Riksföreningen Autisms synpunkter på Gymnasieutrednings betänkande Framtidsvägen en reformerad gymnasieskola. (SOU 2008:27)

Transkript

1 Stockholm 28 augusti 2008 Utbildningsdepartementet Stockholm Riksföreningen Autisms synpunkter på Gymnasieutrednings betänkande Framtidsvägen en reformerad gymnasieskola. (SOU 2008:27) Riksföreningen Autism, RFA, överlämnar härmed sitt yttrande över rubricerade betänkande. RFA lämnar synpunkter på de avsnitt som vi bedömer är av störst intresse för elever med autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd. Övergripande synpunkter RFA välkomnar många av utredningens förslag. Vi vill särskilt nämna förslagen om att lägga ansvaret för elevernas kunskaper i grundskolans ämnen på grundskolan. Med dagens system läggs ansvaret för att inte uppnå godkänt i de tre behörighetsgivande ämnena i för hög utsträckning på eleverna. Många elever med behov av individuella anpassningar tvingas välja det Individuella programmet på grund av bristande kompetens och stöd i grundskolan. Utredningens förslag att utvidga antalet behörighetsgivande ämnen till åtta respektive tolv ämnen uppfattar RFA som positivt. Att bredda behörighetskraven till fler ämnen ger fler elever förutsättningar att uppleva att man kan lyckas, även om man har svårigheter inom exempelvis språk och matematik. Det är ett välkommet förslag att elever som söker till de högskoleförberedande programmen kan ha underkänt i fyra/fem ämnen och ändå vara behöriga. En av utredarens utgångspunkter för de förslag som läggs är att elevens rätt till en god utbildning ska stärkas. För elever med autism innebär god utbildning att det finns tillräckliga kunskaper om funktionsnedsättningen inom skolan. En anpassad pedagogik och en autismvänlig miljö är av avgörande betydelse för om dessa elever ska få en god utbildning, oavsett om det gäller en elev som ska gå på ett nationellt program, lärlingsprogram, preparandår eller genom ett individuellt alternativ. Till detta remissvar bifogas en bilaga angående hur man kan förbättra skolan kompetens kring elever med autism, se s 4. Preparandåret Normalbegåvade elever med autism når idag skolans kunskapsmål i mycket lägre utsträckning än andra elever. Dessa elever är svåra att förstå utan särskild kunskap, detta då det rör sig om personer med en annorlunda kognition, kommunikation och perception. Dessa elever skiljer sig ofta inte från andra elever till det yttre och det är därför lätt att negligera deras mycket annorlunda behov. De har dock behov av en annorlunda pedagogisk metodik, lärmiljö, och bemötande 1. Det är ofta här det har brustit då normalbegåvade elever med autism misslyckas med att få godkända betyg i grundskolans ämnen. 1 Resultaten från en enkätundersökning om elever med diagnos inom autismspektrum RFA genomförde 2007 visar att dessa elever når kunskapsmålen i mycket lägre utsträckning än andra elever. 43 % uppnådde godkända betyg i kärnämnena i grundskolan. Detta resultat överensstämmer med den information vi får genom våra medlemmar. Resultatet från skolenkäten överensstämmer även med den bild som ges i Skolverkets egen rapport Tre magiska G:n från Mindre än hälften av eleverna (med diagnos Aspergers syndrom eller ADHD) i Skolverkets studie uppnår godkänt betyg i de behörighetsgivande ämnena i år 9. Dessa resultat kan relateras till Riksrevisionen granskning av funktionshindrade elever i allmänhets situation i skolan 2006, där det visade sig att 57 % av eleverna i grundskolan som hade ett funktionshinder hade godkänt i kärnämnena.

