Inte en skola för alla Resultat från Riksföreningen Autisms skolenkät

Transkript

1 Stockholm Skolverket Utbildningsdepartementet Inte en skola för alla Resultat från Riksföreningen Autisms skolenkät Under årens lopp har Riksföreningen Autism haft kontakt med anhöriga till barn och ungdomar med autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd som har det mycket svårt i skolan. För att få veta något om problemens utbredning har 15 av RFA:s 24 distrikt genomfört en enkätundersökning om skolsituationen för elever med diagnos inom autismspektrum. Det finns en stor överensstämmelse mellan den bild som framträder i enkätsvaren och den information vi fått genom föräldrar. Den bild av skolan som framträder är inte en skola för alla. Det råder en omfattande kunskapsbrist om autism och Aspergers syndrom i skolan som gör att dessa elevers behov inte tillgodoses. RFA hoppas enkätens resultat kan vara av intresse. Bifogat finner ni en sammanfattning av några av enkätundersökningens resultat. Denna redovisning är baserad på 920 svar. Undersökningen kan inte på något sätt göra anspråk på att vara vetenskaplig. Utifrån vårt medlemsregister vet man inte vilka medlemmar som har barn i skolåldern. Det är därför omöjligt att beräkna bortfall. De föräldrar som besvarat enkäten har barn/ungdomar med diagnoserna Aspergers syndrom/högfungerande autism, Autistiskt syndrom/infantil autism/klassisk autism och atypisk autism/autismliknande tillstånd. Hur kan skolsituationen förbättras för elever med autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd? Resultaten från RFA:s enkätundersökning visar att elever med diagnos inom autismspektrum når kunskapsmålen i mycket lägre utsträckning än andra elever. Detta resultat överensstämmer med den information vi får genom våra medlemmar. En del elever, främst de normalbegåvade, far så illa av den kunskapsbrist de möter i skolan att de inte klarar av att vara i skolan. Något behöver göras. Elever med autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd är svåra att förstå utan särskild kunskap, detta då det rör sig om personer med en annorlunda kognition, kommunikation och perception. Dessa elever skiljer sig ofta inte från andra elever till det yttre och det är därför lätt att negligera deras mycket annorlunda behov. Elever inom autismspektrum har behov av en annorlunda pedagogisk metodik, lärmiljö, kommunikation och bemötande. Eftersom de ofta har svårt med generaliseringar ställs det högre krav på samordning av insatser i skolan. Inkludering Inkludering är ett ord med positiv klang som ändå skapat lidande för många elever med elever med autismspektrumstörningar. Att ensidigt förorda att små grupper och speciallösningar ska undvikas förmedlar en negativ värdering till dem som inte klarar vanlig undervisningsmiljö och en känsla av misslyckande till de elever som upplever stora undervisningsgrupper som kaos. RFA förordar istället en skola för alla, inte en skola för alla. 1

2 För att öka kvaliteten i skolan för elever med autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd behövs god kunskap om autism i alla grundutbildningar för blivande lärare. För dem som studerar till specialpedagoger bör det ingå minst 30 p autism på högskolenivå. Elevassistenter/resurspersoner i skolan bör ha genomgått en grundutbildning om autism, ett krav som även bör kunna ställas på skolledare. Alla insatser måste vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. För de lärare som arbetar med elever med diagnos inom autismspektrumområdet är det viktigt med kontinuerlig handledning och fortbildning. Det behövs en tydligare regelring och tillsyn, eventuellt förknippat med sanktionsavgifter. RFA ser fram emot att få föra en dialog med Skolverket och Utbildningsdepartementet i dessa frågor. För RFA Eva Nordin-Olson Förbundsordförande Kontaktperson: Lena Almvik ombudsman RFA Tfn: , lena.almvik@autism.se 2

