DEN A BÖDA KRONOPARK UT~ FÖRDA GRÖN KVISTNINGEN AV TALL

Transkript

1 DEN A BÖDA KRONOPARK UT~ FÖRDA GRÖN KVISTNINGEN AV TALL DIE AUFASTUNG AN KIEFER IM STAATSFORST BODA AV ERIK LUNDH MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT. HAFTE 21 N:o 2 C E N T R A L T R Y C K E R E T, S T O C K H O L M 9 2!

2 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 21. HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY N:o 21 BULLETINs DE LA ST A TION DE RECHERCHES DES FORihS DE LA SUEDE N:o 21 CENTRAI:J'R YCKER!ET STOCKHOLM 1924

3 REDAKTÖR: PROFESSOR GUNNAR SCH OTTE.

4 INNEHÅLL: LuNDBLAD, KARL: Ett bidrag ti kännedomen om brunjords- eer mujordstypens egenskaper och degeneration i södra Sverige x Ein Beitrag zur Kenntnis der Eigenschaften und der Degeneration der Bodenarten vom Braunerdetypus im sidichen Schweden LuNDH, ERIK: Den å Böda kronopark utförda grönkvistningen å ta Die Au fastung an Kiefer im Staatsforst Böda SYLVEN, NILs: Om våra främmande barrträds vinterhärdighet... ror Uber die Winterfestigkeit fremder Nadebäume in Schweden... x 47 ScHOTTE, GuNNAR: Några Norrändska skogsföryngringsprobem II 149 Queques probernes reatifs a a regeneration dans a Suede septentrionae II I 79 STÅLFELT, M. G.: Taens och granens kosyreassimiation och dess ekoogiska betingeser... I 81 Untersuchungen zur Ökoogie der Kohensäureassimiation der Nadebäume TRÄGÅRDH, IVAR: skogsinsekternas skadegörese under Igig-Ig2I (Die Schädigungen der Forstinsekten in den J ahren 19 I I) 259 SPESSIVTSEFF, PAUL: Grankottmätarna (Eupithecia abietaria Götze och strobiata Hb.) och deras skadegörese Eupithecia abietaria GöTZE und Eupithecia strobiata HR., zwei Schädinge der Fichtenzapfen TRÄGÅRDH, IvAR: Trädgnagare-studier... 3I I Anobiiden-studie Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens irn Jahre I924i Report on the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry). I. Skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Farestry division) av GuNNAR ScHOTTE II. Naturvetenskapiga avdeningen(n aturwissenschafticheabteiung; Botanici-geoogica division) av HENRIK HESSELMAN O III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) av IvAR TRÄGÅRDH I IV. Avdening för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fiir die Verjiingungsversuche in N arrand; Division for afforestation probems in Norrand) av EDVARD WIBECK Sid.

5 =======E==R=I=K==L==U==N==D==H==========~ DENÅBÖDAKRONOPARKUTFÖRDA GRÖNKVISTNINGEN A V T ALL. Statens skogsförsöksanstat har sedan åtskiiga år haft sin uppmärksamhet riktad på uppgiften att studera effekten av de under I 88o -90-taen utförda kvistningarna på ta å Böda kronopark. Andra brådskande arbeten syntes emeertid ej medgiva skogsavdeningen erforderig tid för utförande av dessa undersökningar. På inrådan av chefen för skogsförsöksanstaten och i samråd med honom panade därför förf. år I922 de undersökningar, vikas resutat nu framäggas. Ti styresen för fonden för skogsvetenskapig forskning, som genom bevijande av ansag möjiggjort utredningen, ber jag att härmed få framföra min varma tacksamhet. * * * Hand i hand med de första försöken att bringa ordning och reda i skogshushåningen i Mean-Europa kom frågan om trädens kvistning.r Nyare rön och synpunkter, som av de maktägande godkänts, ades vanigen under dessa tidsskeden raskt ti grund för agstiftning. När såunda frågan om trädens kvistning bivit aktue och vunnit anhängare, spåras detta genast i tidens skogsförordningar. Sådana författningar för de tyska staterna äro särskit typiska, med oftast mycket drastiska och ti formen kategoriska stadganden. Band de ädsta författarna på skogshushåningens område märkas COLERUS och VON CARLOWITS, vika ti en de hämtat sina tankar från itaienska arbeten, och som i sina verk, utkomna resp. år 1607 och I 713, ivrigt pädera för kvistning av yngre träd. Under hea I 700-taet var kvistningen mycket amän. Detta berodde b. a. på den stora hänsyn, som måste tagas ti underväxten i de genom rådande medeskogsskötse erhåna två- ti treådriga beståndstyperna, devis på grund av ett stort behov av grenar och kvistar ti bränse. I Frankrike och Begien bedrevs kvistningen under detta årr I denna uppsats avses, om ej annat sägs, atid grönkvistning av stammen. 4. Medde.!rin Statens Skogsförsöksaustat. Häft. 21.

6 50 ERIK LUNDH [2] hundrade som rent hantverk av s. k corps d'dagage, som vandrade från skog ti skog. Om härigenom i dessa änder kvistningen kom att utföras någorunda omsorgsfut, var detta ångt ifrån faet i Tyskand, där dess utförande rent tekniskt sett ämnade åtskiigt övrigt att önska, varjämte dess tiämpning utan urskining på aa förekommande trädsag och skogstyper hade mycket tråkiga föjder. Såsom en föjd av begångna missgrepp kom därför snart reaktionen. Med tidens sed för generaisering överdrevs nu kvistningens skadiga inverkan utan hänsyn ti dess eventuea fordear. Särskit kritiserades ekens kvistning såsom medförande bidning av vattenskott, topptorka och rötskador, ävenså taens, varemot asken och aen ansågos mera ämpade för denna behanding. Det vid kvistning av barrträd uppstående kåd födet ansågs anaogt med bodförust, och denna antogs ej medföra samma goda verkningar som den då för tiden så amänt praktiserade åderåtningen på människor, utan fastmera förorsaka en försvagad och nedsatt tiväxt. Vid början av I Soo-taet hade frågan om trädens kvistning nära nog råkat i gömska, beroende på att skogsmännen nu syssesattes av andra, viktigare uppgifter. Medeskogsskötsen, som hittis utgjort det aena saiggörande skogsbrukssättet, kunde ej ängre tifredsstäa fordringarna på en god avkastning. I stäet arbetade nu skogshushåningens främste på att omföra den oikådriga medeskogen ti högskog med rena, ikådriga bestånd, och i sammanhang härmed kom eken att undanträngas av bok och barrträd. Endast med få ord omnämner G. L. HARTIG i sitt år I836 utgivna arbete»forstiches und forstnaturwissenschaftiches Conversations-Lexikon» kvistningen. Däremot uppträdde COTTA som ivrig anhängare av kvistning, viket är en naturig föjd av den av honom föresagna samhushåningen mean skogs- och åkerbruk, varvid de gest stående träden måste utvecka stora kronor, som borde beskäras. Ehuru Cotta såunda sjäv föresog och rekommenderade kvistningen, var han av den bestämda åsikten, att kvistningen atid åtföjdes av tiväxtminskning. Denna Cottas åsikt var endast fotad på en subjektiv uppfattning om dessa förhåanden, ty några jämförande undersökningar i detta hänseende voro ännu ej offentiggjorda. Redan I8z8 hade rock VORLÄNDER anagt det första försöket för utrönande av skinaden i tiväxt hos kvistade och okvistade träd. Av två på samma mark fritt stående 3 I år gama granar med samma omkrets, 32 2 / 3 ", 4 fot från marken, samma höjd, 44 fot, och med ika

