14. Sammansatta satser

Transkript

1 14.1 Samordning och underordning Förutom att de används självständigt för att uttrycka påståenden, frågor, uppmaningar etc. kan satser ingå som delar i större, sammansatta satser. Jämför följande exempel: Det snöar och jag fryser. Jag förstod att jag var förlorad. samordning även koordination, paratax eng. coordination underordning även hypotax eng. subordination De kursiverade delarna i de här satserna är själva satser och skulle också kunna användas självständigt. Det finns två olika sätt att foga samman satser, genom samordning och genom underordning. I Det snöar och jag fryser har vi exempel på samordning. Två likvärdiga satser har här fogats samman till ett större helt. Vi kan se det här som en konstruktion med två variabla led: I det andra exemplet, Jag förstod att jag var (örlarad, har vi att göra med underordning. Den ena satsen ingår som ett led i den andra - att jag var förlorad är direkt objekt till verbet förstod: Og 99

2 bisats eng. subordinate clause huvudsats eng. main clause Vi kan jämföra Jag förstod detta där vi har en vanlig nominalfras (ett demonstrativt pronomen) på objektsplatsen. En sats som är underordnad en annan som i figuren ovan kallas bisats. Satser som inte är bisatser kallas hu" vudsatser. När vi har samordnade satser som i Det snöar och jag fryser är båda de ingående satserna huvudsatser. En mening innehåller i allmänhet minst en huvudsats. Här är ett exempel på en mera komplicerad struktur som involverar både samordning och underordning, nämligen meningen Det snöade och jag förstod att jag var förlorad: I att jag tar förlorad I I en del fall kan man få satser som kan tolkas på olika sätt, beroende på hur samordningen och underordningen antas ha gått till, t.ex. Det snöar och jag fryser om det är kallt, där om det är kallt kan föras antingen till Det snöar och jag fryser eller bara till jag fryser. Man kan också få flera underordningar i samma mening, d.v.s en bisats inom en annan bisats, t.ex. i exemplet Jag förstod att du trodde att jag var förlorad: I att jag var förlorad I 100

3 Beroende på hur långt ner i strukturen en bisats står kan man kalla den "förstagradsbisats" (att du trodde...) eller "andragradsbisats" (att jag var forlorad). Om en sats är underordnad en annan, kallas den senare "matrissats". En huvudsats är då matrissats till en förstagradsbisats och en förstagradsbisats är matrissats till en andragradsbisats. konjunktion äldre term: samordnande konjunktion eng. (coordinating) conjunction subjunktion äldre term: underordnande konjunktion eng. subjunction, complementizer 14.2 Konjunktioner och subjunktioner I exemplet Det snöar och jag fryser används ordet och för att binda ihop de två samordnade satserna, och ordet om talar om för oss var bisatsen i exemplet Vi kommer om det blir vackert väder börjar. I traditionell grammatik skulle både och och om räknas till ordklassen konjunktioner, men i nyare beskrivningar skiljer man på konjunktioner som och - tidigare kallade "samordnande konjunktioner" - ord som förbinder samordnade uttryck subjunktioner som om, när, så länge som - tidigare kallade "underordnande konjunktioner" - ord eller fraser som inleder bisatser Eftersom många subjunktioner, t.ex. därför att, så länge som, består av flera. ord, är det lite oegentligt att kalla subjunktioner en ordklass, men de flesta grammatikböcker bryr sig inte om detta problem Mer om samordning Samordning är inte begränsat till satser. Man kan till exempel samordna nominalfraser: Li och Lo tittar på TV, verbfraser: Kari tittar på TV och äter popcorn eller adjektiv: Jag är både nykter och klok. Resultatet av samordningen blir en fras av samma typ som de ingående fraserna - om man samordnar två nominalfraser, t. ex. flickan och pojken, blir resultatet också en nominalfras: flickan och pojken. 101

