Grundläggande syntaktiska funktioner och roller

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Inst. för lingvistik Niklas Edenmyr Grammatik, 5p. SYNTAKTISKA FUNKTIONER/SATSDELAR Grundläggande syntaktiska funktioner och roller o Exemplen nedan kan få illustrera två grundläggande syntaktiska funktioner: a) Jag jagar ett lejon. b) Lejonet jagar mig. Båda satserna kan sägas uttrycka X jagar Y, och utrycker på ett plan samma sak. Det som skiljer dem åt är vem som jagar vem. Verbet (eller verbschemat) kan sägas uttrycka handlingen att jaga något. Det finns två deltagare i handlingen (två nominalfraser). En är den aktiva, dvs. den som utför handlingen och har kontroll. Den andra kan sägas ingå i handlingen, och i verbschemat (se nedan) och är alltså den som utsätts för handlingen och som saknar kontroll. Man kan säga att dessa har rollerna av agent respektive föremål (för handlingen). nominalfras AGENT jagar HANDLING nominalfras FÖREMÅL (Ett sådant schema med subjekt + verbfras kallas ibland för nexus.) o Den aktiva, eller aktören, har normalt (dvs. i aktiva satser) den syntaktiska funktionen subjekt. I mening a) är jag subjekt (eftersom jag är den som utför handlingen jaga), medan i mening b) är lejonet subjekt (eftersom lejonet är den som utför handlingen jaga). Det är dock inte rollerna som helt avgör syntaxen, se t.ex. exempel c) nedan: c) Jag jagas av lejonet. I exempel c) är, precis som i b) ovan, lejonet den som handlar, agenten, och jag är föremålet för handlingen. Det är alltså så att rollerna inte är helt avgörande för var jag kommer att i satsen. Meningarna Jag jagar ett lejon och Lejonet jagar mig har samma struktur, nämligen:

2 subjekt VERB direkt objekt I exemplet nedan finns ytterligare ett objekt: Han gav flickan en tulpan Här är han agenten som utför handlingen och subjekt, tulpan är föremålet för handlingen och direkt objekt, och flickan är mottagare (av handlingen). Flickan är här ett indirekt objekt. Både det direkta och det indirekta objektet är delar av verbfrasen, och subjektet är del av satsen. Dock är subjekt, direkt objekt och indirekt objekt alla syntaktiska funktioner som en nominalfras kan ha. Alltså: subjekt VERB indirekt objekt direkt objekt Markering av syntaktiska funktioner Hur vet man vad som är subjekt och objekt? o oftast finns bara en rimlig tolkning, t.ex. jägaren hämtade geväret. Att hämta gevär är inte en speciellt konstig handling för en människa, däremot kan ett gevär egentligen inte hämta människor. Levande individer kan alltså utföra handlingar på ett sätt som ickelevande individer inte kan. o ibland räcker inte detta. Satsen jägaren jagar lejonet, kan i princip betyda två saker; både jägaren och lejonet kan utföra handlingen. I svenska markeras ofta syntaktiska funktioner med hjälp av ordföljd. Normalt kommer subjektet först och objektet sist. Utan vidare kontext skulle nog de flesta tolka denna sats som att den var jägaren som utförde handlingen och lejonet som blev jagad. Den vanligaste ordföljden i svenska är: SUBJEKT - VERB - INDIREKT OBJEKT - DIREKT OBJEKT o Däremot kan satsen jag jagar lejonet bara ha en betydelse. Det är jag som är subjekt (hade lejonet varit subjekt hade man kunnat säga lejonet jagar mig eller mig jagar lejonet). Här markeras alltså de syntaktiska funktionerna genom olika

3 böjningsformer av pronomenet, dvs. olika kasus. Kasussystemet i svenska är inte så användbart när det gäller andra subjekt och objekt än pronomen (inte heller skiljer vi mellan direkta och indirekta pronomen), men i andra språk markeras även substantiv skillnad genom kasus, t.ex. i tyska, latin, finska, ryska och älvdalska. syntaktisk funktion subjekt direkt objekt indirekt objekt kasus nominativ ackusativ dativ T.ex. i latin: a) subjekt verb objekt Mari-a amat Petr-um Maria-NOMINATIV älskar Peter-ACKUSATIV Maria älskar Peter b) objekt verb subjekt Mari-am amat Petr-us Maria-ACKUSATIV älskar Peter-NOMINATIV Peter älskar Maria o Vissa språk använder adpositioner för att markera syntaktiska funktioner, t.ex. japanska, där wa markeras subjekt, ni indirekt objekt och o direkt objekt: sensei wa kodomo ni hon o agemasita lärare barn bok gav Läraren gav barnet en bok o Ibland kongruerar subjektet (och eller objektet) med verbet, t.ex. i engelska (he/she runs - they run).

4 Roller (semantiska roller) agent (aktör, agens) instrument (det påverkade) föremålet mottagare upplevare det upplevda mål belägenhet den som utför eller sätter igång en handling, t.ex. Läraren öppnade dörren. det som den angivna agenten använder för att utföra handlingen, t.ex. Läraren låste upp dörren med nyckeln. det som förändras, förflyttas eller byter ägare genom en handling eller process, t.ex. Pelle kastade ut katten genom fönstret. den som mottar eller får något, t.ex. Kungen tilldelade soldaten en medalj. den som upplever eller förnimmer något, t.ex. Katten såg musen. det som man upplever eller förnimmer, t.ex. Katten såg musen. slutpunkten för en rörelse, t.ex. Läraren åkte till Uppsala. platsen där man befinner sig eller handlingen äger rum, t.ex. Vi lagar mat i köket. Subjekt o Traditionellt förekommer två definitioner av subjekt : subjekt uttrycker det som satsen handlar om eller det vi får veta mer om subjekt är den som utför handlingen som uttrycks av verbet i satsen Båda definitionerna fungerar bra i vissa fall. I Paris är Frankrikes huvudstad får vi veta mer om Paris, men i Jag visade barnen utställningen är det inte lika klart att det är jag som det handlar om. Här är det snarare den andra definitionen som gäller. Vi kan tillägga: i vissa fall beror det på vilken utgångspunkt eller vilket perspektiv man har o Svenskan beskrivs ofta som ett språk med subjektstvång, dvs. vi vill helst ha ett utsatt subjekt i påstående- och frågesatser. Andra språk (kanske de flesta) fungerar inte på samma sätt: svenska (obligatoriskt pronomen) hon går engelska (obligatoriskt pronomen & verbmarkör) she walk-s swahili (optionellt pronomen men obligatorisk (yeye) a-nakwenda verbmarkör)