3 Resultat från Riksföreningen Autisms skolenkät När vi i det följande skriver grundskola avses grundskola och gymnasium (inklusive specialklasser, 37% av grundskoleeleverna uppges gå i specialklass), med särskola avses träningsskolan, grundsärskola och gymnasiesärskolan Exempel på frågor som ställs i enkäten: Finns en individuell utvecklingsplan för barnet/ungdomen? Får ditt/ert barn det stöd som behövs i skolarbetet? Om det finns assistenter i ditt barn/ungdoms klass, hur är deras utbildningsnivå? Resultat: Studieresultaten sämre än för elever med andra funktionshinder Av de föräldrar som besvarat enkäten uppgav 43 % av föräldrarna att deras barn hade godkänt i kärnämnena (barn i grundskolan). För de elever som går i träningsskolan, och som därför inte får betyg, efterfrågades i hur hög utsträckning eleverna uppnådde målen. Detta uppgavs i 47 % av fallen. Dessa siffror är intressanta att jämföra med de som framkom efter Riksrevisionens granskning av funktionshindrade elevers situation i skolan 2006, där det visade sig att 57 % av de elever i grundskolan som hade ett funktionshinder hade godkänt i samtliga kärnämnen. Den granskande riksrevisorn Kjell Larsson kunde konstatera att resultatet för elever med funktionshinder låg ungefär 30 procentenheter under övriga elevers resultat. Motsvarande siffra för elever inom autismspektrum är alltså 45 procentenheter under elever utan funktionshinders resultat. Utbildad personal nöjda föräldrar En tredjedel av föräldrarna till de barn som går i grundskolan uppger att deras barn har lärare med utbildning inom autismområdet. I särskolan uppges hälften av lärarna ha specialistkompetens. Bland assistenterna i grundskolan uppges en av fem ha relevant utbildning medan motsvarande andel i särskolan är mer än en fjärdedel som har relevant utbildning. I en annan fråga tillfrågas föräldrarna om hur nöjda de är med skolgången/utbildningen för barnen. I Västra Götaland Distrikt Göteborg och Stockholm har distriktsföreningarna gjort en korskörning av dessa enkätsvar och de visar ett entydigt resultat: Det finns en stark, för att inte säga total, korrelation mellan hur nöjda föräldrarna är och lärarnas utbildningsnivå inom området autism. Göteborg: Om lärarna har specialkompetens inom autismområdet är det inte en enda förälder som svarar att barnet inte trivs alls eller att barnet inte trivs särskilt bra. Enkätsvaren från Göteborg visar att i samtliga fall där föräldrarna uppger att barnet inte trivs i skolan saknas i samtliga fall utbildad personal. Stockholm: Om lärarna har relevant utbildning inom autismområdet är 85 % av de tillfrågade nöjda, medan motsvarande siffra är 57 % då personalen saknar relevant utbildning. 3

