Elevvårdsteam Ur ett vägledarperspektiv

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen Individ Och Samhälle Examensarbete 10 poäng Elevvårdsteam Ur ett vägledarperspektiv Pupils support group From guidance counsellor perspective Per Halldin Studie- och yrkesvägledarexamen 120 poäng Vårterminen 2006 Examinator: Kjell Mårtensson Handledare: Nils Andersson

2 Sammanfattning Med detta arbete har jag velat belysa hur studie- och yrkesvägledare på grundskolenivå upplever sitt deltagande i elevvårdsteam. I intervjuer gjorda av Skolverket har det visat sig att studie- och yrkesvägledare ofta har en rad olika åtaganden som inte rör vägledning. Ett av dessa åtaganden är att delta i skolans elevvårdsteam. Ett elevvårdsteam på grundskolenivå kan bestå av kurator, skolsköterska och studie- och yrkesvägledare samt någon från skolledning, men sammansättningen kan variera från skola till skola. För att kunna ha en samlad kunskap om eleverna i skolan och deras behov av särskilda insatser, har elevvårdsteamet regelbundna elevvårdsmöten. Med detta som bakgrund har jag velat ta reda på hur studie- och yrkesvägledarna ser på sin yrkesroll i elevvårdsteam, samt om studie- och yrkesvägledarna upplever att de har kompetens för att delta i elevvårdsteam? Undersökningen har gjorts via intervjuer med åtta stycken studie- och yrkesvägledare, samtliga verksamma på grundskolor i Malmö stad, och de ingår i någon form av elevvårdsteam. Det jag fann var att delta i elevvårdsteam var en naturlig och självklar uppgift för vägledarna, samtidigt som de upplevde att ett deltagande bidrog till bättre vägledning. Vid vägledningssamtal upplevde vägledarna att de hade mer att komma med, då de hade en bättre kännedom om eleverna. Vägledarna deltog i teamet främst som studie- och yrkesvägledare, där de utöver vägledarkompetensen också fungerade som ett bollplank för övriga deltagare, genom att t.ex. bidra med annorlunda bilder av elever. Eftersom de deltog främst som studie- och yrkesvägledare upplevde dessa vägledare att de inte saknade kompetens för att delta i elevvårdsteam. Tanken med elevvårdsteam är att komplettera varandra, därför är man heller inte tvungen att kunna allt, menade flera vägledare. Nyckelord: Elevvårdsteam, Elevvård, Studie- och yrkesvägledare

3 Innehållsförteckning 1 Syfte s. 4 Frågeställningar s. 4 2 Bakgrund s. 5 Elevvård och elevvårdsteam- vad är det? s. 5 Vägledningscentrum s. 8 Begreppsdefinition s. 10 Organisation s. 10 Forskningsläget s. 12 Avgränsningar s Teoretiska perspektiv s. 16 Uni- och multiprofessionalism s. 16 Differentierad och integrerad arbetsorganisation s Metod s Redovisning av intervjuer s. 22 Roll i elevvårdsteam s. 22 Rollkonflikt s. 24 För- och nackdelar med elevvårdsteam s. 24 Pedagog vs. elevvårdsstödjande s. 26 Utbildning/Fortbildning s. 27 Framtid s Analys och diskussion s. 30 Sammanfattande analys s. 30 Diskussion s Referensförteckning s. 35 Bilaga s. 37

4 1 Syfte Syftet med mitt arbete är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare på grundskolenivå upplever sin yrkesroll och arbetsuppgift i elevvårdsteam. Att delta i elevvårdsteam och elevvårdstödjande uppgifter är en av de kringuppgifter som många studie- och yrkesvägledare har. Dessa uppgifter nämnts endast på några rader i kurslitteraturen på studie- och yrkesvägledarprogrammet. Det tycker jag är anmärkningsvärt, eftersom elevvård och elevvårdsteam ändå är en så viktig del i skolans verksamhet. Dessutom kan man läsa i den statliga utredningen Karriärvägledning.se.nu att studie- och yrkesvägledare inte har någon självklar plats i elevvårdsteamet, 1 vilket står i motsats till många platsannonser där det uttrycks att studie- och yrkesvägledaren även ska delta i elevvårdsteam. Detta gjorde att mitt intresse väcktes och många frågeställningar dök upp som t.ex. vilken roll intar studie- och yrkesvägledaren i elevvårdsteamet och hur kan studie- och yrkesvägledaren bidra till elevvårdstödjande uppgifter? Är elevvårdsteam någonting som studie- och yrkesvägledaren ska vara delaktig i eller ska studie och yrkesvägledaren enbart hålla sig till studie- och yrkesvägledning? Detta gör att jag anser att det är relevant att ta reda på hur studie- och yrkesvägledarna upplever sin yrkesroll och arbetsuppgift i elevvårdsteam. En studie- och yrkesvägledarens uppgift är att informera och vägleda elever inför fortsatt utbildning och yrkesinriktning 2. Utöver denna uppgift har många studie- och yrkesvägledare kringuppgifter, t.ex. kan de jobba med elevvård, anskaffning av praoplatser eller sköta andra administrativa sysslor, såsom schemaläggning. Min förhoppning är att med detta arbete kunna synliggöra en del - studie- och yrkesvägledarens yrkesroll och arbetsuppgift i elevvårdsteam av det anonyma arbete som många studie- och yrkesvägledare ägnar sig åt. Frågeställningar Hur ser studie- och yrkesvägledaren på sin yrkesroll i elevvårdsteam? Upplever studie- och yrkesvägledare att de har kompetens för att delta i elevvårdsteam? 1 SOU 2001:45, Karriärvägledning.se.nu Stockholm: Graphium/Norstedts AB 2001 s Lärarförbundet, Lärarens handbok, Lpo 94 Solna: Tryckindustri Information 2002 s