4 De vanligaste konjunktionerna är och, men, eller, så, (dr. Exempel: Li springer och Lo cyklar. Det är sent men jag måste skriva färdigt boken. Vi måste gå nu för det är sent. Konjunktioner kan efter sin betydelse indelas i additiva (och), disjunktiva (eller), adversativa (men), explanativa (ty, för) och konklusiva (så). Ibland sätter man ett förstärkningsord före det första ledet, t.ex. Både Li och Lo kommer. Antingen kommer du eller också måste jag gå. Varken mamma eller pappa kommer. I SAG kallas ord som antingen, varken och både för "korrelativa adverb". Men detta skymmer det faktum att de här orden bara förekommer tillsammans med en bestämd konjunktion. I ett konstruktionsperspektiv kan man se antingen...eller..., varken... eller... och både...och... som konstruktioner med två variabla led Underordning: Hur man känner igen en bisats Ett enkelt kännetecken på en bisats är att den inleds med en subjunktion (eller i vissa fall ett relativt pronomen (~ 14.6)) Jag tror, att de kommer. Jag kommer, om du går. Jag är arg, därför att du inte kom. Du får stanna så länge som du har något att göra....men ibland kan subjunktionen utelämnas: Jag tror de kommer. 102

5 Ordföljden i bisatser är mindre flexibel än i huvudsatser. I många typer av bisatser vill man t.ex. ogärna ha något annat än subjektet på första plats. I svenska och en del andra germanska språk finns det också andra ordföljdsskillnader mellan huvudsatser och bisatser, som är mindre vanliga i andra språk. Den mest påfallande skillnaden i svenskan gäller placeringen av negationer och andra satsadverbial, som kommer efter det finita verbet i huvudsatsen men före det i bisatsen: Huvudsats: Bisats: Det blir inte regn. SMHI påstår, att det inte blir regn. Det här kan fungera som test på vad som är en bisats. Om man kan sätta ett satsadverbial, t.ex. inte, före det finita verbet i en sats, är det ganska säkert en bisats. (Undantag är huvudsatser som innehåller kanske: Kanske professorn inte kommer.) Däremot är det mindre säkert att en sats där inte kommer efter det finita verbet är en huvudsats. Huvudsatsordföljd i bisatser är nämligen rätt vanligt, åtminstone i talspråk, särskilt när innehållet i bisatsen är något som talaren vill framhålla som sant (när bisatsen alltså har samma funktion som en påståendesats): Jag vill framhålla att den här frågan får vi inte lämna olöst. Regeln om negationens placering i bisatser brukar ibland kallas "BIFF-regeln" (Bisats-Inte Före Finitet). Ett skäl till att man i svenska skolor har ansett det vara väsentligt att lära ut skillnaden mellan huvudsats och bisats är förstås att tyskan - som ju tidigare var första främmande språk - har en ännu viktigare ordföljdsregel som skiljer huvudsats och bisats, nämligen den som säger att det finita verbet ska stå sist i bisatser: Ich liebe dich 'jag älskar dig' men Ich sage, dass ich dich liebe 'jag säger, att jag älskar dig'. Ytterligare ett kännetecken på en bisats i svenskan är att man kan utelämna hjälpverben har och hade (vanligast i skriftspråket): Regeringen förklarade att alla nödvändiga åtgärder redan vidtagits aämför Alla nödvändiga åtgärder hade redan vidtagits). 103

