Att påverka lärande och undervisning

Transkript

1 Camilla Skoglund Elevers medskapande i lärprocessen 7,5 p Att påverka lärande och undervisning

2 Inledning Jag har intervjuat fyra elever, i den klass som jag är klassföreståndare för, kring vad de får vara med och bestämma om i skolan samt vad de skulle vilja vara med och bestämma om. Jag har valt ut fyra elever som jag vet tycker mycket och inte drar sig för att säga vad de tycker. Jag valde två flickor och två pojkar. Jag skrev hem till föräldrarna och berättade om uppgiften jag har haft och så frågade jag om det var okej att jag intervjuade deras barn. Jag förklarade också för barnen innan varför jag ville prata med dem. De fick sedan tillsammans med sina föräldrar ta beslutet om jag fick intervjua dem. Alla tyckte det skulle vara spännande och tackade ja. Frågorna jag ställde var: Hur får du vara med och bestämma vad du vill lära dig? Vad skulle du vilja vara med och bestämma om? När och hur lär du dig bäst? Vad får du vara med och bestämma om? Hur bestämmer vi i 3 d? Jag har en klass med 21 elever. Två av barnen i klassen har föräldrar från andra länder, Rumänien respektive Tyskland. Dessa två elever tillhörde inte den lilla grupp som jag intervjuade. Det var inte ett medvetet val, det bara föll sig så. Sunnerstaskolan ligger i ett område där flertalet boende har hög utbildningsnivå. Detta gäller också mina elevers föräldrar. Jag vet att föräldrarna tycker, tänker och kräver mycket hos oss. De vill ha stor insyn i vårt arbete och kommer gärna med goda råd och kommentarer kring hur vi arbetar och varför. Till största delen är denna feedback från föräldrarna positiv. Många tycker att elevinflytande är viktigt och att det är något som ska tränas tidigt, det har jag förstått genom de utvecklingssamtal som vi har haft. Jag har haft förmånen att ha den här klassen sedan de gick i ettan, de går nu i trean. Alltså känner jag barnen väldigt bra och även föräldrarna tycker jag att jag har ganska bra koll på. Intervjuerna med dessa fyra barn gav mycket tankar kring elevinflytande och vad det kan vara. Jag skulle gärna göra samma intervju med alla barn i klassen för att få syn på fler tankar, mönster och idéer.

3 Litteratur Lpo 94 säger följande under punkt 2.2 Kunskaper: Skolan ska bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära skall utgöra en grund för undervisningen. Lärarna skall sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former. Under punkt 2.3 Elevernas ansvar och inflytande står följande: De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig, skall omfatta alla elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förutsätter att de tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön, samt att de får ett reellt inflytande på utbildningens utformning. Detta kopplat till vad eleverna som jag intervjuat har svarat stämmer ganska bra överens. Barnen vet att de kan påverka genom olika arbetssätt, olika mötesformer t.ex. klass- och elevråd, de kan påverka genom val av material för att öva ett visst moment, t.ex. plus eller minus i matematik. De önskade också att vi skulle börja temaområden med att ta reda på vad alla ville veta mer om, då tar man verkligen tillvara på utforskande, nyfikenhet och lust att lära. Även det var en sak som barnen framförde i intervjuerna, är man intresserad av det man håller på med så lär man sig bättre! När man fortsätter att läsa i Lpo 94 och kommer till Riktlinjer under punkt 2.3 står följande: Läraren skall utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan. Läraren skall se till att alla elever oavsett kön, och social och kulturell bakgrund får ett inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll, samt att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad. Det här kan jag känna slår huvudet på spiken när jag jämför med svaren jag fått av barnen. De vill gärna vara med och påverka, men de vet inte riktigt hur. Om det beror på att de fått för dålig träning eller att de helt enkelt är för små/unga vet jag inte. Illeris talar om Lärandets tre dimensioner (Illeris, 2007, sid. 41 ff.) En av dessa dimensioner är drivkraften eller tillägnelseprocessen. Illeris säger att drivkraftsdimensionens tre signalord är motivation, känslor och vilja, och det understryker det som kommit fram i mina elevsamtal,

