STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT

Transkript

1 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 18. HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY No18 RAPPORTS DE LA STATION DE RECHERCHES DES FORETS DE LA SUEDE No 18.CENTRALTRYCKERIET STOCKHOLM 1921

2 REDAKTÖR: PROFEssoR GUNNAR SCHOTTE

3 INNEHÅLL. TRÄGÅRDH, IVAR: Undersökningar över den större märg= borren, dess skadegörese och bekämpande I Untersuchungen iiber den grossen Wadgärtner (Mycopkaus piniperda) MA TTSSON MÅRN, L.: Märgborrens kronaskadegörese och dess inverkan på taens tiväxt...:. Die Kronenbeschädigung des grossen W adgärtners und deren Einfuss auf Zuwachs der Kiefer :~ 99 TAMM, O.: Om berggrundens inverkan på skogsmarken. Med speciastudier inom Värmands hyperittrakter o s Uber die Einwirkung der festen Gesteine -auf den Wadboden. Mit Speziastudien in den Hyperitgegenden Värmands I 59 PETRINI, SVEN: Stamformsundersökningar. En sammanfattande anays av norrändskt tamateria med avseende på de faktorer, som bestämma noggrannheten vid aptering på rot... I6S Stem form investigations. Accuracy of yied estimation of standing trees... 2I4 STÅLFELT, M. G.: Ti kännedomen om förhåandet mean sobadens och skuggbadens kohydratsproduktion I Zur Kenntnis der Kohehydratproduktion von Sonnen- und Schattenbättern TRÄGÅRD H, IVAR: skogsinsekternas skadegörese Igi I Das Auftreten der schädichen Forstinsekten in Schweden im Jahre SPESSIVTSEFF, PAUL: Bidrag ti kännedomen om spintborrarnas näringsgnag I 8 Beitrag zu Kenntnis des Ernährungsfrasses bei den europäischen Spintkäfern (Eccoptogastrini) Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre Report about the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry.) I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Farestry division) av GUNNAR SCHOTTE II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-geoogica division) av HENRIK HESSELMAN 335 III. skogsentomoogiska avdeningen(forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) a v I v AR TRÄGÅRD H Sid. 8 I

4 IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fir die Verjingungsversuche in Norrand; Division for afforestation probems in Norrand) av EDVARD WIBECK...: Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år rg2r. (Bericht iber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ahre I ; Report aboui- the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry.). skogsavdeningen (Forstiche Ahteiung; Forestry division) av GuNNAR ScHOTTE I IL Naturvetenskapiga avdeningen (N aturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-geoogica division) av HENRIK HESSELMAN 34 7 III. skogsentomoogiska avdeningen(forstentomoogische Abteiung; Entomoogiear division) av IVAR TRÄGÅRDH IV. Avdening för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fir die V erjingungsversuche in N ordand; Division for afforestation probems in Norrand) av EDVARD WIBECK Sid.

5 =L=. =M=A=T=T=S=S=O=N=====M=====A=R=N ( MÄRGBORRENs KRONSKADE GÖRELSE OCH DESS INVERKAN P Å T ALLENS TILLVÄXT. Undersökningar i unga garade tabestånd. Under sommaren 1916 verkstädes av aboratorn vid Statens skogsförsöksanstats entomoogiska aboratorium dr L Trägårdh en de rekognoseringsresor som förberedese för ett mera ingående studium av märgborrarnas bioogi och deras skadegörese å skogsbestånden. I dessa resor detog tidvis författaren des för underättande av den amänt skogiga orienteringen, des med uppgift att om möjigt konstatera i viken grad beståndens tiväxt nedsattes på grund av märgborrangreppen. På grund av ihåande arbeten av annat sag bev det insamade materiaet ej omedebart bearbetat, och då författaren redan hösten 1917 ämnade sin tjänstgöring vid Skogsförsöksanstaten, bev bearbetningen ytterigare uppskjuten. At vad som hittis pubicerats angående densamma är därför det preiminära meddeande, som inföt i avdening IV av»redogörese för. verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under treårsperioden 191 s-i 917.» Denna redogörese grundade sig, viket även framhös, endast på ett fåta sammanstäningar, gjorda under fätarbetets gång. Dessa sammanstäningar gåvo ett tisynes het negativt resutat. Sedan samtiga tigängiga tiväxtbestämningar undersökts och diskuterats, erhös emeertid, såsom av föjande framstäning framgår, en något annan syn på föreiggande fråga. Undersökningens panäggning. Vid undersökningens verkstäande föjdes den tankegången, att om möjigt i bestånd av växande art sådana mätningar skue verkstäas, att ti en början de åriga, av kimatiska faktorer beroende förändringarna i tiväxtens gång för de sist förfutna åren skue kunna bestämmas. Med hjäp av dessa siffror skue sedan den normaa tiväxten för visst märgborrskadat bestånd beräknas. Skinaden mean det beräknade och det uppmätta tiväxtvärdet borde sedan ange den av märgborrarna förorsakade tiväxtförändringen. 6. Medde. fr&n statens Skogsforsöksanstat. Häft. I8.

6 82 L. MATTSSON MÅRN För undersökning mest ämpade äro atså sådana bestånd, vik~ inti viss tidpunkt varit het eer åtminstone i det närmaste förskonade från angrepp av insekterna men vid denna tidpunkt pötsigt utsatts för starka angrepp. Sådana bestånd påträffas utan svårighet på patser, där garingar inagts i bestånden, och garingsvirket ej avägsnats. Att erhåa undersökningsbestånd erbjuder såedes ej svårigheter. Sådana yppa sig först vid bearbetningen av de verkstäda mätningarna. Tiväxtens normaa gång bir nämigen betänkigt rubbad på grund av den efter garingen erhåna tiväxtökningen. Det uppmätta tiväxtbeoppets storek bir med andra ord beroende des av de kimatiska förhåandena under tiväxtåret, eventuet de närmast föregående åren, des av tiväxtökningen på grund av garingen och de<; sutigen av märgborrarnas eventuea infytande. Det förefaer ju, som om undersökningen skue kunna föräggas ti sådana i det garade områdets närmaste omgivningar beägna bestånd, ti vika insekterna men däremot ej infytandet av garingen spritt sig. Detta strandar emeertid på det förhåandet, att insekterna visa sig synnerigen stationära vid sitt näringsgnag. Kronangreppen okaiseras därför skarpt ti just de av garingen berörda områdena. Vi måste föjaktigen i vår undersökning medföra ytterigare faktorn garingsgrad, d. v. s. verkstäa mätningarna så, att även dennas infytande kan studeras. Men hur kombineras då garingens och insektsskadegöresens infytande på tiväxtbeoppet? För att kunna bedöma detta måste vi undersöka, hur märgborrarnas utvecking försiggår och när kronangreppet sker. Insekternas utvecking och angrepp å bestånden. Redan tidigt på våren börja de fortpantningsmogna djuren fyga i och för uppsökande av för äggäggningen ämpiga stammar. Sedan sådana påträffats, uräta märgborrhonorna med tihjäp av hannarna under barken på dessa stammar modergångar, ängs vika äggäggningen sker i särskida s. k. äggfickor. Äggen utbidas ti arver, som verkstäa näringsgnag mean barken och veden samt därefter förpuppa sig och utveckas vidare ti fubidade insekter. De.av märgborrarna utvada yngeträden måste emeertid ha uppnått en viss, tydigen rätt skarpt fixerad torrhetsgrad. Denna torrhetsgrad åter uppnås efter at att döma just av sådana stammar, som avverkats under vintern och våren. Sedan de fubidade insekterna ätit sig ut ur yngestammen, vidtager fygtiden i mitten av jui eer början av augusti; naturigtvis med någon variation för oika kimatzoner. Därefter börjar det näringsgnag

