De fina skillnaderna Vem och vad signalerade status i klädedräkten, Öjaby och Virestad under 1780-talet.

Transkript

1 Exaensarbete avancerad nivå 30hp De fina sillnaderna Ve och vad signalerade status i lädedräten, Öjaby och Virestad under 780-talet. Författare: Martina Böö Handledare: Katarina Friberg Exainator: Ulla Rosén Terin: HT03 Äne: Historia Nivå: avancerad Kursod: GO79

2 Abstract Title: Distinction. Who and what signaled status in the custoe, Öjaby and Virestad during the 780s. This study exaines patterns of consuption during the 780s in Öjaby and Virestad parishes. I have exained the clothes and jewelry in estate inventories using the concept of status. Then I have used Pierre Bourdieu's theories to understand fashion echaniss. I have identified five different groups, each distinguished by their foral wear. Men have siilar clothes but in Virestad they have ore ites and ore silver. Four people were divergent, they choose other aterials and odels. The woen in the various parishes had differed significantly. In Öjaby woen had ore odern clothing and less jewelry in coparison, with Virestad. It is clearly visible that the people in the probate area in Virestad were spending ore oney copared to what they owned to be able to aintain a certain level of status. Status indications in clothes and jewelry were iportant in Virestad. Here is a ore peasant-doinated culture which apparently ade clothing ore conservative. In both parishes people with a saller percentage of balance spend ore to aintain a certain standard. In Virestad woen spent ore than en on clothes in Öjaby it is the opposite. Dressing nicely sees iportant, after first set of clothing ore expensive were purchased. Silver, nuber of clothes, expensive clothes, different aterial and color are factors that are available when the people created their wardrobe. Those with a high balance had several expensive ites to show off their status with. Interesting is also that people continued to renew their wardrobe throughout their woring life. Nycelord foldrät, Värendsdrät, alloge, bönder, status, boupptecning, ode, 700-talet, Såland, läder Tac Att sriva en uppsats är ycet ett ensaarbete en jag har personer att taca, vars hjälp gjorde det lättare att nå itt ål. Ett stort tac till in handledare Katarina Friberg för din ständiga uppuntran sat dina värdefulla råd och synpunter. Jag vill ocså rita ett ycet stort tac till Anders Fransson vars hjälp att orientera sig i ariven och läsa 700-talets srift inte an undersattas. Tac för alla tiar du tålodigt suttit vid in sida. Ett tac till in oster Ingari Andersson för din hjälp ed avstånden i Virestad socen. Sist en inte inst ett stort tac till in failj. Min an för all tid du sapat för att jag sulle unna ägna ig åt ina studier och till ina barn för ert tålaod att låta aa sitta vid datorn. Nu är den lar. Härensås, den januari 0 Martina Böö i

3 Till innet av in or ii

4 Innehåll Inledning.... Inledning.... Probleforulering och syfte....3 Disposition...3 Bagrund talet och allogen..... Hästar och nötreatur...6. Forsning o eonoisa förhållanden Konsution Överflödsförordningar Socenstäan...0. Såland - Kronobergs län....5 Klädedräten i det tidigoderna sahället Allogen Saanfattning Frågeställning...5 3Forsningsläge och teoretist perspetiv Status Teori... Metod...7. Avgränsningar...7. Källaterial Syboli Spännvidden ellan vantitativ och valitativ etod...3. Koparativ etod...3 5Undersöning och analys Bagrund Sa och lädval Männen Saanfattning De avviande Saanfattning Kvinnorna Saanfattning Status Hushållen Man och vinna Statusarering Männen i Öjaby Kvinnorna i Öjaby...58 iii

5 Männen i Virestad Kvinnorna i Virestad En liten jäförelse Virestad 750-tal ed 780-tal Analys av odets eaniser Saanfattning...7 6Disussion och fortsatta studier Disussion Fortsatta studier Käll- och litteraturförtecning Otrycta ällor Eletronisa ällor Trycta ällor Otryct litteratur Tryct litteratur Muntlig älla Uppslagsböcer och ordböcer Bilagor...I 8. Bilaga A Ordförlaringar...I 8. Bilaga B Bilder och arta...ii 8.3 Bilaga C Didatis refletion...v iv