7 [3] GRÖNKVISTNINGEN A V TALL Å BÖDA KRONOPARK 51 ånga kronor, börjande 6 fot från marken, kvistades den ena ti 26 fots höjd. Omkrets 4 fot från marken Kvistad stam Okvistad» 00 44" efter 10 år //' 20 år 57" 57" 30 år 68" 65 IN' Höjden var efter 30 år densamma eer 70 fot, och omkretsen 26 fot från marken vid samma år för den kvistade stammen 53" men för den okvistade endast 46''. Av detta försök framgår, att massativäxten de närmaste åren efter kvistningen sjunker för att sedan stiga och biva större än om kvistning ej skett, att höjdtiväxten ej förändrats av kvistningen, samt att formen förbättrats. Inom sivergransdistrikten i Baden tiämpades vid x8oo-taets mitt kvistningen mycket amänt. Emeertid gingo meningarna om dess berättigande åtskiigt i sär, varför badensiska skogsförvatningen år 1857 tisatte en kommission med uppgift att utreda kvistningens infytande på barrträden och deras användning. Resutatet av kommissionens arbete bev i huvudsak föjande:»på en successiv kvistning föjer ingen tiväxtförust. Kvistningar som sträcka sig över /3 2 av stammens höjd befordra sjukdomar och trädens avdöende. Mycket gama träd fördraga ej kvistning utan biva rötskadade. Kraftiga, medeåders träd äro bäst ämpade för kvistning. Grövre kvistar än 4-5 cm i genomskärning böra ej borttagas.» På sin tid mycket uppmärksammade voro de båda fransmännens DE COURVAL och DES CARS skrifter, vika för övträden rekommenderade borttagning av de grövsta kvistar utan hänsyn ti trädens åder. Den förstnämnde grundar sina åsikter om kvistningen på föjande teori:»genom att borttaga kvistar och utväxter som hindra och absorbera saven, kan stammen behåa densamma fuständigt samt återfå de savupptagande kären sin naturiga, odräta stäning, varav föjer ett befordrande av stammens utvecking och en ökning av dess tiväxt.» Dessa åsikter vunno hastig och vidsträckt utbredning, särskit efter översättning av de båda citerade författarnas skrifter ti tyska språket. Ungefär samtidigt utgav PRESSLER år 1865 sitt arbete»gesetz der Stammbidung», vari kvistningen utförigt behandas, och vari nya teorier för stammens uppbyggnad utveckas, vika ängre fram i ett annat sammanhang här komma att beröras. Atnog, kvistningen var vid denna tid på modet, och många voro de avhandingar och uppsatser i fackpressen, som behandade detta ämne.

8 52 ERIK LUNDH [4] Med kännedom om Tyskands stora infytande på aa det svenska skogsbrukets skida områden, kan man ej förundra sig över att de åsikter rörande kvistningen, som företräddes av detta ands främste skogsmän, även skue göra sig gäande i Sverige. Het naturigt är även, att av dåtida svenska skogsmän särskit de mest beästa och kunnigaste skue taga intryck och röna infytande härav. Att kvistningen hos oss ej kom ti större användning beror säkerigen utesutande på det förhåandet, att de viktigaste förutsättningarna för dess tiämpning i större skaa, nämigen intensivt skogsbruk och möjighet ti avsättning för kvistar och grenar ti bränse, knappast kunna sägas vid denna tid hava förekommit i vårt and. Men andra het motsatta omständigheter kommo att verka därhän, att förfaringssättet åtminstone på ett stäe bev använt i stor utsträckning. På Öands norra udde ti en ängd av ungefär 2 mi och sträckande sig från västra ti östra stranden igger Böda kronopark eer Böda Ta, som den fordom kaades, på grund av att den i huvudsak bestod av taskog. Då kronoparken var den förnämsta för att icke säga enda verkiga skogstigången på hea ön, var den mycket utsatt för åverkningar. Bönder, som bodde fera mi från parkens gränser, foro dit, inrättade sig het bekvämt i uppförda kojor och gåvo sig ti och med tid att såga och bia virket på avverkningspatsen. Då bevakningen var svag och opåitig, bevo förhåandena at värre och värre, och sutigen kom det ti riktiga uppopp, vika först kunde kvävas med tihjäp av miitär. År I 855 kom emeertid ti Kamar än såsom tiförordnad Jagmästare förre överjägaren på Komården, A. M. ÖSTERDAHL. Denne, som var en verkig kraftnatur, förstod att inom några få år bringa reda och ordning i förhåandena, för vika förtjänster han snart nog befordrades ti överjägmästare i Kamar än. Visserigen hade åverkningarna nu stävjats, men sviterna av desamma voro ångt ifrån övervunna, då år r86i jägmästaren J. E. BOHMAN anstädes som överjägare i Kamar än och samtidigt förordnades ti föreståndare för den år I 86o inrättade B öda skogssko a. År I 869 utnämndes han ti jägmästare i Öands revir. Om såunda föregångarna i huvudsak fått ägna sig åt fiskaiska värv, bev det nu BoHMANs uppgift att taga vård om den genom åverkningarna och ti en de även genom den schabonmässigt tiämpade trakthuggningen så ia titygade skogen. Ur skogsvårdssynpunkt borde därför stora areaer söndertrasad och utgesnad skog snarast avverkas. Någon större virkesförsäjning från

9 [5] GRÖNKVIsTNINGEN AV TALL Å BÖDA KRONOPARK 53 kronoparken kunde dock ej äga rum, då härför bristen på närbeägna, dugiga hamnar ade hinder i vägen. BOHMAN förfor då i stäet på så sätt, att han, för att ändock kunna övergå så stora areaer som möjigt med avverkning, endast uttog de sämsta och ädsta barrträden men Fig. r. En grupp kvistade taar. Böda kronopark. Aufgeastete Kiefern, Staatsforst Böda. kvarämnade vackra, växtiga, medeåders träd, mean vika snabbväxande och skuggfördragande trädsag såsom gran, sivergran, weymouthsta och bok inpanterades. När det nu visade sig, att den kvarämnade barrskogen ämnade at för stark skugga för att den inpanterade återväxten skue trivas, åg det nära ti hands för BOHMAN, som var vä inne i den tyska skogsvetenskapiga itteraturen, att genom en kvistning av de kvarämnade träden minska underväxtens beskuggning. Härjämte hoppades han å de kvistade träden vinna stegrad höjdtiväxt och förbättrad form.

