Barns delaktighet och inflytande i förskolan.

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng, grundnivå Barns delaktighet och inflytande i förskolan. Childrens participation and influence in pre-school Amanda Verngren Linda Wåhlin Lärarexamen 210 poäng Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinator: Mia Karlsson Handledare: Nils Andersson 1

2 Förord Vi som skrivit detta examensarbete träffades på vår utbildning på Malmö högskola, där vi läser till förskollärare och lärare. Under årens gång har vi arbetat ett antal gånger tillsammans, bl.a. med SAG arbetet och har tyckt att detta fungerat bra. Vi valde att skriva om barns delaktighet och inflytande i förskolan då vi tycker att det är viktigt att pedagogerna får kunskap om barnens rättigheter på förskolan. Vårt arbete startade med att vi träffades och diskuterade vad vi ville skriva om och vad som var intressant att fördjupa sig i. Vi satte oss ner och började skriva ner vårt syfte och frågeställningar. Vi har hjälpts åt med arbetet, dock har vi absolut haft våra individuella bidrag. Linda har jobbat extra med tidigare forskning och Amanda har lagt fokus på metod avsnittet. Däremellan har vi hjälpts åt på vägen och suttit bredvid varandra och skrivit tillsammans. Genom att vi träffat vår handledare under resans gång, så har vi fått tips på hur vi kan tänka och vad som behövde redigeras. Att kunna ta kritik under arbetets gång anser vi är bra. Då vi tycker att det är en viktig del i vårt kommande yrkesliv, att vi vågar vara kritiska på ett positivt sätt för att utvecklas till goda pedagoger. Efter det så var det dags att sätta igång med att skriva ner frågor till våra enkäter samt till våra intervjuer. Vi bestämde oss för att ta kontakt med en förskola och fördjupa oss på en avdelning, då vi inte var intresserade utav att jämföra flera olika förskolor. Vi lämnade ut våra enkäter till pedagogerna innan vi kom dit. På så sätt fick de möjlighet till att förbereda sig på vad som skulle komma, när vi skulle intervjua dem. Efter sammanställning utav de frågor vi fått svar på, åkte vi ut och observerade olika situationer vid olika tillfällen på deras avdelning. Vi har träffats under sommarlovet och skrivit gemensamt, då vi båda har fått barn eller väntat barn under hela examensarbetets gång. Därmed har vi tyckt att det varit viktigt att vi varit fokuserade och hela tiden legat steget före. Malmö oktober 2013 Amanda Verngren och Linda Wåhlin 2

3 Sammanfattning Syftet med vår studie är att undersöka hur begreppen delaktighet och inflytande arbetas med ute på förskolorna. Men vi kände att vi ville fördjupa oss på hur en avdelning jobbade och var inte ute efter att jämföra olika resultat på olika avdelningar eller förskolor. Genom att vi gjort kvalitativa intervjuer och varit ute och observerat så har vi fått resultat på att det skiljer sig på vad de säger och hur de gör på avdelningen vi varit ute på. Det som också var intressant var att det skiljer sig i hur pedagogerna svarat på intervjuerna. De som var barnskötare svarade likadant medan förskolläraren såg det på ett annat vis. Vi kom fram till att det var mycket regler och rutiner som styrde verksamheten, så barnens möjlighet till delaktighet och inflytande begränsades. Pedagogerna skyllde mycket på att barngruppen var jobbig och att de inte kunde släppa på tyglarna så mycket som de önskat. Nyckelord: Barnperspektiv, barnsperspektiv, delaktighet, demokrati, Inflytande, kompetenta barnet, maktperspektiv. 3

4 4

5 Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte och frågeställningar Tidigare forskning Kunskapsbakgrund Kompetenta barnet Inflytande och delaktighet Demokrati Barnsperspektiv Barnperspektiv Maktperspektiv Styrt inflytande Metod Metodval Urval Genomförande Observationer Intervjuer Enkäter Forskningsetiska överväganden Resultat och analys Den otillgängliga sångpåsen Den balanserande elefanten med flera språk Att äta eller inte äta Blöjbyte på rullande band Planera för eller tillsammans med barnen? Diskussion Slutsats Referenser Bilagor

6 6

7 1. Inledning Önskar du att ha en blå eller en röd tröja nu när vi ska gå ut? Det är något som man ofta kan höra ute på förskolorna. Det kan lätt ses som att detta är ett sätt för pedagogerna att ge barnen möjlighet till inflytande och delaktighet. Därför ställde vi oss frågan, hur jobbas det med inflytande och delaktighet i förskolan?! Under vår utbildning har det lagts mycket fokus på barns delaktighet och inflytande i förskolan. Vi ställer oss då frågan om pedagogerna utgår från barnens önskan och nyfikenhet, eller om pedagogerna enbart utgår ifrån läroplanen och följer den planeringen de gjort. Men vi vill också påpeka att det ena sättet inte utesluter det andra. I förskolan ska de mål som beskrivs i läroplanen hela tiden förhålla sig till barnens behov och intressen, läroplanen ska dock inte användas för att barnen ska uppnå några mål eller bedömas, den ska användas mer som en riktlinje. Som pedagog är det viktigt att man följer upp planeringen och utvärderar aktiviteten i förhållande till läroplanen och tänker igenom hur man kan förbättra sina arbetssätt tills nästa gång (Ekelund 2011:37). Så här säger läroplanen för förskolan. I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av verksamheten (Skolverket, 2010 :12). Barnens initiativ och önskemål ska vara vägledande för verksamheten, och då kan man inte som pedagog luta sig emot den förgjorda planeringen, utan man måste hela tiden vara uppmärksam på vad barnen uttrycker och fånga de situationer som de visar att de är intresserade utav (Ekelund 2011:23). I Lpfö 98 (Skolverket, 2012) står det att barn ska utveckla sin förmåga att uttrycka sina åsikter och då få en möjlighet till att kunna påverka sin situation. För att detta ska kunna tillgodoses krävs det att pedagogerna i förskolan intresserar sig för det barn tänker och uttrycker. Det innebär att det är upp till pedagogerna hur stort inflytande barnen kommer att ha på förskolan. Alltså har den vuxne ett ansvar när det kommer till ett barns rättigheter (Arner, 2009). Vad vi då undrar är hur man jobbar med barns inflytande och delaktighet samt hur pedagoger ser på det, får barn vara med och bestämma. Vi har upplevt att det kan uppfattas utav vissa pedagoger, som tror att barnen har inflytande om de får bestämma vilken sång som ska sjungas eller vilken frukt de vill äta. 7