5 2 Bakgrund Elevvård och elevvårdsteam vad är det? Begreppet elevvård användes första gången 1957 i betänkandet Grundskolan där man beskrev de elevvårdande uppgifterna som en god omvårdnad om eleven. Elevvård är idag ett begrepp med flera betydelser. I vid mening är elevvård de insatser som lärare och andra i skolan gör för att eleverna skall må bra och samtidigt är det en benämning för de särskilda yrkeskategorierna skolkurator och skolpsykolog samt skolhälsovården. Med elevvård i mer avgränsad mening menas skolans arbete att förebygga uppkomst av skolsvårigheter och andra personliga problem för den enskilda eleven och de särskilda åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med svårigheter som ändå uppstår. 3 I läroplanen (Lpo94) beskrivs rektorns ansvar gällande elevvårdsverksamheten; ett särskilt ansvar för att undervisningen och elevvårdsverksamheten utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver. 4 För att kunna leva upp till det ansvar som anges i Lpo 94 har rektorn ett elevvårdsteam till sin hjälp. Ett elevvårdsteam på grundskolenivå kan bestå av kurator, skolsköterska och studie- och yrkesvägledare samt någon från skolledning, och då oftast av biträdande rektor, men sammansättningen kan variera från skola till skola. För att kunna ha en samlad kunskap om eleverna i skolan och deras behov av särskilda insatser, har elevvårdsteamet regelbundna elevvårdsmöten. Syftet med dessa möten är att ge teamets deltagare en bild av det pågående elevvårdsarbetet på skolan, diskutera generella iakttagelser samt gå igenom aktuella ärenden. Elevvårdsteamet ska även ha överblick och kunskap om olika resursbehov, samtidigt som teamet ska arbeta med förebyggande och övergripande frågor kring elevvård. 5 Detta kan ske i form av t.ex. konsultation, då lärare behöver ett bollplank och stöd i att förstå enskilda elever och en annan form kan vara handledning till personalen i det dagliga pedagogiska och elevvårdande 3 Proposition 2001/02:14, Hälsa, lärande och trygghet s Lärarens handbok, Lpo 94 s SOU 2000:19, Från dubbla spår till elevhälsa- i en skola som främjar lust att lära, hälsa och utveckling, Stockholm: Norstedts 2000 s

6 arbetet. 6 En viktig uppgift för elevvårdsteamet är att arbeta för att ett medvetet elevvårdstänkande finns hos alla som arbetar i skolan. Elevvård är inget som några få personer i skolan ska arbeta med utan elevvården berör hela skolans personal. Den största delen av det elevvårdande arbetet är förebyggande och i detta deltar all skolpersonal. Läraren brukar framhållas som den viktigaste elevvårdaren. Den särskilda elevvårdspersonalen skall komplettera och stötta lärare och övrig skolpersonal. Behovet av kvalificerad handledning uttalas allt oftare. Elevvårdsteamet skall besitta kvalificerad kunskap om barns och ungdomars psykiska, sociala och biologiska utveckling, om mellanmänskliga relationer och samspelet i en grupp och en organisation, om samhällsfaktorers inflytande och samhällets olika stödorgan, samt inte minst viktigt om den pedagogiska vardagen i skolan. 7 I juli 1998 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att kartlägga elevvårdens och skolhälsovårdens verksamhet, vilket mynnade ut i utredningen Från dubbla spår till elevhälsa. I denna utredning läggs förslaget att de verksamheter som tidigare kallades elevvård och skolhälsovård i skolan bör benämnas Elevhälsa. Inom Elevhälsan ska det finnas högskoleutbildade yrkesgrupper med följande kompetenser: social, psykologisk, medicinsk, omvårdnads, specialpedagogisk och studie- och yrkesvägledande. 8 Till skillnad från utredningen Från dubbla spår till elevhälsa anser regeringen att den studievägledande kompetensen inte självklart bör ingå i elevhälsan. Regeringen menar dock att det är rimligt att utgå från att de övriga kompetenserna i elevhälsan har ett nära samarbete med personal som inte direkt tillhör elevhälsan, men vars arbete gränsar till detta område. Sådan personal kan t.ex. vara talpedagog, fritidspedagog, och studie- och yrkesvägledare. 9 Även i utredningen Karriärvägledning.se.nu påpekas det att elevvårdsarbetet ofta kräver insatser och delaktighet 6 SOU 1998:31, Det gäller livet- stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem Stockholm: Nordstedts s SOU 1998:31, Det gäller livet s SOU 2000:19, Från dubbla spår till elevhälsa s Proposition 2001/02:14, Hälsa, lärande och trygghet s

7 från all skolans personal, men att studie- och yrkesvägledaren lika lite som läraren utgör någon obligatorisk del av det elevvårdande teamet. 10 Föreningen för studie- och yrkesvägledare säger i sitt remissvar angående elevvårdsutredningen att studie- och yrkesvägledning i stor utsträckning är en pedagogisk kompetens och att ett av huvudsyftena med verksamheten är att stödja elevens lärande beträffande valprocesser, arbetsliv och utbildning och därför ska studie- och yrkesvägledning inte ingå i begreppet Elevhälsan, enligt remissvaret. Att räkna studie- och yrkesvägledare till Elevhälsan fördunklar snarare än tydliggör studie- och yrkesvägledningens karaktär. Det är rimligare att se studie- och yrkesvägledare som pedagogisk personal som närmast i samarbete med mentorer och andra lärare mer direkt stöder elevens lärande vad gäller den egna framtidsplaneringen. Studie- och yrkesvägledare ska liksom lärarna vad gäller elevens välbefinnande samarbeta med Elevhälsans personalgrupper. 11 Den icke-medicinska elevvården har i jämförelse med skolhälsovården en otydligare förankring i lagar och förordningar. Bestämmelser om skolhälsovård återfinns i kapitel 14 i skollagen, medan den icke-medicinska elevvården saknar lagstöd. Även om den ickemedicinska elevvårdens uppgifter inte har reglerats, föreskrivs det dock i förordningar för samtliga skolformer att det skall finnas en elevvårdskonferens för behandling av elevvårdsfrågor. Elevvårdskonferensens sammansättning och befogenheter för grundskolan är reglerade i Grundskoleförordningens tredje kapitel och enligt denna skall som ledamöter ingå rektor, berörd klassföreståndare och företrädare för elevvården. På elevvårdskonferensen fattar rektorn formella beslut om vilka insatser som skall genomföras. Exempel på dessa insatser kan vara stödundervisning, placering i särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång. Insatserna bygger på förslag från elevvårdsteamet som de diskuterat fram med elev och föräldrar, eller så kan elevvårdskonferensen vara ett problemlösningsmöte mellan rektor, lärare, elevvårdare, elev och föräldrar. Vid intervjuer, gjorda av elevvårdsutredningen, framkom det att skolorna arbetade olika med elevvårdskonferensen. En del skolor har elevvårdskonferens på det sätt som regleras i författningen (med rektor som ordförande + 10 SOU 2001:45, Karriärvägledning.se.nu s Elevvårdsutredningen, Remissvar från Föreningen för studie- och yrkesvägledare för studie- och yrkesvägledare min kursiv. 7

