C-UPPSATS. Vårdpersonals upplevelse av att vårda patienter som lever med smärta. Sara Bergström Ellinor Josefsson. Luleå tekniska universitet

Transkript

1 C-UPPSATS 2010:029 Vårdpersonals upplevelse av att vårda patienter som lever med smärta Sara Bergström Ellinor Josefsson Luleå tekniska universitet C-uppsats Omvårdnad Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad 2010:029 - ISSN: ISRN: LTU-CUPP--10/029--SE

2 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Vårdpersonals upplevelse av att vårda patienter som lever med smärta Health professionals experience of caring patients living with pain Sara Bergström Ellinor Josefsson Kurs: Examensarbete 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Höstterminen 2009 Handledare: Carina Nilsson

3 2 Vårdpersonals upplevelse av att vårda patienter som lever med smärta Health professionals experience of caring patients living with pain Sara Bergström Ellinor Josefsson Institutionen för Hälsovetenskap Luleå Tekniska Universitet Abstrakt Smärta är dels en sensorisk och en emotionell upplevelse. Vårdpersonal möter ofta patienter med olika smärttillstånd. För att lindra smärta är det viktigt att förstå smärtans komplexitet. Vårdpersonalens upplevelser av att vårda patienter med smärta ger en bild av vad som är viktigt i vården av patienter med smärta. Syftet var att beskriva vårdpersonals upplevelser av att vårda patienter med smärta. Åtta vetenskapliga artiklar analyserades med manifest innehållsanalys. Resultatet visade att samarbete mellan olika vårdpersonal och professioner hade stor betydelse samt vikten av att tro på patientens egna smärt redogörelse. Andra faktorer som påverkade var tydliga yrkesroller, kunskap och utbildning. Bristande faktorer som dålig kunskap, fördomar och bristande samarbete styrks av andra studier. Slutsatser som kom fram var att utbildning var viktig för att bli trygg och kunna stå upp för patienten. Att tro på patienten och att ha ett gott samarbete mellan professioner var av vikt för att uppnå en god smärtbehandling. Nyckelord: Litteratur studie, kvalitativ innehållsanalys, vårdpersonal, upplevelse, smärta

4 3 Latinets patients står för lidande som är ursprunget från pati som betyder lida och tåla. Varav ordet patient är ett uttryck för en människa som får tåla och som lider. Begreppet lidande framstår som något som hör livet till. Begreppet är dock destruktivt då det saknar egen värde och är något som ska bekämpas. Paradoxalt kan lidandet dock för den enskilda människan föra med sig det goda (Öhlén, 2000, s. 25). Fenomenet och begreppet lidande har alltid blivit nära sammankopplat till vårdandet. Vårdhandlingarna motiveras av ett behov av att stilla lidandet i sig. Begreppsmässigt associeras lidandet till upplevelsen av förlust, smärta och död. Upplevelsen av att drabbas av något ofrånkomligt, smärtsamt och oönskat som på ett eller annat sätt påverkar livet negativt innebär ett lidande för den drabbade (Arman & Rehnsfeldt, 2006, s. 26). Smärta är ett lidande för den drabbade och vikten av vårdpersonals bemötande i denna situation är av stor betydelse. Hur vårdpersonal upplever situationen kan inverka på vilken typ av vård, omvårdnad och smärtbehandling patienten får. Enligt Nisell och Einhorn (2007, s ) hör etik och bemötande ihop och genom ett gott bemötande känner patienten sig sedd och respekterad i vården. Många patienter med långvarig smärta får uppleva känslan av att deras problematik inte är uppmärksammat och att de inte får det intresse som krävs för ett gott omhändertagande. Johnson och Thomas (2000) menar att såväl patient som vårdgivare bli frustrerade på varandra när smärtbehandling inte fungerar optimalt och lidandet fortgår. Fokus kan inte endast vara på patofysiologin utan måste inrymma upplevelsen av att leva med kronisk smärta samt att lära sig leva med smärta. Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] (2006, s.48) beskriver smärta som förknippad med emotionella och psykologiska reaktioner och är ingenting som kan mätas objektivt. Personer med smärta kan uppleva kränkning när smärtexistens, intensitet och utbredning ifrågasätts vilket försvårar kontakten mellan personal och patient. Enligt Wood (2004) är smärta en komplex upplevelse för vilken sjuksköterskor har ett moraliskt, etiskt, humanitärt och professionellt ansvar för patientens behandling. Antalet individer med rygg-, nack- och axelsmärta i Sverige är högt, antalet som söker vård för problemet uppskattas vara procent medan 6-10 procent av dem inte kan fortsätta arbeta. Detta innebär lidande för individerna och en ekonomisk belastning för samhället (Grooten, 2007). Enligt Nyman, Grooten, Wiktorin, Liwing och Norrman (2007) är rygg-, nack- och axelsmärta de vanligaste sjukdomarna som orsakar sjukskrivningar och förtidspension. För individen menar Nyman et al. (2007) att de negativa konsekvenserna blir försämrad ekonomi och livskvalitet.

5 4 Olika uppfattningar finns om smärtupplevelser. Enligt SBU (2006, s. 138) är det inte ovanligt att hälso- och sjukvårdspersonal har andra uppfattningar om kronisksmärta än vad patienter har. Detta kan i sin tur leda till missförstånd, besvikelse och minskad delaktighet i behandling och skapar då ett onödigt lidande för patienten. Problemet med missförstånden ligger många gånger i att smärtan inte går att mäta objektivt, det är patientens privata subjektiva upplevelse. Då det inte finns någon direkt orsak verkan relation mellan stimuli och smärtupplevelse måste vårdpersonal kunna utgå ifrån vad som är individuellt och unikt istället för vad som är vanligt och normalt. Enligt Nisell och Einhorn (2007, s. 20) innebär problemet med att beskriva smärta för den drabbade ofta att det känns svårt att samtidigt ha ont och göra sig förstådd. Denna oförmåga att kommunicera angående sin smärtupplevelse kan leda till problem för både dem som lever med smärtan men även för de som vill hjälpa. Komplexiteten med smärtbedömning beror på att smärta dels är en sensorisk och en emotionell upplevelse. Målsättningen med smärtlindring är att hjälpa patienten till ett fungerande och värdigt liv trots att smärtan inte försvinner helt. Vid utredning av smärta utförs en smärtanalys. Anamnes, kliniska fynd, neurologisk undersökning och hudens känslighet och bakomliggande sjukdom tas med i bedömningen vid smärtskattning. Övriga markörer som tas med i smärtskattningen är smärtans konsekvenser för dagliga aktiviteter, sömn och tidigare effekter av mediciner. I smärtbehandlingen är faktorer som patientens psykiatriska, emotionella, kognitiva, sociala, och existentiella situation också av betydande karaktär. Om patienten lider av bristande trygghet, omvårdnad eller social kontakt eller lever med en icke diagnostiserad depression kan det vara svårt att uppnå en lyckad smärtbehandling (Halldin & Lindahl, 2008, s. 590). Den smärtdrabbade lider både av sitt onda, men även över funderingar kring hur smärtan kommer att påverka vardagen. Smärtan påverkas av omständigheter så som oro, stress, tillit och livssituationer (Nisell & Einhorn, 2007, s. 18). Symtom som är förknippade med långvarig smärta är depression, oro, somatiska symtom, inskränkningar fysiskt och socialt, negativa konsekvenser både i arbete och fritid samt en upplevelse av ohälsa och dålig tillfredställelse med livet (SBU, 2006, s. 52). Hur en person hanterar smärta är individuellt. En del söker konstant efter ett botemedel, medan andra istället försöker att hitta strategier att leva med smärta och göra det bästa av situationen (Clarkes, 2007, s.103). Smärta beskrivs i termer av ett olöst mysterium. Uppfattningen av mysterium härstammar från känslan av att ingen tycks veta någonting om smärta samt förnimmelsen av att inte bli förstådd. Patienter för en

