Coachingmetodik som pedagogiskt verktyg i scenkonstnärlig utbildning

Transkript

1 Projektförslag: Coachingmetodik som pedagogiskt verktyg i scenkonstnärlig utbildning 1. Projektförslagets namn: Coachingmetodik som pedagogiskt verktyg i scenkonstnärlig utbildning 2. Bakgrund De konstnärliga utbildningarna vid Göteborgs universitet vilar på samma idégrund som alla motsvarande utbildningar i övriga delar av världen. Den s k mästar- lärling- traditionen (hantverkstraditionen) är den grundläggande och den starkaste delkulturen 1. Genom de senaste decenniernas olika reformer inom högskolan har denna kompletterats med ny kunskap, andra traditioner och nya arbetssätt. Detta har berikat och utvecklat verksamheten såväl vad gäller utbildningarna och undervisningen som vad gäller konstnärliga respektive pedagogiska utvecklingsarbeten och forskning. Att bli en del av ett stort universitet har förändrat situationen för de scekonstnärliga utbildningarna på många sätt. Vetenskapliggörandet av utbildningarna har gett en ökande insikt om verbaliserad reflektion och utvecklandet av forskarutbildningar inom det konstnärliga området har till väsentlig del drivits från Göteborgs universitet. HSM och dess föregångare (Musikhögskolan, Teaterhögskolan och Operahögskolan) har under långa perioder varit mycket aktiva inom sina verksamhetsområden och har varit förebildande både på nationellt och internationellt plan. Samverkan inom vårt eget universitet, nationell samverkan liksom internationell samverkan och internationella samarbetsprojekt har ytterligare förändrat såväl självbild och verksamhet som gett förändrad insikt och utsikt. Utbildningskulturen inom musik respektive teater har än så länge inte varit föremål för så mycket forskning. Två något äldre musiketnologiska undersökningar finns där konservatoriekulturen beskrivs bl.a. som en kombination mellan en 1 Utbildningarna vid Högskolan för scen och musik - HSM vilar på tre undervisningstraditioner och dessa har vuxit in i utbildningen i olika skeden av institutionens historia. Traditionerna är: hantverkstradition/mästar- lärlingtradition där mästaren står för en egen och självständig syn och kunnande och förmedlar denna helhetssyn till sina lärlingar seminarietraditionen fokus på lärarkunskap och med stora andelar praktik, metodik, pedagogik; förmedling, kommunikation vetenskaplig tradition med fokus på den teoretiska kunskapen, teori, reflektion och analys Samtliga utbildningsprogram inom HSMs ram vilar på dessa tre ben, men med tyngdpunkten förlagd på olika sätt eller med olika mängder från de tre traditionerna.

2 högskolekultur, en mästarkultur och den kultur som genereras från det efterföljande yrkeslivet 2. Under de senaste åren har några avhandlingar tillkommit bl.a. en i Norge som beskriver processen att införa improviserad musik som ett utbildningsprogram vid ett befintligt norskt konservatorium med företrädesvis västerländsk konstmusik 3. I detta sammanhang är en avhandling från Danmark mer intressant. Den sociolo- giskt orienterade studien 4 om musikkonservatoriet i Köpenhamn presenterar många av de förhållanden som är väl bekanta i konservatorievärlden. Vad gäller motsvarande forskning inom teaterområdet har vi ännu inte kunnat finna någon. Olika aspekter och erfarenheter av mästar- lärling- traditionen beskrivs också belysande i boken Mästarlära som social praxis 5. Således finns inom fältet en brist på artikulerade metoder och en medvetet tillämpad praxis som kan bli föremål för forskning och utgångspunkt för pedagogisk utveckling. Intressant är ändå att under början av detta decennium hade den dåvarande musikhögskolan också en verksamhet med coaching som yrkesförberedande grund i den solistiska påbyggnadsutbildningen på mastersnivå (sk diplomutbildning). Skolans dåvarande adjungerade professor Manuela Wiesler 6 skrev så här år 2005 i sitt Credo för utbildningen: Jag tror att konsten inte är ett vackert ornament som förgyller livet, utan en livsnödvändighet. Det är ett stort privilegium att få ge denna livsnäring i form av musik till andra människor. Solister har ett speciellt ansvar, när - i själva