en planeringsinriktning för markanvändning 2004:168 2004:22

V Ä G A R S N Ä R O M R Å D E en planeringsinriktning för markanvändning 2004:168 2004:22

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G Förord.................................................. 3 1. Sammanfattning......................................... 4 2. Bakgrund.............................................. 4 3. Syfte................................................. 5 4. Definition.............................................. 6 5. Övergripande mål........................................ 7 5.1. Miljömål........................................... 7 5.2. Transportpolitiska mål.................................. 7 5.3. Arkitekturpolitiska mål.................................. 7 6. Målsättningar och rekommendationer........................... 8 6.1. Kulturmiljö.......................................... 8 6.2. Naturmiljö och grönstruktur.............................. 9 6.3. Landskapsbild...................................... 10 6.4. Alléer och annan vegetation längs vägen.................... 11 6.5. Områden för friluftsliv och rekreationsanläggningar............. 12 6.6. Bebyggelse........................................ 13 6.7. Serviceanläggningar.................................. 15 6.8. Kollektivtrafikanläggningar.............................. 16 6.9. Skyltar m.m........................................ 17 6.10. Master.......................................... 18 6.11. Vindkraftverk...................................... 19 6.12. Bullerskärmar, bullervallar, murar och plank................. 20 6.13. Dammar, transformatorstationer, kraftledningsstolpar m.m......... 22 6.14. Farligt gods....................................... 23 7. Trafiksäkerhet.......................................... 24 7.1. Byggnadsfritt avstånd................................. 24 7.2. Säkerhetszon....................................... 24 7.3. Korsningar och anslutningar............................. 25 8. Ansvar och genomförande.................................. 26 8.1. Gemensamt ansvar................................... 26 8.2. Kommuner......................................... 27 8.3. Länsstyrelsen....................................... 28 8.4. Vägverket......................................... 28 8.5. Olika ansvar och huvudmän inom samma område............... 29 9. Lagstiftning........................................... 30 10. Källförteckning........................................ 30 Grafisk design: Fredrik Collijn. Upplaga: 2.000 ex Tryckeri: Intelecta Duro, Malmö Redaktionen avslutad 2004.12.09 ISSN-numret 1401-9612 2

F Ö R O R D I samband med utbyggnaden av den Yttre Ringvägen kring Malmö togs mål och riktlinjer för utformning av vägens närområde fram i Kvalitetsprogram för Yttre Ringvägens närområde. Detta var ett samarbetsprojekt mellan berörda kommuner, Vägverket, SVEDAB och Länsstyrelsen. Föreliggande dokument är en vidarebearbetning av detta projekt med avsikt att skapa ett likartat synsätt för markanvändning i vägars närområde i hela Skåne. Vägars närområde en planeringsinriktning för markanvändning har som övergripande idé att, på frivillig bas, underlätta och effektivisera samarbetet mellan olika huvudmän/parter i markanvändnings- och utformningsfrågor, samt att ge en samlad bild av vad som bör beaktas vid planering i vägars närområde. Detta dokument har tagits fram av Vägverket Region Skåne och Länsstyrelsen i Skåne län och har varit föremål för remisshantering i samtliga Skånes kommuner. Föreliggande dokument ingår som ett av projekten i det avtal om samarbete som tecknats för åren 2002 2004 mellan Länsstyrelsen i Skåne län och Vägverket Region Skåne. Projektgrupp: Åsa Björn Gert-Inge Schödin Linda Strömberg Lisbeth Jonasson Inger Sellers Styrgrupp: Kerstin Åkerwall Christer Jarnlo Lars Örnfelt Kjell Lindahl Referensgrupp: Håkan Lindström Tomas Theander Eva Sjölin Bengt Celander Länsstyrelsen (Projektledare) Vägverket (Projektledare) Vägverket (Projektsamordnare) Vägverket Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen Vägverket Vägverket Helsingborgs stad Kristianstads kommun Lomma kommun Simrishamns kommun Adjungerade till projektgruppen har dessutom varit: Sören Svensson Länsstyrelsen Christer Wallström Skånetrafiken December 2004 Susanne Lindh Vägdirektör Lise-Lotte Reiter Länsöverdirektör 3

1. S A M M A N FAT T N I N G Dokumentets huvudsyfte är att redovisa målsättningar och rekommendationer för utformning av landskapselement, bebyggelse och andra anläggningar i de allmänna vägarnas närområde samt att ge råd för hur dessa kan tillämpas i vägplaneringen och i den kommunala plan- och lovhanteringen. Avsikten är att redovisa den syn som Länsstyrelsen i Skåne län och Vägverket Region Skåne vill förmedla beträffande önskvärd markanvändning och utformning av närområdet kring de allmänna vägarna. Dokumentet ska kunna användas i bl.a. olika planprocesser med avsikt att främja en utveckling mot ett attraktivt och långsiktigt hållbart samhälle. Vägars närområde definieras i detta dokument utifrån både ett markanvändnings- och ett upplevelseperspektiv. Närområdet är vägens visuella influensområde, som trafikanten ser det, eller det område som störs eller på annat sätt påverkas av vägtrafiken. Dokumentet inleds med en genomgång av de övergripande målen för den fysiska planeringen och följs därefter av ett avsnitt som anger målsättningar och rekommendationer för natur- och kulturmiljö, landskapsbild, rekreationsanläggningar, bebyggelse, serviceanläggningar, kollektivtrafikanläggningar, skyltar, master, vindkraftverk, bullerskydd, dammar m.m. Dessa målsättningar och rekommendationer ska inte uppfattas som ett styrmedel, utan som ett hjälpmedel i kommunernas plan- och lovhantering för olika exploateringsintressen. Avslutningsvis hanteras frågor kring trafiksäkerhet och aktörernas olika roller samt ansvar och genomförande. Målsättningar och rekommendationer som anges i detta dokument bör i tillämpliga delar arbetas in i kommunernas översiktsplaner eller andra planeringsdokument som t.ex. kvalitetsprogram. För områden utmed allmän väg som avses detaljplaneläggas kan dokumentet ge information om lagstiftning och förslag på mål och rekommendationer som därmed kan underlätta framtagande av beslutsunderlag. 2. B A K G R U N D Vid planering och byggande av vägar skall dessa på bästa möjliga sätt anpassas till och integreras med omgivande landskap och markanvändning. Planering skall också ske med utgångspunkt från trafikanternas säkerhet, vägledning/orienterbarhet, miljö och upplevelse. Vägverket och Länsstyrelsen arbetar utifrån ett synsätt där planeringen beaktar jämställdhet 1 (mellan könen) och där miljön utformas så att den kan användas av alla ur ett jämlikhetsperspektiv. Vid byggande av ny väg eller ombyggnader utarbetas ofta ett gestaltningsprogram som identifierar frågor kring arkitektur och formgivning samt utifrån dessa presenterar riktlinjer som skall vara vägledande i hela vägprocessen för vägens utformning och gestaltning. För närvarande utarbetas, i ett särskilt projekt, en konkret metod för framtagande och hantering av gestaltningsprogram i vägplaneringsprocessen. I områdena utmed vägarna, med god tillgänglighet för både godshantering och transporter, finns en stark efterfrågan för exploatering och företagsetablering. Det är också ofta attraktivt att förlägga olika verksamheter längs vägar i närheten av tätorter. En styrning av exploateringar är önskvärd för att på bästa sätt tillvarata vägens möjligheter som utvecklingskorridor och för att förhindra ett slumpartat exploateringsmönster. Det bör eftersträvas att sådana etableringar ges en attraktiv utformning med högt ställda estetiska krav, så att Skånes kommuner och länet upplevs på ett positivt sätt. För åtgärder i områden utmed befintliga vägar samt mindre kompletteringar av dessa, såväl väganordningar som andra åtgärder utanför vägområdet 2 bör detta inriktningsdokument vara en vägledning. Även för nya vägars närområde kan denna planeringsinriktning effektivisera arbetet med lokaliserings- och utformningsfrågor utanför vägområdet. En gemensam och långsiktig planeringssyn kan underlätta en avvägning mellan konkurrerande anspråk och intressen samt bidra till en balanserad helhet i anslutning till vägtransportsystemet. (Se vidare kapitel 8 Ansvar och genomförande.) En samordnad planering, mellan olika aktörer, möjliggör en genomtänkt utformning av vägarnas närområde och främjar därigenom en god allmän miljö. Den bidrar även till höjd trafiksäkerhet och en positiv upplevelse av regionen där olika förutsättningar och värden beaktats. 4 1 SÐ LänÐ de nationella målen för jämställdhet. 2 Vägområde utgörs av den mark som tagits i anspråk för väganordning enligt 3 väglagen.

