Projektrapport Ger långdistanslöpning en ökad risk för knäartros? En litteraturstudie Malin Eldin, ST-läkare, Aleris Stureplan HLM Klinisk handledare: Anders Kjellberg, spec. i allmänmedicin Aleris Stureplan HLM Vetenskaplig handledare: Rune Lindqvist, med. Dr. allmänläkare
Sammanfattning Bakgrund: Knäartros är ett vanligt tillstånd som genererar många kontakter med sjukvården. Knäartros är den absolut vanligaste orsaken till knäprotes. Incidensen av knäprotesoperationer under 2013 var 139 på 100 000 invånare i riket. Över 90 procent av alla knäprotesoperationer görs pga knäartros. Löpning är en fysisk aktivitet som är lätt att genomföra, man kan utföra den närsomhelst och den är relativt billigt. Man tränar både muskulaturen och konditionen. Med tanke på detta är det viktigt för både vårdgivare som rekommenderar fysisk aktivitet, för allmänheten och självklart även för patienten att veta om långdistanslöpning innebär ökad risk för att utveckla artros. Möjligen kan det även vara en del i friskvården för att förebygga knäartros samt en del i träningen efter denna diagnos. Syfte: Denna litteraturstudie syftar till att undersöka om det finns någon vetenskaplig evidens för ett samband mellan långdistanslöpning och ökad risk för artrosutveckling. Metod: Litteraturstudie av studier publicerade 1990-2014, sökningen har skett i PubMed och Cochrane Library. Gransking har skett enligt GRADE. Resultat: Sex studier inkluderades i granskningen. Av dessa visade en studie på minskat ledbrosk men ej artros. Övriga studier visade inte att långdistanslöpning ger ökad risk för knäartros. 2 studie bedömdes ha hög kvalitet 3 måttlig och 1 låg kvalitet. Utifrån det bevisvärde som de ingående studierna hade ger det denna studie måttligt bevisvärde. Slutsats: Finns ej evidens för att långdistanslöpning ger ökad risk för artros. Långdistanslöpning kan således rekommenderas som motionsform för att främja hälsa. MeSH-termer: löpning, långdistans, maraton, terräng, knä, knän, artros. 2
Innehållsförteckning Sammanfattning 2 Bakgrund 4 Syfte 5 Frågeställning 7 Metod 7 Analys av data 7 Etiska överväganden 7 Resultat 8 Diskussion 10 Styrkor och svagheter 11 Framtida studier 11 Slutsats 12 Bilaga 1 15 Bilaga 2 16
Bakgrund Långdistanslöpning i Sverige ökar stadigt. Både antalet långdistanslopp samt antalet anmälningar till dessa lopp ökar. Även antalet löparskolor och löpargrupper ökar i antal runtomkring i Sverige. Detta talar för att den svenske motionären löptränar mer. (1) Knäartros är ett vanligt tillstånd som genererar många kontakter med sjukvården. Knäartros är den absolut vanligaste orsaken till knäprotes. Incidensen av knäprotesoperationer under 2013 var 139 på 100 000 invånare i riket. Över 90 procent av alla knäprotesoperationer görs pga knäartros.(2) Fysisk aktivitet är något som rekommenderas inom allmänmedicin till flera olika patientgrupper. Enligt WHO är otillräcklig fysisk aktivitet den fjärde största orsaken till flera kroniska sjukdomar och förtidig död. Fysisk aktivitet a r en viktig friskfaktor som kan anva ndas fo r att fra mja ha lsa och behandla sjukdomar. Ett effektivt sa tt att pa verka befolkningens ha lsa a r att o ka dess fysiska aktivitet.(3) Inom allmänmedicin är första ledets behandling av knäartros träning, information och viktnedgång. Genom att träna regelbundet under en period av 6-8 veckor förbättras tillståndet väsentligt. För att sedan bibehålla denna förbättring krävs fortsatt muskelstärkande fysisk aktivitet.(4) Löpning är en fysisk aktivitet som är lätt att genomföra, man kan utföra den närsomhelst och den är relativt billigt. Man tränar både muskulaturen och konditionen. Med tanke på detta är det viktigt för både vårdgivare som rekommenderar fysisk aktivitet, för allmänheten och självklart även för patienten att veta om långdistanslöpning innebär ökad risk för att utveckla artros. Möjligen kan det även vara en del i friskvården för att förebygga knäartros samt en del i träningen efter denna diagnos. Sambandet mellan fysisk aktivitet och utvecklingen av knäartros har tidigare undersökts med blandat resultat. Hos dem som har utfört sport på elitnivå, speciellt kontaktsporter och dans, har man sett ett ökat samband med artros i nedre extremiteterna. (5-7)
