1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Costa Rica 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Situationen gällande de mänskliga rättigheterna (MR) i Costa Rica är relativt god. Landet har ratificerat samtliga centrala konventioner om mänskliga rättigheter och bedriver en aktiv internationell politik på området. Den allmänna brottsligheten har dock ökat de senaste åren och polisövergrepp förekommer. Costa Rica ligger högt på FN:s index för mänsklig utveckling jämfört med länder med liknande BNP per capita. Fattigdomen har dock ökat de senaste åren och inkomstklyftorna har vidgats. Våld mot barn, barnprostitution, barnarbete, människohandel, våld inom familjen och bristande skydd för vissa fackföreningsrättigheter är fortsatt allvarliga problem. Strikta lagar mot ärekränkning medför enligt journalistkretsar viss självcensur i medierna och många journalister låter bli att undersöka vissa frågor på grund av tryck från ekonomiska och politiska intressen. De statliga åtgärderna både vad gäller lagstiftning och i praktiken är otillräckliga när det gäller att bekämpa diskriminering och marginalisering, av främst landets urfolk, som befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation. Den afrocostaricanska minoritetens levnadsförhållanden har dock förbättrats. Positivt är att överbeläggningen på fängelserna har reducerats markant, att andelen kvinnliga parlamentsledamöter ytterligare närmat sig målet på 40 procent och att den presidenten har uttryckt en ambition att höja andelen statliga utgifter avsedda för utbildning till åtta procent av BNP.

2 2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Costa Rica har ratificerat följande centrala konventioner avseende mänskliga rättigheter: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn. Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter. De två tillhörande protokollen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och om dödsstraffets avskaffande har också ratificerats. Några besök av FN:s specialrapportörer för mänskliga rättigheter har inte ägt rum under året och landet har för närvarande inga öppna inbjudningar till någon av dessa. Costa Rica har till skillnad från andra länder i regionen valt att inte ingå något bilateralt avtal med USA som undantar dess medborgare från utlämning till internationella brottmålsdomstolen.

3 3 Costa Rica har sju utestående rapporter till ovanstående konventioners kommittéer, varav två rör CAT, en CEDAW, tre CERD och en CRC. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga politiska mord, utomrättsliga avrättningar, fall av tortyr eller försvinnanden sanktionerade av statsmakten har rapporterats. Under 2006 mottog ombudsmannen för mänskliga rättigheter 20 anmälningar om maktmissbruk från polisen, och i ett av fallen ansåg ombudsmannen att anmälan var legitim. Brottsligheten har ökat under senare år, såväl i omfattning som i våldsnivå. Kraven på skärpt kriminalpolitik förefaller hittills inte haft några betydande negativa effekter på enskilda fri- och rättigheter. Fängelseförhållandena är relativt goda men övervåld från fångvaktare och våld mellan interner är vanligt och anstalternas hälsovårdsinrättningar är i regel undermåliga. Överbeläggningen har sjunkit det senaste året och var i snitt endast 1 procent i april Problem med överbeläggning rapporteras dock från ett av San Salvadors större fängelser, liksom från ett kvinnofängelse som rapporterar en överbeläggning med fem procent. Under 2005 mottog ombudsmannen för mänskliga rättigheter 24 anmälningar om misshandel från fångvaktares sida. Häktade blandas ofta med dömda interner. Internationella och nationella enskilda organisationer, liksom ombudsmannen tillåts besöka fängelserna. 4. Dödsstraff Dödsstraff förekommer inte i Costa Rica. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Den costaricanska lagstiftningen innehåller förbud mot godtyckliga frihetsberövanden och dessa följs i praktiken. För att anhålla någon krävs normalt tillstånd från domstol och den anhållne har rätt att inom 24 timmar få sitt fall underställd domstolsprövning. Enligt lagen får misstänkta hållas häktade upp till ett år. I december 2006 väntade 13 procent av de frihetsberövade på att dom skulle avkunnas, en liten ökning jämfört med året innan. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter rekommenderade Costa Rica 2007 att genomföra erforderliga reformer för att minska häktningstiden.