koncertögonblicket - alla energier i salen samlas i en brännpunkt: musikern. Att lära sig hantera den otroliga kraften som frigörs i mötet mellan musiken, musikern och publiken är vad vi sysslar med i diplomutbildningen. Min uppgift i arbetet med diplomstudenterna är att iaktta, lyssna, spegla, ge impulser, hitta sammanhang och strukturer, hjälpa till självhjälp och uppmuntra var och en att gå till sin personliga gräns ñ och en millimeter till. Jag har ingenting att lära ut: allt finns redan i studenterna, det väntar bara på att få komma ut när hindren röjs bort. Vad jag kan ge studenterna är min fullständiga närvaro ñ med alla sinnen, med mitt hjärta, mina tankar och min fantasi. Genom denna närvaro hoppas jag skapa en atmosfär av trygghet och acceptans där studenternas individualitet och kreativitet kan växa och blomma; en skyddad verkstad, där det är tillåtet att göra fel. Rent praktiskt gör jag det som väntar att bli gjort just i ögonblicket (kanske är det att hämta kaffe). Jag har tre mål: 1) att hjälpa studenterna att förverkliga sina egna mål 2) att inte vara i vägen när studenterna blommar ut 3) att så småningom göra mig själv överflödig. 2 Kingsbury, Henry (1988): MUSIC, TALENT &PERFORMANCE A Conservatory Gultural System, Temple Univ. Press, Philadelphia Nettl, Bruno (1995): HEARTLAND EXCURSIONS Ethnomusicological Reflections on Schools of Music, Univ. Of Illinois Press, Urbana and Chicago. 3 Tönsberg, Knut: (2007): Institutionaliseringen av de rytmiske utdanningene, Univ. I Kristiansand. 4 Mariager- Anderson, Kristina (2010): MUSIKPEDAGOGISK PRAKSIS PÅ DET KONGELIGE DANSKE MUSIKKONSERVATORIUM Et sociologisk orienteret studium af den paedagogikse dimension på en kunstnerisk uddannelseinstitution.. Danmarks Paedagogiske Universitetsskole, Aarhus universitet. 5 Kvale, Stein/Nielsen, Klaus (red.) (2000): Mästarlära som social praxis. Studentlitteratur, Lund. 6 Manuela Wiesler ( )var adjungerad professor vid dåvarande HSM och föreståndare för diplomutbildningen (solistisk utbildning på mastersnivå). Wiesler var en internationellt mycket väl etablerad flöjtist med tysk masterutbildning i yrkesinriktad mentorskap och coaching. 2

3 Vi har nu tagit upp tråden och vill bygga vidare på ett arbete som vår organisation då inte ännu var helt mogen för. Under de senaste två åren har personal vid Högskolan för scen och musik - HSM utbildats i coachingmetodik vid Göteborgs universitet. Underläsåret 2008/2009 deltog institutionens samtliga chefer och utbildningsledare och under 2009/2010 har kursledare och motsvarande personer deltagit. Sammanlagt har nu ca 30 personer - alla med uppdrag som chef/ledare - ökat sin kompetens inom detta område. Satsningen på utbildningen i coachingmetodik har varit mycket lyckad. Och även om satsningen initierats ur ett ledarskapsperspektiv har kompetensutvecklingen lett till omfattande diskussion och en idérikedom bland personal över ämnesgränser kring hur man kan utveckla pedagogiken inom scenkonsten med avstamp i den metodik man tillägnat sig under kurserna. HSM vill nu arbeta vidare för att ytterligare utveckla sin kollektiva kunskap och bygga gemensamma erfarenheter för all personal. Vi planerar att under läsåret 2011/2012 implementera en coachande kultur i alla delar av institutionens arbete. Dvs, ett coachande ledarskap, coachingkompetens hos administrativ och teknisk personal för större engagemang och kollektivt ansvarstagande och ett bättre samarbetsklimat där varje medarbetare kan se sitt eget ansvar. Sist, men definitivt inte minst, vill vi införa ett coachande förhållningssätt i mötet med våra studenter. Vi vill därför här ansöka om medel till utvecklingsprojektet Coachingmetodik som pedagogiskt verktyg i scenkonstnärlig utbildning. Fortsatt pedagogisk utveckling vid HSM För att nu bygga vidare på såväl våra kunskapstraditioner som på den förnyelse de genomförda kursomgångarna i coachingmetodik har gett vill vi därför satsa på tre samtidiga delprojekt för att utforska hur man kan utveckla pedagogiken inom scenkonstområdet: 1. Utbildning i coachingmetodik (för ca 80 lärare vid HSM) 2. Metodutveckling och