5 I svenska måste ett subjekt markeras även om det inte verkar syfta på någonting, t.ex. i så kallade opersonliga subjekt, Det snöar i så kallade extraposition, när en bisats eller ett infinitivuttryck men subjektsfunktion placeras sist i meningen och ersätts med en platshållare, Det är kul att läsa lingvistik. i presenteringskonstruktioner, t.ex. Det sitter en katt på trappan - Det är en katt som sitter på trappan. i opersonliga passiver, t.ex. Det pratas för mycket på lektionerna. Verbfraser o I en påståendesats ingår förutom subjektet också en finit verbfras, som fungerar som predikatsled. o Verbfrasen består av en kärna, som utgörs av ett ifyllt verbschema, samt eventuella utvidgningar som vanligtvis är adverbial, t.ex. gav flickan en tulpan igår verbschema adverbial Adverbial kan sägas vara utvidgningar av verbfrasen eller hela satsen. o Det finns många typer av verb/verbscheman, t.ex. intransitiva: hoppade transitiva (verb + direkt objekt): borstade håret och ditransitiva (verb + indirekt objekt + direkt objekt): gav flickan en tulpan

6 Många (de flesta?) verb kan fungera både som intransitiva och transitiva (i intransitiva/transitiva verbscheman), t.ex. äta, öppna. Ett verbschema kan även innehålla ett predikativ, som kan vara en nominalfras eller adjektivfras. är stor Predikativ och predikativt attribut o Predikativ förekommer i satser som anger tillstånd eller egenskap, t.ex. Lingvistik är kul eller Föreläsaren är en lustig prick. o Predikativ består av: subjektsnominalfras + predikatsverb + predikativ, där predikativet anger tillstånd/egenskap hos subjektet, dvs. subjektiv predikativ. eller subjektsnominalfras + predikatsverb + objektsnominalfras + predikativ, då predikativet anger tillstånd/egenskap hos objektet, dvs. objektiv predikativ. o Verb med subjektiv predikativ är vara, heta, kallas, bli. T.ex. Läraren var sjuk. o Verb med objektiv predikativ är göra, kalla, anse. T.ex. Föreläsaren kallade Chomsky icke-lingvist. o Predikativt attribut liknar predikativen och kan vara svåra att skilja från dessa. Exempel på predikativa attribut är: Jag åt fisken rå. o Den viktigaste skillnaden mellan predikativ och predikativt attribut är att det predikativa attributet kan utelämnas utan att satsen känns ofullständig eller att betydelsen tycks förändras markant. Alltså: Läraren var sjuk. Läraren var. Föreläsaren kallade Chomsky icke-lingvist. Föreläsaren kallade Chomsky. Jag åt fisken rå. Jag åt fisken.

7 Adverbial o Adverbial är bestämningar (eller utvidgningar) till verb(-fraser), adjektiv(-fraser) eller till andra adverb(-ial), inklusive prepositionsfraser. o Exempel på typer av adverbial (efter betydelse): rumsadverbial (befintlighet) var? De pratar i badrummet rumsadverbial (riktning) vart? varifrån? Vi ska åka till landet tidsadverbial när? hur ofta? Vi börjar kvart över ett hur länge? sättsadverbial hur? på vilket De pratar högt sätt? måttsadverbial hur mycket? Jag åkte tio mil omständighetsadverbial varför? Vi åker inte under sådana omständigheter o En särskild typ av adverbial är satsadverbial som fungerar som bestämningar till hela satsen och kan sägas ha en funktion som liknar modal. Detta genom att de ofta ger uttryck för hur talaren vill relatera påståendets innehåll till verkligheten, t.ex.: Det blir säkert/kanske vackert väder imorgon eller talarens känslomässiga attityd till påståendets innehåll: Det blir lyckligtvis vackert väder imorgon eller så markeras talaren att informationen i påståendet är bekant sedan tidigare: Det blir ju vackert väder imorgon eller så markeras negation: Det blir inte vackert väder imorgon. Satsadverbial beter sig lite speciellt i svenska. I bisatser står satsadverbial normalt före det finita verbet, t.ex. Jag är säker på att det inte blir vacker väder imorgon.

8 o Distinktion mellan objekt och adverbial typiska objekt är ett ordinarie led i ett verbschema står direkt efter verbet inleds inte med preposition typiska adverbial är en utvidgning av ett verbschema står efter eventuella objekt (eller före subjektet) består av en prepositionsfras Ibland räcker inte detta, t.ex. Vi litar på pendeltåget Vi pratar på pendeltåget Man kan dock argumentera för att de har olika struktur: Vad litar ni på? (*Var litar ni?) Var pratar ni? (? Vad pratar ni på?) De verkar ha följande strukturer: lita på pendeltåget prata på pendeltåget Objekt som pendeltåget i frasen lita på pendeltåget kallas ofta för prepositionsobjekt.