4 4 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Författningen föreskriver att domstolsväsendet ska vara självständigt gentemot den verkställande makten, vilket det i betydande utsträckning också är. Kritik har riktats mot långsamma rättsprocesser och detta är även föremål för ett stort antal anmälningar till ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Vissa förbättringar har skett genom ett moderniseringsprogram och anställning av ytterligare domare. Transparency Internationals korruptionsindex placerar Costa Rica på plats 46 av 179 länder med ett index som uppgår till 5 av 10, vilket är den högsta placeringen bland de centralamerikanska länderna. Ombudsmannaämbetet för mänskliga rättigheter tar emot anmälningar om kränkningar av de mänskliga rättigheterna och kan även initiera utredningar på eget initiativ. Ombudsmannaämbetet har generellt agerat självständigt och har enligt flera opinionsundersökningar byggt upp ett betydande förtroende hos befolkningen. Ombudsmannen skriver även lagförslag, agerar som remissinstans och lämnar rekommendationer. Även om rekommendationerna inte är bindande har de stor moralisk och symbolisk betydelse. En polislag från 1994 har resulterat i betydande framsteg beträffande avpolitiseringen och professionaliseringen av polisen. Alla nyanställda poliser går igenom en veckas träning i mänskliga rättigheter. Straffbarhetsåldern är 12 år. En relativt välutvecklad lagstiftning finns beträffande alternativa sanktioner för ungdomar såsom offentliga arbeten. 7. Straffrihet Straffrihet är i en regional jämförelse begränsad. De senaste åren har flera korruptionsskandaler uppdagats. Två före detta presidenter är föremål för rättsliga undersökningar, en tredje gömmer sig i Europa och flera statstjänstemän är under granskning. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Författningen garanterar yttrande- och mediefrihet vilket också generellt sett respekteras i praktiken. Regeringskritik är vanligt förekommande. En lag som kriminaliserar förolämpning av offentliga befattningshavare dömdes 2004 ut av interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter men är fortfarande i kraft. Enligt undersökningar känner sig flertalet journalister hämmade i sin yrkesutövning på grund av lagstiftningen och många uppger att de låter bli att undersöka vissa frågor på grund av tryck från främst ekonomiska och politiska intressen. Meddelarfrihet är garanterad i lag. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna har i sin rapport 2007 uttryckt oro över journalisternas situation

5 och rekommenderar regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att garantera yttrandefriheten. Reportrar Utan Gränsers pressfrihetsindex rankar Costa Rica på 21:e plats av 169 länder, långt före de övriga länderna i Centralamerika. Förenings- och församlingsfriheten garanteras i konstitutionen och denna respekteras också i praktiken. Författningen håller katolicismen som statsreligion men förbjuder samtidigt staten att förhindra utövandet av andra religioner. Katolska kyrkan har en lagstadgad särställning, bland annat vad avser den statliga utbildningen där religionslärare måste vara certifierade av den katolska kyrkan. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Costa Rica har traditionellt sett haft ett av de mest stabila demokratiska systemen i Latinamerika. Den verkställande makten utövas av presidenten, de två vicepresidenterna och regeringen. Presidenten utses i allmänna val för en period på fyra år och kan väljas om en gång. Presidenten leder regeringens arbete och utnämner och avsätter ministrarna. Den lagstiftande makten ligger hos enkammarparlamentet som väljs vart fjärde år. Det under lång tid stabila politiska livet, med två dominerande partier som växlat vid makten, bröt samman i 2006 års nationella val, i vilket Partido Unidad Social Cristiana (PUSC) föll i spillror. Partido de Liberación Nacionals (PLN) kandidat, nobelpristagaren och före detta presidenten Oscar Arias vann knappt med bara 25 procent av den röstberättigade befolkningen bakom sig. Det bräckliga folkliga stödet och det faktum att PLN inte har majoritet i parlamentet försvagar presidentens makt. Valen 2006 anses generellt ha genomförts på ett korrekt och transparent sätt. Valdeltagandet (65 procent) var för costaricanska förhållanden lågt. Flera korruptionsskandaler de senaste åren kring högt uppsatta politiker har påverkat folkets tillit till politiker. Andelen kvinnliga parlamentsledamöter steg till 38 procent (22 av 57 ledamöter), vilket närmar sig det lagfästa målet för kvinnlig representation på 40 procent. En av vicepresidenterna, tre ministrar och tio statssekreterare är kvinnor. Andelen kvinnliga borgmästare är nio procent. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Costa Rica har anslutit sig till alla av den Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner om förenings- och förhandlingsfrihet, ickediskriminering och förbud mot barn- och tvångsarbete. Konstitutionen garanterar rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Cirka nio procent av de förvärvsarbetande är fackföreningsanslutna, av vilka 80 procent inom 5

