STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT

Transkript

1 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 17. HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE" OF EXPERIMENT AL FORESTRY No 17 RAPPOR TS DE LA ST A TION DE RECHERCHES DES FORETS DE LA SUEDE No 17 CENTRALTRYCKERIET STOCKHOLM 1920

2 REDAKTÖR PROFESSOR GUNNAR SCHOTTE

3 RÄTTELSER. Sid. 69 rad 18 uppifrån står: peokronism, ska vara: peokroism står: metoder, ska vara: mineradiagnoser. 88» S står: det senares, ska vara: kaiums i tabe 2 står: Moderabagerung, ska vara: Mutterabagerung. I 3 S i figurförkaringen står: århundraden, ska vara: årtusenden.» står: Jahrhunderten, ska vara: Jahrtausenden.» 212 rad 4 uppifrån står: torven, ska vara: ortstenen. 236» I 7 står: nuvarande jungrik :, ska vara: nuvarande: jungrik. 270 översta taberaden står: t, so cm, ska vara: g, so cm.

4 INNEHÅLL. EDVARD WIBECK: Det norrändska tafröets grobarhet... 1 Die Keimfähigkeit des norr!ändischen Kiefernsamens GÖST A MELLSTRÖM: skogsträdens frösättning år I9I I Der Samenertrag der Wadbäume in Schweden im Jahre OLOF T AMM: Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet 49 Bodenstudien in der nordschwedischen Nadewadregion IVAR TRÄGÅRDH: Undersökningar över nunnans uppträdande i Guaöv I9IS~I9I Untersuchungen tiber das Auftreten der Nonne bei Guaöv EDVARD WIBECK: Qm. oika skogsodingsmetoders förhåande ti uppfrysningsfaran i Norrand Uber die Gefahr des Auffrierens bei verschiedenen Forstkuturmethoden in Norrand Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år Igig. (Bericht iiber die Tätigkeit der Kg. Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 1919; Report about the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry). I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung. Farestry division) av GuNNAR ScHOTTE II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-geoogica division) av HENRIK HEssELMAN 354 III. Entomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; entomoogica division) av IvAR TRÄGÅRDH IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fiir die Verjiingungsversuche in N arrand; Division for afforestation probems in Norrand) av EDVARD WIBECK Sid.

5 =E=D=V=A=R=D==W==I =B=E=' =C=K=(I DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETs GROBARHET. FÖRELÖPANDE MEDDELANDE ÖVER GROBARHETENs SAMBAND MED VÅXTPLATSENS SOMMARTEMPERATUR SAMT ÖVER VISSA EFTER MOGNADSFÖRETEELSER HOS FRÖET. 1 Jämte anäggning av försöksytor, avsedda att jämföra oika skogsodings- och markberedningsmetoder, har undersökning över norrändskt skogsfrö utgjort den förnämsta arbetsuppgiften för Statens skogsförsöksanstats Norrandsavdening. Dessa undersökningar ha tigått så,. att år efter.år kottpartier - om minst I 5 och högst 50 L - samats från ett större anta patser, såvitt möjigt någorunda jämnt fördeade över hea Norrand. Kottpartierna ha så kängts och det därur erhåna fröet har undersökts. Mått- och viktsbestämningar av fera oika sag ha bivit gjorda. Kottens vikt och stycketa pr. voymenhet har undersökts från samtiga insamingsokaer, ikaså den temperatur och tidsängd, som kängningen krävt, och sutigen vikten av det erhåna fröutbytet, såvä i oavvingat som avvingat skick. Vidare ha i de oika fröposterna frökornens medestorek och vikt utrönts genom faststäande av den s. k. I,ooo-kornsvoymen och I,oookornsvikten. Ti sist ha mycket omfattande groningsundersökningar bivit utförda, i det att varje fröparti bivit undersökt på 3 oika sätt. Des i den s. k. Jacobsenska groningsapparaten - som bekant en av de modernaste och mest drivande - des i stora, grunda, särskit för ändamået tiredda sandådor, i vika groningen skett vid jämn käartemperatur, des sutigen genom såddförsök ute på fritt and. Vid friandsförsöken ha I,ooo frökorn av varje sag utsåtts och paraea försök ha utförts i tre stycken, kimatiskt vä skida trakter av 1 Föredrag hået vid Svenska skogsvårdsföreningens extra sammanträde i Stockhom den 24 november I. Med de..fr&n Statens Skogs.försöksanstat. Häft. 17.

6 2 EDVARD WIBECK (2) Sverige, nämigen des i försöksanstatens egen försöksträdgård vid Experimentafä1tet, des i meersta Norrand, antingen vid Bispgården i Jämtand eer vid Mo även-i Ångermanand, des sutigen i översta Norrand, antingen vid Gäivare eer vid Avafors mean Boden och Raparanda. När jag så tiägger, att även med samma fröparti groningsförsöken - åtminstone i Jacobsenska apparaten och på fritt and - upprepas år efter år för att faststäa förändringarna i fröets groningsprocent och groningshastighet, så inses utan vidar'e att Norrandsavdeningen samat och at fortfarande samar ett mycket omfattande materia för kännedomen om det norrändska skogsfröet. Jag bör genast nämna att det insamade materiaet t. v. omfattar så gott som enbart taifrö. Något avsevärt materia av norrändsk grankott, respektive norrändskt granfrö har bott kunnat erhåas från ett år och detta frö visade sig dessutom vara i hög grad insektskadat. Taen däremot har under hea den tid Norrandsavdeningens fröundersökningar pågått atid haft så pass kottsättning, att åtminstone några I o-ta kottprov kunnat erhåas varje år. Av den kott, som hösten 1916 i frörapporterna betecknas som 2:årig, insamades såunda i februari -mars prov, vid samma tid 1918 insamades 24 nya kottprov och ikaedes under samma månader i år ett 50-ta prov. Ti nästa år påräknar jag att kunna få ett synnerigen representativt takottsmateria, då 2-årig kott i vinter förekommer i stor ymnighet över större deen av Norrand, särskit i dess övre de. De meddeanden, jag här har för avsikt att ämna, röra utesutande taen. Som av det föregående inses, äro också undersökningarna över tafröet ångt ifrån avsutade; i vissa dear, särskit vad förändringarna av det gama fröets grobarhet angår, måste de naturigtvis ännu fortsättas många år framåt, om någorunda uttömmande och för praktiken värdefua uppysningar härom skoa ernås. Det är överhuvud taget med stor tveksamhet och med reservation för de ändringar och tiägg, vika fortsatta undersökningar torde komma att göra erforderiga, som jag timötesgått min chefs i skogförsöksanstaten och tiika sekreterarens i denna förening önskan att redan nu i skrift 1 och ta framägga en de av de resutat, som börja skönjas. Kontentan av dessa resutat utmynnar naturigtvis ti stor de i tavärden och siffror, och att i detta sammanhang het undvika sådana åter sig tyvärr ej göra. För att emeertid i största möjiga grad skona auditoriet, ska jag här begränsa mig ti endast två moment i under- 1 EDV. WIBECK, Om ta- och granfrö från Norrand. Siwgen Med obetydiga tiägg och ändringar även utgiven separat såsom Skogsförsöksanstatens fygbad n:r 6.