7 [3] MÄRGBORRENs KRONSKADEGÖRELSE 83 i kronorna, vars inverkan det här gäer att söka faststäa. Näringsgnaget igångsättes såedes vid en tidpunkt, då efter at att döma åtminstone den huvudsakiga deen av årets tiväxt redan avsatts. Först föjande år komma därför de av näringsgnaget förasakade skadorna i kronorna att gidra sig g.äande och yttra sig som minskad tiväxt. Detta förhåande medför den ättnaden för vår undersökning, att, åtminstone i sådana bestånd, vika äga förmåga att omedebart reagera för en verkstäd garing, dennas och märgborrarnas infytande på tiw växten först kommer. ti synes med ett års meanrum. Därav föjer även att ju ättare och hastigare heståndet reagerar för garingen, dess ämpigare bör det vara för vår undersökning. Detta är framför at faet med de yngre bestånden, vika dessutom äga den fördeen, att utsagen för de oika påverkande faktorerna bi i absout ta störst och atså ättast mätbara. Angreppsgrad. För att fugott resutat av undersökningen ska kunna erhåas, kräves emeertid även, att den grad, i viken beståndet har skadats, ska kunna i siffermässig form angivas. Den enda utgångspunkt, som därvid kan väjas, är assimiationsmassans minskning. Angreppsgraden bör atså betecknas genom en siffra, angivande ti huru stor de assimiationsmassan genom näringsgnaget minskats. En sådan siffra kan endast erhåas genom räkning av antaet skadade och oskadade skott. Som emeertid såvä barrantaet som barrstoreken å de oika skotten i hög grad förändras från toppen och nedåt, måste denna undersökning kompetteras med räkning av barrantaet pr skott och uppmätning av barr~ storeken inom kronans oika dear. Detta är så mycket mera nödvändigt, som märgborrangreppen, åtminstone för i bestånd växande träd, ej fördea sig ika genom hea kronan utan i huvudsak sama sig i de övre, mera fritt stående nien samtidigt med den reativt kraftigare assimiationsmassan utrustade dearna av kronorna. Möjigen står detta i samband därmed, att insekterna i de uftskikt, som intagas av dessa, de övre krondearna, ha betydigt friare fygvägar än i de ägre skikten. Som av detta resonnemang framgår, medför en exakt bestämning av angreppsgraden ett så betydande arbete, att metodens användning i större utsträckning bir omöjig. Vid här behandade undersökningar har därför en okuär bedömning av angreppsgraden utförts.. Denna okuärbedömning har därefter kompetterats med ett fåta anayser av stammar, för att därigenom någon möjighet skue erhåas för överförandet av bedömningens resutat i sifferform.

8 84 L. MATTSSON MÅRN [4] De undersökta bestånden och de därvid erhåna mätningsserierna. Under den förut omnämnda rekognoseringsresan besöktes Tönnersjöhedens, Kia och Töö kronoparker i Haands än, Baddeho kronopark i Örebro än samt Hansjö husbehovssåg, strax norr om Orsa i Kopparbergs än. Det for undersökningsändamå mest ämpade bestånd, som därvid besöktes, påträffades å Tönnersjöhedens kronopark. Beståndet utgöres av ett år Ig-I6 c:a 23-årigt; genom rutsådd uppkommet tabestånd av betydande utsträckning. I detta bestånd har Statens Skogsförsoksanstat tidigare utagt en försöks yta, n: r 2 73, i ett ferta avdeningar. En av dessa, II a, garades hösten 1913 ti enkestäning, d. v. s. i varje såddruta ämnades endast den bästa stammen kvar. En annan avdening garades svagare, i det genomgående 2 a 3 stammar kvarämnades i varje såddruta. I den förra avdeningen uttogos genom denna huggning 52,6 %, i den Senare 27,1 % av grundytan Vid brösthöjd. Garingsvirket fick emeertid kvarigga i beståndet. Härav förorsakades under sensommaren 1914 en märgborrhärjning i kronorna av sådan sty~ka, att å den enkestäda avdeningen av inmätta 309 stammar endast 46 eer 14, 9 % hade toppen i behå. Att märka är att toppskotten i amänhet först vid mycket starka angrepp skadas. Denna försöksyta ämnade i så måtto ett synnerigen gott materia, som de oika trädindividen å den enkestäda avdeningen utan svårighet äto okuärt fördea sig i grupper, kännetecknade av starkare eer svagare angreppsgrad. Här föreåg atså en möjighet att jämföra stamserier, som tidigare utveckats under så ika förhåanden som möjigt, men därefter vid viss tidpunkt utsatts för märgborrangrepp av oika styrka. Dessutom kunde serier från ~rört bestånd samt från svagare genomgarat sådant erhåas. Även från Töö kronopark erhös ett par synnerigen användbara tiväxtserier ur bestånd av samma åder som det nyss skidrade Tönnersjö-beståndet, nämigen 23 år. Fut ika goda möjigheter att erhåa de oika, för jämföresens genomförande erforderiga serierna föreåg emeertid ej. Särskit yppade sig svårighet att anskaffa serier från orört bestånd. Så gott som hea området hade nämigen i januari I 914 genomgåtts med en garing, viken sedermera iksom å Tönnersjöheden givit anedning ti härjning. En någorunda användbar serie erhös emeertid från de yttersta kantträden ängs en genom beståndet öpande, bruten väg. Dessa torde i så obetydig grad ha påverkats av den i beståndet gjorda garingen, att de kimatiska påverkningarna skue något så när oförfaskade med

9 [5] MARGBORRENs KRONSKADEGÖRELSE 85 deras tihjäp kunna framdeduceras. Naturigtvis vades band kantträden speciet sådana, som het gått fria från märgborrangrepp. Ur _vissa dear av beståndet hade garingsvirket utsäpats ti vägkanten. Härigenom hade angrepp på grund av insekternas förut påpekade obenägenhet att sprida sig över större trädbevuxna sträckor nästan het undvikits i dessa dear av beståndet. I andra områden däremot hade garingsvirket fått kvarigga, varigenom iksom förut å Tönnersjöheden stark härjning förorsakats. I såvä den insektshärjade som den orörda deen av beståndet verkstädes borrningar för tiväxtbestämning. I och för faststäarrdet av garingsgraderna verkstädes uppmätning av stubbarna efter det uttagna garingsvirket, varefter reduktion ti brösthöjdsdimension verkstädes med tihjäp av inmätta värden från kvarstående träd. Garingsgraderna bestämdes så ti resp. 28,3 och 24,6 % av brösthöj dsgrundytan. Å Kia kronopark verkstädes en de mätningar i 40-årigt bestånd, garat år I 9 r 3 och efter denna garing samt efter senare inträffade snöbrott hemsökt av insekterna. Angreppet var dock i amänhet så obetydigt, att någon möjighet att konstatera inverkan å tiväxten ej ansågs föreigga. Även den tankegången att använda mätningsserierna som stöd för faststäarrdet av de kimatiska faktorernas inverkan måste överges. Visserigen föreåg en rätt stor ikhet mean seriernas föropp, ett förhåande, som redan tidigare av HESSELMAN (Medd. fr. St. Skogsförs:anst. I 904) påvisats för serier från vitt skida dear av andet. Dessutom visade sig emeertid rätt utprägade skijaktigheter otviveaktigt föreigga. Aven serierna från Haddebo och Hansjö ansågos oämpiga för ändamået. De voro nämigen hämtade från ädre bestånd, vika under ängre tider varit utsatta för angrepp, devis synnerigen starka. Något tifäe att studera resutatet av växingar i angreppsgraden erbjöd sig såedes ej. För undersökningens genomförande ha atså serier från föjande bestånd utvats: N:r I. Tönnersjöhedens kronopark, ogarat 23-årigt tabestånd. 2. Samma bestånd genomhugget ti 25,, % av grundytan. )) 3 }) )) )) 52,6 % )) )) a. av märgborrarna svagt angripna stammar. b. tämigen starkt angripna stammar. c. >> >> mycket starkt angripna stammar.» 4 Töö kronopark, 23-årigt tabestånd, vägträd. >> 5 Samma bestånd, genomhugget ti c:a 28 % av grundytan, indrigt märgborrskadat.