6 Inledning. Inledning När jag öter ungdoar och för den delen vuxna ocså får jag ofta höra - idag an an ju ta på sig vad so helst. Visst an vi det en vilet budsap sänder vi? Kläder sänder signaler o sahörighet, förståelse, status en även osäerhet och nervositet. Varje ultur har sina egna läder. Detta är ett exaensarbete på lärarutbildningen. Jag sulle vilja hjälpa eleverna att förstå sin satids lädultur och de signaler den sänder en även ge de vertyg i hur de sa förhålla sig till sin satid. Geno att studera hur de lädde sig i tidigodern tid och där förstå identitet, at, status, grupptillhörighet osv hoppas jag att eleverna an oda av sin egen satid. Att förstå geno att bara studera sin satid är ycet svårare, det historisa perspetivet gör eleven till en sapare iattagare. I Lpo står det att eleverna sa geno en historis referensra få en fördjupad förståelse för sin satid. I Gy ll står det att eleverna sa förstå varje tids ännisa utifrån sina villor och värderingar. Eleverna sall ocså ges en förståelse för sin satid och fratid. I läroplanerna tas begrepp so ännisors värde, at, önsönster, identitet osv upp. Kläder används inte bara för att vära och sydda. De är er oplexa än så, i läder an vi läsa in vila vi är och vill vara, ibland edvetet ibland oedvetet. Vi an se nationalitet, grupptillhörighet, eonois och social status, ålder och ön. Detta var i äldre tider uppenbart och önsvärt edan dagens ångfald an lura oss att tro att det inte syns en läderna avslöjar ve du vill vara och ofta var du hör hea. Detta gör att jag själv vill förstå det ouniativa i läderna bättre varför jag nu sa göra en djupdyning ner till 780-talets Såland där jag ed hjälp av boupptecningar vill förstå budsapet i läder, detta ed hjälp av onsutionshistoria so infallsvinel och statusareringar so sövertyg. I bilaga C återoer jag ed en didatis refletion ring hur uppsatsens resultat an användas i solan.. Probleforulering och syfte Det är i synnerhet i stabila sahällsstruturer so läderna ounicerar social status. Det est synbara är opplat till lass och genus. Geno läderna synliggörs individers och gruppers ansträngningar att vidathålla sin sahällsposition eller deras abition till en högre social ställning. Kläder an ocså uttryca social ontroll; personer an tvingas eller förväntas bära vissa läder. Kläder so ällaterial ger därför en öjlighet att studera gruppers sociala position en ocså deras sociala abitioner.3 De nya onsutionsönstren so utveclades från 750 till 850, den så allade protoarnaden, har vi idag diiga begrepp o, enar Christer Ahlberger. Vilen grupp drev efterfrågan bönder, arbetare, vinnor eller yngre? Vitiga fatorer för social och individuell identitet är onsutionens forer. Böndernas attityder blir då vitiga; denna Lpo 0:8f, Gy 0:66, 68, 78, Eldvi 00: 3 Stadin 005:33

7 grupp hade stora politisa och eonoisa fragångar under so självägande bönder och var en politis fator att räna ed i risdagen. Ino svens historieforsning är forsning o onsutionens ativa och ouniativa funtion undersattad. Ahlberger och Lundqvist onstaterar doc att intresset har öat.5 Forsningen ino detta fält är relativt nytt och jag vill ed in uppsats bidra till en öad unsap på fältet. Under tidigare år har forsningen lagt tyngdpunten på att det finns en social tävlan och att efterhärningen varit star fraförallt att de lägre lasserna tagit efter de övre. Idag har detta tonats ner och nu ligger snarare fous på onsutionens roll för identifiation.6 Konsution handlar, enar Ahlberger och Lundqvist, i hög grad o att anifestera identitet på olia sätt. Varor och föreål får då en ouniativ funtion. Kläderna utgör anse det tydligaste exeplet, enar de.7 Jag har vid flera tillfällen i litteraturen ött ett antagande o att vinnors lädsel var er iögonfallande och visade annens riedo edan annen var er återhållsa.8 I in andidatuppsats Mer för praten än för nyttans sull an jag se att ännen och vinnorna procentuellt spenderade lia ycet på läder. De dyraste statusplaggen hade saa värde för bägge önen. Männen ägde fler sycen en vinnorna bar de och det är väl öjligen här vinnan i så fall var er iögonfallande.9 Marie Ulväng so srivit en dotorsavhandling o lädeonoi och lädultur ser inte heller att påståendet o vinnors er iögonfallande onsution stäer, snarare tvärt o.0 Jag har inte hittills funnit några ällor so beräftar att vinnorna visar så ycet er prat än ännen. Ahlberger och Lundqvist efterlyser er unsap o önsspecifi onsution i relation till lass, livcyelfas, hushållsposition och ed hänsyn till agrara eller urbana förhållanden. De enar att ycet grundforsning finns var ino detta oråde. Ahlberger och Lundqvist efterlyser ocså behovet av fler jäförande studier. Sigfrid Svensson, en doinerande etnolog ino forsning o foldräter, enade att oråden där dräten inte följt odet har fått säre tider edan högonjuntur fic personer att tydligare följa odet. Hans tanar har följt ed i litteraturen under 900talet.3 Marie Ulväng onstaterar att på det oråde hon undersöt stäer det. Jag tror att det stäer på sådana oråden där an följt odet hela tiden so i Ulvängs fall en inte där foldräten onserverats. I in andidatuppsats undersöte jag Virestad so inte följde odet och unde onstatera att det inte var dålig betalningsföråga utan andra eaniser so gjort att de stannat av. Kunsap o dessa eaniser sulle unna bidra till en öad förståelse för varför de valde att lä sig so de gjorde och hur vi anifesterar status. Jag har funderat ycet ring huruvida närhet till stadlandsbygd påverar valet av hur vi anifesterar status. För att öa förståelsen för förändring respetive onservering av onsutionsönster blir syftet ed detta arbete dels att förstå er o hur vi signalerar status i våra läder Ahlberger 996: 5 Ahlberger och Lundqvist 007:9 6 Ahlberger 996:f 7 Ahlberger och Lundqvist 007: 8 Stadin 005:39, Andersson 998:7, Ulväng 0:8ff 9 Böö 03:36 0 Ulväng 0:36ff Ahlberger och Lundqvist 007: Svensson 935:67ff 3 Böö 03:8-9, 0