8 Men enligt Johannesen och Sandvik så är detta inte ett utmanande sätt för barnen att uppnå begreppen delaktighet och inflytande, utan det krävs ett samspel mellan pedagogen och barnen (Johannesen & Sandvik 2008:78). Den här studien bör göras då Liselotte Dahlbeck tog upp i en föreläsning, att inflytande och delaktighet är en förutsättning för barns lärande. I förskolan ses ansvar som en väg till självständighet och inflytande för barnen. Hur mycket ansvar och därmed inflytande ges då till barnen när de hela tiden hålls tillbaka av alla regler som pedagogerna sätter, när samlingen ska hållas, när de ska gå ut, när de ska äta etc. ( Arnér 2009:15) 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med vår undersökning är att se hur pedagogerna ser på barns delaktighet och inflytande i förskolan. Ser de barnen som kompetenta och anpassar de förskolans miljö och aktiviteter efter barnens behov och intressen. Vi vill se om pedagogerna är medvetna om den rätt som barnen har till delaktighet och inflytande. Samt att vi vill göra pedagogerna mer medvetna om begreppens innebörd. Begreppen delaktighet och inflytande handlar inte om att få möjlighet att välja mellan två ting. Genom våra erfarenheter från praktik och intervjuer uppfattar vi att det ofta räcker att barnen ges möjlighet att få välja mellan två ting som röd eller grön penna. Frågeställningar: Hur tolkas begreppen inflytande och delaktighet av pedagogerna? Hur ser pedagogerna på barnens rätt till inflytande och delaktighet i förskolan? 8

9 2. Tidigare forskning I Örebro har det sedan 2001 pågått ett utvecklingsarbete som Arnér och Sollerman startat, med hjälp av pedagoger som jobbar ute i verksamheten (Arnèr & Sollerman 2001). Det har krävts en radikal förändring på den syn som pedagogerna har haft på barnen. Något som de haft i fokus under arbetets gång är mötet mellan de vuxna och barnen. Forskning och kunskap är grunden för arbetet som rört förskollärarnas pedagogiska uppgift. Alla deltagande förskollärare skulle utgå utifrån situationer som inträffat i barngrupperna. Detta för att de ska komma till insikt i sitt eget förhållningssätt gentemot barnen. Resultaten visade sig vara mycket goda, då de nya förhållningssätten och den ändrade barnsynen ledde till att barnen fick ett verkligt inflytande över sin dag på förskolan. Pedagogerna har som ett exempel försökt att svara så mycket ja de kan till barnen, där de i vanliga fall skulle ha sagt nej. När barn möts utav en tillåtande attityd från pedagogerna eller från övriga vuxna, så blir barnen inspirerade och tar ansvar för sina handlingar på ett påtagligt sätt (a.a). På många förskolor gör man en pedagogisk planering och man följer den. Men risken är att dagarna blir väldigt strukturerade och man glömmer bort att det är barnens intresse som ska stå i centrum. Men det krävs att man som pedagog vågar släppa på tyglarna och frångå planeringen och kanske bygga vidare på det barnen tar upp. Men det gäller att alla pedagoger är med på det, och tänker på att det är ju ändå för barnen man är där och inte tvärt om. Sollerman påstår att detta medför en spännande förändring i pedagogrollen. Man kan enkelt säga förr gick pedagogen före barnet och genom sin planering bestämde vägen och i vilken ordning allt skulle ske. Men nu ska barnet betraktas som vägvisaren och som ett kompetent barn. Som pedagog ska man våga åka med, samt att vara lyhörd, utmana samt att inspirera barnet (a.a). Arnèr vid Örebros Universitet (2009) säger att barn har långt kvar innan barnen når den rätt till inflytande som står i artikel tolv i barnkonventionen. Artikeln handlar om barns rätt att fritt få uttrycka sina åsikter. Hon påstår även att det är de vuxna som styr och bestämmer över barnen och om de inte gör som pedagogerna säger så riskerar barnen att få skäll. Hon tar även upp att barn som blir bemötta med respekt, när de kommer med idéer och får känna att det är meningsfullt det de kommer med. Kommer tillfällen då barnen får känna på vad demokrati innebär, men det innebär inte att pedagogerna säger ja hela tiden. 9

10 För att kunna ge barnen inflytande är det viktigt att man som pedagog försöker sätta sig in och se på saker ur barnens perspektiv. Arnér (2009) anser att vuxna i samtal med barn kan få möjligheter och kunskap om barnets perspektiv på den miljö som pedagogerna bygger upp. Detta genom att ta reda på barnets uppfattningar och upplevelser, hur barnet ser ur sin synvinkel. Man kan också ta del av i Arnér & Tellgrens forskning (2006) att barn kan uppleva sin vardag både vad det gäller hemmet och i förskolan som styrd av de vuxna. Barnen ifrågasätter inte, utan finner sig i att det är så. De skriver också i sin rapport att pedagogerna jobbar för vad barnen ska bli och inte var de befinner sig nu. Detta synsätt kan vara ett hinder för samspelet mellan pedagog och barn. Det nämns även att mindre barn har mera tillåtande ramar än vad de större barnen har. Arnér & Tellgrens ställer sig frågan om meningen är att uppfostra barnen till självständiga individer med eget tänkande. I Westlunds avhandling (2011) får vi ta del utav vad hon kom fram till i sina studier som handlar om att undersöka pedagogers arbete med förskolebarns inflytande. Hon berättar att i studiens resultat handlar det mycket om att det är arbetssättet som bestämmer om barnens får rätt till inflytande. Det handlar om en ständig avvägning mellan frihet och styrning. Pedagogerna som deltagit i studien beskriver begreppet styrning som motsatsen till inflytande. I hennes resultat ser man att de pedagoger hon observerat använder sig utav olika arbetsformer när det gäller att arbeta med barns inflytande. Ett sätt är att låta barnen starta sina lekar själva utan pedagogernas hjälp. Ett annat sätt är att dela upp grupperna i mindre grupper så att alla barn vågar komma till tals. Pedagogerna stödjer barnens inflytande genom att stötta dem till att våga tala inför de andra barnen. Det sista sättet är att planera aktiviteterna efter barnens önskan. Den har delats upp i fyra delar: att ge barn valalternativ, att låta barn komma med förslag, att komma med erbjudanden och förslag till barn, samt att uppmuntra de initiativ som barnen kommer med. Den sista arbetsformen som kommit fram i undersökningen är att pedagogerna ger barn möjlighet till att ta ansvar, genom att pedagogerna jobbar med flera olika arbetssätt vad det gäller begreppet inflytande. 10