Det råder däremot inte samma enighet vad det gäller motionärer som ej utövar kontaktsporter.(8-9) I en prospektiv studie från Standford University öppnar författarna för antagandet att löpare inte har mer artros än icke löpare(10). En annan studie som mätte broskets tjocklek hos maratonlöpare i USA antyder att knäbrosketstjocklek minskar efter ett maratonlopp, vilket kan tala för ökad risk för knäartros (11). För att säkert kunna rekommendera löpträning och svara på frågor från patienter kring långdistanslöpning och artrosutveckling är det viktigt att se över om det finns vetenskaplig evidens för att långdistanslöpning ökar risken att utveckla knäartros, och i så fall hur mycket. Syfte Denna litteraturstudie syftar till att undersöka om det finns någon vetenskaplig evidens för ett samband mellan långdistanslöpning och ökad risk för artrosutveckling. Frågeställning Ger långdistanslöpning en ökad risk för knäartros? Finns i så fall ett dos/mängd samband? Metod Sökord togs fram från MeSH med översättning från svenska till engelska. Detta gjordes med hjälp av bibliotekarien på Karolinska Sjukhusets bibliotek i Huddinge. Sökorden är: running, long-distance, marathon, cross country, knee, knees, osteoarthritis. Sökningar har gjorts i databaserna Pubmed och Cochrane Library, se Tabell 1. Inklusionskriterier: 1. Studier som tittar på sambandet mellan långdistanslöpning och knäartros. 2. Studier som använder kliniskt godtagbara effektmått gällande knäartros ex: röntgenmått. 3. Humanstudier. 5
4. Kohortstudier, randomiserade kontrollerade studier, tvärsnittsstudier och observationsstudier. 5. Artiklar skrivna på engelska eller svenska. 6. Studiepopulation över 18 år. 7. Studier med etiskt tillstånd Exklusionskriterier: 1. Djurstudier 2. Artiklar där författarna kan vara jäviga. 3. Studier som inkluderar tidigare knätrauma och knäoperation Tabell 1 Sökväg i databaser Sökord MeSh termer och kombinationer (running OR long-distance OR marathon OR "cross country") AND (knee OR knees) AND osteoarthritis I Pubmed (running OR long-distance OR marathon OR "cross country") AND (knee OR knees) AND osteoarthritis Med begränsning engelska och svenska I pubmed (running OR long-distance OR marathon OR "cross country") AND (knee OR knees) AND osteoarthritis I Cochrane Library Antal träffar Lästa Titlar Lästa Abstracts i artiklar Lästa artiklar Utvalda och granskade artiklar. 147 130 130 1 49 2 27 6 31 31 3 4 4 6
1 Av de 130 artiklarna i Pubmed på svenska och engelska, exkluderades 81 pga att de inte var humanstudier, att de inte handlade om löpning och knäartros, att de följde tidigare skadade och tidigare opererade patienter. 2 Av de 130 artiklarna lästes 49. 3 I Cochrane Library fanns 31 artiklar. Av dessa Exkluderades 27 efter att titeln granskats pga att de tog upp andra frågeställningar, mestadels olika läkemedelsundersökningar. 4 Det fanns 4 Abstracts som var intressanta, dessa 4 är dock med bland de 49 som lästes från Pubmed. Analys av Data De artiklar som är relevanta granskas systematiskt och värderas enligt GRADE (Grading of Recommendations Assessment, Development and Evaluation). Det är ett internationellt utvecklat evidensgraderingssystem fo r gradering av vetenskaplig kunskap om metoder och arbetssa tt i ha lso- och sjukva rden. Studierna graderas enligt högt, måttligt, lågt och mycket lågt bevisvärde (12) (se Bilaga 1). Etiska överväganden De etiska risker som finns i en litteraturstudie är att det kan finnas studier där det finns jäv, bias eller selektion av vissa resultat. Det kan även vara att för få artiklar väljs eller artiklar med felaktiga slutsatser. Denna litteraturstudie syftar till att kartlägga de studier och den information som finns idag kring långdistanslöpning och samband till knäartros. Detta bygger därför på studier och data som redan är insamlat och publicerat. Endast studier som har etiskt tillstånd kommer att inkluderas. Inklusions- och exklusionskriterierna kommer att strikt följas oavsett vad artiklarna visar för resultat. Framkommer eller misstänks eventuellt jäv eller bias så kommer det att redovisas. För att kunna ge goda råd avseende långdistanslöpning och knäartros är det viktigt att belysa om det finns vetenskaplig evidens för ett samband eller ej. 7