8 dels att förstå hur och vila eaniser so påverar än och vinnor att lä sig so de gjorde..3 Disposition Efter det inledande apitlet ed syfte och probleforulering oer en bagrund till in undersöning, här får läsaren öjlighet att sätta sig in i 700-talet förutsättningar såväl i loalpoliti so eonoi. Här sildras även specifia såländsa förutsättningar och slutligen även en ortfattad text o läderna i det tidigoderna sahället. Kapitel tre innehåller forsningsläget so handlar o status. Det är ino detta forsningsoråde jag vill bidra ed nya resultat. Detta gör att annan inforation so ocså är vitig för att förstå in analys därför hanar i bagrundsapitlet. I apitel tre redogör jag även för de teorier av Pierre Bourdieu so senare utgör in analysra. Innan resultat presenterar jag etod och aterial. Här avgränsar jag in undersöning och för disussioner ring olia etodisa val sat resonerar ring itt ällaterial. I apitel fe redovisas sedan undersöningen och dess frågor. Först identifieras olia grupper utifrån sa och lädval därefter undersöer jag status geno lädeseonoin och statusareringar. Efter detta görs en analys av odets eaniser. I analysen väver jag saan bagrund, forsningsläge och teori, vilet vidareutveclas i slutdisussion i apitel sex. I apitel fe gör jag även en saanfattning av resultatet. För en saanfattning av hela uppsatsen hänvisas till Abstract i början på denna uppsats. Bilaga A innehåller ordförlaringar på begrepp so används inne i uppsatsen. Bilaga B innehåller några bilder so sall hjälpa läsaren att förstå sat en arta över Kronobergs län ed inritade socnar. Då detta är ett exaensarbete i en lärarutbildning oer jag ocså att göra en didatis refletion ring itt resultat och hur jag an använda detta i solan och sahället. Refletionen finner ni i bilaga C. 3

9 Bagrund. 700-talet och allogen På 700-talet rådde stora sociala och eonoisa sillnader ellan högre ståndspersoner och bönder, vilet tog sig uttryc i läder, nan och byggnader. Det rådde doc socio-eonoisa sillnader ellan olia bönder ocså. Ibland bönderna fanns tre typer av bönder satte-, rono- och frälsebönder. Sattebonden ägde sin jord, doc ed vissa insränningar edan de övriga två betalade arrende. Längre ner i sahällshierarin fanns de obesuttna, dvs de so inte hade tillräcligt ed jord för sitt uppehälle, hit ränades torpare, bacstugusittare och inhyseshjon. Soldatfailjen tilldelades ett torp so vanligtvis var för litet för självförsörjning. Därför livnärde sig ånga på hantver såso soaare, srädderi, garvning och sniceri sat att göra dagsveren. De struturella villoren ändrades för bönderna under 700-talet, sattetrycet sjön, öjlighet att friöpa ronogårdar, fastställande av satteböndernas äganderätt, sifteslagstiftningen, nya grödor, bättre redsapsteni, nyodlingar ed era gav en potential för en agrar revolution.5 Detta gav även förutsättningar för en eonois expansion i Sverige. En öad prodution per capita öjliggjorde en utvidgad arbetsfördelning, öad arnadsprodution sat en social differentieringsprocess ino jordbruet. Tillväxten var ojän och perioden 770- till 790-tal, so är av specifit intresse för den atuella studien ses so en nedgångsperiod.6 Ett sahälle där självhushållning doinerade var inte lia änsligt för onjunturväxlingar och eonoisa riser. Däreot var sördeutfallet beroende på väder och vind vitigare och påverade eonoins växling ellan goda och dåliga år. Kring 770 inföll flera allvarliga år av issväxt vilet gav en av de värsta eonoisa riserna under århundradet.7 Jordbrusprodutionen och folöningen höll jäna steg och öade oring en halv procent per år under 700-talet. Bönder so jordägare öade. År 70 ägde bönderna cira 30 procent av jorden. Detta hade fördubblats 850, en regionala sillnader fanns. Under 700-talet fördubblades nästan befolningen, en trots att bönder började äga er jord insade bondelassen sin relativa storle. År 750 var hälften av befolningen självägande bönder, edan 00 år senare utgjorde de endast en tredjedel. Det var de obesuttna lasserna so öade. Att jordbrusprodutionen och åerarealen växte o inte alla till del. Det sedde en nedåtgående social rörlighet bland bondebefolningen. Vissa bönder fic inte del i expansionen och alla barn till besuttna unde inte få en gård utan fic nöja sig ed torp eller bacstugor. Det sedde doc en efterfrågan på lönearbetsraft vilet gjorde det lättare att bilda hushåll utan att vänta på att etablera sig ed bondgård.8 I alla bondehushåll arbetade an för husbehov, an snicrade, vävde och spann. De gårdar so inte unde sära försörjningen geno jordbru, unde använda heslöjd för avsalu so en vitig binäring. Detta gjorde ocså sårbarheten från issväxt indre. Under 700-talet växer arnaden för heslöjdsproduter. Utärande för Gadd 000:-3, 7, 75, 9f 5 Sjöberg 006:9, Gadd 000:f 6 Magnusson 00:70ff 7 Peterson 006:7 8 Ibid 006:65ff