10 86 L. MA TTSSON MÅRN [6] N:r 6. Samma bestånd, genomhugget ti c:a 25 % av grundytan, avarigt skadat av insekterna. I de oika tiväxtserierna ingå föjande anta prov: Serie r I 6 borrningar 2... I8»» 3a b... I 7»» 3C >> 4,... I5 )) )) =---,----- Summa I 35 borrningar Angreppsgradens faststäande~ Innan \' gå vidare, torde en redogörese för de verkstäda bestämningarna å angreppsgraden vara på sin pats. Som redan förut framhåits, verkstädes denna genom okuär bedömning, och användes därvid en tregradig skaa, uppstäd i överensstämmese med de tre å ytan 2 73 urskida angreppsgraderna. För de två serierna 5 och 6 å Töö kronopark gäer för den förra angreppsgraden r, medan för den senare angreppsgraden kan sättas ti 3 För närmare fixerande av dessa angreppsgrader utfördes 3 stycken anayser å Tönnersjöhedens och 3 stycken å Töö kronopark. Närmare detajer angående dessa anayser åskådiggöras i tabe I. Som av tabeen framgår igger den ojämförigt största deen av angreppet i de fyra övre grenvarven, vika mer eer mindre fuständigt förstörts. För bestämmandet av reativa assimiationsmassan pr skott inom oika dear av kronan verkstädes en de mätningar och beskrivningar av stammar å Töö kronopark. De gjorda observationerna synas tyda på att barrantaet och barrängden inom de oika kvistkransarna förändras i föjande proportion: Årskrabs... I9I I9II I9IO I Igo6 Barrant a I8o ISO 130 IIS roo go So 70 Barrängd cm 6,s 6,o s.s s,o 4,s 4,6 4,4 4,s 4. 2 För årskrånsarna I , där någon förgrening av skottaxarna knappast förekomma gäa då barrantaen hea det barrkädda skottet. Antaga vi, att assimiationsmassan växar med kuben på barrängden, skue barrvoymen pr barr uttryckt i 19 I 3, års barr som enhet för d e oika kvistvarven biva:

11 F MARGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 87 Årskrans I9II I9IO 1909 I908 I R e. ass: massa I,3 I,o 0,8 0,6 o,s o,s 0,4 0,4 0,3 R e.. barrantal I' 4 1,o 0,7 0,7 0,6 0,6 o,s 0,4 9.4 R e. ass:massa pr skott... I,S I,o 0,6 0,4 0,3 0,3 o,. o. 0,1 För att kontroera antagandet angående assimiationsmassans proportionaitet med kuben på barrängden ha en de mätningar över barrdimensioner verkstäts. Av en i sutet 30-årigt tabestånd stående tastam insamades roo barr frå~ vardera sista årsskottet å huvudgrenaxe i tredje och tjärde kvistvarven från toppen räknat och ikaså från ägsta barrbärande gren och från en gren beägen något kvistvarv högre upp i kronan vardera JOO barr. Å dessa barr uppmättes ängden på mm när och bredden med hjäp av i o,o1 mm aväsbar mikrometer. Resutatet bev föjande: Barrängd mm Barrbredd mm... I, 8 4 I,66 1,19 I,oo L: B , s 3,3 30,2 z8,oo Siffrorna taa för sig sjäva. Tydigen växer barrbredden samma proportion som barrängden, åtminstone i det ara närmaste. Å 40 stycken av de insamade barren uppmättes mikroskopiskt tjockeken av det korofyförande agret, varvid ett mått togs å den pana och ett å den vävda sidan av barret, varefter medeta beräknades av dessa. två värden. Resutatet bev föjande: Barrängd mm... 21,2 29,o 38,9 5 I,z 6o,. Mäktighet hos korofyförande ager, O,ot mm... I 3,t I 4,8 20,r 25,4 26,. Utj. värden... 12,8±0,72 15,5±0,91 19,7±0,67 25,1±0,72 28,s ± o,99 Ä ven i detta fa synes i det närmaste direkt proportionaitet föreigga. Kurvan för direkt proportionatet igger i aa händeser het inom fegränserna för de funna värdena. Ä ven om atså enigt ovanstående siffror antagandet, att assimiationsmassan är proportione med kuben på barrängden, skue kunna innebära någon iten överskattning av de större, i övre deen av kronan pacerade barren, tikommer emeertid ett förhåande, som gör, att stegringen kanske snarare borde antagits ännu något starkare, nämigen det tack vare starkare beysning större assimiationsvärde, som de övre kvistvarven böra äga.

12 88 L. MA TTSSON MÅRN [8] De ovan erhåna värdena för årsskottens assimiationsmassor synas atså ha at fog för sig. Emeertid förekommer i tabe I i ett ferta fa skadade eer oskadade fjoårsskott. Beräknas fjoårsskottet för årskransarna I9IO- I9I 2 vara i assimiationskraft jämnstät med två årsskott och för årskransen I 913 med 3 årsskott, viket i varje fa ej får anses för högt räknat, erhåa vi föjande serier: Kvistkrans I9I3 I9I2 19 I I I9IO I I907 Årsskottens reativa assimiationsmassa r,s I,o 0,6 0,4 0,3 0,3 o,. O,x Fjoårsskottens d:o.. 3,o I,z o,s 0,6 0,3 o,. o,x I tabe r har med hjäp av dessa siffror och med antaet skadade och oskadade skott som utgångspunkt angreppsprocenten för anaysstammarna beräknats. Stammarna I, 2, 5 och 6 äro i beskrivningen angivna som typer för angreppsgrad 3 Enigt tabeen ha 35,4, 2I,6, 25,x och 38,9 % av kronan å dessa stammar spoierats. Stam 3 angives i beskrivningen som typ för angreppsgrad z, och stam 4 sutigen kan betraktas som typ för angreppsgrad I. Å dessa två stammar hava resp. I 2,2 och 5,s % av assimiationsmassorna ödeagts. Enigt anayserna borde föjaktigen de tre bidade angreppsgraderna kunna definieras på föjande sätt: Angreppsgrad I: c:a 5 % av kronans assimiationsmassa borta; Angreppsgrad z: c:a I 5 ~-;; av kronans assimiationsmassa borta; Aagreppsgrad 3: c:a 30.~( av kronans assimiationsmassa borta. Förberedande bearbetning. Vi övergå så ti de insamade tiväxtuppgifterna. Som redan tidigare nämnts, hava sammanagt I 35 stamm:ar borrats. Dessa fördea sig på 6 bestånd av vika n:ris r och 4 äro orörda, n:ris 2, s och 6 garade ti c:a z s %, och n:r 33 garat ti c:a so ~{. Å de insamade borrspånen inmättes med hjäp av ett i tiondes mm aväsbart s. k. Coumbusmått, vars ena skänke försetts med ett fint streck i och för skarp instäning, bredderna å de under de sista 8 åren avsatta årsringarna. Dessa värden överfördes därefter ti reativa ta med medetaet av aa 8 årsringbredderna som enhet. Härigenom överföras mätningsvärdena för de skida stammarna ti samma storeksordning. Vid medetasräkning komma såedes samtiga stammar att utöva ika stort infytande på sutresutatet, oberoende av de inmätta tiväxtvärdenas absouta storek. Sedan medevärden uträknats uppades de