Resultat Efter artikelsökning i Pubmed och Cochrane inkluderades 6 artiklar publicerade mellan 1990 och 2014. Studierna är utförda i USA, Canada, Danmark och Kina (13-18)( se Tabell 2). Tabell 2. Sammanställning av artiklar som inkluderats i litteraturstudien. Referensnummer inom parantes. Författare Datum Titel Syfte Effektmått Lu, L Wang, Y China (13) RS Panush et al, USA (14) HR Miller et al, Canada (15) EF Chakravarty et al, USA (16) NE Lane et al. USA (17) L Konradsen et al. Danmark (18) 2014 Effects of exercises on knee cartilage volume in young healthy adults: a randomized controlled trial Februari 1995 Is running associated with osteoarthritis? An eight year follow-up study March 2014 Augusti 2008 Why don t most runners get knee osteoarthritis? A case for per-unit-distance loads Long distance running and knee osteoartritis, a prospective study 1998 The relationship of Running to Ostoearthritis of the knee and hip and bone mineral density of the lumbar spine: A 9 year lonitudinal study Oktober 1994 Long distance running and osteoartritis Jämföra effekten av olika fysiska aktiviteter på brosket i knäleden. Undersöka möjligt samband mellan löpning och utveckling av artros i nedreextremitet. Undersöka skillnaden i belastning på knät i löpning mot gång. Undersöka skillnaden i utvecklingen av knäartros i medelålderslöpare jämfört med friska ickelöpare. Att se kopplingen mellan löpning och röntgenologisk höftartros, utveckling av röntgenologisk knäartros och förändringar i bentäthet efter 9 år hos 28 medlemmar i en löparklubb och 27 ickelöpare. Att utvärdera den effekten av långvarig långdistanslöpning på incidensen av artros i nedre extremitetensleder. BMI Styrka i hö ben. MR fynd hö knä. Röntgen fynd. Graden av artros i knä värderades enligt Ahlbackskrieterier. Belastningen samt belastningen över distans. Serie röntgen undersökningar. Total röntgenologiskt knä poäng. Knäartros bedömdes enligt Ahlbackskriterier. Man bedömde även höft och ankelleder. Fem av studierna är korhort studier och alla dessa har en kontrollgrupp. Fyra av studierna jämför en löpargrupp med en kontrollgrupp, där man jämför status och röntgenfynd. En studie är en RCT studie från Kina (Lu) där man jämförde flera grupper med varandra, cyklister, 8
simmare, löpare och powerstriding även här bedömdes röntgenfynd, men här använde de sig av MR istället för slätröntgen (13). I studien från Canada ( Miller) har man undersökt belastningen på knät i samband med löpning och sedan jämfört det med belastningen vid gång hos samma person. Här var därför löpargruppen och kontrollgruppen densamma (15). 2 av studierna hade hög kvalitet 3 måttlig och 1 hade lågt bevisvärde enligt GRADE (12)(Bilaga 2). I två av studierna gjorda i USA (Lanes och Chakravarty) har man kontaktat en förening för 50-Plus runners med medlemmar över hela USA. Därifrån har man fått sina löpargrupper (16-17). Den danska studien (Konradsen) har kontaktat orienterare som var aktiva på femtiotalet (18). Den tredje studien från USA (Panush) har man haft kriterier på hur långt de ska ha sprungit i veckan senaste 5 åren, men visar aldrig var underlaget kom ifrån och hur urvalsprocessen gått till (14). I Lus studie har man vänt sig till tidigare friska studenter som ej deltagit i regelbunden fysiskaktivitet det senaste året. Deltagarna lottades in i 5 olika grupper med fyra olika fysiskaktivieter samt en kontroll grupp, de grupper som hade en fysisk aktivet utförde denna enligt schema i 12 veckor. Det är oklart om det är endast män som är med i studien