10 avsaluslöjden var att det uppstod regionala specialiseringar. Sjuhäradsbygden i Västergötland blev centru för textiltillverning. I gränstraterna ellan Såne och Såland tillverades produter ino etall- och träslöjd, oftast jordbrusredsap. I närhet till avsaluslöjdens ärnoråden fanns näringar so stod jordbruet nära såso varnindustri, bryggerier, brännerier och tegelbru. I städerna fanns hantverare, dessa var tvungna att tillhöra ett srå. Deras versahet var ofta såsalig och prodution och försäljning var integrerad.9 På 700-talet fanns få städer i Sverige och stadsbefolningen var liten, ett genosnittligt invånarantal år 700 var 000 personer. En stor bondby eller en liten stad hade ungefär saa antal. Städernas befolning var utöver sina stadsnäringar till stor del sysselsatta ed eget jordbru. En betydande del av livsedelsprodutionen o från dessa. Doc var inte städerna självförsörjande utan i behov av livsedel. Städerna var en nutpunt för hantver och handel, vissa städer var även centru för adinistration. På landsbygden fanns förvisso sräddare, soaare och seder, en de ed saa yren i staden tillhörde ett srå och hade en längre utbildning bao sig och unde sannolit erbjuda er avancerade produter. I städerna fanns ocså silver- och guldseder, opparslagare, garvare och färgare. Större delen av Såland var relativt stadsfattigt och här var arbetsfördelningen ellan stad och land indre utveclad. Handel och hantver söttes i högre grad av lantbefolningen utan städernas inblandning.0 Den långt drivna självhushållningen gjorde att det behövdes ycet unsap för tillverning. I byn fanns specialister såso seder ed flera so ovan, en även olia bondehushåll specialiserade sig so till exepel tieran eller brunnsborrare. Större delen av vad so behövdes till onsution i ett hushåll producerade hushållet själv under 700-talet. Detta gällde inte bara bönder utan även borgare. Hur ycet so självproducerades ontra fanns på arnaden är olart, en jordägande bönder hade betydligt större självhushållning än bacstugusittare och andra jordlösa grupper. Under 700-talet sjön självhushållningsgraden över tid. Jonsson och Runefelt resonerar o det an vara lusten att onsuera er av öpevaror so var grunden till onsutionssahället och industrialiseringen. Ett hushåll på landsbygden bestod ofta av 5-6 personer bonden, hustrun, två till tre barn sat ofta en dräng eller piga. Failjebildningen ser sent, först då det finns öjlighet att tillträda eget jordbru, det vill säga vinnorna var ellan -8 år och ännen äldre. Gifterålet förnippas ed en star social position. Att vara piga eller dräng var alltså inte delasserande utan ett stadiu i livet ellan barndo och eget he. Behovet av piga eller dräng styrdes delvis av ålder på de egna barnen.3 I det förindustriella hushållet ingic alla failjeedlear sat tjänstefol. De utgjorde en produtions- och onsutionsenhet. Mannen var överordnad satliga, även hustrun. Han var eonoist ansvarig. Män och vinnor hade olia arbetsuppgifter. Männen arbetade på årar, i stallet, sogsarbete, husbyggnation och slöjdande. Kvinnorna hade hand o hushållet, atberedning, barnpassning, bosapen sat tillverning av tyger. Kvinnorna fic vara gränsöversridande och hjälpa ännen edan en an fic proble från ogivningen o han hjälpte vinnan. Det var alltså ett hårdare slag ot produtionsenheten o det fanns en sju hustru än o annen blev 9 Peterson 006:67ff 0 Gadd 000:77ff Magnusson 006:99 Jonsson och Runefelt 006:30 3 Gadd 000:53, 80 5