pedagogiska tillämpningar 3. Pedagogisk forskning med datainsamling och analys. Delprojekt 1 Utbildning i coachingmetodik Kursledaren och universitetslektorn Robert Schenck har dels dokumenterat sin verksamhet, dels presenterat projektet vid ett internationellt seminarium. I rapporten skriver han skriver bl.a. : I felt that the use of the open coaching method permitted the students to structure the semester using their own clear insights as point of departure, and aided me in moving the responsibility for their progress to the coachees themselves. Many interesting ideas, problems and solutions were raised that never would have come to the fore if the responsibility had 3

4 remained solely with the coach. I was struck once again by group potential. I am looking forward to seeing where this journey will take us. 7 Så vad det hela övergripande handlar om är att ge läraren redskap för att stärka studentens egenansvar och självständighet. Att ge studenten förmåga att sätta mål för sitt eget lärande samt att uppnå dessa. Ytterligare att etablera, och involvera studenten i, en konstruktiv arbetsrelation. Coaching som metod i utbildningen kompletterar väl de väl etablerade under- visningstraditioner som existerar såväl inom HSM som inom alla konstnärliga utbildningar över hela världen. Vi är övertygade om att samtliga lärare vid Högskolan för scen och musik kan komplettera sina kunskaper och erfarenheter genom att utveckla arbetssätt med hjälp av tekniker och förhållningssätt hämtade ur coachingmetodiken för att använda i den dagliga verksamheten. Vi vill därför nu arbeta vidare för att profilera verksamheten vid HSM genom att tillsammans tillägna oss ett coachande förhållningssätt, en gemensam pedagogisk grund och ett gemensamt språk. Detta kan då bli den goda utveckling som våra gamla och väl beprövade utbildningstraditioner behöver. Vår avsikt är att detta också skall bli en del av vår pedagogiska profil en styrka och ett attraktivt kännetecken för de scenkonstnärliga utbildningarna vid Göteborgs universitet. Vi planerar för att detta projekt skall genomföras under läsåret 2011/2012. De anställda lärarnas utbildningstid planeras att finansieras av institutionen inom ramen för ordinarie kompetensutvecklingstid och befintliga resurser. Delprojektets kostnader är: Kursledarkostnader och arbetstid för assisterande kursledare. Tillkommer kostnad för projektledning och redovisning. Delprojekt 2 Metodutveckling och pedagogiska tillämpningar Peter Melin (lärare och kursledare, dramaavdelningen) och Robert Schenck (lärare och kursledare, musikavdelningen), inspirerade av den utbildning de genomgått i personalavdelningens regi, har redan påbörjat ett samarbete för att undersöka coachingmetodikens pedagogiska tillämpningar inom högre konstnärlig utbildning. De har initierat ett idéutbyte i samtalsform med varandra, Melin har besökt Schencks undervisning, och Schenck har skrivit en artikel om sina första tillämpningar av ett coachande förhållningssätt i sin undervisning vid HSM som presenterats på ett symposium för högskolelärare i musik från 12 europeiska länder. Det coachande förhållningssättet och de samtalstekniker och redskap som presenterades och övades i kursen som anordnades för institutionens kursledare erbjuder mycket som kan berika högskoleundervisningen och skapa en konstruktiv, spännande, och delvis ny lärarroll. Färdighetsämnen utgör till stor del basen i högre drama- och musikutbildningar. Arbetet i dessa ämnen handlar om konstnärliga prestationer med en intuitiv process och ett spontant, koncentrerat utförande eller framförande. Ändå kan undervisningen tendera att vara ordrik, informerande och benämnande, ofta kännetecknad av ett greppande efter fakta och intellektuell precision. Det är som om det tydligt namngivna, definierade och dissekerade skulle stödja och frigöra den konstnärliga prestationen vilket naturligtvis inte är fallet. Utifrån denna situation har Peter Melin och Robert Schenck påbörjat ett arbete på att läsa in sig på hur coaching 7 Schenck, Robert (2010): Coaching Approaches at a Conservatoire. HSM, GU (opubl.) 4

