Anti- för Sjöfartsprogrammet, Ålands gymnasium

Utfärdat: 06.02.2011 Version: 1 Sida 1 av 5 Anti- för Sjöfartsprogrammet, Ålands gymnasium

Utfärdat: 06.02.2011 Version: 1 Sida 2 av 5 Förebyggande Kontakt och samtal med den person som påtalar problemet Den som fått informationen tillsammans med grupphandledare Samtal med mobbingsoffret Samtal med mobbarna, en i taget Påföljande dag, uppföljande samtal med mobbarna, en i taget Fortsatt kontakt med offret Grupphandledare tillsammans med en från Mobbarna hålls under uppsikt. Samtliga lärare skall informeras. Uppföljande samtal efter 1-2 veckor med mobbningsoffret Mobbingen har upphört Mobbningen har inte upphört Uppföljande samtal efter 2-3 månader Grupphandledare tillsammans med en från Samtal med mobbare och föräldrar. Grupphandledare, kurator, psykolog och rektor

Utfärdat: 06.02.2011 Version: 1 Sida 3 av 5 1) SAMTALS METODER ENSKILT SAMTAL MED MOBBOFFRET Var försiktig i kontakten med mobboffret. Den kan tas i telefon eller ev. vid ett enskilt samtal på skolan eller helst hemma hos honom/henne. Plocka aldrig ut den studerande ur klassen för detta samtal, utan se till att ingen märker eller får reda på att ni pratar med honom/henne. Mobboffret måste till varje pris skyddas. ENSKILT SAMTAL MED MOBBARNA Det är mycket viktigt att samtalen som beskrivs nedan aldrig förs inför klassen. De måste ske enskilt, med en och en inte i grupp. Man får heller inte sammanföra mobbaren och offret i ett samtal, eftersom detta inte handlar om en tillfällig konflikt. I en mobbningssituation finns det alltid ett ojämnlikt styrkeförhållande mellan mobbare och offer. Ett sådant förfarande förvärrar bara situationen för mobboffret. Ledaren hämtas till det ostörda rum där detta första samtal ska äga rum. SAMTAL MED LEDARE a) Vi vet vad du håller på med Man skall klart och tydligt lägga fram fakta på bordet så att mobbaren förstår att det inte är någon ide att försöka komma undan. Ni räknar upp det som han/hon gjort mot mobboffret: Vi vet att du har etc. Förmodligen säger mobbaren då: Det är inte bara jag ju. Då svarar ni: Det vet vi också. Men nu är det bara dig vi pratar med. Vi ska prata med de andra också. b) Tala om vad skolan anser om mobbing Att markera skoland ställningstagande är viktigt, att man inte på några villkor accepterar någon form av mobbing. Detta görs utan moraliseringar eller aggressivitet. Det är självklart lätt att uppröras över vad mobbaren ställt till med, men visa det inte. Var dock mycket allvarliga och bestämda c) Tala om vad skolan tänker göra Säg till mobbaren att skolan nu tänker se till att mobbningen upphör: Du kan lita på att vi nu kommer att göra allt för att den här mobbningen ska upphöra. Alla vi på skolan tar helt avstånd från mobbing och vi accepterar inte det du håller på med! Detta sägs för att mobbaren skall förstå att det är många som känner till mobbningen och att vi har ögonen på dig. Det är viktigt att varken moralisera över mobbarens beteende eller ställa frågor som: Varför gör du så här? Förstår du inte hur det känns? d) Fråga mobbaren vad han/hon tänker göra: Nu har vi kallat på dig för att höra vad du tänker göra för att mobbningen skall upphöra? Mobbarna får i och med detta ta sitt personliga ansvar för sitt handlande och se sin egen roll i det som händer utan att ha möjlighet att skylla från sig. Ge inga förslag på vad mobbaren kan göra. Vänta bara tyst på svaret det kommer så småningom. Om mobbaren säger: Ok då, jag skall sluta mobba. då är det viktigt att ändå be om ett exempel: Det låter bra, men vi vill veta VAD du tänker sluta med. Ge oss exempel.

