STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT

Transkript

1 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HAFTE MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 23. HEFT REPOR TS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY N:o 23 BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENTATION FORESTIERE DE LA SUEDE N:o 23 CENTRALTR 'CK ER! ET STOCKHOLM 19 27

2 REDAKTÖR: PROFESSOR DR HENRIK HESSELMAN

3 INNEHÅLL: Anmärkning av redaktören... ENEROTH, O.: studier över risken vid användning av tafrö av för orten främmande proveniens r A study on the risks of using in a particuar district pine-seed from other sources S 9 PETTERSON, HENRiK: Studier Över stamformen Studien iiber die Stammform TRÄGÅRDH, IvAR: Entomoogiska anayser av torkande träd Entomoogica anaysis of dying trees... 2 J 3 WIBECK, EDVARD: Vår= eer höstsådd. Redogörese för jämförande såddförsök, utförda av Statens skogsförsöksanstat under tidsperioden Spring or autumn sowing TIREN, LARs: Om barrytans storek hos tabestånd... 29S (Jber die Grösse der Nadefäche einiger Kiefernbestände HESSELMAN, HENRIK: Studier ÖVer barrträdspantans utvecking i råhumus. I. Betydesen av kvävemobiiseringen i råhumustäcket för ta- och granpantans första utvecking Studien iiber die Entwickung der Nadebaumpfanze in Rohhumus. I. Die Bedeutung der Stickstoffmobiisierung in der Robhumusdeeke fiir die erste Entwickung der Kiefem- und Fichtenpfanze 4 r 2 MELIN, ELIAS: studier över barrträdspantans utvecking i råhumus. II. Mykorrhizans utbidning hos tapantan i oika råhumusformer Studien iiber die Entwickung der Nadebaumpfanze in Rohhumus. II. Die Ansbidung der Mykorrhiza bei der Kiefernpfanze in verschiedenen Robhumusformen JoNsoN, ToR: Stamformsprobemet. Några synpunkter och siffror ti dess beysning... 49S Das Schaftformprobem. Einige Gesichtspunkte und Ziffern zu seiner Beeuchtung s 8 I Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under femårsperioden jämte försag ti arbets~ program. (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens während der Periode I ; Account of the Work at the Swedish Institute of Experimenta Forestry in the Period I 92 2,-1926.) I. Gemensamma angeägenheter (Gemeinsame Angeegenheiten: Common Topics) av HENRIK HEssELMAN... s87 II. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry division) av HENRIK PETTERSON... S90 III. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica division) av HENRIK HEssELMAN S97 Sid. II

4 II IV. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) av IvAR TRÄGÅRDH... 6o7 V. Avdeningen för föryngringsförs ök i N arrand (Abteiung fir Verjtingungsversuche in N arrand; Division for Afforestation in Norrand) av EDVARD WIBECK... 6r3 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år rg26. (Bericht tiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ahre ; Report on the Work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry). Amän redogörese av HENRIK HESSELMAN I. Skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Farestry division) av HENRIK PETTERSON II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica divison) av HENRIK HEssELMAN 634 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogka division) av IvAR TRÄGÅRDH IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung ftir die Verjtingungsversuche in Norrand; Division for Afforestation probems in Norrand) av EDVARD WIBECK Sid. Anmärkning av redaktören: Då i föreiggande häfte av skogsförsöksanstatens Meddeanden förekommer en avhanding av professor HENRIK PETTERsoN, som behandar stamformsprobemet från devis nya synpunkter och som i vissa punkter kritiserar den hos oss mest i praktiken använda metoden för stamformsuppskattningar,. har jag, för att få frågan asidigt beyst, öppnat skogsförsöksanstatens Meddeanden även för en avhanding om stamformsprobemet av professor ToR JoNsON, som hittis mer än någon annan svensk forskare arbetat med denna fråga. HENRIK HESSELMAN.

5 =I=V=A=R==T=R=Ä=G=Å=R=D=H=f ENTOMOLOGISKA ANAL YSER A V TORKANDE TRÄD. När man undersöker ett torrt eer torkande träd, finner man på detsamma ofta angrepp ej av en enda insektsart, utan av fera. Detta sammanhänger med att trädet i sina skida dear erbjuder stora oikheter i anatomiskt eer strukturet hänseende, samt att de oika insekterna speciaiserat sig härför. Denna speciaisering betingas f. ö. ej bott av trädets struktur i dess oika dear utan även av dess växande fysioogiska tistånd. Detta framgår tydigt av de försök med oika avverkningstider, som utförts av förf. och vikas resutat pubicerats i samband med undersökningarna över den större märgborren ( 1 g z r, s. 62-:}0 ). Dessa försök visa, att de därvid funna barkborrarna tihöra tre grupper, vika var och en väja. träd, som egat fäda på marken en viss tid. Ti den första gruppen, omfattande de mera primära arterna, höra den större märgborren, den trubbtandade barkborren och den fyrtandade barkborren. Den konkurrens, som skue kunna tänkas uppstå genom att dessa tre arter väja träd av samma tistånd, upphäves, emedan de avvika från varandra i fråga om va av dimensioner och barktjockek Den större märgborren väjer den tjockare barken i nedre deen av stammen, den trubbtandade barkborren yngar under spegebarken och den fyrtandade gör sina gångar ännu högre upp i taens topp samt på dess grenar. Den andra gruppen omfattar den beka bastborren och den randiga vedborren, vika man nästan atid finner i säskap med varandra. Trots överensstämmesen i vaet av träd konkurrera ej heer dessa båda arter med varandra, enär den ena gör sina gångar under barken, den andra i veden. Denna speciaisering at efter trädens häsotistånd och storek, dimensioner o. s. v. är det, som gör, att man vid sidan av varandra på samma torkande träd ofta finner ett ej ringa anta barkborrar jämte andra insekter med iknande evnadssätt, som t. ex. tavivar och fera ånghorningar. Vid de här omnämnda experimenten hade de ifrågavarande arterna att väja. mean en mängd fäda fångstträd, som voro oika i avseende 13. Mrdde. fr&n Statens Skogsftrsöksanstat. Häft. 23.