10 54 ERIK LUNDH (6] Med tihjäp av skogsäringarna samt torpare och bönder, vika senare såsom ön för arbetet fingo behåa grenarna, utfördes nu dyik kvistning varje vinter från sutet på I87o-taet. När den sutigen måste upphöra i början på I 890 taet hade avsevärda areaer övergåtts på detta sätt. Vid kvistningen betjänade man sig av ånga stegar, som upprestes mot träden, och som redskap vanig såg och yxa, i det att grenarna först avhöggos med yxan en bit från ::;tammen och sedan sågades jämna tätt inti densamma. Att kvistningen utfördes synnerigen hårt ska senare visas, och det påstås, att BOHMAN ansåg kvistningen som särskit yckad, om endast tre kvistvarv kvarämnats. Grensåren beströkos med tjära, 2 / 3 stenkostjära och r/3 vanig trätjära. Detta förfaringssätt hade atsedan 1840-taet, då metoden började användas av VON FELLENBERG, amänt använts i Tyskand vid kvistning av övträd, ehuru NäRDLINGER redan tidigt uttaade sig emot densamma, då han ansåg att sostråningen skue förorsaka atför stark hetta i den svartfärgade veden. Myndigheterna, som redan från början uppmärksammat BOHMANs kvistningar, bevo så småningom atmera skeptiska mot saken. Någon gång i början på I 890-taet förbjöds kvistningen på initiativ av skogsinspektör GöTHE, varvid som skä förebars, att röta skue inkomma genom grensåren och förstöra virket. Vad vårt and beträffar är den av BOHMAN utförda kvistningen ensam i sitt sag. Som emeertid ännu ett ganska avsevärt anta av de kvistade taarnar finnas kvar, har det, som redan framhåits, synts vara av intresse att innan dessa avverkas konstatera i vad mån tiväxt, form och virkeskvaitet rönt infytande av den genom kvistningen förorsakade starka kronminskningen, och det är ändamået med denna uppsats att ämna besked om de genom undersökningen vunna resutaten. Undersökningsmateriaet. För att karägga huru träden reagerat efter kvistningen ha huvudsakigen endast fäda provstammar kunnat användas, vika fuständigt ana yserats för bestämmande av tiväxt och dimensioner under trädets hea ivstid. Med hänsyn ti den arbetskrävande provträdsbearbetningen och för att ej i onödan förstöra virke var det nödvändigt att använda ett ganska begränsat provträdsanta, viket även torde vara berättigat, då varje provträd efter dyik anaysering ämnar fut bestämda och säkra uppgifter. Härigenom har dock uttagningen av provträden ej kunnat r Även granar kvistades, men härav återstå endast ett fåta, i rege av röta angripna exempar, varför undersökningen utesutande baserats på taen.

11 [7] GRÖNKVIsTNINGEN AV TALL Å BÖDA KRONOPARK 55 Fig. 2. Kvistat tabestånd. Böda kronopark. - Aufgeasteer Kiefernbestand, Staatsforst B öda.

12 56 ERIK LUNDH [8] ske efter någon objektiv metod, utan författaren har varit nödsakad att subjektivt utväja så representativa och för förekommande skida marker och bestånd av oika sutenhetsgrader så typiska träd som möjigt. Föjande provträd, utesutande taar, uttogos och underkastades fuständig stamanays: Stam n:o I. Ur beståndet omkring Byrums kyrkväg, kvistat år I88o. Brh.-diam. på bark 32,o cm. Höjd I 7,4o m. Avstånd ti kronan II JS m. Kronförhåande omedebart efter kvistningen o,zb. Nuvarande kronförhåande o,3r. Ader vid kvistningen 94 år. Nuvarande åder I3 7 år. Ståndortsbeskrivning: Läge: pant, skyddat. Jordmån: råhumusager växande i tjockek från 5-20 cm, därunder sand. Fuktighetsförhåanden och markväxter: torrt; Cauna, Empetrum, Vaccmium, Myrtius, Pterts, Hyocomtum parieti11um, avar. Bonitet: V. Beståndsform och trädsag: ikådrig taskog. Sutenhetsgrad: o,6. Stam n:o II. Ur samma bestånd som föregående. Brh.-diam. på bark 3I,o cm. Höjd I 7,6s m. Avstånd ti kronan I3,zs m. Kronförhåande omedebart efter kvistningen o,z6. Nuvarande kronförhåande o, s. Åder vid kvistningen 76 år. Nuvarande åder I I9 år. Ståndortsbeskrivning: Lika som föregående med undantag att sutenhetsgraden här är o,s. Stam n:o III. Ur.samma bestånd som föregående. Brh. diam. på bark 30,5 cm. Höjd I7,o m. Avstånd ti kronan II 1 7o m. Kronförhåande omedebart efter kvistningen o.z6. Nuvarande kronförhåande o,3z. Åder vid kvistningen 95 år. Nuvarande åder I38 år. Ståndortsbeskrivning: Läge: pant, skyddat. Jordmån: 7 cm råhumus, därunder sand. Fuktighetsförhåanden och markväxter: friskt; Myrti/us, Ledum, Vaccinium, Hyocomium parietinum, Empetrum, Cauna. Bonitet: V. Best!ndsform och trädsag: ikådrig taskog med enstaka, insprängda, yngre granar och sparsam underväxt av björk och weymoutbsta. Sintenhetsgrad: o,s. Stam n:o IV. Ur beståndet mean grundinjen och Samuesinjen söder om Skäftekärr kvistat år I885. Brh.-diam. på bark 29,7 cm. Höjd I7,3o m. Avst!nd ti kronan u,nj> m. Kronförhåande omedebart efter kvistningen o,z6. Nuvarande kronförhåande o,33 Ader vid kvistningen 69 år. Nuvarande!ider 112 r. Ståndortsbeskrivning: Läge: pant, öppet. Jordmån: I8 cm råhumus, därunder sand. Fuktighetsförhåanden och markväxter: friskt-torrt; Cauna, Vaccinium, Myrtius, edum. Hyocomium parietinum, Empetrum, Pteris. Bonitet: IV. Best.ndsform och trädsag: ik.drig taskog med enstaka, insprängda, yngre granar och fäckvis ganska rikig underväxt av weymouthsta. Sintenhetsgrad: o,g. Stam n:o V. Frist.ende, med ganska tät underväxt av weymouthsta, gran och öv. Kvistad.r I885. Brh.-diam. p bark 44,5 cm. Höjd 21,ss m. Avstånd ti kronan I5, om. Kronförh.ande omedebart efter kvistningen o,zg. Nuvarande kronförh.ande o,og. Åder vid kvistningen 79!r. Nuvarande.der 117 år. Ståndortsbeskrivning: Läge: pant, öppet. Jordmån: I5 cm rhumus av gynnsam beskaffenhet. därunder sand. Fuktighetsförhåanden och markväxter: friskt; Myrtitus, Vaccinium, Hyocomium. Bonitet: III. Stam n:o VI. Ur best.ndet väster om östra basen mean grundinjen och Samuesinjen, kvistat.r Brh.-diam. på bark 35,o cm. Höjd 2I,o m. Avstånd ti kronan I5, som. Kronrörhåande omedebart efter kvistningen o,zs. Nuvarande kronförhåande o,.7. Ader vid kvistningen I23 år. Nuvarande åder I6I år.

13 [9] GRÖNKVIsTNINGEN AV TALL Å BÖDA KRONOPARK o H 57 o u x x -w :rx: o H u o v H o u ~ E ~ o B o I'1 o B o 1'1 o B ~ B.Skaa 1: ~ 5m Q= ta/f H=hår.sccu1de träd =9ran H=medhärskan.de X :civ undervå"xc E= behärskade U= undert:ryccta Fig. 3 Panskiss över anaysstammarnas VIII och IX växtpats. - Pan iiber den Wuchspatz der Probestämrue VIII und IX - Hee Kreise = Kiefer, schraffierte Kreise = Fichte, Kreuze = Unterwu.chs von Laubbäumen. H = herrsch ende, M = mitherrschende, B = beherrschte, U = unterdriickte Bäume.