11 sju. Hierarin ellan än och vinnor resulterade i att både än och vinnor unde äga jord, en endast ännen disponera den. Sjöberg frahåller begreppsparet atsapande och atföredlande och enar att vinnor föredlade resurser so först i händerna på annen blev atsapande. Hon enar att ordningen ed atsapande än och atföredlande vinnor är ärnan i genusordningen i sahället i stort, såväl politis atutövning, social organisation sat eonois versahet.5 En välunderbyggd hypotes är att från 700-talets början till andra halvan av 800-talet sedde den fria bondeeonoins uppgång och fullbordan. Detta geno att bönderna lycades so social grupp obilisera så ycet politis, social och eonois at att de unde ta sina bondgårdar till en högre nivå. Detta sedde ino den traditionella bondeulturen och ålet var självständighet och oberoende dvs inte axial vinst. För att nå detta rävdes en gård ed full äganderätt. I första hand för att producera för det egna hushållet och i andra hand för arnaden. Riedoen sulle hjälpa till att sapa en bra fratid för barnen både eonoist och socialt geno att t ex öpa upp gårdar. Detta blev doc svårare alltefterso tiden gic.6.. Hästar och nötreatur Det var inte bara gården och åerarealen so bestäde en socio-eonois position, även de djur an ägde svallrade något o detta. Det fanns två dragdjur till åerbru och transport: hästen och oxen. Hästen var snabbare, er allsidig en rävde bättre foder och blev på så sätt dyrare i drift, edan oxen var starare, billigare, en hade begränsad användning utanför jordbruet. Oxen hade ett stort värde so handelsvara. Hästen var att föredra vid transporter på väg. Gårdsstorleen spelade roll, såjordbruare so bara behövde en eller två dragare föredrog hästen för dess allsidighet. I boupptecningar har det visat sig att en edelstor bonde haft saanlagt 0- hästar och nötreatur fördelat olia beroende på var i landet de bott.7. Forsning o eonoisa förhållanden Eonois historia har blivit en egen gren en egentligen handlar det o att ha ett bestät perspetiv o det änsliga beteendet i det förflutna. Utgångspunten är att ännisor gör olia eonoisa val ellan olia typer av livsförnödenheter, ultur och onsutionsvaror, och ellan arbete och fritid. Dessa val är till stor del socialt betingade även o det finns individuella särdrag. Magnusson enar att ännisan är stigberoende dvs ett antal fatorer bestäer och begränsar vårt handlingsutrye. Dessa fatorer är till exepel hus, vägar och infrastrutur, en även rutiner, seder och bru sat ulturella förhållningssätt. För att lösa försörjningen sapade ännisan olia syste där hon onstruerade inte bara olia sociala band och relationer utan ocså relationer ellan önen. Vad so är anligt och vinnligt siftade start över tid, och i olia historisa iljöer, vad gäller roller i hushållet, på arnaden, i lönearbetet, i politien eller i sahället.8 Peterson 006:7, Gadd Sjöberg 006:79 6 Aronsson 99: 7 Gadd 000:65ff 8 Magnusson 00:, 5 6

12 Männisan lever oftast i sahällen eller grupper. Detta an vara en failj eller en by. För att oa överens behövs vissa geensaa regler. Man an säga att sahällets oplexitet förenlas när sociala regler och institutioner upprättas. Magnusson lyfter fra den forella institutionen såso lagar och regelver sat den inforella institutionen såso norer och osrivna regler. Det är geno dessa institutioner vi har öjlighet att följa tidens lopp och få en nycel till förståelse för den historisa förändringen.9 Ino eonois historieforsning finns flera sätt att dela in eonoierna i stadier och syste. Magnusson väljer att lyfta fra två socioeonoisa syste so har haft en stor inveran på Europa och i dess förlängning Sverige. Författaren väljer att alla dessa hushållsbaserad arnadseonoi och apitalistis arnadseonoi. Bägge systeen använder sig av arnadseaniser en försörjningssätten är olia. Det uppstår ocså olia typer av regler, norer, dvs olia forella och inforella institutioner.30 I den hushållsbaserade arnadseonoin är hushållet i centru. Här finns ocså en bestäd önsordning, den siftar naturligtvis ellan olia ställen, en generellt an sägas att ännen ofta arbetade på fälten edan vinnorna hade hand o djuren och hushållsarbetet. Fräst var det vinnor och barn so lönearbetade ino bondehushållets ra. Det unde handla o att väva eller att spinna åt en förläggare. Ibland arbetade de även utanför hushållet. Under allogens arbetsvandring under 700och 800-talet doinerade sannolit vinnorna. Magnusson enar att detta antagligen gav vinnorna på vissa håll en star ställning även o den anliga världen doinerade. Det är lätt att täna att en by är suan av ett antal självständiga hushåll. Författaren hävdar att byn bestäde hushållens funtion och satte dess raar då byn oftast var den insta sociala nänaren.3 Magnusson hänvisar till Fernand Braudel so delar in arnadseonoin i typ A och B. Typ A handlar o den loala arnadseonoin so räver orta transporter och binds saan av så byar och deras producenter ed ett eller flera indre urbana centru. Bonden for till staden för att byta till sig hantversproduter so inte tillverades i byn och avyttra sina produter såso spannål, bosap, järn. För detta fic bonden pengar so han behövde för att betala ränta eller satt. Magnusson enar att det är issvisande att säga att bönderna sålde sin överprodution, hade det inte funnits en efterfrågan hade inte varan producerats. Logien utgår från hushållet och det är denna eonoi so Magnusson allar hushållsbaserad arnadseonoi. Författaren belyser ocså Alesandr Tjajanov teoribygge ring bondeprodutionssättet. Där Tjajanov enar att bonden hade en ståndsässig försörjning. Översottet so uppstod tillfälligt, dvs inte planerades, sparades inte utan spenderades på fest och lyx. Marnadseonoin i typ B avser en eonoi baserad på långväga transporter so binder saan ontinenter och större regioner. Här handlar det inte o bonde och hantverare utan o apitalister so utnyttjar bristsituationer, de öper billigt och säljer dyrt. Denna typ allar Magnusson apitalistis arnadseonoi.3 För den atuella studien är det den hushållsbaserade arnadseonoin so är relevant Magnusson 00:-3 Ibid 00:0 Ibid 00:0ff Ibid 00:ff 7