4 att om man gillar det man gör då kan man också lära sig bättre. Man måste, säger Illeris vidare, mobilisera en mental energi för att kunna lära, och den mobiliseringen bidrar till att vi bevarar vår mentala och kroppsliga balans. Även innehållsdimensionen är värd att nämnas här, vars signalord enligt Illeris är kunskap, förståelse och färdigheter. Har man kunskapen kan man förstå och även utveckla sina färdigheter inom ett område. Men man måste ha grunderna innan man kan jobba helt på egen hand. Detta nämner också Wood (Wood, 1999, sid. 113 ff.) då han talar om delaktighet och samspel mellan barn och vuxen. Han skriver kring Vygotskijs begrepp proximal utveckling som beskriver skillnaden mellan det man klarar på egen hand och det man klarar med hjälp av någon annan. Just Woods undersökning handlar om barn som är 3 och 4 år gamla som ska bygga torn med klossar utifrån ett foto. Han kommer fram till att barn som är under sju år inte klarar av att lösa problemet utan hjälp men att en del barn som fick undervisningshjälp av sina mammor lyckades med uppgiften på egen hand. Detta kan appliceras även på de tidigare åren i skolan och kopplas till svaren jag fick av barnen, de vill ha handledning för att sedan få göra små egna utflykter i sitt eget lärande. Wood hänvisar också till Rogoff (Rogoff, 1990) och hans uttryck styrd delaktighet, som rymmer flera generella kännetecken: 1 Handledaren eller läraren utgör en bro mellan elevens (barnets) existerande kunskaper och färdigheter och de krav som den nya uppgiften ställer. På egen hand kan en novis inte vara medveten om förhållandet mellan uppgiftens krav och de relevanta kunskaper som han eller hon redan besitter och misslyckas därför, trots att individen i fråga med lite hjälp skulle kunna lyckas med uppgiften. 2 Genom att erbjuda hjälp och instruktioner i samband med den lärandes aktivitet kan läraren ge struktur som stöd åt elevens problemlösning. En elev kan vara så inriktad på sina omedelbara handlingar att han eller hon tappar överblicken och förlorar det övergripande målet ur sikte. En lärare kan då och då påminna om vad det egentligen är som eleven ska göra. 3 Även om eleverna är inbegripna i vad som för dem till en början utgör ett omöjligt problem kan en styrd delaktighet säkerställa att de får en aktiv roll vid inlärningen och problemlösningen och att de kan bidra en lösning av problemet. 4 Effektiv vägledning och handledning innebär att man överlåter ansvar från den vuxne till barnen. (Wood, 1999, sid. 115)

5 Illeris talar om att barn vill erövra världen (Illeris, 2007, sid. 236). Han hänvisar till Piagets stadieteori och säger att läromässigt är det naturligtvis viktigt att den kognitiva läroförmågan utvecklas gradvis under barndomen samt att ett annat viktigt förhållande är att barn i grunden är inställda på att låta sig vägledas av sina föräldrar och andra vuxna när det gäller vad de ska lära sig och hur det ska lära sig det. Vidare säger Illeris att barn är också beredda på att acceptera förklaringar om att lärande på ett visst område kan vara bra eller väsentligt för dem senare i livet, även om de inte kan överblicka detta för tillfället. Det här tror jag är en stor del av förklaringen till att jag fick de svar jag fick av barnen som jag intervjuade, de är vana från tidigaste starten i livet att vuxna finns till hands och handleder och guidar, oavsett vad det gäller. Samtidigt är det oerhört viktigt att ta till sig Wehner-Godées tankar kring ett aktivitetspedagogiskt förhållningssätt. Hon säger att när vi väl börjar bli medvetna om hur många olika strategier det förekommer för att hantera ett och samma problem, kräver det korrigeringar av arbetssättet. Lärarens/pedagogens strategier blir inte längre de enda gångbara. Den stora frågan blir då: Hur kan mångfalden användas i nya lärosituationer? (Wehner-Godée, 2006, sid. 104 ff.) Barn/elever vill påverka sitt lärande, man kanske får ge dem en knuff i rätt riktning, men oftast har de fantastiskt många bra idéer som man kan ta tillvara. Diskussion Utifrån mina elevintervjuer och den litteratur jag har läst kan jag känna att, ja, barnen vill påverka men vet inte riktigt hur. De är ganska nöjda med att en vuxen styr och bestämmer. Det de vill påverka handlar till stor del om det vardagliga livet i skolan, vilken mat man äter i matsalen, via klass- och elevråd så kan man vara med och framföra det man funderar på och får direkt respons på om önskemål tillgodoses eller inte, och om inte så får man ett snabbt svar från rektor som är den som ansvarar för elevrådet på vår skola. Man vill också vara med och påverka vad man ska göra på lektionerna till viss del. Jag tycker att jag kan koppla det till både Illeris, Wood, Rogoff och Wehner-Godée, som jag har försökt visa på i litteraturdelen här ovan. Mina funderingar kring detta styr mig mot tanken att barn, åtminstone i de yngre åldrarna, faktiskt vill bli styrda av en lärare/vuxen och tycker det är skönt med handledning.