14 58 ERIK LUNDH [O] Ståndortsbeskrivning: Läge: pant, öppet. Jordmån: 15 cm råhumus, därunder sand. Fuktighetsförhåanden och markväxter: friskt; Myrtius, Vaccz'niunz, Ca!una, Ledum, Hyocomium. Bonitet IV+. Beståndsform och trädsag: ikådrig taskog med underväxt av weymouthsta och gran. sutenhetsgrad: 0,9, Stam n:o VII. Ur beståndet norr om Böda station, öster om andsvägen, kvistat år r88r. Brh.-diam. på bark 15,9 cm. Höjd r6,6o m. Avstånd ti kronan II,so m. Kronförhåande omedebart efter kvistningen o,r6, Nuvarande kronförhåande o,3r. Åder vid kvistningen 8o år. Nuvarande åder 122 år. Stånd ortsbeskrivning: Läge: svag utning sydväst, öppet. Jordmån: 15 cm råhumus, därunder sand. Fuktig hetsförhåanden och markväxter: torrt; Ca!una, Myrtius, avar, Vaccinium. Bonitet V-. Beståndsform och trädsag: ikådrig taskog, hedartad. Sintenhetsgrad; I,o. Stammarna n:ris VIII och IX. (Se fig. 3 och 4). Ur beståndet öster om andsvägen, strax norr om kronojägarbostäet RosendaL Jämföreseträd. Den ena taen, n:o VIII, kvistad år 1891, den andra, n:o IX, okvistad. N: o V ii: Brh. diam. på bark 41,5 cm. Höjd 24,9o m, Avstånd ti kronan 16,85 m. Kronförhåande. omedebart efter kvistningen 0.22, Nuvarande kronförhåande 0,32, Åder vid kvistningen 83 år. Nuvarande åder II$ år. N:o IX: Brh.-diam. på bark 51,4 cm. Höjd 24,9 m. Avstånd ti kronan I2,6o m. Nuvarande kronförhåande 0,49. Nuvarande åder r 7 år. Ståndortsbeskrivning: Läge: pant, skyddat. Jordmån: 30 cm mujord, därunder sand. Fuktighetsförhåanden och markväxter: friskt; Hyoconzium proiferum, parietinum och triquetrum, örter, Myrtius, Vaccinium, Pterzs. Bonitet: III+. Beståndsform och trädsag: ikådrig örtrik taskog med insprängda, yngre granar och underväxt av gran och öv. Sintenhetsgrad: 0,9. Dessa två sista stammar äro vä ägnade för jämförese. Mark och beysningsförhåanden äro fut ikartade, ådern skijer endast på två år, och höjden är exakt densamma, eer 24,90 m. Av beskrivningarna härovan framgår, att anaysstammarnas åder vid kvistningen växade mean 69 och 123 år (aritmetiska medeådern 87 år) samt att kronförhåandet genom kvistningen nedbringats ti värden, växande mean o,rs och 0,22 (medetaet o,r7). Tyvärr var detomöjigt att faststäa kronornas ängd före kvistningen, enär de nedre grenarna devis måste antagas varit torra vid avsågningen, varjämte grensåren även i viss utsträckning fuständigt övervaats. För undersökningen var det av fundamenta betydese att bestämma året för kvistningen. Detta kunde utan svårighet ske genom iakttageser å stamtrissorna, där detta år markerades av skarpa gränser, uppkomna genom stark minskning (nedre deen av stammen) resp. stark ökning (övre deen av stammen) i årsringsbredden. Av en från BOHMANs tid ännu kvarevande kronojägare, viken sjäv som äring vid skogsskoan varit med om kvistningen av tvenne bestånd, varur anaysträd hämtats (stammarna n:ris I, II, III och VII), erhös kontro på bestämningarnas riktighet. När såunda iakttageserna för dessa stammar vunnit fu bekräftese, torde några misstag för de övriga ej vara att befara. Förutom provstammarna hava även undersökts tvenne provytor om vardera c:a 2 2 ars ytvidd, utagda i beståndet norr om Böda station.

15 [I J GRÖNKVIsTNINGEN AV TALL Å BÖDA KRONOPARK 59 Fig. 4- Stammarna VIII och IX synas mitt på biden mean de båda kvistrena stammarna. N:r VIII st.r mitt framför devis skymmande n:r IX. - Probestämme VIII und IX (in der Mitte des Bides, zwischen den beiden schaftreinen Bäumen; VIII vorne, IX hinteu).

16 60 ERIK LUNDH [12] Av ytorna, som gränsa inti varandra, igger den ena i kvistad de och den andra i okvistad de av beståndet. Ytorna hava uppskattats med avseende på diametrar och höjder. Höjdtiväxten. De mycket sparsamt förekommande direkt experimentea undersökningar rörande trädens tiväxtförhåanden efter kvistning, som tidigare utförts, hava på grund av itet materia och ofuständig bearbetning ej varit i stånd att sprida jus eer ämna mera ingående uppysningar härutinnan, varför de vunna resutaten endast haft karaktären av speciafa, vika ej kunnat tierkännas amängitigt värde. Av trädets tiväxtfaktorer torde höjdtiväxten få anses som ättast att uppmäta och enkast att bearbeta, varför början göres med denna. Redan förut omtaade äro VORLÄNDERs iakttageser å tvenne granar, den ena kvistad och den andra okvistad, vika 30 år efter kvistningen avsatt samma höjdtiväxt. Hur denna förhö sig de närmaste åren efter kvistningen undersöktes tyvärr ej. NäRDLINGER ämnar i sin skrift»aufastung der Wadbäume>>, utgiven år r86o, redogörese för en undersökning å kvistade, yngre granar, viken visade, att höjdtiväxten något avtog omedebart efter kvistningen. Ti samma resutat kom ZEDER BAUER, som gjort mätningar å ett vid kvistningen, i augusti månad 1905, r 2-årigt gran bestånd, vika utföo såunda: Kvistningens styrka. Höjdtiväxt i cm under ir / 3 av kronan I7 rs I /2 >>» I Den starka minskningen i höjdtiväxt redan samma år som kvistningen utfördes verkar mycket besynnerig och svårförkarig, då vä näppeigen kan antagas, att en kvistning utförd i augusti månad ska hava nämnvärt infytande på samma års skottsträckning, som vid denna tid bör vara het avsutad. Mera sannoikt torde vara, att årstemperaturen här speat större ro än kvistningen. Att kvistningen överhuvud taget ska verka ogynnsamt på höjdtiväxten är ganska svårt att förstå. ZEDERBAUERS ifrågavarande resutat äro även därigenom ganska egendomiga, enär det, under förutsättning av kvistningen har ett menigt infytande på höjdtiväxten, bör vara mindre ofördeaktigt att kvista svagt än starkt. Detta motsäges av ZEDERBAUERS tiväxtsiffror, som

17 [13] GRÖNKVISTNINGEN AV TALL Å BÖDA KRONOPARK 61 visa gynnsammare värden på höjdtiväxten för de träd, som berövats hava kronorna, än för dem, som endast beskurits med en tredjede. Utan stöd av direkta undersökningar har frågan även berörts av ROBERT HARTIG och METZGER, vika båda förutspå en stegrad höjdtiväxt.efter kvistning. d 2.o. s. o 0.5 IS ' J,, v ' ' ' ' x... )y..""'t< 2..o 50 ED t O år L-~~~---L~-L--J-.~1--~~~--~ BO tzo å,. d 2.o 1.5. o 0.5 >f---)( ~... 'x ' ',"'IJ,c---x---K '-x d 2..o 1.5 Lo ~~---L---L---L--J---~--L-~~ JOår 50 &O ,00 110!20 år n 0.5 ~--x--t'""'--.---tc---.jot..--)fa too 110 IZ.Q år 'o eo tio 120 tjo 1uo år 50 E> O SO ZO 130 år 50 ~o 70 BO år Fig. 5 Höjdtiväxt i dm hos anaysstammarna I-VIII, uträknad som medeta för i rege 10 år ånga perioder. Piarna utmärka kvistningsåren. - Höhenzuwachs in dm der Probestäm me I-VIII, nach Mitten von in der Rege IO Jahren. Die Pfeie markieren den Zeitpunkt der Aufastung.

