Träningsskolan-Lextorp, Trollhättan

Transkript

1 Annika Eriksson Maria Johansson Lotta Karlsson Viola Larsson Träningsskolan-Lextorp, Trollhättan Anna Lotsbom Catherine Nygren Åsa Persson Daniel Sjöberg Maj 2000

2 Innehållsförteckning Sammanfattning..3 Bakgrund.3 Syfte 4 Mål..4 Metod/Genomförande..5 Resultat 8 Diskussion 9 Litteraturtips 11 Bilaga.12 2

3 Sammanfattning På träningskolan går elever i åldrarna 8-15 år och samtliga har diagnosen autism. Vi har under en stor del av läsåret 99/00 arbetat med ett ITiS-projekt som vi har kallat Min skoldag i bilder. För personer med autism så är den visuella kommunikationen tydligare än den verbala. Vi såg en möjlighet att genom digitalkamera, dagligen ta bilder som eleverna sen kunde använda som stöd i sin kommunikation. Projektet har fallit väl ut, trots en rörig start. För närvarande är fem elever direkt involverade i projektet och de flesta får bilder hemskickade dagligen. Det har visat sig att eleverna har haft gott stöd i bilderna som en hjälp för att minnas och för att på något sätt kunna uttrycka sig. Att arbeta med digitalkameran har varit ett lyft för arbetslaget och vi ser nu fram emot att kunna vidareutveckla möjligheterna ytterligare för elevernas kommunikation. Det finns redan flera nya tankar och idéer som vi hoppas kunna förverkliga i framtiden. Bakgrund Vi är åtta personal som arbetar på träningsskolan Lextorp. Träningsskolan är en 0-10 skola för elever med diagnosen autism. Tilläggshandikapp förekommer också såsom hörselnedsättning, utvecklingsstörning, Downs syndrom, epilepsi mm. En av de största svårigheterna för personer med autism är att förstå och göra sig förstådd kommunikativt. Förmågan att ge och ta emot meddelanden och information är mycket begränsad både vad gäller verbal och icke verbal kommunikation. För personer med autism är det fastställt att den visuella kommunikationen är den tydligaste där personen via bilder/foton kan ge uttryck för önskningar, information, begära hjälp etc. Vi såg möjligheten att utveckla detta genom användning av digitalkamera, och för att få information och kunskap gjorde vi ett studiebesök på Stocklyckeskolan i Alingsås- en skola för barn med autism. Stocklyckeskolan har tidigare deltagit i ett projekt liknande det vi planerade att genomföra och de hade därför erfarenhet av hur man använder digitalkameran som stöd för kommunikation. Två i vårt arbetslag åkte också på en fortbildningsdag om digitala bilder på Ågrenska - ett kunskapscentrum utanför Göteborg. 3

4 Sammantaget gav dessa besök både information och inspiration vad det gäller den tekniska biten (kamera, skrivare, hjälpmedel etc.) samt idéer för att komma vidare med vårt projekt som vi beslutade att kalla Min skoldag i bilder. En enkät skickades ut till samtliga föräldrar med frågor angående deras barns/ungdomars kommunikation (se bilaga). Vi anordnade även ett informationsmöte för föräldrarna där vi berättade hur vi hade tänkt att arbeta med digitalkameran. Med föräldrarnas stöd, handledning och datakurser; Publisher, Att redigera bilder med mera, kände vi oss redo att tillsammans med eleverna påbörja arbetet med den digitala bilden. Det var en stor utmaning för oss att få komma med i ITiS-projektet eftersom vi arbetar i en annorlunda verksamhet, där det inte går att arbeta utifrån PBL. Förutom kommunikationssvårigheter så har personer med autism svårigheter med social interaktion, begränsat beteende och fantasi. Detta gör det omöjligt för eleven att själv ta ansvar för sitt lärande. Syfte Att med digitalkamerans hjälp ta bilder och sekvenser på händelser, situationer, helheter, detaljer, känslouttryck mm på elevernas egen nivå, och att via datorn ge förutsättningar för eleverna att ge uttryck för något som har hänt under skoldagen. Mål Att förbättra möjligheterna för elevernas utveckling av sin kommunikationsförmåga. Att ge eleverna tidsperspektiv, t ex över en dag, en vecka, men även över ett år eller ett längre perspektiv. Att alla elever ska omfattas av projektet. Att all personal ska kunna hantera en digitalkamera och enkel bildhantering i datorn. 4