6 192 IVAR TRÄGÅRDH på fäningstiden och den därav beroende tidrymd, då de egat på marken. Barkborrarnas förmåga att åta sig edas av denna oikhet måste man, tänka sig bero därpå, att i de fäda träden försiggå vissa kemiska förändringar, oika framskridna at efter ängden av den tid som förgått, sedan träden fäts, varti kommer, att träden redan från början äro oika, om de fäts vid oika årstider. De organiska föreningar, som äro produkter av dessa förändringar, sprida en viss ukt, och denna förnimmes av de efter ämpiga yngeträd sökande barkborrarna och vägeder dem. Vika dessa förändringar äro och vika organiska föreningar som bidas, därom veta v1 mtet. Bott så mycket kan sägas, att någon uttorkning rätt och sätt kan det ej gärna vara fråga om, ty det händer ofta, att träd, som egat änge på marken, äro fuktigare än de som egat en kortare tid. Vad som då intresserar skogsentomoogen är att veta, om dessa oika arter uppträda i någon regebunden ordningsföjd och i så fa viken. Vidare vi han veta, huru de oika arterna fördea sig på trädets oika dear eer på träd av oika storek, at efter dimensioner, barktjockek o. d. Och sutigen vi han också, när han finner ett torkande träd i skogen, ha svar på frågan: varför torkade just detta träd och icke något a v de andra, som växa runt omkring? Ty det är kart, att ifråga om de mer eer mindre sekundära skogsinsekterna, där ett va av yngeträd het säkert äger rum, är detta sakens kärnpunkt. Finner man, att en viss typ av träd i ett bestånd atid utväjes av en viss eer vissa skogsinsekter, viket exempevis ifråga om den större märgborren framgått av tidigare undersökningar (1926, s. 587), så igger det inom möjighetens gräns att vidtaga sådana åtgärder, att vi undvika denna typ av träd. För att få svar på dessa frågor är det nödvändigt, des att göra en noggrann entomoogisk stamanays, des att söka i görigaste mån utforska, viken ro de kringväxande träden och sjukdomar av svampar o. d. speat. Vid stamanayserna kan man gå ti väga på två oika sätt: ett mera summariskt och ett detajerat. I förra faet nöjer man sig med att undersöka, i viken ordning i tid och rum som de oika arterna uppträda; i senare faet räknas varje arts gångsystem (se vidare s. I 97 ). I förra faet är det tiräckigt att barka hea stammen och anteckna de oika gångsystemens förekomst och utvecking. Bästa tiden för undersökningen är naturigtvis försommaren, då det är ätt att åtskija de gångar, som vissa arter anagt föregående år, från dem som andra arter anagt samma år. Innan man fäer trädet, som ska undersökas, bör man om möjigt fotografera det eer åtminstone göra en skiss över dess utseende samt eventuet rita en karta, varpå trädet och dess krona projicieras tisammans med de närmast inti växande träden.

7 ENTOMOLOGISKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 193.För att kart och enket åskådiggöra resutatet av en dyik anays föresjag jag år I923 (s. 2I7--2I8) att använda en grafisk figur utgörande ett diagram av ett träd i formkassen 70, d. v. s. där diametern havvägs mean toppen och brösthöjdsdiametern är 70 % av brösthöjdsdiametern. På denna utsättes på ena sidan trädets ängd och brösthöjdsdiameter, på den andra sidan utmärkas de oika insekternas angreppsområden med kammer och årta. Exempe på dyika anayser ha redan tidigare pubicerats (I923, fig. 6); av dessa framgår, att när taen torkar ti föjd av ett kombinerat angrepp av den större och mindre märgborren, så har detta angrepp mycket ofta föregåtts året förut av den större tavivens uppträdande vid trädets rot och den enbandade taviven i dess krona. Dessa anayser visa såunda en adees bestämd ordningsföjd mean tavivarna och märgborrarna. Men detta behöver ej tokas så, att tavivarna äro mera primära än märgborrarna eer att deras angrepp måste föregå märgborrarnas. Som förut framhåits (I 92 I, s. 53), bör man sannoikt tänka sig saken så, att det är taens tistånd vid den tidpunkt, när den ena eer andra av dess skadeinsekter skoa ti att ynga, som bestämmer vika träd som angripas. De träd, som redan tidigt på våren, apri-maj, när märgborrarna ynga, äro ämpiga därför, angripas av dessa. De, som senare, i sutet av juni-början av jui, när tavivarna äro framme och märgborrarnå sutat, passa för tavivarna, angripas av dem. Men då tavivarnas gångar ej på ångt när förstöra kambiet så grundigt som märgborrarnas, kan det särskit vid svaga angrepp hända, att taen torkar så ångsamt, att de dear av dess stam, som äro orörda av taivivarna, föjande år angripas av märgborrarna. Är däremot tavivarnas angrepp intensivt, kan det inträffa, att taen föjande år angripes av den beka bastborren eer densamma i förening med större märgborren. Föjande två anayser från Gotska Sandön i jui I926 visa dessa båda aternativ något förenkade, des emedan den mindre märgborren ej uppträder på de undersökta träden, des emedan den större taviven och den en bandade taviven ersättas av den mindre taviven ( Pissodes notatus J. De bestyrka också på ett sående sätt riktigheten av antaga n- det, att det är tidpunkten för djurens svärmning, som bestämmer vika träd djuren komma att angripa. Fig. I visar anaysen av ett träd, som, utan föregående angrepp av den mindre taviven, våren I926 fö offer för den större märgborren. Anedningen härti är otviveaktigt att söka i att taens bas översandats av en vandrande dyn. Som av figuren framgår, sträckte sig angreppet ända upp ti 1 I m höjd, och den större märgborren var åtföjd av den avånga barkborren (!ps ongicois) samt av timmermannen, av vika

8 194 IVAR TRÄGÅRDH p.r on~jco.r 1926 B m B a.rtopha~uv" pnpe.rde m Bhd.2.9 cm den förra dock bott gick ti 8 m höjd. En detajerad anays av sta.m men återfinnes i fig. 9 och tabe 5, s. I 6. Den stora utbredningen av den större märgborrens gångsystem ända ti I I m höjd är mycket egendomig och bör sannoikt ses i juset av den mindre märgborrens frånvaro. Typiskt dea dessa upp stammen emean sig så, att den förra yngar i nedre deen under den tjocka bar ken, den senare i övre deen under tunnbark Detta kan tokas antingen rätt och sätt som ett utsag av en stark speciaisering av vardera arten ti en vrss höjd över marken och en viss barktjockek eer också som en föjd av den ena artens begränsande inverkan på den andras expansionssträvan. Anaysen från Pr+yo~e.ne.f 9vcdri de.nj 1926 Gotska Sandön säger oss att 3.5m det andra aternativet är det riktiga. Vi tvingas att antaga att i normaa fa, d. v. s. när på fastandet båda arternaförekomma tisammans, den större märgborren, när den utbreder sitt av gångsystem betäckta område uppåt stammen, påträffar ett bäte av den mindre märgborrens gångsystem, viket förhindrar dess vidare framträngande. När där-.. emot, som faet var på Got- Fig. r. Anays av torkande ta. Gotska Sandön 30 ]Uh Anaysis of a dying pine. ska Sandon, den mmdre märgborren saknas och ingen annan barkborreart intager dess pats, kan den större märgborren obehindrat utsträcka sina gångsystem ända ti I I meters höjd. Den omständigheten, att den avånga barkborren yngar i samma dear av stammen som den större märgborren, synes kanske strida mot vad som förut sagts, att de oika barkborrearterna undvika konkurrens med varandra genom speciaisering. Men denna motsägese är bott skenbar, ty i verkigheten är konkurrensen mycket ringa, då den avånga barkborren, som svärmar vida senare än den större märgborren, har arver, som eva ej mean barken och veden utan i barken. Det är emeertid tydigt, att en dyik ta, vars innerbark i hea stammen ända ti I O-I I m höjd är grundigt förstörd av tre oika skadeinsekter, måste hastigt avtorka i kronan, så att den därstädes angripes