18 62 ERIK LUNDH [14] Den förre grundar sin åsikt på föjande teori:»första året efter stark kvistning märkes ingen inverkan på höjdtiväxten. Under de föjande åren stegras höjdtiväxten, då i de kraftigare närda toppskotten rikigt med.reservnäringsämnen uppagras, vika komma höjdtiväxten ti godo.» METZGER utgår från sin kända uppfattning om vinden som normgivande faktor för trädstammens uppbyggnad och kommer därigenom ti den sutsatsen, att höjdtiväxten bör stegras efter kvistning, då efter kronans minskning de rent mekaniska anspråken på stammens tiväxt biva ägre. Det materia, som stått ti buds för den föreiggande undersökningen, består, som redan förut nämnts, utesutande av ädre taar, av vika den yngsta uppnått 69 och den ädsta 123 års åder vid kvistningen. Med fu visshet kan sägas, att taens höjdtiväxt vid denna höga åder åtminstone som medeta för feråriga perioder, där kimatväxingarnas inverkan för oika år i stort sett är borteiminerad, normat befinner sig i sjunkande, då den sydsvenska taen brukar uppnå höjdtiväxtkumen redan vid 20 a 25 års åder. Tab. I. Höjdtiväxt i dm (.rig, periodisk medetiväxt). De kursiverade taen ange höjdtiväxten for IO irsperioden närmast efter kvistningen. Höhenzuwachs in dm (jähricher, periodischer, mitterer Zuwachs). Die kursiven Zahen geben den Höhenzuwachs an fiir die direkt auf die Aufastung fogende IOJahresperiode, Stam n:o I II III IV Stamm ir före kvistningen I 123 o,s3 I,ss J ah re vor der A uastung v VI V VIII J,sg I,3s I,3S 1,40 I0-I9» o,8s o,s7 J,oo 2,4s o,8s I,to 1,40 I,7o I-9 o,7o o,6'o o,7o I,33 I,u o,g8 I,25 I,48 I-JO» efter 0,77 0,50 0,95 ],95 0,92 ],23 ],00 ],85 nach I-20» o,bo o,48 o,so I,oo 0,88 o,gs o,6o 0, > o,6s 0,47 o,so o,3s o,ss 0 72o o,6s o,s ) o,s2 o, 41 o,6o 0,2o o,so 0,38 o,6o o,6s Fig. S och tab. I visa höjdtiväxtens storek i dm för varje kvistad anaysstam från ådern so år ti anayseringsåret, uträknad som medeta för i rege 1 o år ånga perioder (växande anta år i perioden närmast före kvistningen, beroende på att ny 10-års period atid påbörjats från och med kvistningsåret). Av kurvorna framgår med a önskvärd tydighet, att för de festa stammarna en icke oväsentig stegring i höjdtiväxt ägt rum under perioden närmast efter kvistningen. Den k1 aftiga tiväxtökningen är visserigen av reativt kort varaktighet, men en viss höjning av tiväxtkurvorna kan dock spåras ännu 20 a 30 år efter kvistningen. Men även undantag finnas, där höjdtiväxtens föropp varit ett annat.

19 [15] GRÖNKVIsTNINGEN AV TALL Å BÖDA KRONOPARK 63 Z. z ~ o 0.8 O.& 0.'-t 0.2 a.;;;... r-... ~ v ~~ ~ "'v, " ~ !'..n. 'r... ~ t 29 9 O ZO 30 '-10 år före kvistn.lngen år efter kvistningen Fig. 6. Reativ höjdtiväxt för anaysstammarna I-VIII. Pien utmärker kvistningsaret. Den vertikaa, hedragna injen anger medefeet för tiväxtvärdet närmast efter kvistningen; den streckade injens ängd anger storeken av 3 x medefeet - Durchschnitticher reativer Höhenzuwachs der Probestämme I-VIII vor und nach der Aufastung. Das Jahr der Aufastung ist durch den Pfei markiert. Die Länge des ausgezogenen otrechten Striches durch den ersten Kurvenpunkt nach der Aufastung markiert die Grösse des mittieren Fehers von dem betreffenden Zuwachswert, die gestrichehen Stticke dazugerechnet ergeben den dreifachen mittieren Feher. Hos stammarna n:ris II och V håer sig såunda tiväxten före och efter kvistningen ganska konstant vid omkring o,s resp. I,o dm, under det att för stam n:r VII tiväxten sjunker efter kvistningen, viket ju dock med hänsyn ti trädets åder (8o år) endast är i överensstämmese med vad normat bör vara faet. För att erhåa ett för samtiga anaysstammar gemensamt uttryck å höjdtiväxtens gång hava de oika kurvorna omförts ti reativa mått på så sätt, att tiväxten under perioden närmast före kvistningen givits värdet 1,o, varefter övriga perioders tiväxter omräknats i förhåande ti detta utgångsvärde. Varje periods (perioden närmast före kvistningen, föregående 20-års period etc.) på så sätt beräknade tiväxter hava sedan summerats och medetaen uträknats, vika grafiskt uppagts i fig. 6. Den härigenom erhåna höjdtiväxtkurvan uppvisar' het naturigt samma utmärkande drag, som karaktäriserade fertaet av de enskida stammarnas kurvor. Före kvistningen befinner sig såunda tiväxten i

20 64 ERIK LUNDH. [16] sakta sjunkande. För perioden närmast efter kvistningen stiger därefter tiväxten ganska kraftigt för att sedan åter normat sjunka med den titagande ådern. Under förutsättning att tiväxten utan kvistning skue Höjd i meter 2.5 r-- 20 / )f b1' J:/, } v.,/ ' v/ ~ " v 15,!/ / / ' v t åder år Fig. 7- Höjdtiväxten hos jämföresestammarna VIII, ;kvistad, och IX o--o, okvistad. Pien anger kvistningsåret för stam n:r VIII. - Höhen in m des aufgeasteten Eaumes VIII (die Kreuze) und des n ich t aufgeasteten IX (die Kreise ). Der Pfei markiert den Zeitpunkt der Aufastung. Die Zahen auf der Abszisse bedeuten Ater in Jahren. befunnit sig i jämnt sjunkande med samma hastighet som före kvistningen, kan som framgår av den å fig. 6 gjorda extrapoeringen en viss gynnsam inverkan av kvistningen spåras ännu 20 a 30 år. För att kunna bedöma tiföritigheten av det er).åna resutatet har medefeet å tiväxtvärdet för perioden närmast efter kvistningen beräk-

21 [17] GRÖNKVIsTNINGEN A V TALL Å BÖDA KRONOPARK 65 nats och för de 8 stammarna befunnits utgöra ± o,o94 enheter (jmf. ovan, o,o94 enheter= 9,4 % av utgångsvärdet, som satts ti I,o). Den vertikaa injen å fig. 6 anger medefeet, den streckade det tredubba medefeet. Den ur tiväxtvärdena före kvistningen extrapoerade reativa tiväxten för I o-års-perioden efter kvistningen är o, 8 r. Det motsvarande funna medevärdet I, I I 4 minus 3 gånger dess medefe o,o 94 bir I,I I4-0,282 = 0,832. Utsaget torde därför få anses säkert; Höjdtiväxtens gång hos de båda jämföresestammarna VIII, kvistad, och IX, okvistad, iustreras av fig. 7 Vid 83 års åder, då stam n:r d z rr.o 5.o ~ ~ k:'..._ ~ /~.~ ~ ~ i. ~' o.5. t ~ ~' '~ ~ ar !!0! Fig. 8. Höjdtiväxt i dm - periodisk medetiväxt - för jämförese-. stammarna VIII ~ kvistad, och IX o-o, okvistad. Pien anger kvistningsåret för stam n:r VIII. - Höhenzuwachs in dm (mitterer periodischer Zuwachs) des aufgeasteten Eaumes VIII (die Kreuze) und des nicht aufgeasteten IX, zu verschiedenen Zeiten. Der Pfei markiert den Zeitpunkt der Aufastung; VIII kvistades, hade denna en höjd av 2I 1 53 m, under det att stfj.m n:r IX vid samma åder uppnått en höjd av 2I,8o m. Tio år senare eer vid 93 års åder är förhåandet ett annat. Då har n:r VIII vuxit om n:r IX: med icke mindre än 0,54 meter och detta försprång bibehåes ungefår oförändrat ännu IO år för att sedan så småningom minskas, så att vid resp. I I 5 och I I 7 års åder de båda stammarna nått samma höjd eer 24,90 m, dock såunda ännu med en vinst för den kvistade stammen av två års höjdtiväxt. Som synes ett gott exempe på hur kvistningen förmått stegra höjdtiväxten. Vid försök ti förkaring av den efter kvistningen konstaterade stegringen i höjdtiväxt bör först kimatets eventuea inverkan undersökas. De båda jämföresestammarnas höjdtiväxt, denna gång uträknad som petiodisk medetiväxt och hänförd ti samma årta, åskådiggöres å fig 8. 5 Medde. f1't'i.n Statens SkogsforsöJ sanstat. Häfte 2r.