6 5 kamp för att bli lyssnad på och saknar känslan av att vara trodd (Dudgeon, Gerrard, Jensen, Rhodes & Tyler, 2002, s. 232). Enligt Toombs (1993, s. 57) blir personer med kronisk smärta ständigt påmind av sin kropp genom att uppmärksamheten hela tiden riktas till kroppen. Kroppsbesvär är i fokus och kroppen gör sig påmind hela tiden eftersom den utgör ett hinder för de dagliga aktiviteterna, detta innebär att kroppen och smärtan upptar tanke-verksamhet och därigenom förbrukar energi (SBU, 2006, s ). Enligt den internationella forskningsorganisationen om smärta, International Association for the Study of Pain [IASP] är smärtan definierat som en obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada. Enligt Werner (2007) måste dagens definitioner av smärta ta hänsyn till bland annat situationen där smärta uppkommer, som eventuell rädsla, existentiella frågor och kulturella faktorer. Akut smärta benämns som smärta som går över relativt snabbt, inom sekunder, minuter, timmar eller dagar. Den välfungerande effekten av akut smärta är att den fungerar som en varningssignal. Värk som varar en längre tid, mer än 3-6 månader definieras som kronisk smärta. Skillnaden mellan smärttillstånden är viktiga då orsakerna oftast är olika och medför att även behandlingen skiljer sig åt (Nisell & Einhorn, 2007, s. 17). Personer som är drabbade av olika smärttillstånd ramlar inte sällan mellan stolsraderna och många läkare behandlar kronisk smärta med samma lösningar som vid akut smärta. Problemet med smärta förefaller sig vara ett mångfacetterat problem där samarbetet och framförallt kommunikationen mellan sjuksköterska, läkare, sjukgymnast och patient är av stor vikt. För att leda den kliniska omvårdnaden och omvårdnadsvetenskapen vidare är det viktigt att beskriva sjuksköterskans upplevelse i mötet med patienter som lider av smärta. Sjuksköterskor är omvårdnadsansvariga och har en nära kontakt med läkaren. Det är sjuksköterskor som har mest kontakt med patienten och förmedlar till läkaren hur patientens tillstånd förändras. Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (2007) är de grundläggande ansvarsområdena att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa samt lindra lidande. Hur patienten med smärta upplever sin vardag är viktigt för vårdpersonal att känna till för att förstå problemet och därför kunna hjälpa och stödja patienten. Det är också viktigt att veta hur sjuksköterskan upplever att vårda patienter med smärta för att utreda om det finns brister i mötet. Det finns många studier utförda som belyser patientens upplevelse i mötet med vården. Vi har istället valt att fokusera på vad vårdpersonal upplever i mötet med patienter som lever med smärta.

7 6 Syftet med studien var att beskriva vårdpersonals upplevelse av att vårda patienter som lever med smärta. Metod Denna litteraturstudie gjordes utifrån ett inifrånperspektiv, då undersökningssyftet var att fördjupa sig i vårdpersonals upplevelser av att vårda patienter med smärta. Den kvalitativa forskningen avser att studera ett inifrånperspektiv, det vill säga att studera hur personer upplever situationer och utifrån det agerar (Holloway & Wheeler, 2002, s ). Analysen av data i denna litteraturstudie genomfördes genom en manifest innehållsanalys, vilket innebär att vara textnära och beskriva det som är synligt och uppenbart i texten (jmf Burnard, 1991; Downe-Wamboldt, 1992; Granheim & Lundman, 2004). Litteratursökning För att genomföra en systematisk sökning av vetenskapliga artiklar användes samma sökord och tillvägagångssätt i de olika databaserna (jmf Polit & Beck, 2004, s ; Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2006, s.62). Sökningar utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och Academic Search, samt manuella sökningar utifrån referenslistor. För att kritiskt kunna värdera och sammanställa data på ett konsekvent och opartiskt sätt, är det viktigt att samla in studierna på ett systematiskt sätt (Willman et al. 2006, 83-85). Sökningar skedde enligt tabell 1. Våra inklusionskriterier var kvalitativa studier, smärta, vårdpersonal och upplevelser. Barn exkluderades. Artiklarna skulle vara peer reviewed, skrivna på engelska och inom årintervallet Sökning i CINAHL var utifrån samma struktur som i de övriga databaserna, dock gav dessa sökningar inga nya artiklar. Fyra av artiklarna till analysen valdes ut genom manuella sökningar från de funna artiklarnas referenslistor. Vi fick under sökningens gång, omformulera syftet och för att bredda söknigen i brist på underlag för studien.