7 [3] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETs GROBARHET 3 Fig. r.- Medeisotermer för oktober (a) och november (b) månad. Mittere Oktober-(a) und November -(b)isotermen fur Schweden. sökningarna, där den rent siffermässiga baasten kan tagas förhåandevis iten, på samma gång som intressanta och för praktiken ej adees betydeseösa naturförhåanden komma fram. De avsedda momenten röra: r:o) sambandet mean tafröets grobarhet och sommartemperatuun hos den ort, varest det producerats;

8 4 EDVARD W!BECK [4] 2:o) eftergroningen eer den företeese, att en större eer mindre de av ett utsäde igger över en ti fera vegetationsperioder, innan den gror. Innan jag går in på dessa frågor, nödgas jag också som ara hastigast beröra proveniens-frågan. Jag behöver ju icke i denna församing närmare utvecka, vad denna fråga innebär, särskit vad taen angår. Det må vara nog sagt, att man ju faststät, att taen även i no m sitt svenska utbredningsområde är så pass noggrant avpassad för okakimatet, att någon avsevärd förfyttning mot norr av pantor eer utsäde pägar så ia ut. De unga pantorna eer åtminstone vissa dear av växtkroppen frysa bort. Efter at att döma är det närmare föroppet därvid att förkara så, att den förfyttade pantan kräver en ängre vegetationsperiod, än den nya växtpatsen erbjuder. De stränga höstfrosterna träffa därför vissa dear av pantans vävnader i sådant skick, att de ej kunna uthärda. När snön. smäter uridan på våren, finner man därför främingarna söderifrån döda eer toppfrusna. De temperaturinjer, som bäst återgiva den zonaa fördeningen av taens kimatraser, torde såunda vara höstmånadernas isotermer, framför at oktober- och. november-isotermerna (fig. r). Som vi se, igga i synnerhet novembedsotermeriia tätt, d. v. s. en förhåandevis stor temperaturskinad r.åder då även mean närbeägna breddgrader. Det torde vara detta förhåande, som utformat taens kimatraser ti den grad, som verkigen synes vara faet. Innan fut. bindande tindersökningar föreigga, över vika kimatiska faktorer det är, som orsakat denna utformning, är det emeertid kanske rättast att uppdea taens kimatzoner efter isotermerna.fdr den åriga. medetemperaturen (fig. 2 ). Gången av dessa injer föjer för övrigt, som synes, i stort sett ganska noga oktober- och novemberisotermernas föropp. För att ej driva indeningen i zoner atför ångt- något som vid jämföreser skue. minska säkerheten hos resutaten, enär varje zon då komme att biva representerad av atför få särfa -, ha två och två av dessa kimatbäten bivit sammanförda ti inaes 5 (eer, noga räknat, 6) kimatzoner på så sätt, som biden visar. Av dessa faa zonerna I-III het och hået och zon IV devis inom Norrand och Daarna. Indeningen är så vad, att gränsen mean zonerna III och IV sammanfaer med den ungefäriga gräns, som Syvin angivit mean den sydsvenska oct nordsvenska taens utbredningsområden 1. J ag återkommer i det föjande något ti dessa fyra norrändska kimatområden och har därför veat visa, huru de avgränsats. ' N. SYLVEN, Den nordsvenska taen, Meddeanden från Statcns Skogsförsöksanstat, häft. 13 och 14, Stockhom Se sid. 100, fig. 47.

9 [5] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS GROBARHET 5 Fig. 2. Fig. 3. Isotermer för årets medetemperatur. Mittere Jahres-Isotermen fiir Schweden. Isotermer för tidsperioden juni-augusti 1916 jämte insamingspatser för tafrö, skördat februari-mars Ateftersom fröproven visat 0-40, 41-so eer mer än so procents grobarhet, äro motsvarande rundar tomma, streckade eer fyda. Isotermen der Zeitperiode Juni-August 1916 nebst Einsamungspätzen -fur Kiefernsamen, geerntet in Februar-März r 917. J e nach dem die Samenproben eine Keimprozent von 0-40, 41-so oder mehr as so gezeigt haben, sind die entsprechenden Runden eer, sebraffiert oder vo gezeichnet.

10 6 EDVARD WIBECK [6] Beträffande den första av de frågor, vika närmare skue beysas, nämigen sambandet mean tafröets grobarhet och sommartemperaturen hos den ort, där det vuxit, så utgöres materiaet av det frö, som insamades 1917 och Vi se å figur 3 en karta, å viken växtpatserna för de 97 stycken takottpartier, som insamades 1917, bivit ungefärigen angivna medest rundar. Undersöker man nu, hur motsvarande fröposter förhåit sig exempevis vid första årets groningsförsök i Jacobsenska apparaten- i förbigående må nämnas, att resutaten i sandådorna i rege mycket vä överensstämma härmed-, så visar det sig, att i stort sett en påfaande agbundenhet i grupperingen av groningsprocenterna äger rum. De höga procenterna faa genomgående på de östigare okaerna, de ägre på de västigare. På biden motsvara de svarta rundarna frö med minst 5 r.% grobarhet, de streckade frö.med 4 r-50 % och de vita rundarna frö med o-40 % grobarhet. Tänker man sig en inje så dragen, att den dear Norrand i en östigare de, som omfattar de svarta rundarnas område, och en västigare, som.omfattar det utanför iggande, får man två områden med så oika medegrobarhet hos tafröet som 62, 5 och 14,s %. Å figur 4 se vi motsvarande fördening mean högre och ägre groningsprocenter hos de 24 tafröposter, som insamades vintern De svarta rundarna representera här ett östigt område med 65, 4 % medegrobarhet hos fröet gent emot ett av de övriga rundarna representerat västigt område med 27,6 ;;;; motsvarande grobarhet. Representationen av utprägat västiga okaer är emeertid, som synes, detta år väsentigt svagare än det föregående. Jämför man figurerna 3 och 4, finner man visserigen en huvudsakig överensstämmese mean utbredningen av - om jag i korthet får uttrycka det så - de högprocentiga okaerna, men också vissa oikheter. Gränsen mean det bättre och sämre fröområdet åg r 9 r 8 ängre västerut, och särskit i Daarna och Härjedaen var fröet då bättre än r 9 r 7. Norrmannen HAGEM har tämigen nyss pubicerat undersökningar, som visa, att taen för att överhuvud taget kunna sätta något grobart frö kräver en medetemperatur om minst ro r/ 2 C. för juni, jui och augusti månader 1. Det åg därför nära ti hands att försöka, hur iso- termerna för nämnda månader skue förhåa sig ti den påvisade gränsinjen mean områdena för hög och åg grobarhet hos tafröet. Takotten behöver som bekant två somrar för sin utvecking; jag resonerade som så, att det borde vara den 2:cra sommaren, som vore mest betydesefu för fröets groningsförmåga. Det var atså i första rummet r 9 r 6 års medeisotermer för ticen juni-augusti, vika borde 1 OscAR HAGEM, Furuens og granens fmsaetning i Norge. Bergen 1917.