6 Det jag kan se som sammanbinder de intervjuade barnens tankar är att de faktiskt inte kan komma på något stort som de skulle vilja vara med och bestämma om. De tycker det är skönt att det finns en fröken/vuxen som talar om vad som ska hända. Ett barn säger att Om barnen fick bestämma skulle alla vilja ha fritt arbete, och det är inte bra. Bäst att en lärare bestämmer lite grann. Ett annat barn säger det kan bli ojämnt, en del har precis hunnit lära sig något då vill alla andra gå vidare. Då känner man sig stressad om man ligger efter. Två av barnen säger dock att det är jättebra när man frågar alla innan t.ex. ett temaområde som rymden vad man vill veta mer om och så tar man reda på det under tiden som man arbetar med temat. Ett barn säger också att det vore kul att prova på att planera själv. Min kompis har så. Det är svårt i början men lättare när man fått testa tror jag. Min kompis tycker det är bra. Jag tycker det låter konstigt. Det beror på vad man är van vid. Ett barn säger också att det är bra som det är. Det kan bli konstigt för att det kan bli konstiga önskemål. Lärarna VET vad vi behöver lära oss. Den största frågan för mig är hur jag i mitt dagliga arbete skulle kunna få eleverna mer delaktiga, för det vet jag att jag verkligen behöver arbeta med. Krävs det att man arbetar flera vuxna kring barnen? Eller kan man få till det när man har det som jag, man är ensam lärare på en klass och har inte någon annan vuxen att tillgå när det gäller planering av t.ex. temaområden och liknande? Jag har tidigare arbetat på en skola där vi hade en förskoleklass och två stycken år 1 3-grupper med vardera 30 barn. Vi var en förskollärare, tre grundskollärare och tre fritidspedagoger på dessa ca 75 barn. Där kunde vi verkligen ta tillvara barnens intressen och olika lärstilar och behov när vi hade våra temaområden. Detta arbetssätt saknar jag på min nuvarande arbetsplats och jag tror att detta sätt att arbeta är en förutsättning för att orka och hinna med t.ex. ett temaområde där man ska tillvarata många olika önskemål. Detta skulle jag vilja arbeta kring på min arbetsplats, förutsatt förstås att det finns andra kollegor som vill hänga på mina tankar kring detta med att faktiskt vara ARBETSLAG som delar på barnen, så att alla barn verkligen blir allas barn och att man känner att man kan stötta varandra i det arbetet. Det underlättar så fantastiskt mycket när flera kloka människor tänker tillsammans och mot samma mål!

7 Litteraturlista Illeris, K. (2007) Lärande. Studentlitteratur Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94). Lärarens handbok (2005) Lärarförbundet Wehner-Godée, C. (2006) Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber Wood, D. (1999) Att lära sig tänka och att lära sig lära. Hur barn tänker och lär. Lund: Studentlitteratur