Varför dokumentation i förskolan?

Transkript

1 Malmö högskola Lärande och Samhälle Barn Unga Samhälle Examensarbete Grundnivå 15 högskolepoäng Varför dokumentation i förskolan? Why documentation in preschool? Therese Mathiasson Sofie Olsson Lärarexamen 210hp Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Gun Persson

2 2

3 Förord Vi vill börja med att tacka våra respondenter för att ni har tagit er tid att delge era tankar och erfarenheter vad gäller dokumentation till oss. Vi vill även tacka vår handledare för den respons och hjälp vi fått att utveckla vårt arbete. Till sist vill vi även tacka varandra för ett gott samarbete under denna intensiva process. Överlag har vi skrivit det mesta gemensamt, men vissa mindre delar har vi delat upp för att tidsmässigt hinna med i vårt upplägg av arbetet. Therese & Sofie 3

4 Sammanfattning Vi har båda stött på dokumentation under vår verksamhetsförlagda tid, men vi har inte riktigt förstått vilken betydelse denna kan ha för verksamheten. Utifrån vår gemensamma nyfikenhet om vad förskollärare dokumenterar och framförallt varför, har detta sedan blivit utgångspunkten för vårt examensarbete. Syftet med vår undersökning har sedan varit att ta del av respondenternas erfarenheter och tankar kring dokumentation. Vi ville veta hur de ser på dokumentation och vilken betydelse den har för dem. Utifrån våra frågeställningar ville vi ta reda på vad och varför förskollärarna dokumenterade samt hur de gick tillväga vid en dokumentation. Vi valde att utföra vår undersökning på tre förskolor i Malmö och i Svedala kommun. Vi använde den kvalitativa intervjun som metod då vi intervjuade fyra förskollärare. Vi har sedan tolkat och analyserat vår transkriberade empiri. Resultatet av våra intervjuer visar att dokumentation är en viktig och stor del i arbetet på förskolan. Vad förskollärarna väljer att dokumentera och hur de går tillväga är något som däremot varierar. Dokumentationerna används vid vissa tillfällen som grund för att reflektera kring och utvärdera verksamheten, förskolläraren och/eller barnens läroprocesser. Tidigare forskning lyfter tydligt fram dokumentation som ett positivt verktyg i arbetet på förskolan, men i främsta grad då den används som grund för reflektion. Reflektion kring ett dokumenterat material kan bland annat bli en fördel för pedagogerna då de är ute efter att förändra och utveckla sitt vardagliga arbete på förskolan (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Förskollärarna använder även dokumentationerna för att synliggöra verksamheten och göra föräldrarna mer delaktiga i det vardagliga arbetet på förskolan. Nyckelord: Dokumentation, pedagogisk dokumentation, reflektion. 4

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte & Frågeställningar Litteraturgenomgång :1 Förändrad syn på dokumentation :2 Skillnaden mellan observation och dokumentation :3 Från dokumentation till pedagogisk dokumentation :4 Att utvecklas som pedagog :5 Att utforma en meningsfull och demokratisk verksamhet :6 Etiska principer :7 Vad säger den reviderade läroplanen för förskolan om dokumentation? Metod :1 Metodval :2 Urval :3 Genomförande :4 Forskningsetiska överväganden Resultat & Analys :1 Vad ska dokumenteras? :1:1 Att dokumentera under temaarbeten :1:2 Att dokumentera spontana händelser :2 Dokumentationens process :2:1 Hur går förskollärarna tillväga när de dokumenterar? :2:2 Hur använder förskollärarna dokumentationerna? :3 Utveckling av verksamheten :3:1 Reflektion förskollärarna emellan

6 5:3:2 Barnens delaktighet i förskolans arbete med dokumentation Slutsats & Diskussion :1 Metoddiskussion :2 Resultatdiskussion och slutsatser :3 Förslag till fortsatt forskning Referenslista Bilaga Bilaga Bilaga

7 1. Inledning Dokumentation är inte något som enbart omfattar bilder på barnen tillsammans med en beskrivande text. Det är även en process där förskolläraren, tillsammans med andra pedagoger och barn, kan utvärdera sig själv, verksamheten och barnen för att utveckla och utvecklas. Dokumentation är ett ämne som blivit allt mer aktuellt i förskolan, vilket synliggörs i den reviderade läroplanen med ett nytt avsnitt som enbart handlar om uppföljning, utvärdering och utveckling. Det handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan. (Lpfö 98 reviderad 2010:14). Vad är dokumentation egentligen? Hur dokumenterar förskolläraren? Vilket syfte fyller den? För vem dokumenterar förskolläraren? Eftersom dokumentation blivit allt vanligare i förskolan, med utgångspunkt från läroplanen, förstår vi att dokumentation måste vara betydelsefullt. På så sätt är det viktigt för blivande förskollärare att få en insyn i vad dokumentation handlar om. Det är även viktigt för föräldrar och anhöriga till barnen på förskolan att veta des innebörd, så att de ges en förståelse för vad ämnet innebär. I denna studie har vi valt att undersöka hur fyra förskollärare talar om sitt arbete med dokumentation. Vi har lagt stort fokus på frågan varför dokumenterar förskolläraren? För att sedan försöka analysera huruvida de arbetar med pedagogisk dokumentation eller enbart dokumentation. Den pedagogiska dokumentationen kan framställas som ett viktigt redskap för pedagoger att synliggöra sitt eget och barnens arbete. Detta kan leda till en förståelse för hur man ständigt kan förändra och förbättra verksamheten tillsammans med barnen (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Utifrån Lyssnandets pedagogik (2009) blev vi båda inspirerade av vilka möjligheter dokumentationsarbetet kan medföra i en pedagogisk verksamhet. Och eftersom begreppen pedagogisk dokumentation och dokumentation skiljer sig från varandra, jämför och tolkar vi dessa. 7

8 2. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att utifrån kvalitativa intervjuer ta del av fyra förskollärares syn på dokumentation och vilken betydelse de anser att dokumentationen har för planeringen av arbetet på förskolan. För att besvara studiens syfte har vi valt att utgå från följande frågeställningar: Vad och varför dokumenterar förskollärarna? Vilket tillvägagångssätt använder förskollärarna när de dokumenterar? 8