8 beslutsprotokoll) och bara vid behov, medan andra skolor har regelbundna konferenser. Andra benämner den tid som elevvårdsteamet träffas för elevvårdskonferens. På vissa skolor deltar hela elevvårdsteamet i varje elevvårdskonferens. På andra skolor deltar bara de berörda, d.v.s. de som för tillfället arbetar med aktuelle eleven. 12 Då den icke-medicinska elevvården endast regleras genom elevvårdskonferensen saknas det en utförlig beskrivning av den icke-medicinska elevvårdspersonalens insatser. Bristen på tydlig beskrivning av verksamheten kan bidra till minskade anslag, till t.ex. kompetensutveckling och fortbildning. Föreningen för studie- och yrkesvägledare tycker i sitt remissvar att den ökande andelen kända elever med behov av specialpedagogiska insatser för elevens lärande menar vi att behovet av fortbildning för studie- och yrkesvägledare ökar, inte minst vad gäller specialpedagogisk kompetens för att möta nya behov i vägledningen. 13 Vägledningscentrum Här nedan redogör jag för vägledningscentrum. Anledningen till detta är att vägledningscentrum diskuterades vid intervjuerna inför denna studie. I intervjuer gjorda av Skolverket framgår det att det har stor betydelse var någonstans vägledarna har sin tillhörighet. En del vägledare har sin tillhörighet på en skola där de förutom sitt vägledaruppdrag också deltar i elevvårdsteamet, men i stor utsträckning även i arbetslagen. 14 Andra har sin hemvist centralt i kommunen tillsammans med andra vägledare och reser runt till flera skolor. Enligt intervjuerna finns det för- och nackdelar med alla alternativen. Att vara stationerad på en skola har fördelen att man som vägledare alltid finns på plats, känner sina kollegor och eleverna. Till nackdelarna hör att vägledaren ofta får syssla med annat än vägledning, som t.ex. schemaläggning. Fördelarna med att vara centralt placerad är t.ex. en tydlig definition av vägledaruppgiften, en stärkt yrkesroll och möjligheten att regelbundet träffa andra vägledare. 15 Nackdelarna är bl.a. att dessa aldrig riktigt lär känna eleverna och personalen på skolan. En annan nackdel som uttrycktes är att vägledarna inte längre satt med på alla elevvårdsteamets möten utan endast kallades när de behövdes, vilket 12 SOU 2000:19, Från dubbla spår till elevhälsa s Elevvårdsutredningen, Remissvar från Föreningen för studie- och yrkesvägledare för studie- och yrkesvägledare. 14 Annica Thomas, 2005, Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet, s Annica Thomas, Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet, s

9 upplevs som svårt av både lärare och rektorer. Lärarna menar att vägledarna inte får komma in för sent när en elev behöver stöd i studier och val. 16 Under 2005 initierade Utbildningsnämnden en utredning av studie- och yrkesorientering i Malmö stad. Bakgrunden till utredningen var att utbildningsförvaltningen skulle göra en översyn av vägledningen inom vuxenutbildningen. Ett utomstående konsultföretag, Ramböll Management fick i uppdrag att göra själva utredningen. Utifrån resultaten från utredningen förordade Ramböll Management tre olika alternativ på organisation för studie- och yrkesvägledare som bör ge upphov till bl.a. ändamålsenligt nyttjande av resurser för vägledning, ökade förutsättningar för oberoende, objektivitet och neutralitet och förutsättningar för samverkan. 17 Alternativ A bygger på att det skapas en gemensam plattform för studie- och yrkesvägledare i form av ett Vägledningscentrum. Denna plattform skulle innefatta vägledare vid grundskolor, gymnasieskolor, kommunal vuxenutbildning, samt Infotek och Valideringscentrum. Studie- och yrkesvägledare på grundskole- och gymnasienivå ska i den nya organisationen fortsätta erbjuda sina tjänster ute på respektive skola för att upprätthålla närhet till elever, i kombination med tjänstgöring i för organisationen gemensamma lokaler. Alternativ B bygger på ett delat ansvar mellan stadsdelar och Utbildningsförvaltningen, samt en överflyttning av gymnasievägledarna från Utbildningsförvaltningen till stadsdelarna. I Alternativ C rekommenderas en gemensam vägledningsorganisation för utveckling och samordning men utan någon egentlig förändring av organisationstillhörighet. I remissvaren som återfinns i denna utredning påpekas problem om studie- och yrkesvägledare är anställda i ett gemensamt Vägledningscentrum, enligt alternativ A. Åtta staddelsfullmäktige pekar på ansvarproblem då studie- och yrkesorientering är rektors ansvar enligt styrdokumenten och ett annat problem som påpekas är svårigheten med den lokala kunskapen om enskilda elever och enskilda skolor. Grundskolevägledare måste också ta ställning till eventuella sekretessproblem, då de kommer att arbeta över myndighetsgränser Annica Thomas, Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet, s Kerstin Wramell Lundin, 2006, Utredning av studie- och yrkesorienteringen i Malmö stad, s Kerstin Wramell Lundin, Utredning av studie- och yrkesorienteringen i Malmö stad, s. 2 9

10 Begreppsdefinition Begreppet elevvård har flera betydelser enligt propositionen Hälsa, lärande och trygghet. Den första betydelsen omfattar det arbete som alla på skolan bedriver och som syftar till att alla elever trivs, och att elever i behov av särskilt stöd också får det stöd och de insatser som krävs. Den andra betydelsen används ofta som ett samlingsnamn på de yrkeskategorier som man kopplar till elevvård. Dessa är skolsköterska, skolläkare, skolpsykolog, skolkurator, och man brukar även räkna in specialpedagoger och studie- och yrkesvägledare till dessa yrkeskategorier. I denna studie har jag utgått från den andra användningen av begreppet, att elevvård är samlingsnamn för de yrkeskategorier man kopplar till elevvård. I stycket om forskningsläget är det dock första betydelsen, att elevvård är det arbete som alla på skolan utför i sitt dagliga arbete mer tillämplig. Organisation Vid de intervjuer som utfördes till detta arbete framkom det hur elevvårdteamet är organiserad på respektive skola, som till exempel hur ofta teamet träffas, vilka deltagare och vad som avhandlas på dessa träffar. Detta väljer jag att redovisa under ovanstående rubrik. Hur ofta teamen träffades varierade mellan de olika skolorna. I hälften av skolorna träffades teamet en gång i veckan. Ett team träffades varannan vecka och ett annat team träffades var tredje vecka. På en annan skola träffades elevvårdsteamet tre gånger i veckan, samt satt en gång i månaden med hela skolledningen. Slutligen beskrev en vägledare sin elevvårdsorganisation i form av tre ringar, där innersta ringen bestod av skolsköterska, kurator och studie- och yrkesvägledare. Dessa träffades en gång i veckan och pratade om vad som hänt, t.ex. om eleverna tagit upp någonting på vägledningen som kurator eller skolsköterska bör känna till eller viceversa. Utanför denna ring fanns det ett lokalt resursteam som också träffades en gång i veckan och bestod av skolsköterska, kurator, studie- och yrkesvägledare, samt speciallärare. Slutligen hade skolan ytterligare en ring där skolsköterska, kurator och studie- och yrkesvägledare satt med biträdande rektorer som rapporterade vad de hört i sina respektive arbetslag. Detta fungerade som ett diskussionsforum där de kom överens om olika lösningar. Dessa lösningar kunde handla om att söka skoldaghem, anmäla till 10