5 har utvecklats inom idrotten som med sitt fokus på prestation i stunden i stora stycken liknar förutsättningarna inom scenkonsten. Coachingmetodik har under ett par deciennier utvecklats inom idrotten (ex. W. Timothy Galleways klassiker The inner game of tennis m.fl.) och frågan är hur metoder och tillvägagångssätt hämtade därifrån kan översättas till scenkonstområdet. Gallwey visar på alternativ som har stor potential att användas och utvecklas inom högre konstnärliga utbildningar. Många likheter och paralleller finns, inte minst i coachens/lärarens roll i undervisningssammanhanget. Det är i det sammanhanget, i utförande fasen, vi vill gå vidare med dessa två metoder. Genom praktiskt experimenterande, reflektion och utvärdering kommer Melin och Schenck att undersöka vidare coachingens och Gallweys metoder i sin undervisning, och hur de två olika metoderna kan berika och komplettera varandra. Hur är de lika och olika i dessa sammanhang? Vid vilka ögonblick och i vilka moment är de mest användbara? Vad händer när de kombineras? Hur har andra forskare och praktiker närmat sig dessa frågor? Schenck och Melin kommer att ha en vägledande roll i projektet under tiden fler och fler pedagoger tar del av coachingmetodens metoder och principer. Detta delprojekt är dessutom väsentligt ur det perspektiv att HSM i dess nuvarande institutionsform är en ung enhet. Få projekt med tyngd i gemensam undervisning har hittills ägt rum. Melin och Schencks projekt har den gemensamma erfarenheten och pedagogiskt utvecklingen både som lod och som en tänkt spjutspets. Delprojekt 3 högskolepedagogisk forskning om lärande inom scenkonst Pedagogiken i konstnärliga utbildningar utgör ett mycket intressant, men bristfälligt beforskat empiriskt fält. Medan undervisning i till exempel matematik, naturvetenskap, och språk ackompanjeras av en väl utvecklad forskningsapparat som ständigt bidrar med analys och utveckling av den pedagogiska praktiken, är mängden studier av exempelvis scen- och musikutbildning liten. Den forskning som finns tar ofta utgångspunkt i intervjuer, snarare än i direkt observation och dokumentation av hur lärande och instruktion i görs. Detta är olyckligt, då pedagogik i mångt och mycket är disciplinspecifik. Som exempelvis sociokulturell (se t.ex. Säljö & Wyndhamn, 1993) och etnometodologisk (t.ex. Livingston, 2008) forskning visat är det tänkande (reasoning) som tar sig uttryck i varje given praxisvärld knuten till kompetent agerande i just de sociala och disciplinära kontexter som konstituerar denna värld. Matematik är något väsensskilt från poesi, exempelvis, och det gäller också den pedagogik som kännetecknar respektive fält (ibid.). Vår förståelse för pedagogikens konkreta villkor i musik och drama är därför underutvecklad. Ett treårigt forskningsprojekt om arkitektutbildningen på Chalmers finansierat av Vetenskapsrådet har nyligen slutrapporterats (Lymer, 2009; Lymer, 2010; Lymer, Ivarsson, & Lindwall, 2009). Här fokuseras det så kallade kritikmomentet, som avslutar varje kurs (en likartad modell används världen över). Videoinspelningar utgör det huvudsakliga datamaterialet, och den analytiska ingången är inspirerad av etnometodologi (Garfinkel, 1967, 2002), samtalsanalys (Sacks, 1992; Sacks, Schegloff, & Jefferson, 1974), och 5

6 sociokulturella perspektiv på lärande och utveckling (Säljö, 2000; Wertsch, 1998). Goodwins studier av professionellt seende (Goodwin, 1994, 1995, 1997) har också utgjort en viktig inspirationskälla. Studierna visar att kritiken är en mångfacetterad pedagogisk praktik, där arkitekturens kompetenser framträder och görs synliga i interaktion mellan student, lärare, och den produkt som studenten presenterar. De fysiska objekten som utgör studentens projekt blir till fokus under kritiken, och det är i mångt och mycket genom dem som kritikern (som kan vara en lärare eller en externt engagerad yrkesverksam arkitekt) undervisar. Kritiken tar formen av påpekanden om lösningar som kunde varit bättre, aspekter som kunde utvecklas, designelement som helt enkelt inte fungerar (för att de bryter mot fysikens lagar, exempelvis), formuleringar av