9 3. Litteraturgenomgång Vi kommer i detta avsnitt att presentera vad diverse litteratur och tidigare forskning säger om dokumentation i förskolan. Vi kommer att inleda med hur dokumentation användes förr, för att sedan lyfta fram hur pedagoger använder sig av den idag. Detta för att du som läsare ska få en bild av hur dokumentationen i förskolan har förändrats. Vidare kommer vi bland annat att belysa skillnaden mellan dokumentation och observation samt dokumentation och pedagogisk dokumentation. Dessa rubriker har vi valt att belysa för att ge en djupare förståelse för dokumentationens innebörd samt för att vi ska kunna tolka och analysera vårt material. Vi redogör även för reflektionens betydelse pedagogerna emellan samt mellan pedagog och barn. Detta eftersom reflektion är av stor vikt vid en pedagogisk dokumentation, då man har möjlighet att få en djupare förståelse för den dokumenterade situationen. Tillsist tar vi upp de etiska aspekter som man bör tänka på vid en dokumentation samt vad läroplanen för förskolan säger om dokumentation. Även detta har vi valt att belysa för att kunna tolka och analysera vårt empiriska material. 3:1 Förändrad syn på dokumentation Christina Wehner-Godée (2000), som är metodik- och pedagogiklärare, belyser kort skillnaden mellan dokumentation förr och idag. Hon beskriver hur man för cirka 40 år sedan observerade enbart för att uppmärksamma barnens sociala, motoriska, språkliga och emotionella utveckling. Man observerade alltså utifrån ett utvecklingspsykologiskt perspektiv och målet var att förstå barnens behov bättre (Wehner-Godée, 2000). Karin Wallin (2003) är verksam konstnär och tidigare hon talar om att pedagogerna förr använde sina felfinnarglasögon vid observation och dokumentation. Förskolläraren Ann Åberg har tillsammans med lektorn Hillevi Lenz Taguchi skrivit boken Lyssnandets pedagogik (2009). Åberg beskriver hur även hon använde dokumentation för att synliggöra barnens brister med syftet att hjälpa barnen tillrätta med det som de inte kunde. Vidare talar Åberg och Lenz Taguchi om en checklista som de använde förr för att bocka av huruvida barnen kunde hoppa på ett ben, knyta en rosett, klippa med sax, etc. Denna checklista visade på vad barn i olika åldrar förväntades klara av. Idag menar de att de vid observationer istället fokuserar på 9

10 barnens styrkor, intressen och förmågor (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Idag observerar och dokumenterar man barnen med syftet att upptäcka hur barn söker kunskap och för att pedagogerna sedan ska kunna stödja barnen i detta och ge dem nya utmaningar (Wehner- Godée, 2000), 3:2 Skillnaden mellan observation och dokumentation När man talar om dokumentation kan man inte undvika att stöta på begreppet observation. Åberg och Lenz Taguchi (2009) förklarar att begreppen observation och dokumentation kan förvirra eftersom det kan uppfattas som samma sak. De definierar sedan begreppen: Observation här gör pedagogen ett medvetet samlande av diverse iakttagelser kring något han/hon ser eller hör. Under observationen väcks frågor vilka pedagogen vill förstå och veta mer om. Dessa blir sedan grund för vad man vidare vill dokumentera. Dokumentation här har pedagogen medvetet valt ut något specifikt utifrån sin observation att gräva vidare i. Pedagogen vet vad hon är ute efter och fördjupar sig i en fråga som väckts under observationen. Vidare blir dokumentationen sedan ett underlag för reflektion tillsammans i arbetslaget (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). 3:3 Från dokumentation till pedagogisk dokumentation Åberg och Lenz Taguchi förklarar att dokumenterandet i sig, är relativt enkelt att utföra. Det kan handla om att pedagogen fotograferar en händelse, antecknar vad som händer och vad som sägs, för att sedan sammanställa och sätta upp detta på väggen. En sådan här typ av dokumentation bidrar enbart till ett samlande av händelser (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Vidare beskriver Wallin dokumentationen som en samling minnen som framgår i både ord och bilder. Denna typ av dokumentation är naturligtvis viktig så att barnen kan minnas tillbaka och dela sina minnen med varandra. Detta kan medverka till att deras identitet utvecklas. Minnen som sitter på väggen kan utgöra en stor glädje för alla (Wallin, 2003). Dokumentationen blir en viktig del i det pedagogiska arbetet först då pedagoger tillsammans reflekterar kring synen på barn, kunskap och lärande. Om inte denna reflektion existerar blir 10

11 dokumentation som metod inte speciellt nödvändig (Wehner-Godée, 2000). Det är när pedagogen väljer att gå vidare och använda sig av dokumentationen som den blir pedagogisk. När pedagogen utvärderar och analyserar händelser, barnen, verksamheten och sig själva, blir det en pedagogisk dokumentation. Man utvärderar inte enbart utifrån sina egna ögon utan tillsammans med barnen, pedagogerna och även med föräldrarna (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Dokumentation är ett medel, men utan dialog sker ingen utveckling (Åberg & Lenz Taguchi, 2009:21). Åberg och Lenz Taguchi menar att den gemensamma reflektionen kring diverse dokumentationer är otroligt viktig då detta inte bara synliggör barnens läroprocesser utan även gör pedagogerna medvetna om vilka konsekvenser deras handlande kan ha (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Vidare behöver pedagogerna reflektionen för att kunna förändra och utveckla sitt vardagliga arbete. Den gemensamma reflektionen kan uppfattas som ett gräl då olika tankar och synpunkter eventuellt krockar. Man bör ta tillvara på detta och se det som en övning i att argumentera och stå på sig. Man ska även vara lyhörd och kunna ta emot kritik från sina arbetskollegor eftersom detta kan bli en god väg till kunskap (Wallin, 2003). Vea Vecchi, ateljerista 1 i förskolan Diana i Reggio Emilia (refererad i Wehner-Godée, 2000), förklarar att man ska arbeta med dokumentation kontinuerligt och poängterar att dokumentationen inte ska vara slutet på ett projekt. Det ska vara ett verktyg som leder till nya möjligheter och vägar. 3:4 Att utvecklas som pedagog För att pedagogerna ska kunna förändra och förändras måste de kontinuerligt medvetandegöra sig själva om vad det egentligen är de gör i sitt arbete på förskolan (Wehner-Godée, 2000). Lenz Taguchi (1998) talar om att dokumentationsarbetet kan ge pedagogen information om vilken pedagog man är i arbetet med barnen, vilket förhållningssätt man har gentemot kollegor, barnen och deras familjer. Vidare kan pedagogen även uppmärksamma vilken syn på kunskap och lärande hon/han har. Åberg och Lenz Taguchi (2009) förklarar att detta i sin tur 1 Ateljerista arbetar utifrån den pedagogiska filosofin från Reggio Emilia. Ateljeristan ska underlätta för och uppmuntra barnen i deras upptäckande, utforskande, experimenterande samt skapande. Ateljeristans arbete på förskolan syftar till att sätta igång barnens skapandeprocesser. 11