6 den statliga sektorn. Arbetsrättslagstiftning från 1993 ger skydd mot avskedanden av fackföreningsaktiva, men fackföreningar pekar på bristande genomförande av reformerna. ILO kritiserar kravet på att 60 procent av de anställda måste stödja en strejk för att den ska vara laglig. Enligt konstitutionen är offentliganställdas strejkrätt inskränkt vilket av högsta domstolen tolkats så att strejker kan äga rum om domstol inte funnit att de hotar viktig samhällsnyttig service. Minimilönen är inte tillräcklig för att ge en familj en godtagbar tillvaro. De senaste åren har många fackliga ledare inom bananindustrin avskedats, vilket FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter noterar med oro i dess rapport i november Människorättsorganisationer samt många andra enskilda organisationer befarar att landets ratificering i oktober 2007 av CAFTA-DR, frihandelsavtalet mellan de centralamerikanska länderna och Dominikanska Republiken å ena sidan och USA å andra sidan, kan komma att urholka arbetsrätten. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälsoutgifterna utgjorde 6,6 procent av BNP år 2004 enligt WHO. Enligt UNDP har mellan 95 och 100 procent av befolkningen tillgång till grundläggande hälsovård och 97 procent har tillgång till dricksvatten. Andelen av den ekonomiskt aktiva befolkningen som täcks av den allmänna hälsoförsäkringen har sjunkit från 67 procent 1990 till 53 procent 2004, bland annat till följd av eftersläpande i inbetalning av premier från såväl den statliga som privata sektorn. Antalet vårdcentraler på landsbygden har ökat och täcker nu 80 procent av befolkningen. Tillgången till hälsovård i reservaten där huvuddelen av urfolken bor är dock fortsatt begränsad. 12. Rätten till utbildning Andelen statliga utgifter till utbildningssektorn utgör 5,1 procent av BNP, en av de högsta nivåerna i Latinamerika. Presidenten har satt som mål att uppnå åtta procent av BNP, två procent högre än den nivå som stipuleras i grundlagen. Den nioåriga grundskolan är kostnadsfri och obligatorisk upp till 15 års ålder. Tillgången till utbildning har stadigt förbättrats det senaste decenniet, särskilt gällande gymnasieutbildning. Enligt Unicef påbörjar 97 procent av alla skolberättigade barn primärskolan, medan endast drygt 70 procent fortsätter till sekundärskola. Det genomsnittliga antalet skolår för personer mellan 18 och 64 år är 8,4. Bidragande orsaker är krav på betalning av skolböcker, skoluniformer och så kallade frivilliga avgifter som minskar fattiga barns tillträde till utbildning, samt den ökande andelen pojkar som börjar 6