11 Detta innebär att begreppet inflytande kommer till uttryck, där inflytande både handlar om att barnen har en möjlighet att göra sådant som de själva vill göra, och de ges möjlighet att komma till tals och bli delaktiga i ett sammanhang tillsammans med andra. Genom att det använda många olika metoder när det jobbas med barns inflytande på förskolorna i undersökningen, så ges det många möjligheter till barnen där de får träna i sig i att ta egna beslut. Man kan också se att pedagogerna kan ställa frågor till barnen om vad de vill göra, fast de håller på med något redan. Detta kan vara dold styrning som innebär att pedagogerna försöker locka med barnen på något annat som pedagogerna planerat. Då vänder pedagogerna det hela till att barnen vill det själva, utan att de har blivit tillsagda att säga åt dem vad de ska göra. I en del av den planering som pedagogerna gjort, ges barnen möjlighet att påverka vad som ska ske. T.ex. vilken bok som ska läsas. De har även inflytande när det gäller fysiska aktiviteter och när det gäller att plocka undan efter aktiviteterna. När det gäller att köpa in nya saker till avdelningarna så får de vara med och önska vad som kan behövas. Det förekommer också frågor som Westlund delat in som individuella och det handlar om sådant som berör barnens egna kroppar t.ex. när man ska gå och kissa och privata saker så som sina egna kläder (a.a). Det framkommer också att pedagogerna kan uppleva att de har krav på sig som gör att de inte alltid kan låta barnen få det inflytande som de egentligen tycker att barnen ska få. De känner att de ha krav ifrån föräldrar, kollegor eller att de är för få i personalen för att tillgodose barnens behov i alla lägen. När pedagogerna har låtit barnen få ta egna initiativ på förskolan har visat sig vara viktigt för deras arbete med barns inflytande. Man kan säga att pedagogers arbete med barnens inflytande förekommer i alla former och i alla situationer på förskolan. Det är svårt att sätta fingret på när och var det sker. Man kan utifrån Westlund resultat se att hon tolkar begreppen inflytande och ansvar som två begrepp som har lika betydelse och båda ryms i begreppet delaktighet. Förhållningssättet har visat sig ha en mycket stor betydelse i pedagogernas arbete med barnens inflytande. 11

12 3. Kunskapsbakgrund Johannesen & Sandvik (2008) beskriver begreppen delaktighet och inflytande så här. Det handlar om att alla är en del utav gemenskapen där man ska visa respekt och inkludera oavsett åsikter och inställning. Det handlar inte om att enbart att få bestämma. Vi vill här nedan beskriva hur vi ser på dessa begrepp som vi har valt att använda oss utav i vårt arbete, med hjälp utav tidigare forskning. Vi har med hjälp av dessa begrepp skrivit vårt analyskapitel. Vi har tagit hjälp av detta då det blir en tydligare bild av innebörden i begreppen och i vårt arbete. 3.1 Kompetenta barnet För att barnen på förskolan ska utvecklas behöver pedagogerna ge barnen förtroende, på så sätt utvecklas barnen mer och mer sin lek och i sina aktiviteter. Genom att pedagogerna säger ja istället för nej blir barnen inspirerade och utvecklas med detta (Arnér 2009:14). Daniel Stern menar att alla förmågor redan finns hos oss människor, det är dock de relationer och situationer som vi hamnar i som påverkar hur våra förmågor kommer att utvecklas (Ekelund 2011:126). Att se barnet som subjekt innebär att man ser barnet som kompetent. Att de är proffs på sin egen kunskap. Man uppmuntrar de till att vilja lära sig mer om det de är intresserade utav. Att de är medforskare och att de har nytta av varandra i ett gemensamt lärande (Johannesen & Sandvik 2008:26). 3.2 Inflytande och delaktighet Inflytande i förskolan handlar om att barnen ska ha en chans att påverka sin vardag. För att detta ska vara möjligt måste pedagogerna utveckla innehållet på förskolan och ha mer fokus på barnens idéer, initiativ och erfarenheter. Delaktighet skiljer sig från inflytande på så sätt att barnen har delaktighet, om de tar del av något som någon annan redan har bestämt (Arnér 2009:14). I Lpfö 98 (Skolverket 2010) står det att barn ska ha utrymme för att kunna utvecklas till självständiga individer som kan fatta och påverka olika beslut. Utvecklingsarbetet som Arnér (2009) skrev om visade att om barnen på förskolan tar initiativ till något som skulle störa ordningen och överraskar pedagogerna, så blir pedagogerna oroliga över situationen och detta i sin tur orsakar stress och kaos. Pedagogerna anser också att barnens initiativ kan störa den organisation som är uppbyggd av traditioner (Arnér 2009:44). 12

13 Planeringen och rutinerna på förskolan är så stark att barnen har väldigt små möjligheter att själva skapa utrymme för delaktighet och inflytande (Arnér 2009:51). Gunilla Dahlberg skriver att det krävs mycket utav pedagogerna när det gäller att jobba med de små barnens inflytande och delaktighet (Johannesen & Sandvik 2008:43). Som pedagog är det viktigt att våga släppa på kontrollen och låta barnen få styra vart vi är på väg. Men det krävs också en annans sorts mod av pedagogerna och det är att våga tro och stå på sig när det gäller något som man vill göra tillsammans med barnen. Det kan vara kollegor som kanske jobbat under många år och som kanske ifrågasätter barnens rätt till att få vara med och bestämma. Ekelund (2011) skriver att i observationer kan man se att det finns exempel på hur barns initiativ och nyfikenhet får backa för att pedagogerna har en annan uppfattning om vad det är som bör göras. Pedagogerna ser sig själva som de som leder förskolan och det praktiska inflytandet och delaktighet verkar inte vara viktig förutom när barnen leker eller när de ska äta och få välja bland de alternativ som finns (Ekelund 2011:148). 3.3 Demokrati Det är viktigt att förskolan uppfattas som lustfylld och inspirerande och inte som hindrande för barnens idéer (Arnér 2009:16). Grunden för demokrati läggs i förskolan, de ska utveckla insikter om vad begreppet kan innebära och det handlar om mer än att få bestämma om de vill dricka blå eller gul mjölk till maten (Arnér 2009:15). Svaleryd och Hjertson (2012) skriver i att det är viktigt att barns rättigheter omsätts i praktiken. Om detta ska lyckas så krävs det att pedagoger och barn har ett bra samspel sinsemellan. Man kan säga att där barnen har rättigheter har pedagogerna ett ansvar och skyldigheter (Svaleryd & Hjertson 2012:15). Barnen ska behandlas med respekt och detta i sin tur innebär att barnen behöver precis som pedagogerna komma till tals omkring de konflikter som uppstår (Arnér 2009:40). Men istället för att barnen lär sig att respektera sig själva såväl som andra så lär de sig att agera som de vuxna vill och säger, vilket inte är vad läroplanerna yrkar på Läroplanen (Skolverket 2010) anger att barnen på förskolan ska ha möjlighet till egna beslut, detta medför att förskolan måste till viss del präglas av ovisshet. Det tycks dock finnas en mening hos pedagogerna om att man aldrig riktigt vet vad som ska ske om barnen får ta egna initiativ och bestämma vad som ska ske i t.ex. en aktivitet(arnér 2009:53). Enligt Johannesen & Sandvik är tanken bakom delaktighet och inflytande att barnet redan är en fullvärdig medlem av det demokratiska samhället och att det ska få delta som det är. Idet ligger stora och många utmaningar men också stora möjligheter (Johannesen & Sandvik 2008:92). 13