11 socialförvaltning och kalla till elevvårdskonferens. Detta forum träffades också en gång i veckan. På samtliga skolor utom en bestod teamen av en grundstomme. I denna stomme ingick skolsköterska, kurator, studie- och yrkesvägledare, samt någon från skolledning, och då oftast av biträdande rektor. På en skola saknades det dock en representant från skolledningen i elevvårdsteamet, vilket också uttrycktes i ett visst missnöje. Vägledaren efterlyste lite mer diskussioner med skolledningen om elevvårdsfrågor, eftersom rektor och biträdande rektor också har ett stort ansvar för elevvårdsarbetet. Övrig personal som ingick i teamen på de flesta skolorna var speciallärare och/eller specialpedagog och på ett par skolor deltog också psykolog. På en skola ingick även en speciell funktion som kallades socialarbetare i skolan. Dennes uppgift var att arbeta med relationer i familjer med problem och fungerade som en slags direktkontakt med socialförvaltningen. I teamen avhandlades mestadels enskilda ärenden. Dessa ärenden kunde vara psykologutredningar och pedagogiska undersökningar i form av läs- och skrivundersökningar, men även diskussion om sociala problem kring elever. Fördelningen mellan förebyggande arbete och enskilda ärenden berodde mycket på den aktuella situationen på de olika skolorna. Det förebyggande arbetet bestod ofta av diskussioner kring vilka behov som kunde uppstå. Elevvårdsteamet på en skola coachade mentorerna eftersom de arbetade mycket med de förebyggande bitarna. Handlade det om t.ex. narkotika coachade kuratorn mentorerna och var det något med hälsa, t.ex. övervikt och motion coachade skolsköterskan idrottslärarna. Arbetsbeskrivning innehållande rutiner för handläggning av ärenden, uppdrag till teamet m.m. hade flertalet av teamen inskrivna i den lokala arbetsplanen och ett team hade till och med gjort en broschyr som delades ut till föräldrar. I broschyren presenterades syfte, vilka man kan vända sig till och vilka ärenden man kan ta upp. Bakgrunden till detta var att det hade varit relativt problematiskt på skolan, vilket gjorde att man kom fram till att det behövdes en gemensam satsning på elevvård. På denna skola jobbade man utifrån propositionen om elevhälsa (prop. 2001/02:14), i vilken regeringen har gjort bedömningen att elevhälsa bör införas som ett eget verksamhetsområde i skolan. Ett par vägledare påtalade också vikten av att ha utarbetade rutiner för att minska spontana diskussioner med t.ex. lärare. En vägledare upplevde att det var alltför mycket korridorsnack mellan personal: 11

12 Det finns tyvärr alldeles för mycket känns det som [paus] lärare hugger tag i specialpedagogerna och säger att nu har jag Kalle och han är så dålig och han behöver [paus] och så försöker man trixa in bakvägen, istället för att gå den formella vägen. Av åtta skolor så var det endast ett elevvårdsteam som deltog vid samtliga elevvårdskonferenser, medan de på en annan skola använde sig av en egen variant som vägledaren utryckte det. Teamet deltog på beslutande elevvårdskonferens tillsammans med skolledning, men på det s.k. förmötet där elev och föräldrar deltog var inte teamet med, utan deltagandet berodde på vilket ärende det gällde. På övriga skolor deltog bara de berörda, d.v.s. de som arbetade med den för tillfället aktuelle eleven. Flera vägledare utryckte vikten av att minimera antalet deltagare vid elevvårdskonferenser: Det ska alltid vara så lite folk som möjligt när man kallar elev och förälder, för de är i så utsatt position och så sitter där tio vuxna. Vi kollar hela tiden vem som har relation till barnet, vem har relation till målsman, vem kan bidra i just detta ärende. En vägledare brukade i regel vara med på elevvårdskonferens när det gällde årskurs nio: Forskningsläget men är det något socialt med t.ex. en sjua, då prioriterar jag det inte. När det gäller åttor nu på vårterminen brukar jag vara med, även när det inte gäller studiesvårigheter. Idag har vi en elevvårdskonferens med en åtta med hög frånvaro, så hade denna höga frånvaro varit i augusti i åttan hade jag definitivt inte varit med. Under mitt arbete med denna studie har jag uppmärksammat att forskning om elevvårdsteam inte varit speciellt prioriterat. Den enda forskning jag funnit som specifikt behandlar elevvårdsteam är projektet Elevvårdsteam i skolan från Projektet var en försöksverksamhet där staten (via Skolöverstyrelsen) bekostade ett elevvårdsteam i Jordbro, vilket är en förort till Stockholm. Haninge kommun, dit Jordbro tillhör, ville utifrån detta 12