7 7 arbeta tidigt. Endast 5,1 procent av den totala befolkningen är analfabeter, en av de lägsta nivåerna i Latinamerika. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Costa Ricas sociala indikatorer är i många fall i nivå med utvecklade länders och högre än för länder med motsvarande BNP per capita. Statens sociala utgifter för 2004 utgjorde 19 procent av BNP, en hög siffra regionalt sett, men siffran har minskat sedan Samtidigt som Costa Rica har gjort ett betydande antal åtaganden för mänskliga rättigheter de senaste åren, särskilt vad gäller sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, har statens resurser att genomföra dessa stagnerat. Mätt med de nationella fattigdomskriterierna ökade antalet fattiga hushåll från 18,5 till 21,7 procent och antalet extremt fattiga hushåll från 5,1 till 5,6 procent mellan år 2003 och Ytterligare 12,5 procent av alla hushåll anses ligga i riskzonen för att falla under fattigdomsstrecket. Hushållen på landsbygden är endast fem procent fattigare än i städerna. Enligt Estado de la Nación beror den ökande fattigdomen bland annat på en ökande arbetslöshet och på att en allt större del av landets produktion sker i ekonomiska frizoner och därför inte bidrar till statens skatte inkomster. Inkomstklyftorna i det costaricanska samhället har ökat under det senaste decenniet. Den så kallade Gini-koefficienten som mäter ojämlikhet ökade enligt UNDP från 0, till 0, men ligger fortfarande lägre än genomsnittet i Latinamerika. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Costa Rica rankas bland de främsta i Latinamerika på UNDP:s genderrelaterade utvecklingsindex. Ojämlikhet och diskriminering existerar dock. Löneskillnaderna är stora. Kvinnors årliga inkomster uppskattas utgöra runt 78 procent av männens och endast 35 procent av den ekonomiskt aktiva befolkningen är kvinnor. (För kvinnors politiska deltagande, se punkt 9.) Våld mot kvinnor är ett allvarligt och växande problem. Det nationella kvinnoinstitutet INAMU gav under 2006 psykologiskt och juridisk hjälp till kvinnor som utsatts för våld i hemmet. Under perioden januari till augusti samma år rapporteras 20 kvinnor ha avlidit på grund av våld inom familjen, jämfört med 40 under hela föregående år. Landet har en adekvat lagstiftning på området som straffbelägger våld i hemmet, och under 2005

8 8 arresterades över personer misstänkta för detta brott. Lagen förbjuder sexuella trakasseriet på arbetsplatsen. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter mottog 52 sådana anmälningar under Handel med kvinnor och barn i prostitutionssyfte förekommer från, till, genom och inom Costa Rica. Den ökande tendensen inger oro. Lagstiftningen på området täcker endast vissa former av människohandel och få personer åtalades under året. Offer för människohandel kan söka arbetstillstånd eller flyktingstatus i Costa Rica, men under året skickades flera personer tillbaka till sina hemländer som illegala immigranter. Skydd och omhändertagande av offer för människohandel är otillfredsställande. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter rekommenderar Costa Rica i sin rapport 2007 att förbättra lagstiftningen på området samt att utbilda personer på de myndigheter som arbetar med att komma tillrätta med människohandel. Prostitution är lagligt och sexturismen till landet är ökande. Under de första sex månaderna 2006 tog det nationella barninstitutet hand om 163 fall av barn som varit utsatta för kommersiellt sexuellt utnyttjande. Tonårsgraviditeter ökar, trots att regeringen har antagit ett handlingsprogram som inkluderar sexualupplysning för att komma tillrätta med problemet. Endast terapeutisk abort, det vill säga om graviditeten innebär fara för kvinnans liv eller om fostret är gravt missbildat, är tillåten och illegala aborter är vanliga. Rådgivning och information om reproduktiv hälsa förekommer men katolska kyrkan har motsatt sig vissa sexualundervisningskampanjer i statliga skolor. Människorättsorganisationer menar att mycket av jämställdhetsarbetet hittills främst haft effekt i större städer medan arbetet på landsbygden är eftersatt. 15. Barnets rättigheter Barnets rättigheter respekteras i högre grad än i övriga länder i regionen men barn är fortsatt en grupp. Barn utgör enligt FN:s barnfond (UNICEF) 36,7 procent av befolkningen och 48 procent av de fattiga. Enligt den frivilliga organisationen Casa Alianza bor cirka av landets barn på gatan. Våld mot barn är ett utbrett problem. Det nationella barninstitutet gav under 2006 års första sex månader assistans till runt barn, varav omkring för misshandel och för sexuellt utnyttjande. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter har inlett en kampanj mot aga med stöd av svenska Rädda Barnen. Enligt Casa Alianza finns det ungefär barnprostituerade i landet. Statliga myndigheter har under senare år alltmer kommit att erkänna problemets allvar och en kommission mot sexturism inriktad på barn har etablerats.