13 #... [9] VIÄRGBORRENs KRONSKADEGÖRELSE 89 erhåna serierna grafiskt i och för närmare studium. I denna form återfinnas fem serier å ng. I. Vid en noggrannare granskning av diagrammet kan man urskija två grupper, den ena omfattande Tönnersjömätningarna, den andra. Töömätningarna. Skinaderna mean dessa grupper igga huvudsakigen däri, att Tönnersjömätningarna uppvisa en med åren betydigt starkare avtagande tiväxt än Töömätningarna. Ejest återfinnas samma åriga, av kimatet beroende växingar tydigt i båda seriegrupperna. Särskit Rea.tiv ånringbredd.. r--..., /... / - / \ v '\ i \ / 1\\ v( / -~ ~-- R~ ~-- ' \.... ~, ~~ \ i : ~~~ /.. /,., r-.. f,.c:.' \' r---.,.:-, v~-- -,'/... '\: ---,/ '\\ //.. -- F ~ / // -- ~ "[' \ '... 1;1 f- - '\'> v/ / --v / 1'-- j// /,~.,.,. 1 ~~ / _/ u Ja f / _, ~ u Ar ~ 1913 /91!1. 11 u!/ ' L. t. ---! P9 r9os _j Fig. I. Radietiväxterna åren 1908-I9I5 bestämda å fem oika stamgrupper och uttryckta i radiemedeti växterna för samma period som enhet. Serierna I, 3 a och 3 c äro hämtade från Tönnersjöhedens kronopark, serierna 4 och 6 från Töö kronopark. (Radiuszuwachs der Jahre I aus fiinf verscbiedenen Stammgruppen bestimmt und in dem mittieren Radiuszuwacbs derseben Periode as Einbeit ausgedriickt. Die Serien I, 3 a und 3 c sin d dem Staatsforst Tönnersjöheden, die Serien 4 und 6 dem Staatsforst Töö entnommen.) framträder en betydande tiväxt.depression år I91:3. Någon skinad förete emeertid serierna även, särskit i de värden, som hänföra sig ti. åren I 908 och I 909. Dessutom förekomma starka differenser i I 9 r 4 och I9I5 års värden, differenser vika, som det sedermera ska visa sig, tydigen äro beroende på de i bestånden inagda garingarna samt på märgborr härjningen. Innan bearbetningen fortsättes, böra emeertid serierna överföras i något annan form. Emot de å fig. I åskådiggjorda reativa taen kan /

14 90 L. MATTSSON MÄRN [10] nämigen anföras, att de hänföra sig ti ett medevärde, viket i sig innesuter även de för de oika serierna starkt växande tiväxtvärdena för de sista två åren. Ett ämpigare utgångsvärde bör erhåas, om dessa två år ämnas ur räkningen. Ä ven de starkt växande värdena för år I908 ha fått utgå varefter medevärdena för åren I909-I913b eräknats och använts som enhet. De efter denna omräkning erhåna siffrorna anträffas i tab. 2. Som synes suta de två fömt urskida grupperna än fastare samman än å fig. I. För att erhåa en uppfattning om de av direkt kimatiska faktorer beroende åriga växingarna har föjande väg insagits. För gruppen från Tönnersjöheden nedräknades medevärden för varje års reativa tiväxt. Ti den så erhåna medeserien fogades värdena för åren I 9 I 4 och I 9 I 5, hämtade från den ur ogarat bestånd erhåna serien. De erhåna värdena utjämnades grafiskt, varvid naturigtvis hänsyn togs därti, att de två sista årens värden härstamma från betydigt färre stammar än de övriga. Avvikeserna från den utjämnade kurvan kunna betraktas som angivande de åriga, från kimatiska faktorer härrörande växingarna i tiväxten. En iknande serie kan erhåas för T ööbestånden, om serierna 5 och 6 samarbetas och resutatet grafiskt utjämnas. Denna serie kan för åren I 9 r 3 och I 9 I 4 kompetteras med serie 4 Denna serie igger betydigt mera horizontet än 5 och 6. Direkta medevärden kunna därför ej nedräknas. Däremot kunna de ur serierna 5 och 6 samt ur serie 4 beräknade avvikeserna från utjämnade kurvorna stödja varandra. Avvikeserna i serie 4 äro nämiigen av fut samma art ehum av större dimensioner än i serierna 5 och 6. Jämföras de två från Tönnersjöheden och från Töö härstammande serierna över kimatiska avvikeser erhåes föjande sammanstäning: År... I9I I913 Tönnersjöheden I 5 Töö I I j-ii + 18 I 9II -8-2 r gro +3-2 I909 -s +8 rgos I huvudsak sammanfaa avvikeserna rätt vä. Särskit gäer detta åren I913--I910. Däremot differera värdena för åren 1908 och 1909 något och ännu mera värdena för 1914 och I915. Naturigtvis kunna dessa avvikeser vara beroende av rena tifäigheter. De torde emeertid ej vara rådigt att samarbeta serierna. Med hjäp av de erhåna värdena å de kimatiska avvikeserna korrigerades därefter de i tabe 2 intagna serierna. De korrigerade värdena (tabe 2) utjämnades och avvikeserna kring utjämnande kurvan avästes. På så vis erhös de i tabe 3 intagna differensvärdena, vika atså an-

15 [I] MÄRGBORRENs KROKSKADEGÖRELSE -91 giva de avvikeser från den amänna gången av varje tiväxtserie, som äro beroende av andra faktorer än de amänt kimatiska. Säkerhetsberäkningar. Beräkna vi med hänsyn tagen ti antaet bestämningar i de oika serierna ävensom ti tiväxtbeoppens storek medeavvikesen för differenserna i seriegruppen I -3c för åren I 908.-I 9 I 3 erhåes siffran ± 4, o enheter gäande ett medevärde av I6 stammar. De ur detta värde beräknade medeavvikesevärdena för de skida serierna anträffas i tabe 3 Dessa värden angiva den individuea variationen kring tiväxtkurvan. För exempevis serie 2 bör atså ej större avvikeser än ± 1 I,9 enheter behöva befaras. Samma avvikesegränser borde naturigtvis även gäa åren I 9 r 4-19 I 5 om ej andra förhåanden tikommit. För de nämnda två åren tikommer emeertid det förhåandet att den faktor som angav de kimatiska avvikeserna var betydigt svagare bestämd än för övriga år. Den härstammar nämigen endast från serie I och bör föjaktigen vara behäftad med medefeet ± 4,2o. Differensen för år I9I 5 och serie 2 bör såedes ha ett medefe ika med ± '1/3, , o 2 = ± 5,8. På samma sätt ha värden för övriga serier beräknats och återfinnas i tabe 3 som»medefe I9I4-I9I5». Ovan nämndes att medeavvikeserna beräknats med hänsyn tagen ti tiväxtbeoppens stotek Det förefaer nämigen troigt, att medeavvikeserna skoa i reativt ta vara konstanta, d. v. s. för dubba tiväxtbeoppet bör medeavvikesen vara dubbe. Någon sådan tendens kan visserigen knappast utäsas ur differenserna i tabe 3 I någon mån bör den ju även uppvägas av de reativt ökade bestämningsfeen å de ägre tiväxtvärdena. Vi kunna atså anse oss räkna synnerigen hårt, om vi antaga förhåandet fut ut göra sig gä.j,ande., De erhåna värdena å medeavvikesen gäa i 'så fa tiväxtbeoppet IOO och de i tabe 2 intagna värdena kunna betraktas som absouta tiväxtvärden. För serie 3a erhåa vi atså I,66 6,ss = IO,g som medefe å avvikesen för r g I s. På samma sätt ha de i tabe 3 för var och en av differenserna för åren IC)J4 och 1915 införda värdena erhåits. Som av tabeen framgår synes Töögruppen vara behäftad med mindre individuea variationer. Med hjäp av de erhåna medeavvikeserna eer, om vi så vija, medefeen kunna vi så bedöma arten av de i tabeen införda värdena. Det får då med säkerhet anses faststät, att för åren rgo samtiga avvikeser kunna förkaras som beroende av tifäiga individuea