3. S Y F T E Foto: Kerstin Åkerwall Foto: Yvonne Palm-Lundström Vägar som kantas av mindre estetiskt tilltalande miljöer ger ett negativt intryck av kommunen och regionen. I detta dokument görs ett försök att utveckla en metod för samplanering av vägar, bebyggelse och annan tillståndspliktig verksamhet, i avsikt att skapa en estetiskt tilltalande och trafiksäker användning av marken intill vägarna. Ambitionen är också att belysa olika aktörers ansvar och möjligheter att bidra till en positiv upplevelse av landskap och bebyggelse. Dokumentet redovisar den syn som Länsstyrelsen och Vägverket vill förmedla beträffande önskvärd markanvändning och utformning av närområdet kring de allmänna vägarna i Skåne. Målsättningarna i dokumentet kan användas i olika planprocesser för såväl befintliga som nya vägmiljöer med avsikt att främja en utveckling mot ett attraktivare samhälle. Huvudsyftet med dokumentet är att redovisa kvalitetsmål för utformning av landskapselement, bebyggelse och andra anläggningar i de allmänna vägarnas närområde samt att ge råd för hur dessa kvalitetsmål kan tillämpas i vägplanering och kommunal plan- och lovhantering. Dokumentets målsättningar och rekommendationer ska ses som ett hjälpmedel då man i den kommunala planeringen ställs inför exploateringsintressen i områden utmed planerad eller befintlig väg. Målet är att ge en positiv bild av Skåne samt att bidra till att natur- och kulturmiljöintressen och estetiska värden tillvaratas. De värden m.m. som ett eventuellt gestaltningsprogram identifierat för en väg bör i samråd mellan Vägverket, Länsstyrelsen och berörd kommun säkerställas i planeringen av närområdet. Om inte gestaltningsprogram finns upprättat bör utformning och placering ske med utgångspunkt från detta inriktningsdokument. Dokumentets syfte är att tillvarata vägens potential och använda vägens närområde för en positiv och hållbar samhällsutveckling på kort och lång sikt. säkerställa vägens funktion och standard. minimera trafikens miljöpåverkan. säkerställa identifierade natur- och kulturvärden och ta tillvara den potential dessa värden erbjuder. beakta och skapa estetiska värden. beakta eventuellt upprättat gestaltningsprogram. skapa god tillgänglighet och orienterbarhet. skapa trygghet för att främja jämlikhet och jämställdhet. skapa en för trafikanten positiv och varierande miljö längs vägen. skapa goda, trygga och funktionella kollektivtrafikoch serviceanläggningar. 5

4. D E F I N I T I O N Kåsebergaåsen. Foto: Per Blomberg Med närområdet avses det område utanför vägen som kan överblickas av trafikanterna samt det område inom vilket människor i omgivningen kan uppleva vägen. Omfattningen av närområdet varierar med typ av väg, markanvändning och landskapets karaktär. Definitionen av närområdet utgår från såväl markanvändnings- som upplevelseperspektivet. Markanvändningsperspektivet utgår från pågående markanvändning, framtida exploateringsintressen samt barriäreffekter. Upplevelseperspektivet omfattar både trafikanternas upplevelse av omgivningen och omvänt hur människor i omgivningen upplever vägen. I detta dokument avses i första hand visuella intryck. 6

5. Ö V E R G R I PA N D E M Å L Väg E6, Lomma. Foto: Per Blomberg 5. 1. M I L J Ö M Å L De femton nationella miljökvalitetsmålen antogs av riksdagen den 29 april 1999. Vid samma tidpunkt antogs följande övergripande mål för samhällsutvecklingen: De nationella miljökvalitetsmålen skall, med övriga nationella mål, vara vägledande för fysisk planering och samhällsbyggande. Genom samverkan över sektorsgränserna i samhällsplaneringen skall statliga och kommunala myndigheter främja en ekologisk hållbar utveckling med god livsmiljö för alla. (Prop.1997/98:145 s 321) Ett sextonde miljömål om ett rikt växt- och djurliv är på förslag men är ännu ej antaget. Av de femton nationella miljökvalitetsmålen bedöms några vara relevanta för vägars närområde: god bebyggd miljö, frisk luft, begränsad klimatpåverkan, ett rikt odlingslandskap, levande skogar samt myllrande våtmarker. Länsstyrelsen har 2003-11-24 antagit Skånes miljömål- och miljöhandlingsprogram, en regionalisering av de nationella miljömålen. Se www.m.lst.se. 5. 2. T R A N S P O R T P O L I T I S K A M Å L Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Det finns delmål för tillgänglighet, transportkvalitet, trafiksäkerhet, miljö, regional utveckling samt jämställdhet. Dessa mål är styrande inte enbart vid lokalisering och utformning av nya väganläggningar, utan även vid olika typer av åtgärder på det befintliga vägnätet. 5. 3. A R K I T E K T U R P O L I T I S K A M Å L Riksdagen fastställde 1998 regeringens förslag Framtidsformer (Prop.1997/98:117) 3, för att främja god arkitektur och formgivning. Följande sex nationella mål har angivits av regeringen och riksdagen för arkitektur och formgivning och är i tillämpliga delar aktuella för gestaltning och markanvändning i vägars närområde: Arkitektur 4, formgivning och design ska ges goda förutsättningar för sin utveckling. Kvalitet och skönhetsaspekter ska inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden. Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer ska tas tillvara och förstärkas. Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning, design och offentlig miljö ska stärkas och breddas. Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphandlande ska på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor. Svensk arkitektur, formgivning och design ska utvecklas i ett fruktbart internationellt samarbete. 3 BeÐ och byggnadskonst till inredning och utformning av föremål. (Ur underlag till handlingsprogrammet, definition av begrepp). 4 ArkitekÐ innefattar även gestaltning av stads- och landsbygd. (Ur underlag till handlingsprogrammet, definition av begrepp). 7