9 9 Människorättsorganisationer efterlyser ytterligare åtgärder och är kritiska mot att endast ett fåtal övergrepp resulterar i fällande domar. Barnarbete är ett problem i Costa Rica och enligt UNICEF arbetar 11,4 procent av barnen i åldern fem till 17, främst inom den informella sektorn. En nationell kommitté för successivt avskaffande av barnarbete inom en femårsperiod tillsattes 2005 och har genomfört kampanjer för att öka medvetenheten om problemet. Minimiåldern för arbete är 15 år. Sedan Costa Ricas ratificering 1990 av FN:s konvention om barnets rättigheter har en rad lagar antagits för att överföra konventionens innehåll till nationell lagstiftning. De senaste åren har man framförallt arbetat med att förstärka de institutioner som har till uppgift att genomföra de nya lagarna. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Costa Ricas konstitution förbjuder diskriminering grundad på etnisk, språklig, eller religiös tillhörighet. Landet har ratificerat ILO:s konvention om urfolkens rättigheter men överföringen av denna i nationell lag är bristfällig. Urfolken utgör knappt två procent av den totala befolkningen och är fördelad på åtta folkgrupper. Majoriteten bor relativt isolerat i eller nära något av de 24 reservaten som ofta saknar tillgång till skola, hälsovård, elektricitet och dricksvatten. De kollektiva ägandeförhållanden i reservaten gör att gruppen inte har tillgång till krediter och rätten att nyttja jorden är begränsad. Andelen som påbörjar primärskola och andelen läs- och skrivkunniga är lägre bland urfolken och dessa har generellt kortare livslängd än det nationella genomsnittet. Staten saknar program för bekämpande av rasism och diskriminering mot urfolken. Tvåspråkig undervisning sker endast i begränsad utsträckning. Urfolken saknar representation i parlamentet. och har bristande möjligheter till försörjning vilket lett till ökande invandring till städerna. FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kommenterade i november 2007 att det är oroande att diskriminering på grund av etnisk diskriminering inte är upptaget som särskilt ett brott i strafflagen, och att diskrimineringsbrott generellt endast har böter i straffskalan. Kommittén noterade även att den nationella kommission för frågor som rör urfolk, inte representerar samtliga landets urfolksgrupper intressen och behov, varför man rekommenderade Costa Rica att införa aktiva åtgärder för att öka urfolkens politiska representation. Den afrocostaricanska minoriteten, som utgör drygt två procent av befolkningen, har traditionellt haft mindre tillträde till social service och

10 infrastruktur än övriga medborgare och utgör en oproportionellt hög andel av de fattiga. Befolkningsgruppens levnadsförhållanden har dock förbättrats avsevärt under senare år, bland annat vad avser utbildning. Inga anmälningar om diskriminering har mottagits av ombudsmannen för mänskliga rättigheter under året. Trakasserier med möjliga rasistiska motiv har de senaste åren drabbat medborgare från Nicaragua och Colombia som befinner sig i landet. Nicaragua anmälde Costa Rica inför den internamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter i juli 2006 för en incident 2005 där sju poliser underlät att ingripa när en nicaraguansk medborgare blev angripen av vakthundar. Nicaragua menade att underlåtandet var ett uttryck för rasism mot nicaraguaner i Costa Rica. Fallet är fortfarande inte avlutat. Positivt under året är att åklagarmyndigheten instiftat en särskild avdelning för frågor som rör urfolk samt skapandet av en tolktjänst för urfolkspråk som är knuten till landets domstolar. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Även om acceptansen av homo-, bi- och transpersoner (HBT) i landet är relativt hög är dock fördomar och trakasserier i vardagslivet vanligt förekommande. Utbildningsmaterialet i landet har traditionellt varit kraftigt influerat av den katolska kyrkans värderingar, vilket inte har varit till nytta för att minska fördomarna mot HBT-personer i landet. Samhället är kraftigt influerat av machismo-kulturen och det förekommer att HBT-personer blir uteslutna ur sin familj och har svårigheter att hitta arbete. Den värst drabbade gruppen är transpersoner. Costa Rica har länge haft rykte att vara ett av de mest framskridna länderna i Centralamerika när vad gäller att acceptera organisationer som arbetar med HBT-frågor, inklusive möjligheten för dessa att få juridisk status. En av de främsta organisationerna är CIPAC, som genom forskning, analys och informationsarbete verkar för HBT-personers rättigheter. Konstitutionen förbjuder all typ av diskriminering. Det finns dock delar av lagstiftningen som diskriminerar HBT-personer direkt eller indirekt. Homosexualitet definieras inte i sig som ett brott i strafflagen, men kan enligt lagen vara brottsligt om homosexualiteten utövas på ett skandalöst sätt av personer som är över 17 år. Vad som menas med skandalöst sätt definieras inte i lagen och bestämmelsen riskerar därigenom att tillämpas godtyckligt. Ett grundläggande problem i costaricansk lagstiftning är att den tar sin utgångspunkt i ett heterosexuellt par. Partnerskap mellan homosexuella 10

