Övningstillfälle 1, Kognitionsvetenskapliga programmet. Ordklasser och fraser. Facit. 2. lyftes VERB 28. överseende PARTICIP

Transkript

1 Övningstillfälle 1, Kognitionsvetenskapliga programmet. Ordklasser och fraser. Facit. 1.Äntligen ADVERB 27. om PREPOSITION 2. lyftes VERB 28. överseende PARTICIP 3. där ADVERB 29. att INFINITIVMÄRKE 4. skulle VERB 30. väntade VERB 5. ung ADJEKTIV 31. medan SUBJUNKTION 6. Om SUBJUNKTION 7. välvt VERB 8. kunnat VERB 9. marmor SUBSTANTIV 10. skalds SUBSTANTIV 11. genomglödgat PARTICIP 12. vid PREPOSITION 13. han PRONOMEN 14. raglande PARTICIP 15. mustascherna SUBSTANTIV 16. den ARTIKEL 17. så ADVERB 18. att SUBJUNKTION 19. sin PRONOMEN 20. hos PREPOSITION 21. sedan ADVERB 22. var VERB 23. kommen PARTICIP 24. och KONJUNKTION 25. runtomkring PREPOSITION 26. tvivel SUBSTANTIV

2 2. Studera följande yttranden, producerat av olika barn med diagnosen språkstörning (ur Håkansson & Hansson (2007). Vad är det beträffande ordklass, som förefaller annorlunda i förhållande till hur en vuxen skulle ha uttryckt motsvarande yttrande? a. längesen jag ha den Svar: Här använder barnet infinitivformen ha istället för preteritum på verbet, vilket borde vara det förväntade i förhållande till att yttrandet inleds med ett adverb som uttrycker att något inträffat vid ett tidigare tillfälle. Detta kallas för ersättning, dvs. att barnet använder en annan böjning än den förväntade. b. Pippi har båtet Svar: Barnet använder en annan genusböjning än vad som är riktigt för ordet båt (utrum). Här använder barnet böjningen för neutrum (t-genus) c. alla vaktar i skogenen Svar: Ordet skogen står redan i bestämd form men har här fått ännu en bestämdhetsändelse tillagd. Fenomenet kallas för hyperkorrektion. d. får han sitta pojken knän Svar: Prepositionen i är utelämnad. Dessutom saknas genitivböjning på pojken (får han sitta i pojkens knän). e. han har ingen armar Svar: Här har barnet använt en bestämning i singular ingen (ingen arm) till ett huvudord som står i plural (armar). Adjektivet böjs ju efter vilket numerus som ett huvudord har (inga armar) f. dom snälla Svar: Här är verbet (kopulan/bindeverbet) är, utelämnat g nån ritat här Svar: Här används supinumformen av verbet, utan hjälpverb (har). Det finns förstås många tolkningar av vad det är barnet menar här, t.ex. nån har ritat här, nån ritade här, nån ska rita här, men utgår man från supinformen ritat som är det barnen använt, kan vi hävda att hjälpverbet har är utelämnat. I relation till de andra förslagen, kan barnets befintliga konstruktion också förklaras på intressanta sätt (t.ex. att supinum använts istället för preteritum, att supinum använts istället för futurum osv.) Det är viktigt att komma ihåg att man i alla sammanhang av grammatisk analys, måste se till den KONTEXT i vilket ett yttrande eller en mening förekommer, för att utföra en rimlig analys. h. du ha grön bil

3 Svar: Ett förslag är att obestämd artikel är utelämnad, d.v.s. du har en grön bil. Det är också tänkbart att barnet menar du har den gröna bilen. I det senare fallet är det bestämd artikel som utelämnats och böjningen på grön och bil saknas (bestämdhet för bil-en och adjektivets anpassning till bestämdhet, dvs. grön-a). Verbet ha är sannolikt en korrekt form av presens, men här återgivet som talspråk och därför står r inte med (har). Om /r/ uttalas eller inte i talspråk beror på vilket uttryck som följer (hade t.ex. barnet faktiskt använt artikeln en, hade det sannolikt uttalat /r/)