6. M Å L S Ä T T N I N G A R O C H R E K O M M E N D AT I O N E R 8 Genom ett nära samspel mellan vägplanering och kommunal markplanering skapas förutsättningar för att uppnå de nationella målen för långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Detta gäller inte bara vid nyanläggning av väg. Lika viktigt är att genom en helhetssyn värna om kvaliteten i det befintliga vägnätet och dess närområde. Förutom alla nationella mål som ska beaktas och integreras i den fysiska planeringen bör platsens förutsättningar beskrivas på ett strukturerat sätt och viktiga prioriteringar göras. Det gäller att ställning tas till hur befintliga värden (natur, kultur eller estetiska värden) förhåller sig till nytillskott. I en vanlig miljö (ett vardagslandskap) vill man kanske utveckla nya inslag i landskapet. I speciellt värdefulla miljöer bör man ta tillvara och stärka befintliga värden. 6. 1. K U LT U R M I L J Ö Kulturmiljön kring vägar bidrar till trafikantens upplevelse av det omgivande landskapet och en tilltalande kulturmiljö kan ge ett positivt tillskott till denna. Målsättningar I speciellt värdefulla och/eller utpekade områden bör befintliga kulturhistoriska värden i vägars närområde säkerställas och dess potential tas tillvara. Här får en förändring eller ett ingrepp i landskapet inte medföra att åtgärden ger negativ påverkan på de befintliga kulturhistoriska värdena. Kulturmiljön och dess karaktärsdrag bör utnyttjas för bättre inpassning av väg- och broanläggningar i landskapet. Rekommendationer Vägen bör samspela med bebyggelsestruktur, brukningsmönster och andra karaktärsdrag i landskapet. Lokala förutsättningar och kvaliteter vad avser kulturmiljöförhållanden bör beskrivas i samband med framtagande av underlag för planering. En konsekvensbeskrivning för planerade åtgärder och dess påverkan på kulturmiljön bör upprättas.

Löddesbo. Foto: Per Blomberg 6. 2. N AT U R M I L J Ö O C H G R Ö N S T R U K T U R Naturen kring vägar bidrar till trafikantens upplevelse av det omgivande landskapets naturmiljöer och biologiska mångfald. En tilltalande naturmiljö kan ge ett positivt tillskott till denna upplevelse. Målsättningar En grön och tilltalande närmiljö kring vägar och omgivande bebyggelse bör tillvaratas och tillskapas. I speciellt värdefulla och/eller utpekade områden bör befintliga naturvärden i vägars närområde i möjligaste mån tas tillvara och stärkas. Här får en förändring eller ett ingrepp i landskapet inte medföra att åtgärden ger negativ påverkan på de befintliga naturvärdena. Förutsättningar för biologisk mångfald och sammanhängande vegetationsvolymer bör ges. Naturmiljön bör utnyttjas för bättre inpassning av väg- och broanläggningar i terrängen. Rekommendationer Lokala förutsättningar och kvaliteter vad avser bl.a. vegetation och terrängformer bör beskrivas i samband med framtagande av underlag för planering med tanke på biologisk mångfald och volym. En konsekvensbeskrivning för planerade åtgärder och dess påverkan på naturmiljön bör upprättas. Trafiksäkerheten kan förbättras genom väl vald och rätt placerad vegetation i vägens närområde. 9

Kungsrasten, Hallandsåsen E6. Foto: Yvonne Palm-Lundström 6. 3. L A N D S K A P S B I L D Landskap och bebyggelse berättar en historia av varierande skala och tidsålder. Även om vägtrafikanten inte alltid bär på direkta kunskaper ger utblickar en möjlighet till intryck av harmoni, spänning och estetik. Utblickens längd är bl.a. beroende av fordonets hastighet, därför är väg- och broanläggningars utformning och standard avgörande för värdet av t.ex. öppningar med utblickar i landskapet. Ett behov av bullervallar för att skydda omgivningen från buller och avgaser kan inskränka på trafikantens möjlighet till orienterbarhet och upplevelse av landskapet. Härmed ökar betydelsen av utformning av skärningsslänter och bullervallar. En trafikantupplevelse är också beroende av landskapets och bebyggelsens förutsättningar. Stor betydelse har landskapets terrängformationer, vegetation, kulturuttryck, värdefulla målpunkter, ljussättning av byggnader m.m. Vägen är en del av landskapet och skall därför utformas och anpassas till den miljö den påverkar. Det är viktigt att vägen sköts och underhålls så att den också på sikt kommer att upplevas positivt. Målsättningar Landskap och bebyggelse bör exponeras, där så är möjligt, på ett fördelaktigt sätt. Bra och relevant information bör ges och god orienterbarhet skapas. En säker, trygg och tilltalande vägmiljö ska erbjudas. Detaljer i väganläggningen bör gestaltas och utformas också utifrån närmiljöns synvinkel. Rekommendationer Kommunerna och Vägverket bör i samråd analysera och tillvarata väganläggningars möjlighet att exponera kommunen och regionen på ett attraktivt sätt. Kommunerna kan i sina fysiska planer visa sina intentioner för användning och utformning av marken intill vägarna. För att på ett lättare sätt kunna göra avvägningar kan det vara värdefullt med en bedömning och klassning av olika förutsättningar. Detta kan exempelvis avse annonsläge, tillgänglighet eller ostördhet. Genom samverkan i planeringen kan grönstråk etableras som förstärker intrycket av sevärdheter och utblickar och som därigenom formar en positiv bild av landskapet. 10