12 kan bidra till att pedagogen får syn på och ges möjligheten att pröva nya sätt att göra och tänka. Vid en reflektion med andra kan man uppmärksamma varandras olika tankar och utmana sig själv genom att granska sin pedagogroll (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). 3:5 Att utforma en meningsfull och demokratisk verksamhet Reflektion tillsammans med barnen kring ett dokumenterat material kan vara en hjälp för barnen att få syn på sig själv, sitt tänkande och handlande. På så sätt utvecklas barnen i sitt lärande (Wehner-Godée, 2000). Detta kan man göra genom att förklara för barnet hur han/hon gjorde och sedan ställa frågan: Hur tänkte du? Carolyn Edwards som är professor i psykologi (refererad i Lenz Taguchi, 1998) tydliggör att barnen inte enbart får syn på sig själv utan även på sina kamraters upplevelser, erfarenheter och känslor genom att reflektera utifrån en tidigare dokumentation. Lenz Taguchi förklarar att detta i sin tur kan bidra till att barnen tolkar de olika erfarenheterna på nya sätt. Denna gemensamma reflektion kan sedan medverka till att pedagogen kan hjälpa barnen att formulera sina tankar, idéer och lösningar om så behövs (Lenz Taguchi, 1998). Edwards belyser att pedagogen vid en sådan här situation kan uppmärksamma barnens olika tankar och frågeställningar för att sedan använda dessa i det fortsatta arbetet på förskolan (refererad i Lenz Taguchi, 1998). Wehner-Godée (2000) är inne på samma spår som Edwards och förklarar att det ibland krävs en viss tankegymnastik för att förstå vad det är som barnen egentligen menar. Pedagogen bör alltså försöka hitta någonting i barnens ord och/eller handlingar som ger henne ledtrådar till hur hon ska gå tillväga för att inte stjälpa barnens upptäckarglädje och kunskapssökande (Wehner-Godée, 2000). När Lenz Taguchi (1998) talar om förändringsarbete förklarar hon att pedagogerna kan lära sig hur barnen upplever, förstår och uttrycker sin omvärld genom att dokumentera det barnen gör, säger och uttrycker. På detta sätt utvecklas verksamheten ur ett barnperspektiv, då pedagogerna utgår från barnens intressen och tankar vid förändring av verksamheten (Lenz Taguchi, 1998). Den pedagogiska verksamheten vilar på demokratins grund, vilket innebär att vi aldrig någonsin kan välja bort att lyssna på barnen (Åberg & Lenz Taguchi, 2009:33). Åberg och Lenz Taguchi menar att pedagogerna har stort ansvar vad gäller att uppmärksamma 12

13 barnens intresse, vilket kan synliggöras genom en dokumentation. Om pedagogerna inte uppmärksammar barnen och deras intressen, har man ingen möjlighet att utforma en meningsfull och demokratisk verksamhet. Genom reflektion tillsammans med barnen blir det pedagogens ansvar att ta till vara på de idéer som barnen ger, så att dessa idéer kan användas för att utveckla verksamheten (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Det som är intressant är att få syn på våra olika sätt att förstå och sedan använda alla våra olika sätt att tänka när vi pedagoger står inför att välja nästa steg i arbetet med barnen (Åberg & Lenz Taguchi, 2009:21). Pedagogerna måste ständigt reflektera kring händelser i sin vardag, eftersom de har ett ansvar att utforma verksamheten utifrån demokratiska värderingar och förhållningssätt och synliggöra dessa i barnens vardag (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Wehner-Godée förklarar att det kan krävas ett intensivt detektivarbete från pedagogens sida för att få syn på vad som eventuellt behöver förändras i verksamheten. Ett sådant förändringsarbete kan vara allt från att mindre korrigeringar görs till att pedagogen utvecklar sitt sätt att tänka utifrån nya perspektiv (Wehner-Godée, 2000). 3:6 Etiska aspekter Har man rätt som pedagog att fotografera var, när och hur som helst? Detta är en etisk aspekt som pedagoger hela tiden ska reflektera över när de dokumenterar. En annan etisk aspekt som pedagogen bör tänka på innan hon dokumenterar, är att barnet själv bör få möjlighet att välja huruvida han/hon vill bli dokumenterad eller inte. Detta ska även föräldrarna ha möjlighet att påverka (Wehner-Godée, 2000). När en studie görs måste forskare få tillstånd om de ska observera och dokumentera barn. Anne-Li Lindgren är docent vid Linköpings universitet och Anna Sparrman är lektor vid Linköpings universitet. De båda menar att pedagogerna bör ge barnen i förskolan samma förutsättningar som de barn vilka blir dokumenterade av forskare. Barnen ska alltså informeras om syftet, vad dokumentationen ska användas till, vilka det är som kommer att ha tillgång till materialet samt hur det ska behandlas (Lindgren & Sparrman, 2003). Alla former av observationer är subjektiva, vilket betyder att den som observerar även är den 13