13 projekt inrätta elevvårdsteam i hela kommunen, men saknade tillräckliga ekonomiska resurser. När det gäller studie- och yrkesvägledarens förhållande till elevvård nämns detta endast i förbigående i de böcker som jag läst gällande elevvård. I boken Elevvårdspersonalens rollsamverkan inom elevvård kan man läsa att även SYO- funktionärerna utgör en viktig resurs i skolans elevvårdande verksamhet. Deras funktion behandlas i särskilda servicematerial o d och har därför inte tagits med i denna handbok. 19 Övriga deltagare i elevvårdsteam, som t.ex. skolsköterska, kurator och specialpedagog, är dock förhållandevis väldokumenterade i forskningslitteraturen. Kuratorns bidrag till skolans elevvård utvecklas t.ex. väldigt väl i boken Socionomen i skolan av Yvonne D-Wester. Bristen på relevant forskningslitteratur kring studie- och yrkesvägledarens förhållande till elevvård gör att jag kommer att presentera tidigare forskning om elevvård i vid mening. I elevvårdsutredningen Från dubbla spår till elevhälsa ges en gedigen helhetsbild av begreppet elevvård och dess framväxt. Titeln associerar till att elevvården och skolans pedagogiska verksamhet i dag löper bredvid varandra som på dubbla spår. Detta gör att olika instanser i skolan inte samordnar sina iakttagelser och åtgärder, vilket leder till att arbetet i skolan försvåras. Förhoppningen är istället att göra om det dubbla spåret till ett gemensamt, genom att slå samman elevvård och skolhälsovård till det nya begreppet elevhälsa. Utredningen visar också på bristfällig dokumentation av elevvårdsarbete och även på att det saknas lagstöd för den icke-medicinska elevvården, vilket enligt utredaren är en bidragande orsak till att elevvården inte heller alltid uppmärksammas i lokala skol- och arbetsplaner. 20 Utredningen poängterar att skolan är en plats för lärande, vilket innebär ett gemensamt uppdrag för skolan personal att skapa en levande och social gemenskap som ger trygghet, vilja och lust att lära. Därtill skall det finnas sådan yrkeskunskap som krävs för att utveckla och befrämja arbetet med elevvård. 21 I denna utredning nämns studie- och yrkesvägledare som en kompetens till elevhälsan. För att kunna arbeta med vägledning och vägledningssamtal, anser utredaren, att studie- och yrkesvägledaren i sin utbildning ska ha förvärvat kännedom om sådana samhälls- och familjeförhållanden som påverkar kvinnors och mäns livsbetingelser. Detta mål finns i examensordningen för psykologer och socionomer 19 Anita Andersson, 1986, Elevvårdspersonalens roll- samverkan inom elevvård, Stockholm: Liber Utbildningsförlaget. s SOU 2000:19, Från dubbla spår till elevhälsa, s SOU 2000:19, Från dubbla spår till elevhälsa, s

14 vilket, enligt utredningen, också bör införas i examensordningen för studie- och yrkesvägledare. 22 I boken Elevvård- en pedagogisk fråga beskrivs elevvården som en pedagogisk fråga, där lärarens inställning till elevvård är mycket viktig, eftersom läraren anses vara den viktigaste elevvårdaren. Elevernas känsla av trygghet och trivsel är en förutsättning för att studieresultaten skall bli goda. 23 Ur detta perspektiv blir pedagogik inte bara kunskapsförmedling utan också ett medel för socialt och psykologiskt växande, vilket genomsyrar både nya och äldre läroplaner. 24 Elevvårdarens arbetsuppgifter har förändrats radikalt sedan 1960-talet. Skolans ansvar för elever med särskilda behov har skärpts betydligt, vilket betyder att lösningar för dessa elever måste sökas inom den ordinarie skolverksamheten. 25 Lärarrollen har genom den ökade fokuseringen på elevvård blivit mer tudelad. Lärarens pedagogiska roll i skolan är självklar, men idag finns det också en psykologroll som också är en viktig del i lärarens arbete. Denna roll kräver helt andra kunskaper om t.ex. gruppdynamik, konfliktlösning, avspänning o.s.v. än vad läraryrket tidigare krävde. 26 Elevvården bör därför avdramatiseras och bli hela skolans angelägenhet. Elevvårdteamet ska ur detta perspektiv vara ett serviceorgan, till hjälp för lärarna i deras arbete med eleverna. 27 Rapporten Elevvård lyx eller nödvändighet, menar att skolans organisation i dag, där kommunalisering och decentralisering är ett stående inslag, har medfört att risken för att kompetensen inom elevvårdsfrågorna i skolan uttunnas. Även här menar man att läraren har fått en mer viktig roll i elevvården, någonting de inte alltid är utbildade för. Detta kan utgöra en risk för både lärare och elever om läraren inte inser sina begränsningar. 28 De beskriver dock elevvården som mycket viktig och som en förutsättning för att eleverna ska fungera i sin skolsituation. Rapporten menar att forskning visar att skolor med gott klimat skapar framgångsrika elever, d.v.s. att det finns ett samband mellan skolans karaktär och elevernas framgång. 29 I rapporten ser man dock inte bara fördelar med att skolan ansvarar för 22 SOU 2000:19, Från dubbla spår till elevhälsa, s Yvonne D- Wester, 1996, Elevvård- en pedagogisk fråga, Stockholm: Johansson & Skyttmo Förlag, s Yvonne D- Wester, Elevvård- en pedagogisk fråga, s Yvonne D- Wester, Elevvård- en pedagogisk fråga, s Yvonne D- Wester, Elevvård- en pedagogisk fråga, s Yvonne D- Wester, Elevvård- en pedagogisk fråga, s Eva Nilsson, 1997, Elevvård- lyx eller nödvändighet, Stockholm: Stiftelsen Allmänna barnhuset, s Eva Nilsson, Elevvård- lyx eller nödvändighet, s

15 elevvården. Satsning på elevvård innebär inte automatiskt att elever med problem blir hjälpta, utan ibland skapar elevvården istället utslagning och mer problem. Barns problem i skolan är mycket olika och därför kan det vara svårt att veta vad som är orsak och verkan i barnens problem. 30 Dessutom påtalar rapporten vikten av inte stöta bort problematiska barn, utan se dessa som en pedagogisk utmaning istället. 31 Skolan bör också endast ansvara för specifika problem som t.ex. inlärnings-, språk- och kunskapsproblem samt skolk och mobbning, medan andra problem ska skötas av expertis. 32 Avgränsningar I denna studie har jag koncentrerat mig på studie- och yrkesvägledarens perspektiv på elevvårdsteam. Det hade varit intressant att även göra intervjuer, t.ex. i form av gruppintervjuer, 33 med övriga deltagare i elevvårdsteam för att få deras synpunkter på studieoch yrkesvägledarens roll och medverkan. Tyvärr insåg jag på planeringsstadiet att ett sådant arbete skulle bli alltför omfattande och valde därför att inte ta med detta i studien. 30 Eva Nilsson, Elevvård- lyx eller nödvändighet, s Eva Nilsson, Elevvård- lyx eller nödvändighet, s Eva Nilsson, Elevvård- lyx eller nödvändighet, s Helen Thomsson, 2002, Reflexiva intervjuer, Lund: Studentlitteratur AB s