9 ENTOMOLOGISKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 195 av den tidigaste av de små barkborrearter, som eva i taens krona. Så har också skett, och vi finna utan undantag i" dyika taar den fyrtandade barkborren (Pityogenes quadridens). På Gotska Sandön finnes emeertid amänt en annars i vårt and mycket säsynt Pityogenes-art, P. trepanatus, som också yngar i taens krona, och det kan då vara av intresse att se, om det är möjigt att med dessa stamanaysers hjäp få svar på frågan, när den ena och den andra 'c-~. Ptyo~czne.r -repanatur 1926 Lj- ö!5 m Hyur>gop..r paatu.r m Bhd.9 cm P.r.rodef notatu.r m B a.rtopha~u.r pnfpe.rda m Fig. 2. Anays av torkande ta. Gotska Sandön 26 jui Anaysis of a dying pine. arten uppträder. Även speciaitteraturen om barkborrarna ämnar oss nämigen fuständigt i sticket om detta spörsmå. Nästa anays (fig. z) visar oss därför, under vika omständigheter P. trepanatus uppträder på Gotska Sandön. År 1925 angreps en undertryckt ta av den mindre taviven från 1-6m. På detta föjde våren 1926 ett obetydigt angrepp av den större märgborren i nedre deen av stammen; något senare uppträdde den beka bast borren, ävenedes i de dear av stammen, där den mindre taviven var mindre tarik, (jämför den detajerade anaysen av en iknande stam fig. 10) och ännu senare angreps den övre deen av stammen, där tavivens angrepp upphörde, av P. trepanatus. Det är sannoikt, att detta träd torkat vida ångsammare än det föregående, så att dess krona ej var ämpig för den fyrtandade bark-

10 196 IVAR TRÄGÅRDH borren, när denna svärmade, men angreps av den vida senare uppträdande P. trepanatus, som ännu i sutet av juni knappast sutat sin åggäggning, medan samtidigt den nästa generationens imagines av den fyrtandade barkborren börjat käckas. Att dessa kombinationer: i ena faet större märgborren-fyrtandade barkborren, i andra faet mindre taviven - obetydigt med större märgborren jämte beka bastborren- P. trepmzatus, ej äro något tifäigt utan normat, visas av andra anayser, som givit samma resutat. Genom dyika anayser, av vika man naturigtvis måste ha ett stort anta från skida dear av andet, där faunan är oika, kan man få en åt vara skematisk bid av den ordningsföjd, i viken de oika arterna uppträda och en förestäning i grova drag om deras fördening på trädens oika dear. Viken nytta man i praktiken kan ha av denna metod, torde bäst framgå av föjande exempe (jmf. TRÄGÅRDH, 1926, s , fig. 7 a och b). Från Uddehomsboagets skogar i Värmand rapporterades hösten I 923 ett avarigt angrepp av den större och den mindre märgborren. I rege äro dyika angrepp en föjd av vanskötse av skogen, antingen genom att garing försummats eer man åtit fäda, obarkade stammar igga kvar i skogen under sommaren eer också underåtit att ur skogen bortföra av storm eer snötryck avbrutna träd. Denna härjning kunde ej tiskrivas några sådana omständigheter. Jag var ej i tifäe att resa dit förrän hösten Aa döda träd hade då fäts och bortskaffats ur skogen, bott topparna voro kvar. Vid noggrann undersökning av de kvarvarande träden iakttogs, att somiga av dem ej hade samma friska, mörkgröna färg som de andra. Skinaden var ikvä så obetydig, att den säkert hade undgått uppmärksamheten, om ej denna varit särskit inriktad på att varsebiva några spår av härjningen. Några av dessa träd fädes och visade sig vara fua av den enbandade tavivens gångar i toppen och grenarna, men hade inga andra skador vare sig av barkborrar eer svamp eer av den större taviven, som vid andra tifäen visat sig samarbeta med den enbandade taviven. Här hade man såedes att göra med ett första årets angrepp av den enbandade taviven, medan vid tidigare anayser dess angrepp först observerats andra året, när de då föjande märgborrarna bringat kronan att torka. Den enbandade tavivens uppträdande vid detta tifäe bör sannoikt sättas i samband med kimatiska faktorer. Beståndet växte på en mager, torr sandås, där den normaa vattentiförsen säkerigen ätt rubbas. En undersökning av nederbördsmängden i Värmand under åren r visade också, att densamma under denna tid sjunkit från 781 mm ti 642 resp mm.

11 ENTOMOLOGISKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 197 De träd, vars krona ej hade norma färg, utmärktes särskit och undersöktes föjande år den r 3 juni. Det visade sig då, som man kunnat vänta sig, att märgborrarna infunnit sig i de av den enbandade taviven angripna träden, av vika f. ö. ej aa observerats föregående sommar, då somiga ännu i augusti hade normat färgade barr. Somiga av taarna hade emeertid fait offer för den beka bastborren och dess föjesagare den randiga vedborren. Dessa voro ätta att på barrens gua fårg skija från dem som märgborrarna angripit. Tack vare denna anaysmetod har det såedes varit möjigt att påvisa, att märgborrehärjningar kunna uppstå spontant utan människans medverkan som ett sista ed i föjande orsakskedja: torr, sandig, högt beägen mark - ett par års minskad nederbörd -- enbandade tavivens angrepp i kronan - de båda märgborrearternas angrepp på stammen. I detta speciea fa har den fortsatta skadegöresen sannoikt uppstått därigenom att angreppet upptäcktes så sent på hösten, att den enbandade taviven redan käckts och ämnat träden före avverkningen samt att topparna enigt gamma praxis fått kvarigga i skogen, så att även de tavivar, som eventuet varit försenade, haft tifäe att käckas. Vi man få en mera detajerad kunskap om de oika arternas uppträdande och framför at angreppsgraden, måste man göra en vida mera ingående undersökning. SAALAS, som troigen undersökt fera träd noggrant än någon annan skogsentomoog, har föresagit urskijarrdet av 5 oika frekvensgrader enigt föjande skerna (s. 379). Frekvens I. Bott ett gångsystem eer enstaka dyika. II. Gångsystemen betäcka betydigt mindre än häften av trädet eer träddeen. III. Gångsystemen betäcka ungefär häften av trädet eer träddeen.» IV. Gångsystemen betäcka betydigt mera än häften av trädet eer träddeen.» V. Gångsystemen betäcka nästan fuständigt trädet eer träddeen. Denna metod utgår från den riktiga tanken, att det är täckningsgraden av gångsystemen, som bestämmer artens skadighet. Men den är adees för itet åskådig, ty även en detajerad beskrivning på ett par sidor av ett torkande träds oika skadeinsekter och deras frekvens ger ej samma omedebara och evande uppfattning som en ämpig grafisk framstäning. Den förste r, som använt en dyik vid stamanayser synes vara ryssen ' GoLOVJANKO har därvid bott fuföjt och ytterigare utarbetat de metoder att grafiskt framstäa anayser, som jag sedan fera i.r använt. Huruvida han därvid pi.verkats av mina arbeten, är omöjigt att bedöma, De omnämnas ej i texten, ehuru SEDLASZEKS och EscHE RICHS arbeten citeras,