14 som färgar situationen. Därför ska man aldrig tro att en observation visar sanningen (Wehner- Godée, 2000). Vea Vecchi poängterar att det är först när pedagogerna diskuterar observationen som den blir mindre subjektiv (refererad i Wehner-Godée, 2000). 3:7 Vad säger den reviderade läroplanen för förskolan om dokumentation? I den reviderade läroplanen för förskolan har Skolverket lagt till ett avsnitt som handlar om Uppföljning, utvärdering och utveckling. Här behandlar Skolverket dokumentationens betydelse för förskolans kvalitet som fortlöpande ska följas upp, utvärderas och utvecklas (Skolverket, Lpfö98, reviderad, 2010). Läroplanen lyfter fram hur barns lärande måste följas, dokumenteras och analyseras för att pedagogerna ska kunna skapa goda villkor för barnens lärande. Kunskap om varje barns erfarenheter och kunnande behövs för att kunna stödja och utmana barnen i deras lärande. Vidare behöver pedagogerna även kunskap om hur barn upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull. Hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas tillvara i verksamheten är även sådant som pedagogerna bör veta (Skolverket, Lpfö98, reviderad, 2010). Utvärderingen ska syfta till att pedagogerna får större kunskap om förskolans kvalitet för att sedan kunna ge varje barn den bästa möjliga förutsättningen för lärande och utveckling. Här handlar det om att utveckla bättre arbetsprocesser och bedöma huruvida arbetet sker i enlighet med målen. Här måste alltså pedagogen ta reda på vad som behövs för att förbättra villkoren för barn och deras lärande och utveckling, vad som behövs för att de ska känna trygghet och ha roligt i förskolan (Skolverket, Lpfö98, reviderad, 2010). All form av utvärdering ska utgå från ett tydligt barnperspektiv (Skolverket 2010:14). Utbildningsdepartementet har skrivit en promemoria där de lyfter fram varför de gjort förtydliganden och kompletteringar i läroplanen (2011). När de i promemorian talar om uppföljning, utvärdering och utveckling, förklarar de att det framförallt är verksamhetens kvalitet som ska dokumenteras. Att dokumentera verksamhetens kvalitet syftar till att utmana 14

15 barnen i deras utveckling och i deras lärande. För att utmana och utveckla barnen i bland annat deras lek, ska leken analyseras och följas upp. Även dagliga rutiner och aktiviteter är viktigt att följa upp och att pedagogen kan belysa syftet med dessa. Detta blir ett sätt för pedagogerna att granska sin verksamhet för att eventuellt omarbeta den, om så behövs (Utbildningsdepartementet, 2010). 15

16 4. Metod När en studie ska genomföras, behöver forskaren först välja vilken metod han/hon ska utgå från, studiens syfte och frågeställningar påverkar detta metodval. Vi kommer i detta kapitel att redovisa för vilken metod vi valt att använda oss av och varför vi anser att denna metod är mest lämplig för vår studie. Vi kommer i detta kapitel även att presentera våra respondenter och den förskola de arbetar på, hur vi har gått tillväga och vilka etiska principer vi följt. 4:1 Metodval I vår studie har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. Möjlighet för såväl respondenten som för intervjuaren finns då att gå in på djupet. Genom kvalitativa intervjuer kan intervjuaren se till att få svar på det som ska undersökas genom att ställa följdfrågor och be om förklaringar om något är oklart. Den kvalitativa intervjun är även flexibel och intervjuaren kan ta sig utanför gränserna, om det behövs, genom att exempelvis ändra frågorna under intervjuns gång, om denne upptäcker detaljer som kan vara av betydelse för frågeställningen (Larsen, 2009; Jensen, 1995). Det finns dock även nackdelar med denna intervjuform. Risken finns att respondenten ger oärliga svar då han/hon eventuellt vill göra ett gott intryck på intervjuaren (Larsen, 2009). Motsättning till denna undersökningsform är en kvantitativ undersökning. En sådan studie omfattar ofta ett frågeformulär med fasta svarsalternativ, vilket begränsar informationen, men är till fördel om forskarens frågeställningar syftar till att undersöka hur många eller hur mycket (Trost, 2010). Vårt syfte och våra frågeställningar har som mål att ta del av mycket information från få respondenter och därmed var den kvalitativa metoden rätt för oss. I våra intervjuer har vi valt att använda oss av öppna frågor. Detta innebär att respondenten har möjlighet att svara hur hon vill, till skillnad från dikotomier som endast tillåter två svar såsom ja/nej och bra/dåligt. Respondenten kan då inte utveckla sitt svar (Jensen, 1995). Vidare talar Larsen (2009) om hur ledande frågor kan påverka den medverkandes svar, därför undveks sådana frågor för att med största säkerhet få så ärliga svar som möjligt. 16

17 Tanken var att under intervjuerna ge ett neutralt intryck för respondenterna. Jensen (1995) förklarar att ett neutralt intryck innebär att forskaren inte synliggör några negativa eller överdrivet positiva reaktioner till det som respondenterna talar om. Respondenterna skulle med andra ord inte känna sig värderade, då detta kan komma att påverka deras svar (Larsen, 2009). Intervjuaren bör inte heller synliggöra sitt eget tyckande genom att göra nickande gester eller på något sätt uttrycka hur hon ställer sig till den aktuella frågan. Under intervjuerna har vi valt att använda oss av diktafon istället för att enbart föra anteckningar. Detta för att med all säkerhet få med allt som sägs. Även Dalen (2008) belyser vikten av att använda sig utav diktafon under den kvalitativa intervjun, eftersom intervjupersonens egna ord då framhävs. Med hjälp av inspelning och transkribering kan man som intervjuare uppmärksamma huruvida frågorna har ställts ledande och påverkat respondentens svar. Att använda diktafon är även viktigt för att kunna fokusera på intervjun och inte bli distraherad av att behöva anteckna. Intervjuaren bör dock vara förbered på att enbart föra anteckningar eftersom inte alla respondenter känner sig bekväma med att bli inspelade (Bryman, 2002). 4:2 Urval Studierna har genomförts på tre förskolor. Två av dem ligger i utkanten av Malmö medan den tredje förskolan ligger i en tätort i norra delen av Svedala. Den första förskolan som besöktes ligger i ett nytt villakvarter nära till gröna ängar och gula rapsfält. Förskolan omfattar fem avdelningar uppdelade i två småbarnsavdelningar, två storbarnsavdelningar samt en utomhusavdelning. Förskolläraren Anette, som intervjuades, arbetar på den ena storbarnsavdelningen. Hon valdes ut att delta i intervjun av de andra pedagogerna, med bakgrund av att hon är en av de mest insatta i dokumentationsarbetet Den andra förskolan som besöktes ligger även den i ett villakvarter, men här nära till ett skogsområde. Förskolan har funnits i ett år och omfattar tre avdelningar med ca 16 barn på vardera avdelning. Vid telefonkontakt med förskolan kom vi i kontakt med förskolläraren Sandra som arbetat på förskolan sedan start. Därefter bestämdes tid och plats för att komma 17