8 7 Tabell 1 Översikt litteratursökning Syftet med sökningen: Hur personal upplever det att vårda personer med smärta Pub Med Söknr *) Söktermer Ant. Ref Vald art. 1 FT Pain FT Chronic pain FT Persistent pain FT Long- term pain FT Attitude FT Attitude of healh personnel FT Attitude of nurse* FT Professional attitude nursing nursing nursing nursing nursing nursing knowledge knowledge knowlege Nurses attitudes Nurses attitudes Nurses attitudes encounter 14 Academic Search Söknr *) Söktermer Ant. Ref Vald art. 1 FT Pain FT Chronic pain FT Persistent pain (use chronic pain) FT Long- term pain FT Attitude FT Attitude of healh personnel FT Attitude of nurse* FT Professional attitude

9 8 Forts. Tabell 1 Översikt litteratursökning Academic Search Söknr *) Söktermer Ant. Ref Vald art nursing nursing nursing nursing nursing nursing knowledge knowledge knowlege 0 30 Nurses attitudes Nurses attitudes Nurses attitudes encounter 5 *) FT - fritextsökning Kvalitetsgranskning Kvalitetsgranskning genomfördes enligt principerna som Willman et al. (2006 s. 94, ) beskriver. Detta innebär att vi har granskat artiklarna med ett granskningsprotokoll. I protokollet besvarades frågor för att kunna bestämma om studierna hade en hög, medel eller låg kvalitet. En översikt av kvalitetsgranskningen redovisas i tabell 2. Enligt Willman et al. (2006, s. 96) tilldelas 1 poäng per delfråga vid positivt svar och 0 poäng vid negativt svar. Sedan vid bedömning räknas poängen om i procent av den möjligt totala poängsumman och kan då gradera kvalitet. Hög kvalitet innebär procent, medel kvalitet innebär procent och låg kvalitet procent. Tabell 2. Översikt av artiklar som ingår i analysen (n= 8) Författare/ År Typ av studie Deltagare (bortfall) Blomberg et al. (2007) Metod Datainsamling/ Dataanalys Kvalitativ 20 (0) Intervjuer Grounded theory Huvudfynd Deltagarna beskriver vikten av att upptäcka smärta och att stå upp för patienten gentemot andra professioner för smärtlindring. Kvalitet (Hög, låg, medel) Hög

10 9 Forts. Tabell 2. Översikt av artiklar som ingår i analysen (n= 8) Författare/ År Typ av studie Deltagare (bortfall) Blomqvist, K. (2003) Metod Datainsamling/ Dataanalys Kvalitativ 52 (34) Intervjuer. Manifest innehållsanalys Huvudfynd Deltagarna beskriver att man måste lita på sin förmåga att läsa ickeverbalt språk då flera inte kan uttrycka sig. Man upplever att medicinering är främsta sättet att lindra smärtan. Kvalitet (Hög, låg, medel) Medel Blondal et al. (2008) Kvalitativ 10(0) Ostrukturerade intervjuer. Fenomenologisk ansats Innehållsanalys Deltagarna beskriver att de känner att man måste stå upp för patienten och att det ibland finns en misstro till patienter som klagar mycket över sin smärta. De uppger att det är brist på ickefarmakologiska interventioner för att smärtlindra och att den organisatoriska biten är viktig för att få ett stöd. Hög Holley et al. (2005) Kvalitativ 12 (0) Intervjuer enl. Spradleys domän analys. Studien visar på att deltagarna fick större tillit till sig själv, och till behandling av smärta efter utbildning inom smärtvård. Fokus var att få personalen att tro på patienterna och tro på sig själva. Hög Kaasalainen et al. (2007) Kvalitativ 66 (36) Semistrukturera de intervjuer. Grounded theory. Deltagarna beskriver att smärtlindring inom LTC är problematisk, dels för att vårtagare inte alltid kan förmedla sin smärta eller inte klagar för smärta. Samt att man har problem med smärtstillande läkemedel och dess biverkningar hos äldre vuxna. Medel

11 10 Forts. Tabell 2. Översikt av artiklar som ingår i analysen (n= 8) Författare/ År Typ av studie Deltagare (bortfall) Metod Datainsamling/ Dataanalys Nash et al. (1999) Kvalitativ 19 (0) Intervjuer. Innehållsanalys Huvudfynd Deltagare berättar att det ibland brister i kunskap och att ett samarbete är viktigt. Samt att patienterna klarar annat bättre om de har mindre smärta och att deras anhöriga visats må bättre då de upptäcker att man lyckats lindra smärtan. Kvalitet (Hög, låg, medel) Hög Paulson et al. (1999) Kvalitativ 21 (4) Intervjuer Fenomenologisk hermeneutisk metod Innehållsanalys Deltagarna beskriver att det kan vara svårt att sätta diagnos, att man har mindre erfarenhet av manliga än kvinnliga patienter. Samt att det är en grupp som fått dålig hjälp i vården och att man har en oro att om adekvat hjälp uteblir kan patienter se den enda utvägen att ta sitt liv. Hög Thunberg et al. (2001) Kvalitativ 22 (0) Intervjuer Grounded theory Deltagarna anser att det är svårt att bedöma smärta då den är subjektiv, att man måste tro på patientens redogörelse av smärtan. Samt att tärprofessionellt arbete också är viktigt för att uppnå en optimal smärtlindring för patienterna. Hög Analys De vetenskapliga artiklar som valdes ut till analysen analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Syftet med den metoden är att få kunskap och förståelse för det fenomen som studeras (Downe-Wamboldt, 1992). Enligt Granheim och Lundman (2004) är en manifest ansats ett sätt att analysera texter genom att ta ut det synliga och uppenbara i texterna, texterna, där forskaren är textnära och undviker att tolka texterna. De artiklar som motsvarade syftet valdes ut och lästes igenom flera gånger för att skapa en helhetsbild. Därefter togs textenheter som motsvarade syftet ut ifrån texterna (jmf Elo & Kyngäs, 2007). Dessa översattes därefter till svenska, för att sedan