22 66 ERIK LUNDH [18] Kurvorna äro tydigt oikartade, och exempevis den för stam n:r VIII efter kvistningen år r Sg r erhåna tiväxtstegringen kan ej anses bero på infytande av ett eer fera års fördeaktiga temperaturförhåanden, ty om så varit faet, borde någon motsvarighet ha kunnat skönjas även i tiväxten hos stam n:r IX. Då dessutom den för de övriga stammarna påvisade tiväxtstegringen hänför sig ti oika årta, ateftersom kvistningen utförts, samt då vid den utförda medetasberäkningen utjämning bör kunna påräknas, torde växingarna i årskimatet kunna äm. nas ur räkningen vid bedömande av orsakerna ti den efter kvistningen erhåna stegringen i höjdtiväxt. Trädet har efter kvistningen ett i förhåande ti sin nya krona mycket stort rotsystem och kan avsevärt rikigare än förr tigodose den kvarvarande barrmassan med vatten och däri östa näringsämnen. De före kvistningen i stammen uppagrade reservnäringsämnena komma ti användning för en betydigt mindre krona. At detta bör gynna tiväxten av de kvarämnade skotten och bidningen av nya. Även från ändamåssynpunkt synes man böra vänta sig en stegring av höjdtiväxten under åren närmast efter en kvistning. Efter den kraftiga beskärningen av assimiationsorganen bör vä trädet i första hand sträva efter att förstora och utvecka dessa. Detta åter sig utan oägenhet göra, enär anspråken på stammens uppbyggnad och förstärkning med hänsyn ti mekaniska påfrestningar avsevärt minskats. Småningom utjämnas emeertid dessa abnorma förhåanden, varefter de å höjdtiväxten normat inverkande faktorerna åter göra sig gäande. Av det föregående har framgått, hur en av kvistningen förorsakad stegring i höjdtiväxt gjort sig gäande ännu c:a 30 år efteråt. Detta har med säkerhet kunnat fastsås för stam n:r VIII vid jämförese med den okvistade stam. n: r IX. Det är därför ej adees otänkbart, att träden genom kvistning verkigen kunna nå större höjder än därförutan. Det sannoikaste är dock, att kvistningens infytande på höjdtiväxten ej bir av varaktigare beskaffenhet. Det visade sig också efter uppmätning av samtiga träds höjder (Christens höjdmätare) å de båda provytorna norr om B öda station, att den för 42 år sedan kvistade ytans grundytemedestam hade exakt samma höjd som den okvistade ytans (medegrundytan å ena ytan= a,o346 m 2, å andra = 0,0347 m 2 ). Groveksti växten. Diametertiväxten vid brösthöjd har såsom framgår av tab. 2, viken visar den åriga medetiväxten i mm för i rege ro år ånga perioder, avsevärt minskats under ro-årsperioden närmast efter kvistningen (de

23 [19] GRÖNKVISTNINGEN AV TALL Å BÖDA KRONOPARK 67 kursiverade taen). Endast en stam, n:r III, förhåer sig oika, i det att diametertiväxten här varit ungefär oförändrad före och efter kvistningen. Då emeertid aa de övriga stammarna visa mycket kraftiga tiväxtminskningar efter kvistningen, torde få anses såsom fastsaget, att en stark kvistning de närmaste åren efter utförandet förorsakar en minskad grovekstiväxt i stammens nedre de. Tab. 2. Diametertiväxt vid brösthöjd i mm (årig, periodisk medetiväxt). De kursi verade taen ange tiväxtvärden för ro-årsperioden närmast efter kvistningen. Diameterzuwachs in Brusthöhe in mm (j<ihricher, periodischer, mitterer Zuwachs). Die kursiven Zahen geben den Zuwachs an fiir die direkt auf die Aufastung fogende Io-Jahresperiode. Stam n;o Stamm I II III IV v VI VII I,3S år före kvistningen I,43 I,so I,63-4,oo I,SS Jahre vor der Aufastung I,os,10.I,68 2,45 3,20 I,28, » " I-9 )) )) " 0,75 0,75 o,6s I,6r 3,22 I,o4,4o I-O " efter» 0,45 0,40 0,70 ],58 0,95 0,68 0,95 nach II-20 > > " O,JS o,so I,30 I,9S I,6o 0,95 J,oo 21-30» )) " I,rs o,ss I 140, » ))»,40 0,40 I,oo o,ss 2 18r 0,69 o,6o Undersökningens resutat i detta hänseende utgör endast en bekräftese på tidigare rön och en sedan ång tid tibaka amänt omfattad åsikt. Orsakerna ti denna tiväxtminskning komma närmare att beröras i nästa kap., som handar om stamformens förändring efter kvistning. Det antagandet, för viket band andra även METZGER gjort sig ti förespråkare, att efter en stark kvistning årsringarna het skue utebi i stammens nedre de, har jag däremot ej kunnat bekräfta. Att så ska ske är även band annat med hänsyn ti trädets åriga behov av nya vattenedningsbanor mycket osannoikt och torde endast komma i fråga efter en sådan kvistning, som berövar trädet så gott som hea assimiationsmassan, så att de astrade assimiaten ej räcka för årsringens fua utbidning. Huru dessa i sådana abnorma fa komma att användas, är svårt att säga utan stöd av omfattande exp~rimentea undersökningar. Stamformen. Om det än under de senare tidsskeden, då frågan om kvistningens berättigande var aktue och omdiskuterad, i amänhet mött stora svårigheter att komma överens rörande kvistningens förmodade inverkan på 2,o8 o,so I,rs VIII J,oo I,Bo I,sS 0,60 I,ro I 120 I,so