11 [7] DET NORRLÄNDSKA T ALLFRÖETS GROBARHET 7 Fig. 4. Fig. S Isotermer för tidsperioden juni-augusti 1917 jämte insamingspatser för tafrö, skördat februari-mars Atefter som fröproven visat o-40, 41 -so eer mer än so procents grobarhet, äro motsvarande rundar tomma, streckade eer fyda. Isotermen der Zeitperiode Juni-August 1917 nebst Einsammungspätzen fur Kiefernsamen, geerntet in Fehruar-März Je nach dem die Samenproben eine Keimprocent von o-10, 41-So oder mehr as so gezeigt haben, sind die entsprechenden Runden eer, schaffiert oder vo! gezeichnet. Sv.:riges fördening mean områden med en genomsnittig åg (mindre än so:procentig) och hög (mer än so:procentig) grobarhet hos tafröet_ Det senare området markerat genom tvärstreckning. Krokinjerna äro novemberisotermer (jfr fig. r). Die Verteiung Schwedens in Gebiete mit durchschnittich niedrigem (weniger as so Prozent) und hohem (mehr as so Prozent) Keimprozent des Kiefernsamens. Das etztere Gebiet durch Schraffierung markiert. Die Kruminien sind die mitteren Novemberisotermen (verg. Fig. r).

12 8 EDVARD WIBECK [8] inäggas på den karta, som rör det frö, viket insamades i februari och mars I 9 I 7, och motsvarande isotermer för år 19 I7, vika borde jämföras med det frö, som insamats under vintern I918. För faststäarrdet av det närmare föroppet av nyssnämnda temperaturinjer för såvä året Igi6 som I9I7 ar jag att tacka byrådirektör J. V. SANDSTRÖM och ingenjör K. HALLDIN å Meteoroogiska Centraanstaten. Linjerna bevo där inagda på en kartstomme i större format och utan att vederbörande hade kännedom om föroppet av den gränsinje, varmed isotermernas äge skue jämföras. Övertransporterade på [rökartorna, få injerna här det föropp, som framgår av biderna 3 och 4! Att ett nära samband föreigger mean tafröets grobarhet och den undersökta medetemperaturen, kan ju knappast betvivas. På bid 3 se vi ju, hur isotermen för I 3 ganska noga föjer gränsen för det bättre fröet. På bid 4 tycks det snarast vara I4 -isotermen, som bidar motsvarande gräns. J ag betraktar det naturigtvis ingaunda som sut g itig t faststät, att, åt OSS säga, minst 13 a 13 1 / 2 Sommartemperatur under takottens 2:dra år är nödvändig för att kotten ska ämna frö av minst 50 % grobarhet. Indicierna för att det förhåer sig så synas mig emeertid efter de gjorda sammanstäningarna vara ganska starka, och hopp bör ju finnas, att en fortsatt jämförese mean senare insamade fröprov och motsvarande sommartemperaturer ska kunna närmare precisera probemets ösning. Under antagande av att 13 -isotermen markerar gränsen mean de omtaade grobarhetsområdena, det bättre och det sämre, skue den normaa uppdeningen av Norrand mean dessa båda 0111-råden te sig ungefår så, som bid 5 visar. Som vi se, motsvarar detta ganska nära den bid, som 1917 års frö framvisade. Den påfaande utbuktningen av det bättre fröområdet mot nordväst ängs Lueäven- ett konstant förhåande, som man också agt märke ti vid Hänäs' känganstat - orsakas tydigtvis av ett- mycket utprägat försommarmaximum, som viar över dessa nejder. Ett annat temperaturmaximum igger nere i Ångermanand och vidgar också här det bättre fröområdet uppåt nordväst, kring Ångermanävens käfoder. Däremot igger ett minimum normat över en viss de av södra Medepad och norra Häsingand och våar här en utpressning av gränsinjen mot öster. Denna bukt var mycket påfaande å bid 3 Det kan vara skä att ägga märke ti, vad dennna gräns, vars ungefäriga tivaro i varje fa ej kan betvivas, betyder för praktiken! Den ger först och främst besked om åtminstone en av de viktigare orsakerna, varför det är så mycket ättare att få upp naturig taföryngring i de norrändska kustreviren än i appmarksreyiren. Det frö,

13 [9) DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS GROBARHET 9 som naturen sjäv sår ut, har i rege ferdubbet högre grobarhet de förra än i de senare. En omständighet av stor praktisk betydese är vidare den, att gränsinjen mean fröområdena övertvärar det injenät, som närmast torde markera gränsen mean taens oika kimatzoner. Detta betyder nämigen, att man i rege kan få frö av förhåandevis hög grobarhet från så gott som samtiga dessa kimatområden, om man endast begränsar insamingen ti rätt de - den östigare - av dessa. Det är också att märka, att det meteoroogiska observationsmateria, enigt viket beskaffenheten av tafröet bör kunna förutses, föreigger ti bedömande väsentigt tidigare, än säsongen för insaming av takott inträffar. Man har därför i detta fa verkigen möjighet att få praktiskt värdefua anvisningar. Jag vågar nästan påstå att 12 -, 13 - och 14 isotermerna för juni-augusti äro av den vikt för bedömande av fröets beskaffenhet, att man borde ägga in dem - eer åtminstone den meersta, 13 -isotermen - på den karta över den 2-åriga taikottens rikighet i oika dear av andet, viken varje år pubiceras i frörapporten från Skogsförsöksanstaten. Detta desto here, som Norrand igger inom ett gränsområde, där mycket starka åriga fuktuationer av sommarens medetemperatur och därmed av tafröets grobarhet förekomma. Ett och annat år, jag vi minnas att exempevis 1902 var ett sådant, igger sommartemperaturen så ågt, att knappast något grobart tafrö as då kan utbidas i hea Norrand, andra år åter få ti och med de översta appmarksreviren tiräckig sommarvärme för att möjiggöra utbidningen av tafrö med en förhåandevis hög grobarhet. Jag övergår nu ti eftergroningen hos taen, eer det förhåande, att en större eer mindre de av utsädet igger över en ti fera vegetationsperioder, innan det gror. På grund av iakttageser, gjorda på en de av Skogsförsöksanstatens ädre såddfät i Norrand, har jag i en uppsats för ett par tre år sedan fäst uppmärksamheten på denna sak. 1 Jag kom ti det resutatet, att ~ftergroning i stor utsträckning förekom efter utsäde ~ed norrändskt tafrö samt att en viss agbundenhet gav sig tikänna i denna företeese. Lagarna ifråga kunde formueras såunda: I :o) Vid sådd på samma pats med frö från oika breddgrader, giver 1 Env. WIBECK, Om eftergroning hos tafrö. Meddeanden från Statens Skogsförsöksanstat, häft 13 och I 4. Stockhom 1917.