alternativa sätt att se och kontextualisera designen, osv. Allt detta utgör komponenter i ett instruktivt arbete medierat av den konkreta artefakt som studenten skapat, ett arbete som också formas av de konkreta artefakter och teknologier med hjälp av vilka kritiken utförs (Lymer, et al., 2009). Kritiken har många gemensamma drag med handledning i musik och drama; den utgör en respons på något en student åstadkommit, och den berör såväl tekniska som estetiska aspekter av verket. En avgörande skillnad när det gäller den pedagogiska praktiken finns emellertid. Där arkitekturkritik alltid fokuseras på och kretsar kring ett fysiskt objekt, är handledningens objekt i musik och drama något mer flyktigt. Det existerar i själva utförandet men har utöver detta ingen konkret existens som ett objekt i världen. Hur förankras den pedagogiska praktiken när de fysiska objekt som exempelvis arkitekturkritiken är så beroende av inte finns att tillgå? Hur görs kompetenser i musik och drama synliga och lärbara i interaktion mellan lärare och student? Kort sagt, hur görs pedagogik i musik och drama? Dessa forskningsintressen blir särskilt intressanta att knyta till det utvecklingsprojekt som ansökan gäller. Hur kan coaching- metodiken anpassas till och formas i mötet med den specifika praxisvärld som musik och drama utgör? På vilka sätt kan den bidra till att utveckla nya former av instruktion och handledning i denna miljö? Forskningsdelen av projektet kommer att utföras av Gustav Lymer och Ola Lindefelt. De arbetar inom LinCS- miljön på institutionen för Pedagogik, Kommunikation och Lärande, och har också kopplingar till universitetets styrkeområde Lärande. Båda har arbetat med ovan nämnda projekt kring kritik i arkitektutbildning. I det projekt som ansökan gäller kommer ett liknande metodologiskt och analytiskt angreppssätt appliceras, med videoinspelningar som huvudsakligt datamaterial. Intervjuer med lärare och studenter kommer också genomföras. Ett bidrag från PIL skulle skapa förutsättningar för formerandet av ett större och mer varaktigt forskningsprojekt kring handledning inom scenkonst och musik. Forskningsdelens utförs enligt en Design Based Research- metodologi, en forskningstradition som varit stark inom science education. DBR går ut på att genomföra förändringar i en lärandemiljö och samtidigt dokumentera och analysera dessa förändringar med metoder hämtade från etnografi och videoanalys. De forskningsfynd som framkommer genom detta återförs sedan till den studerade praktiken och ligger till grund för förändringar och 6

7 justeringar av "designen" (som kan vara en undervisningsmetod, en teknologi, eller något annat ingrepp i lärandemiljön). Forskning och utveckling följs på så vis åt i iterativa cykler av förändring och analys och på detta sätt blir forskningsdelen en viktig del av den pedagogiska metodutvecklingen i projektet som helhet. Referenser Barab, S. & Squire, K. (2004). Design-Based research: Putting a stake in the ground. Journal of the learning sciences, 13(1), Garfinkel, H. (1967). Studies in Ethnomethodology. Englewood Cliffs, NJ: Prentice- Hall. Garfinkel, H. (2002). Ethnomethodology's program: Working out Durkheim's aphorism. Lanham, MD: Rowman & Littlefield. Goodwin, C. (1994). Professional vision. American Anthropologist, 96(3), Goodwin, C. (1995). Seeing in depth. Social Studies of Science, 25(2), Goodwin, C. (1997). The blackness of black: Color categories as situated practice. In L. B. Resnick, R. Säljö, C. Pontecorvo & B. Burge (Eds.), Discourse, tools, and reasoning: Essays on situated cognition (pp ). Berlin: Springer. Livingston, E. (2008). Ethnographies of reason. Aldershot: Ashgate, England. Lymer, G. (2009). Demonstrating professional vision: The work of critique in architectural education. Mind, Culture, and Activity, 16(2), Lymer, G. (2010). The work of critique in architectural education. Göteborg, Sweden: Acta Universitatis Gothoburgensis. Lymer, G., Ivarsson, J., & Lindwall, O. (2009). Contrasting the use of tools for presentation and critique: Some cases from architectural education. International Journal of Computer