12 198 IV AR TRÄGÅRD H GOLOVJANKO Hans uppsats är emeertid skriven på ryska, och den tyska sammanfattning, som bifogas, är mycket kortfattad. G. går ti väga på föjande sätt. Först utmärkas på stammen medest 4 ängsinjer de sidor, som vetta mot de oika väderstrecken. Sedan trädet fäts, utdragas dessa på hea stammen, denna söndersågas därefter i meterånga stycken, som numreras, varvid antecknas, vika stycken som höra ti en bestämd de av stammen t. ex. den tjocka barkens nedre region o. s. v. Vidare Anta gngsystem (Number of brood gaeries) 200 1& f: : r- --. :.f.. Fig. J. Anays av torkande ta (efter GOLOVJANKO) - Bastophagus pinzperda; - - Pissodes pintphius; - - X y oterus ineatus; - -B. minor; Ips acumz"natus; Carphoborus minzmus.. Anaysis of a dying pine (after GoLOVJANKO). antecknas mittdiametern för varje stycke och sedermera räknas de oika arternas gångsystern på ytor av 3--5 dm 2 storek, varefter totaa antaet beräknas. Fig. 3 ämnar exempe på en dyik av G. utförd anays av en 26 m hög ta från Ukraine. Denna ta mäter c:a 105 cm i periferi vid brösthöjd. Så vitt jag kunnat se, mätes ej barken, ej heer framgår direkt den ordningsföjd, vari de oika arterna uppträda. Vi finna dock, att även i Ukraine den enbandade taviven uppträder före de båda märgborrarna samt att den randiga vedborren håer ti ängst ned i stammen. Under innevarande sommar har jag använt denna metod, när tifäe

13 ENTOMOLOGisKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 199 därti bjudits, men atid samtidigt använt det summariska diagrammet för att urskija ordningsföjden mean de oika arterna. För att omedebart giva en uppfattning om inverkan av trädets dimensioner och dess barktjockek ha dessa agts in band kurvorna. Vid undersökningen har intet försök gjorts att skija mean de sidor av stammen, som vetta mot de oika väderstrecken, enär de förberedande räkningar, som utfördes, ej visade någon utprägad skinad mean dessa. Däremot. har överat, där det ej varit för tidsödande, gångsystemen räknats på hea sektionen, ej bott på smärre ytor, vika kunna giva viseedande resutat. När detta ej skett, ha ytorna gjorts så stora, att de utgöra % av hea sektionen, samt tagits mitt på varje meterstycke. Vid räknandet av gångsystemen har hos de poygama arterna varje parningskammare räknats, hos vedborrarna ingångshåen. När det gäde att räkna tavivarnas gångar, hade det naturigtvis varit önskvärt att som enhet sätta sammanagda antaet gångar, som äro resutatet av en honas äggäggning. Detta åter sig av praktiska skä ej göras, varför i stäet puppkamrarna räknats. I fråga om ånghorningarna har det däremot varit ämpigast att räkna arverna. De oika arternas siffror biva därigenom ej direkt jämförbara, men detta kan ej hjäpas, ty när man finner ett torkande träd och undersöker det, måste man, eftersom trädet som vidare undersökningsobjekt bir förstört vid anaysen, rätta sig efter vad man ättast kan räkna, och detta är exempevis på en ta: märgborrarnas modergångar, tavivarnas puppkamrar och timmermannens nästan fuvuxna arver, vika man anträffar samtidigt vid en anays i jui månad. Fig. 4 visar den första anays, som gjordes enigt denna metod. Den är ett typiskt exempe på det vaniga föroppet, när en ta torkar i Södra Sverige: första året sker ett angrepp av den större taviven, ofta mycket begränsat, nere vid trädets bas, samtidigt, eer möjigen året efteråt, uppträder den enbandade taviven i kronan. Året därpå föja de båda märgborrarna. Av anaysen framgår mycket instruktivt, huru de oika arterna dea upp stammen emean sig, och samtidigt får man en imponerande förestäning om huru många märgborrar, som. kunna utvecka sig i en enda ta, som dock ej har större dimensioner än 14 m höjd och c:a 22 cm bhd. Sammanagda antaet modergångar uppgår nämigen ti nära goo. Då man vet, att antaet ägg i den större märgborrens modergång kan uppgå ti 100 och i den mindre märgborrens ti 50-60, så förstår man, huru viktigt det är att i tid upptäcka och barka de av märgborrarna angripna träden. Ty även om vi räkna med, att bott 5 ägg pr modergång utveckas ti fubidade insekter, så komma vi ikvä upp ti ett anta av 5 X go0=4,500,

14 200 IV AR TRÄGÅRD H Anta gångsystem (Number of brood-gaeries.) 11 o r..._ 100 " O 60 /./ / -..., 50 LO , /. / o o 2 3 Lt 'i rn Fig. 4. Anays av torkande ta. Koeberga I6 juni I926 (jämf. tab. I). Absouta siffror för frekvensen i stammens oika dear. - Diameter vid varje meter (i cm). - Bastophagus piniperda' I926; ---B. minor I926; o Pissodes pini I925; Pissodes pinipkz"us I925. Anaysis of a dying pine. Absoute numbers of brood-gaeries or arva! tunnes. - Diameter of each seetian (cm). (Comp. tabe 1.) Tabe I. Anays av torkande ta (fig. 4), Koeberga 16 juni 1926; absouta siffror. Anaysis of a dying pine (fig. 4); absoute numbers. m D~ameter B. pini- P. pinz~ sektion 1 cm. P. pinz". perda B. minor p hi us t I I5 3 2I,s I9 35 5I 5 I8,s I7 I I I IIO 9 12,s o 102 O I II I I4 3