Träräcke med stålkärna, väg 106 söder om Kågeröd. Foto: Lennart Andersson. 6. 4. A L L É E R O C H A N N A N V E G E TAT I O N L Ä N G S V Ä G E N Vegetation utmed våra vägar kan försköna vägen för trafikanten och ge en bättre och vackrare inpassning i landskapet. Vegetation utmed vägarna kan, rätt placerad, även höja trafiksäkerheten. En riktigt utformad plantering kan verka optiskt ledande för trafikanten och berätta om vägens sträckning. Dessutom kan den underlätta hastighets- och avståndsbedömning samt minska risken för bländning och ljusstörningar till omgivningen. Vegetation kan också dämpa vindhastigheter och hindra snödrev. Täta planteringar längs vägar, t.ex. alléer, medför i regel lägre hastigheter. Träd alltför nära vägbanan är dock en trafiksäkerhetsrisk och alléer är inte att rekommendera när det gäller bredare vägar med större trafik. Träd ska normalt inte finnas inom säkerhetszonen, se avsnitt 7.2. En avvägning måste dock göras mellan säkerhetsintressen och natur- och kulturmiljövärden. När det gäller träd med högt skyddsvärde som alléer eller gamla grova vägträd kan resultatet i vissa fall bli att man t.ex. väljer att skydda träden med ett räcke. Målsättningar Försköna vägen och resupplevelsen genom varierad vegetation längs vägen. Förbättra vägens inpassning i landskapet genom rätt val och placering av vegetation. Öka trafiksäkerheten genom rätt placerad och utformad vegetation. Rekommendationer Träd bör normalt inte planteras inom säkerhetszonen. Använd istället buskar och annan mjuk vegetation. Vid återplantering av gamla alléer bör avståndet till vägen om möjligt ökas. Placera ny vegetation så att den bidrar till ökad trafiksäkerhet, t.ex. förbättrar den optiska ledningen. Placera vegetationen så att den inte skymmer sikten vid korsningar och utfarter. 11

Golfbana, Bosjökloster. Foto: Gert-Inge Schödin 6. 5. O M R Å D E N F Ö R F R I L U F T S L I V O C H R E K R E AT I O N S A N L Ä G G N I N G A R Människan har ett stort behov av rekreation. Vid såväl områden för friluftsliv som vid rekreationsanläggningar är det betydelsefullt att om möjligt undvika störningar såsom buller, lukt, föroreningar och störande belysning. Bullerfria områden är värdefulla och ska i möjligaste mån bevaras. Utmed befintliga vägar med hög bullernivå är det därför viktigt med bullerskyddande åtgärder. Golfbanor blir ett allt vanligare inslag i landskapet och anläggs ofta i omedelbar närhet till de allmänna vägarna. Det finns därför ett intresse av att tydliggöra vilka riktlinjer som bör följas vid lokalisering och utformning av banorna, så att de inte påverkar trafiksäkerheten negativt samtidigt som de kan vara upplevelseberikande. Målsättning Områden för friluftsliv och rekreationsanläggningar ska i möjligaste mån vara fria från buller. Användandet av områden för friluftsliv och rekreationsanläggningar ska inte hindras eller försvåras av vägen. Rekommendation För att områden för friluftsliv och rekreationsanläggningar ska störas i så liten omfattning som möjligt är samverkan mellan berörda parter viktig. Där vägar utgör en barriär för dem som använder områden för friluftsliv eller rekreationsanläggningar bör det finnas säkra och trygga passager för gång- och cykeltrafikanter. I utpekade bullerfria områden ska uppsatta mål och kriterier för bullerfrihet följas. Vid anläggande av nya golfbanor intill allmän väg bör Vägverkets Rekommendationer för anläggande av golfbanor intill allmän väg (Publikation nr 2003: 73) beaktas. Se www.vv.se. 12

Active Biotech, E22, Lund. Foto: Inger Sellers 6. 6. B E B Y G G E L S E Vägar drar till sig exploateringar, vilka kan ge behov av ytterligare vägutbyggnader. Verksamhetsområden 4 placeras ofta nära viktiga vägar, dels för att synas, dels för att de genererar ett transportbehov. Bebyggelsens gestaltning och placering är av stor betydelse för människors upplevelse av att färdas på en väg. Kommunerna har en viktig uppgift att planlägga och pröva exploatering längs vägarna. Kommunen ska dessutom planlägga så att bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. människors hälsa, möjligheter att ordna trafik och samhällsservice samt möjligheter att förebygga vatten- och luftföroreningar och bullerstörningar. Det är därför inte lämpligt att placera bostäder i direkt närhet av hårt trafikerade vägar. En av kommunens uppgifter är att planera bostadsförsörjningen så att alla i kommunen kan leva i goda bostäder. Bebyggelse bör dessutom placeras och utformas så att hänsyn tas till stads- och landskapsbild och andra betydelsefulla värden samt så att den inte inverkar menligt på trafiksäkerheten. Byggnader ska också ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämpliga för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. 4 Med verksamhetsområde avses industri, handel, lager m.m. 13

Målsättningar Kommunen bör planera vägars närområde vad gäller lämplig markanvändning för t.ex. verksamheter med krav på god tillgänglighet för trafik, annonsläge m.m. Lokalisering bör ske i tydliga avgränsade bebyggelsestrukturer, med lämpligt avstånd till befintlig väg. Ny bebyggelse bör kännetecknas av god arkitektur. Den kan antingen anpassas till den lokala traditionen eller innehålla inslag av ny och framtidsorienterad god arkitektur. För en god helhetsverkan ska bebyggelsen även anpassas till landskapsbilden. Rekommendationer Verksamheter som inte är arbetsintensiva och som är baserade på tunga transporter kan lokaliseras i närheten av lämpliga korsningar. Icke störande verksamheter kan placeras som bullerskärm mellan bostadsområden och väg med mycket trafik. Bostadsområden lokaliseras så att de inte utsätts för buller eller lokal luftförorening. Verksamhets- och bostadsområden placeras och utformas så att de inte orsakar problem med försämrad trafiksäkerhet. Bostäder placeras och/eller utformas så att skyddande anordningar t.ex. bullerskärmar inte ska behöva uppföras. Bostäder lokaliseras med sikte på att minimera transportbehovet och i nära anslutning till en god kollektivtrafik. Bostäder som redan finns i vägens närområde skärmas av från buller så att bullernivån inte överstiger rekommenderade riktvärden. Bebyggelse placeras och utformas så att hänsyn tas till stads- och landskapsbild och andra betydelsefulla värden. Byggnader bör ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämpliga för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. 14

