av följande: 1. Äter mycket fortare än normalt. 2. Äter så mycket att det uppstår en obehaglig mättnadskänsla. 3. Äter stora mängder mat utan att känna sig fysiskt hungrig. 4. Äter i ensamhet på grund av skamkänslor för att äta så mycket. 5. Äcklas över sig själv, känner sig deprimerad eller har starka skuldkänslor efteråt. C. Hetsätningen medför ett påtagligt lidande. D. Hetsätningen förekommer i genomsnitt minst en gång i veckan under 3 månader. E. Hetsätningen är inte förknippad med upprepade olämpliga kompensatoriska beteenden som vid bulimia nervosa och förekommer inte enbart i anslutning till bulimia nervosa eller anorexia nervosa.
2017-03-06 29821 4 (15) Andra specificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom F50.8 Den här kategorin används när den kliniska bilden präglas av symtom på en ätstörning och födorelaterade syndrom som orsakar klinisk signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden, men där kriterierna inte är helt uppfyllda för någon av de specificerade diagnoserna inom gruppen ätstörningar och födorelaterade syndrom. Kategorin andra specificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom kan användas vid tillfällen då klinikerna väljer att beskriva de specifika skälen till att den kliniska bilden inte motsvarar kriterierna för någon specifik diagnos inom gruppen ätstörningar och födorelaterade syndrom. Då anges annan specificerad ätstörning eller födorelaterat syndrom åtföljt av det specifika skälet (t ex bulimia nervosa med låg frekvens). Här följer exempel på när den här kategorin kan användas: 1. Atypisk anorexia nervosa: Samtliga kriterier för anorexia nervosa är uppfyllda med undantag för att personens kroppsvikt ligger inom eller över normalintervallet trots signifikant viktnedgång. 2. Bulimia nervosa (med låg frekvens och/eller begränsad varaktighet): Samtliga kriterier för bulimia nervosa är uppfyllda med undantag för att hetsätandet och de olämpliga kompensatoriska beteendena i genomsnitt inträffar mer sällan än en gång per vecka och/eller under kortare tidsperiod än 3 månader. 3. Hetsätningsstörning (med låg frekvens och/eller begränsad varaktighet): Samtliga kriterier för hetsätningsstörning är uppfyllda med undantag för att hetsätandet i genomsnitt inträffar mer sällan än en gång per vecka och/eller under kortare tidsperiod än 3 månader. 4. Självrensning: Självrensning vid upprepade tillfällen i syfte att påverka kroppsvikt eller form (t ex självframkallade kräkningar; missbruk av laxermedel, diuretika eller andra läkemedel) men utan episoder av hetsätning. 5. Nattligt ätande: Upprepade episoder av nattligt ätande, vilket visar sig i form av att personen äter efter att ha vaknat upp under natten eller i form av måttlöst ätande efter kvällsmålet. Personen är medveten om och kommer ihåg episoderna av nattligt ätande. Det nattliga ätandet förklaras inte bättre med yttre påverkan så som förändringar i sömnvakenhetscykeln eller med lokala sociala normer. Det nattliga ätandet orsakar signifikant lidande och/eller funktionsnedsättning. Störningen i ätmönstret förklaras inte bättre med hetsätningsstörning eller någon annan form av psykisk ohälsa, inkluderat substansbruk, och kan inte tillskrivas något annat medicinskt tillstånd eller effekter av något läkemedel.