6 Det finns i svenskan en typ av bisatser som inte inleds av någon subjunktion där ordföljden istället får fungera som bisatsmarkör. I bisatser som inleds med om kan man ofta stryka om och istället sätta verbet först (alltså samma ordföljd som i frågor - s.k. "frågeformade konditionalsatser"): Blir det regn, så stannar vi hemma Olika typer av bisatser Vi har redan sagt att bisatser fungerar som led i de satser de ingår i. Bisatser kan ha samma syntaktiska funktioner som andra uttryck - de kan vara subjekt, objekt, adverbial och attribut. På samma sätt som olika frastyper förekommer på olika ställen i satsstrukturen (nominalfraser är t.ex. typiskt subjekt eller objekt), kan vi dela in bisatser i olika typer, som förekommer i olika funktioner: relativa bisatser (~ 14.6), som mest fungerar som attribut till nominalfraser: boken som du talade om nominala bisatser (~14.7), som mest fungerar som subjekt och objekt: jag tror att det blir regn adverbiella bisatser, som huvudsakligen fungerar som adverbial relativsats (relativ bisats) eng. relative clause Relativsatser Jämför följande exempel: Alla studenter var missnöjda med läraren. Alla studenter som hade fått underkänt på skrivningen var missnöjda med läraren. Det kursiverade uttrycket i det andra exemplet är en relativ bisats eller kortare en relativsats. Vi kan se att relativsatsen inskränker vem vi talar om: första meningen handlar om alla studenter (på en viss kurs), den andra

7 14. Sammal/salla \al\l'1 restriktiv relativsats eng. restrictive relative clause icke-restriktiv relativsats eng. non-restrictive relative clause meningen handlar bara om de studenter om vilka iii/h' hållet i relativsatsen gäller. Den här typen av relalivsalsl'l kallas för restriktiv relativsats och utmärker sig allls;, genom att den begränsar referensen hos den nominaifias som den hör till. Vi kan betrakta relativsatsen som dl attribut till nominalfrasen, mer eller mindre likviirdig med ett adjektiv eller particip: De underkända studenterna var missnöjda med läraren. Till skillnad från en restriktiv relativsats har en ick<.' restriktiv relativsats däremot har ingen inverkan pc'\ referensen utan ger typiskt en parentetisk upplysning om den eller det vi talar om: Professorn, som var på ovanligt dåligt humör, underkände alla studenterna. Man sätter gärna komma före och efter en icke-restriktiv relativsats, och den känns också som ett löst påhäng snarare än som en del av nominalfrasen. Den enklaste formen av relativ bisats saknar subjunktion eller annan inledare, och kan då bara vara restriktiv: Boken du talade om verkar intressant. Tavlan tjuvarna knyckte var mycket värdefull. Om vi plockar ut de kursiverade orden i de här meningarna, - alltså du talade om och tjuvarna knyckte - ser vi att de inte är fullständiga satser när de står för sig själva - det verkar vara något som fattas. Vi kan visa detta med diagram såhär: Vi skulle kunna få en fullständig sats om vi sätter boken resp. tavlan i de tomma rutorna: du talade om boken och tjuvarna knyckte tavlan. Men istället kombinerar man den 105

8 ofullständiga satsen och substantivet till en nominalfras och sätter in den som subjekt i en annan sats: I boken I En relativ bisats innehåller alltid ett tomt led. Men om det är subjektplatsen som är tom måste vi sätta subjunktionen som framför relativsatsen: I boken I som relativpronomen eng. relative pronoun relativt adverb eng. relative adverb Det kan man göra även i andra fall, t.ex. boken som du talade om, tavlan som tjuvama stal, men det är bara när subjektet är tomt som det är obligatoriskt. Ett annat sätt att bilda relativsatser är med hjälp av de relativa pronomenen vilken (vilket, vilka) och vad eller de relativa adverben där, dit, när, då. I mera vardaglig svenska låter en restriktiv relativsats med vilken inte helt naturlig: Boken vilken du talade om verkar intressant. men det blir bättre om relativsatsen är icke-restriktiv: Jag talade med avdelningschefen, vilken genast blev intresserad. Vanligast är vilket som då kan syfta tillbaka på en hel sats: Festen blev inställd, vilket gjorde mig besviken. En relativsats som inleds med vad kan ensam fungera som nominalfras: Vad du säger är obegripligt. Traditionellt brukar också som sägas vara ett relativt pronomen. Numera (t.ex. i SAG) är det vanligare att betrakta det som en 106 StudentIitteratur