Rastgårdplats Skånegården. Foto: Linda Strömberg 6. 7. S E R V I C E A N L Ä G G N I N G A R Anläggningar för trafikantservice som bensinstationer, turist- och informationsplatser, vägrestauranger, rastplatser och liknande bör ägnas omsorg för att få en utformning som är anpassad till omgivningen, känns trygga och säkra och som kan användas av alla. Serviceanläggningar ska lokaliseras till lägen som är lämpliga från trafiksäkerhetssynpunkt. Byggnader och andra anläggningar bör dessutom lokaliseras så att de inte spolierar eller stör värdefulla utblickar från vägen, skymmer värdefulla landmärken eller ger negativ inverkan på betydelsefulla natur- eller kulturvärden i landskapet. Utformningen bör kännetecknas av god arkitektur, gärna med anknytning till lokal miljö och byggnadstradition. Målsättningar Serviceanläggningar ska i första hand lokaliseras till befintliga anslutningar som vid behov kan byggas ut till en av trafikalstringen påkallad standard. Anläggningarna bör ges en estetiskt tilltalande utformning, med omsorg både vad gäller anpassning till byggnadstradition i omgivningen och till landskapet och dess natur- och kulturvärden. Serviceanläggningar ska utformas så att de kan användas av alla och kännas trygga att besöka för både kvinnor och män. Rekommendationer I samband med detaljplanering och lovhantering bör kommunerna särskilt beakta serviceanläggningars utformning och lokalisering. Stor hänsyn bör tas till betydelsefulla natur- och kulturvärden i landskapet. 15

Busshållsplats väg E22 vid Linderöd. Foto: Bertil Åhsberg. 16 6. 8. K O L L E K T I V T R A F I K A N L Ä G G N I N G A R Med kollektivtrafikanläggningar avses i denna rapport anläggningar för vägtrafik. Det finns dock anledning att också beakta samordning med anläggningar för spårbunden trafik. Ett viktigt steg för att uppnå antagna miljömål är att få fler bilister att gå över till kollektiva färdmedel. För att lyckas i detta arbete är det därför särskilt viktigt att bytespunkter/terminaler ges en attraktiv och användarvänlig utformning samt en geografiskt attraktiv placering. Den service som resenärerna förväntar sig varierar naturligtvis med vilken typ av resa man gör. För det övergripande vägnätet är det oftast fråga om regional- eller fjärrbusstrafik där det kan finnas krav på t.ex. uppställning av bil i anslutning till hållplatsen/ terminalen. Upplysta väderskydd vid handikappanpassade plattformar ter sig som en självklarhet i anslutning till större hållplatser. För hållplatsens faktiska placering blir det dock ofrånkomligen trafiksäkerhetskrav och marktillgänglighet som styr. Stor omsorg måste ägnas anpassning till omgivande miljö. Påverkan på landskap och trafikantupplevelse bör detaljstuderas. Målsättningar Det bör finnas väl utformade gång- och cykelvägar till kollektivtrafikanläggningar samt god tillgång till parkering och plats för uppställning av cyklar. Hållplatser ska etableras där kunderna finns. Hållplatser ska vara tillgängliga för alla. Hållplatserna ska vara väl upplysta, ge skydd mot vind och regn samt utformas så att de känns trygga och säkra att använda. Terminaler och hållplatser ska ges en estetiskt tilltalande utformning. Rekommendationer I samband med detaljplanering och lovhantering ska kommunerna, i samverkan med Skånetrafiken och Vägverket, särskilt beakta utformning och lokalisering av kollektivtrafikanläggningar. Riktlinjer för utformning av busshållplatser finns i Skånetrafikens Hållplatshandbok 2004.

Sony Ericsson, Lund. Foto: Linda Strömberg 6. 9. S K Y LTA R M. M. Skyltar kan indelas i två huvudgrupper, vägmärken (som finns angivna i vägmärkesförordningen) respektive reklamskyltar eller andra skyltanordningar. Vägmärken används för att på olika sätt informera trafikanterna under färd och därför är det viktigt att de inte utsätts för störande konkurrens av andra anordningar, som exempelvis reklamskyltar. Viss reklam kan i begränsad omfattning vara ett tillskott, men den måste då innehålla för trafikanten relevant information. I trafikmiljöer med mycket trafik och högt tempo krävs stor uppmärksamhet för att kunna framföra fordonet på ett trafiksäkert sätt. I sådana miljöer måste stor restriktivitet mot reklam tillämpas. Natur- och kulturlandskapet har så stort värde att det i allt väsentligt bör hållas fritt från reklamanordningar. Även mycket väl utformade skyltar kan upplevas som störande och förfulande om de placeras i dessa områden. För reklamanordningar bör sådana områden väljas som från landskapsbildssynpunkt är minst känsliga, exempelvis de som redan domineras av människans påverkan (d.v.s. urbana miljöer). Användning av vägmärken regleras i Vägmärkesförordningen (VMF). För reklamskylt eller annan skyltanordning som inte finns angiven i VMF krävs tillstånd enligt plan- och bygglagen (PBL), väglagen (VägL) och/eller lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning (LGS). Se bilden nedan. Olika lagars tillämpning gällande skyltning. 17

Målsättningar Skyltning ska ge trafikanterna bra och relevant information. Reklam ska placeras och utformas på ett från trafiksäkerhetssynpunkt acceptabelt sätt. Antal reklamskyltar och andra reklamanordningar ska minimeras. Rekommendationer Skyltar ska placeras så att de inte utgör en påkörningsrisk eller skymmer sikten för trafikanterna. Skyltar ska placeras så att de inte stör bevarandevärda utblickar och vyer eller verkar förfulande i natur- och kulturlandskapet. Kommunerna kan vid behov utarbeta riktlinjer beträffande skyltning utanför planlagt område. Regler kan införas i detaljplaner beträffande storlek, placering och utformning av skyltar på fristående pelare. Beträffande reklamskyltar och andra reklamanordningar rekommenderas vidare att de normalt placeras på byggnadsfasad och anpassas till denna samt att budskapet på skylten har en tydlig koppling till i byggnaden pågående verksamhet. de utformas på ett stilrent sätt med enkel och tydligt läsbar information. glasfronter eller annat material som kan förorsaka bländning undviks. bildväxlande skyltar och skyltar med rullande text inte tillåts. flaggor och flaggspel anpassas till omgivningen samt lokaliseras och utformas på sådant sätt att de inte medför fara för trafikanterna. 6. 1 0. M A S T E R Den snabbt växande mobiltelefonmarknaden behöver ett sammanhängande nät av distributionsmaster. Deras påverkan på stads- och landskapsbild ställer stora krav på noggranna studier vad avser landskapets förutsättningar, masters och ekonomibyggnaders utformning och placering. Det är önskvärt att flera operatörer nyttjar samma mast, vilket reducerar antalet master. Master prövas dels enligt plan- och bygglagen (PBL), dels enligt miljöbalken (MB). Både bygglov och tillstånd krävs för att uppföra radio- och telemaster. Skälen till att åtgärderna bl.a. är lovpliktiga är huvudsakligen att master utgör framträdande inslag i stads- eller landskapsbilden. Ett annat skäl är säkerhetsaspekter, vilket förklarar varför Försvarsmakten och Luftfartsverket medverkar i hanteringen av dessa ärenden. Målsättningar Behovet av master bör minimeras, d.v.s. arbetet inriktas på samordning och samutnyttjande. Vid placering av master bör stor hänsyn tas till landskaps- och bebyggelsekaraktär. Master ska placeras och utformas på ett från trafiksäkerhetssynpunkt acceptabelt sätt. Rekommendationer Vid prövning av nya master bör ett av kriterierna vara de riktlinjer som anges i Vägverkets rekommendationer avseende placering av mobilmaster intill vägar (Publikation 2001:110). Se www.vv.se. Kommunerna bör i sin planering tydliggöra att avståndet till vägområdet ska vara minst mastens totalhöjd. Utförligare rekommendationer om vägvisning och skyltning finns i Vägverkets handböcker Vägvisning till inrättningar och serviceanläggningar samt reklam, anslag och information (Publikation 2003:19) och Vägvisning till turistiskt intressanta mål (Publikation 2003:20). Se www.vv.se. 18