12 11 kondenseras. Vid kondenseringen kortades texterna ner, medan det betydande innehållet finns kvar. Detta steg ledde sedan till kategorisering, där textenheterna sorterades i grupper med liknande innehåll i flera steg. Kategoriseringsprocessen ledde till sex kategorier som svarade mot vårt syfte: Vårdpersonals upplevelse av att vårda patienter med smärta. Resultat Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals upplevelser av att vårda patienter med smärta. Analysen resulterade i sex kategorier som redovisas i tabell 3. Kategorierna presenteras i löpande text med citat ur artiklarna som illustrerar texterna. Tabell 3. Kategorier (n=6) Kategorier Att samarbeta ger stöd och hjälp Att kunskap och tydliga yrkesroller ger trygghet Att vara patientens advokat Att aktivt fråga efter smärta för att kunna upptäcka smärta Att behandling av smärta varierar Att smärta inte prioriteras Att samarbeta ger stöd och hjälp Vårdpersonal beskrev att hjälp av andra specialister och smärtteam var viktigt för en god och effektiv smärtlindring (Blomberg, Hylander & Törnkvist, 2007; Blondal & Halldorsdottir, 2008; Holley, McMillan, Hagan, Palacios & Rosenberg, 2005; Nash et al., 1999; Thunberg, Carlsson, & Hallberg, 2001). Att arbeta med förenade krafter gav ett aktivt svar mot smärtproblematik, det påverkade upptäckt, respons och rehabilitering. Vilket var viktigt för en effektiv smärtlindring, beskrev vårdpersonal (Blomberg et al., 2007; Nash et al., 1999; Thunberg et al., 2001). De poängterade att råd från familjemedlemmar och andra hälsovårdsgivare underlättade processen för smärthantering (Kaasalainen et al., 2007). De upplevde att de hade förtroende och att annan personal stöttade och hjälpte dem vilket gav en känsla av delat ansvar, ökat självförtroende och fortsatta planer på vård för patienter som lever med smärta (Blomberg et al., 2007; Blondal & Halldorsdottir, 2008; Holley et al., 2005). Vårdpersonal beskrev att det var mycket givande och tagande och att man måste arbeta

13 12 tillsammans vårdpersonal och patient för att lindra smärta. Att arbete med kompetent och intresserad personal som man känner kunde vara avgörande (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Nash et al., 1999). We know each other and they have absolute confidence in us and listen to us. (Blondal et al., 2008, s. 2901) Vidare påpekades att hantering av smärtproblem och smärtbehandling inte var svårt när förutsättningarna var goda. De beskrev att med organisationens och ledningens stöd och samarbete med andra professioner kände de sig kompetenta och auktoriserade att ge den smärtlindring patienter behövde (Blomberg et al., 2007; Holley et al., 2005). Vårdpersonal poängterade dock att de tog kontakt med övrig medicinsk personal för att meddela att det inte var acceptabelt att lämna smärtproblem. De menade att behandla smärta blev en vana om man arbetade med vårdpersonal som inte tolererade att smärtproblemet inte hanterades (Holley et al., 2005). De menade att en fullvärdig smärtlindring inom palliativvård kräver en specialist läkare inom pallativvård (Blondal & Halldorsdottir, 2008). Vårdpersonal beskrev att patienter ofta fick behandling av sjukgymnast men att de inte använde sig av psykologisk behandling i smärtproblematik. De menade vidare att alla patienter inte behöver social- eller psykologisk hjälp (Thunberg et al., 2001). Vårdpersonal beskrev dock att det inte fanns något samarbete med andra professioner (Blomberg et al., 2007). De menade att de ville göra sig hörda men att det var svårt att uttrycka sin åsikt och att deras syn på saker inte respekterades (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Thunberg et al., 2001). De belyste att framförallt vårdpersonal som de inte kände inte lyssnade på dem (Blondal & Halldorsdottir, 2008). We don t have any final authority - perhaps that s what s most difficult and we have to put up with that, naturally, but its very important, of course, that we feel we are listened to, that our voice is heard. (Blondal et al., 2008, s. 2901) Att kunskap och tydliga yrkesroller ger trygghet Vårdpersonal poängterade att utbildning var en viktig del för att kunna ge kvalité på vården (Nash et al., 1999; Thunberg et al., 2001). Utbildning i smärtbehandling gav självsäkerhet,

14 13 trovärdighet och förtroende till smärtbehandlingskompetens menade vårdpersonal (Blomberg et al., 2007; Holley et al., 2005). De menade att grunden till kunskap om smärtbehandling sker genom utbildning (Blondal & Halldorsdottir, 2008). De kände att de kunde sprida information till sina kollegor och att de hade mer trovärdighet efter smärtbehandlingsutbildning (Holley et al., 2005). Vårdpersonal beskrev en attitydförändring, de kände ansvar att patienter fick den smärtlindring de behövde och förtjänade efter smärtvårds utbildning (Holley et al., 2005). Vårdpersonal menade att ett resultat av bättre kunskaper om smärtbehandling utvecklades till en medvetenhet och tro på patientens smärtupplevelse (Holley et al., 2005). Det fanns en osäkerhet kring hanteringen av smärta och att det i många fall aldrig klargjorts vad smärtan berodde på beskrev vårdpersonal (Blomqvist, 2003; Paulson et al., 1999). De betonade att de hade mer erfarenhet av kvinnors smärta än männens (Paulson et al., 1999). Vårdpersonal beskrev även att de förväntades veta mer än vad de gjorde (Thunberg et al., 2001). De beskrev att det behövdes mer kunskap, strategi och mål i arbetet och att var och en måste ta sitt ansvar och öka sina kunskaper och färdigheter (Holley et al., 2005; Thunberg et al., 2001). De betonade vidare att det fanns brist på information och färdigheter kring ickefarmakologiska interventioner, specifika metoder, professionella tekniker, hjälpmedel, kunskaper om smärtbedömning och smärtbehandling (Blondal et al., 2008; Blomberg et al., 2007; Holley et al., 2005; Kaasalainen et al., 2007). De kände irritation då kollegor saknade kunskap om att det var bra att förebygga smärta och när de inte förstod sig på smärtgenombrott och hur man behandlade det. Vårdpersonal beskrev att det var ett utbildningsproblem och att smärtrelaterade kunskaper inte var tillräckligt rådande och omfattande (Nash et al., 1999). The patient doesn't know and the nurse doesn't know either that it's a good idea to prevent the pain... I think there's an educational issue there. (Nash et al., 1999, s. 184) Vårdpersonal beskrev att de använde sig av copingstrategier och egna metoder för att få fram bättre beslut och hantera mer krävande fall (Blondal & Halldorsdottir, 2008). Det var viktigt att ha självkänsla och övertygelse i beslutsfattandet och göra saker de var trygga med beskrev vårdpersonal. De menade att tro på sig själva gav självförtroende att vara en förebild och expert på smärtlindring (Holley et al., 2005). Vårdpersonal beskrev att de var bättre rustade