2 Förslaget om att inrätta ett preparandår inom ramen för grundskolan kan säkerligen vara positivt för vissa elever, men ett antal förutsättningar måste uppfyllas för att även elever med autism ska ges goda förutsättningar att lyckas med ett sådant år. Det är ofta bristen på kvalificerat stöd som gör att normalbegåvade elever med autism inte uppnår godkänt betyg i de behörighetsgivande ämnena, något som även utredaren konstaterar. Av avgörande betydelse för om dessa elever ska uppnå behörighet till de nationella programmen är alltså att skolan har rätt kompetens att möta behoven. Införande av ett preparandår är inte tillräckligt för att kompensera bristen på adekvat stöd. Det krävs att insatserna sätts in mycket tidigare än så; redan under de första åren i grundskolan behöver elever med autism mötas med kvalificerat stöd. Det är RFA:s förhoppning att utredarens förslag; att återbörda ansvaret för att eleverna får godkänt i grundskolans ämnen på grundskolan, leder till att grundskolan tar ett mer samlat ansvar för alla elever, dvs även för dem som är i behov av ett anpassat stöd. Vi vill i sammanhanget passa på att lyfta fram vikten av hög kvalitet och kompetens inom elevhälsan (med specialpedagog, skolpsykolog, kurator, skolsköterska, skolläkare m fl) för elever i behov av särskilt stöd. En ökad satsning är högst motiverad i grundskolan och i än högre grad i gymnasieskolan, där elevhälsan ofta är mycket eftersatt. För att lyckas med elever med autism krävs att kommunerna satsar resurser på denna funktion. Elevhälsan har en viktig roll att fylla bland annat då det gäller att tidigt upptäcka elever med särskilt stödbehöv, i arbetet med individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. Om förslaget med ett preparandår realiseras vill RFA föreslå att denna utbildning samlokaliseras med gymnasiet. I tonåren är det särskilt svårt att känna sig annorlunda. Smärtan i att skiljas från sina gamla klasskamrater kan förhoppningsvis lindras något av att man kommer få sin undervisning i samma byggnader. Det individuella alternativet För de elever som inte bedöms klara av att bli behöriga till ett nationellt program inom ett år, och är i behov av särskilt stöd eller av särskilda skäl behöver en individuellt anpassad utbildning föreslår utredaren att kommunen erbjuder ett individuellt alternativ. Denna verksamhet ska erbjudas inom gymnasieskolans ram. Elever med en neuropsykiatrisk diagnos nämns särskilt som en grupp som kan komma ifråga. RFA ställer sig något undrande till utredarens förslag. Ett individuellt alternativ är positivt för de elever som behöver det, men detta gäller långt ifrån alla som har en neuropsykiatrisk diagnos. Det faktum att en elev har en neuropsykiatrisk diagnos behöver inte innebära att han/hon inte kan följa ett nationellt programs kursplan. RFA anser att det ska vara möjligt att få det särskilda stöd/den särskilda pedagogiska metodik som individen behöver även inom ett nationellt program, då eleven med rätt stöd kan följa denna kursplan. Utredarens förslag om samverkan med skolan, olika vårdgivare och sociala myndigheter kan vara mycket positivt för vissa elever. RFA utgår ifrån att elevens föräldrar också inkluderas i denna samverkansgrupp kring eleven. Vi vill understryka vikten av att en namngiven person alltid ska utses till samordnare för denna grupp som ska samverka kring en aktuell elev. Enligt RFA vore det positivt om det i varje kommun fanns en grupp av tjänstemän som kunde fungera som samordnare. Dessa personer ska bl a ha goda kunskaper om neuropsykiatriska 2

3 funktionsnedsättningar. Det är också viktigt att formalisera kontinuerlig avstämning för att utvärdera elevens situation. Utredaren föreslår att elever som studerar inom ett individuellt alternativ ska kunna innefatta ett arbetsplatsförlagt lärande eller yrkespraktik. Det finns dock inget som säger att elever med neuropsykiatriska diagnoser har större intresse/utbyte av arbetsplatsförlagt lärande än andra elever. Teoretisk kunskapsinlärning kan vara väl så lämpligt för denna grupp som för andra. Avslutande kommentarer Det är RFA:s förhoppning att de lagda förslagens innebörd är att elevens förutsättningar och intressen är det avgörande då en elev med diagnos inom det neuropsykiatriska området ska välja mellan ett nationellt program eller ett individuellt alternativ. Om en elev väljer ett individuellt alternativ förutsätter RFA att det kommer vara möjligt att följa kurser från olika nationella program, för att på detta sätt skräddarsy en gymnasieutbildning utifrån elevens behov och intressen. Att eleven kan studera utifrån kursplanerna på de nationella programmen är ju också en förutsättning för att eleven ska få högskolebehörighet. Datum som ovan Riksföreningen Autism Eva Nordin Olsson Ordförande genom Lena Almvik, ombudsman 3