16 3 Teoretiska perspektiv I detta kapitel beskrivs övergripande de teoretiska perspektiv som är tillämpningsbara på elevvårdsteam och dess deltagare. Jag har valt att behandla två teorier om skolorganisation, uni- och multiprofessionalism samt differentierad och integrerad arbetsorganisation, då jag i resultatet av intervjuerna ser en tydlig anknytning till dessa ämnen. Jag har utgått från Gunnar Bergs bok, Att förstå skolan- en teori om skolan som institution och skolor som organisationer. Gunnar Berg är professor i pedagogik vid Högskolan Dalarna och Uppsala universitet och har bedrivit forskning kring skolorganisation sedan mitten av 70-talet. Uni- och multiprofessionalism En organisation som är präglad av uniprofessionalism kännetecknas av att den innehåller ett antal yrkesgrupper som fullgör sina yrkesroller mer eller mindre oberoende varandra. Exempel på detta kan vara den traditionella yrkesrelationen mellan rektor och lärare; lärare ansvarar för klassrumsverksamheten och rektorn för skolorganisationen, och de blandar sig i begränsad omfattning i varandras verksamhetsområden. Enligt Berg bygger denna strikta arbetsdelning på ett osynligt kontrakt, 34 där bägge värnar om professionens specialistroll. Motsatsen till denna arbetsdelning är en långtgående arbetsintegrering mellan olika yrkesgrupper, där relationerna mellan grupperna i princip präglas av frånvaro av osynliga kontrakt, vilket då skapar den multiprofessionella organisationen. Denna organisation kännetecknas av att samtliga personalgrupper har ett gemensamt förhållningsätt till uppdragen och att man fullgör uppgifter som ligger i linje med dessa uppdrag. Formellt har rektorn det övergripande ansvaret för att skolans grundläggande uppdrag omvandlas till arbetsuppgifter, men förväntas engagera övriga personalgrupper till att omvandla uttalade och outtalade uppdrag till uppgifter/vardagsarbete, 35 t.ex. att elevvårdteam omvandlar målen för elevvård till vardagliga arbetsuppgifter. Tanken bakom den multiprofessionella organisationen står inte i motsättning till att personalgrupperna är kompetenta i sina specialistfunktioner. Tvärtom 34 Gunnar Berg, 2003, Att förstå skolan- en teori om skolan som institution och skolor som organisationer, Lund: Studentlitteratur, s Gunnar Berg, Att förstå skolan, s

17 bygger multiprofessionalism på att personalgrupperna bibehåller och utvecklar sin specialistkunskap. Detta innebär att läraren, studie- och yrkesvägledaren m.m. vidareutvecklar sin ämneskompetens, men att hon/han också har förmågan att se sina ämnen i perspektivet av skolans grundläggande uppdrag. Detta kräver en större generell kunskapsbas för samtliga av skolans personalgrupper, d.v.s. att utöver specialistkunskaper måste även skolans personal ha sådana kunskaper som är direkt förknippade med skolans uppdrag. Enligt Berg kan denna generella kunskapsbas kallas omvärldskunskap. 36 I en uniprofessionell skolorganisation återfinner man utpräglade specialistroller, vars lojaliteter vänder sig främst till den egna yrkesgruppen och den egna kunskapsbasen. I organisationer med multiprofessionell prägel vidgas dessa yrkesroller till en kombinerad specialist- och generalistroll. Detta innebär att en yrkesutövare med multiprofessionell inriktning, dels måste förhålla sig till sin egna specialistroll och kunskapsbas, men även till organisationens gemensamma kunskapsbas och till de gemensamma arbetsformer som är kopplade till denna kunskapsbas. 37 Berg exemplifierar detta med en lärare som har specialistkunskap i området samhällskunskap. Denna lärare har vidare kunskaper om hur pedagogiska processer inom detta ämne kan/ska genomföras för att främja elevers inlärning och lärande. Läraren har också kunskaper och insikter om skolans grundläggande uppdrag, vilket gör att han/hon ställs inför olika övervägande som t.ex. kan innehållet i samhällskunskapsämnet relateras till skolans medborgarfostrande uppdrag, och i så fall hur? 38 Utifrån mina intervjuer kan jag därmed konstatera att elevvårdsteam och dess deltagare har en multiprofessionell inriktning, där deltagarna bibehåller och vidareutvecklar sina specialistkunskaper, samtidigt som de har ett gemensamt förhållningsätt till skolans uppdrag, vilket i detta fall är att hjälpa och stödja elever i svårigheter. En studie- och yrkesvägledare får genom deltagande i elevvårdsteam en kombinerad specialist- och generalistroll. Studie- och yrkesvägledaren och elevvårdsteamets övriga deltagare bidrar med yrkesspecifik kunskap tillsammans med omvärldskunskap som i sin tur skapar en gemensam kunskapsbas. En renodlad studie- och yrkesvägledare, som ägnar sig enbart åt vägledning, får därmed en uniprofessionell prägel och riskerar bl.a. att få en bristande omvärldskunskap. 36 Gunnar Berg, 2003, Att förstå skolan, s Gunnar Berg, 2003, Att förstå skolan, s Gunnar Berg, 2003, Att förstå skolan, s

18 En förutsättning för att utveckla ett multiprofessionellt förhållningssätt inom skolan är att skapa mötesplatser där de olika yrkesgrupperna tillsammans kan ha yrkesövergripande samtal kring skolans uppdrag och exempel på sådana mötesplatser är arbetslag och elevvårdsteam. Avslutningsvis kan man konstatera att ju högre grad ett arbetslag är ämnesinriktat sammansatt, desto fler uniprofessionella drag uppvisar detta arbetslag, och ju högre grad ett arbetslag är sammansatt som ett yrkesövergripande personallag, desto fler multipersonella drag uppvisar det. 39 Differentierad och integrerad arbetsorganisation Berg beskriver två huvudsakliga former av arbetsorganisation, den differentierade och den integrerade organisationen. En definition på differentierade respektive den integrerade arbetsorganisationen är: I en differentierad organisation förutsätts en långtgående arbetsdelning och specialisering, såväl vertikalt som horisontellt, medan en integrerad organisationsform innebär motsatsen [---] organisationer som utformats efter byråkratiska, tayloristiska eller eljest mekanistiska principer uppvisar ofta en mycket differentierad bild såväl vertikalt som horisontellt. 40 I en differentierad skolorganisation finns det en individuell arbetsdelning och specialisering, där skolledningen administrerar, lärarna undervisar och studie- och yrkesvägledarna informerar och vägleder eleverna inför fortsatt utbildning och yrkesinriktning. Graden av osynliga kontrakt är hög, vilket innebär bl.a. att läraren sköter det som sker i klassrummet, och syofunktionärens ansträngningar att få komma in i klassen och informera betraktas som ett intrång, på samma sätt som lärarna inte anser att elevvård, PRAO och vägledning tillhör deras sektor. 41 Om individuell arbetsdelning och specialisering är typiska kännetecken för en differentierad arbetsorganisation, är grupporganisation ett typisk kännetecken för den integrerade 39 Gunnar Berg 2003, Att förstå skolan, s Magnus Söderström, 1984, Några synpunkter på forskning om skolan som arbetsorganisation. En rapport från SABO- projektet, Arbetsrapporter från Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet, s James Dresch, 1996, Varifrån till vart?, Lärarhögskolan, Malmö, s