15 14 och kunde hantera smärta effektivare när de var tryggare och hade en tydligare yrkesroll i smärtvården (Blomberg et al., 2007; Holley et al., 2005). De menade att en klarhet i yrkesrollen krävdes för att kunna ge en högkvalitativ smärtbehandling. Vårdpersonal betonade att en tydligare yrkesroll gav att de involverade sig mer, upptäckte och svarade mer aktivt mot smärtproblematik. De upplevde att feedback från andra professioner gav en klarhet vad man kunde och förväntades göra (Blomberg et al., 2007). Studier visade att vårdpersonal kände att deras yrkesroll och arbetsuppgifter var oklara och att tydliga restriktioner för yrkesroll och ansvar saknades. De kände att de inte visste vad som skulle göras eller vad de kunde göra (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Blomberg et al., 2007). I feel that my role is unclear I mean what am I expected to do? And what can I do? (Blomberg, et al., 2007, s. 2027) Att vara patientens advokat Vårdpersonal beskrev hur de tog rollen som patientens advokat och stod upp och stred för patienters rättigheter (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Nash et al., 1999; Holley et al., 2005). En del vårdpersonal menade att de blev en förebild, utbildare och advokat efter smärtutbildning samtidigt som andra kände att de förutsattes vara patientens advokat (Holley et al., 2005; Nash et al., 1999). De poängterade att tro på patientens redogörelse för smärta var ett första steg att tro på sig själv och sin kunskap (Holley et al., 2005). Vårdpersonal upplevde att patienter blev kränkta, förolämpade, missförstådda och att smärtproblem inte fick tillräckligt med uppmärksamhet av vårdpersonal (Blomqvist, 2003; Thunberg et al., 2001). De beskrev att de kände sig maktlösa och frustrerade att se smärta tillfogades patienter (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Holley et al., 2005). Vårdpersonal beskrev att de tog patienter på allvar och ibland kände att de var tvungna att fråga andras patienter om de hade smärta när ansvarig vårdpersonal inte gjorde det (Holley et al., 2005; Thunberg et al., 2001). Flera studier (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Holley et al., 2005; Thunberg et al., 2001) visade hur vårdpersonal beskrev att det var viktigt att tro på patienten och att kunna läsa av patienter med smärta.

16 15 I don t stand by and watch the patients and do nothing if I think they are crazed with pain I keep on pushing until something is done. (Blondal et al., 2008, s ) Vårdpersonal beskrev att de gav en ideal vård och att det handlade om att ge patienter livskvalité och förståelse för hur de kunde leva med sin sjukdom (Thunberg et al., 2001). Vårdpersonal beskrev att de kände en stark empati för patienter, de ansåg att ett patientcentrerat synsätt var nödvändigt för en adekvat smärtlindring (Holley et al., 2005; Nash et al., 1999; Thunberg et al., 2001). Äldre och sjuka människor accepterar det onda på ett annat sätt medan andra helt enkelt inte klagar på smärta menade vårdpersonal (Blomberg et al., 2007; Kaasalainen et al., 2007). De poängterade att patienter har smärta när hon/han uttrycker smärta (Blondal & Halldorsdottir, 2008). Vårdpersonal upplevde att patienter var rädda att bli stämplade som klagande, och att patienter trodde att deras smärta inte var viktig (Kaasalainen et al., 2007). De menade att patienter ibland kan tro att vårdpersonal känner till smärtan, men inte kan hjälpa. De upplevde även att patienter brast i sin kommunikation som en typ av underkastelse när flera professioner konsulterats utan framgång (Blomberg et al., 2007). If I where the patient, I would think it was important to feel that people believed me you have to take people seriously. (Thunberg et al., 2001, s. 103) Vårdpersonal beskrev hur de upplevde att kollegor och annan vårdpersonal inte trodde på patienter och ignorerade smärtklagande (Blomberg et al., 2007; Blondal & Halldorsdottir, 2008; Holley et al., 2005; Thunberg et al., 2001). Vårdpersonal beskrev att de kände sig ambivalenta och tvivlade på smärtans verklighet men de tvivlade samtidigt på den egna bedömningen speciellt om etiologin till smärtan var oklar (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Nash et al., 1999). Vårdpersonal beskrev de att de lät patienter vänta på smärtstillande (Nash et al., 1999). De beskrev att orsaken till smärta söktes av egenskaper hos patienter och att de letade efter fysiska tecken på smärta för att tro på patienten (Nash et al., 1999; Thunberg et al., 2001). Vårdpersonal upplevde frustration och irritation i mötet mellan patient och vårdpersonal (Blomqvist, 2003; Paulson et al., 1999). De menade att patienter hade ett val att acceptera den behandling som erbjöds och på så vis förbättra sin hälsa (Thunberg et al., 2001). En del vårdpersonal beskrev att patienter var själviska och förväntade sig att vårdpersonal skulle göra

17 16 allt, medan annan vårdpersonal ansåg att patienter bör ta mer ansvar själva (Blomberg et al., 2007; Paulson et al., 1999). Oh you know, one week they have a pain here and the next a pain there, in the end you just don t believe them. (Blomberg et al., 2007, s. 2026) Vårdpersonal beskrev att inte tro på patienten var att vara sin egna värsta fiende (Holley et al., 2005). Det var förödande att uttrycka att patienten klagar på smärta då det gav en negativ betydelse utan att istället uttrycka att patienten hade smärta menade vårdpersonal (Nash et al., 1999). De beskrev att de inte vet vad som händer i patienten och att de ansåg att det var fel att tro att man som vårdpersonal vet bäst (Holley et al., 2005). De upplevde att patienter ibland kom till sjukhuset för att få prata, få förståelse och bli sedd (Paulson et al., 1999). Det togs ingen hänsyn till att patienter har olika copingstrategier att hantera smärta på beskrev vårdpersonal (Nash et al., 1999). De menade att de var rädda och såg en risk för självmord om patienter inte fick adekvat hjälp för sitt lidande (Paulson et al., 1999). Att aktivt fråga efter smärta för att kunna upptäcka smärta Vårdpersonal beskrev att för att göra en snabb upptäckt av smärta behövde de fråga patienter aktivt om smärta. Ett sekundärt sätt att upptäcka smärta var genom passiv upptäckt. Detta skedde i samband med att patienterna vårdades för andra krämpor eller att anhörig/ hemhjälp berättade om smärtproblematik. Vårdpersonal kunde även tyda smärta genom att uppmärksamma förändringar hos patienten såsom bitterhet, dålig sömn, styv gång osv. (Blomberg et al., 2007). Vårdpersonal belyste att det var av vikt att veta hur man ska fråga om smärta, och att faktiskt se hur patienten mår. Vårdpersonal upplevde att det var en utmaning att läsa av patienter med smärta. De poängterade även att de använde sig av patientens verbala och ickeverbala uttryck för att läsa av patienters smärta (Blondal & Halldorsdottir, 2008). De menade att upptäckt och respons av smärta bestämdes av hur väl patienter kommunicerade. Vårdpersonal upplevde dock att patienter inte alltid berättade om sin smärta (Blomberg et al., 2007; Blondal & Halldorsdottir, 2008). De menade att det var hjälpsamt när patienter var involverade i smärtbehandlingen men beskrev dock att patienters involverande kom med tiden (Blomberg et al., 2007). Old people and sick people don t always tell you they are in pain. They just accept it and think that this is the way it must be. It s a kind of passive acceptance of one s fate. (Blomberg et al., 2007, s. 2026)