eller om det är blandat. Detta framgår inte tydligt. Det är en kortsiktig studie på unga, där man ser att brosket minskar i löpargruppen och även i cykelgruppen. Med tanke på den korta tiden är det svårt att dra några slutsatser av detta (13). I Millers studie från Canada har man tittat på varför inte fler löpare får knäartros och genom att mäta peak kraften vid löpsteget jämfört med gångsteget och sedan jämföra det med hur kraften blir över sträckan. Då foten är i marken kortare tid per sträcka under löpning jämfört med gång och därför blir inte kraften som knäleden utsätts för högre över sträckan jämfört med gång. Detta tolkas som att det kan förklara varför inte fler löpare får knäartros. Denna studie är välgenomförd, man visar statistiken väl, men redovisar inte vart man hittat deltagarna till studien. Det som är positivt är att det är lika mycket män som kvinnor i studien. Man har tittat på en mindre grupp, antalet bestämdes efter en powerberäkning för att få signifikans (15). I Konradsens studie från Danmark har man tittat på om långvarig löpning är associerat med prematur artros i nedre extremitetens leder. Man tittade på en grupp som varit aktiva i snitt i 40 år och med ett snitt på antal mil som är jämförbart med motionärer idag. I denna studie 9
tittar man bara på manliga löpare. Medans i Lanes och Chakravartys studie ingår både manliga och kvinnliga löpare. I Panush redovisas inte urvalet varför det är svårt att veta om det är endast män eller även kvinnor. I Lanes artikel har man även redovisat resultat specifikt för män och kvinnor, i dessa studier har man sett en ökad mängd osteofyter men inget i övrigt som tyder på ökad risk för artros i löpargruppen. I några av artiklarna har man haft fler syften utöver en eventuell koppling mellan knäartros och långdistanslöpning. I Lanes artikel har man även tittat på höftartros och bentätheten i ländryggen. Även i den danska studien och i Panushs studie tittade man på artros i den nedre extremiteten, man har därför tittat på höft, knä och anklar. I Lus kortare studie tittade man även på BMI och såg en signifikant minskning av BMI i alla fyra motionsgrupperna. Jag har i min studie extraherat det som berör knäleden och eventuell knäartros. I fyra av de inkluderade studierna kunde man inte se någon ökad risk för artros hos långdistanslöpare. I Lus RCT studie kunde man se att löpning och cykling minskade mängden brosk i knät efter 12 veckors träning hos tidigare inaktiva studenter. I Millers studie kunde man se att löpning visst ger en ökad belastning i steget jämfört med gång men att det inte skiljde på belastning över distans mellan gång och löpning. Diskussion I den här litteraturstudien har det inte framkommit att långdistanslöpning ska leda till knäartros. Detta var en fråga som jag fått av många patienter inom primärvården och jag känner mig trygg i att säga till patienterna att de kan fortsätta löpträna utifrån detta. Nästan alla studierna har baserats på löpare utom en som var en mycket kortsiktig studie. Därför kan man fortsätta rekommendera löpträning till de som redan utövar detta. Den kortsiktiga studien från Kina tittade på tidigare icke motionärer, där såg man en minskning av knäbrosket. Det skulle vara mycket intressant att se en uppföljning av denna om det verkligen är så att det även leder till ökad artros i denna grupp. Det är svårt att generalisera utifrån denna studie och säga att man kan rekommendera löpträning till alla då man i dessa studier främst tittat på vana långdistanslöpare. 10