18 till förskolan och intervjua Sandra. Den tredje förskolan som besöktes omfattar fem avdelningar. Den besökta avdelningen är en naturavdelning som ligger en bit bort från själva huvudbyggnaden. På denna naturavdelning finns inget staket, utan träd och buskage markerar gränser för barnen. Vidare finns inte heller gungor eller cyklar utan barnen använder sig av naturens tillgångar i sin lek. Vid intervjun intervjuades Förskollärarna Nina och Marie kring sitt arbetssätt med dokumentation på deras avdelning. 4:3 Genomförande Vi började med att mejla förskolor i Malmö, Vellinge och Svedala kommun med förfrågan om de ville delta i vår studie. Ingen av de mejlade förskolorna hade möjlighet till detta. Vi valde därför att ringa istället och de första samtalen gav resultat direkt. Vi var välkomna att besöka de uppringda förskolorna för att intervjua samt ta del av verksamhetens tidigare dokumentationsarbete. Intervjuerna förbereddes genom ett fördjupande av våra kunskaper gällande den kvalitativa metoden. Utifrån vårt syftes område och våra frågeställningar skrevs en intervjuguide (se bilaga). Vidare skrevs även en inledning till intervjun som omfattade frågor gällande respondenternas utbildning, arbetserfarenheter och allmänna frågor om förskolan. Att inleda med bakgrundsfrågor ger en mjuk start på intervjun, eftersom de är lätta att svara på (Larsen, 2009). När det var tid att genomföra intervjuerna besöktes respektive förskola. Innan intervjun startade informerades de medverkande om intervjuns upplägg, deras rättigheter om att avbryta processen samt, hur det inspelade materialet skulle komma att användas. Intervjun började sedan med våra inledningsfrågor. Vid besöket på den första förskolan skedde intervjun i en ateljé där vi i avskildhet samtalade utan några avbrott. Intervjun varade i ungefär 25 minuter och avslutades med att vi fick se en del av tidigare genomförd dokumentation. 18

19 Under besöket på den andra förskolan förväntade vi oss att intervjun skulle ske på samma vis som vid det första tillfället. Med andra ord antogs att vi även här skulle få tala med förskolläraren i ett avskilt rum. Detta med anledning av att de visste om att det var en intervju som skulle genomföras vid vårt besök. Det var därför överraskande när Sandra omedelbart tog fram tidigare dokumentationer och började samtala om hur de hade gått tillväga vid dessa tillfällen. Efter en stund förstod vi att intervjun hade börjat, vilket ledde till att vi fick göra ett avbrott för att få hennes godkännande att spela in samtalet. Under intervjun gick vi runt på avdelningen och tog del av verksamhetens tidigare dokumentationer. Denna intervju varade i ungefär 40 minuter. Vid besöket på den tredje och sista förskolan var alla barn ute. Samtalet kunde därför ske i lugn och ro inomhus. Intervjun varade i ungefär 25 minuter. Intervjuerna transkriberades veckorna innan höstterminens kurs startade. Det blev här tydligt att några av de frågor som ställts vid intervjun behövde vidareutvecklas eller förtydligas. För vår egen skull och med hänsyn till respondenterna beslöt vi oss för att skriva individuella följdfrågor som vi sedan mailade ut till varje respondent. Vi ringde dock först och hörde om respondenterna ville svara på våra följdfrågor och om de ville svara via mail, telefon eller ute på förskolan. 4:4 Forskningsetiska överväganden Vi har tagit del av de fyra huvudkraven som Vetenskapsrådet (2002) skriver om. Varje huvudkrav omfattar ett antal etiska regler som bör följas vid forskning. Här nedan följer en formulering av de regler som det har lagts större vikt vid under våra intervjuer. Den första regeln går under det så kallade informationskravet, vilket bland annat innebär intervjupersonens kännedom om sin roll i vårt examensarbete. Vid kontakt med respektive förskola förklarades syftet med vår studie. På detta vis klargjorde vi även vilken roll pedagogerna skulle komma att ha i vårt arbete. 19

20 Samtyckeskravet innebär att intervjupersonen bör upplysas om sin rätt till att avbryta intervjuprocessen om så önskas. Detta förmedlade vi genom att innan påbörjad intervju upplysa dem om detta. Vidare belyser denna regel att en medverkande som avbrutit en intervju inte får utsättas för någon typ av negativa följder. Att inte agera på ett sådant sätt faller sig för oss självklart. Under konfidentialitetskravet belyses vikten vid anonymitet. Med andra ord bör etiskt känsliga uppgifter inte nämnas i arbetet. Exempel på detta kan vara namn på personer och förskola samt beskrivning av de medverkande. Utomstående ska inte kunna identifiera de medverkande i undersökningen. Utifrån detta har vi därför valt att i detta arbete utesluta förskolornas namn och information om var dessa ligger. Pedagogerna har även fått fingerade namn. 20

21 5. Resultat och analys I detta kapitel kommer vi att redogöra för det empiriska material som samlats in via kvalitativa intervjuer. Empirin kommer att tolkas och analyseras med hjälp av litteratur och tidigare forskning. För att i främsta hand underlätta läsningen har intervjumaterialets centrala delar delats in under olika kategorier för att på detta sätt skapa en tydligare tråd i arbetet. Trots detta kan vissa delar belysas under mer än en kategori. Vi kommer nedan att lyfta fram förskollärarnas syn på dokumentation samt hur deras dokumentationsarbete går till. Detta kommer vi att göra med hjälp av de didaktiska frågorna vad, hur och varför. 5:1 Vad dokumenteras? I detta avsnitt kommer vi att analysera och synliggöra vad och vilka situationer förskollärarna väljer att dokumentera. Utifrån det empiriska materialet framgår det att förskollärarna lägger fokus på att dokumentera två områden. Det ena handlar om dokumentation under temaarbeten och det andra handlar om att dokumentera spontana händelser. 5:1:1 Att dokumentera under temaarbeten Gemensamt för respondenterna är att de alla dokumenterar under temaarbeten. Två av respondenterna dokumenterar det som sker under temaarbetena och sätter därefter upp bilderna tillsammans med text på väggen. När dokumentationen hamnar på väggen, synliggörs verksamheten och det arbete som görs på förskolan (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Det är viktigt med dokumentationerna för att kunna visa föräldrarna vilken verksamhet vi har och att det inte enbart är barnpassning. Alltså det är där vi måste höja upp oss själva, att det faktiskt finns ett lärande här (Nina). Med andra ord synliggörs verksamheten med hjälp av dokumentation samtidigt som 21