18 17 Bedömning av smärta beskrevs som en första utmaning, där samarbete med annan vårdpersonal poängterades som en viktig del i smärtbedömning (Blondal & Halldorsdottir, 2008). Vårdpersonal menade att det fanns en varierad syn på smärtskalor, och att de var viktigt att använda smärtskalor rutinmässigt. Detta för att utifrån smärtintensitet kunna bestämma lämpliga interventioner och utvärdera resultat av smärtbehandling (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Holley et al., 2005). De kände samtidigt att smärta var för individuellt för att bedömas med smärtskala men att det framförallt var svårare hos äldre patienter och patienter med svår smärta (Blondal & Halldorsdottir, 2008). Vårdpersonal beskrev att de utgick ifrån patienters upplevelse av smärta och relaterade till sig själva och på så vis fick en mer överensstämmande bild av smärtan (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Thunberg et al., 2001). Diagnosens betydelse för att förstå fysiologin och orsaken till smärta påverkade valet av strategi för behandling av smärta beskrev vårdpersonal (Thunberg et al., 2001). De menade att smärtbedömning var viktig för att kunna lindra smärta, de poängterade även att personal måste lära sig att smärta inte bara ska åtgärdas utan även bedömas för att kunna förstås (Holley et al., 2005). De poängterade vidare vikten av att bedöma smärta vid varje tillfälle som patienter uttrycker smärta, för att utesluta andra orsaker. De kände att det många gånger fanns en osäkerhet kring huruvida beteenden var smärtrelaterade, och att vårdpersonal hade en oförmåga att skilja smärta från andra problem. Detta framförallt om patienten var dement (Holley et al., 2005; Kaasalainen et al., 2007). Att behandling av smärta varierar Blondal och Halldorsdottir (2008), Kaasalainen et al. (2007) och Nash et al. (1999) visade att vårdpersonal hade respekt för smärtstillande och dess risker. De var rädda att ge stora doser smärtstillande speciellt till äldre med risk för andningsdepression och intoxikation. Vårdpersonal beskrev att de hade fördomar gentemot patienter med smärtproblematik, men att de belyste att de försökte bry sig om alla utan fördomar och arbeta utan förutfattade meningar (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Holley et al., 2005; Thunberg et al., 2001). De beskrev vidare att det gällde att förstå vilka fördomar man har och vad som håller oss tillbaka. Vårdpersonal beskrev dock att de inte var medvetna om deras fördomar gentemot patienter som har smärta och att det fanns många fördomar om att patienter var missbrukande (Holley et al., 2005).

19 18 Vårdpersonal poängterade att de väntade för länge innan de provade icke- farmakologiska metoder (Blondal & Halldorsdottir, 2008). Då medicin anses vara det främsta sättet att lindra smärta på så gjordes inget annat konkret för att lindra smärta beskrev vårdpersonal (Blomqvist, 2003). De beskrev en strategi där man prövade sig fram med låga doser samt strävade efter att minimera antalet mediciner för rädslor att utveckla problem i framtiden. Vårdpersonal upplevde en oro för övermedicinering och de var nöjda om antalet smärtstillande läkemedel kunde minskas (Kaasalainen et al., 2007). Biverkningar beskrevs som ett ständigt problem vilket begränsade valet av smärtlindring, vårdpersonal försökte hitta en balans mellan smärtnivå och biverkningar beskrev de vidare (Blomqvist, 2003; Kaasalainen et al., 2007). De upplevde även att biverkningar bidrog till andra farhågor som risken för fall och utvecklande av leversjukdomar vid kronisk användning av paracetamol (Blomqvist, 2003; Kaasalainen et al., 2007). Vårdpersonal beskrev en motvilja att använda opioider och att det behövde finnas en bra anledning innan man satte in opioider. De belyste att de använde sig av alternativa strategier som behandling först när det misslyckats med farmakologisk behandling (Kaasalainen et al., 2007). De beskrev rädsla och oro, både från dem själva men även från familjemedlemmar, över att patienter skulle utveckla höga toleransnivåer och beroende av smärtstillande läkemedel (Kaasalainen et al., 2007; Nash et al., 1999). Att vårda patienter med beroende, beskrev vårdpersonal som den mest stressande handlingen (Blondal & Halldorsdottir, 2008). De menade dock att patienter med beroende behövde få hjälp att komma ur sitt beroende (Nash et al., 1999). I used to work the night shift, and we had a lot of patients with pain, and there are a lot of prejudices like, That patient is medication- seeking. I had the conviction that I was going to stand up for the patient. (Holley et al., 2005, s. 846) Att smärta inte prioriteras Studier (Blomberg et al., 2007; Blondal & Halldorsdottir, 2008; Thunberg et al., 2001) visade att tidsbrist i arbetet med att vårda patienter med smärta var ett problem. Vårdpersonal kände att det inte fanns tillräckligt med tid att bli involverad i patientgruppen (Blomberg et al., 2007). De upplevde att de saknade tid för diskussion och planering samt att tidsbrist och brist på kontinuitet var ett hinder för en bra smärtbehandling (Blomberg et al., 2007; Blondal & Halldorsdottir, 2008; Kaasalainen et al., 2007).