14 10 EDVARD WIBECK [10] Tabe I. Medeta av groningsresutat, erhåna efter sådd rgr8 å fritt and vid Gäivare och Bispgården med 97 prov av norrändskt tafrö, insamat under febr.-mars rgr7. Mitte der Keimungsresutate, erhaten nach Aussaat im Friihjahr 1918 auf Freiand bei Gäi vare und Bispgården von 97 Proben von Kiefernsamen aus Norrand, eingesammet in den Monaten Februar-Märtz Procent uppkomna pantor Anta Kimatzon med Anzah der aufgekommenen Keimpfanzen in Prozenten frö årig medetemperatur av G ä i v a r e B i spgårde n prov. Anzah Kimatzone mit Eftergroning Eftergroning der ein'er jährichen i %av totaa i % av totaa Samen- Mittetemperatur Summa groningen. Summa gronmgen pro ben. von Summe Nachkeimung Summe Nachkeimung in% der in% der gesaromten gesaromten Keimungen Keimungen. 7 under -o,37 6,gg 8,36 76, ,4 56 +o- -o 2,53 6, , t 1 5, ,so 66, I5, 8 över ,89 5,8s 31,74 25,r fröet från den kimatiskt ogynnsammaste okaen den högsta procenten eftergrodda pantor. 2) Vid sådd med samma frösort på såddpatser, beägna under oika breddgrader, visar såddpatsen med det hårdaste kimatet den högsta eftergroningsprocenten. På ett såddfät uppe vid Gäivare hade jag såunda trott mig kunna faststäa en eftergroningsprocent av i somiga fa ända ti närmare 70 X - detta med frö från Sarsee -, under det att motsvarande ta på såddfät vid Bispgården i amänhet höo sig vid I 5 a 20 x. En viss grad av osäkerhet vidådde emeertid dessa försök framför at av den anedningen, att pantuppsaget på de undersökta fäten i detta fa ej bortpockats vid revisionerna varje höst, utan fått kvarstå från det ena året ti det andra. Det avdöende av en de uppkomna pantor, som atid i mer eer mindre grad äger rum, särskit under vintrarna, maskerade därför ti en de eftergroningen. När jag paraet med groningsförsöken i Jacobsenska apparaten och i sandådorna också gjorde friandssådder med 1,ooo frön av varje sag på små, enkom för ändamået tiredda parceer, så var det b. a. för att erhåa säkrare och fuständigare besked om eftergroningen. Av 1917 års tafrö - det enda, som ännu hunnit att revideras två gånger- gjordes, såsom jag förut nämnt, friandssådder våren 1918 både vid Experimentafåtet, vid Bispgården och vid Gäivare. Sådderna vid Experimentafätet förstördes tyvärr därigenom, att den erhatiga mu-.

15 [ 11] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETs GROBARHET 11 jorden därstädes bidade en hård torkningsskorpa just vid den kritiska tidpunkt somrnaren I9I8, då pantorna skue börjat att spira upp. Sådderna vid Bispgården och Gäivare ha däremot reviderats des hösten I 918 des innevarande års höst och med det resutat, som t ab. r anger. I Gäivare kunde nu med absout visshet faststäas en adees koossa eftergroning. Det skue föra för ångt att uppräkna, hur aa de 97 fröproven förhåit sig härutinnan. Somiga av proven, nämigen en de från västra och norra Sveriges fjätrakter, visade t. o. m. en eftergroning om Ioo eer mycket nära roo procent! Jag har emeertid sammanfört resutaten i grupper, vika representera de medevärden, som erhöos av fröproven från var och en av de fyra, tidigare urskida och omnämnda kimatzonerna. Koumnerna i tabeen visa des medevärdena för den absouta markgroningsprocenten under vartdera av åren I918 och 1919, des den totaa groningen under båda dessa år tisammans, des sutigen hur stor procent av den totaa groningen, som kornmer på det senare året, d. v. s. utgöres av eftergroning. Vad friandssådden vid Bispgården angår, så tycktes den vid något tifäe råkat ut för kreaturstramp och ävenedes starkt idit av ogräsväxt. De åga och oregebundna, tydigtvis av störande yttre infyteser påverkade absouta groningstaen har jag under sådana förhåanden ansett bott och bart missvisande samt uteämnat i tabeen. Även om många av de I,ooo frön, som utsåtts på varje ruta, bivit förstörda, bör ikvä förhåandet eer proportionen mean vad som av återstoden grott 1918 och I9I9 ej för den sku ha behöft att rubbas så mycket. Även från Bispgårdsfätet har jag därför angivit sjäva eftergroningsprocenten, viken ju utesutande bestämmes av nyssnämnda proportion. I stort sett bekräfta de nya försöken fuständigt, hvad jag förut trott mig finna angående. eftergroningen. På Gäivarefätet se vi, hur eftergroningens medevärde genomgående sjunker från fröet från den nordigaste kimatzonen, I, ti fröet från den sydigaste zonen, IV. I Bispgården ger däremot fröet från zon II den högsta eftergroningsprocenten, ehuru skinaden mean värdena från zonerna I och II är så iten, att tifäigheter kunnat spea in. Man kan emeertid också tänka sig, att tafröet från nordigaste Sverige vid sådd nere i Bispgården kornmit i ett förhåandevis så varmt kimat, att groningen härigenom bivit i någon mån abnormt stegrad redan under första somrnaren och eftergroningen atså i motsvarande grad minskad. På denna punkt skue friandssådden nere vid Experimentafätet sannoikt givit kårare och i varje fa teoretiskt intressanta uppysningar, varför missyckandet av denna sådd är att bekaga. En annan sak, som är värd att ägga märke ti, är den förhåandevis