Utfärdat: 06.02.2011 Version: 1 Sida 4 av 5 e) Anteckna svaren Det eller de förslag som kommer, antecknar ni, för att kunna följa upp att de efterlevs och för att visa att det ni gör är på allvar. f) Vi har ögonen på dig Markera för mobbaren att ni kommer att meddela mobbningsteamet vad som lovats. Ni kommer att hålla ögonen på dem för att kolla att löftena efterlevs. Samtalet avslutas med att ni stämmer träff en till två dager senare, för att kontrollera att förslaget eller förslagen efterlevs. SAMTAL MED MEDLÖPARNA Hämta medlöparna en och en och ha exakt samma samtal med dem som ledaren. HEMMET KONTAKTAS VID BEHOV, DÅ MOBBAREN ÄR UNDER 18 ÅR Föräldrar vill veta vad som sker med deras studerande i skolan. Även om det är obehagliga saker. Det är således viktigt att samtala med mobbarens föräldrar om hur vi kan ge mobbaren stöd och hjälp. Det är inte lätt att vara en mobbare. Skolan skall använda föräldrarna som en resurs i arbetet med mobbningen. Det är därför viktigt att vara så positiv och konstruktiv som möjligt i kontakten med hemmet. Om den studerande får höra att både skolan och föräldrarna är överens om att mobbningen är oacceptabel, har vi kommit långt med att få bukt med mobbningen. KONTINUERLIG UPPFÖLJNING 2) UPPFÖLJNING Att fortsätta samtalen under de följande dagarna är nödvändigt. Mobbarna skall förstå att skolan håller ögonen på dem och vill kontrollera att de löften som mobbarna givit har efterlevts. Vid varje nytt samtal, kontrollerar man att löftena hålls och frågar om de har fler förslag på vad de kan göra. Man skall vid dessa samtal berömma mobbarna, om de visar att de ärligt försöker sluta. Det är viktigt att vi inte fokuserar oss på mobbarens negativa beteende, utan istället ger dem en positiv förstärkning genom att berömma dem för det goda de gör, om ändå aldrig så lite. Det gäller att handleda den studerande mot ett nytt sätt att vara. Vi kan också visa att vi vill stötta mobbaren att ändra sitt beteende genom att säga Om någon annan är dum mot XX, vad kan du göra då? Mobbaren får då en chans att ta aktivt del i att mobboffret blir hjälpt genom att säga ifrån. Kontroll görs med mobboffret och föräldrarna för att se om det blir bättre. Samtalen fortsätter tills det att mobbningen upphört helt.

Utfärdat: 06.02.2011 Version: 1 Sida 5 av 5 STÖD FÖR DE INBLANDADE När processen kommit igång, är det viktigt att sätta in stödåtgärder för mobbarna och för mobboffret. Även om mobbningen upphör, finns alla känslor kvar som dåligt självförtroende, rädslor, ledsenhet, aggressioner mm. Dessa åtgärder kan t ex vara stödsamtal för var och en av de inblandade. Dessa stödsamtal görs lämpligen av kurator, skolpsykolog, skolhälsovårdare eller någon utomstående. Även de passiva åskådarna kan behöva få prata om detta i gruppsamtal. Dessa samtal kan då ske i klassen. DÅ MOBBNINGEN UPPHÖRT Ett samtal mellan mobbare och offer kan vara lämpligt, men först när mobbningen har upphört helt. Det är ett bra tillfälle att poängtera för de inblandade att det gick att få stopp på mobbningen och att det lönar dig att arbeta mot negativa krafter. Ett genomgående drag hos mobboffer är, att man vill förstå varför och att man vill ha upprättelse. Hur lång tid det än förflutit sedan mobbningen upphört, kan det räcka med någon form av ursäkt för att känna denna upprättelse. Det finns alltså anledning till att samtala om orsakerna till att mobbningen började. Här kan den studerande komma till insikt och förstå saker om sig själv och om andra. Att få en kunskap kring sin egen del i ett sammanhang är bra för den fortsatta personlighetsutvecklingen och denna kunskap kan komma till nytta senare i livet. TYST MOBBNING Ibland är det mer frågan om en tyst mobbning som man inte vet så mycket om. Man kan då ta enskilda samtal med alla i klassen eller bara killarna respektive tjejerna. Svaren på nedanstående frågor ger ofta en bra bild av hur det är i klassen. Hur trivs du i klassen? Finns det några i klassen som brukar bestämma? Händer det att du får vara med och bestämma? Finns det någon som inte trivs i klassen? Tips för utvecklingssamtal! Vad kan du göra för att han/hon ska trivas bättre? Vad kan han/hon själv göra för att trivas bättre? I detta samtal kan man de sin egen roll i det som händer i klassen utan att behöva känna sig skuldbelagd. Att fråga vad man själv skulle kunna göra för den som är utanför, erbjuder en möjlighet att utveckla den förmåga att vilja göra gott som alla människor har inom sig. Många vet inte vad de ska göra eller tror kanske inte att det spelar någon roll om man gör något eller inte. Den sista frågan upplyser dig om den utsatte på något sätt bidrar till sin egen situation. Har han/hon kanske ett kroppsspråk som signalerar underlägsenhet osv.