16 92 L. MATTSSON MÅRN [1~1 variationer hos stammarna eer av tifäiga bestämningsfe medan för ~ren 1914 och 1;9I5 tydiga tecken föreigga, att främmande krafter varit i verksamhet. Dessa krafter skue då vara för år 1914 garingens främjande och för år 1915 samma främjande och insektsskadegöresens återhåande inverkan. Garingarnas och märgborrangreppens inverkan å tiväxtbeoppet. Bestånden 2,. 5 och 6 skue enigt de inmätta siffrorna vara genomgångna med ika starka garingar, varvid c:a 25 y. av grundytan borttagits. De reagera emeertid rätt så oika för garingarna. Serie 2 anger ej as någon förändring år 1914, utan först föjande år inträder en ökning av 20.%-enheter. Serierna 5 och 6 däremot ange ika starka ökningar, resp. 28 och 29 y.-enheter redan första året, och i det av insekterna reativt orörda beståndet 5 fortsättes denna ökning föjande år med ytterigare 20 %-enheter. Vad serierna 5 och 6 beträffar är tiväxtökningen på grund av garingen odisputabe. Att sådan ökning ej kan spåras i serie 2 kan ju vara beroende av rent tifäiga ogynnsamma kombinationer av värden. En möjighet är emeertid även att beräkningarna över garingsuttagen äro något missvisande. Vid direkt okuär bedömning förefö det nämigen~ som om ingreppet i kronorna skue varit starkare i bestånden 5 och 6 än i bestånd 2. På grund av ett svagare ingrepp i kronorna skue atså reaktionen för garingen des försvagats, des försenats. Övergå vi så ti serierna Ja-c, hämtade ur ett och samma, ti 50 % garade bestånd, visa dessa en rätt egendomig reaktion för garingen. Ja visar en ökning på 56 %-enheter, J b en iknande ökning på 44 %-enheter och sutigen JC en sådan av endast 2J enheter. Serierna äro hämtade ur samma bestånd och borde därför, tyckes det, ämna samma reaktion. Visserigen äro feen å värdena rätt betydande. För skinaden mean differenserna för 3a och JC är medefeet exempevis ± 12,4. Skinaden är atså endast 2,7 gånger medefeet. Taga vi med i beräkningen, vad förut yttrats, att feberäkningen gjorts synnerigen hård och dessutom, att en antagig förkaring ti förhåandet ej är svår att finna torde skinaden få anses som bevisad. Förkaringen ti fenomenet skue då vara det redan tidigare påpekade förhåandet, att insekterna huvudsakigen angripa de dear av kronorna, ti vika de hava friaste fygvägen. Detta gäer ej bott om oika dear av samma krona utan även för kortare och ängre träd sinsemean. De övre - kronskikten äro därför starkast angripna. Bäst framgår detta vid en fördening av stammarna efter kronskikt och angreppsgrad (tab. 4). Övervägande antaet av de starkast angripna träden faa som synes

17 (13] MÄRGBORRENs KRONS!(ADEGÖRELSE 93 mo m kronskikt I. Men dessa träd ha redan förut haft en reativt god stäning inom beståndet. Garingen har därför medfört mindre förändring i ivsvikoren för dessa stammar än för dem i de ägre kronskikten. Reaktionen bör därför reativt taget även biva mindre, såsom siffrorna för serierna 3a-c visa. Detta förhåande förtjänar adees speciet framhåas. Det visar ju nämigen, hur mycken inneboende ivskraft och reaktionsförmåga som ännu finnes hos de stammar, som i dessa yngre tabestånd kommit något efter i konkurrensen. Det är de. tidiga röjningarnas uppgift att rädda tiräckigt anta av dessa från undergång och att därigenom öka det stammateria, ur viket det framtida beståndets huvudstam.m-er skoa väjas. Övergå vi så ti det sista tiväxtårets värden, visar tabe 3, att för serie 2 tiväxten år I 9 I 5 förhö sig ti tiväxten år I 9 I 4 som 82: 69 = I,t 9 : L Motsvarande värde för de båda serierna 3a och 5 bir I,14 : I, samt för serierna 3c och 3b resp. o, 9 s: I och 0,92: I. Sammanstäa vi de funna värdena med angreppsgraderna, få vi fö j ande värdepar. Medefeen å skinaderna mean tiväxtvärdena I 9 I 5 och I9J4 äro även uträknade och överförda ti reativt ta med samma värde som reativa tiväxten som enhet. Serie 22, re. tiväxt I915 i förh. ti 1914 r,i9 ± o, r z, angreppsprocent )) )) )) )) )) )) )) 5. I' I 4 ± o,r2, )) 5 )) )) )) )) )) )) }) 3a, I, I 4 ± o,os, 5 3b,» )) )) })»» I,o z ± O,Io, )) I5» 3C,» )) )) )) 0,95 ± o, ro, 30» 6, ) )) ))» )) 0,92 ± o, os, 30 I grafisk form återgivas värdena i fig. 2. Sambandet förefaer enigt detta diagram adees förvånande starkt och yttrar sig så, att skadegöreser av 30 och I 5 % skue medföra tiväxtbeopp utgörande 92 resp. 105 % av tjoårstiväxten d. v. s. motsvarande en tiväxtminskning av resp. 23,o och r I, 5 %. Observeras bör emeertid, att femöjigheterna äro rätt betydiga. Skinaden mean mede taen för punktgruppen 2, 3 a och 5 å ena sidan och gruppen 3 c och 6 å andra bir exempevis o,u ± 0,19, där o,i9 anger maximifeet.. Även om såedes skinad och atså tiväxtminskning får anses bevisad, är storeken av densamma ångt ifrån fastsagen. Det förefaer emeertid av de utförda beräkningarna, som om den ej skue uppnå så stora beopp, att radieti v ä x ten minskades i sc;mma proportion som assimiationsmassan. Det äge den utjämnande injen i så fa skue intaga är å fig. 2 angivet genom tecknen - ~ - -. Å andra sidan tyckes grundytetiväxten minskas i starkare proportion än assimia- o