16 12 EDVARD WIBECK [12], ringa skinaden i eftergroningens storek mean fröet från de tre zo. nerna I-III, vika representera den nordsvenska taens växtområde, gent emot fröet från zon IV, som representeras av fröprov, visserigen från Daarna och sydigaste Norrand, men från den sydsvenska taens växtområde. Under det att eftergroningens storek hos fröet från de tre förstnämnda zonerna endast varierar mean. respektive 76,s-66,s samt 21,2-15,2 procent, faer den inom zon IV med ens ned ti respektive 25,x och 4,s procent. Man kan ju häri, om man så vi, se ytterigare ett bevis utöver dem, som SYLVEN tidigare anfört, för Befintigheten av en verkig systematisk skinad mean den sydsvenska och nordsvenska taformen. En företeese, som tydigtvis bottnar i samma inre orsaker hos fröet som eftergroningen, är, vad man skue kunna kaa groningsstegringen d. v. s. det förhåande, att det norrändska tafröet ofta visar högre grobarhet i groningsapparaten, sedan det förvarats ett eer annat år, an vad det ti en början gjorde. I synnerhet inträffar detta ofta vid de kortvariga groningsförsök om exempevis 30 dagar, varmed man ju merendes nöjer sig. Det är rätt egendomigt, att denna sak, såvitt jag vet, ej tidigare bivit beaktad och diskuterad, då den ju spear en stor ro för en rätt värdesättning av fröet. Dettas bruksvärde och därmed också det skäiga saupriset har, som bekant, ansetts het och hået bero av de värden på grobarheten, som man funnit i groningsapparaten, eer, rättare sagt, bruksvärdet har ansetts stiga och faa efter en ännu mycket brantare kurva. 1 Samtidigt härmed har man ju också håit före, att fröet såsom nykängt visade den högsta grobarheten och att denna därefter under årens opp visade ständigt avtagande värden. I sjäva verket är denna sak, vad det norrändska tafröet angår, betydigt mera inveckad. För att ge exempe på, vad jag sagt, må först hänvisas ti tabe 2, som återger en serie gfoningsförsök, vika utförts med 25 oika fröprov från Hänäs'. frökäare, des år 1915, des 3 år senare, d. v. s Fröet förvarades under meantiden i beckkaggar, vars sprund voro tätade med vax. Fröanayserna verkstädes vid Svenska skogsvårdsföreningens frökontroanstat i Stockhom. 1 Se härom G. ScHOTTES referat av HAACKS, >Der Kiefersamen. Verhätnis zwischen Keimprozent und praktischem W ert», Skogsv.rdsfören. Tidskrift, Fackupp. 1 g og, samt Kung. Domänstyreisens cirkuär an g. s.dd och for.varing av skogsfrö, givet den 29 jui 1 g og.

17 (13] DET NORRLÄNDSKA T ALLFRÖETS GROBARHET 13 Tabe II. Groningsresutat, erhåna vid försök våren rgrs och rgr8 med 25 tafröprov från Nordsverige. Fröproven insamade under åren rgii-1914 och förvarade vid Hänäs frökängningsanstat. Keimungsresutate, erhaten aus Versuchen im Friihjahr 1915 und 1918 mit 25 Kiefern samenproben aus Nordschweden, Die Samenproben wurden in den Jahren 191 I-I9 14 eingesammet und in der Samenkenganstat bei Hänäs verwahrt. p!::-ns nummer I IO II I6 I Insamingsort, revir Einsammungsort, Revier N:a och S:a Lycksee... Stensee Fredrika... Bjurhom och Degerfors. Vargiså Ävs by Piteå Jörn - Burträsk... Bodens N:a och S:a Lycksee... Åse e.. Sorsee Bjurho~ och Degerfors. Anundsjo... Arvidsjaur... Ävs by... Piteå Jörn... Burträsk... Råneå... Bodens - N:a och S:a Lycksee... Åsee Bjurhoms och Degerfors Nummer der Samenproben Insamingsår Einsammungsjahr I9 I )»»,, "» "»» I9I3 ~. "»,,»»»» )) )) 1914 Medeta Erhen groningsprocent Anzah der gekeimten Samen in Prozenten Våren I9I 5 Frijahr ,o 57,3 69,6 68,3 76,8 74,5 74,o 38,8 39,8 66,s 48,s 6s,s 58,s 69,5 79, 42,8 79,8 79,o 76,2 s5,6 68,o ss,s 64,6 47,6 84,o 61,] i! Våren I918 Frijahr ,2 24,o 84,2 73,7 7I.o 70,o 78,s 7o,s 5s,2 80,2 67,o 66,s 52,] 83,o 81,] 4o,s 76,s 74,5 8o,o 71,o 74>7 89,7 71,; 47,9 81,4 69,r Ökning eer! minskning Zu- oder Abnahme ' I2,o % Ett anmärkningsvärt förhåande, om viket för övrigt en av tabeens koumner giver närmare besked, är, att många av fröposterna voro kängda redan I 9 1 I. och atså 4 år gama redan vid I 9 I 5 års undersökning samt ej mindre än 7 år gama vid undersökningen I 9 I 8. Vi se att icke desto mindre visar den senare grobarhetsprövningen i ett stort anta fa högre värden än den föregående. I I 6 fa a v aa de 2 5 undersökta har man såunda funnit en högre grobarhetsprocent r 9 I 8 än I 9 I 5 och bott i 9 fa en mindre. Medetaet för aa de undersökta fröprovens groningsprocent igger därför år I 9 I 8 7, 4 % högre än I 9 I 5 och ökningen i grobarhet uppgår i genomsnitt ti I 2 % av de först funna värdena.