4 Både lärare och assistenter uppges ha relevant utbildning i högre utsträckning i Göteborg, Stockholm och i Uppsala än på mindre orter runt om i landet. Av de barn som går i grundskolan är det 37 % som uppges gå i specialklass/skola. Utöver de 29 frågor som ställs i enkäten har föräldrarna getts möjlighet att lämna egna kommentarer om barnets skolgång. Den fråga som oftast tas upp är att lärarna och assistenterna har för dåliga kunskaper om elever med autism och hur man kan arbeta pedagogiskt med denna grupp. En allmän kunskapshöjning efterlyses av väldigt många. Det är många som särskilt pekar på den viktiga roll som elevassistenterna har. De är den personalgrupp som spenderar mest tid med eleverna men som ofta har minst utbildning, erfarenhet och lön. Det förefaller även vara förhållandevis hög personalomsättning bland assistenterna. Många föräldrar tror att många av de problem som finns i barnets skolor skulle kunna avhjälpas om skolorna såg till att elevassistenterna gavs utbildning för att arbeta med barn med neuropsykiatriska funktionshinder och även i övrigt gavs bättre arbetsvillkor. Problem kring fritids är en annan fråga som många föräldrar tar upp i den öppna frågeställningen. Knappt hälften av eleverna har ett åtgärdsprogram Det är 47 % av föräldrarna till barnen som går i grundskolan som svarar att deras barn har ett åtgärdsprogram upprättat för sig. Detta är en mycket låg siffra. Med tanke på att samtliga dessa barn har en diagnos inom autismspektrum borde samtliga elever ha åtgärdsprogram. Ges det bättre stöd i särskolan? Om man jämför de resultat som framkommer angående hur föräldrarna anser att undervisningen för att utveckla kommunikativa och sociala färdigheter är det 72% inom särskolan som anser denna fungera bra eller mycket bra. I övriga skolan är motsvarande siffra 50 %. I grundskolan är det 68 % av föräldrarna som uppger att deras barn trivs i skolan medan det är 80 % i särskolan. Inom grundskolan är det sammanlagt 36 % som uppger att de är nöjda ( absolut eller i stort sett ) med fritidsverksamheten inom skolan. I särskolan är motsvarande siffra 51 %. Det visar sig att bland dem som har barn i sär- eller träningsskola har 13 % diagnosen AS eller högfungerande autism. Vad detta står för kan vi bara spekulera kring. Det finns föräldrar som tycker deras barn ska ha rätt/möjlighet att gå i särskola, trots att de är normalbegåvade, på grund av att deras behov tillgodoses bättre i denna skolform. RFA:s hållning är att vi anser att barn som inte har någon utvecklingsstörning ska få sin utbildning i grundskolan och att de ska få ett sådant stöd att det svarar mot deras behov. Vi kan dock ha förståelse för de föräldrar som uppger att de föredrar att deras barn får sin skolgång i särskolan. 4

5 Barn som inte går i skolan Västra Götaland Distrikt Göteborg och Västra Götaland Distrikt Söder har ställt en mycket viktig fråga; har barnet varit/är barnet hemma på grund av situationen i skolan? 1 I Göteborg är antalet svar från föräldrar som har barn i grundskolan är 103. Av dessa är det 31 som uppger att barnet varit hemma pga skolsituationen. I VGD Söder är det 16 av de svarande som har barn i grundskolan. Fem av dessa uppger att barnet är eller har varit hemma på grund av situationen i skolan. Både i VGD Göteborg och VGD Söder är det alltså en tredjedel av barnen som varit/är hemma på grund av skolsituationen. RFA har även gått ut med denna fråga i vår tidning Ögonblick och fått ett antal svar. I VGD Göteborg respektive VGD Söders enkätsvar, liksom i svaren på RFA:s fråga i Ögonblick, har följande framkommit: Om det förekommer hemundervisning, vilket är ganska ovanligt, är det absolut vanligast att föräldrarna som står för undervisningen. Det förefaller mycket ovanligt att skolan ställer upp med hemundervisning. De orsaker som uppges till att barnen varit frånvarande från skolan, i längre eller kortare perioder, uppges vara att de inte orkar vara där på grund av att skolan inte har resurser att ställa upp med särlösningar, ge särskilda resurser, resursperson, elevassistent eller liknande. Skolorna har också många gånger själva konstaterat att de inte har resurser att tillgodose vissa elevers behov. Ofta verkar skolpersonalen även ha allt för dåliga kunskaper om funktionshindret för att kunna hjälpa eleven till en bättre situation i skolan. Den bild som framträder är att det är absolut svårast för de normalbegåvade barnen; de svårigheter som barn med utvecklingsstörning i kombination med autism har verkar mycket lättare att få förståelse och stöd för. Väldigt många av föräldrarna uppger att skolpersonalen anklagar dem för att vara svåra att samarbeta med, att de inte motiverar barnet tillräckligt att gå i skolan och att de inte har förtroende för skolpersonalen. Det har förekommit att skolan anmält familjer till socialförvaltningen på grund av att barn inte kommer till skolan, trots att föräldrar vid upprepade tillfällen efterlyst stöd för barnens problem och velat ha hjälp med situationer som uppkommit på grund av barnets funktionshinder. 1 Bland de som svarat att barnet varit/är hemma på grund av situationen i skolan anges alltifrån att barnet varit hemma under ett antal dagar då och då till en termin eller ett helt läsår. 5