22 föräldrarna blir delaktiga, eftersom de får en inblick i det lärande som sker i förskolan. Genom att ta del av dokumentationerna kan föräldrarna vara med och utvärdera verksamheten (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Vad som väljs att dokumentera under temaarbetets gång ser olika ut för respondenterna. När Anette arbetar med temaarbeten väljer hon att fokusera på barnens enskilda upptäckter. Hon försöker fånga barnen i deras aha-upplevelser och i de situationer där det enskilda barnet utvecklas som individ. Vi har arbetat med vårt tema och då försöker man fånga barnen i de här ögonblicken när de liksom Aha, Jaha, Oh vad äckligt detta är / / Ja, idag var det inte lika äckligt som jag tyckte förra gången. (Anette). På detta sätt kan förskolläraren följa barnets utveckling steg för steg, vilket utgör en grund för att sedan utmana barnen efter deras individuella kunskaper och kompetenser (Wehner-Godée, 2000). Vidare kan de enskilda upptäckterna som dokumenteras även bli ett underlag för barnet, att se den individuella utvecklingen. Anette använder alltså sina dokumentationer för att göra barnen medvetna om sina egna läroprocesser. Nina och Marie, dokumenterar främst när de arbetar med teman. Deras temaarbeten är väldigt omfattande och kan pågå hur länge som helst, utifrån barnens intresse, därför blir även deras dokumentationer väldigt omfångsrika. Vi gör kanske en dokumentation per termin, den kan ju kanske vara 50 sidor lång, så handlar den bara om fåglar till exempel och där vi får in alla ämnena (Nina). När Nina och Marie dokumenterar försöker de fånga så många moment som möjligt såsom aktiviteter, barnens gemensamma och individuella läroprocesser, barnens intressen, förskollärarens egen insats. Hur de (barnen vårt förtydligande) gjorde när vi hade begravt ett djur första gången, så kanske de inte tänkte på att hämta spadar till exempel, utan de kanske stod med en pinne. Nästa gång skriver man kanske att barnen sprang direkt och hämtade spadar och började gräva / / då ser man lärandet i det hela, att just det, när ett djur är dött ska vi begrava den och då behöver man spade. (Nina). Här ger Nina ett konkret exempel på vad de dokumenterar. Förskollärarna får här se en del av barnens läroprocess då barnen, i jämförelse med första gången, direkt springer och hämtar spadar när de ska begrava ett djur. Förskollärarna Nina och Marie dokumenterar tillsammans 22

23 och belyser att man då får med så mycket mer, eftersom alla har olika erfarenheter och lägger märke till olika delar. Då kan de fånga alla barns intresse, kunskaper och kompetenser och hur de lär, både enskilt och i grupp. De får även syn på hur aktiviteterna är utformade, huruvida de är givande för barnen samt vad och hur de lär sig. Genom att alla förskollärarna dokumenterar får de även syn på varandra, hur man är som förskollärare i arbetet med barnen och vad det är man gör bra respektive dåligt. De utgår alltså från helheten när de dokumenterar och försöker få med så mycket som möjligt. Genom att dokumentera på detta sätt, då man observerar det barnen gör, säger och uttrycker, menar Wehner-Godée (2000), att pedagogen har möjlighet att bland annat få syn på hur barnen upplever och förstår sin omvärld. När man dokumenterar sig själv i sin egen pedagogroll, blir man medveten om vad det är man gör i arbetet på förskolan. Pedagogen ges då möjligheten att pröva nya sätt att handla och tänka (Lenz Taguchi, 1998; Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Detta gör att man som pedagog ständigt utvecklas och kan göra ett bättre arbete. Under temaarbeten lägger Sandra fokus på att dokumentera vad barnen intresserar sig för och använder sig av, detta i avsikt att bygga vidare på temaarbetet. Det hon menar med detta är att det finns ett bestämt ämne som är grunden för temaarbetet, men inom detta ämne kan man utgå från det som barnen visar intresse för. I citatet nedan talar Sandra om en promenad som hon och barnen gjorde under temaarbetets gång, där hon dokumenterade vad barnen gjorde och intresserade sig för. En gång gick vi skogspromenaden, vi gick på stigar som vi inte hade gått på och vi blev riddare och vi letade efter kaniner (skratt) och allt vad det blev av. Sen bara kände man att Ja, här kan man dra i vilken tråd som helst av detta och sådan tur var, låg där papper och penna i ryggsäcken. (Sandra). Med utgångspunkt i detta tolkar vi att Sandra använder dokumentationerna för att observera barnens intressen, så att hon kan använda sig av detta i planering av det fortsatta arbetet. När man dokumenterar vad barnen intresserar sig för och använder detta i det fortsatta arbetet, kan det medverka till att barnen känner sig sedda och hörda. Det medverkar även till en meningsfull och demokratisk verksamhet på förskolan (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). 23

24 5:1:2 Att dokumentera spontana händelser De fyra respondenterna dokumenterar spontana händelser, vilket exempelvis kan vara när ett barn lär sig cykla eller ritar sin första huvudfoting. Förskollärarna förklarar att barnen har individuella jag-pärmar/anteckningsböcker 2 där dessa händelser samlas. Nina ger nedan ett exempel på hur dessa händelser kan se ut. Vidare belyser även Anette nedan att barnens utveckling kan följas, från det att de var små, genom dessa pärmar. Vi har små böcker till barnen där vi dokumenterar om de säger någonting eller om de gör någonting, det är en annan sorts dokumentation vi har. En liten anteckningsbok med varje barns namn, där man då skriver in exempelvis Saga räknade till fem när vi satt i sandlådan. (Nina). Vi har de här pärmarna som är barnens jag-pärmar och de står framme som man kan titta i. Barnen tittar mycket i dem och plockar fram dem själv och titta här så liten jag var där, då har vi följt dem från början. / / Det är inte enbart foton utan det är även deras alster, framförallt då tillexempel huvudfotingar, alltså deras första teckning. Syftet är att se utvecklingen. (Anette). Denna dokumentation gör barnet medveten om sin egen läroprocess. Barnet kan här även se sin egen utveckling samt minnas och glädjas åt tidigare händelser. En sådan här typ av dokumentation, där barnet får se tillbaka på sig själv och sitt lärande, kan bli en del i barnets identitetsutveckling (Wallin, 2003). När barnet har möjlighet att konkret jämföra hur han/hon exempelvis ritade en människa för två år sedan och idag, får barnet syn på sin egen utveckling. Detta kan medverka till att barnets självförtroende stärks och deras identitet utvecklas. Barnen är ofta stolta över sina pärmar vilket kan bero på att dagens dokumentation syftar till att belysa barnens styrkor, intressen och förmågor (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Om jag var ett barn så hade jag nog tyckt att jag-pärmar med mina alster samt foto var roligast att titta på. (Anette). Anette utgår här från ett barnperspektiv och menar att denna typ av dokumentation troligast upplevs som mest givande för barnen. Att ha en egen pärm som handlar om sig själv kan medföra att barnen känner sig sedda och speciella. Men vem är det egentligen som väljer ut vad det är som ska sättas in i pärmarna? Vår tolkning av intervjuerna är att det är 2 En individuell pärm som omfattar barnens alster, såsom barnens teckningar, bilder från olika läroprocesser och temaarbeten, bilder på barnet självt och familjen, bilder från födelsedagar på förskolan. 24