18 14 EDVARD WIBECK 14} Tabe III. Groningsresutat, erhåna vid försök våren 1913 och 1914 med 24 tafröprov från norra Jämtands skyddsskogsområde. Fröproven insamade vintern Keimungsresutate, erhaten aus Versuchen im Friihjahr 1913 und 1914 mit 24 Kiefernsamenproben aus dem Schutzwadgebiet im närdichen Jämtand. Die Samenproben wurden im Winter 19I eingesammet. Fröprovens Insamingsortens ErhH!en groningsprocent efter 30 dygn Anzah der nach 30 Tagen gekeimten Samen in Prozenten nummer höjd över havet,. m Ökning eer Nummer Höhenage ii"/m. des Vhen 1913 Våren 1914 minskning der Samenproben Einsammungsortes. Friihjahr 1913 F'riihjahr r914 Zunahme oder Abnahme Högre än 350 m Jber 350 m Höhe! I 3SS 5! SS SO 6 2S o - s 390 I Medeta 397 m 13,2 26,2 + gs% Mittere Höhe - Lägre än 350 m Unter 350 m Höhe 310 3S IO rs o s O JOO 52 go + II Sr g S2 Sr - r s S + Medeta Mittere Höhe 302 m 37,o 5 I,3 + JS% Ett i visst avseende ännu mera beysande exempe visas i tabe J. Det är en serie groningsundersökningar, som utförts av skogschefen, jägmästare K. E. KALLIN, på tafrö insamat inom norra Jämtands skyddsskogsområde vintern I 9 I 2.:..._I 9 I 3, och vika resutat han godhetsfut stät ti skogsförsöksanstatens förfogande. Serien omfattar 24

19 t [15] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETs GROBARHET 15 fröpro v, vikas grobarhet bivit undersökt på fukomigt samma sätt och under samma tidsängd - 30 dygn - våren I9I3 och 19I4. Det särskida int~esse, på viket dessa försök kunna göra anspråk, igger däri, att i samtiga fa fröinsamingsorternas höjd över havet är känd. Denna höjd växar mean 250 och 450 m. Jag har därför sammanfört fröproven i två oika grupper, den förra omfattande frö,. insamat på mer än 350 m:s höjd över havet, den senare omfattande frö, insamat på ringare höjd än 350 m. över havet. Medehöjderna för respektive grupper faa mycket nära 400 och 300 meter över havet. Som vi finna, visa båda frögrupperna en mycket betydande genomsnittig gro- a b Fig. 6. På ängden kuvna tafrön från barhetsstegring. Groningsprocenten hos Garpenbergs revir i Daarna (a) den frögrupp, som representerar de högre och Sikå revir i Norrbotten (b), h... d"" h f d. "11 d visande groddens medeängd hos OJ agen a, ar ran et I.a t et respektive frösorter. Lineär för- 2:dra året stigit från I 3,z ti 26,z; hos 00 storing c:a g-fadig. f f o d r h"'"d"" "k t Längsgespatete Kiefernsamen roe ran e agre OJ agena, V e, aus den Revireren Garpenberg in såsom man kunnat vänta, från början Daekarien (a) und Sikå in Norr- h f h"" h.. d botten (b), die mittere Länge a t ogre grobar et, aro motsvaran e des Keimes in den betreffenden värden 37 och 5 I' 3 o Den a b s o u t a gro- Samenproben zeigend. Lineäre.... d k Vergrössung etwa g,:fach. mngsstegnngen ar me respe tve I 3 och I4, 3 procent tämigen ika hos båda frögrupperna, den reativa däremot, d. v. s. groningsökningen uttryckt i procent av första årets groningsvärde, är med respektive g8 och 38 procent, mer än 2 1 / 2 gånger större hos den förra frögruppen än hos den senare. Av de 9 fröprov, som bida den förra gruppen, visa 8 ökning och endast I minskning i grobarhet från det I:sta tidet z:dra året; band de I 5 fröprov, som utgöra den senare gruppen, är motsvarande proportion I I mot 4 Det kan nu ti sist frågas: hur skoa sådana företeeser som eftergroning och grobarhetsstegring djupare sett förkaras? Är det några anatomiska eer fysioogiska oikheter hos det norrändska tafröet gent emot det sydsvenska, som kunna ge håpunkter härvidag? Naturigtvis faer en fuständigare utredning häröver, viken kräver en skoad växtanatom och växtfysioog, utanför skogsförsöksanstatens Norrandsavdenings uppgifter. Mera av nyfikenhet än av hopp att verkigen kunna komma dessa probem inpå ivet, gjorde jag emeertid en iten undersökning, som kanske icke desto mindre är ägnad att kasta ett visst jus över denna fråga och för viken därför i korthet ska redogöras.

20 16 EDVARD VIBECK [ 16] Jag utvade tvenne fröprov, ett från Sikå revir, beäget inom södra deen av Norrbottens appmark, och ett från Garp~nbergs revir i sydöstigaste hörnet av Daarna, båda fröproven stammande från I 9 I 7 års kottinsaming.. De' båda frösagen hade såvä vid groningsförsöken i Jacobsenska apparaten som i sandådorna visat mycket typiska, respektive nordsvenska och sydsvenska drag, Sikåfröet en endast svag-medemåttig, men änge ihåande groning, Garpenbergsfröet en högprocentig och snabbt föröpande sådan. I friandssådden vid Gäivare visade det sig sedermera, att Sikåfröet hade omkring go % eftergroning, Garpenbergsfröet endast omkring 5 %. Det åg kanske närmast ti hands att förmoda, att någon skinad skue förefinnas på fröskaet hos respektive frösorter. En sådan skinad är nämigen känd mean normaa och s. k. hårda frön hos vissa ärtväxter; ikaså har professor NEGER påvisat, att steria ärkträdsfrön ha ett annorunda och kraftigare byggt fröska än de fertia fröna. Någon dyik oikhet i fröskaets byggnad röjde emeertid icke min preiminära granskning av fröna. Men jag fann i stäet något annat, nämigen att embryots ängd i Sikåfröna visade större variation än i Garpenbergsfröna. För att få mera bestämda och av frökornens storek oberoende värden på denna variation, tog jag utan va 1 oo frön av vardera saget, avägsnade fröskaet samt köv fröna ängs efter på så sätt, att frövitans båda havor skides från: varandra. Det inuti iggande embryot, d. v. s. den outveckade grodden, stannade då på endera av dessa havor. Vid svag förstoring under mikroskopet tedde sig frövitans ena hava, sedd från insidan och med vidsittande embryo, ungefår så, som fig. 6 visar. Med tihjäp av ett graderat okuar var det ätt att mäta ängden av des frövitan des embryot. När jag så hade båda dessa värden, räknade jag ut embryots ängd i procent av frövitans ängd. Det visade sig, att i Garpenbergsfröet embryoängden varierade mean 43 och 92 % av frövitans ängd, samt att dess medeängd uppgick ti 76 % av dennas. I Sikåfröet var variationen högst betydigt större, i det att motsvarande värden här ågo vid I9 och 89 % med medetaet vid 6I,3 6 %. I ett par av de undersökta Sikåfröna var embryot rent rudimentärt, varför dessa frön ej medräknats i förestående variationskakyl Det tyckes atså förhåa sig så, att' den åga grobarheten och ångsamma groningen hos det nordsvenska tafröet sammanhäriger med och orsakas av en i jämförese med det sydsvenska tafröets mycket oikformig och överhuvud taget svag utvecking av embryot. I stäet har emeertid embryot hos den nordsvenska taen en utomordentigt seg ifskraft jämte förmåga av en ångsam tiväxt inuti fröet, även ångt efter det att detta bivit skit från moderträdet. Först sedan denna embryots