11 personer accepteras inte, vilket exempelvis får till följd att homosexuella inte kan ärva varandra utan giltigt testamente. Ett annat exempel är regeringens bostadsprogram där endast heterosexuella par accepteras som låntagare för bostadsbyggande. När det gäller arbetslagstiftningen, vilken är fundamental för att kunna påtala diskriminering på arbetsplatser, saknas helt bestämmelser om diskriminering. Under 2007 har inget fall av diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet tagits upp inför domstol. Anmälningar om våldsbrott mot HBT-personer har minskat de senaste åren, men det förekommer alltjämt fall av misshandel och enstaka mord där det troliga motivet är hatbrott på grund av personens sexuella läggning eller könsidentitet. 18 Flyktingars rättigheter Costa Rica har anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning. Lagstiftning rörande flyktingmottagning och asylprövningsmekanismer är i överensstämmelse med flyktingkonventionen och fungerar också i praktiken. Flyktingar som beviljas flyktingstatus åtnjuter i stort samma rättigheter som costaricanska medborgare. Ännu saknas en lag som befäster rätten till arbete för flyktingar, även om denna rättighet i praktiken respekteras av costaricanska myndigheter. Costa Rica har det största antalet erkända flyktingar per capita i Latinamerika. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) finns det cirka flyktingar i landet, varav omkring är från Colombia. Handläggningstiderna har de senaste åren minskat från över ett år till ungefär en till två månader genom gemensamma insatser mellan lokala myndigheter, UNHCR och ett antal universitet. Många costaricaner lägger skulden på flyktingarna för de senaste årens försämrade ekonomiska situation och ökade brottslighet, vilket lett till att attityden mot gruppen har hårdnat. 19. Funktionshindrades rättigheter Diskriminering av funktionshindrade är förbjuden igrundlagen. Tillämpningen av lagen är dock bristfällig, bland annat vad gäller diskriminering inom arbetslivet och tillgänglighet till offentliga byggnader. Regeringens tioåriga handlingsprogram från 1996, som bland annat stipulerar att alla offentliga byggnader ska anpassas så att funktionshindrade kan få tillträde, har endast delvis implementerats. Utbildningsministeriet leder ett program för funktionshindrade och år 2006 erhöll omkring funktionshindrade studenter utbildning i 540 olika statliga specialskolor. Dessutom finns det primär- och sekundärskolor som erbjuder specialiserad undervisning för barn med funktionshinder. 11

12 12 ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett stort antal oberoende människorättsorganisationer som fritt och utan statlig inblandning kan bedriva verksamhet i Costa Rica. Dialog förs på olika områden mellan människorättsorganisationer, regering och andra statliga institutioner, inklusive ombudsmannen för mänskliga rättigheter. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Flera internationella organisationer och institutioner som arbetar för mänskliga rättigheter är verksamma i Costa Rica, bland annat interamerikanska MRdomstolen och det interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter, IIDH. Den senare erhåller svenskt stöd för sina insatser i Costa Rica och övriga länder i regionen. ILO har ett regionkontor i landet och UNHCR har permanent närvaro i landet.