18 94 L. MATTSSON MÅRN [14] tionsmassan, Proportionaitet mean dessa två faktorer angives å fig. 2 genom tecknet ; Som synes faer den enigt mätningarna sannoika kurvan ungefär mitt emean dessa värden. Fegränserna för punktgruppen 3 c, 6 överskrida dem emeertid något. Vi måste emeertid observera, att vi ovan infört en förutsättning, som ej kan anses tidigare bevisad, nämigen att förhåandet mean tiväxten för de oika åren efter garingen skue vara konstant och oberoende av den tiväxtökning, som första året kommit tisynes. Någon orimighet igger emeertid ej i detta antagande. Det förutsätter endast, att böjningen av den tiväxtkurva, som erhåes efter en garing, föjer samma.,~--: ':..,--,- "'x.. -- i ' i. ~-.-_~_- t- HfJ-t r-s- ~-i~ J---r--._- i r r-f~-,-t t j ~-- - ~, """-----:---- J~c j;, -;---_ ---h ~ 1 f--att-i ~--fr' f 10 1s ~o 25 ~Jio % Ah5',.," >Y.J-<:;r. d (5_tc;_,.. ce r/.< A~Drif)!.<J j Fig. 2. Diagramm utvisande sambandet mean angreppsgraden och förhåandet mean dtametertiväxtbeoppen åren 1915 och (Graphische Darsteung der Korreation zwischen der Stärke des Angriffes.und dem Verhätnisse des Durchmesserzuwachses des Jahres 1915 zu demjeningen des Jahres 1914.) X Inmätta värden. (Durch Messnogen erhatene Werte). --- Utjämnade värden, sannoik tiväxtminskning. (Ausgegichene \Verte, wahrscheiniche Zu\\ achsverminderung) Tiväxtminskningen å radien proportione mot minskningen i assimiationsmassa. (Die Zuwachsverminderung des Radius proportiona der Verminderung der Assimiationsmasse ) Tiväxtminskningen i grundyta proportione mot minskningen i assimiationsmassa. (Die Fächenzuwachsverminderung proportiona der Verminderung der Assimiationsmasse). agar, oberoende av tiväxtbeoppens absouta storek. Närmare undersökningar å detta område vore emeertid synnerigen önskvärda iksom överhuvudtaget detajutredningar över stammarnas tiväxtreaktioner och de agar, dessa föja. Ovanstående undersökning kan endast betraktas som en studie över de probem, som möta vid detajundersökningar å tiväxtföropp över huvud taget. För den föreiggande uppgiften har undersökningen visserigen ämnat ett positivt resutat även om på grund av den starka ga-

19 [15] J\IARGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 95 ring, som vid bearbetningen måste vidtagas i det insamade materiaet, det absouta. värdet å tiväxtminskningen ej med önskad säkerhet kunnat bedömas. Önskvärt vore därför att undersökningen vid ämpigt tifäe kompetterades i och för erhåande av säkrare värden. En sådan kompetterande undersökning kunde med stöd av de vunna erfarenheterna utan svårighet verkstäas, och hade vä även utförts, om ej bearbetningen av det insamade materiaet så änge måst uppskjutas. Emeertid torde det böra påpekas, att även en annan metod kan användas vid studiet av tiväxtminskningen på grund av eventuea skadegöreser i kronorna, nämigen avsiktig beskärning. För faststäandet av de grundäggande sambanden mean beskärningens eer skadegöresens styrka och tiväxtminskningen bör ti och med denna metod betydigt säkrare föra ti mået. Den ämnar nämigen het andra förutsättningar för ett säkert faststäande av minskningen i assimiationsmassa än den metod, som ovan skidrats. Så som undersökningen nu föreigger torde, förutom faststäandet av märgborrarnas starka infytande på tiväxtbeoppet, påvisandet av den starka reaktionsförmågan hos de svagare stammarna i yngre tabestånd kunna påräkna ett betydande intresse. Först med sådana siffror för ögonen kan de tidiga röjningarnas betydese fut rättvist bedömas.

20 96 L. MATTSSON MÅRN [ 6] I912 Tab. I. Sammandrag över de anayserade stammarnas förstörda och oskadade assimiationsmassor. {Zusammensteung der zerstörten und unbeschädigten Assimiationsmasse der anaysierten Stämme.) s. t. o. t. s. å. O. å. s. f. s. å. o. f. o. å. s. f. s. å. o. f. o. å. I9II S.f. s. å. O. f. o. å. s. å. o. f. O. å S. f. 6 '90) s. o. s. o. s. o. ----~ ~---S t_a-,m N~:_r, , c_--c ---,.~2-~---~--.--'3~-----cc--4~---c---~---, c--6 Assimia- i Assimia- Assimia- Assimi1a- Assimia- Assimia-..., u tionsmassa... v tionsmassa... v tionsmassa... v tionsmassa.,j v tiansmassa..., v tionsmassa ö~' o..c ---., o~ o~ 1---c ä ~ ----;----1 o ~.- ~ c 11).!i t v...::s:: ~ v ~ -=: v ~ c., j u...!::::,;::: v en H v '"O,. i ifj H ~ ~, '"d.~ oo H v '"d ~~ en H v b.o r.n H "" '"O.~ m H t~ '"d.-~ d :a ~ ~ ~ ~ d ;a ~;g ~] ~ :2 ~ ca "O _:a ""g.~ ~:.a..-~_ ""g~ ~:g d ;c '"d. M ro -o ~ ~ ] 'g ~ ~ ~ ~ ] ~ ~ ~ ~ ~ ] ~ ] ~ ] ~ ] ] ~ "ii ~ ~ :g "' -B = ~ ~ '~ ~ ] = -.:~ ~~ 8~~~~~~] 0~ 1 "'~~~~ 8~ 1 ~~~~~ 8~ 1 ~~ 1 ~~ 0~ 1 ~~~o~ ~ ~ -' "" 3 9,o 7 7,oj =i 5 6,oi I2 7,.j rs.j 4: o,8i 4 8o I I2G Summa S:a S:um s. 100 S+O 1 3,6i _ - -r ~ 0, ! ~ 9,o -j I5,o 3~1 6,o - I9 15, 2 1~1 63 i --i ,o1 I78-1- i ,oj 200 i -j 3 24,o, [ - 6r,oj,o ~ 1 o,s - = ~ _ =1-: d 2~ I,S 7,2 I,S i = - -! =i ~ 6,oj i 12 ~~ ; 2~\ 8o! - 5 I,o ~1279 OJ j -~ -~ 6o,o r ~ 4,sj =j 58,61 213,o ~' 35,4% 21,6 ~~ = = I 3 64-:: ~ -j I40 3,o o,9 = --:; - I67,41 - -~ I73 12,2% 36:12:, = = I, --i = - I _ 5 I,91 I 7 si ! 8r,o ,o 350 =5~~ I2,6-3,o' I6,a - -i i I2,o: I8,oj -1 I 1,81 - =~ ,2 2 5,61 I 8) _j - 9,oi ro, s - - 1~ ,o 20-1!6 = ~ 52,51 3 I I3 I 32,6 1 8o, I,8 6,o. 4,o I,8 2,o -r - I8! 3,6 = = - ~~,2 8,o -~ 70,o I371-27,4-1 - I O,I -1 50, ,I S =skadat (beschädigt). O = oskadat (unbeschädigt). å = årsskott (Jahrestrieb). f= fjoårskott (vorjährige Triebe). t = toppskott (Gipfetriebe).