21 (17] DIE KEIMFÄHIGKEIT D. NORRL. KIEFERNSAMENS 17 intraseminaa tiväxt nått ti en viss punkt, får detta förmåga att reagera för de särskida, yttre betingeser, vika framkaa frögroningen, och att som en yttre synig grodd genombryta fröskaet och fortväxa utanför detsamma. RESUMEE Uber den Zusammenhang zwischen der Keimfähigkeit des norrändischen Kiefernsamens und der Sommertemperatur des Einsammungsortes nebst einiger Nachreifeerscheinungen beim Samen. Verfasser berichtet zuerst iber die Art und Weise der Samenuntersuchungen in der N orrandabteiung der staatichen forstichen Versuchsanstat. Die Zapfen wurden gekengt, die Samen auf Gewicht, Voum und Keimfähigkeit hin untersucht. Die Keimfähigkeit wurde teis in dem sagenannten Jacobsen'schen Apparat geprift, teis durch Aussaat in fache, mit Sand gefite Kästen, oder im Freien in Baumschuen. Um ein deuticheres Bid der Hauptresutate zu erhaten, ist es in gewissen Fäen geeignet, die Samenproben in wenige Kassen zu vereinen, die je einer Kimazone entsprechen. Verfasser hät es fur wahrscheinich, dass die fur die schwedische Xiefer so karakteristische weitgetriebene Aufteiung in kimatische Rassen hauptsächich durch das Oktober- und November-Kirna bestimmt wird (s. Fig. x). Trotzdem geschieht im fogenden die Einteiung auf Grund der jährichen Mittetemperatur. Wie aus Figur 2 ersichtich, wird Schweden in s (oder genauer 6) Zonen eingeteit: Zone I mit einer Mittetemperatur unter - I, Zone II mit + I bis - I, Zone III mit + 3 bis + x, Zone IV mit + s bis + 3 u. s. w. Die Zonen I-III und Teie von IV entfaen auf Norrand. Die Grenze zwischen den Zonen III und IV fät mit derjenigen zusammen, die nach N. SYLVEN die Gebiete fir das Vorkommen der sid- und nordschwedischen Kiefer trennt. (Mitteiungen ans der forstichen Versuchsanstat Schwedens, Heft I9I6-r9q). Nach dieser Eineitung geht Verfasser näher ein au f die in der Abhandung tiber Zusammenhang zwischen der Keimfähigkeit des Kiefernsamens und der Sommertemperatur des Einsammungsortes diskutierten Fragen. Das betreffende Untersuchungsmateria bestand aus 97 Samenproben, eingesammet im Februar-März 1917 und 24 Samenproben zur geichen J ahreszeit r 9 I fs eingebracht. In Figur 3 sind die Einsammungsorte der zuerstgenannten 97 Samenproben ungefähr mittes Kreisen angegeben. Die Keimfähigkeit der verschiede nen Samenproben (nach Bestimmung im Jacobsen'schen Apparat) ist auf der Karte durch verschiedene Schwärzung der betreffenden Kreise angegeben; und zwar bedeutet keine Schwärzung eine Keimfähigkeit von o-40 %, eine Schraffi.erung 4 r-s o % und V oschwärzung tiber s o %. 2. Medde..fr/in Statms Skogsftrsöksanstat. Häft. I7.

22 18 EDVARD WIBECK [18] Verbinden wir die meist westich geegenen schwarzen Kreise miteinanderso teit diese Linie Norrand in ein östiches Gebiet mit einer durchschnitt, ichen Keimfähigkeit von 62,8 X und ein westiches mit nur I 4,8 X. Figur 4 zeigt entsprechende Verhätnisse bei den 24 Samenproben YOm Winter I9I8. Die schwarzen Kreise bezeichnen ein östiches Gebiet mit 6s,4, die ii brig en Kreise ein westiches mit 2 7,6 ;?; Keimfähigkeit. In seiner Arbeit iiber den Samenertrag der Kiefer und Fichte in Norwegen ( Furuens og granens fros<etning i N or ge, Bergen I 9 17) wies der N orweger HAGEM die Bedeutung nach, die eine gewisse Minima-Temperatur, + I o r;~ C, in den Monaten Juni-August, fi.ir den Ansatz keimfähiger Kiefernsamen hat. Dies veranasste den V erfasser zu untersuchen, wie sich die obenerwähnte Grenzinie zwischen den Gebieten guter und schechter Keimfähigkeit des Kiefernsamens zu den Mitte-Isothermen jener Zeitperiode verhät. In Figur 3 sind die Isathermen fiir Juni-August I9I6 eingezeichnet, in Figur 4 die fiir I 9 I 7 derseben Monate. Die Isathermen fi.ir I 3 und I 4 faen so genau mit der genannten Grenzinie zusammen, dass an einem innigen Zusammenhang zwischen der Keimfähigkeit und der Sommertemperatur im etzten J ahr der Samenreife kaum gezweifet werden k ann. Wir können annehmen, dass eine Mittetemperatur von wenigstens I3 in den Monaten Juni-August erforderieb ist, um eine Keimfähigkeit von iiber so X zu erhaten. Diese Forderung wird unter normaen Verhätnissen fiir denjenigen Tei Schwedens erfiit, der auf Figur s quergestrichet ist. Dass die Keimfähigkeit des Kiefernsamens in den Kiistengebieten Norrands. mehrmas grässer ist as im Innern des Landes, erkärt die ate Erfahrung des besseren Kiefernnachwuchses durch Sebstaussaat im ersten Gebiet. Es ist von grosser praktischer Bedeutung, dass die Grenzinie zwischen dem guten und schechten Samengebiet das Liniensystem schneidet, weches. am besten die Grenzen zwischen den verschiedenen Kimarassen bezeichnen diirfte. Dies heisst nämich, dass man in der Rege aus aen Kirnazonen Samen von verhätnismässig guter Keimfähigkeit erhaten kann, fas die Einsammung auf die östichen Teie beschränkt wird. Da die Einsammung des Kiefernsamens in Nordschweden an gefäten Bäumen im Verauf des Winters erfogt, kann das meteoroogische Beobachtungsmateria, nach wechem die mutmassiche Keimfähigkeit des Kiefernsamens verschieder Gegenden bestimmt werden kann; schon ange Zeit vorher zu Rate gezogen werden. Deshab schägt der Verfasser vor, in den jährichen Samenberich ten der forstichen Versuchsanstat die r 3 Isathenne der Morrate Juni-August in die Karte iiber das Vorkommen zweijähriger Kiefernzapfen einzutragen. Dies ist umso wiinschenswerter, as Norrand in einem Grenzgebiet iegt, dessen Mittetemperatur der Sommermonate in verschiedenen Jahren stark schwankt. Nachreife=Erscheinungen bei dem norrändischen Kiefernsamen. Die in Frage stehenden Erscheinungen äussern sich praktisch genommen auf zwei verschieden e Weisen: r) in Form von Spätkeimung> d. h. IO'in grösserer oder keinerer Tei der im Freiand ausgesäeten Samen beibt eine bi& mehrere Vegetationsperioden hindurch ie gen, ohne zu keimen; 2) in Form.