14 3.4 Barns perspektiv Arnér skriver att under hennes samtal med sexåringar på en förskola berättar de om deras syn på pedagogerna (Arnér 2009:16). Barnen berättade många idéer om hur deras vardag hade kunnat vara mer lustfyllt bara de fick för fröken. Många av barnen berättade också att de ofta hindrades av regler, det var regler som berättade vad barnen inte fick göra och barnen ansåg inte heller att de kunde påverka dessa regler på något sätt. 3.5 Barnperspektiv Synen som många pedagoger har på barn har varit dominerande under lång tid (Arnér 2009:24). Synen bygger på ett utvecklingspsykologiskt betraktande av barnen där mognaden hos varje individ har varit utgångspunkten för pedagogens sätt att utföra sitt uppdrag För att pedagoger ska ge barn mer inflytande och delaktighet i förskolan behöver teorin uppmärksammas och göras mer medveten för att den ska kunna utvecklas i praktiken av pedagogerna (Arnér 2009:27). Pedagogerna på förskolorna behöver försöka se samvaron och händelser ur barnens perspektiv. På så sätt kan pedagogerna bygga ett bra samarbete i förskolan som är på barnens villkor (Ekelund 2011:118). Det är viktigt att man försöker se verkligheten ur barnens perspektiv och bemöta dem bejakande istället för tillrättavisande och fostrande. Att arbeta pedagogiskt utifrån barnens perspektiv och uppleva att det blir mer meningsfullt för både barn och pedagoger (Ekelund 2011:24). I utvecklingsarbetet som Arnér genomförde kom hon fram till att pedagogerna inte brukade fråga barnen om deras uppfattningar. För att kunna ta del av barnens tankar måste de tillfrågas och få möjlighet att reflektera (Arnér 2009:18). 3.6 Maktperspektiv Desto mer regler och schemastyrd förskolan är, desto mer skäller pedagogerna (Arnér 2009:39). Det handlar om ett för givet taget maktförhållande mellan pedagogerna och barnen, detta i sin tur är motsatsen till vad alla läroplaner föreskriver. Skällandet i sin tur uppstår ofta i lägen där barnen blir tvungna att avbryta deras lek för att pedagogerna har bestämt att det är lunch, eller dags för att gå ut (Ekelund, 2011:117). De omotiverade avbrotten är väldigt vanliga i barnens liv på förskolan idag. 14

15 Ehn och Löfgren menar att förskole pedagogerna är de som upprätthåller föreställningarna om hur dagarna i förskolan ska levas och pedagogerna fortsätter oftast tänka i samma banor dag efter dag. Ehn och Löfgren menar att sättet att tolka styr lärarnas handlande (Arnér 2009:51). Ekelund skriver att det finns exempel på att det är pedagogerna som bestämmer och förmedlar kunskaper till barnen är när pedagogerna ska berätta en saga och därefter frågar barnen vad bilderna föreställer, vilka färger där finns eller vilka figurer. Ekström menar att det påminner om en glosövning i skolan (Ekelund 2011:150). 3.7 Styrt inflytande Ett styrt inflytande handlar om att pedagogerna tar befälet över när barnen på förskolan har rätt till inflytande (Westlund 2011:91). Ett sådant sätt kan vara genom arbetsformerna, genom att ge barnen olika alternativ på vad som finns att göra får de på så sätt inflytande genom att bestämma, men pedagogerna har satt inflytandet inom vissa gränser. Det blir en kompromiss mellan barn och pedagog då barnet kan känna att de har fått vara med och bestämma medan pedagogen har styrt barnet i fråga i en viss riktning. Pedagoger på förskolorna kan handla på detta vis då de vill att barnen följer reglerna som finns på avdelningen och väljer aktiviteter därefter. Men styrningen kan man också se att det kan ske genom demokrati då det kan ske genom förslag och uppmuntran. 15

16 4. Metod 4.1 Metodval Vi har arbetat med den kvalitativa metoden, där har vi använt oss av individuella intervjuer, kvalitativa enkäter och observationer. Under de individuella intervjuerna ställde vi frågor till pedagogerna som gav de utrymme för svar med egna ord. Vi arbetade också med att ställa frågor så pedagogerna hade möjlighet till att ge egna exempel. Vi hade färdiga intervjufrågor till pedagogerna, på så vis hade vi något att utgå ifrån under vårt samtal. Vi jobbade utifrån kvalitativa enkäter, vilket innebär att våra frågor inte hade några slutna svar. Observationer valde vi också att ha med i vår undersökning då vi ville se hur barnen och pedagogerna jobbar med delaktighet och inflytande i vardagen. Vi ville också se hur pedagogerna tillmötesgick barnens önskningar i olika sammanhang Patel och Davidson (2011) skriver att man kan läsa att det är lämpligt att använda sig utav någon form av observation. Vi utgick ifrån ostrukturerade observationer vilket innebär att vi gjorde denna observation för att hämta in så mycket information som möjligt om problemområdet. Under observationer kan man se vad pedagogerna gör och inte bara vad de säger. Detta kan innebära en stor skillnad och kan antingen förstärka sanningshalten i pedagogernas svar eller tvärtom. Vi använde oss också av observationer för att vi ville se beteende i naturliga sammanhang och inte bara när en pedagog återberättar en händelse. 4.2 Urval Vi har valt att fördjupa oss på en förskola som är privatägd. Anledningen till att vi har valt just denna förskola är för där är en stor bredd på personalens ålder och yrkeserfarenheter. Vi anser att det kan vara bra att ha stor bredd på ålder och yrkeserfarenhet på pedagogerna, då de pedagoger som jobbat längre har stor yrkeserfarenhet medans de som inte har jobbat lika länge har ett färskare minne av vad som de lärdes ut på högskolan. De som har jobbat längre inom förskolan har kanske en annan syn på hur det ska jobbas med delaktighet och inflytande än vad de yngre pedagogerna har. Syftet med vår undersökning är inte att jämföra två förskolor och därmed räcker det med en. Vi vill också se hur de jobbas och ser på barnens delaktighet och inflytande på just den förskolan. 16