9 14. Sammansatta Slits,, subjunktion. För de som är vana vid det tidigare beskrivllill,l(~\ sättet kan detta verka egendomligt men det finns ett antal skal varför man vill göra så. Som förekommer också i många alldr.. sammanhang än i relativbisatser, där det är klart att det är ell subjunktion. Till skillnad från vilken är det oböjligt, och det kall inte stå efter en preposition - man kan säga boken om vilkcn till talade men inte boken om som du talade. Samma resonelllall,l( kan tillämpas på that som inledare av engelska relativsaber Nominala bisatser nominal bisats eng. nominal clause Nominala bisatser är bisatser som är likvärdiga Hll'd nominalfraser och alltså kan fungera som subjekt, objekt eller styras aven preposition. Det finns tre huvudtyper av nominala bisatser, som var och en motsvarar en huvudsatstyp: narrativa bisatser (att-satser) - motsvarar påståendesatser frågebisatser (indirekta frågor) - motsvarar frågesatser utropsbisatser - motsvarar utropssatser Till skillnad från de motsvarande huvudsatserna utgör nominala bisatser inga egna språkhandlingar utan är ett sätt att tala om innehållet i en språkhandling. Imperativsatser har ingen motsvarighet bland de nominala bisatserna; för dem används istället infinitivkonstruktioner. narrativ bisats eng. narrative clause 14.8 Narrativa bisatser Eftersom narrativa bisatser oftast inleds med subjunktionen att, kunde man också kalla dem "att-satser". Men "narrativ bisats" är en mer språkoberoende term (dessutom kan ju att ofta utelämnas i svenskan). Den är dock eventuellt en aning missledande eftersom man kan tro att det finns en koppling till berättelser ("narrationer"), vilket det inte gör. Subjunktionen att brukar i traditionell svensk grammatik kallas 1/det allmänt underordnande attl/, eftersom den förekommer Stuctentlitteratur 107

10 ensam eller i kombination med andra ord i ett flertal olika typer av bisatser. En typisk användning aven narrativ bisats har vi i exemplet Studenterna säger att kurslitteraturen är tråkig. Bisatsen återger här vad studenterna säger. Man kunde också ha sagt: Studenterna säger: "Kurslitteraturen är tråkig." direkt och indirekt anföring eng. direct and indirect speech vanliga latinska beteckningar: oratio recta och oratio obliqua När man återger ett yttrande som ett citat på detta sätt kallas det direkt anföring. När man använder en narrativ bisats är det exempel på indirekt anföring. Indirekt anföring återger innehållet i det sagda, snarare än de exakta orden som har använts. Det finns också skillnader i pronomen- och tempusanvändning som i följande exempel: Studenterna sade: "Vi tycker att skrivningen var svår". Studenterna sade att de tyckte att skrivningen var svår. (I många språk skulle bisatsen stå i presens i det sista exemplet.) I de här exemplen fungerar de narrativa bisatserna som direkt objekt till verbet säga, på i stort sett samma sätt som en vanlig nominalfras, till exempel ett pronomen: Studenterna säger det. Det finns en lång rad verb som tar narrativa bisatser som objekt, framför allt sådana som uttrycker tankar, känslor etc. En narrativ bisats kan också stå efter en preposition: Vi talade om att vi borde städa garaget. Den kan också fungera som subjekt: Att priserna går upp är inte förvånande. men det är vanligare att man använder en extrapositionskonstruktion: Det är inte förvånande att priserna går upp. där ett expletivt det placeras på subjektets plats. 108