23 [19] DIE KEIMFÄHIGKEIT D. NORRLÄND. KIEFERNSAMENS 19 von Erhiihztn.R der Keimjähigkeit, d. h. der Samen keimt im Keimungsapparat besser nach Aufbewahrung während I-mehrere Jahren as geich im Anfang. Dass Spätkeimung in bohem Masse bei dem nordschwedischen Kiefernsamen vorkommt, hat der Verfasser friiber in einer Abhandung nachgewiesen:, Uber V erspätung der Keimung nordschwedichen Kiefernsamens be i Freiandssaat" in den Mitteiungen aus der forstichen Versuchsanstat Schwedens r 9 q. Die Gesetzmässigkeit, die bei dieser Erscheinung zu Tage tritt, wurde dort wie fogt zusammengefasst: I) Wird Kiefernsamen aus verschieden en Gegenden auf demseben Patz ausgesäet, so gibt der Samen von den kimatisch unginstigen Orten den höchsten Prozentsatz an spätkeimenden Exemparen; z) wird eine und diesebe Samensorte an verschiedenen Steen ausgesäet, so findet sich am Ort mit dem härtesten Kirna der höchste Prozentsatz an Spätkeimungen. Im Fri.ihjahr I9I8 wurden teis im nördichsten Tei Schwedens (Gäivare), teis im mittieren (Bispgården in Jämtand) Aussaaten im Freiand gernacht mit 97 Samenproben aus verschiedenen Gegenden Norrands. Bei den Revisionen der Aussaatsteen im Herbst I 9 I 8 und I 9 I 9 wurden ae bis dahin aufgekommenen Pfänzchen entfernt. Es erwies sich, dass viee Samenproben der Fjegebiete des närdichen und westichen Schwedens eine Spätkeimung von Ioo oder nahezu Ioo % zeigten. In Tabee I sind die Ergebnisse in Gruppen zusammengefasst. Diese steen Mittewerte dar, die von den Samenproben der vier vorher genannten Kirnazonen erhaten wurden. Fiir das Versuchsfed bei Gäivare wird sowoh die Anzah der Keimungen im J ahre I 9 I 8 und I 9 I 9 angegeben, as au ch der Prozentsatz Keimungen, die auf das zwei te J ahr entfaen, d. h. der Spätkeimungen. Das Versuchsfed bei Bispgården hatte unter Schädigung durch äussere Faktoren zu eiden, so dass die Angaben fi.ir die absoute Grösse der Keimungen bier ansgeassen sind. Der Prozentsatz der Spätkeimungen ist aber auch bier angegeben. Es ist interessant zu sehen, wie die Spätkeimungen der Samen aus den Zonen I--III in Gäivare auf 76,s- 66, 3 % und in Bispgården bis auf z I,z -IS,z % steigen, die entsprechenden Zahen aber pötzich auf zs,r und 4,5 % sinken fi.ir Samen aus Zone IV, aso aus dem Gebiet der si.idschwedischen Kiefer. Die Tabeen z und 3 veranschauichen die zweite der genannten Nachreifeerscheinungen, nämich die Erhöhung der Keimfähigkeit nach Aufbewahrung. In Tabee z ist eine Serie Keimungsversuche aufgenommen, weche mit z s verschiedenen Samenproben aus Nordschweden ausgefiihrt wurden. Diese Proben wurden in Schwedens nördichster Kenganstat gekengt und aufbewahrt (Hänäs in Västerbotten) und teis im Jahre I9IS, teis I9I8 untersucht. I 6 der z s Proben zeigten eine gesteigerte Keimfähigkeit bei der späteren Untersuchung, obwoh ein Tei der Samenproben aus dem J ahr I 9 1 r stammte. Tabee 3 zeigt das Verbaten von 24 Samenproben, die im Winter I9I2 -I3 im Schutzwadgebiet des närdichen Jämtands eingesammet und im Fri.ihjahr I 9 I 3 und I 9 I 4 untersucht worden waren. In diesem Fa ist die Höhenage der Einsammungsorte bekannt, und diese konnten deshab in zwei Gruppen vereinigt werden; die eine umfasst die Orte mit einer mittieren Höhe von ungefähr 400 m iijm, die andere von ungefähr 300 m iijm. In

24 20 EDVARD WIBECK [20] beiden Samengruppen zeigt sich eine durchschnittiche Steigerung der Keimfähigkeit vom J ahr I 9 I 3 zum J a hr I 9 I 4- Drtickt man die Steigerung in Prozenten der Anzah Keimungen im ersten J ahre aus, so zeigt der Samen von den höher geegenen Einsammungsorten eine fast zr/z ma so grosse Steigerung as der Samen von den niedrig geegenen. Zum Schuss b ringt Verfasser eine anatomisch e U ntersuchung von zwei Samenproben, die eine von der stidschwedischen Kiefer aus dem Garpenberg Revier in Daekarien, die andere von der nordschwedischen Kiefer aus dem Sikå-Revier in Norrbotten. Die Befunde scheinen die Spätkeimungserscheinung zu erkären. Es zeigte sich nämich, dass die Länge des Embryos bei den Samen aus Garpenberg weit weniger variiert as bei denjenigen aus Sikå. Und zwar hatten erstere eine Länge von % des Endosperms, im Mitte 76 %; bei der zweiten Pro be waren die entsprechenden Zahen I 9-89 X, bezw. 61,36 X. Die niedrige Keimfähigkeit und angsame Keimung des nordschwedischen Kiefernsamens dtirfte in ursächichem Zusammen. hang stehen mit einer ungeichmässigen und tiberhaupt schwächichen Ansbidung des Embryos. Dieser hat jedoch eine tiberaus zähe Lebenskraft und vermag mehrere Jahre hindurch innerhab des Samens angsam zu wachsen, nachdem dieser von der Mutterpfanze getrennt ist. Erst wenn dieser intraseminae Zuwachs eine gewisse Höhe erreicht hat, vermag der Embryo auf die äusseren Keimungsreize zu reagieren und as Keimiing die Samenschae zu durchbrechen.