2017-03-06 29821 5 (15) Undvikande/restriktiv ätstörning, F 50.8 A. En form av ätstörning (t ex bristande intresse för mat eller för att äta mat; undvikande som grundas på matens sensoriska karaktäristiska; upptagenhet av negativa konsekvenser av att äta) som visar sig som en ihållande oförmåga att i tillräcklig grad tillgodose kroppens behov av näringsämnen och energitillförsel. Störningen är förenad med ett (eller fler) av följande: 1. Signifikant viktnedgång (eller, hos barn, utebliven förväntad viktökning eller avstannad tillväxt). 2. Signifikant näringsbrist. 3. Personen är beroende av parenteral nutrition eller oralt näringstillskott. 4. Påtagligt negativ inverkan på psykosocial funktionsförmåga. B. Störningen förklaras inte bättre med bristande tillgång på mat eller med någon kulturellt sanktionerad sedvänja. C. Ätstörningen förekommer inte uteslutande i samband med anorexia nervosa eller bulimia nervosa. Inget talar för att det föreligger en störd kroppsuppfattning med avseende på vikt eller form. D. Ätstörningen kan inte tillskrivas något samtidigt förekommande medicinskt tillstånd och förklaras inte bättre med någon annan form av psykisk ohälsa. Om ätstörningen förekommer i samband med något annat psykiatriskt eller medicinskt tillstånd, så överstiger svårighetsgraden av ätstörningen i så hög grad det som vanligen förknippas med tillståndet ifråga att särskild klinisk fokusering är motiverad. Ospecificerad ätstörning eller födorelaterat syndrom, F50.9 Den här kategorin används när den kliniska bilden präglas av symtom på en ätstörning och födorelaterade syndrom som orsakar klinisk signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden, men där kriterierna inte är helt uppfyllda för någon av de specificerade diagnoserna inom gruppen ätstörningar och födorelaterade syndrom. Kategorin ospecificerad ätstörning eller födorelaterat syndrom kan användas vid tillfällen då klinikern väljer att inte beskriva de specifika skälen till att den kliniska bilden inte motsvarar kriterierna för någon specifik diagnos inom gruppen ätstörningar och födorelaterade syndrom. I den här kategorin inkluderas kliniska tillstånd där informationen är otillräcklig för att ställa en mer specifik diagnos (t ex vid besök på akutmottagning).
2017-03-06 29821 6 (15) Bedömning Bedömningen inriktas i huvudsak mot tre huvudgrupper av symtom: 1. Medicinskt tillstånd, där det primära är att bedöma svältpåverkan, men även effekter av hetsätningar och kompensatoriska beteenden som kräkningar. 2. Ätbeteenden och psykologiska symtom som är relaterade till ätstörningen. 3. Övriga psykiatriska symtom som inte är specifika för ätstörning, men som ofta förekommer samtidigt hos patienter med ätstörning. Viktiga frågeställningar: Patientens vikt när problematiken startade? Hur snabb viktnedgång? För barn och ungdomar är att rekommendera att rekvirera patientens tillväxtkurvor från skolhälsovården Matanamnes. Vad äter patienten under en dag? Utesluter patienten något, t ex kolhydrater eller fett? Speciell diet (t ex vegetarian/vegan)? Fysisk aktivitet. Tränar patienten? Vad? Hur ofta? Har patienten mycket tankar på sin vikt och/eller figur? Rädsla för viktuppgång? Kompensatoriska beteenden så som kräkningar, motion, fasta eller laxermedel? Hur klarar patienten av skola eller arbete? Menstruationsanamnes hos kvinnor (hormonersättningsterapi inklusive p-piller) Noggrann anamnes kring längdtillväxt och tidigare utveckling Puls, blodtryck, kroppstemperatur, vikt, längd Provtagning Hb, LPK, TPK, Na, K, Ca, Mg, fosfat, kreatinin, urea, albumin, ALAT, ALP, bilirubin, PK, glukos, TSH, T4, B12, folat, ferritin, u-sticka. Vid riktad misstanke; fullständigt järnstatus, transglutaminas, 25 OH D- vitamin, vitamin A+E, PTH, amylas, IGF 1, tiamin. Särskilda överväganden avseende barn i svält Prepubertala barn blir fortare svältpåverkade på grund av mindre kroppsfett och större energibehov till följd av snabb tillväxt Långvarig svält ger upphov till tillväxthämning och försenad pubertet Svårt att använda BMI. Använd istället tillväxtkurvor från skolhälsovården.