13 .. Konsution Konsuenternas antal och öpraft är två vitiga fatorer för den totala onsutionen. Är de flesta i befolningen självhushållande bönder är förutsättningarna för en star heaarnad liten edan o befolningen till större delen är lönearbetande är förutsättningarna större. Marnadens expansion är ocså beroende av o onsutionsnivån hålls nere ed restritioner ot de obesuttna lönearbetarna eller o ajoriteten av befolningen har tillgång till arnaden. Ahlberger undersöer onsution av affe, te och porslin ellan och an onstatera att huvuddelen av de nya onsuenterna reryterades från landsbygden fraförallt från oråden ed hög proletarisering och god välståndsutvecling. Detta resulterar i att vid seelsiftet 800 var det inte de högre stånden so protesterade ot böndernas onsution utan snarare de övre sitet av bönder landsbygdens överlass so slogs för att bibehålla överflödsförordningarna i syfte att hålla nere de obesuttnas onsution, då detta annars sulle utana den social hierarin. Att bönderna var positiva till överflödsförordningarna hade inte att göra ed att de ville vara inställsaa i relation till statsaten utan de bevaade sin plats i hierarin.33 Förändrade onsutionsforer borde påvera relationen ellan sociala grupper efterso social identitet och onsution hänger så intit saan. Konsution av varor an opplas till biologisa, eonoisa, sociala och ulturella förhållanden. Biologis handlar det o ännisan so överlevare vad gäller at, läder och bostad. Eonoisa aspeter handlar o ätbara fatorer so ängden onsuerade varor och intresset ritas ot tillgång och efterfrågan. De social och ulturella aspeterna handlar oftast o den subjetiva sidan av onsution. Vad ännisan föredrar utifrån grupp, lass ålder och så vidare. Alla aspeterna finns satidigt.3 Min studie handlar fräst o de två sistnända. Varor har en egen livscyel där de går från en introducering so svåråtolig lyxvara ed ett högt sybolvärde, till att, efterhand so tillgängligheten öar för den bredare allänheten, bli en allän vara ed insat sybolvärde.35 Hur en arnad ser ut beror på flera orsaer. Ahlberger enar att forsningen i ånga fall betonat stadens föråga att sapa en sild ultur i förhållande till landsbygden runt oring både ateriellt och andligt.36 Befolningens storle är en annan paraeter för hur efterfrågan ser ut i ett oråde en vitigt är ocså dess saansättning, dvs fördelningen ellan ståndspersoner, bönder och obesuttna.37.. Överflödsförordningar Statsaten har försöt reglera befolningens onsution från itten 300-talet till slutet av 700-talet geno överflödsförordningar. Ahlberger delar in de i eonoisa, ståndsociala, religiösa och oralisa. Under 700-talet trädde de religiösa och ståndssocial otiveringarna tillbaa för de eonoisa. Nu blev den svensa nationens eonoi vitigast.38 Klädodet hade börja osta landet ycet pengar. Iportostnaderna var högre än exportinosterna och detta sylldes på all utländs 33 Ahlberger 996:58 3 Ibid 996: 35 Ibid 996:39 36 Ibid 996:68 37 Ibid 996:76 38 Ibid 996:58 8

14 lädlyx so o in i landet.39 Fyra stora överflödsförordningar tillo 70, 73, 766, 79 och till dessa oer följdungörelser. Doc fanns ståndssociala otiveringar var. Det unde handla o vila vinnor so hade rätten att ha siden i össan, aterial so utländs lärft, förbud ot silesstrupor (anligt plagg). Det fanns ånga sociala, önsbestäda och ålderässiga undantag sat särbestäelser vilet gav stor förvirring för de so sulle övervaa och de so sulle lyda lagen års förordning eot yppighet och öfwerflöd an saanfattas enligt följande:. Förbud ot all slags släp på vinnors läder sat garnering endast får se ed saa tyg so finns i länningen. Förbud ot styvjolar uto vid hovet. 5. Tråd- och silesspetsar bredare än tus bredd är förbjudna. 6. Allogen sall använda de läder so i hwarie landsort allänt från gala tider bruelig är o den inte stred ot förordningen. För tjänstefol, hustrur till vissa ilitärer och båtsän förbjöds ha siden eller halvsiden undantaget össan. Förbjudet att använda utländs lärft föruto till det so används under össan. Arbetslösa ogifta vinnor under 0 år får inte använda siden eller halvsiden alls. 7. Männen får inte använda silessaet och sidentyger i sina läder och foder föruto i ett antal uppränade plagg so t ex halsduar, uffar, alotter, silesstrupor, byxor, vinterössa, giftesvantar sat underläder i boull. Förbud ot spets- och entoilage anschetter, doc var det tillåtet ed aardu och netteldus anschetter, en inte för vissa ilitärer och drängar. De fic inte heller ha silesstrupor, ficur, bröstrus, siden halsband osv. Vissa axelband var förbjudna. Här straffades ocså sräddaren o han sydde dit sådana. 5. Hattplyer var förbjudna. Ordens- och häroldsdräter undantagna. Ahlberger har undersöt socenstäoprotoollen för att förstå bondens attityd till överflödsförordningarna. Övervägande ajoritet av socenstäoprotoollen var positiva till överflödsförordningarna, ibland ville bönder gå ett steg längre och rävde stadga för hela länet. Doc fanns det stor sillnad i vilen ofattning insränningarna sulle vara, i vissa fall sulle utländsa läder läggas bort diret eller ed övergångsregler, en även att an fic slita ut de, en inte öpa nytt. På annat håll handlade det o att insräna antal festdagar. Tre olia arguent fann Ahlberger i protoollen: politisa (atässiga), onsutionsreglerande och eonoisa otiv. De politisa handlade o oron för att lädvanorna sulle ha en nedbrytande effet på rådande social ordning, est sräande för heansägaren, landsbygdens överlass. Konsutionsreglerande otivet var att bönderna sparade pengar på att reglera onsutionstävlan sinseellan. Ett eonoist otiv var att insa risen för att löneostnaderna till tjänstefolet sulle öa då de sulle ha ut del av sin lön i läder3 I slutet på 700-talet försöte bönderna stävja de obesuttna och vinnor från att onsuera, precis so staten och adeln försöt hejda allogen 00 år tidigare. Konsutionen utanade bondelassens nyvunna plats i hierarin. Under andra hälften av 700-talet öade isstron till förordningarna då den inte var föranrad hos stora dela av befolning och inte ens de statsanställda följde den. 39 Eldvi 00: 0 Ahlberger 996:58 Förordning eot Yppighet och Öfwerflöd 766: Ibid 766:ff 3 Ahlberger 996:3ff Ibid 996: 9