15 ENTOMOLOGISKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 201 Dessa kurvor ange de absouta siffrorna av de oika arternas frekvens. Mot dem kan man emeertid anmärka, att de ej äro jämförbara, emedan stammens yta bir mindre uppåt, så att antaet gångsystem där måste bi mindre än ägre ned, under förutsättning, att i båda faen hea ytan är besatt. Detta fe kan emeertid borteimineras genom att man dividerar taen med periferien d. v. s. mittdiametern x 3, r 4 eer för korthetens sku bott med mittdiametern. Man får då ett mått på angreppets täthet d. v. s. medeta pr ytenhet, och de på detta sätt erhåna Täthetsgrad (Degree of density.) r -, p, 2 = '" '<: ')( i- ')( Fig. 5 Anays av torkande ta. Koeberga 16 juni Siffrorna för varje meter äro dividerade med mittdiametern, varigenom ett uttryck för tätheten erhåes. Beteckning som i fig. 4 Anaysis of a dying pine. The degree of density is obtained by dividing the number of brood-gaeries of e a ch section with its diameter; otherwise as in fig. 4- kurvorna kunna direkt jämföras med varandra. Vi se av de på detta sätt omarbetade kurvorna (fig. 5), att den större märgborren når sin största täthet på 2:dra metern; nedgången på första metern sammanhänger därmed, att en de av utrymmet redan tagits i anspråk av den större taviven. Uppåt sjunker tätheten snabbt ti 6 m, ovanför viken höjd bott enstaka gångar finnas, vika ej komma ti synes på denna kurva. Den mindre märgborren däremot når sin största täthet på 8-9m höjd över marken; högre upp avtager densamma mycket hastigt i frekvens, emedan denna de redan är upptagen av den enbandade taviven. För övrigt är det anmärkningsvärt, huru mycket tätare den mindre märgborrens angrepp är än. den störres, vid sitt optimum dubbet så stor; detta sammanhänger naturigtvis med att den mindre märgborrens gångsystem upptager så mycket mindre pats än den störres.

16 202 IVAR TRÄGÅRDH o Nästa anays (fig. 6), ävenedes från Koeberga, visar viken ro trädens dimensioner spea vid faunans sammansättning. Den ifrågavarande taen, som ej var ängre än 9 m med en brösthöjdsdiameter av bott r r cm, an '.- / _.J '-..- / '..... Fig. 6. Anays av torkande ta. Koeberga 16 juni 1926 Uämf. tabe 2). -Diameter vid varje meter (i cm). - Bastophagus piniperda absout frekvens; -- dito, täthet: -. - Pissodes piniphius absout frekvens; - -dito, täthet. Anaysis of dying pine, - Diameter of each seetian (cm); - Bastophagus piniperda, absoute number; -- d ensity; - -P. piniphius, absoute numbers; - -density (camp. tabe 2). Tabe 2. Anays av torkande ta (fig. 6). Koeberga z6 juni Anaysis of dying pine (fig. 6). m sektion B. piniperda P. piniphius Diameter i cm abs. anta/ täthet abs. anta/ täthet absoute absoute numbers density numbers d ensity I I I, IO ,s J ,s ,s I I3 7 6 I I6 8 s.s greps år 1925 av den enbandade taviven, som på denna kena dimension gick ned ända ti 3 m över marken. Ti föjd därav finna vi intet angrepp av den mindre märgborren utan bott av den större, viket dock sutar red:;).n vid 2 meters höjd. Nästa anays (fig. 7) visar ett av de förut omnämnda faen, då de

17 ENTOMOLOGISKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 203 båda märgborrarnas angrepp ej föregåtts av tavivarnas. Även här ägga vi märke ti, att den mindre märgborrens optimumtäthet är ungefär dubbet så stor som den större märgborrens samt att det föreigger ett ovanigt intensivt angrepp av den förra utefter hea stammens ängd. För ; O ,/ / ".( " f., " /f. i. i ",, " '/. ~ ~ p. Fig. 7. Anays av torkande ta. Koeberga 16 juni 1926 (jämf. tabe 3). -Diameter vid varje meter;- Bastophagus piniperda absout frekvens;... dito täthet; -- B t. minor absout frekvens; - - dito täthet. Ana y sis ofdyingpine. -Diameterofeach section;-b.piniperda, absoutenumbers; density; ---B. minor, absoute numbers; - - density (comp.tabe3). övrigt ägga vi märke ti, att ett raskt titagande av en arts täthet svarar mot raskt avtagande av den nedanför varande artens. Redan på 3:dje metern når den mindre märgborren upp ti en täthet av 112, medan i föregående anays den först på 8:de metern når upp ti 78. Samtidigt

18 204 IVAR TRÄGÅRDH Tabe J, Anays av torkande ta {fig. 7), Koeberga 16 juni Anaysis of dying pine (fig. 7). B. piniperda B. minor m Diameter sektion abs. anta/ anta i cm. täthet ab s. täthet absoute densit y absoute numbers numbers density I II,75 59 so O ,s 5 6 g6 II2 4 8,s 4 5 III II8 5 7,s I o o sr ss 8 s,s I IO J8 9 4 o med detta ångsamma titagande avtager också i detta fa den större märgborren ångsamt från 2-6 meter, medan den i det andra faet redan på 3:dje metern sjunker ti 6. Dessa anayser visa emeertid, att det är nödvändigt att även veta barkens tjockek i trädets oika dear Anta gångsystem (Number of brood-gaeries.) , ----"'~-~ Fig. 8. Anays av torkande ta. Gotska Sandön 25 jui 1926, absouta siffror (jämf. tabe4). - Diameter vid varje meter (i cm); --- barkens tjockek (i mm); -Ips ongzcoz's; --- Bastophogus piniperda; - - Pityogenes quadrzdens. (Kurvan anger inga siffror, då gångerna voro omöjiga att räkna.) 1 Peridermiumsår, Anaysis of dying pine; absoute numbers (comp. tabe 4)- - Diameter of each.section (cm);--- thickness of bark (mm). 1 Peridermium-wound. The curve of P. quadridens does not indicate any numbers, because it was impossibe to count the brood-gaeries.

19 ENTOMOLOGISKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 205 för att kunna bedöma kurvornas innebörd. I det föjande är därför även barkens tjockek i mm mitt på metersektionerna utritad. Fig. 8 visar en anays av en torkande ta på Gotska Sandön, som iustrerar de förhåanden under vika den avånga barkborren (Ips ongicois) upp- Tabe 4. Anays av torkande ta (fig. 8), Gotska Sandön 25 jui rgz6; absouta siffror. Anaysis of dying pine (fig. 8); absoute numbers.. fockek Bark-.... m D1ameter J. B. pznz-.!ps ongz- P. quadrzsektion i cm T;,i::ss perda co!is dens of bark (mm) I 34 I I IO O ,s ,s , , , IO I I r6,s 3 I2 5,s 3 t I3 I3 2 t 14 ~,s I t I5 5,8 I t r6 träder. Denna art, som är vanig på denna ö, har av mig förut bott. anträffats en enda gång, nämigen vid Grönsinka, där den upptäcktes på en ta, som var angripen av den tovtandade barkborren. Från dennas gångar utgingo några tvärgångar, i vika ett par exempar av denna utomordentigt säsynta art kröpo omkring. Redan denna isoerade iakttagese tyder på att arten är föjesagare ti andra arter och därför betydeseös som skadedjur. Anaysen från Gotska Sandön bestyrker detta antagande. Vi se, att den edsagar eer rättare föjer efter den större märgborren, viken svärmar betydigt tidigare. Ty i sutet av jui, när man amänt påträffade puppor och nykäckta imagines av denna art, hade den avånga barkborrens ägg knappast käckts. pen senare föredrager emeertid tjock bark och går ej högre än ti 6 m, där barken är 6 mm tjock, medan den förra fortsätter ända ti I I m höjd. Detta senare är anmärkningsvärt, även om vi ta i betraktande, att trädet ifråga är grövre än de stammar, som förut behandats. -Det får sin förkaring därigenom, att här ej råder någon konkurrens om utrymmet mean den större och den mindre märgborren, enär den senare ej anträffats vid en enda av de anayser av stående träd, som utfördes på