4 3. Stryk under alla nominalfraser som består av mer än ett ord. Markera huvudordet (ur Josefsson, Övningsbok, s.55, ur ICAkuriren 25/ , skriven av Cissi Elwin) Men trots detta bunkrande, trots att jag egentligen står redo att föda ett helt hockeylag, krockar oftast de här storslagna drömmarna om det öppna hemmet och det spontana umgänget med verkligheten. I den spelar det ingen roll hur mycket jag har i skåpen, det är ändå alltid något som fattas. I verkligheten tar det nästan en dag att handla och förbereda en middag och en halv dag för att fixa i ordning efteråt. Tid som inte finns. I verkligheten är vi ju trötta och har då och då ont om pengar. Och de spontana middagarna är svåra att få till eftersom alla människor har alldeles för fulltecknade kalendrar. Umgänge har blivit något som måste planeras lång tid i förväg och som då också kan kännas kravfyllt. Var tog de gamla knytkalasen vägen? Där alla hade med sig lite av varje och man dukade upp tillsammans och åt av det som fanns. Och är det kanske mina egna drömmar om det fantastiska köket som sätter krokben för mina möjligheter att ha en trevlig improviserad middag hemma? Kanske är det inte mer basvaror jag behöver i mitt liv utan snarare en mer avspänd inställning till det som kan ske spontant.

5 Sommaren är den period då vi umgås allra mest. I det här numret kan du lära dig både hur du blir en bra värd, men också vad du ska tänka på som gäst så att du inte blir en pest.

6 4. Stryk under alla verbfraser (i snäv bemärkelse). Ringa in alla finita verb. (OBS, räkna inte in eventuella partiklar eller reflexiva objektspronomen i verbfrasen) (ur Josefsson (2009), Övningsbok s.58, text från Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren). Finita verben är markerade med fetstilt här i facit. Nu ska jag berätta om min bror. Min bror, Jonatan Lejonhjärta, honom vill jag berätta om. Det är nästan som en saga tycker jag, och lite, lite som en spökhistoria också, och ändå är alltihop sant. Fast det vet nog ingen mer än jag och Jonatan. Jonatan hette inte Lejonhjärta från början. Han hette Lejon i efternamn precis som mamma och jag. Jonatan Lejon hette han. Jag heter Karl Lejon och mamma Sigrid Lejon. Pappa hette Axel Lejon, fast han stack ifrån oss, när jag bara var två år, och gick till sjöss, och sen har vi inte hört av honom. Men vad jag nu skulle tala om, det var hur det gick till att min bror Jonatan och jag blev Jonatan Lejonhjärta. Och det underliga som hände sen. Jonatan visste att jag snart skulle dö. Jag tror alla visste det utom jag. De visste det i skolan med, för jag låg ju bara hemma och hostade och var sjuk jämt, och det sista halvåret har jag inte kunnat gå i skolan alls. Alla tanterna som mamma syr klänningar åt visste det också, och det var en av dom som pratade med mamma om det, så att jag råkade höra det, fast det inte var meningen. De trodde att jag sov. Men jag låg bara och blundade. Och det fortsatte jag med, för jag ville inte visa att jag hade hört det där hemska att jag snart skulle dö.

7 5. Stryk under alla nominalfraser som har ett substantiv som huvudord, som består av mer än ett ord. Markera huvudord och attribut i dessa. Ni behöver inte ange vilken typ av attribut det är, men notera om attributet är framförställt (står före huvudordet) eller efterställt (står efter huvudordet): 1. Havet är vackert. 2. Det stora havet förtrollade oss. (framf. attr. det=bestämd. artikel., stora=adjektivattribut) 3. Det havet har jag inte sett. (framf. attr. det=bestämmarattribut. (se Josefsson s.118)) 4. Två bröder har skrivit boken. (framf. attr. två=bestämmarattribut) 5. Min kompis kommer från Peru. (framf.attr. min=genitivattribut) 6. Professor Olsson har skrivit om bisatser i boken. (framf. attr. Professor=epitet) 7. Tre liter mjölk har pojkarna druckit. (framf. attr. tre liter=måttsattribut) 8. Huset vid havet är till salu. (efterst. attr. vid havet=prepositionsattribut) 9. Påståendet att han skulle ha varit full på festen var kränkande. (efterst. attr. (att han.osv =satsattribut). 10. Konsten att svara på grammatikfrågor behärskar hon inte. (efterst. attr. att svara på.=infinitivattribut) 11. Vägen hem var mycket lång. (efterst. attr. hem=adverbattribut) 12. Timglaset, hans livs uppfinning, hade farit i golvet. (efterst. attr. hans livs.=apposition) 13. Mannen, plågad av svartsjuka, hade slagit ner sin rival med en påk. (efterst. attr. plågad av.=predikativt attribut) (sin=framf. attr. genitivattribut) (en=framförställt attr. obestämd artikel).