Supported Collaborative Learning, 4(4), Sacks, H. (1992). Lectures on conversation (Vol. I and II). Oxford: Blackwell. Sacks, H., Schegloff, E. A., & Jefferson, G. (1974). A simplest systematics for the organization of turn- taking for conversation. Language, 50(4), Sandoval, W. A., & Bell, P. (2004). Design-based research methods for studying learning in context. Educational Psychologist, 39(4), Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma. Säljö, R., & Wyndhamn, J. (1993). Solving everyday problems in the formal setting. An empirical study of the school as context for thought. In S. Chaiklin & J. Lave (Eds.), Understanding practice. Perspectives on activity and context (pp ). Cambridge, MA: Cambridge University Press. Wertsch, J. V. (1998). Mind as action. Oxford: Oxford University Press. 3. Målgrupp Målgruppen för vårt projekt är all vår undervisande personal och i förlängningen våra studenter. 4. Effektmål i verksamheten Genom coachingmetodik förväntar vi oss minst två effektmål 1. utökade kommunikativa färdigheter hos våra lärare 2. utökad självkännedom och medvetenhet om sitt beteende hos lärarna 7

8 3. utvecklat självständigt ansvarstagande hos våra studenter 4. effektivare undervisning och därmed ökad måluppfyllelse 5. bättre konstnärliga resultat 6. ökad samverkan mellan olika verksamhetsområden inom institutionen 5. Viktning av förslagets verksamhetsnytta Viktning: Ekonomi 0%, Effektivitet 35%, Kvalitet 65% 6. Underlag Projektansökan Kostnadskalkyl Utlåtande från personalavdelningen GU Utvärdering HSM Jan Forslin. 7. Kontaktpersoner Högskolerektor Staffan Rydén Utbildningssamordnare Anna Maria Koziomtzis 8.1 Resultat Vi vill se det coachande förhållningssättet som gemensam och enande pedagogisk värdegrund för institutionens olika verksamhetsområden. Dessa spänner på bredden över allt från lärarutbildning, musikutbildning, teater-, opera- och musikalutbildningar. Samma förhållningssätt och värdegrund enar på höjden institutionens verksamhet från undervisningen på den grundläggande utbildningsnivån till handledning på forskarutbildningen. Vi förväntar oss även utökade kommunikativa färdigheter hos våra lärare, ett utvecklat självständigt ansvarstagande hos våra studenter, en effektivare undervisning och därmed en ökad måluppfyllelse. Vi tror att detta skall vara gynnsamt för goda konstnärliga resultat. Vi hoppas också på en förstärkt god arbetsmiljö och samarbetsklimat genom de ökade kommunikativa färdigheterna. 8.2 Start och slutpunkt Projektet beräknas pågå från till med tid för planering våren 2011 och uppföljning/slutrapportering i september Kostnadsberäkning för projektet 8

9 Sammanlagd kostnad för år (Se bifogad projektkalkyl) kr 8.4 Projektbeställare Högskolerektor Staffan Rydén blir projektbeställare 8.5 Personella resurser Undervisande personal vid Högskolan för scen och musik samt dess ledare, Gustav Lymer och Ola Lindefelt, forskare, LinCS- miljön vid institutionen för Pedagogik, Kommunikation och Lärande, internkonsult GU samt externkonsulter. (se bifogad projektkalkyl vad gäller vilka som kostnadsmässigt belastar projektet) 9 Förvaltning av projektets resultat 9.1 Förvaltning av projektets resultat Högskolerektor och utbildningsledarna vid Högskolan för scen och musik är ansvariga för förvaltning av resultat. 9.2 Realisering av nytta i verksamheten Genom att använda ett coachande förhållningssättet som metod i vår verksamhet kommer vi att höja kvaliteten och stärka vårt varumärke. Detta kommer att bidra till en för högskolan mer adekvat undervisning. Studenterna erhåller härigenom en stärkt självständighet och egenansvar och de kommer att vara bättre rustade för sitt kommande yrkesliv. Den egna tryggheten och säkerheten är grundläggande inom alla scenkonstnärliga yrken. Genom att institutionens lärare och ledare genomgått utbildning i coachingmetodik och själva initierat och genomfört ett pedagogiskt utvecklingsarbete så har vi skapat ett helhetstänkande inom verksamheten vid Högskolan för scen och musik. Ansvarig för projektförslaget Anna Maria Koziomtzis Lektor/Utbildningssamordnare Projektledare Göteborg den