Vindkraftverk, väg 108, Lund. Foto: Inger Sellers 6. 1 1. V I N D K R A F T V E R K Många kommuner har utarbetat en policy för handläggning och lämplig placering av vindkraftverk, vilket bör ske i samråd med grannkommunerna och Länsstyrelsen. Någon egentlig enhetlig strategi har inte utvecklats för regionen. Länsstyrelsen har dock kartlagt faktorer som påverkar lokalisering och beslutsprocess för vindkraftverk. Vindkraftverk prövas dels enligt plan- och bygglagen (PBL), dels enligt miljöbalken (MB). Bygglov krävs för att uppföra vindkraftverk. Dessutom krävs antingen Länsstyrelsens tillstånd eller anmälan till kommunen. Skälen till att åtgärderna bl.a. är lovpliktiga är huvudsakligen att vindkraftverk utgör framträdande inslag i landskapsbilden. Ett annat skäl är säkerhetsaspekter, vilket förklarar varför Försvarsmakten och Luftfartsverket medverkar i hanteringen av ärenden av detta slag. Målsättningar Vindkraftverk bör samlas i mindre grupper. Vid placering av grupper av vindkraftverk bör stor hänsyn tas till landskapets och bebyggelsens karaktär. Vindkraftverk ska placeras och utformas på ett från trafiksäkerhetssynpunkt acceptabelt sätt. Rekommendationer Vid prövning av nya vindkraftsanläggningar bör ett av kriterierna vara Boverkets handbok Planering och prövning av vindkraftsanläggningar (januari 2003). Kommunerna bör i sin planering tydliggöra att avståndet till vägområdet ska vara minst vindkraftverkets totalhöjd, dock minst 50 m. Reklam på vindkraftverk ska undvikas. 19

Bullervall, väg 111, Lerberget. Foto: Gert-Inge Schödin 6. 1 2. B U L L E R S K Ä R M A R, B U L L E R VA L L A R, M U R A R O C H P L A N K Genom bullerskärmar och bullervallar kan ljudnivån utmed högtrafikerade vägar sänkas och boendemiljön förbättras. Även där ljudnivån inte överskrider rekommenderade riktvärden finns många gånger önskemål om att skärma av vägtrafiken. Det är viktigt att placering och utformning av dessa anläggningar sker med hänsyn till trafiksäkerhet, landskapsbild och värdefulla natur- och kulturvärden. Om omgivningen är känslig t.e.x. ur kulturmiljösynpunkt bör andra åtgärder övervägas, exempelvis sänkt hastighet eller annan ytbeläggning. För att uppnå god bullerdämpning vill man i regel placera bullerskärmar och bullervallar så nära vägen som möjligt. Bullerskydd måste dock, liksom murar, plank och andra oeftergivliga anordningar, placeras på sådant avstånd och med sådan utformning att trafiksäkerheten inte försämras. Generellt krävs bygglov för plank, medan marklov krävs för bullervall inom detaljplan. Inom område med detaljplan och i de fall där bygglov erfordras är kommunen tillståndsmyndighet. Där bygglov inte erfordras samt där detaljplan saknas är länsstyrelsen tillståndsmyndighet enligt 45 och 47 väglagen. Enligt 45 prövas anläggningar som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande. Enligt 47 prövas anläggningar som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. Om anläggningen kan komma att väsentligt ändra naturmiljön ska anmälan för samråd göras hos länsstyrelsen i enlighet med 12 kap 6 miljöbalken. Bullerskyddsområde Ekvivalentnivån 55 dba uppnås på olika avstånd från vägmitt till fasad beroende på bl.a. årsmedeldygnstrafik, andel tung trafik, vägbredd och hastighet. Se exempel nedan. Hastighet ÅDT fordon Varav Vägbredd Avstånd (m) från vägmitt till km/h antal/dygn lastbilar % m fasad för att uppnå 55 dba 110 30 000 12 23 240 110 10 000 12 23 115 90 10 000 10 13 85 90 5 000 10 7,5 55 70 10 000 10 13 60 70 5 000 10 6,5 40 50 7 500 13 10 35 50 3 000 10 6,5 20 Observera att ovanstående exempel förutsätter plan mark mellan väg och fastighet. 20