2017-03-06 29821 7 (15) Registrering i RIKSÄT Alla patienter skall registreras i det nationella kvalitetsregistret Riksät. Gravida Om en kvinna tidigare i livet haft en ätstörning ökar risken för att hon får ett återfall under graviditeten. Har patienten redan en ätstörning och blir gravid, kan ätstörningen förvärras. I dessa fall är det viktig att samverka med MVC. Bentäthetsmätning hos vuxna Bentäthetsmätning, DEXA, bör göras efter ett års amenorré och följs en gång årligen om svälttillståndet kvarstår. Samsjuklighet Samsjukligheten vid ätstörningar är hög, främst avseende depression och ångesttillstånd, inklusive tvångssyndrom. Ofta kan dessa tillstånd hänga ihop med ätstörningen, men väl så ofta är det egna tillstånd som behöver specifik behandling. Samsjuklighet bör behandlas på vanligt sätt, men man måste vara uppmärksam på att svälten negativt påverkar svaret på behandlingen av samsjuklighet. Autism och ADHD är överrepresenterat hos patienter med ätstörning. Framför allt hos vuxna ses även samsjuklighet med personlighetsstörning, missbruk och bipolär sjukdom. Differentialdiagnoser Fysiska: tyroideasjukdom, diabetes mellitus, celiaki, födoämnesallergi, inflammatorisk tarmsjukdom (t ex Mb Crohn), hypofystumör, malignitet, Addisons sjukdom. Psykiska: depression, psykos, tvångssyndrom, ensidigt ätande vid autismliknande tillstånd. Behandling Ätstörningsvård är ett område där det är viktigt med samarbete mellan olika professioner som ibland kan finnas i olika verksamheter. Behandlingsinsatser Stöd för att bryta svält eller fasta, normalisera ätbeteende samt bryta beteende med hetsätning, självframkallade kräkningar, laxering och överdrivet motionerande Psykopedagogiska insatser Somatisk uppföljning Psykoterapi, individuellt, familj, eller i grupp Farmakologisk behandling Fysioterapeut, dietist, arbetsterapeut
2017-03-06 29821 8 (15) Barn och unga med anorexia nervosa: En mycket viktig aspekt är behovet av att involvera föräldrarna och syskon i ätstörningsbehandlingen där patienten är ett barn eller ungdom. En av de behandlingsformer med bäst forskningsstöd för behandling av barn och ungdomar med anorexia nervosa är familjeterapi. Den familjeterapeutiska behandlingen delas in i tre faser; 1. Viktåterhämtning 4. Hjälpa tonåringen att äta självständigt 5. Tillbaka till normalt tonårsliv Vuxna med anorexia nervosa: 1. Engagera patienten och om möjligt familj och anhöriga i en behandlingsallians. 6. Uppnå medicinsk stabilisering och motverka de kognitiva effekterna av svält genom att häva svälten. 7. Strukturerad psykologisk behandling. Ungdomar med bulimia nervosa: Ungdomar skall i första hand erbjudas familjebehandling. KBT anpassad till deras ålder och med föräldraengagemang är ett alternativ. Vuxna med bulimia nervosa eller hetsätningsstörning: Dessa patienter bör erbjudas en KBT-behandling, individuellt eller i grupp. Interpersonell psykoterapi (IPT) kan vara ett alternativ, men har långsammare insättande effekt. Mun- och tandproblem Patienter med långvariga ätstörningssymtom får ofta problem med sin tandhälsa. Det gäller både restriktiva anorektiker och patienter som kräks. Det är viktigt att uppmana patienten att endast skölja munnen efter kräkningar och att inte använda tandborsten inom en timme, eftersom det kan förstärka frätskadorna. För att förebygga tandskador bör dessa patienter remitteras till specialisttandvården. Medicinering Det finns ingen medicin som är verksam mot själva anorexia nervosasjukdomen. I syfte att försöka minska ångestnivån kan läkemedel vid behov med t ex Prometazin (Lergigan), Alimemazin (Theralen) eller Hydroxizin (Atarax) provas före måltid. Dock försiktighet vid risk för hjärtpåverkan (ex svältorsakad bradykardi) eller elektrolytrubbning (kräkningar), p.g.a. risk för QT-tids-förlängning.