4 Bilaga Åtgärder för att öka skolans kompetens för/om elever med autism, Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd Riksföreningen Autism augusti 2008 En del elever, främst de normalbegåvade, far så illa av den kunskapsbrist de möter i skolan att de inte klarar av att vara där. Enligt den enkätundersökning RFA genomförde 2007 är det närmare en tredjedel av eleverna med diagnos inom autismspektrum som är, eller har varit, hemma under längre eller kortare perioder pga situationen i skolan. Skolverket genomförde en studie av skolfrånvaro i Stockholms stad Skolverket konstaterar att både Aspergers Syndrom och ADHD nämns i samband med elever som kategoriseras som hemmasittare, dvs med mycket bristande närvaro i skolan (PM Kategorisering av elever med funktionshinder). Av de elever som utredaren benämner avhoppare från gymnasiet har många sannolikt neuropsykiatrisk problematik. För att öka kvaliteten i skolan för elever med autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd behövs god kunskap om autism hos de lärare som arbetar med dessa elever; pedagogernas kompetens är av avgörande betydelse för hur eleverna lyckas. Det krävs undervisning om autism i alla grundutbildningar för blivande lärare. För några yrkesgrupper i skolans värld är specialkompetens särskilt viktigt. Till dessa grupper hör specialpedagogerna. För dem som studerar till specialpedagog bör det ingå minst 30 poäng autism på högskolenivå. RFA anser att det bör finnas minst en autismspecialiserad specialpedagog i varje kommun. Specialpedagogen ska bl a kunna ge handledning till elevassistenter. Det särskilda stödets utformning ska ledas och ansvaras för av specialpedagog med särskild autismkompetens. För de lärare som arbetar med elever inom autismspektrum är det viktigt med kontinuerlig handledning och fortbildning. Denna ska kunna ges fortlöpande av kommunens specialpedagog med autismkompetens. För att kunna ge adekvat stöd måste elevassistenter ha genomgått en grundutbildning om autism. I RFA:s skolenkät är det många föräldrar som särskilt pekar på den viktiga roll som elevassistenterna har. De är den personalgrupp som spenderar mest tid med eleverna men som ofta har minst utbildning, erfarenhet och lön. Det uppges vara hög personalomsättning bland assistenterna. Elevassistenterna har i regel inte tillsvidareanställningar utan är anställda per läsår eller per termin. Många föräldrar tror att många av de problem som finns i barnets skolor skulle kunna avhjälpas om skolorna såg till att elevassistenterna gavs utbildning för att arbeta med barn med autismspektrumtillstånd och även i övrigt gavs bättre arbetsvillkor. Sedan ht - 07 kan statsbidrag beviljas för anordnande av elevassistentutbildning. Utbildningen genomförs för nuvarande på sex platser i landet. Genom ett projekt RFA bedriver i samverkan med Folkuniversitetet i Värmland, i form av en KY-utbildning till specialassistent, har vi dock erfarenhet av att kommunerna inte alltid känner sig motiverade att betala mer för en utbildad elevassistent än för en outbildad. Det behövs alltså någon form av incitament för att locka elevassistenterna att utbilda sig och för kommunerna att anställa dem. Det är vidare av största vikt att skolledarna har goda kunskaper om elever med autism, detta för att skolledarna ska kunna göra riktiga bedömningar och förstå vidden av vissa svårigheter. God kännedom om funktionshinder inom denna kategori är av stor betydelse för att 4

5 skolledarna på ett gott sätt ska kunna fullgöra sitt uppdrag att ansvara för att utredning om elever i behov av särskilt stöd genomförs. Ett gott exempel på kompetensutveckling för skolpersonal inom autismområdet är den satsning som görs av Autismforum i Stockholm under hösten Satsningen innefattar föredrag för skolledare, lärare, elevassistenter, annan skolpersonal och kommunala beslutsfattare i Stockholms län. Föredragen är ett samarbete med autismverksamheterna inom Handikapp & Habilitering och Föreningen Autism i Stockholms län samt i samverkan med Specialpedagogiska institutet/spsm. För mer information, se 5