17 Vi kommer intervjua 3 pedagoger individuellt, för att se om de ser på problemet på olika sätt, även fast de jobbar på samma avdelning. På avdelningen vi har valt att fördjupa oss i finns ca 20 barn. Pedagogerna är i åldrarna år. De har jobbat i förskolan mellan 2-20 år. Deras utbildningar är förskolelärare och barnskötare. De pedagoger som vi kommer att intervjua är de som jobbar på den avdelning som vi har fördjupat oss i. Våra intervjufrågor som vi kommer att ställa till pedagogerna hittar du i bilaga 2. Det är tre pedagoger som kommer besvara frågorna. Alla är kvinnor, de är 40, 39 och 28 år gamla. En är utbildad förskolelärare, en har jobbat som barnskötare i 20 år och den tredje är barnskötare men går på vikariat. 4.3 Genomförande Det var samma pedagoger som intervjuades som sedan besvarade enkätfrågorna. Till intervjuerna satte vi ihop ett antal frågor, därefter intervjuade vi de tre pedagogerna. Enkäterna lämnade vi ut till personalen och meddelade dem om att de inte fick prata med varandra om vilka frågor där var, utan det skulle besvaras enskilt. Observationerna genomfördes en förmiddag och en eftermiddag på förskolan Observationer Vi valde att observera då Stukát (2005:48) menar att det kan vara lämpligt att använda sig av observation för att se vad människor gör och inte bara vad de säger, det kan stärka sanningshalten i det som de tidigare har berättats. Som tidigare nämnts observerade vi en förmiddag och en eftermiddag på förskolan. På förmiddagen var barnen ute och lekte tillsammans med två pedagoger och på eftermiddagen var de inne på förskolan och lekte tillsammans med tre pedagoger. Vårt första möte tillsammans med förskolan var på eftermiddagen. Vi placerade oss i varsitt rum för att kunna observera så stor yta som möjligt. Därefter antecknade vi vad som skedde mellan barnen och pedagogerna, vilka dialoger hade barn och pedagoger med varandra. Därefter var vi på förskolan en förmiddag, då var barnen ute och på samma sätt observerade vi situationerna som uppkom på förskolegården. 17

18 4.3.2 Intervjuer Intervjuerna genomfördes i pedagogernas personalrum på förskolan. Vi frågade om vi fick spela in intervjun och samtliga pedagoger gick med på detta, på så vis fick vi en större möjlighet att lägga fokus på själva intervjun istället för att anteckna Enkäter Vi valde att arbeta med kvalitativa enkäter, vilket innebar att pedagogerna inte hade några sluta svar på frågorna. Vi ansåg att enkäterna gav pedagogerna en chans till att själva analysera och fundera innan de besvarade våra frågor. Pedagogerna fick inte diskutera med varandra om vilka frågor som fanns på enkäterna då vi inte ville att pedagogernas svar skulle påverka varandra. Vi ville ha ut deras egna personliga uppfattningar av enkäterna. När vi samlat in all empiri, satte vi oss ner och sammanställde vårt resultat. Vi delade in vårt resultat i olika rubriker utifrån vad det handlade om, som inflytande, delaktighet etc. Detta för att tydligt kunna förenkla vårt arbete och se vad resultaten visade. 4.4 Forskningsetiska övervägande Innan vi begav oss ut på våra intervjuer informerade vi pedagogerna om deras uppgift i vårt projekt, detta för att pedagogerna som skulle intervjuas ska ha informerats om den aktuella forskningsuppgiftens syfte innan intervjuerna ägde rum (Patel & Davidson 2011:63). På så vis hade pedagogerna all information innan de gav sitt samtyckte till att medverka på intervjun. Vi informerade också pedagogerna om att de hade rätt att avbryta intervjun om de ville det. Detta för att pedagogerna har rätt att själva bestämma över sin medverkan (Patel & Davidson 2011:63). Om pedagogen i fråga beslutar sig för att avbryta intervjun innebär det inte att vi måste förstöra tidigare insamlat data från pedagogen, men om personen vill tas bort ur undersökningen ska vi ta hänsyn till det så långt som möjligt (vr forskningsetiska principer). Vi inhämtade samtycke från rektorn på förskolan, då undersökningen inte innefattar några privata frågor. En förutsättning för detta är att undersökningen görs på ordinarie arbetstid (vr forskningsetiska principer). De pedagoger som har ställt upp i vår undersökning ska antecknas i vårt examensarbete på ett sådant sätt så att de individer som läser detta arbete inte kan identifiera pedagogerna i fråga. Detta gäller särskilt de svar som uppfattas som moraliskt känsliga. De uppgifter som vi får in till vår undersökning får inte användas till andra syften som inte är vetenskapliga (vr forskningsetiska principer). 18