2017-03-06 29821 9 (15) Det saknas stöd i randomiserade kontrollerade studier för att använda neuroleptika vid behandling av anorexia nervosa hos barn och vuxna. Svagt stöd finns för att dessa läkemedel kan hjälpa vissa svårt sjuka patienter med svår ångest och uttalade anorektiska tvångstankar, men det kan idag inte ingå i allmänna rekommendationer. När det provas rekommenderas Olanzapin (Zyprexa) i låg dos 2,5-5 mg endast under kortare period och ska vara utsatt innan patienten har nått normalvikt. Allmän försiktighet bör råda vid all läkemedelsbehandling vid svält, eftersom reaktionen ofta inte blir som förväntat. En läkemedelsbehandling som inte ger effekt vid svält kan, om patienten ökar i vikt, plötsligt ge effekt och ha biverkningar. Detta är viktigt att tänka på även vid behandling av samsjuklighet. Vid associerad depression eller tvångssyndrom är Fluoxetin (Fluoxetin) förstahandsval, men har inte effekt vid svält. Vuxna patienter med bulimia nervosa bör erbjudas farmakologisk behandling med Fluoxetin (Fluoxetin) 60 mg dagligen i kombination med KBT. Långsam tarmtömning med förstoppning hör till bilden och kan ge uttalade besvär när patienten kommer igång att äta bättre. Det kan lindras med tarmmassage och läkemedel som Makrogol (Movicol,Laxiriva). Vanliga laxermedel ska undvikas. Behandling med vitaminer och mineraler vid bristtillstånd. Heldygnsvård Inläggning på sjukhus är indicerat om patienten har en överhängande risk för allvarliga medicinska komplikationer. Även allvarlig psykiatrisk samsjuklighet som depression med suicidrisk eller psykosociala krissituationer i familjen kan kräva slutenvårdsbehandling. Medicinska indikationer för heldygnsvård: Allvarlig svält och snabb och uttalad viktnedgång i kombination med: Total matvägran/dryckvägran Puls <40 slag/min eller >120 slag/min. Blodtryck <90/60 i liggande. Kroppstemperatur <35,5 grader Allvarliga elektrolytrubbningar Förlängd QT-tid Tecken på uttorkning Allvarliga ödem Påverkat allmäntillstånd (svimning, muskelsvaghet, hjärtklappning, tryck över bröstet etcetera) Vid bedömning av det medicinska allvaret är det inte enskilda värden som avgör, utan den samlade kliniska bilden
2017-03-06 29821 10 (15) Patienter som uppfyller ovanstående och som motsätter sig vård, bör bedömas avseende vård enligt LPT. Behandlingstiden bör, om möjligt, vara kort och tidsbegränsad och planering för fortsatt behandling i dagvård eller öppenvård påbörjas redan då patienten kommer in på vårdavdelningen. En vårdplan görs så snabbt som möjligt tillsammans med patienten. Vårdplanen bör innehålla krav på viktökning och regelbundna måltider baserade på normalkost. Dessutom bör vårdplanen innehålla ramar för patientens fysiska aktivitet, vägning, vila, permissioner och deltagande i terapeutiska aktiviteter. Behandlingsprinciper vid måltider i heldygnsvård, anorexia nervosa Normala måltider (6 mål per dag) från första dagen. Vid stark ångest kan en halv portion serveras vid huvudmålen de första två dagarna. Riktlinjer för viktuppgång: 0,5-1,0 kg/vecka = näringsintag cirka 3000 kcal/dag Måltidsstöd Begränsad tid för måltid (max 30 minuter för huvudmål) Vila efter huvudmål Inga toalettbesök 30 minuter efter måltid Om patienten