25 förskollärarna som gör detta, vilket innebär att barnen egentligen inte äger sin egen pärm då de själva inte styr över vad som sätts in i den. Om barnen själva fått bestämma vad som ska sättas in i pärmarna, hade det först då blivit en jag-pärm. Som pärmarna är utformade idag ser vi dem mer som du-pärmar. Vi menar alltså att pärmarna är utformade efter vad förskollärarna vill synliggöra hos barnen och kanske inte vad barnen själva vill framhäva. Genom att förskollärarna väljer ut vad som ska sättas in, förklarar de automatiskt för barnet att såhär är du. Man bör alltså vara medveten om att pärmarna inte talar sanning om hur barnet egentligen är. Utifrån etiska aspekter är det även viktigt för pedagogen att vara medveten om vilka bilder som sätts in samt att pedagogen får tillåtelse från barnen att sätta in dessa (Wehner-Godée, 2000). 5:2 Dokumentationens process Under denna rubrik kommer vi att redogöra för och analysera förskollärarnas tillvägagångssätt vid en dokumentation. Vi kommer även att framhäva likheter och skillnader vad gäller förskollärarnas upplägg av dokumentationsarbetet. Avslutningsvis belyser vi huruvida förskollärarna använder dokumentationerna i den fortsatta planeringen av verksamheten på förskolan eller inte. 5:2:1 Hur går förskollärarna tillväga när de dokumenterar? Respondenterna på de valda förskolorna har olika sätt att gå tillväga vid en dokumentation. Gemensamt för dem alla är att de vid en dokumentation använder sig av penna, papper och kamera. När det är dags för förskollärarna att dokumentera, tar de bilder och skriver ner händelseförloppet under exempelvis en aktivitet. Vi har dokumenterat från när de (barnen vårt förtydligande) var små, det är bland annat från olika lärosituationer. Då vi tar bilder på barnen, skriver någonting om vad de lärde sig här och kopplar sedan detta till vad läroplanen säger. (Anette). Att fotografera, skriva ner vad det är som händer och föra in det efter hand (i barnens jag-pärmar eller på datorn), då får man helheten. (Sandra). 25

26 Respondenterna skriver även ner barnens kommentarer för att synliggöra deras tankar samt för att det blir roligare för både barnen, föräldrarna och förskollärarna att sedan läsa detta. Vi brukar ju skriva ner med barnens egna ord. Det är det som är så roligt att läsa. (Marie). Jag försöker få in barnens kommentarer, så att jag kan sitta med barnen och titta på det jag klistrat in, för att se om de kommer ihåg vad vi gjorde där. (Sandra). Respondenterna belyser här att det är en viktig del i dokumentationsarbetet att få nedskrivet vad barnen säger. De menar att det både är roligt att läsa och bra att använda vid reflektion tillsammans med barnen. När förskollärarna sedan sammanställer sina dokumentationer, görs detta på en dator där de även kopplar situationen till vad läroplanen säger, vilket Anette talar om i ett av ovanstående citat. Både Anette och Sandra anser att det ska finnas läroplanstext och ett formulerat syfte med i dokumentationerna. Detta blir ett sätt för förskollärarna att synliggöra vilka mål de arbetat med och för föräldrarna att konkret följa kopplingen mellan läroplansmålen till hur dessa praktiseras i verksamheten. Det är litegrann att synliggöra vårt arbete för föräldrarna, att det är ett avancerat arbete som försiggår på förskolan. (Anette). Anette menar att föräldrarna på så sätt kan förstå att det finns pedagogiska tankar bakom aktiviteterna som görs samt att förskolan har mål att sträva mot. Föräldrarna blir således mer delaktiga i arbetet på förskolan. Anette och Sandra förklarar att när dokumentationerna är genomförda hängs de upp på väggen eller sätts in i barnens jag-pärmar, vilket således blir dokumentationens slutprodukt. En sådan dokumentation, som sätts upp på väggen, kan beskrivas som en samling minnen i ord och bild, vilken utgör en stor glädje för alla (Wallin, 2003). Bilderna kan vara en inledning till samtal barnen emellan där de kan minnas tillsammans vad de gjort. Barnen kan samtala om sina känslor och hur de upplevde situationen som blev dokumenterad. När Nina och Marie sammanställer sina dokumentationer gör de detta tillsammans. Deras tanke är att se situationen utifrån olika synvinklar samt för att de eventuellt uppmärksammar olika ämnen som integrerats vid den dokumenterade situationen. Alla i arbetslaget skriver på samma dokumentation, då Marie kanske ser att Oj jag ser naturvetenskapen här medan kanske Louise (deras arbetskollega) ser Men jag ser att vi fick in språket också i detta. (Nina). 26