20 206 IVAR TRÄGÅRDH Anta gångsystem (Number of brood-gaeries.) 90 e,o _..._-,-/ / _.,-:'J.. Fig. g. Anays av torkande ta. Gotska Sandön 30 jui I 926; absouta siffror (jämf. tabe 5). Diameter i cm; ---barkens tjockek i mm;_ Bastophagus pimperda;--- Acanthocz"nus aj d i is; - - Ips ongzi:ois; Pityo;:enes quadrz'dens (kurvan anger inga siffror). Anaysis of dying pine, absoute numbers.- Diameter of each section (cm); --- thickness of the bark (mm); the curve of P. quadrz'dens does not indicate any numbers (comp. tabe 5). Gotska Sandön. Därför kan den större märgborren här utsträcka sina operationer högre upp än annars. Så snart denna sutat, fortsätter den yrtandade barkborren. Tabe s. Anays av torkande ta (fig. g), Gotska Sandön 30 jui 1926; absouta siffror. Anaysis of dying pin e (fig. 9); absoute numbers. H. pini-ips ongi-.. IP.quadri- Barktjockem Diameter i mm sektion i cm Thickness of bark (mm) perda cozs Ac. ajdzzs dens 29,5 I5 go 75 6o 2 2() II I II ,o IO IO , o O I3 ro r6, I I 14,5 5 5 IO 12 II , ,5 I t

21 ENTOMOLOGISKA AN ALVSER A V TORKANDE TRÄD 207 Denna kombination: den avånga barkborren som föjesagare ti den större märgborren, ehuru ej så högt upp på stammen som densamma, den större märgborrens uppträdande högre upp på stammen, när den ej konkurrerar med den mindre märgborren om utrymmet, samt före- Anta gångsystem (Number of brood-gaeries.) /1 / 1/ A 30. /... " ' / / / ' ---- _ _.,. Fig. ro. Anays av torkande ta. Gotska Sandön 28 jui 1926; absouta siffror (jämf. tab. 6). -Diameter vid varje meter (i cm); --- barkens tjockek (i mm); - - Bastophagus pz'niperda; - - Pissodes nota tus; --- Hy urgaps paiatus j - - Pityogenes trepanatus (kurvan anger inga siffror). Anaysis of dying pine; absoute numbers. The curve of P. trepanatus does not indicate an y numbers (camp. tabe 6). komsten av den fyrtandade barkborren ovanför den större märgborren, är ej någon enstaka företeese utan typisk. Det visas av nästa anays (fig. 9), ävenedes från Gotska Sandön. Den är något mera kompicerad än den föregående, emedan även timmermannen uppträder här, beroende på att den torkande taen stod öppet och starkt sobeyst på södra sidan av en dyn. Vi se, att den större märgborren adees som i föregående fa går ända upp ti I I m, åtföjd av timmermannen, medan 14. Medde,.fr&n Statens Swgsförsöksanstat. Häft. 23.

22 208 IVAR TRÄGÅRDH den avånga barkborren sutar vid 8 m och visar ett tydigt avtagande på 7 meterssektionen, som sammanfaer med timmermannens titagande. Vi skoa nu se en detajerad anays av en ta, i vars topp ej den fyrtandade barkborren utan i stäet Pz'tyogenes trejanatus yngar. Vi Tabe 6. Anays av torkande ta (fig. ro), Gotska Sandön 17 jui 1926; absouta siffror. Anaysis of dying pine (fig. ro); absoute numbers. Bark- Diameter tj?ckek H. paia- B. pini- P. nota-p. trepa-1 _ cm Thickness 1 of bark (mm) m sektion 1 mm tus perda tus natus I 21 4,8 70 1$ 2 1g,a 4,s O O 4 17,s ,s ,5 2 8o 7 14, I t 9 10.,2 I t Tabe 7. Anays av torkande gran (fig. r r), Gammekroppa 22 juni 1926; absouta siffror. Anaysis of dying spruce (fig. II); absoute numbers. m IDi~meter x: z~ IH. pai- I. typo-,p. chaco-~p- microsektion 1 cm neatus atus graphus graphus graphus I 20 2,000 go o , I7 II I r IO 13, II 13 6o 4 12 I ro 44 sr I$ s 6g 17 2,5 47 se, att den mindre taviven, som på Gotska Sandön synes vikariera för den på fastandet dominerande större taviven, i detta fa angripit den övre deen av stammen med tyngdpunkten på 5-6 m. Året därpå föjde först den större märgborren, för viken dock trädet ej synes ha varit särskit tidragande, eftersom den sutar redan på 2, 5 m höjd

23 ENTOMOLOGisKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 209 och ej når någon större täthet. Detta ämnar fätet fritt för den beka bastborren, viken man annars mera säan finner i detta säskap, och denna art går precis så högt upp på stammen som den mindre taviven tiåter. När denna vid 4 m höjd titager i täthet, så är det ej pats annat än för enstaka modergångar av den beka bastborren. Den pats uppe i toppen, som ämnats fri av den mindre taviven, tar året Anta gångsystem (Number of brood-gaeries.) z 000 ' e o LtO ' ' -~ ---yt.1 ' i. 1 1: ~ " > ' ' ' ' ' ' ",, v 0L-~-~-L-----~------~------~-~------~-----~-~-----~------~---_-_-L-_-_-L-_-_-~------_-L-_-_--~------~-L-L-~~ o fT) Fig. I r. Anays över torkande gran. Gammekroppa 22 juni J 926; absouta siffror (jämf. tab. 7). -Diameter vid varje meter (i cm); barktjockek-.!ps t_ypographusj Hyurgaps potiatus j - - X)' aterus ineatus; --- Pityogrnrs chacographus j++++ P. mz"- crographus. Anaysis of dying spruce; absoute numbers (comp. tabe 7). därpå Pityogenes trepanatus i besittning. Ä' en denna kombination är typisk, som andra anayser visa. Då det skue vara atför tidsödande att räkna de smärre arternas gångsystem, har detta ej skett; deras föreangiver deras ungefäriga ti- komst betecknas med en pi, vars riktning tagande mot trädets topp. Vi skoa nu ti sut se på en anays av en torkande gran utförd vid Gammekroppa skogsskoa i Värmand d. 22 juni I 926 (fig. I I). För att visa, huru många gångsystem ett enda träd kan rymma, ha i detta fa d~ absouta siffrorna <mvänt:>. Den skarpa uppdening av stammens