21 -----~ ~- [ 7] MÄRGBORRENs KRONSKADEGÖRELSE 97 Tab. 2. Diametertiväxten för åren rgo8-rgrs uttryckt i medetiväxten för perioden rgog-rgr3 som enhet. (Durchmesserzuwachs der Jahre I908~I9I5 in dem Durchschnittszuwachs der Periode I909-I9I3 as Einheit ausgedriickt). 3 c 20 I 17,2 129,4 68,s 94,8 90,6 115,r I31,3 I 34,7 4 I5 IOI,g 99,o 73,3 I27,g 92,o 93,r I 13,4 99,r Tö ö 5 I9 I25,2 Io6,g 67,r I IO,o 96,2 IOI,g I24,8 I 19,9 {) I9 I07,7 I I4,o 75,4 I09,? 94,2 I04,8 II5,7 I09,7I Tab. 4 Antaet stammar av de oika angreppsgraderna tihörande kronskikten r-4. (V erteiung der Stämme in den 3 Gruppen verschieden er Beschädigung auf die Kronenschichten I-4.) 1 3 Serie N:r Ja! b! 3 c..... Anta Reativ diametertiväxt år mät- (Reativer Durchmesserzuwachs des Jahres) Mätningspats Serie ningar Messungsort N:r (Zahder M ess- I9I5 I9I41 I9I31 I9I21 I9I I I9IO I909 I908 ungen) I6 94,2 Io6,4 65,7 I04,8 87,2 I 14,8 I27,7 I 52,3 2 I8 Io6,7 100,8 ss,, IOI,8 83,6 I I 5,r 130,7 I 6I,7 Töooe"jö- 3 a I I r66,o I 54,7 64,7 94,2 9I,4 I2 I,7 I28,o I 4I,8 heden. 3b I7 148,2 I53,o 72,2 95,9 88,8 II5,5 I27,2 I 59,o Angreppsgrad (Beschädigungsgrad J I 2 3 I z Procent stammar i kronskikt (Procent der Stämme in der Kronenschicht) I9 4 I Summa JOO 7 o IOO o o IOO 7. Meddd..från Statms Skogs.försöh sanstat. Häft. r8.

22 ~ 98 L. MATTSSON MÅRN [18] Tab. 3- Diametertiväxten för vart och ett av åren rgo8--rgrs, uttryckt i medetiväxten för åren rgog-igi3 som enhet samt korrigerad för de åriga, av kimatiska faktorer beroende växingarna. (Der Durchmesserzuwachs der Jahre IgoS-I9I S, in dem mitteren Durchmesserzuwachs der Period e I909-I9I3 ausgedriickt mit Beriicksichtigung der jährichen aus kimatischen Faktoren herriihrenden Abweichungen.) Bearbet- S e! ~ i e N:o År ~ -~-- ningsfas Jahre Bearbeit~ ungsphase I 2 Ja J b 3 c '9'5 { o 19I4 {i 1913 { i o 6g S2 I4I 123 u o 73 D ±o 20 ± 6,I + 8I ± 10,9 +so± 8,7 o 74 6g u D ±o + 2 ± 5,8 -f- 56 ± 10,! -t- 44 ± 8,9 o So 73 S6 87 u So S2 D ±o -I S + 24 ± 6, ± 7,3 S4 So +4 4 s 6 JOO I ss ±o -f- 49 ± 4,I + 22 ± 3,5f IOO 109 rr6 100 So ss ±o + 29 ± 3, ± 3,71 99 S ss go -I -I -f-2 ''" {! 191 I { o SJ ss u 8g g D o 9S u 99 g6 99 g8 D ±o -I S ±o I IOO t-i gs g6 IOO 9s 98-6 ±o {i 1909 { 1908 { o ' 112 1I2 119 II3 u I D +o -I +5 ±o o I33 I32 u D -s ±o +3 ±o o 1S JS7 u S7 D +5 ±o -7 ±o 113 1I2 -j--i I I IOS 1I7 1oS o 102 IIS I I I II6 I II6 +3 ±o ±o Anta mätn I8 II 17 (Anzah d. Mess.) Medefe 1908-I3 ± 4,2o ± 3,96 ± s,o7 ± 4,o8 (Mitti. Feher) Medefe 19I4-I 5 - ± S,76 ± 6,ss ± s,ss (Mitti. Feher) O = Observerade värden (Beobachtete Werte). U = Utjämnade värden (Ausgegichene Werte). D = Differens (Differenz). 20 ± 3,76 ± S,64 1S I9 I9 ± 2,44 ± 2,17 ± 2,17 - ± 3,26 ± J,26

23 [19] DIE KRONENBESCHADIGUNG DES WALDGARTNERS 99 RESÖMEE. Die Kronenbeschädigung des grossen Wadgärtners und deren Einfuss auf den Zuwachs der Kiefer. Im Sommer des J ahres r 9 r 6 wurde von dem Laborator der forstichen Versuchsanstat Dr. I. TRÄGÅRDH. Schwedens Rekognozierungsreiseh unternommen, um eine nähere Untersuchung iiber die Bioogie und die schådigende Tätigkeit des grossen W adgärtners vorzubereiten. An diesen Reisen nahm auch der V er fasser tei, um die forstiche Orientierung zu ereichtern und um ansserdem zu versuchen die Zuwachsverminderung durch die Angriffe des grossen Wadgärtners festzusteen. Da der Verfasser schon im fagenden Jahre seinen Dienst bei der Versuchsanstat veriess, wurde die Bearbeitung des Materiaes auf spätere Zeit versehoben und konute erst jetzt, nach Verauf von sechs J ah ren, hewerksteigt werden. Bei der Fedarbeit versuchte der Verf. soche Bestände as U ntersuchungsobjekte zu erhaten, deren Stämme, in absouter Zah gemessen, grossen Zuwachs eisteten und die erst bei einem genau festzusteenden Zeitpunkt von den Insekten angegriffen worden waren. Soche Bestände waren eigentich nur an denjenigen Orten zu finden, wo junge Kiefernbestände geichtet, und wo die dabei entnommenen Stämme nachher nicht aus dem Bestande entfernt worden waren. In diesen Stämmen entwicken sich, wenn sie spät im vorhergehenden Herbst oder Winter gefät wurden, grosse Mengen von Wadgärtnern, die Mitte Jui zu iiegen beginnen und dann die jungen Sprosse der stehenden Stämme angreifen. Ein in dieser Weise angegriffener Bestand, iefert, wie eicht einzusehen ist, einen Zuwachs, der von drei verschiedenen Faktoren abhängig ist. Diese Faktoren sind I. die jährichen kimatischen Verhätnisse, 2. der zuwachsvergrössernde Einfiuss der Liebtung und 3 der zu untersuchende Einfiuss des Wadgärtnerangriffes. Von den Faktoren 2 und 3 wird der z. wenigstens in jungen Beständen im ersten Jahre nach der Liebtung bemerkbar, der 3 erst in dem darauf fagenden J ah re. Der Faktor r schiessich kann in jedem unberiihrten Bestand festgesteit werden. Aus dem eingesammeten Materiae wurden zum Zwecke einer näheren Untersuchung Serien aus fagenden Beständen gewäht: I. aus ungeichtetem 2 3-jährigem Kiefernbestande im Staatsforste Tönnersjöheden, vom grossen Wadgärtner unbeschädigt; z. aus einem Teie desseben Bestandes, wo eine Liebtung von der Stärke 2 5, r,% der Grundfiäche eingeegt w orden war; 3 aus einem Teie desseben Bestandes, wo 52,6,% der Grundfiäche weggenommen worden waren. Au' diesem etzten Bestande wurden drei Stammserien ausgesondert: a. von den Wadgärtnern wenig angegriffene Stämme, b. von den Wadgärtnern ziemich stark angegriffene Stämme, c. von den Wadgärtnern sehr stark angegriffene Stämme; 4. aus dem Staatsforste Töö, ungeichteter z 3jähriger Kiefernbestand, Randbäume, von den Wadgärtnern unbeschädigt;