24 68 ERIK LUNDH 20] trädstammens tiväxt och utvecking, torde dock redan sedan ång tid tiqaka de festa varit ense om den uppfattningen, att kvistningen skue ha en fördeaktig inverkan på strädstammens form genom att göra den fyigare och mindre avsmanande. Bortsett från VORLÄNDERs undersökning på gran och N ÖRDLINGERS på ta, vika båda genom direkta mätningar kunnat påvisa, att kvistningen resuterade i en formförbättring, voro åsikterna härom dock oftast grundade på varierande teorier och antaganden om för trädstammens uppbyggnad gäande fysioogiska eer mekaniska agar. Visserigen är det ti grund för denna undersökning iggande materiaet ganska begränsat, men genom den noggranna behandingen tiåter det synnerigen skarpa observationer, varför det synts vara av stort intresse icke bott att söka fastså, huruvida kvistningen verkigen medfört en förbättring av formen, utan även, om så är faet, att söka karägga orsaken härti. Förut har påvisats huru diametertiväxten vid brösthöjd avsevärt minskade efter kvistningen. Om denna minskning skue fortsätta med samma reativa styrka uppför hea stammen, borde någon formförbättring ej aga rum. Om minskningen bev reativt mindre uppti än nedti, skue emeertid formen förbättras, och än mer naturigtvis om tiväxten i de övre diametrarna ej as minskade utan i stäet kanske rent av ökade. Tab. 3. Radietiväxt i mm (årig medetiväxt) på varje tionde av stamhöjden under ro-årsperioderna närmast före (ko. a) och närmast efter kvistningen (ko. b) hos stammarna n:ris I-VIII. Radiaer Zuwachs in mm (jähricher, mitterer Zuwachs) fiir ein jedes Zehnte der Stammhöhe während der ro-jahresperioden direkt vor (Ko. a) und direkt nach (Ko. b) der Aufastung der Stämme I-VIII. Höjd i% ~ II III! IV V j VI VII VIII av stammen j--c-- % derstammhöhei a! b ~~- a b a b a b -~-~-a-1 ~ ro _...,..,,_,,.. 1 o,4o o,r81 0,32 o,r9 o,6r1) o,4r o,83j 0,88 1,27 0,47 o,6r ,781 o,s3) 0,771 o,4o ,.., o,so o,zo 0,32 o,rs o,66 1 o,4o 0,84 0,97 r,zo o,ss 0,67 o,so o,84 0,571 0,85 0, ,48 O,zS 0,35 O,r31 O,Sr 0,451 1,i 1,o7 1,sr 0,731 0,75 so... _... _.. 6o ,75 1,zr o,so 0,35 1,56 1,6r 1,86 1,77 1,6z2,o8,3r 1,r7 I,so,,6z 1,sri 1, So...,.. 0,45 o,r91 o,42 ) o,r9 0,651 0,37 o,sj o,so r,54 0,48: 0,541 0,331 o,7o o,so o,so o,szj 0 1SI 1o7 O,Sz 1 I,oo 0,63 0, O,zo 116 0,93' o I,3o O,g ,36 I,IO I,z3i O,go 0,97 1,36 o,63 o,sz 1,36 r,g6 1,44 z,ro r,stiz,49 r,ss r,6g 1,47: I,7o r,sii 2,31! '! O,]o I,oo 0,67 I,zo 0,66 I,6z II 1! 137 I,ro, 1,78] : 1 147: 2,o6: För att konstatera huru anaysstammarna härutinnan förhåit sig har radietiväxten för ro-årsperioderna närmast före och efter kvistningen upp-

25 [21 J GRÖNKVISTNINGEN AV TALL Å BÖDA KRONOPARK 69 2.o 1.& < 2.o 1.6. z Os O ~o JO %. z Os o... )to- >f"".,.-' O zo 30.}(.'',.,x' t, cy-0 2.o m Z.o 1.6 z ~O "' BO "o 1.& II 1.6. z.z O.s O.a 2.o )f..--~--x--~--><-' r,x~ ~,x 10 zo 30 eo I t so% o... 2.o j o so ~o /1{ / ( 1.6. z 1.6 t z ' ~ O.a O.s o o % BO% Fig. 9. Radietiväxt i mm på oika %-ta av stammens höjd (räknat från marken). Den hedragna injen visar medetiväxten för ro-årsperioden närmast före kvistningen. Den streckade injen visar medetiväxten för ro-årsperioden härmast efter kvistningen. Piarna utmärka kronansättningarna. - Radiaer Zuwachs in mm in verschiedenen Höhen (% der Stammänge, vom Boden aus gerechnet). Die ausgezogenen Kurven bedeuten den mittieren jährichen Zuwachs in den zehn Jahren vor, die gestrichehen den entsprechenden Zuwachs in den zehn Jahren nach der Aufastung. Die Pfeie marideren den Kronenansatz.

26 z... Z z Z.o a 1.6. z o O.e 0.6 o, '-- Fig. ro. - ERIK LUNDH [22] /~"--~ - / ' / --~-... ~-!, f,--f--!/ ~ i { / 1../ V1 /v V! / / -- / / / t 10 z o '> O 70 80% Reativ radietiväxt för anaysstammarna I-VIII å oika %-ta av stammens höjd. Den hedragna injen visar tiväxten under 10-årsperioden närmast före kvistningen. Den streckade injen visar tiväxten under 10-årsperioden närmast efter kvistningen. Pien utmärker genomsnittiga kronansättningen. -. Duschschnittskurve der Kurven Fig. 9- Bezeichnungen wie dort angegeben. Der markierte Kronenansatz ist e in durchschnittich er. mätts på varje tionde av stammens höjd. Resutaten, som återfinnas i tab. 3, hava uppagts grafiskt å fig. 9 De hedragna injerna utmärka här åriga radietiväxten i mm som medeta för perioden närmast före kvistningen; de streckade injerna samma för perioden nårmast efter kvistningen. Piarna ange kronansättningarna efter kvistningen. Av teckningarna framgår att radietiväxten efter kvistningen som rege (undantag utgör endast stam n:r IV) starkt minskar nedti på stammen för att åter ängre upp efter densamma omkring kronansättningen öka och bi avsevärt större, än den var före kvistningen. Då denna ökning återc finnes hos samtiga stammar, är otviveaktigt, att kvistningen förorsakat en förbättring av stamformen. För att få ett uttryck för hur stammarna i detta avseende genomsnittigt reagerat för kvistningen, hava kurvorna å fig. 9 samarbetats ti reativa mått på samma sätt som höjdtiväxtkurvorna. Härvid har som utgångspunkt vats radietiväxten på 10 % av stammens höjd under perioden närmast före kvistningen, viken givits värdet r,o. Radieti-

27 [23] GRÖNKVIsTNINGEN A V TALL Å BÖDA KRONOPARK 71 växten på övriga mätstäen å stammen för denna och nästföjande period har uträknats i reation ti detta utgångsvärde. Härigenom erhöos kurvorna å fig. 10, av vika som förut den hedragna injen anger radietiväxten under perioden närmast före kvistningen, och den streckade injen samma för perioden närmast efter kvistningen. Ett studium av dessa kurvor ger ett ganska kart besked över hur radietiväxten förändrats efter kvistningen. En stark minskning av radietiväxten kan såunda konstateras upp ti c:a 50 % av stamhöjden. Därefter utjämnas så småningom skinaden i radietiväxt före och efter kvistningen för att het försvinna vid c:a 57 % av stamhöj den, i det att tiväxten där är ika stor före som efter kvistningen. Ännu ängre upp, vid 70 ti 8o % av stamhöjden, når tiväxten efter kvistningen betydigt större värden än före kvistningen. Skärningspunkten mean kurvorna, d. v. s. den punkt på stammen, där radietiväxten börjar att öka, igger på ett avstånd från kronansättningen av c:a 10 % av stamhöjden. Dessa medetaskurvor ange tydigt, iksom de enskida stammarnas kurvor, att kvistningen måste resutera i en förbättring av stamformen. Denna formförbättring måste givetvis ge sig tikänna vid undersökning av huru de vaniga formuttrycken, formkvot och formta, förhåit sig före och efter kvistningen. Av brukiga formkvoter är endast den absouta av intresse, såsom givande ett verkigt uttryck för trädens formdryghet oberoende av höjden. Den absouta formkvoten bestämmes som bekant av förhåandet mean diametrarna vid hava höjden ovan brösthöjd och vid brösthöjd. Formförbättringen efter kvistningen måste såunda ti en viss grad inverka på formkvoten, ty även om radietiväxten vid det övre måttstäet ej ökat, har den dock under aa förhå- Tab. 4. Absouta formkvoten hos stammarna I-VIII. (De kursiverade taen ange formkvotsvärdena vid kvistningen.) Absouter Formquotient der Stämme I-VIII. (Die kursiven Zahen geben die Werte des Formquotienten an bei der Aufastung ) Stam n:o t I II III IV v VI VII VIII Stamm t t t t t Formkvot 29 år tidigare o,644 0,693 o, ,6]3 0,642 o,64o 0,657 Formquotient 29 Jahre fiiber» 19»»... o,6b3 o,7z3 o,757 0,653 o,689 o,67o 0,642 0,686» 9»»... 0,668 0,728 o,758 0,653 0,686 o,684 o,64r o,663» vid kvistningen.. 0,661 0,723 0,756 0,674 0,669 0,692 0,675 0,651 be i der A u fastung > 1 o år senare... o,658 O,]I5 0,755 o,68z o,687 0,7o5 o,7i4 0,647 J ahre später» 20»»... 0,677 0,759 0,694 0,]03 o,7r o,654 O,JZI» 30»»... i o,687 O,]ZI i 0,]62 o,744, o,7az 0,738 0,735 o,658 t