24 210 IV AR TRÄGÅRD H oika dear, som barkborrarna göra sins emean, framgår synnerigen tydigt. Att den beka bastborren och den randiga vedborren göra varandra säskap, strider, som förut påpekats, ej häremot, eftersom den ena ever i veden, den andra under barken. Den sextandades kurva har ett synnerigen märkvärdigt föropp, som måste bero på någon tifaig oregebundenhet i avtorkningen av denna de av stammen. Den symmetriska formen på den åttatandade barkborrens kurva är ej så ätt att förstå, om man ej tar hänsyn ti trädets växtpats. Man Tabe 8. Anays av torkande ta (fig. 12), Särna~ 26 juni Åder r6o år. Hojd 12 m. Bhd 20 cm. Anaysis of dying pin e (fig. 12). Age 160 years. Height 12 m. B.H.D. 20 cm; absoute numbers.,ij:j ):!.C ~ ""'.'t! -;::;-~ ~.'t ~ ~ -<'e~ ~~ ~ ~~ ~ ><:; ~ "' ::! ~ ~V ~- " " ~ "";; ;; "";:; "' ;:,.. ~ ;; ::: ;:,.. m "' ~ "' ~"' ;:; ;:; ~ ~8~ ~~ " "'.;;: N B< "'>-;;. ~ ::;... ro... "';:,.. D'>;,. ;; ~ ""' o ~ -~~ "' " ~ ~ ;:! t N, v, i "' ~ "' 1} "" ~ ~ f " ' "' " <.n "' "' ~ "' ~ ~ ~: I t 92 i 2 II8 3 ii2 I8 i s O ss ro ' 9 26 I!26 4 O I9 IOO 2! 5 12 r !- t t i IO r -- i II.!. t t r skue ha väntat, att den största tätheten egat ägre ned på stammen än 8- ro meters höjd, som den brukar göra på fristående, exponerade stammar. Den ifrågavarande granen stod emeertid inne i ett rätt tätt bestånd, där den bäst exponerade deen av stammen var på 8-r I m höjd. Därför har den sagit ti här först och sedermera spritt sig uppåt och nedåt. Sammanräknar man de oika arternas gångsystem på dehna gran, kommer man upp ti mycket höga ~iffror: Randiga vedborren... 3,490 Beka bastborren I,903 Åttatandade barkborren Sext~ndade barkborren...: V an iga grangrenborren n6 Summa 6,302 gångsystem Likvä är detta inga rekordsiffror för den åt ta tandade och den sextandade barkborren, ty jägmästare F. BROMEE anför exempevis från Grön-

25 ENTOMOLOGISKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 211 sinka skorevir för en I 3 m ång gran med 28 cm brösthöjdsdiameter I,998 gångsystem av den åttatandade samt 9 I4 gångsystem av den sextandade barkborren. När man tänker på, huru stor siffra dottergenerationen av aa dessa barkborrar representerar förstår man viken betydesefu ro barkborrarnas Anta gångsystem (Number of brood-gaeries.) ' BD '50 - ' D ' " -D Bostopha9'-'-' pinipe,.do 1925 rnir.rychat an3repp (unsuccessfu! attack! f926 yc<at " (successfu, ) minor 192G P1rrode' pmiphiu~ 1925 ~!pr ac.ummatu, 1926 ~ Pityoqene.' monacen'i., Carphoborus choodi<ov.r<yt 1926 IIIIiiD " quadr<denr CJ f'issodes pini 1925 ["::. : ':1 Pityophtho,.ur ichten.rteinr Fig. 12. Anays av torkande ta. Särna 26 jui 1926; absouta siffror. De streckade fyrkanterna betyda, att de ifrågavarande arternas gångsystem ej kunnat räknas (jämf. tab. ). Anaysis of dying pin e; absoute numbers. --- B. piniperda unsuccessfu attack. The squares indicate that is was not possibc to count the brood-gaeries of the resp. species ( comp. tabe 8). aa parasiter och rovdjur band skabaggar, stekar och tvåvingar spea. Ti sut en anays av en ta från Särna, tagen 26 jui I 926 av dr. SPESSIVTSEFF (fig rz). Den bar ett speciet intresse, des emedan här dokumenteras missyckade försök av den större märgborren, des emedan i detta fa ej mindre än O oika arter samverkat vid trädets dödande.

26 212 IV AR TRÄGÅRD H För övrigt hänvisas ti figuren. Framhåas må dock, huru tydigt sambandet mean de oika arternas uppträdande är ifråga om den mindre märg borren, som bott på 5 :te och 6:te metern når upp ti någon större täthet, just i uckan mean den större märgborren och den enbandade taviven. Den ia Carphoborus choodkovskyi, viken enigt tidigare anayser visat sig håa ti i torra dear av taen (1923 b. s. 411 fig. II), har i detta fa funnit pats i meanrummen mean den en bandade tavivens gångar från föregående år och den mindre märgborrens från samma år. Som sutomdöme om dessa båda anaysmetoder måste sägas, att de giva oss möjighet att på ett koncist sätt åskådiggöra den ordningsföjd, vari de oika arterna uppträda på de torkande träden, samt den fördening i oika dear av stammen, som äger rum mean de oika arterna och det infytande de därvid ha på varandra, varjämte man får en kar förestäning om det ofantiga anta skadeinsekter, som ett enda träd kan härbärgera. Man måste emeertid uppenbarigen ytterigare förbättra metoden. Först och främst är det ju så, att även om man känner en viss arts frekvens eer angreppsstyrka på oika dear av stammen, är detta ej tiräckigt för att bedöma dess fysioogiska inverkan på stammen. Ty denna torde bero av huru stor procent av stammens yta som täckes av gångsystemen, och därom ger anaysen ingen uppysning. Att mäta täckningsgraden är emeertid mycket svårt i praktiken, ty även om en arts gångsystem vid undersökningen är fut utbidad, d. v. s. arverna äro fuvuxna, så kanske gångsystemen hos övriga på samma stam uppträdande arter bott äro påbörjade. Kommande undersökningar få visa, huruvida det är möjigt att på ett tifredsstäande sätt mäta täckningsgraden. I varje fa är det tydigt, att de båda anaysmetoder, som här behandats, äro mycket värdefua att använda vid studiet av många skogsentomoogiska probem. Särskit om man vi undersöka t. ex. en barkborrehärjnings intensitet under oika år, så finnes ingen annan möjighet än att använda den i det föregående skidrade anaysmetoden. Litteratur: GoLOVJANKO Z. S., rorrobhhko, 3. O. K MeTOJJ:HKe y'ieta sapamehhocth coceh Kopoe,n:aJIMH. Tpy,n:h no rrechomy onhithomy,n:erry YKpai:Hbi. EneB [Zur Methodik der Bestimmung des Borkenkäferbefas an den Kiefern, Verhandungen fiir Forstversuchswesen in Ukraina, Kiew 1926]. SAALAS, U.. Kaarna kuoriaisistia ja niiden Aihenttamista vakingoista. Hesinki TRÄGÅRDH, I., Undersökningar över den större märgborren, dess skadegörese och bekämpande. Medd. fr. St. Skogsförsöksanstat. H. 18. Nr. 2, , Må och mede inom skogsentomoogien. Medd. fr. St. Skogsförsöksanstat. H. 20. Nr a. --, Skogsentomoogiska bidrag II. Medd. fr. St. Skogsförsöksanstat. H.; 20. Nr. 6, 1923 b. --, Entomoogica anayses of trees. Bu. of entomougica research. Vo. XVI, p t. 2. okt , On some methods of research in forest entomoogy. III. Internationaer Entomoogen- Kongress. Zurich jui Ed. II. Weimar 1926.