5 Metod / Genomförande För att realisera vårt projekt behövde vi införskaffa digitalkameror. Efter klartecken från vår skolledare köpte vi in två digitalkameror till Träningsskolan. Efter veckor av missförstånd och diverse krångel från grossisten kom äntligen våra kameror. Vi började arbetet med att all personal fick lära sig kamerans funktioner hemma i en till två dagar. När alla hade grundläggande kunskaper om kameran började vi vårt projekt. Vi valde att börja med de elever som visade stort intresse för bilder. Vi tog även hänsyn till elevernas olika behov och möjligheter att uttrycka sig. Från start började vi med en elev i låg- och mellanstadieklassen och två elever i mellan- och högstadieklassen. Inom en månads arbete utökade vi med ytterligare två elever. Nu återstår bara två elever av totalt sju, som kommer att bli delaktiga i projektet innan terminens slut. Vid arbetet med bilder och datoranvändning arbetar vi enskilt med varje elev utifrån elevernas individuella behov. När vi tagit bilder har oftast personal valt motiv utifrån de olika aktiviteter och situationer som uppstår under skoldagen, men vid vissa tillfällen har det varit eleven som valt motiv. Efter att bilderna lagrats på diskett börjar arbetet vid datorn. Två av eleverna sitter med vid datorn och väljer ut två bilder av dagens tagna bilder och skriver själv eller berättar för personal vad som ska stå som respektive bildtext. En elev var från början med vid datorn och berättade till bilderna i skolan, men får nu hem bilder utan text för att ytterligare öka kommunikationen om vad som hänt i skolan. De återstående två är ej med vid utskrift, men får hem bild och text som valts av personal. Antal bilder varierar från en till åtta bilder, dessa skickas med hem i olika format. Tre elever får hem ett A4-ark med varierande antal bilder som sen sätts in och sparas i en pärm. Två elever får hem en bild per dag i bokform. Efter att eleverna slutat skolan går de till respektive fritids-/kortidshem, men inte förrän de kommer hem till föräldrarna ska diskussionen om dagens bilder påbörjas. Vi valde att börja med dagboken mellan hemmet och skolan för att undvika att eleven tröttnar på dagboken. Längre fram ska även fritids- /kortidshemmen involveras. Utifrån elevernas olika kommunikationsmöjligheter visar/berättar eleven spontant eller utifrån föräldrarnas frågor vad bild/bilderna föreställer. Efteråt skickas bilderna tillbaks till skolan, dagligen eller veckovis, med kommentarer från elever och föräldrar. När bilderna kommit tillbaks till skolan läser personalen igenom kommentarerna och utvärderar för att se om några förändringar/förenklingar bör göras. 5

6 Under projektet har hela personalgruppen varit lika delaktiga i alla användningsområden (bildtagning, datoranvändning m.m.). 6

7 Här nedan följer en tabell som ett förtydligande över hur vi arbetat med varje enskild elev. Elev 1 Elev 2 Elev 3 Elev 4 Elev 5 med från start med vid utskrift väljer bild (2st) 2 bilder på ett A4-ark som skickas hem dagligen med från start med vid utskrift väljer ej bild personal skriver bildtext 2 bilder på ett A4-ark som skickas hem dagligen med efter 1-2 veckor väljer ej bild 1 bild med hem i bokform personal skriver text till hjälp för förälder bok skickas dagligen mellan hem och skola med efter 1 månad väljer ej bild 1 bild med hem i bokform utan text bok skickas hem dagligen varannan vecka med från start väljer ibland bild (2-8st) med vid utskrift berättar text till bild som personalen skriver bilder på ett A4-ark som skickas hem dagligen Förändringar skriver sitt eget namn och berättar den övriga texten för personalen skriver själv till bilden ibland delaktig vid bildval ej med vid utskrift minskat antal bilder (2st) utan text 7