Eftersom denna studie genomfördes med ett primärvårdsperspektiv valdes artiklar bort där man tittade på elitidrottare. Det är möjligt att det skulle sett annorlunda ut om jag tittat även på denna grupp. Idag tränar dock den vanliga motionären mer och mer likt elitidrottaren. Gränsen börjar suddas ut för vad som är motionär och elitidrottare varför det kan vara intressant framöver att även titta på detta. Styrkor och svagheter Efter att ha granskat de artiklar som jag funnit i Pubmed och Cochrane borde aktuella artiklar finnas med och resultatet i denna litteraturstudie är således baserat på detta. Studierna är genomförda på lite olika sätt men syftet har varit att se om långdistanslöpning ger ökad risk för långdistanslöpning. I några artiklar används vanlig röntgen som undersökningsmetod i någon MR, varför de är svårare att jämföra artiklarna med varandra. I en studie tittade man mer på kraften som knät utsätts för i löpning jmf med gång för att se om det kan ligga till grund för eventuell ökad risk för knäartros. Det var den enda studien i sitt slag och därför även svår att jämföra. Man har tittat på olika studiepopulationer i de flesta av artiklarna, det är endast Lanes och Chakravarty som bygger på samma studie grupp vilket man kan se både som en styrka och som en svaghet. Detta är studier som är genomförda över långtid, det är lätt att jämföra resultatet. Som tidigare nämnts har det i vissa studier tagits med både män och kvinnor medans en del tittat enbart på män. Framtida studier En uppföljning på exempelvis Lus studie från kina skulle vara intressant då denna visade minskat brosk i knäleden efter 12 veckors ganska intensiv träning med löpning. En fortsättning där man följer dessa individer för att se om detta i sin tur leder till ökad risk för knäledsartos vore intressant. Detta då det även finns mycket som talar för att broskförändringarna inte leder till artros utan att de istället kan vara en normal adaptation till de långa löpdistanserna (19-20). I en ny sådan studie bör man då även försöka följa de som slutat löpträna för att se om de slutat pga knäartros eller annat. Det vore även bra att ha en bedömning av subjektiva besvär då dessa inte alltid stämmer överens med röntgen. 11
Sedan tror jag att man kanske måste titta även på elitidrottare eller ännu hellre på de så kallade elitmotionärerna som är i gång idag. Detta är en grupp som växer inom pimärvården. Elitidrottare får vård inom sin idrott men elitmotionären vänder sig fortfarande till sin husläkare. Slutsats Utifrån det bevisvärde som de ingående studierna hade ger det denna studie måttligt bevisvärde. I dessa studier finns ingen evidens för att långdistanslöpning ska ge ökad risk för knäartros. Man kan därför fortsätta att rekommendera löpning som motionsform som ett bra alternativ för att främja hälsan. 12
Referenser 1. Svensk Friidrott (2014). Årsberättelse 2013. http://www.friidrott.se/docs/arsberatt13.pdf Hämtad 2014-10-23 2. Svenska protesregistret (2014). Årsberättelse 2014. http://www.myknee.se/pdf/skar2014_sv1.0.pdf Hämtad 204-10-24. 3. Folkhälsomyndigheten (2010). Levnadsvanor, lägesrapport 2010. http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12484/a2010-13- Levnadsvanor-lagesrapport-2010.pdf. Hämtad 2014-10-23. 4. BoA-Bättre omhändertagande av patienter med artros. https://stratum.registercentrum.se/#!page?id=1148. Hämtad 2014-10-25. 5. Kujala UM, Kaprio J, Sarna S, (1994), Osteoarthritis of weight bearing joints of lower limbs in former élite male athletes. BMJ 1994 Mar 26;308(6932):819. 6. Kujala UM, Kettunen J, Paananen H, et.al. (1995), Knee osteoarthritis in former runners, soccer players, weight lifters, and shooters, Arthritis Rheum. Apr;38(4):539-46. 7. Teitz CC, Kilcoyne RF, (1998), Premature osteoarthrosis in professional dancers, Clin J Sport Med. Oct;8(4):255-9. 8. Felson DT, Naimark A, Anderson J. et. al. (1987). The prevalence of knee osteoarthritis in the elderly. The Framingham Osteoarthritis Study. Arthritis Rheum. 1987 Aug;30(8):914-8. 9. Felson DT, Zhang Y, Hannan MT. et. al. (1997)Risk factors for incident radiographic knee osteoarthritis in the elderly: the Framingham Study. Arthritis Rheum. 1997 Apr;40(4):728-33. 10. Lane NE, Bloch DA, Jones HH et. al. The risk of osteoarthritis with running and aging: a 5-year longitudinal study. J Rheumatol. 1993 Mar;20(3):461-8. 11. Mosher TJ, Liu Y, Torok CM. (2009) Functional cartilage MRI T Mapping: evaluating the effect of age and training on knee cartilage response to running. NIH 2010 Mar;18(3): 358-364. 