Bullerskärm, väg E6, Vellinge. Foto: Inger Sellers Målsättningar Bullerskydd (skärmar eller vallar) ska ge en effektivt bullernedsättande effekt. Bullerskydd ska endast uppföras där behov finns att sänka ljudnivån. Bullerskydd, murar och plank bör utformas och gestaltas med stor hänsyn till omgivningen. Bullerskydd, murar och plank får inte försämra trafiksäkerheten eller vara till olägenhet från driftsynpunkt. Rekommendationer Bullerskydd, murar och plank ska placeras så att de inte utgör en påkörningsrisk. inte skymmer sikten för trafikanterna. inte förhindrar effektiv snöröjning eller bidrar till drivbildning. inte försämrar vägens vattenavrinning. inte stör bevarandevärda utblickar och vyer samt tar hänsyn till betydelsefulla natur- och kulturvärden i landskapet. I Vägverkets dokument Vägars och gators utformning, VGU (Publikation 2004:80) finns funktionskrav för bullerskydd angivna. Där finns också rekommendationer beträffande vilka säkerhetsavstånd som behövs mellan väg och oeftergivliga föremål samt vilka frisiktsområden som behövs vid korsningar och utfarter. God trafiksäkerhetsstandard enligt VGU ska alltid eftersträvas. Se www.vv.se. Bland annat för att bedöma risken för drivbildning utarbetar Vägverket Region Skåne för närvarande (2004 2005) Rekommendationer för placering av bullervall och bullerplank i anslutning till allmän väg. Riktvärden för vägtrafikbuller Riksdagen har i samband med Infrastrukturpropositionen 1996/97:53 fastställt följande riktvärden för buller: Riktvärden för trafikbuller som normalt inte bör överskridas vid nybyggnation av bostadsbebyggelse eller vid nybyggnation eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur: 30 dba ekvivalentnivå inomhus 45 dba maximalnivå inomhus nattetid 55 dba ekvivalentnivå utomhus (vid fasad) 70 dba maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostad. Vid tillämpning av riktvärdena vid åtgärder i trafikinfrastrukturen bör hänsyn tas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. I de fall utomhusnivån inte kan reduceras till nivåer enligt ovan bör inriktningen vara att inomhusvärdena inte överskrids. 21

Damm, väg 11, Staffanstorp. Foto: Gert-Inge Schödin 6. 1 3. D A M M A R, T R A N S F O R M AT O R S TAT I O N E R, K R A F T L E D N I N G S S T O L PA R M. M. Alla typer av oeftergivliga anordningar, t.ex. byggnader, transformatorstationer, kraftledningsstolpar och gödselbrunnar, måste placeras så att trafiksäkerheten inte försämras. De får inte utgöra en trafiksäkerhetsrisk vid en eventuell avåkning eller placeras på sådant sätt att sikten i korsningar eller på andra ställen försämras. Även andra anläggningar, t.ex. dammar, kan utgöra en trafikfara om de placeras för nära vägen. Placering och utformning måste även ske med hänsyn till natur- och kulturmiljön samt landskapsbild. Inom område med detaljplan och i de fall där lov erfordras är kommunen tillståndsmyndighet. Där lov inte erfordras samt där detaljplan saknas är länsstyrelsen tillståndsmyndighet enligt 45 och 47 väglagen. Enligt 45 prövas anläggningar som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande. Enligt 47 prövas anläggningar som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. Målsättningar Byggnader och andra anläggningar får inte försämra trafiksäkerheten. Byggnader och andra anläggningar bör placeras och utformas med hänsyn till omgivningen. Rekommendationer Byggnader och andra anläggningar ska placeras så att de inte utgör en påkörningsrisk. inte skymmer sikten för trafikanterna. inte förhindrar effektiv snöröjning eller bidrar till drivbildning. inte försämrar vägens vattenavrinning. inte stör bevarandevärda utblickar och vyer samt tar hänsyn till betydelsefulla natur- och kulturvärden i landskapet. I Vägverkets dokument Vägars och gators utformning, VGU (Publikation 2004:80) finns rekommendationer beträffande vilka säkerhetsavstånd som behövs mellan väg och oeftergivliga föremål samt vilka frisiktsområden som behövs vid korsningar och utfarter. God trafiksäkerhetsstandard enligt VGU ska alltid eftersträvas. Se www.vv.se. 22

Farligt gods, väg 108 vid Hyby. Foto: Gert-Inge Schödin. 6. 1 4. FA R L I G T G O D S I den fysiska planeringen är det viktigt att transporter med farligt gods kanaliseras till lämpliga leder, där framkomlighet och säkerhet är stor. Detta innebär att vägar med hög utformnings- och driftstandard i första hand bör nyttjas. Länsstyrelsen har ansvar för utpekandet av ett sådant rekommenderat vägnät för transporter med farligt gods. I den fysiska planeringen ska hänsyn tas till de hälso- och säkerhetsrisker som finns där farligt gods transporteras eller förvaras. Enligt Boverkets rekommendationer ska bebyggelse och annan verksamhet om möjligt förläggas med ett skyddsavstånd på minst 100 m från farligtgodsleder. Anläggningar som alstrar transporter med farligt gods bör förläggas till industriområden med goda anslutningar till det rekommenderade vägnätet för farligt gods. I övrigt bör rekommendationerna från Boverkets rapport Bättre plats för arbete (1995:5) följas. Lokalisering av vattentäkter intill vägar rekommenderade för farligt gods bör så långt som möjligt undvikas. Om det inte går att undvika bör särskilda åtgärder vidtas längs vägarna. Exempelvis kan diken förses med tätskikt, särskilda uppsamlingsbrunnar anordnas etc. Se vidare i Vägverkets handbok Ytoch grundvattenskydd (Publikation 1995:1). Se www.vv.se. Länsstyrelsen arbetar för närvarande (år 2004-2005) med projektet RIKTSAM, Riktlinjer för riskhänsyn i samhällsplaneringen, avseende transportleder för farligt gods på väg och järnväg. I projektet tas ett dokument fram som tydliggör de grunder Länsstyrelsen tillämpar i granskningen av beslutsunderlag som berör vägar och järnvägar där farligt gods transporteras. Dokumentet är utformat så att det ska vara ett hjälpmedel och stöd vid upprättande av beslutsunderlag. Målsättning Fysisk planering ska beakta hälso- och säkerhetsrisker i samband med transport av farligt gods. Rekommendationer Bebyggelse eller annan verksamhet bör förläggas med beaktande av de skyddsavstånd från rekommenderad väg för farligt gods som RIKTSAM anger. Anläggningar som alstrar transporter med farligt gods bör ha goda anslutningar till farligtgodsleder. Vattentäkter bör undvikas intill vägar rekommenderade för farligt gods. 23