8 Resultat Efter att vårt projekt Min skoldag i bilder offentligt har avslutats, kommer vi fortsättningsvis att utveckla det vidare. Det vi hitintills resultatmässigt kan påvisa är först och främst att alla sju eleverna vid träningsskolan visar stort intresse för kameran och digitala bilder, både de som direkt kan ses i kameradisplayen och de som skrivs ut som pappersbilder. Detta var en förutsättning för att gå vidare i projektet. Våra förhoppningar och förväntningar vad gällde kommentarer via mimik, gester, enstaka ord till kortare dialog om skoldagen utifrån bildernas innehåll, har resulterat i att några elever som verbalt kan uttrycka sig svarar på föräldrarnas frågor och påståenden. Detta har inte skett tidigare, nu finns det visuellt stöd som hjälper eleven att minnas. Någon elev kommenterar bilden via teckenspråk, ytterligare någon elev skriver kortfattat ned sin tolkning av bildens innehåll. Detta är en utveckling för denna elev som i början fick skriven text från skolan som han sen läste upp hemma. Numera tar han också tag i föräldern vid hemkomsten från skolan, för att påkalla uppmärksamhet kring dagboken. Han har också vid flera tillfällen utan att föräldrarna deltagit, suttit och tittat på bilderna. För en elev uppnåddes inte effekten att berätta om bilden tillsammans med föräldrarna. Därför höll sig föräldrarna i bakgrunden och syskonen fick ställa frågor vilket fungerade ett tag. Samma elev överskattade vi också med för många bilder: 5 6 st. Vi har minskat antalet till 2 3 st. Föräldrarna har nyligen informerat oss om vilken positiv förändring som generellt har skett med berättandet utifrån bildstödet. När man så utvecklat en bra struktur i hemmet: sitter på bestämd plats, bestämd tid, samma förälder finns med barnet och det heter nu ska vi arbeta, så är eleven mycket nöjd och belåten. Från skolan utesluter vi sen några veckor text under bilden. På grund av olika omständigheter har vi valt att vänta med dagboken ytterligare några veckor för 2 elever. För dessa dokumenterar vi ändå skolaktiviteter via digitala bilder, som ska ges till eleverna vid terminens slut i en så kallad sommarbok. Någon förälder har uppfattat det som minskat intresse för dagboken från elevens sida, då denne vistats på korttidshem under en vecka. Det har då samlats ett antal bilder som kanske har upplevts för krävande att efteråt kommentera. 8

9 En annan förälder vars elev inte svarade adekvat på frågor angående bilden, kom underfund med att ställa frågor på ett annat sätt och fick därmed tydligare svar. Kameran och tekniken har också visat sig vara intressant för några elever. Dessa har själva fått fotografera och de har då valt att ta bilder av sig själva t ex framför en spegel. Att kunna röra sin hand och se den i displayen har också varit en rolig upptäckt. Vad gäller resultat för samspel, kommunikation och dialog mellan elev och förälder, elev och skolpersonal i bilddagboksform kan vi se en intressant utveckling. För personer med autism är tid en viktig tillgång för att bearbeta tankar, tolka bildinnehållet och sedan uttrycka sig. Vi förväntar oss ytterligare positiva resultat framöver. Diskussion Trots ett bra resultat finns det mycket att fundera över. Är det för svårt för vissa elever att tolka information från flera bilder i samma händelse, eller flera bilder från olika händelser. Hur ofta skickas bilderna tillbaka till skolan med kommentarer från föräldrarna? På grund av att vissa barn är på fritids-/kortidshem varannan vecka hindras dialogens regelbundenhet mellan föräldrar och barn. Därför har vi börjat att diskutera rutinerna för hur bilderna ska skickas tillbaka till skolan. För vissa föräldrar kan det vara bra att skicka tillbaka bilderna varje dag medan andra familjer behöver en längre period. Att delta i projektet har utvecklat oss alla. Vi kan hantera en digitalkamera och arbeta med dataprogram för bildutskrift ex Publisher. Men fortfarande finns det mycket att lära såsom bildredigering m.m. Projektet har gett en inblick i informationsteknikens (IT) oanade möjligheter för våra elever. Vi har sett det som viktigt att hela arbetslaget har deltagit i projektet så att alla har kunnat få samma information samtidigt. Vi är vana att arbeta i arbetslag eftersom vår verksamhet kräver det. Vi har diskuterat begrepp som lärande och kunskap och vi gör det kontinuerligt. All personal måste hålla detta à joùr för att kunna veta vad 9