12. Roback K, Carlsson P. (2009) Evidensgraderingssystemet GRADE. Ett sa tt att granska vetenskaplig kunskap om metoder och arbetssa tt i ha lso- och sjukva rden. http://liu.divaportal.org/smash/get/diva2:297894/fulltext01.pdf. Hämtad 2014-10-29. 13. Lu L, Wang Y. (2014) Effects of exercises on knee cartilage volume in young healthy adults: a randomized controlled trial. Chin Med J (Engl). 2014;127(12):2316-21. 14. Panush SR, Hanson SC, Caldwell CR, et.al. (1995) Is running associated with osteoartritis? An eight-year follow-up study. Journal of Clinical Rheumatology. 1995 Feb Vol 1, Number 1 15. Miller RH, Edwards WB, Brandon SCE, et.al (2013) Why don t most runners get knee osteoarthritis? Acase for per-unit distance loads. Medicine & Science in Spots & Exercise. 2014 March p572-79. 13
16. Chakravarty EF, Hubert HB, Lingala VB. et al.(2008) Long distance running and knee osteoarthritis. A prospective study. Am J Prev Med. 2008 Aug;35(2):133-8. 17. Lane NE, Oehlert JW, Bloch DA,et. al. ( 2008) The relationship of running to osteoarthritis of the knee and hip and bone mineral density of the lumbar spine: A 9 year longitudinal study. The Journal of Rheumatology 1998; 25:2: 334-41. 18. Konradsen L, Hansen BEM. Sondergard L. (1990) Longdistance running and osteoarthrosis. The American Journal of Sports Medicine 1990 jul- Aug;18 (4 ):379-81. 19. Roos H. Idrott på elitnivå ökar risken för artos i knän och höftleder. Läkartidningen 1998 vol. 95 nr 42: 4606-4610. 20. Roos EM, Dahlberg L. Motion som artros medicin träning påverkar brosk positivt. Läkartidningen 2004 vol. 101 nr 25: 2178-2181. 14
Bilaga 1 GRADE Instruktioner och arbetsblad Tabell 1 Kriterier fo r kvalitetsbedo mning Bevisva rde Studiedesign La gre om * Ho gre om * Ho gt (4) Randomiserade fo rso k Brister i studierna Ma ttligt (3) La gt (2) -1 allvarliga brister -2 mycket allvarliga brister Stark associerad effekt +1 stark, troligtvis Da lig samsta mmighet inga sto rfaktorer +2 mycket stark, Mycket la gt (1) Observationsstudier -1 ja -2 i ho g grad Da lig generaliserbarhet -1 ja -2 i ho g grad Oprecisa eller otillra ckliga data -1 ja -2 i ho g grad Bias - snedvridning av resultat (rapporteringsbias) -1 troligt -2 mycket troligt inga sto rre hot mot validiteten Sto rfaktorer +1 alla ta nkbara sto rfaktorer har negativ inverkan pa effekten Dos-respons +1 evidens fo r en dos-responsgradient * 1 = gradera upp eller ned ett steg (t ex fra n ho gt till ma ttligt) 2 = gradera upp eller ned tva steg (t ex fra n ho gt till la gt) Bevisva rde sammanva gning av evidens fra n alla inga ende studier Ho gt = Ytterligare forskning skulle sannolikt inte o ka tillfo rlitligheten i den estimering av effekter som gjorts. Ma ttligt = Ytterligare forskning skulle sannolikt ha ett avgo rande inflytande pa tillfo rlitligheten och kanske a ndra slutsatserna. La gt = Ytterligare forskning skulle sannolikt ha ett avgo rande inflytande pa tillfo rlitligheten och skulle troligtvis a ndra slutsatserna. Mycket la gt = Samtliga estimeringar av effekter a r mycket osa kra. Kerstin Roback, CMT, Linko pings universitet (efter fo rlaga fra n GRADE Working Group)
Bilaga 2. Granskningstabeller, referensnummer inom parantes. (13) Effects of exercises on knee cartilage volume in young healthy adults:a randomized controlled trial. Författare Syfte Metod/ Effektmått Urval Deltagare Resultat/utfallsmått Kvalitet Lu Liangyu, Att se om simmning En prospektiv randomiserad Inklusionskriterier: ålder 120-114 Resultatet visade att i Måttlig Wang Yubin powerstriding, kontroll studie. 