11 14. Samml//lsl/lIl/ Sl/lsl'I 14.9 Frågebisatser frågebisats SAG interrogativ bisats eng. interrogative subordinate clause (indirect question) indirekt eng. indirect Frågebisatser kallas också indirekta frågor - direkta lr;'\~ gor står då för frågesatser som används självständigt och som uttrycker en egen språkhandling (en fråga). En illdi~ rekt fråga uttrycker innehållet i en frågesats, men ulg()r ingen egen språkhandling. Frågebisatser kan liksom andra frågesatser delas in i janej-frågor och frågeordsfrågor. Indirekta ja-nej-frågor illleds i svenskan med subjunktionerna om eller huruvida: Kim frågade, om bussen var försenad. (Direkt fråga: "Är bussen försenad?") Indirekta frågeordsfrågor inleds med samma frågeord som de direkta, men om frågeord är subjekt i bisatsen måste vi i svenskan lägga till som: Jag frågar, vem som kan hjälpa mig. (Direkt fråga: "Vem kan hjälpa mig?") Som vi redan har sett, har en fråga i en svensk huvudsats i allmänhet omvänd ordföljd, d.v.s. verbet kommer före subjektet, men frågebisatser har alltid subjektet först. De flesta andra språk gör ingen skillnad mellan direkta och indirekta frågor, och de här sakerna hör till de största svårigheterna för andraspråksinlärare av svenska. Omvänt kan svensktalande ha problem i språk där man måste skilja mellan frågebisatser och villkorsbisatser. Frågebisatser kan vara rätt svåra att skilja från andra typer av bisatser. Indirekta ja-nej-frågor med om ser likadana ut som villkorsbisatser, vilket leder till svårigheter när man ska lära sig t.ex. tyska, där man måste ha olika inledningsord i dessa två bisatstyper (ob resp. wenn). I skolan får man lära sig att man ska pröva med att sätta in huruvida, vilket är ett dåligt test, eftersom de flesta skolelever nog inte har någon känsla för när man kan använda detta skriftspråksord. En skillnad är i den syntaktiska funktionen: villkorsbisatser är nästan alltid adverbial medan frågebisatser är subjekt, objekt eller attribut. En annan är förstås betydelsen: frågebisatser syftar alltid 109

12 på innehållet i en fråga och förekommer i allmänhet med verb av typen fråga, undra etc. Indirekta frågeordsfrågor kan ibland vara svåra att skilja från relativbisatser som fungerar som självständiga nominalsatser. Jämför Vi köpte vad vi föreslog (relativbisats). Vi undrade vad du såg (frågebisats). I relativbisatsen kan man emellertid i allmänhet byta ut vad mot det som, vilket inte går i frågebisatsen. adverbiell bisats eng. adverbial clause 14.1 OAdverbiella bisatser Det finns en rad subjunktioner som bildar adverbiella bisatser, t.ex. när, då, om, fast(än). Traditionellt brukar man göra en indelning av adverbiella bisatser som ganska väl överensstämmer med den indelning av adverbial efter deras betydelserelationer som vi gjorde i kapitel 10. Man har alltså t.ex. tidssubjunktioner (temporala subjunktioner), t.ex. då, när: När du kommer går jag. villkorssubjunktioner (konditionala subjunktioner), t.ex. om, ifall: Om du kommer går jag. orsakssubjunktioner (kausala subjunktioner), eftersom, därför att: Eftersom du kommer går jag. t.ex. avsiktssubjunktioner (finala subjunktioner), t.ex. för att: Jag går får att du ska vara ensam. följdsubjunktioner (konsekutiva subjunktioner), t.ex. så att: Trollet åtså attdet sprack. koncessiva subjunktioner (anger omständigheter som skulle få en att vänta sig något annat än det som sker), t.ex. trots att, fast: Fast jag har ätit är jag hungrig. Vi ser att en del av de här subjunktionerna egentligen är kombinationer av prepositioner eller adverb och att. 110