inte klarar viktuppgången: komplettera med näringsdryck enligt rekommendation nedan. Rekommenderad näringsdryck är Fortimel Energy, 150 kcal/dl. Ålder 3 näringsdrycker/ dag 2 näringsdrycker/d ag 1 näringsdryck/d ag Ingen närings dryck 12 år BMI <14,5 BMI 14,5-15,4 BMI 15,5-16,0 BMI >16 13 år BMI <15 BMI 15,0-15,9 BMI 16,0-16,5 BMI >16,5 14 år BMI <16 BMI 16,0-16,9 BMI 17,0-17,5 BMI >17,5 15 år BMI <16,5 BMI 16,5-17,4 BMI 17,5-18,0 BMI >18 16 år BMI <17 BMI 17,0-17,9 BMI 18,0-18,5 BMI >18,5 17 år BMI <17,5 BMI 17,5-18,4 BMI 18,5-19,0 BMI >19
2017-03-06 29821 11 (15) Antal näringsdrycker bestäms av läkare och kan behöva anpassas. Måltidsförslag presenteras nedan. Medicinska kontroller vid heldygnsbehandling, anorexia nervosa Första dagarna dagliga kontroller som när tillståndet förbättras minskas i frekvens: Blodtryck Puls Kroppstemperatur Ödemtendens Intagningsprover: blodstatus, Na, K, Ca, P, Mg, Alb, Krea, ASAT, ALAT, amylas, P-glukos, tiamin, S-Fe, PK, TIBC, ferritin, B12, folat. Utöver detta T4, TSH, och transglutaminas, om det ej är taget tidigare. Ställningstagande till EKG vid inläggning och därefter vid behov. Sond Om patienten har stora svårigheter att äta eller ta näringsdryck kan det bli nödvändigt med sondnäring under en kortare tid. Rekommenderas att man endast sondar de mål patienten inte klarar av att äta och att sonden tas bort efter att sondnäring givits. Detta för att ge patienten möjlighet att äta nästa mål mat som vanligt. Refeeding syndrom Hos gravt avmagrade patienter (omkring BMI <12 för vuxna), finns en ökad risk för refeeding syndrom. Näringstillförseln för dessa patienter bör därför startas med 20-30 kcal/kg kroppsvikt/dygn. Öka därefter 200-300 kcal var tredje dag. Parenteral nutrition ökar risken för refeeding syndrom. Följ blodstatus och elektrolytstatus inklusive fosfat och magnesium varje till varannan dag de första 1-2 veckorna. Hypofosfatemi efter 2-3 dagars näringstillförsel är tecken på hotande refeeding syndrom. Vid lågt s-fosfat ges substitution peroralt eller intravenöst. Överväg också att stanna upp eller backa ett steg i nutritionsschemat. Vid symtom på refeeding syndrom skall patienten övervakas och behandlas på medicinklinik. Symtom vid refeeding syndrom: Förhöjt blodtryck Rytmrubbningar på hjärtat Hjärtinkompensation Perifera ödem Parestesier Muskelsvaghet Krampanfall Koma
2017-03-06 29821 12 (15) Fysisk träning Fysisk aktivitet under kontrollerade former kan tillåtas när patienten är inlagd, som till exempel en daglig promenad eller lättare fysisk aktivitet i lagom takt, tillsammans med personal. Rekommendation är att göra en helhetsbedömning och utifrån det fysiska tillståndet avgöra vad som är lämpligt. Vad en ätstörningsremiss bör innehålla Preliminär diagnos Aktuella ätstörningssymtom Kostanamnes När första ätstörningssymtomen började Ätstörningens utveckling Annan psykiatrisk sjukdom Annan somatisk sjukdom Social funktion och familjesituation Psykisk status/psykiatriska symtom Mens senast ååmmdd, p-piller Aktuell längd, vikt, puls, blodtryck och temperatur Vikt före insjuknande Kopia på eventuella laboratoriesvar Aktuell medicinering Elevhälsans tillväxtkurvor ska alltid bifogas när det gäller yngre patienter.