18-22, BMI <27, ingen Löpning 24 alla grupperna minskade cykling och löpning Fyra olika motionsgrupper och en regelbunden träning sista Cykling 24-23 BMI väsentligt. ger en minskad kontrollgrupp. I alla grupper mättes året. Powerstriding 24 Muskelstyrkan i broskvolym i knät BMI, styrkan i högerben och Simning 24-22 quadriceps ökade och om det skulle brosket i högerknä mättes med MR Exclusionskriterier: OA, Kontroll 24-21 signifikant i vara någon skilnad som baslinje. RA eller hjärt- simningsgruppen och i mellanidrotter. Alla grupper tränade 50 min/dag 5 kärlsjukdom.. Tidigare Bortfall: 6 cyklingguppen. dagar i veckan i 12 veckor. intraartikulär steroid inj. -1 cyklist pga arytmi. En signifikant minskning Intensiteten på de 50min motion var Varus/valgus större än -2 i simmgruppen pga av brosket i knät i anpassat till varje individ utefter 15%. Skada av nedre uteblev från träning. cykling och deras maxpuls. extremitet inom 6 mån. -2 i kontrollgruppen löpargruppen medans Kontrollgruppen fick inte delta i Kontraindikation till MR. pga sportskada och -1 ingen minskning i de några sportsliga aktiviteter alls. som ej dök upp på non-impactgrupperna Efter 12 veckor upprepades samma uppföljande MR. simning och mätningar som innan. powerstridning. 16
(14) Is Running Associated with Osteoarthritis? An Eight-year follow up study Författare Syfte Metod/ Effektmått Urval Deltagare Resultat/utfallsmått Kvalitet Panush RS, Jämföra Kvantitativ. Prospektiv Kohortstudie. Löpare över 50 år som n=35(1984) Ingen signifikant Låg Hanson CS, prevalensen av Uppföljning av tidigare studie som gjordes 1984. sprungit 20 miles/v i Bortfall sedan 1984 : skillnad mellan löpare Framgår ej Caldwell JR, artros i nedre Då man tittade på om löpare som sprungit 20 minst 5 år (1984). En Löpare 17-5 och icke löpare varken hur Longley S. extremiteten hos miles/v i minst 5 år, jmf med en kontroll grupp. kontroll grupp med Kontroll: 18-8 avseende kliniskt status urvalsproces långdistanslöpare 1992-åtta år senare följs dessa grupper upp, för deltagare som N=22 (1992) ( knäsmärta sen har gått och icke löpare. att se om löpning är associerat med artros i nedre matchades gällande Löpare: 12 knäsvullnad och till i En uppföljning extremiteten. ålder, kön, vikt, längd Kontroll: 10 rörelseomfång) eller ursprungsstu Deltagarna genomgick en fysisk undersökning av samt var icke löpare. röntgen fynd dien. reumatolog samt en bedömning av rörelse (osteofyter, Ej tagit upp omfång i lederna som gjordes av en sjukgymnast brosktjocklek och ev. degenerativa confounders, Röntgen undersökning utfördes på samma klinik ledförändringar).. som 1984 och samma teknink användes. Detta gjordes blindat. Graden av knäartros bedömdes enligt Ahlbacks kriterier 17
(15) Why don t most runners get knee osteortritis? A case for per-unit distance loads Författare Syfte Metod/ Effektmått Urval Deltagare Resultat/utfallsmått Kvalitet Miller Ross H, Edwards W B, Brandon Scott C E, Morton A M, Deluzio K J Att jämföra peakload och load per unit distance i knät vid gång och löpning hos människor. Man hade en 15m gångväg som var riggad med 14 olika kameror. Mittens 2.4m hade 4 st kraftmätare som var kalibrerade innan. Alla deltagare var barfota och hade likanande kläder. De var även markerade med passiva retroreflektiva markörer. Mätningar gjordes i gång och sedan i löpning. Gång hastigheten skulle vara som vid promenad på stan och löphastigheten som vid ordinär motion. Pilotdata visade att det skulle behövas minst 10 deltagare. Vuxna friska motionslöpare. Exklusionskriterier: historik med knätrauma eller något annat senaste året som kunde påverka deras löpsteg. Inga Elit löpare. 14 friska vuxna löpare. 7 kvinnor och 7 män. Varje deltagare var sin egen kontroll. Peak kraften i knät vid löpning var högre än vid gång. PUD kraften var ingen skillnad. Linjär analys visade att peak kraften ökade vid ökad fart medans PUD kraften minskade vid ökad fart. Detta var statistiskt signifikant. Måttlig. Kontroll :båda testerna utfördes av samma individ. Ingen redovisning av hur deltagarna togs ut. 18