13 14.11 Satsförkortningar Jämför följande två meningar: Vi lyckades genom att vi arbetade hårt. Vi lyckades genom att arbeta hårt. 14. Sammansatta S<lI.\(" satsförkortning eng. närmaste motsvarighet: non-finite clause Dessa meningar betyder väl ungefär samma sak men ~r olika till sin syntaktiska uppbyggnad. Den första Jlleningen innehåller en bisats (att vi arbetade hårt) medan den andra på motsvarande plats innehåller något SOJll vi kallar en satsförkortning. Som vi ser, är namnet passande eftersom satsförkortningen faktiskt kan betraktas som en hopdragen version av bisatsen med samma funktion. Skillnaderna mellan satsförkortningen och bisatsen är två: 1) Bisatsens subjekt vi saknas i satsförkortningen. 2) Bisatsens finita predikatsverb arbetade motsvaras av ett verb i infinitiv, arbeta. Avsaknad av subjekt är en vanlig egenskap hos satsför kortningar, men gäller inte alltid. Däremot är avsakna den av finit verb något som kan användas i en definition av vad en satsförkortning är för något. Vi skulle kunna säga att En satsförkortning är ett uttryck som har samma funktion som en sats men som saknar finit verb. infinitivmärke eng. infinitive marker Den vanligaste typen av satsförkortningar är infinitivfra ser, d.v.s. verbfraser där verbet står i infinitiv. Sådana uttryck inleds ofta med att, det s.k. infinitivmärket. Det ligger nära till hands att tänka sig att detta är samma ord som det bisatsinledande att. Faktum är emellertid att det endast är i skriftspråket som de ser likadana ut: det att som inleder infinitivfraser uttalas normalt som kort d, vilket inte är möjligt med det bisatsinledande att. (Andra språk gör som bekant också skillnad här: engelskan har ju to som infinitivmarkör och that som bisatsinledare och på norska stavas infinitivmärket å medan bisatsinledaren stavas at.) 111

14 Som vi redan har sagt, saknar satsförkortningar ofta subjekt. För att vara exakt borde man kanske hellre säga att de inte innehåller något uttryckt subjekt. När man tolkar en sats som innehåller en sådan satsförkortning tänker man vanligen s.a.s. till ett subjekt. I många fall kan detta "tankesubjekt" finnas uttryckt någon annanstans i meningen. I vårt exempel ovan tolkas satsförkortningen så att det får samma subjekt som huvudsatsen. Detta är kanske det vanligaste fallet. Det är emellertid också vanligt att verb konstrueras med ett objekt följt av en infinitiv och detta objekt får då bli infinitivfrasens tankesubjekt, t.ex. Kaptenen beordrade sergeanten att lämna rummet. Läraren tillät eleverna att gå hem. objekt med infinitiv även ackusativ med infinitiv eng. object (accusative) with infinitive Termen objekt med infinitiv används ibland för konstruktioner av denna typ men kanske oftast om sådana där kombinationen av objekt och infinitivfraser kan ersättas aven att-bisats, som efter verben se, höra, känna, anse m.fl.: Jag såg barnen spela brännboll. (Jag såg att barnen spelade brännboll). Jag anser statsministern vara begåvad. (Jag anser att statsministern är begåvad). På samma sätt kan man tala om "subjekt med infinitiv" i fall som Statsministern verkar vara begåvad. Även andra bisatstyper än att-satser kan motsvaras av satsförkortningar, även om det kanske inte är så vanligt i svenskan. Vissa adverbialsbisatser kan till exempel ersättas av ett participuttryck, d.v.s. en verbfras med ett particip istället för finit verb: Nyss hemkommen har jag ännu inte hunnit läsa ditt brev. (= Eftersom jag nyss har kommit hem... ) Även här gäller att subjektet i huvudsatsen normalt tolkas som tankesubjekt till satsförkortningen. Detta kallas 112

15 14. Sammansatta.\/11\<'1 i traditionell grammatik "subjektsregeln". Följande v;\lkända stilblomma är exempel på ett brott mot de11l1.. regel: Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag ej annat än beklaga Erik XIV. Rätt många andra språk använder satsförkortnin~ar I betydligt större utsträckning än svenskan. I vissa språk, t.ex. turkiskan, är olika typer av satsförkortningar de normala motsvarigheterna till svenska bisatser. 11~