15 Trots överhetens ånga och ihärdiga försö att tvinga bonden till enla vanor, blev inte den önsade effeten särsilt ärbar.5 Hade överflödsförordningarna efterlevts hade det räct ed en förordning och inte förordning på förordning so nu var fallet.6 Förbjudna tyger och tillbehör har använts i stor ofattning i vårt land, visar bevarade dräter.7 Eldvi ger några förlaringar till att förordningarna inte följdes. De utländsa tygerna var vacrare och er oderitiga, dessuto hade svensa tyger säre valité och de svensa anufaturerna hade dålig produtionsapacitet. Sparsaheten gjorde ocså att förbjudna plagg fic slitas ut. Här uppstod ett proble, det var svårt att påvisa att ett plagg införsaffats efter att en förordning tilloit. Detta gjorde i sin tur att sugglingen blev stor.8.3 Socenstäan Det var i socenstäan so norerna för drätsicet bestädes och övervaades. Statliga förordningar tillännagavs och stäan hade öjlighet att lägga till loala försrifter. Generellt var socenstäan onservativ och traditionsbunden.9 Socenstäan beslutade o hantverarna i socnen och unde på så sätt tvinga sräddare och soaare till att använda ålderdoliga önster.50 På ånga håll har socenstäorna försöt förbjuda unga, tjänstefol och andra i lägre ställning att använda öpetyger och anda lyxartilar so t ex äpp.5 Socenstäan var den plats där loalsahällets stånd, lasser, granngrupper och individer unde interagera ed varandra liso en plats för centralaten och staten att öta loalsahället. Utgångspunten för socensjälvstyret var den yrliga geensapen. Böndernas ateriella ansvar för yra, prästgård och yroista gjorde att de ocså ville ha en ounal ontroll över den. Under andra halvan av 700-talet fic socenstäan även fler oråden. Dessa var fraförallt seulariserade ino eonoisa och sociala oråden. Det handlade o reditversahet, brandstodsassor, socenagasin, fattigvård, sola, sjuvård, organisering av jat och byalag. På socenstäan var det vitigt att vinna enighet i ett beslut. De so fic delta var de so berördes, dvs de so sulle genoföra och beosta beslutet hade rätt att besluta i frågan. I pratien handlade det o de besuttna. Under andra halvan av 700-talet var fraförallt onflitlinjen ellan bönder och eliten, dvs präst och ev ståndspersoner. Eliten såg oftast positivt på statsatens reforer, en visade otstånd till den folliga ulturen. Funtionärssysslorna blev ed tiden ånga så att varje besutten person, ino ett decenniu, hade deltagit i de.5 Prästen var självsriven so ordförande i socenstäan.53 Saansättningen i socenstäan påverade dess utgång. O prästen var ensa larade han inte driva igeno en politi so bönderna inte vill gå ed på, ju fler ståndspersoner det fanns desto större sannolihet att centralatens lösningar godändes.5 5 Liby 997: 6 Stadin 005:38 7 Eldvi 00:7 8 Ibid 00: 9 Arnö-Berg och Hazelius-Berg 975:9ff 50 Boan och Thunér-Ohlsson 98: 5 Nylén 975:88 5 Aronsson 99:306ff 53 Arnö-Berg och Hazelius-Berg 975:3 5 Pula 985:06 0