28 f- 1.0'1 1.o3 -.oz, 1.01 f-. o o 0.99 i '7 r- Fig. II, / / "'- -- ERIK LUNDH [24] f.--" v...,... / 2~ ' zo 30 år före Kv[stmn.gen. år efter kvt5tn.in.gert Absouta formkvoten - reativa värden - hos anaysstammarna I--VIII. Pien utmärker kvistningsåret. -. Reative Werte des absouten Formquotienten zu verschiedenen Zeiten. Mitte der Stämme 1-VIII. Der Pfei markiert das fahr der Aufastung...,.. anden där minskat betydigt mindre än vid brösthöjd. Naturigtvis skue formförbättringen gjort sig avsevärt bättre gäande om den övre diam. tagits ängre upp på stammen, där efter kvistningen en verkig ökning av radietiväxten ägt rum. Tio år efter kvistningen visa såunda endast fyra stammar (n:ris IV -VII) stegrade formkvotsvärden i jämförese med de vid kvistningen uppmätta (se tab. 4), under det att efter ytterigare ro år, atså 20 år efter kvistningen, aa stammarna utom en (n:r II) hava förbättrade formkvoter. Huruvida denna stegring utesutande kan skrivas på kvistningens konto, torde dock vara tviveaktigt. Av fig. r r, där en för samtiga stammarna gemensam kurva för absouta formkvoten uppdragits, synes tydigt, att denna i sin hehet har stigande tendens. Det är troigt, att den av MATTSON-MÅRN för fusutna tabestånd påvisade formkassförbättringen med stigande åder även har en viss betydese för dessa enskida stammar. Hur formkassen utveckats hos stammarna VIII och IX framgår av fig. r z. Vid den tidpunkt, då n: r VIII kvistades, hade de båda träden ungefär samma form kass, eer o, 6 5. Efter någon tid stiger emeertid formkassen hos den kvistade stammen, men sjunker hos den okvistade, så att efter c:a 30 år en skinad på ung. 3,5 formkassenheter uppstått ti den kvistade stammens favör. Här gör sig såunda kvistningens infytande tydigt gäande i en förbättring av formkvoten. Förutom det amänt använda brösthöjdsformtaet, det s. k. oäkta formtaet, som sjunker med stigande höjder, hos stammarna, har jämvä det äkta, på mätning vid en ro-de av stamhöjden grundad<'! formtaet undersökts.

29 [25] GRÖNKVIsTNINGEN AV TALL Å BÖDA KRONOPARK 73 Trots brösthöjdsformtaets nämnda egenskap visar detsamma, se figg'. 13 och 14 samt tab. 5, som en föjd av radietiväxtens förändring, efter kvistningen en stegring, viken 30 år efter kvistningen uppgår ti c:a 3 enheter. Äkta formtaet visar efter kvistningen en ännu starkare stegring än brösthöjdsformtaet, viket är het naturigt, då den stigande höjden här ej inverkar sänkande på formtasvärdena. O.~ a 0.10 ' J 0.62 / 7 7 ~ ) ~ 7,~' ~ ".; 11f:/ ~ ' t å.r Fig. 12. Absouta formkvoten hos jämföresestammarna VIII , kvistad. och IX o--o, okvistad. Pien utmärker kvistningsåret för stam n:r VIII. - Werte des absouten Fonnquotienten, bei verschiedenem Ater, fiir den aufgeasteten Stamm VIII (die Kreuze) und den nicht aufgeasteten IX (die Kreise}. Der Pfei markiert das Jahr der Aufastung. Att en formförbättring efter kvistning äger rum har såunda på ferfadiga sätt kunnat konstateras. Nu gäer det att söka förkara orsakerna ti denna formföroättring, d. v. s. att komma de agar på spåren, som härvid inverka. PRESSLER diskuterade i sin förut omnämnda skrift»gesetz der Stammbidung» även hithörande spörsmå, med föjande grundsats som utgångspunkt:»ett träds tiväxt- beror på mängden, ivskraften och arbetsintensiteten hos dess över- och underjordiska näringsorgan, atså på krona och rotsystem.» Härav föjer enigt PRESSLER, att grundytetiväxten ska

30 74 ERIK LUNDH [26] 1.0" oz.oo 1/ v ~ / / ". v - ~v o-' ~ z o 30 år fore kvisn.n.qen. år efter kvlstn.inqen. Fig. 13. Brösthöjdsformtaet - reativa värden - hos anaysstammarna I-VIII. Pien utmärker <vistningsåret. - Durchschnittiche reative Werte der Brusthöhenformzah zu verschiedenen Zeiten fiir die Stämme I-VIII. Der Pfei markiert die Zeit der Aufastung. Tao. s. Brösthöjdsformtaet hos stammarna I-VIII. (De kursiverade taen ange formtasvärdena vid kvistningen. Brusthöhenformzah der Stämme I-VIII. (Die kursiven Zahen ge ben die Werte der Formzahen bei der Aufastung an.) Stam n:o I Stamm... II III IV v VI VII VIII Formtaet 29 år tidigare o,5 7 0,557 0,552-0,539 o,sts 0,552 o,so2 Formzah Jahre friiber» 19 > >... o,538 o,583 o,57s o,558 o, SI4 o, 54 o,so8 > 9 >... 0,531 o,s7b 0,570 o,543 O,SI3 o,s19 o,538 o,4s7.» vid kvistningen.. 0,539 0,5"(0 0,573 0,548 0,496 0,534 0,540 0,480 > bei der Aufastung I o år senare... o,53 o,565 o,553 o,sso o,sx2 0,542 0,558 0,485 J ah re später > 20»» o,534 o,s69 o,58o 0,557 0,531 0,543 o,568 0,495 > > 0,540 i o,567 0,577 o,s74 o,sso o,564 0,57I 0,497 vara proportione mot kronans storek och beskaffenhet och såunda densamma på aa stäen av stammen under kronan, men inom kronan avtagande i samma grad som den ovanför varande kronan minskas. Föjden härav bir, att de bredaste årsringarna måste befinna sig omedebart under kronan, där ju stammen är kenast. Kvistar man nu trädet, uppfyttas kronansättningen och även patsen för den starkaste radietiväxten, varigenom trädet bir växtfyigare och av bättre form.