7. T R A F I K S Ä K E R H E T 7. 1. B Y G G N A D S F R I T T AV S T Å N D Målsättningen med den av riksdagen beslutade nollvisionen är att ingen ska behöva dödas eller skadas svårt i trafiken. Genom vägombyggnader och fysiska åtgärder på det befintliga vägnätet kan trafiksäkerheten förbättras. Vägområdet kan t.ex. göras mera förlåtande vid en eventuell avåkning, genom att uppstickande brunnar och andra oeftergivliga föremål tas bort. Även utformning och användning av området utanför vägområdet påverkar trafiksäkerheten. Oeftergivliga föremål i vägens närhet kan vålla svåra skador vid en avåkningsolycka. Olika företeelser i närområdet kan distrahera bilföraren och dra uppmärksamheten från vägen och trafiken. Byggnader och andra anläggningar eller anordningar som kan inverka menligt på trafiksäkerheten får därför inte utan länsstyrelsens tillstånd uppföras inom det så kallade byggnadsfria avståndet (47 väglagen). Detta avstånd är generellt 12 meter från vägområdet, men har utmed de flesta större vägarna i länet utökats till 30 eller 50 m. Länsstyrelsens tillstånd behövs dock inte inom detaljplan eller för åtgärd som kräver bygglov. 7. 2. S Ä K E R H E T S Z O N Byggnader ska i normalfallet placeras utanför det byggnadsfria avståndet, medan vissa andra anläggningar av olika skäl kan behöva uppföras på mindre avstånd från vägen. Om starka skäl finns för att placera en anläggning inom det byggnadsfria avståndet är det dock viktigt att trafiksäkerhetsaspekten, t.ex. påkörningsrisken, beaktas. Säkerhetszonen är en zon närmast vägbanan utformad för att minska skaderiskerna i avkörningsolyckor. Oeftergivliga föremål ska normalt inte förekomma i säkerhetszonen om inte räcke skyddar mot påkörning. Hur bred säkerhetszon som behövs beror bland annat på utformningen av sidoområdet, och på tillåten hastighet på vägen. Förenklat, utan hänsyn tagen till sidoområdestyp, innebär god trafiksäkerhetsstandard enligt Vägverkets dokument Vägars och gators utformning, VGU (Publikation 2004:80) följande bredd på säkerhetszonen: Tillåten hastighet 50 km/tim 3 m 70 km/tim 7 m 90 km/tim 9 m 110 km/tim 11 m Säkerhetszon 24 Rensning sidområde. Foto: Kerstin Ericsson Den bredd som behövs kan både vara större och mindre än ovanstående värden. I kurvor med liten radie behöver säkerhetszonens bredd ökas i ytterkurvan och kan minskas i innerkurvan. I tätortsmiljö kan säkerhetszonens bredd minskas på vissa gator. Vid 50 km/tim kan t.ex. en smalare säkerhetszon accepteras på vissa lågtrafikerade gator som inte inbjuder till höga hastigheter. Vid 30 km/tim behöver inga krav ställas om gatan är så utformad att huvuddelen av trafikanterna inte förväntas överskrida 30 km/tim. Säkerhetszonens bredd och utformning beskrivs mera detaljerat i VGU. Se www.vv.se. God trafiksäkerhetsstandard bör normalt väljas vid nybyggnad och vid gynnsamma förutsättningar vid förbättrings- och ombyggnadsåtgärder. Olika åtgärder vidtas för att göra sidoområdet säkrare utmed det befintliga vägnätet. Oeftergivliga stolpar byts ut mot eftergivliga, uppstickande brunnar sänks, farliga stenar tas bort. Men det finns också andra företeelser som inte är lika självklara att ta bort. Avvägningar måste göras mellan säkerhetsintressen och natur- och kulturmiljövärden som t.ex. alléer, gamla grova vägträd och milstenar. I vissa fall har träd med högt skyddsvärde behövt skyddas med räcke. Vid återplantering av alléer bör möjligheten att öka avståndet mellan träd och väg beaktas.

Fri sikt i korsning. Foto: Gert-Inge Schödin 7. 3. K O R S N I N G A R O C H A N S L U T N I N G A R Siktområdet ska ge sådan sikt att väntande förare vågar och kan köra ut i korsningen på ett trafiksäkert sätt. Dessutom ska förare på primärvägen ges möjlighet att i god tid upptäcka väntande fordon på sekundärvägen. För att uppnå god trafiksäkerhetsstandard vid väjningsplikt behövs enligt Vägverkets dokument Vägars och gators utformning, VGU (Publikation 2004:80) följande siktsträckor åt båda håll. att föraren i en stor personbil ska kunna se trafiken, utan att någon del av bilen rullas ut på vägen, behöver dock fri sikt finnas från en punkt minst 3 m in på utfarten. För ny eller ändrad anslutning till allmän väg krävs tillstånd från väghållningsmyndigheten enligt 39 Väglagen. Detta gäller inte i fråga om enskilda vägar som är redovisade i detaljplan eller förutsatta i områdesbestämmelser. Tillåten hastighet Siktsträcka 50 km/tim 110 m 70 km/tim 170 m 90 km/tim 240 m 110 km/tim 320 m För god trafiksäkerhet ska enligt VGU, se www.vv.se, fri sikt finnas längs primärvägen från en punkt 5 m in på sekundärvägen. Vid mindre utfarter med liten trafik, t.ex. tomtutfarter, bör en något lägre siktstandard kunna accepteras. Siktsträckorna bör vara desamma, men kan mätas från en punkt närmare primärvägen. För Fri sikt i korsning. 25

8. A N S VA R O C H G E N O M F Ö R A N D E Barn på gång- och cykelväg i Kristianstad. Foto: Yvonne Palm-Lundström Det är värdefullt om mål och rekommendationer som anges i detta dokument tas med i kommunernas och Vägverkets fysiska planering och även används som stöd vid upprättande av kvalitetsprogram för enskilda projekt. 8. 1. G E M E N S A M T A N S VA R I en planeringssituation med många berörda parter och olika allmänna och enskilda intressen är det väsentligt med samråd och dialog mellan parterna, för att kunna göra avvägningar mellan olika, ofta motstridiga intressen. Kommuner, myndigheter, enskilda markägare, organisationer och andra med kunskap om platsens förutsättningar är viktiga för att göra bra avvägningar i kommunala beslut. Samråd i olika former under bl. a. plan- och vägprocesser möjliggör att en initierad dialog kan resultera i bra markanvändning och genomtänkt utformning och gestaltning. Utöver vanliga planinstrument som detaljplan, områdesbestämmelser, riktlinjer/rekommendationer i översiktsplan kan bl. a. exploateringsavtal och kvalitetsprogram upprättas i samband med genomförandet av enskilda projekt. En mängd nationella mål och olika lagstiftning för sektorsområden och planprocesser är grundläggande strukturer och instrument för att effektivisera och ge ändamålsenlig markanvändning, också i vägars närområde, utifrån enskilda och allmänna önskemål. Alla har gemensamt ansvar att arbeta efter den av riksdagen beslutade nollvisionen, att ingen ska behöva dödas eller skadas svårt i trafiken. Det är därför viktigt att åtgärder utmed vägarna också prövas med utgångspunkt från trafiksäkerhetsintressena. Likaså är det ett gemensamt ansvar att jämställdhetsglasögon tas på vid all planering av den fysiska miljön. Riksdagen har antagit nationella mål för jämställdhet som utgör grunden för regeringens jämställdhetspolitik och som ska integreras i all statlig verksamhet. Nedan beskrivs rollerna mellan stat och kommun. Här ges även exempel på hur målen och rekommendationerna kan arbetas in i planer och program. 26