19 Vi har också informerat pedagogerna om att de kan få veta var resultaten kommer att publiceras och att de kan få en sammanfattning av vår undersökning. 5. Resultat och analys 5.1 Den otillgängliga sångpåsen. Under vår första observation som ägde rum under eftermiddagen fick vi ta del av en sångstund. De som deltog var tre flickor och två pojkar i 3-årsåldern samt en pedagog. Aktiviteten startade med att pedagogen frågade den ena flickan: Pedagog: - Vill du ta en sångpåse? Flickan: - Ja. Pedagog: - Då får du städa undan leksakerna först, annars kanske du går hem och då får vi andra kanske städa efter dig. Pedagogen tar fram sångpåsen som hänger högt uppe på väggen och sätter sig på golvet med barnen. Sångpåsen innehåller en sång samt rekvisita till sången. Pedagogen håller fram en sak som hon tagit från sångpåsen och frågar barnen - Vet ni vad detta är? - Barnen: GULDPENGAR!! - Pedagogen: Kan ni räkna hur många guldpengar här är? - Barnen: 1,2,3,4, 5, 6, 7 - Pedagogen: är där varsin guldpeng till oss alla? - Barnen: Ja Pedagogen och barnen sjunger sången tillsammans. Därefter hänger pedagogen upp sångpåsen på väggen igen. Barnen ställer sig då på leksaksspisen som står under sångpåsarna för att ta ner dem igen, de kan dock inte nå påsarna då de hänger så pass högt upp att det är pedagogerna som är tvungna att ta ner dem. 19

20 Vi frågade pedagogerna efter observationen varför de hänger sångpåsarna på ett avstånd så barnen inte kan nå dem, anledningen till detta var för att rekvisitan till låtarna inte skulle försvinna. Vi tolkar detta som att det är ett Problem att barnens nyfikenhet hämmas då de endast får använda sångpåsarna under pedagogernas samtycke. Barnen i denna situation hade ingen makt över sångpåsarna utan allt låg i vad pedagogerna ansåg att de skulle göra. Barnen kände sig inte färdiga med sångpåsen när de ställde sig på leksakspisen för att ta ner den igen, men då pedagogen ansåg att de var färdiga så fick barnen inte använda sig av sångpåsen längre. Arnèr (2006:11) skriver att barn ofta beskriver att de inte kan påverka sin situation på förskolorna och detta går emot barnens rättigheter vad det gäller deras rätt till delaktighet och inflytande. Då denna situation endast tillåter delaktighet och inflytande när pedagogen anser att det är lämpligt. Vi kunde här se att barnen till slut befann sig i att de inte fick ha påsen och att det var pedagogen som styrde situationen genom att hon ställde frågor som hon tyckte var relevanta. Under våra intervjuer så frågade vi pedagogerna vad delaktighet innebar för deras förskola. Då svarade den ena pedagogen. Inte så stor del när de är små. Visst får de bestämma vissa saker och vara med, men de känns lite små. Denna grupp vi har nu är väldigt rörig, mycket konflikter så vi får styra det rätt så mycket tyvärr. Genom denna åsikt begränsas barnen av att pedagogerna anser att barnen är utav för låg ålder för att få bestämma. Samuelsson och Sheridan (2006) menar att då barn inte alltid kan få vara med och bestämma. Barnens inflytande och delaktighet ska baseras på deras ålder och ju större de är desto mer inflytande ska de ha. Medan barnen i 5 års ålder som var med i Elisabeth Arnérs undersökning menar att de inte ser någon möjlighet till att kunna påverka. Det är pedagogerna som bestämmer och barnen lär sig vad de får och inte får göra (Arnér, Tellgren, 2006:89). Här kan vi se att inflytande och delaktighet inte har ökat med barnens ålder, som pedagogen och Samuelsson och Sheridan påstår. I Lpfö 98 (Skolverket, 2010:14) står det att grunden för aktiviteterna bör ligga i barnens behov och intresse. Genom vår observation kan man se att det är pedagogen som styr och är överhuvudet i situationen, 20

21 istället för att utgå ifrån barnens frågor och intresse utgick pedagogen ifrån sina egna frågor om sångpåsen. En stund efter denna händelse skulle pedagogen gå in i förrådet som låg precis bredvid där jag befann mig. Jag fick flytta mig litegrann och såg en stor STOPP skylt på dörren. När pedagogen öppnade upp dörren skymtade jag en massa leksaker inne i förrådet, det gjorde en flicka i 3 års åldern också. Flicka: - Jag vill ha spiderman Pedagog: - Nej, den gick i sönder förra veckan. Flickan reste sig upp för att gå in i rummet och hämta spiderman gubben. Pedagog: - Nej, ni springer inte in där. Vad står där? Flicka: - STOPP Pedagog: - Då stannar ni här så går jag in och tar sakerna. Efter denna incident insåg vi att där fanns i princip inga leksaker på avdelningen som barnen kunde leka med eller utvecklas genom. De leksaker som fanns framme stod på ett sådant avstånd så barnen kunde inte få tag på dem. Pedagogerna låste in leksakerna och precis som med sångpåsen togs det fram när pedagogerna tyckte att det var läge. Pedagogerna fick frågan när de anser att barnen har inflytande. Alla pedagogerna svarade att barnen har inflytande i den fria leken. De ansåg också att vissa situationer var svåra som maten då den är färdig en viss tid och då får man gå in och avbryta deras lek, samma sak när de är en vila. Alla barn vill inte vila men då föräldrarna har sagt att de ska så lyssnar inte pedagogerna på barnen, utan utgår ifrån vad föräldrarna har sagt. Enligt våra tolkningar så har barnen på denna förskola ett styrande inflytande. Det är alltså pedagogerna som bestämmer hur, var och när barnen ska få ha inflytande. Frågan är om barnen verkligen kan ha ett inflytande då det är pedagogerna som bestämmer vad, när och hur länge barnen får leka med leksakerna. Har barnen verkligen en möjlighet att utgå ifrån sina intressen när de i princip inte har något material att utgå ifrån. Pedagogerna svarade att barnen har ett inflytande i den fria leken, Elisabeth Arnér skriver att ibland får barnen ta ansvar, men 21

22 det är som regel i lägen där det inte har någon större innebörd för de vuxna (Arnér, Tellgren 2006:15). Den fria leken planeras inte av pedagogerna, därmed har det förmodligen ingen större innebörd för pedagogerna att bestämma i den aktiviteten. Under våra enkäter frågade vi pedagogerna i vilka situationer det märks att barnen har inflytande och delaktighet. En av pedagogerna svarade på följande sätt Dagligen i olika situationer, de lär sig av varandra. Mycket om barnen skulle vara oense så är de duktiga på att rätta varandra och säga vad man får och inte får tack vare att de lyssnar och tar till sig av tidigare situationer. Här ser vi tillsammans med incidenten med STOPP skylten och leksakerna på långt avstånd att barnen är begränsade utifrån vad pedagogerna anser att de får göra. Barnen rättar varandra utifrån regler som pedagogerna har bestämt. 5.2 Den balanserande elefanten med flera språk. En av pedagogerna sitter i soffan, då kommer en utländsk pojke som endast befunnit sig i Sverige ett fåtal månader fram till pedagogen och visar upp ett gosedjur i form av en elefant med stora öron. Då säger pedagogen - En elefant. Pojken: - Elefant Pedagogen pekar och berättar vad de olika delarna på elefanten heter, svans, ben, öra etc. Pojken ler och verkar tycka att det är roligt då han försöker härma pedagogen när hon pratar om elefanten. Efter en stund kommer hans tvillingbror samt fyra andra barn fram som blivit nyfikna på vad det är som sker. Alla barnen är nu med och säger efter pedagogen ett ben, en arm, ett öga osv. Därefter frågar pedagogen om de ska sjunga en låt, barnen kommer själva underfund med att de vill sjunga den balanserande elefanten. Elisabeth Arnér skriver i barns inflytande i förskolan, en fråga om demokrati(2009:14). 22