19 arbetsorganisationen. 42 Grupporganisation är ett samlingsbegrepp för olika integrerade organisationsformer. Exempel på sådana organisationsformer är: Självständigt sammansatta grupper vars kännetecken är att samtliga deltagare utför åtminstone flertalet av arbetsuppgifterna, har likartat kompetens, och delar gemensamma mål. Matrisgrupp. Här har varje deltagare en specialistroll, men man har även en del av kompetensen gemensam med övriga deltagare. Nätverksgruppen. Här har varje deltagare sin specialitet och arbetar ofta enskilt, men har gemensamma träffar då frågor av övergripande art avhandlas. 43 Utifrån dessa grupper kan elevvårdsteam framförallt jämföras med matrisgruppen, där varje deltagare i elevvårdsteamet har sin specifika yrkeskunskap, men även delar viss kompetens med övriga. Exempel på sådan delad kompetens kan vara samtalet som är både kuratorns och studie- och yrkesvägledarens viktigaste arbetsredskap (även psykologens, när sådan deltar i teamet). Även i en grupporganisation finns arbetsdelning, men skillnaden mot den differentierade arbetsorganisationen är att arbetsuppgifter fördelas på grupper snarare än individer, och att dessa grupper har en viss grad av självständighet hur dessa uppgifter ska hanteras i vardagsarbetet. 44 En integrerad skolorganisation förväntas vara en lärande organisation, där kunskaper och erfarenheter blir allas egendom och att alla kan lära av alla, 45 d.v.s. det skapas en kärna med plats för gemensamma föreställningar, normer och kunskaper om skolans mål och verksamhet. Ansatsen om uni- och multiprofessionalism har betydelse för mitt arbete, då jag ser en tydlig koppling till studie- yrkesvägledarens roll i elevvårdsteam. Frågorna jag ställde till vägledarna gällande rollperspektivet (t.ex. rollkonflikt mellan vägledning/elevvård) bygger kring denna teoretiska ansats. Hur t.ex. förhåller sig vägledaren till de olika kombinationerna av specialist- respektive generalistrollen. 42 Gunnar Berg, 2003, Att förstå skolan, s Gunnar Berg, 2003, Att förstå skolan, s Gunnar Berg, 2003, Att förstå skolan, s James Dresch, 1996, Varifrån till vart?, s

20 4 Metod Undersökningsgruppen till detta arbete har bestått av åtta stycken studie- och yrkesvägledare, som samtliga verksamma på grundskolor i Malmö stad och ingår i någon form av elevvårdsteam. Samtliga deltagare har genomgått studie- och yrkesvägledarutbildning i Malmö och har mångårig yrkeserfarenhet. I min urvalprocess utgick jag från en lista över samtliga grundskolor i Malmö stad, som jag hade skrivit ut ifrån Malmö kommuns hemsida. Av de studie- och yrkesvägledare jag ringde deltog dock inte alla i elevvårdsteam, men i dessa fall fick jag förslag till andra studie- och vägledare, vilket gjorde att jag slutligen hade min undersökningsgrupp. Vid telefonsamtalet presenterade jag syftet med mitt arbete, samt angav en ungefärlig tid för den beräknade intervjutiden. Vidare förklarade jag att intervjuerna var konfidentiella och inga namn skulle användas. Utifrån dessa premisser fick sedan intervjudeltagarna bestämma tiden för intervjutillfället. Inför detta arbete funderade jag över vilken metod som lämpade sig bäst för att uppnå mitt syfte. Utifrån kurslitteraturen inom forskningsmetodik fann jag att kvalitativa intervjuer bäst passade mina frågeställningar. Kvalitativa intervjuer kännetecknas bl.a. av man ställer enkla och raka frågor och får tillbaka innehållsrika svar. Utifrån intervjuerna får man sedan ett rikt material, i vilket man sedan finna många intressanta skeenden, åsikter och mönster. 46 En kvantitativ metod i form av t.ex. enkät undersökning passar bra om man söker svar på frågor som t.ex. hur ofta och hur många, men eftersom syftet med mitt arbete har en mer existentiell karaktär, som inställning, attityd och upplevelser passar en kvalitativ metod bättre. En kvalitativ intervju låter intervjupersonen själv berätta om sina erfarenheter och åsikter på ett obundet sätt, vilket jag tror ger mig den bästa förklaringen på de frågeställningar jag vill undersöka. Kvalitativa intervjuer har så gott som alltid en låg grad av standardisering, d.v.s. frågorna ger utrymme för intervjudeltagaren att svara med egna ord. Ibland ställs frågorna i en bestämd ordning, d.v.s. med hög grad av strukturering. Motsatsen är låg grad av strukturering, d.v.s. när intervjuaren väljer att ställa frågorna i den ordning som faller sig bäst i de enskilda fallet. 47 Vid intervjutillfällena har jag använt mig av ett antal öppna huvudfrågor, med tillhörande följdfrågor. Frågorna hade en hög grad av strukturering, då jag genomförde intervjuerna på 46 Jan Trost, 2005, Kvalitativa intervjuer, Lund: Studentlitteratur AB, s Bo Davidson, Runa Patel, 2003, Forskningsmetodikens grunder, Lund: Studentlitteratur AB s

21 liknade vis och utan större variation med alla intervjudeltagare. Några intervjuer hade dock lägre grad av strukturering, då intervjudeltagarna hade väldigt utförliga svar, vilket gjorde att jag valde att kasta om en del frågor utifrån dessa svar. Intervjuerna har varit mellan 45 och 90 minuter långa, beroende på intervjudeltagarnas olika långa svar. Intervjuerna har spelats in på band och därefter har jag skrivit ut dem, vilket underlättar analys och tolkning av intervjuerna. Bearbetningen av detta material har gjorts så objektivt som möjligt, d.v.s. mina åsikter har inte haft någon betydelse vid tolkningen. Validiteten, d.v.s. att jag undersöker det jag avser att undersöka 48 anser jag vara god. Jag har undersökt vad jag avsåg att undersöka och håller mig till min problemformulering och svarar på mina frågeställningar. Intervjuerna genomfördes i samtliga fall på studie- och vägledarens rum på respektive skola. 48 Bo Davidson, Runa Patel, Forskningsmetodikens grunder, s