27 ENTOMOLOGISKA ANALYSER AV TORKANDE TRÄD 213 SUMMAR Y. Entomoogica anayses of dying trees. When investigating the fauna of a dying tree one often finds that the tree 1s attacked not by one kind of insects but by quite a number of species. This is due to the fact that the tree offers such varying conditions to the insects in its different parts, to which conditions the insects have adapted themseves in order to escape competition and overcrowding. Moreover this speciaisation aso appies to the different conditions of the dying trees, as the author has proved by experiments with cutting trap trees at different times ( 19 2 I, p o). It is of great interest, then, to the forest entomoogist to ascertain whether the different bark-beetes and other insects with simiar habits attack in a definite succession and how they are distributed through the different parts of the trees. In order to acquire this knowedge it is necessary to anayze the trees thoroughy. This may be done in two different ways. If the purpose is ony to investigate the succession of the different species, it is sufficient to remove the bark of the whoe tree and record the occurrence of the different brood-gaeries and their degrees of deveopment. The most suitabe time for such investigations is the beginning of the summer, when there is no difficuty in distinguishing between the attacks of the same and the previous year. Such anaysis is then iustrated graphicay in a way suggested by the author in I 9 2 3, by using a diagram of a tree on w h ich the different zones of attack and the time of the attack is indicated. In this way it has, e. g. been possibe to ascertain that the attacks of Bastophagus piniperda and B. minor very often foow the year after an attack of Pissodes pimphius and P. pini in the crown and at the base of the trunk (r 9 2 3, fig. 6). Bu t this does not necessariy me an that Pissodes is mor e prima r y t han the pine-beetes. As the author has pointed out previousy (I 9 2 I p. 53), it is reasonabe to assume that i t is the condition of the tree at the breeding seasons of the different insects that determines which insects are Iikey to attack the tree. Those trees which in the spring are aready weakened enough to be suitabe for the pine-beetes, which breed eary, are attacked by these beetes; those whose power of resistance is weakened ater in the summer succumb to the attacks of insects breeding ater in the season, viz. the pine-weevis. But as the atter do not destroy the cambium as thoroughy as the bark-beetes, it may happen that the pine attacked by them dies so sowy as to offer breeding quarters to the pine beetes the foowing spring in those parts eft untouched by the weevis. In the case of intensive injury eaused by the pine-weevis the pine is attacked by Hyurgops paiatus the foowing spring, sometimes accompanied by a sight attack by B. piniperda. The foowing two anayses (figs. I and 2 ), both from Gotska San dön, a sma isand N. of Gotand in the Batic Sea, iustrate these two aternatives somewhat simpified, because B. minor did not occur on the trees anayzed and the two species of Pissodes mentioned above were repaced by P. notatus. The pine tree of which fig. I gives the anaysis was weakened by a wandering sand-dune and showed a very extensive attack by B. piniperda as high as I I m. accom-

28 214 IV AR TRAGÅRDH panied by an attack of Orthotomz'cus ongz'cois, which, by the way, is aways associated with other bark beetes. The extensive attack of B. pinzjm da is very interesting from a theoretica point of view, because it shows that when this species, in the presence of B. mz'nor, restricts its attack to the Iower part of the trunk, it does so ony because its further extension upwards is prevented by minor, not because it cannot breed under thin bark. Such a pine tree, strongy infested by B. pz'niperda, dries rapidy and is in the crown attacked by Pityogenes quadrz'dens. But on Gotska Sandön another species of Pz'tyogenes aso occurs, P. trepanatus, which is very rare in other parts of Sweden. It is of interest, then, to see w hether it is possibe with the hep of such anayses to find out when P. quadrz'dens occurs and when P. trepanafzts. Fig. 2 shows the conditions existing when P. trepanatus breeds in the crown of the pine. In suppressed pines Pissodes notatus often breeds from I -6 m. In such pines B. pz'nipetda and Ef.yurgops paz'atus breed the foowing year, and ater on during the summer P. trepanatus appears, a species the breeding season of which is at east 4 weeks ater than that of P. quadrz'dens. By means of such anayses we may be abe to define more ceary the way in which the insects succeed one another when attacking the trees. As aready pointed out (I926, p. 585) it has been possibe in this way to account for an outbreak of B. pz'niperda and mz'nor and show that the origina cause was a deficient amount of precipitation during a coupe of years, foowed by attacks in the crown by Pissodes pz'niphzus, and fina y by attacks either {)f the pine beetes or of Hyurgops paiatus. If a more detaied knowedge of the fauna of a dying tree is required, it is necessary to make sti more thorough anayses. SAALAS, who has probaby made more anayses of trees than any other forest-entomoogist, has suggested (I 9 I 9, p. 379) that 5 different degrees of infestation be adopted, w hi ch be cas I-V. This method is quite appropriate in so far as it reckons with the degree of infestation, viz. the area attacked by the different insects. But it is not iustrative and does not give the reader such a cear idea of the infestation in different parts of the tree as the diagrams suggested by GoLOV JANKO, which method is a further deveopment of the methods empoyed by the author. GoLOVJANKO cuts the tree to be investigated into I m. sections, having previousy marked the N, S, W, and E sides of the trunk. On each section the number of brood-gaeries of each species is counted and the diameter measured. During ast summer the author made extensive use of this method in order to give it a tria. But I have at the same time aways made summary diagrams of the type aready disenssed in order to ascertain the succession of different species. Curves iustrating the diameters and the thickness of the bark of the seetians are incorporated amongst the other curves for the purpose of giving immediatey an idea of the size of the anayzed tree. On the other hand, the number of brood-gaeries occuring on the different sides of the trunk has not been, counted, since there seems to be no we-defined difference between them in the ocaities where the investigations have been carried out by me. Whenever possibe the whoe sections have been investigated, not just sampe areas, as these are apt to give miseading data. When cacuating the brood-gaeries, the pairing chambers of the poygamous species and the egg-tunnes of the monagarnous ones have been counted. In