(16)Long Distance Running and Knee Osteoarthritis, A Prospective Study Författare Syfte Metod/ Effektmått Urval Deltagare Resultat/utfallsmått Kvalitet Chakravarty EF, Att undersöka En prospektiv studie. En serie röntgen Långdistanslöpare 50 år eller n=51 löpare TKS 1984 var Hög Hubert HB, skillnaden i undersökningar under 1984-2002, bedömda av äldre och en kontroll grupp. n=62 kontroller ( 1.29 vs 0.40, p= 0.018) Lingala VB, utvecklande av 2 erfarna reumatologer som var blindade där Långdistanslöpare från The Zatarain E, Fries känartros i man tittar på led springa skleros och ostofyter nationwide Fifty-Plus Runners Bortfall: TKS 2002 var JF medelålders och som graderas 0-3 och sedan räknas ihop till ett association. Kontroll grupp Löpare -6 (3,60 vs 4.21, p=0.60) äldre jämfört Total knee Score (TKS). Man tittade på laterala från Stanford University Lipid Kontroll -9 med icke löpare och Mediala delen på bägge knäna och tog research Clinics Prevalence Vilket ger 45 Trots att löparna hade över nästan 2 sedan den med sämst TKS. Study. En cohort av 538 löpare löpare och 53 sämre utgångsläge decennier och 423 kontroller. kontroller i röntgenologiskt visade sig genom en serie Inkl kriterier: ålder 50 eller åldern 50-72 år. inte någon signifikant röntgen äldre. Gått ut High school, skillnad vid slutet av observationer. engelska som första språk. Av studien. Således inget dessa bjöds 113 inom som tyder på ökad risk för geografiskt område in till knäartros hos studien. löpargruppen. Det fanns snarare resultat som pekar mot det motsatta, men det var inte signifikant. 19
(17) The Relationship of Running to Osteoarthritis of the Knee and Hip and Mineral Density of the Lumbar Spine: A 9 year Longitudinal Study. Författare Syfte Metod/ Effektmått Urval Deltagare Resultat/utfallsmått Kvalitet Lane NE Oehlert JW Bloch DA Fries JF Finns det ett samband mellan löpning och utveckling av knäartros, höftledsartros och förändringar i bentätheten. En uppföljningsstudie. Kvantitativ kohortstudie med randomiserad kontrollgrupp. Röntgen utfördes av två röntgenologer, blindade, i bedömningen ingick skleros, osteofyt bildning och ledspalten ( broskhöjden). Man har sedan gjort en 2-5- och 9 års uppföljning. (1984, -86, 89 och -93), med röntgen av knät. Deltagarna undersöktes då även kliniskt av reumatolog. 1993 röntgade man även höfterna. Löpargruppen togs från Fifty plus runnersclub. Kontroll gruppen randomiserades från Stanford University Lipid Clinics Prevalence study. Studiebeskrivning skickades ut och från detta fick man en kohort ur vilken man gjorde ett geografiskt urval. Grupper matchades sedan vilket gav 41 par i första studien, dessa kontaktades sedan vid uppföljande studier. Löpare: 28 Kontroll: 27 Det 9 åriga resultatet visade en signifikan progress av knäartros i båda grupperna 1984-93. Men ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Löpargruppen skattar dock lägre besvärsgrad i HAQ. Hög Stort bortfall, från början 41 matchade par. 20
(18) Long distance running and osteoarthrosis Författare Syfte Metod/ Effektmått Urval Deltagare Resultat/utfalls mått Konradsen L, Berg Hansen E-M, Sondergard L. Att utvärdera effekterna av långsiktig, långdistanslöpning och incidensen av degenerativa sjd i nedre extremiteterna. Kvantitativ kohortstudie. Matchade kontroller. Frågeformulär avseende ledbäesvär. Klinisk undersökning: rörelseomfång. Röntgen undersökning. Gradering av artos enligt Ahlbäck. Danska orienterare som kvalificerade sig till distriktslag under åren 1950-1955. Kontroller plockades från en grupp som remitterats för röntgenundersökning av magen. Efter att de gett sitt tillstånd. Kontrollerna matchades avseende ålder, vikt, längd och arbetsbelastning. Ingen hade genomgått någon tidigare allvarligare skada av nedre extremiteten, samt var och hade varit väsentligen stillasittande. 33 löpare uppfyllde kriterierna, av dessa kunde man nå 30st (2 var inte nåbara och en hade avlidit på 70- talet). Av dessa 30 var 3 inte längre aktiva, en hade slutat pga hög arbetsbelastning, en pga ryggbesvär och en pga artros i höfter. Löpare n=27 Kontroll n=27 Inga signifikanta skillnader röntgenofrafiskt fanns mellan löpare och icke löpare. Subjektiv smärta skattades även lågt i båda grupperna. Kvalitet Måttlig Otydlig beskrivning hur man bedömt och tolkat röntgenfynden. Ingen powerberäkning.