27 Pedagogernas gemensamma reflektion kring en dokumentation är av stor vikt. Detta eftersom att dokumentationerna präglas av den som dokumenterar. Detta innebär att den dokumenterade situationen möjligtvis inte fullständigt visar sanningen eftersom situationen enbart blivit tolkad av en pedagog (Wehner-Godée, 2000). Därför är det bra att dokumentationen tolkas av flera pedagoger. Vi brukar skriva dokumentationerna tillsammans. Om jag börjar med en dokumentation så fortsätter sedan Marie på den, det är alltså inte min dokumentation utan alla i arbetslaget skriver på samma dokumentation / / Man äger inte sin egen dokumentation utan den ska vara levande för alla som jobbar. (Nina). Efter att Nina och Marie sammanställt dokumentationerna, analyserar och utvärderar de. De förklarar att de reflekterar över: vad vi fick in i detta, hur vi kan gå vidare och sedan bygger man vidare på det nästa gång igen (Nina). Deras tillvägagångssätt kan vi, utifrån det förskollärarna säger och med avstamp från Lyssnandets Pedagogik (Åberg & Lenz Taguchi, 2009), tolka som pedagogisk dokumentation. Det är först när pedagogerna väljer att analysera och använda sig av sin dokumentation som den bidrar till att utveckla verksamheten och blir pedagogisk (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Förskollärarna kan här observera huruvida de arbetat med de mål som de satt upp för aktiviteten. Förskollärarna kan även upptäcka om det fått med sådant som inte var tänkt från början, samt vad som var bra respektive mindre bra. Det blir alltså ett sätt för förskollärarna att följa upp, utvärdera och utveckla sin verksamhet. Vidare utgör detta grunden för vad förskollärarna sedan väljer att arbeta vidare med. Nina och Marie har ingen slutprodukt utan dokumentationerna blir ett verktyg som de sedan använder för att förändra och förbättra sin verksamhet. 5:2:2 Hur använder förskollärarna dokumentationerna? I föregående avsnitt talade vi om att Nina och Maries dokumentationer är pedagogiska, eftersom det inte omfattar någon slutprodukt. Det är istället en fortlöpande process som inte tar slut. De lägger aldrig undan en dokumentation utan har den tillgänglig hela tiden, vilket gör att dokumentationen blir ett verktyg som leder till nya vägar och möjligheter och ett arbete som kontinuerligt utvecklas (Wehner-Godée, 2000; Lenz Taguchi, 1998). 27

28 Dokumentation är något som man måste använda sig av. Det är inte bara att skriva ner det och lägga i en hörna, utan det ska vara till för att vi ska kunna se vad vi fått in i verksamheten och hur vi ska arbeta vidare samt vad barnen lär sig. (Nina). Med andra ord talar Nina här om att dokumentationen ska vara ett verktyg som driver arbetet på förskolan framåt, således att den används för att utveckla och förbättra verksamheten. Nina och Marie förklarar även att om man lägger undan dokumentationerna kan man aldrig jämföra och se barnens utveckling om exempelvis ett halvår fram i tiden. Gemensamt för både Anette och Sandra är att det finns en slutprodukt i deras dokumentationer. Denna slutprodukt omfattar en eller flera bilder på exempelvis en händelse, en text som beskriver vad som händer med koppling till läroplanen. Detta (slutprodukten vårt förtydligande) är då ett papper med en rubrik, bilder, text och läroplantext. (Sandra). Rent praktiskt kan ett avslut bli på ett papper med bild och text. Ja, det är väl oftast så det (dokumentationen vårt förtydligande) slutar. (Anette). Anette belyser dock att reflektioner lever vidare trots att dokumentationen har ett slut. Detta leder till att förskollärarna kan, utifrån tidigare dokumentationer, uppmärksamma vad barnen intresserade sig för och vilka förmågor de har. På så sätt kan dokumentationerna användas som ett verktyg i det fortsatta arbetet på förskolan. Utifrån detta framgår det att Anette är på god väg att arbeta med pedagogisk dokumentation, vilket även förtydligas i citatet nedan: Dokumentationen anser jag ska främja främst barnen men också personalen. Personalen för att de ska utvecklas och kunna göra ett ännu bättre jobb, som i sin tur främjar verksamheten, som i nästa steg främjar barnen. (Anette). 5:3 Utveckling av verksamheten Vi kommer under denna rubrik belysa dokumentationsarbetet betydelse på förskolan samt vilken effekt den kan ha vad gäller verksamhetens progression. Vi kommer att tala om reflektionens betydelse vid en dokumentation, både förskollärarnas och barnens, och hur detta kan komma att påverka vilken riktning det pedagogiska arbetet tar. 28

29 5:3:1 Reflektion förskollärarna emellan Nina, Marie samt Anette lyfter fram reflektion och diskussion som en viktig del av dokumentationsarbetet då detta kan medverka till att verksamheten utvecklas. Det är viktigt att kontinuerligt diskutera med varandra om hur vi gör i olika situationer. Vi uppfattar saker olika, kan tolka läroplanen olika, har olika utbildningar samt har olika erfarenheter. (Anette). Med andra ord menar Anette att förskollärarna någonstans måste reflektera över vad de gör under dagarna på förskolan. Hon förklarar under intervjun att förskollärarna måste komma till insikt om vad som blev bra eller dåligt, vad de skulle kunna utveckla och eventuellt göra bättre. Wallin förklarar att reflektion blir gynnsam först då pedagogerna är öppna för förändring och att förändras. Detta innebär att pedagogerna således måste vara öppna för både positiv och negativ kritik, så att de kan vidareutvecklas (Wallin, 2003). Vid reflektion kan pedagogerna uppmärksamma varandras oliktänkande, ta användning av detta och utmana sig själv genom att granska sin pedagogroll (Wehner-Godée, 2000). När pedagogen granskar sin pedagogroll kan hon exempelvis upptäcka vilken pedagog hon är i arbetet med barnen samt vilken barnsyn och kunskapssyn hon har (Lenz Taguchi, 1998). Nina och Marie är inne på samma spår som Anette och förklarar att de analyserar vad de fått med för att sedan planera hur de ska arbeta vidare. Vi beskriver händelsen och sedan gör vi en analys av det som har hänt. Vad hade hänt om den och den hade hittat något annat? / / Alltså våra funderingar runt omkring, vad vi fick in i detta och hur vi kan gå vidare och sedan bygger man vidare igen på det nästa gång. (Nina). Nina menar att reflektion och analys blir en viktig del i arbetet då detta kommer att påverka hur förskollärarna sedan väljer att arbeta vidare med det de kommit fram till, utifrån dokumentationerna. Åberg och Lenz Taguchi (2009) förklarar att pedagoger uppmärksammar olika saker vid en dokumentation, vilka kan vara värdefulla att få synliggjorda vid planering av det fortsatta arbetet. Pedagogerna får, utifrån dokumentationerna, fler idéer att utgå från när de planerar det fortsatta arbetet. Reflektion är alltså en viktig del i dokumentationsarbetet då det fungerar som redskap att leda det pedagogiska arbetet framåt (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Genom att diskutera de mindre bra delarna i arbetet ges förskollärarna en ny chans att göra det bättre eller annorlunda till nästa gång. Vi sammanfattar detta avsnitt: 29