20 19 Vårdpersonal beskrev att patienter som var svårt sjuka prioriterades mer än patienter med smärta. De menade att tid som inte prioriteras till beslut i längden gav sämre smärtlindring (Blondal & Halldorsdottir, 2008). Vårdpersonal upplevde att andra sjukdomstillstånd som exempelvis astma och diabetes prioriterades mer än smärttillstånd. Diabetes och astma hade även tydligare riktlinjer för behandling och vård än smärta (Blomberg et al., 2007). Yes we have guidelines for many other things.. we talk so much about asthma and diabetes there are guidelines and rules at the health care centre, but for this (pain problems) there is nothing. (Blomberg et al., 2007, s. 2027) Flera studier (Blomberg et al., 2007; Blomqvist, 2003; Thunberg et al., 2001) beskrev hur vårdpersonal kände att arbetet med att vårda patienter med smärta var svårt. Vårdpersonal kände oro och frustration över smärta som inte lindrades (Blondal & Halldorsdottir, 2008). Andra känslor de hade var att de hade ett ansträngande, krävande, frustrerande, besvärligt och tidskrävande arbete där arbetsbelastningen var för tung (Blomberg et al., 2007; Blomqvist, 2003; Blondal & Halldorsdottir, 2008; Kaasalainen et al., 2007). Arbetet innehöll flera krävande arbetsuppgifter och upplevdes speciellt svårt när förståelsen för smärtproblematik var diffus menade vårdpersonal (Blondal & Halldorsdottir, 2008; Blomberg et al., 2007). De beskrev att det var frustrerande när möjligheter att hjälpa var begränsade och att det var svårt att uppnå resultat (Blomqvist, 2003; Thunberg et al., 2001). Vårdpersonal beskrev det som komplicerat att hitta rätt smärtlindring och att en känsla av osäkerhet och maktlöshet, vilket medförde att de kände att de var beredda att ge upp i försöket att lindra smärta (Blomberg et al., 2007). De beskrev att stereotypa och destruktiva omvårdnads attityder samt känslan av undergivenhet var ett hinder för bra smärtlindring (Blomqvist, 2003; Holley et al., 2005). Diskussion Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals upplevelse av att vårda patienter som lever med smärta. Analysen baserades på åtta vetenskapliga artiklar och resulterade i sex kategorier: Att samarbeta ger stöd och hjälp, Att kunskap och tydliga yrkesroller ger trygghet, Att vara patientens advokat, Att aktivt fråga efter smärta för att kunna upptäcka smärta, Att behandling av smärta varierar och Att smärta inte prioriteras.

21 20 I resultatet framkom det att med samarbete kunde vårdpersonal uppnå god och effektiv smärtlindring. Samarbetet kunde påverka upptäckt, respons och rehabilitering av smärtproblematik vilket var av stor vikt. För att uppnå detta var det tvärprofessionella arbetet avgörande. Organisationens stöd och samarbete med professioner fick vårdpersonal att känna sig kompetenta. Liknande resultat framför Oware-Gyekye (2008) i sin studie. Då man fann att för att uppnå en effektiv smärtbehandling måste sjuksköterskan, patienten, familjemedlemmar och övriga medarbetare och professioner inom sjukvården samarbeta tillsammans. I vårt resultat framkom det att stöd från organisationen och samarbete med andra professioner gav en bättre smärtvård. Detta innebär att samarbete måste uppmuntras till dels patienten och dess närstående men också till alla personalkategorier inom vården. Undersköterskor och hemtjänst personal arbetar väldigt nära patienter och är en betydelsefull grupp i smärtbehandling. Därför är det betydelsefullt/viktigt att vårdpersonal är lyhörda för varandra och tar hjälp av varandra på ett prestigelöst sätt. Därför anser vi att tvärprofessionellt arbetet är en viktig del i en förbättrad smärtvård. Vårt resultat beskrev även att det fanns brist på samarbete mellan professioner och att det fanns svårigheter att uttrycka åsikter och få sin syn på saker respekterad. Vårdpersonal kände sig nedtystad och att de inte hade möjlighet att påverka. Enligt Schafheutle, Cantrill och Noyce (2001) uppfattade sjuksköterskor att annan medicinskpersonal var ovillig att diskutera smärtlindring utifrån vad sjuksköterskan ansåg var det bästa för patienten. Vi anser att konsekvenserna av ett bristande samarbete drabbar både vårdpersonal och patienter. Vårdpersonals olika syn på smärtproblem skapar en helhetssyn som man mister om inte åsikter uttrycks, detta kan då leda till brister i smärtbehandling vilket bidrar till förlängt lidande för patienten. Vi menar att det är viktigt att professionerna arbetar tillsammans i ett team runt patienten och lyssnar och tar del av varandras reflektioner kring smärtproblem. Inom sjukvården förekommer hierarkier och auktoriteter och det är viktigt att alla personalkategorier är medvetna om detta och arbetar tillsammans för att ge en optimal vård. Resultatet i vår studie visade att pågående utbildning och klarhet i yrkesrollen var en viktig del för att uppnå hög kvalitet i smärtvården. Vårdpersonal kände att utbildning i smärtbehandling gav självsäkerhet, trovärdighet och förtroende till sin smärtbehandlings - kompetens, detta var ett behov som fanns för att vara trygg i sitt beslutsfattande. Genom utbildning fick vårdpersonal tydligare yrkesroller samt en attitydförändring som bidrog till ökat ansvar för smärtlindring. Enligt Marlies et al. (2000) beror kvalité på smärtbehandling på

22 21 kunskaper och attityder hos de som utför behandlingen. Attityder förändras med avseende på personalens kunskaper och färdigheter för att lindra smärta, viljan att bedöma smärta samt ta hänsyn till patientens smärtupplevelse. Vårt resultat visade att vårdpersonal upplevde brist på kunskap om smärta. De ansåg vidare att kunskap var viktig för att känna sig trygg med sina yrkesuppgifter, yrkesroll och möjligheten att kunna stå upp för patienten. Detta innebär att tydliga roller för ansvar saknas men lätt kan åtgärdas genom utbildning. I och med att medicin är starkt förknippat med smärta är det extra viktigt att omvårdnaden och omvårdnadsinterventioner uppmärksammas och sprids som kunskap. Detta anser vi vara av stor vikt då smärta är ett komplext och mångfacetterat problem som inte bara kan åtgärdas med medicin. Vår studie visade att det fanns brist på information om andra färdigheter kring ickefarmakologiska interventioner och specifika metoder för smärtlindring vilket utgav ett hinder för god smärtbehandling. Enligt Törnkvist, Gardulf och Strender (2003) finns det brist på kunskap om smärta hos såväl studenter på en rad omvårdnadsfakulteter, sjuksköterskor på sjukhus och hemsjukvårdare. Detta innebär att omvårdnads -forskningen är viktigare än någonsin. Det bekräftar dock att smärta har varit ett lågprioriterat ämne inom vårdutbildningar. Smärta är oerhört vanligt inom sjukvården och vi anser att det finns god forskning att tillgå men det måste skapas utrymme för detta område i utbildning på alla nivåer i alla kategorier inom vården. Vi anser att genom ökad kunskap kan även icke-farmakologiska interventioner växa fram. Detta kan leda till att sjuksköterskor och övrig vårdpersonal får en tryggare och klarare roll i smärtbehandling. Resultatet i vår studie visade att vårdpersonal stod upp för patienter och tog rollen som deras advokat. Upplevelser av att patienter blev missförstådda och inte tagna på allvar beskrevs av vårdpersonal samt oförmågan att inte bara kunna stå bredvid och inget göra när patienter tillfogades smärta beskrevs. Vidare visade resultatet att vårdpersonal måste tro på och bekräfta patienter samt ha fullständig respekt för deras beskrivning av smärtupplevelse. Enligt Clarke och Iphofen (2005) är det en rättighet för alla patienter att bli betrodd av vårdpersonal. Detta innebär att det egentligen är en självklarhet att tro på och bekräfta patientens redogörelse för sin upplevelse. Vårt resultat visade även att vårdpersonal upplevde att kollegor och annan vårdpersonal ignorerade och inte trodde på patientens smärtupplevelse. Enligt SBU (2006 s. 138) är detta framförallt förekommande om etiologin till smärtan var oklar och vårdpersonal letar efter fysiska tecken på smärta för att kunna tro patienten. Detta kan då leda till missförstånd och besvikelse samt ett onödigt lidande för patienten. Vi anser att