10 som ska prioriteras i vår verksamhet. Att ha en grundkunskap om vad kunskap och lärande innebär för våra elever är en förutsättning för att verksamheten ska kunna fungera och för att våra elever ska kunna utvecklas. ITiS har för oss inneburit mycket positivt vilket har nämnts tidigare, men vi tycker nog inte att det har hänt något revolutionerande för oss som arbetslag på grund av det ovan beskrivna. Under projektets gång har vi arbetat med eleverna som tidigare men vi har upptäckt nya arbetsredskap som då förstås digitalkameran och datorn. Tack vare projektet har eleverna fått nya möjligheter att utveckla sin kommunikationsförmåga och på så vis stärkt dem i deras lärandeprocess. Vi ser nu möjligheter att utvecklas vidare genom till exempel sommarböcker som har påtalats där eleven får en bok med digitala bilder hemskickade för att bland annat få stöd för sitt minne och kunna känna igen skolan och personalen när höstterminen börjar. Det finns andra tankar om att kunna skicka hem filmsekvenser via som eleven kan öppna hemma tillsammans med syskon eller föräldrar. För att komma vidare anser vi att pedagogisk handledning fortfarande är viktig. Vi önskar att komma i kontakt med en handledare som är verksam inom särskolan. Eftersom ITiS projekt i särskolan anses som viktiga är det konstigt att det inte finns lokala handledare inom detta område. I ett skolutvecklingsprojekt är skolledarens engagemang en förutsättning för att projektet ska kunna fungera och fortleva. Skolledarens uppgift är bland annat att skapa förutsättningar för att projektet ska kunna fungera. Vår skolledare har hjälpt oss med två digitalkameror. Hon arbetade även för att all personal skulle kunna delta aktivt i projektet, såsom i seminarier, handledningstillfällen och genom att alla fick tillgång till teknisk utrustning. Det skulle vara intressant att ta del av skolledarnas erfarenheter av ITiS projektet. Det vore nog bra med tydliga mötesplatser mellan skolledare och arbetslag i ITiS eftersom det är en förutsättning att båda parter aktivt samverkar för att projektet ska kunna fortleva. 10

11 Litteraturtips Ge oss bara redskapen av Ruth Bauth, Bodil Jönsson, Arne Svensk Natur och Kultur 1995 Datorer och barn med autism av Mikael Heimann, Tomas Tjus Natur och Kultur 1977 Teknik och förståndshandikapp av Arne Svensk, Bodil Jönsson Natur och Kultur 1994 CERTEC, LTH (Lunds Tekniska Högskola) Projekt/Kompendium Att utveckla samspel mellan barn med autism och deras föräldrar med hjälp av dator av Marianne Ale`n, Carina Hollanti Handikappinstitutet 1996 Datorteknik och Handikapp Film Vad? Var? Va`??? Kommunikation och Autism av Riksföreningen Autism i samarbete med leg.log. Ulrika A Berglund Webbtips brutus.alingsas.se/stockslycke 11

12 Bilaga: enkät. En enkät skickades ut till elevernas föräldrar med följande frågor 1. Kan ditt barn förmedla något om vad som hänt under skoldagen? 2. Vad kan det vara för händelser? 3. Hur gör han/hon när han/hon berättar? (mimik, gester) 4. Brukar ni försöka få veta något om vad som hänt under skoldagen? 5. Finns det något du skulle önska att ditt barn förmedlade, men inte gör? 6. På vilket sätt uttrycker ditt barn glädje, sorg, oro, ilska, om något varit roligt/tråkigt under dagen? 7. Läser ni kontaktboken tillsammans med barnet? När läser ni den direkt när barnet kommer hem eller senare på kvällen? 8. När på dygnet är det lättast att få han/hon att kommunicera? Vem i familjen kommunicerar barnet helst med? 9. Handlar kommunikationen om här och nu situationer? Förmedlar barnet något om vad som hänt igår, för en vecka sedan, för länge sedan? Undrar barnet något över vad som skall hända sedan, imorgon osv? 10. Visar ert barn intresse för bilder? Vilka motiv samt vilken sorts bild (foto, ritade, pictogram m.m) väcker mest intresse? 11. Hur ser ni på möjligheterna kring den digitala bilden? 12. Något mer du tänker på omkring barnets kommunikation? Andra funderingar? 12