23 Barn söker, precis som vi vuxna, meningsfulla handlingar som lärarna har möjlighet att tillåta eller inte tillåta? Får barn ett bejakande från lärare blir de inspirerade och växer med det förtroende de får. Ju öppnare lärare är för att visa barn respekt och intressera sig för deras initiativ, desto mer utvecklar barnen sin lek och sina aktiviteter. Här ser vi tydligt att pedagogen går efter barnens intresse och lusten till att lära sig det nya språket. Samt att det avslutas med en gemensam sång, som de nyfikna barnen önskat att de ska sjunga. I Elisabeth Arnèr och Solveig Sollerman undersökning om barns delaktighet och inflytande i förskolan ska man betrakta barnen som kompetenta och som vägvisare i förskolan. Det är just detta som vi upplever sker i denna situation mellan pedagogen och barnen. Vi kan även se i denna situation att pedagogen inte utövar någon makt över barnen, utan de har ett samspel på lika nivå, då pedagogen utgår utifrån barnens intresse. Vår tolkning är att barnen verkar mer intresserade av denna aktivitet, då den inte är planerad utan den utvecklas med tiden i ett samspel mellan pedagog och barnen. Detta var ingen planerad aktivitet men utifrån en så enkel sak som ett gosedjur fick barnen öva på sitt tal. Under våra intervjuer ställde vi frågan: Hur jobbar du för att barnen ska känna sig delaktiga? Samma pedagog som var med under denna observation besvarade frågan på detta sätt: Helt enkelt känna av, lyssna och observera. Vår grupp är i åldern 2-3 år och det är inte alla som har talet. Det är oftast också samma barn som inte vill vara med när vi har aktiviteter. De behöver inte vara med, men att de i alla fall sitter med gör att de blir lockade och till slut vill de delta. Det är viktigt att man inte tvingar men att de inte ska gå iväg för de blir oftast nyfikna till slut ändå. I denna situation med elefanten följde pedagogen med i vad som skedde och förlitade sig på vad barnen var intresserade av och ville lära sig mer av. Barnen visade ett intresse av att lära sig om elefanten och vad de olika delarna hette. Pedagogen spann vidare på detta och precis som pedagogen svarar på intervjufrågan att intresset väcks genom att se vad de andra barnen gör är detta ett exempel på att det sker. Denna situation startade endast genom att pojken gick fram till pedagogen och frågade om 23

24 elefanten och med barnens initiativ utvecklades detta till en aktivitet med sång där fler barn var inblandade. Vi delade ut enkäter till pedagogerna på förskolan också, en av frågorna som vi ställde var fall det går att uppmuntra barns initiativ mer än vad de gör idag. Samtliga pedagoger som besvarade denna fråga ansåg att de kunde absolut uppmuntra barns initiativ mer. Detta kunde de göra genom att lyssna mer aktivt än vad de gör idag, att fråga barnen mer, peppa dem mer. Helt enkelt att prata med dem mer, lyssna och intressera sig. Vår tolkning av detta svar var att pedagogerna är medvetna om problemet, de vet om att de behöver lyssna mer på barnen, försöka utgå mer ifrån deras intresse och låta dem ha mer inflytande i verksamheten. Barnen som var med i Arnérs undersökning gav ofta skäl till varför de inte fick bestämma och anledningen var att de vuxna ofta vet och kan mer än barnen (Arnér & Tellgren 2006:86). Utifrån vår undersökning på denna förskola var det precis det som skedde. De vuxna var vuxna och barn var barn, barnen är inte stora nog för att kunna bestämma. Därmed såg vi pojken som lyste upp när han fick pedagogens hela uppmärksamhet, han togs på allvar och det han ville förmedla togs på allvar. Han ville lära sig mer om elefanten och han fick den hjälp han behövde för att kunna lära sig mer om elefanten. Under intervjuerna undrade vi i vilka situationer pedagogerna ansåg att barnen har delaktighet. Förskoleläraren svarade på följande sätt. Inte i några speciella situationer, det finns de barnen som inte vill vara med aktivt, men kanske är med och sitter och tittar, men är ändå delaktiga. Vi har några barn som är blyga och inte varit med, men i huvudet har de varit med då de har kunnat återberätta vad vi har gjort. Så delaktiga är de nästan alltid även fast de kanske inte är med aktivt. Vår tolkning av detta är att här ser pedagogen på delaktighet på ett annat sätt än vad vi förväntat oss. Denna pedagog anser att barnen kan vara delaktiga även om pedagogerna och barnen inte ser det. En annan fråga som pedagogerna fick, var ifall de alltid tillmötesgår barnens rätt till delaktighet. Två av pedagogerna ansåg att de i princip alltid tillmötesgår det, den tredje pedagogen sa att de tvingar ingen, men om de leker en lek och där är barn som inte vill vara med så brukar de till slut vara med ändå, de försöker pusha barnen, men absolut inte tvinga dem. I aktiviteten med elefanten behövde de inte ens pusha barnen till att vara med, de såg hur intresserad 24