24 100 L. MATTSSON MÅRN. [20] 5. aus demseben Bestande, bis zu 2 8 ;:~ der Grundfäche geichtet. von den W adgärtnern wenig beschädigt; 6. aus demseben Bestande bis zu 2 5 o~ der Grundfäche geichtet, sehr stark von den W adgärtnern beschädigt. Um eine Mögichkeit zu erhaten, die Stärke des Angriffes in Ziffern anzugeben, wurden die Stämme nach Arrgenmass in drei Gruppen geteit, die Augriffsgrade r, z und 3 genann t wurden. Einige Bäume wurden dann näher untersucht, wobei beschädigte und unbeschädigte Triebe in den verschiedenen Teien der Kronen gezäht wurden. Mit Bericksichtigung der Nadegrösse und der Nadezah pro Trieb in den verschiedenen Teien der Krone, wurde dann die beschädigte Assimiationsmasse in Prozenten der ganzen Kranenassimiationsmasse ausgedrickt. Nach diesen Berechnungen entspricht: dem ersten Angriffsgrade eine Beschädigung von 5.% der assimierenden Masse, dem zweiten Augriffsgrade r 5 % der assimiierenden Masse und dem dritten Augriffsgrade 3 o % der assimiierenden Masse. (V g!. T ab. I.) Die Berechnungen wurden fir zwei Seriengruppen durchgefihrt, die eine Messungen aus dem Staatsforste Töö, die andere Messangen aus dem Staatsforste Tönnersjöheden umfassend. Fur jeden Stamm wurde der Diameterzuwachs der etzten acht J ahre auf o, r mm gena u bestimmt, und fir j ed e Serie das Mitte dieser Zuwachseistungen in reativen Zahen vergichen mit dem Mitte derseben Grösse während der Jahre r9o9jr9i3 as Einheit ausgedriickt. Die in dieser Weise erhatenen Werte wurden graphisch dargestet. Die Abweichungen von der ausgegichenen Kurve wurden as Abweichungen angesehen, die von den jährich wechsenden kimatischen Bedingungen herrihrten. Bei Berechnung dieser Werte wurden natiricherweise fir die J ahre I 9 I 4/ I 9 I 5 n ur diejenigen W erte bericksichtigt, die aus unbeschädigten und ungeichteten Beständen entnommen worden waren. Die kimatischen Abweichungen fir die se etzten J ahre wurden as o mit bedeutend geringerer Sicherheit bestimmt, eine Tatsache die bei der Berechnung der Bestimmungsfeher bericksichtigt werden musste. Die gefundenen kimatischen Abweichungen wurden dann in der Weise benitzt, dass sämtiche Serien mit diesen Werten verbessert wurden. Die noch vorhandenen Abweichungen der Jahre I9o8/I9I3 wurden as von individueen Eigentimichkeiten der Stämme und mangender Genauigkeit der Messungen herrihrend angesehen. Aus diesen Abweichungen war es aso mögich, die mittere Abweichung einer Messung zu berechnen. Bei dieser Berechnung wurden die verschiedenen Stammanzahen der Serien und auch die ungeiche absoute Grösse der Zuwachseistung bericksichtigt. Es ist nämich anzunehmen, dass die individueen Abweichungen mit der Zuwachsgrösse direkt proportiona sin:d. Da die berechneten Abweichungen nicht nur aus den individueen Eigentimichkeiten der Stämme, sondem au ch au s der U ngenauigkeit der Messungen herrihren, und diese etzten Grössen wahrscheinich bei steigendemzuwachsbetrage reativ keiner werden, muss man annehmen, dass die mittieren Abweichungendie unter der Voraussetzung berechnet sind, dass die Abweichungen direkt proportiona den Zuwachsgrössen seien - Maximawerte repräsentieren. Die Berechnungen aus den Tönnersjömessungen ergaben eine mittere Abweichung (einer Messung) von ± r6,s Prozenteinheiten. (Tab. 2.)

25 [21] DIE KRONENBESCHÄDIGUNG DES WALDGÄRTNERS. 101 Bei den Studien iiber die Einwirkung der Lichtungen, zeigte es sich, dass die Stämme der Serie 3 a einen Zuwachs nach der Liebtung geeistet hatten, der um einen bedeutenden Betrag die Serien 3 b und 3 c iiberstieg. Die Er kärung hierfiir muss die sein, dass die Stämme der Serie 3 a me hr aus den Kronenschichten 2, 3 und 4 herriihren, as dies bei den Stämmen der anderen Serien der Fai ist. (Tab. 4.) Diese niedrigeren Stämme waren friiber von den nahestehenden Individuen stark bedrängt. Bei der Liebtung tritt fiir diese eine bedeutend grössere Veränderung ein, und sie reagieren demgemäss stärker. Interessant ist es, zu beobachten, dass diese Stämme noch so grosse Lebenskraft bes'itzen. Diese Leoenskraft muss natiiricherweise durch friih einsetzende Liebtungen ausgeniitzt werden, um die Zah der herrschenden Stämme zu steigern, aus wechen der Schussbestand hervorgehen so. Nehmen wir jetzt an, dass der Diameterzuwachs eines Bestandes geichen Gesetzen fogt, geichvie ob die Liebtung oder die Reaktion der Stämme stark oder schwach gewesen ist, so können wir die zu erwartenden Zuwachswerte der verschiedenen Serien berechnen.' Diese Zuwachseistung wäre nach den unbeschädigten Beständen zu urteien der r,r9fache Zuwachs des Jahres 19I4. Berechnen wir das Verhätnis zwischen dem Zuwachse I 9 r 5 und I 9 r 4 fiir die verschiedenen Serien, und vergeichen wir diese Werte mit den Angriffsgraden, so er haten wir fogende Zusammensteung: S e r i e Verhätnis zwischen Zuwachs 1915 und 1914: Angriffsprozent: s U.... ~~ :::::::::.. ::: :: i 6...! r,r9 ± o,rz I 1r4 ± o,rz I,r4 ± 0 1 rz I,oz ± o,ro o,ro o,95 ± o,os o s IO Dieseben Werte werden in graphischer Darsteung in Fig. 2 gefunden. Aus dieser Zusammensteung geht hervor. dass der Diameterzuwachsbetrag sich direkt proportiona mit dem Angriffe vermindert. Die Verminderung des Grundfächenzuwachses ist grösser as die V erminderung der assimiierenden Masse. Diesebe ist jedoch nicht so gross, dass die Radiuszuwachsverminderung in Prozenten ausgedriickt geich der V erminderung der assimiierenden Masse wird. S. JVIeddd. frin Statens Skogsförsöksanstat. Häft. r8.

26

27 Sc sid. ro6 [z] Neg. tihör Skogsförsöksanstatens samt. O. Tamm foto, PI. I. Brunjordsprofi i bokskog. Profiens djup är 70 cm. Överst mu 4 cm, härunder det egentiga brunjordsskiktet, som småningom övergår i norma morän. Hegö, Kronobergs än, Småand, Braunerdeprofi in Buchenwad, Die Tiefe des Profis 70 cm, Småand.

28 Se sid. I 38 [34] Neg. Tihör skogsförsöksanstatens sam. O. Tamm foto. PI. 2. Vacker, växtig gran, som är rotad i en iten spricka i en hyperithäl Cirka 400 m ö. h. Ormhöjden, Lekvattnet, Värmand. Gutwiichsige Fichte, die auf einem Hyperitfesen wächst. 400 m ii. Meeresniveau. Värmand.