23 22 vårdpersonal måste tro på patienten och inte ignorera smärtupplevelser. Om det finns bakomliggande faktorer som påverkar patienten så bör vårdpersonal även ha förmåga att möta detta. Resultatet visade att vårdpersonal var obekväma med att använda starkt smärtstillande preparat med rädsla för tillvänjning och allvarliga biverkningar. Enligt Barth et al. (2008) hade 60 procent av patienterna med kronisk smärta två eller fler psykiska eller psykologiska diagnoser. Vidare menade Barth et al. (2008) att depression som var den vanligaste diagnosen tillsammans med kronisk smärta var mer associerad med missbruk. Genom effektivare smärtbehandling kan patienten mobiliseras fortare som ett resultat av fysisk och psykisk hälsa vilket även medför kortare vårdtider och minskade hälso- och sjukvårds-kostnader (Oware- Gyekye, 2008). Vi anser utifrån våra erfarenheter samt utbildning att smärta är individuellt och att vårdpersonal måste lita på patientens smärtupplevelse, då dessa är faktiska upplevelser. Problemet med misstro och obehandlad smärta leder till lidande hos patienten vilket ökar risken för depression. Vår studie visade att en passiv upptäckt av smärta tog längre tid än en aktiv upptäckt. Då det ofta fanns osäkerhet kring huruvida beteenden var smärtrelaterade. Bedömning av smärta visade sig vara viktig, det framkom dock blandade åsikter gällande smärtbedömning med hjälp av smärtskalor. Enligt Thomas och Andruszkiewicz (2004) kunde kontinuerlig användning av VAS- skattning på en akutmottagning förbättra personalens bedömning av patientens smärta. Resultatet visade på variation av användning av VAS- skalan där många fann det olämpligt vid svåra smärttillstånd samt hos dementa. Detta innebär att vårdpersonal dels måste vara aktiva och fråga efter smärta och läsa av patienter med misstänkt smärta. Detta är viktigt för en tidig upptäckt av smärta vilket är av stor vikt för en bra smärtlindring. Marquié et.al. (2003) visade att läkarstudenter var bättre på att skatta smärta än läkare. Det faktum att läkarstudenter var bättre på att skatta smärta än läkare anser vi innebär att erfarenhet inte naturligt ger en bättre grund till smärtbedömning utan tvärtom kan leda till avtrubbning och cynism. Resultatet beskrev att vårdpersonal ansåg att smärtskalor bör användas rutinmässigt för att kunna bestämma lämpliga interventioner samt utvärdera smärtbehandling. Resultatet visade även att det fanns tveksamhet till smärtskalor, då smärta var något för individuellt för att bedömas med smärtskala. Enligt Godfrey (2005) är smärtbedömning ett komplext problem, då

24 23 den omfattar psykologiska, emotionella, kognitiva och sociala dimensioner. Smärta är en subjektiv upplevelse och det finns inga exakta objektiva mätmetoder, sjuksköterskan bör fråga om smärta och patientens redogörelse bör vara den primära källan till smärtbedömning. Detta anser vi innebär att smärtskala skall användas i större utsträckning då smärtskalan erbjuder patienten att ge sin smärtskattning och redogörelse tydligt på något så subjektivt som smärta. Vårt resultat visade på att kunskaper kring smärtbehandling inte var tillfredställande. Bristande kunskaper yttrade sig dels som ovilja att använda opioider med rädsla för biverkningar och beroende. Enligt Oware-Gyekye (2008) är vårdpersonal oroade över beroende. Samma studie bekräftar att när ingen uppenbar orsak till smärta funnits stämplas patienten som klagande eller som en svår patient samtidigt som patienter som härdar ut sin smärta anses vara en bra och samarbetsvillig patient. Vidare menar Oware-Gyekye att många sjuksköterskor tvivlar på patientens egna bedömning av smärta och har sin egna övertygelse när det är acceptabelt att uttrycka smärta. Detta styrks av vårt resultat där det tydligt framkom att vårdpersonal beskrev att annan vårdpersonal ansåg sig veta bäst och stämplade patienter som klagande. Detta leder till att signaler som sänds ut till patienter och därmed allmänhet är motsatsen till vad vården står för, dvs. att lindra lidande. Detta innebär att vårdpersonal i allmänhet har ett stort ansvar att förmedla att vi vill lindra smärta. Resultatet i vår studie visade att vårdpersonal upplevde att andra sjukdomstillstånd prioriterades mer än smärttillstånd hos patienter de vårdade, samt att andra diagnoser hade tydligare riktlinjer för behandling än smärttillstånd. Vårt resultat beskrev att tidsbrist och bristen på kontinuitet var ett hinder för adekvat smärtbehandling. Detta bidrog till känslor av frustration och möjligheten att hjälpa patienter blev begränsade. Känslor av otillräcklighet och osäkerhet framkom, detta pga. att det var svårt att uppnå resultat. Vårt resultat visade på att omvårdnadsattityder och tidsbrist kunde skapa hinder i smärtlindring. Enligt Oware-Gyekye (2008) har smärta varit ett bekymmer för mänskligheten sedan begynnelsen. Trots detta har inte forskning prioriterats till ämnet förrän nyligen. Vidare menar författaren att smärta måste prioriteras. Detta innebär att trots att vi idag vet vad smärta är inte accepterar det för det stora problem det faktiskt är. Genom att prioritera och lindra smärta kan individen återfå mening och tillvaro och samhällskostnader kan besparas.