25 pojken blev och därmed ville de också vara med och leka. Om barnen är intresserade kanske det inte behövs något pushande. Det handlar om att väcka intresset och är de inte intresserade av just den aktiviteten då är det kanske inte så viktigt att de är med. 5.3 Att äta eller inte äta. Vi ställde denna fråga till samtliga pedagoger som vi intervjuat: I vilka situationer tror du att barnen har inflytande? En av pedagogerna svarade så här: I alla situationer, till viss del när de äter får de bestämma om de tar upp och vad de inte äter, till viss del i alla situationer har barnet inflytande sedan får man själv styra om. Skulle de bestämt allt skulle det nog varit lite kaos, men i alla situationer har de ett inflytande En pedagog, tre pojkar och två flickor sitter vid matbordet och äter lunch. Allt eftersom barnen är färdiga får de gå ifrån bordet för att gå och vila. Efter en stund är det bara pedagogen och en flicka kvar vid bordet. Pedagogen säger åt flickan att äta upp. Flicka: - Jag vill inte Pedagogen: - Jo, ät upp nu, se får du gå ifrån. Flickan: - Men jag tycker inte om broccolin Pedagogen: - Du SKA äta upp, det man tar upp på tallriken ska man äta upp. Flickan: - Men, det var inte jag som la upp maten. Pedagogen: - Man ska smaka utav allt, ät nu. Därefter går pedagogen iväg och flickan sitter kvar ensam. När pedagogen kommer tillbaka har flickan ätit upp och pedagogen berömmer henne för att hon har tömt sin tallrik. Vår tolkning av detta är att här ses inte barnet som kompetent och barnets rätt till självbestämmande hämmas. Flickan talar om att hon inte vill ha mer, men pedagogen trycker på och tvingar henne till att äta upp. Pedagogen utövar sin makt över barnet istället för att försöka träffas på samma nivå. Det är de vuxna som bestämmer och de bestämmer mycket. 25

26 Detta gör att barnen tar för givet att det är på det viset och ifrågasätter inte det (Arnér, Tellgren 2006:15). Det viktigaste är kanske inte i denna situation att flickan ska tömma tallriken utan ge barnet en möjlighet till att själv bestämma om de är mätt eller inte. Det kan vara så att hon inte gillar broccolin. Som pedagog kanske det hade räckt att sagt till flickan att säga ifrån att hon inte vill ha så mycket mat på tallriken. Man kan bara gå till sig själv som vuxen och se hur det hade känts om någon tvingat en att äta upp även fast man är mätt. En av våra frågor som pedagogerna fick svara på enkäten var vad det betyder att låta barnen få komma till tals och göra sin röst hörd. Pedagogerna ansåg att de ska lyssna på barnen och se till så att deras önskemål uppfylls, men i denna situation med lunchen fick inte flickan göra sin röst hörd och hennes önskemål om att slippa äta broccolin var det ingen som lyssnade på. Ibland kanske man får ta ett steg tillbaka som pedagog och verkligen fundera vad det är som är viktigt. Enligt vår tolkning från intervjuerna, enkäterna och observationerna så vet inte pedagogerna riktigt hur ofta och hur mycket inflytande de kan ge barnen på förskolan per dag. Det räcker med något så enkelt som att själv få bestämma om de vill äta upp eller inte. Enligt Pramling Samuelsson (2006) så är det när barnens egna åsikter respekteras och de själva får vara med och tillåts att vara inflytelserika och ansvarstagande som de utvecklar sin förmåga att kunna handla efter demokratiska grundregler. Pramling (2006) säger också att det kan vara ett av de första demokratiska beslut ett litet barn är med om kan handla om vilken frukt de vill ha, eller om de vill äta upp eller inte. Pedagogerna som deltog i vår intervju förklarade att barnen på förskolan inte har många chanser till inflytande då de är så små, utan de har mest inflytande i den fria leken. Varför inte ge dem inflytande att själva bestämma hur mycket de vill äta och vad de vill äta. Sommer beskriver begreppen demokratisering som att de sker i situationer mellan barn och vuxna i samspel. Det viktiga är att visa respekt för varandras åsikter och synpunkter. Det kan öppna upp för möjligheter till medbestämmande (Sommer, 2005:167). Det är viktigt att man som pedagog är lyhörd för barns olika behov och att de har olika viljor. Varje barn har ett behov av att bli respekterade och att bli tillgodosedda detta. Det är förskolans ansvar att tillämpa ett demokratiskt arbetssätt enligt läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2011: 2.1 Normer och värden). Denna pedagog har ett synsätt på barn där det är okej att göra såhär, det handlar om hur de vuxna ser på barnen (Johansson, 2003). 26

27 I denna situation ser den vuxna sig själv som makthavande och barnet som barn, istället för att försöka bemöta barnet som en medmänniska. Det är inte bara under matstunderna som ett nekande av inflytande sker mellan pedagog och barn. Vi ställde frågan hur bemöter du barnens rätt till inflytande och delaktighet? En av pedagogerna svarade: barnen vill ofta så himla mycket och ibland måste man säga nej och det är inte alltid rätt men det funkar inte alltid i praktiken vissa saker som man ska göra som står, som nu ska vi göra det och då funkar det inte, för antingen är det för stökigt, för stimmigt eller så slåss de. Eller så har vi velat göra någonting men så funkar det inte för det är kaos och då får jag bestämma att detta inte funkar, då är det inte deras inflytande men så är det ju. Under våra observationer såg vi att det var mycket tillrättavisande av pedagogerna. Om barnen pratade för mycket bad pedagogerna om tystnad, om de var för livliga försökte pedagogerna dämpa ner detta. Det handlade ofta om att det skulle vara så lugnt som möjligt. Barnen fick vara utomhus på förmiddagarna och vi fick möjligheten att observera under tiden de var utomhus. När vi kom till förskolan var det 11 barn ute och 2 pedagoger, alla barn höll på i sandlådan. Så småningom blev de trötta på det och då ville en använda cyklarna, genom detta försökte pedagogerna få så många av barnen som möjligt till att använda cyklarna. Därefter ville ett barn använda kritor och måla på asfalten med, då sa pedagogerna till barnen att ställa in cyklarna så alla skulle rita med kritor. Vi fick intrycket av att pedagogerna på förskolan ville att barnen skulle hålla på med samma saker, på så vis blev det så lugnt som möjligt under aktiviteterna. Vår tolkning av detta är att så fort pedagogerna anser att det blir för stökigt eller för stimmigt utövar de sin makt som vuxna och sätter stopp för barnens aktiviteter. Men förutsättningarna för att barn ska kunna utveckla ett meningsfullt liv i förskolan är att de är både högljudda och aktiva. När pedagogerna tycker att de håller på att tappa kontrollen är det lätt att de tar till sin rätt som vuxen. Vuxna skulle nog vinna på att se det ur barnens synvinkel och önskningar mer än vad de gör idag (Arnér, Tellgren 2006:72). Det är kanske inte så viktigt att det alltid ska vara tyst, ibland kan det vara bra för både barn och vuxna att det är stimmigt, att barnen får 27