22 5 Redovisning av intervjuer Roll i elevvårdsteam Främsta rollen i teamet var som studie- och yrkesvägledare och arbetsuppgifterna och uppdragen för vägledarna rördes sig främst kring högstadieelever. En uppgift var t.ex. att kring psykolog- och specialpedagogbedömningar planera inför gymnasieskolan, vad som gjorts och vilken hjälp eleven har fått, och vilken information som skulle överföras till gymnasieskolan. Motivationssamtal var också en stor del av de uppdrag som vägledarna fick av teamen, dels med elever som riskerade att inte få betyg, men även med stökiga elever, då teamet ansåg att vägledaren var bäst lämpad att samtala med just den eleven. En vägledare hade ofta fått i uppdrag att deltaga i polisförhör. Anledningen, enligt vägledaren, har varit att eleven vid polisanmälan tillfrågats om vem i skolpersonalen denne vill skall delta i förhöret. Då har eleven uppgett vägledarens namn, eftersom eleven har känt förtroende för densamme. Vanligaste uppgifterna för vägledarna var dock att bevaka betyg och behörighet till gymnasiet, samt vid anpassad studiegång, och då främst i form av ämnesreduktion, d.v.s. vilka ämnen man ska ta bort och vad som är lämpligt med tanke på vad eleven har tänkt söka. Anpassad studiegång som helt eller delvis förläggs till arbetsplats utanför skolan var en åtgärd som samtliga skolor använde väldigt restriktivt. Anpassad studiegång var också något som flertalet vägledare hade bestämda åsikter om. Vägledarna tyckte att denna åtgärd ofta gjorde mer skada än nytta för den enskilde eleven, samtidigt som man tyckte att det var skolans ansvar att bemöta elevens behov: Det är det absolut värsta jag vet, att man skickar ut en elev till en arbetsplats för ännu ett misslyckande. Någon ska ta hand om den här eleven, samtidigt som man sköter sitt jobb. En person som varken har utbildning eller ersättning för det. När vi i skolan kapitalt har misslyckats. Vi är här för eleven, vi är utbildade, vi har lön för det. En vägledare hade tidigare jobbat på Komvux och där träffat vuxna som hade haft anpassad studiegång. Dessa var otroligt bittra för de tyckte att de aldrig fick någon hjälp i skolan. Skolan såg aldrig de bakomliggande problemen, utan skickade ut dem från skolan. Just för stunden kan det vara skönt för eleven att slippa skolan, samtidigt som läraren slipper en stökig elev, men i ett längre perspektiv finns det princip ingen elev som är hjälpt av att bli utskickad 22

23 från skolan, menade denna vägledare och avslutade med att det finns ju faktiskt anledning till att man är stökig och besvärlig i skolan och det är vårt uppdrag. En vägledare hade dock positiva erfarenheter av anpassad studiegång, mycket tack vare ett väl inarbetat kontaktnät som kunde tillhandahålla bra praktikplatser. Denne vägledare påtalade också vikten av att matcha eleven med rätt arbetsplats och handledare för ett lyckat resultat. Utöver rollen som studie- och yrkesvägledare, såg flertalet av vägledarna sig som en stödjande och informerande funktion i teamet. Några vägledare menade att de fungerade som bollplank för övriga deltagare och tillförde det man kunde tillföra i de olika ärendena, utan att det behövde vara specifik studie- och yrkesvägledning. Flera vägledare menade att de kunde bidra med en annorlunda bild av en elev, eftersom de som vägledare ofta träffade eleverna i lite andra roller, än vad övrig personal gjorde. En vägledare såg som sin uppgift att ställa de klassiska vägledningsfrågorna, som inte lärarna gör. Syftet med dessa frågor, menade denna vägledare, att man inte skulle hoppa till lösningen, utan ta vägen steg för steg. Flertalet av vägledarna kunde också själva ibland se att de intog en mer kurativ inriktning, men att detta till stor del berodde på förhållandet till eleven: Man får akta sig för att bli för kuratorisk, men visst blir vi ibland lite kurativa allihopa, därför att det beror på förhållandet till eleven, ibland känner jag och vet mer än vad kuratorn gör, men det är ju inte så att jag tar hennes arbetsuppgifter. Det är viktigt att ha tårtbitsmodellen, att man tar varsin bit och sen samarbeta väldigt mycket, gå över linjerna ibland, men ändå inte gå in på varandras bitar, menade en vägledare. Vikten av att skapa relationer och att agera som en vuxen i skolan var någonting som återkom ofta i intervjuerna. Att skapa relationer och att agera som vuxen var viktigare än själva yrkesrollen, t.ex. kan slöjdläraren eller en någon annan på skolan få en sådan kontakt med en elev att det uppstår ett förtroende och därmed skapa en nära relation. Denna relation kan sedan göra att slöjdläraren är bäst lämpad att prata med denna elev. Relationen och att vara en vuxen på skolan är därmed viktigare än själva professionen. 23

24 Rollkonflikt Finns det någon rollkonflikt mellan elevvård och vägledning blev min nästa fråga till vägledarna. Flertalet av vägledarna upplevde ingen rollkonflikt mellan elevvård och vägledning, utan att de gick in i varandra. En vägledare menade att vägledning var en form av förebyggande elevvård: Jag anser att vägledning och elevvård går hand i hand. Kan jag som vägledare ge eleverna dom rätta verktygen för de skall göra väl underbyggda val, och att dessa val förhoppningsvis bidrar till att de tar kontroll över sina liv. Det anser jag är en slags förebyggande elevvård. En vägledare ansåg att tidsaspekten utgjorde en konflikt, då teamet träffades 3 gånger i veckan. Vägledaren gick heller inte på alla möten, utan prioriterade vägledningsuppgifterna först. Flera vägledare uppskattade också det goda samarbetet som fanns i teamet, vilket gjorde att de inte kände att de trampade in på varandras område. En vägledare talade om en prestigelöshet bland teamets deltagare, som bidrog till en bättre elevvård. Denna vägledare kunde be kuratorn följa med en elev och dennes familj till öppet hus på Iv-programmet, då kuratorn hade en bättre relation till familjen: Därför jag tycker kuratorn är så inblandad i den familjen, så varför skall jag rubba den tryggheten, då jag bara blir ytterligare en person. Vi vet våra respektive arbetsuppgifter, men vi använder varandra på något sätt. Det går inte att avgränsa på det viset. För- och nackdelar med elevvårdsteam Sett utifrån deras roll som studie- och yrkesvägledare frågade jag om det fanns för- och nackdelar med elevvårdsteam. Här uttrycktes framförallt fördelarna med elevvårdsteam i samband med vägledning. Fördelar som nämndes var framförallt den bakgrundsinformation om elever som vägledare fick via sitt deltagande i elevvårdteamet. Denna information var sedan till stor nytta vid vägledningssamtal, då de kunde möta eleverna på bättre sätt: 24