2017-03-06 29821 13 (15) Måltidsförslag Frukost 2 dl filmjölk eller naturell yoghurt med sylt och 1 dl müsli. Ett glas juice och en smörgås med matfett och pålägg. Mellanmål 1 glas juice och 1 frukt. Lunch Mellanmål Middag Kvällsmål 1 portion varm mat enligt tallriksmodellen 1 glas mellanmjölk och 1 glas vatten. 1 smörgås med matfett och 2 skivor ost och grönsak, 1 frukt, 1 glas juice. 1 portion varm mat enligt tallriksmodellen 1 glas mellanmjölk och 1 glas vatten. 1 mjuk smörgås med 1 tsk margarin, 2 skivor köttpålägg och grönsak 2 dl välling, yoghurt eller varm choklad Tallriksmodellen betyder att maten innehåller tre olika delar: Del 1: Kött/fisk/vegetariskt alternativ Del 2: Potatis, ris, pasta, bulgur, couscous, quinoa eller matvete Del 3: Grönsaker och rotfrukter
2017-03-06 29821 14 (15) Några exempel på varm, lagad mat: 3 dl kokt pasta med 8 köttbullar, 1 dl sås och 1-2 dl sallad 2 dl kokt ris med en kycklingfilé, 1 dl sås och 1-2 dl wokgrönsaker 3 mellanstora potatisar med 1 stekt laxfilé, 1 dl sås och 1-2 dl ärter 3 dl soppa med ett kokt halverat ägg och 2 smörgåsar med margarin och pålägg ½ paket blodpudding (ca 200 g) stekt i skivor och serverat med lingonsylt och strimlad vitkål 3 dl potatismos med en stekt chorizokorv och 1 riven morot. Pannkakor 1 portion= 1 ägg, 1 dl mjöl, 2 dl mjölk, 2 msk sylt Välj standardprodukter förutom mjölk där vi rekommenderar mellanmjölk. Bra pålägg kan t ex vara: Ost, mesost, leverpastej, skinka, salami, medvurst, makrill i tomatsås, böcklingpastej, jordnötssmör, sesampasta (tahini). Frukostalternativ: En portion havregrynsgröt med sylt och 2 dl mjölk, ett glas juice och en smörgås med matfett och pålägg. 2 dl fruktyoghurt med 2 dl flingor, ett glas juice och en smörgås med matfett och pålägg. Ett kokt ägg, två smörgåsar med matfett och pålägg samt ett glas juice. Mellanmålsalternativ på eftermiddagen: 2 dl fruktyoghurt, 1 skiva hårt bröd med mjukost. 1 delikatessyoghurt, 2 skorpor med matfett. 2 dl filmjölk med 1 msk sylt, 1 skiva hårt bröd med matfett och pålägg. 1 fpk Risifrutti. 1 bulle, 1 kopp chokladdryck på mellanmjölk. Banan- och blåbärsshake: Mixa 2 dl mild yoghurt, 1 banan och 1 dl blåbär. Kvällsmålsalternativ: 1 portion gröt (havre, råg, risgryn, manna, polenta, graham) med sylt och mjölk samt en knäckebrödssmörgås med pålägg En kokt eller grillad korv med korvbröd och ett glas nyponsoppa
2017-03-06 29821 15 (15) Dokumentinformation För innehållet svarar Stina Claesson vårdenhetschef, Ätstörningsmottagning SÄS, Lovisa Turesson överläkare, Ätstörningsmottagning SÄS, Sonata Ilciukiene överläkare, Ätstörningsmottagning SÄS. Remissinstanser Lena Risö, chefsöverläkare, Barn och ungdomspsykiatrisk klinik, SÄS. Fastställt av Ewa Hedström verksamhetschef, Barn och ungdomspsykiatrisk klinik, SÄS. Nyckelord Ätstörning, anorexi, bulimi, svält Referensförteckning 8. Wallin, U., af Sandeberg A-M., Nilsson, K., Linne, Y. (2015). Ätstörningar, kliniska riktlinjer för utredning och behandling 9. Sandeberg, A-M., Birgegård, A., Mohlin, L., Nordlander Ström, C., Norring, C., Siverstrand, M-L., Regionalt vårdprogram Ätstörningar 2009, Stockholms läns landsting 10. Regional medicinsk riktlinje Ätstörningar, Västra Götalandsregionen 11. Riktlinjer för bedömning och behandling 2015, Barn- och ungdomspsykiatri, Stockholm Läns Landsting Länkförteckning Vårdguiden 1177 http://www.1177.se/vastra-gotaland/ http://www.atstorning.se/