16 Aronsson har undersöt Bergunda, Öja och Äleboda socnar i sin avhandling Bönder gör politi, Det loala självstyret so social arena i tre sålandssocnar, Han ser en betydande sillnad ellan socnarna. Äleboda so ligger relativt lång från centralorten (Växjö) är en stor socen ed stor del av sin bebyggelse i så, outveclade byar. Här var socenstäan est livatig ed flest stäor, ärenden, onfliter och ed störst oplexitet och valitet i onfliterna. Aronsson tror det berodde på försalingens storle och svagt utveclade alternativ vad gällde organisation. Han enar att det inte berodde på ägarstruturen då Öja socen hade en liartad strutur ed en doinerande grupp sattebönder och en liartad politis ultur, en Öjas socenstäa har inte alls saa intensitet. Bergunda socen var helt annorlunda. Bergvara gods doinerade socnens antal, vilet gjorde att godsherren i princip ensa unde ditera socenstäans principer och villor. Detta sedde eellertid inte. Även torpare fic här delta so funtionärer även o godsherren hela tiden hade ett finger ed i spelet.55 Aronsson undersöer 780-talet och ser att det stod en ap ellan bönderna i Öja socen och patronen på Bergvara i Bergunda socen. Öjabönderna värnade o sitt loala självstyre i socenstäan och tacade t o nej till gåvor från patronen. Folängden öade i socnarna. Detta edförde att stolsindelningen i yran åste ändras. I Öja beslutades detta på socenstäa. I Bergunda var det Bergvaraherren so upprättade en ny stolsdelning, inte präst eller socenstäa. I Äleboda fördes disussioner på socenstäa o en större obyggnad av yran till följd av den öade trängseln. Aronsson enar att befolning öat, en inte i den grad so otiverar en obyggnad. Troligt är att den öade sociala differentieringen gjorde att den loala eliten upplevde trängseln so besvärande. Böndernas starare edvetenhet och rav på livärdighet i socenstäans arbete sapade dessa principiella strider ellan alloge och elit.56 I Äleboda hade prästen proble ed försalingen, under predian och sånger linade vapenhuset och stora yrodörren er en arnadsplats än en gudstjänst lagade han.57 En persons sociala ställning unde ibland få en avgörande betydelse. För att hjälpa varandra vid svårigheter fanns brandstodsassan, socenagasinet och en slags offentlig bondehjälp, en det so i allänhet var avgörande för vilet stöd den drabbade fic var individens sociala ställning i loalsahället.58 I Äleboda hade an brist på hantverare. Socenstäan beslutade att hantveraren sall oa till den so först bad o hjälp en: herrsapen, ståndspersoner och de, so haver störst bru och följatligen det esta folet, att ed läder försörja 59 sall ha förtur o det är flera satidigt.60. Såland - Kronobergs län Fole Karlsson undersöer i sin avhandling Mar och ännisor, Befolning och försörjningsresurser i västra Såland Jönöping och Kronobergs län. Han enar att uppodlingsgraden till årar i början av 800-talet visar på låga värden för 55 Aronsson 99:306ff 56 Ibid 99:8ff 57 Ibid 99:9 58 Ibid 99:95 59 Ibid 99:0 Äleboda Ibid 99:0

17 västra Såland däreot var tillgången på äng och betesarer över landets genosnitt. Detta resulterade i ett stort bosapsbestånd. Oberörda arytor var i allänhet stora vilet gav öjlighet till svedjebru och annat sogsutnyttjande och på så sätt hade den agrara befolningen utöver åerbru och bosapsötsel öjlighet till andra inoster.6 Karlsson belyser att västra Såland vid början av 800-talet var en av de landsdelar so var inst urbaniserad. Den ice agrara setorn var extret liten i Kronobergs län. Befolningen i städerna i Kronobergs län 805 var,3 % av länets totala folängd, vilet är den näst lägsta siffran bland länen i Sverige.6 Han delar in befolningen i A-företag so regelässigt och övervägande producerade för avsättning, B-företag so producerade för egenförbruning där onsution, satt och löner ingår, dvs de flesta indre och edelstora gårdarna och C-företag so inte unde producera tillräcligt för de egna behoven.63 Karlssons jäför tätortsnära agraroråden ed avståndsbelägna och ser då att vid början på 800-talet hade de tätortsnära en avgjort högre andel uppodlad jord. I tätortsnära oråden finns fler A-företag och en tendens ot er företagsoncentrationer. I avståndsbelägna oråden ser han fortfarande en uppdelning av antalet till fler gårdar. Detta resulterade i att foltätheten var större i de avståndsbelägna socnarna. I de tätortsnära socnarna uppnåddes därför lättare ett produtionsöversott. Detta unde avyttras till de non-agrara setorernas befolning, vars utbud av tjänster och varor unde tas upp av den agrara setorn. Oråden ed fördelatigt läge etablerade tidigt en arnads- och penninghushållning. Större andelen av befolningen i de tätortsnära socnarna hätade sin försörjning i näringssetorerna utanför jordbruet och dess binäringar. Näringslivet var inte lia ensidigt agrart i tätortsnära oråden jäfört ed de avståndsbelägna orådena. De hade helt enelt bättre inostöjligheter. Närheten till non-agrara sahällen stiulerade det ogivande landsbygdsorådets oersialisering.6 B- och C-företagen avyttrade sin prodution i första hand i närorådet. Många B- och C-företag erbjöd och utförde tjänster och arbeten åt andra företag. Detta gjorde de för att unna fylla de nödvändiga penning- och onsutionsbehovet. Huvuddelen av landsbygdens nödvändiga transporter gjordes av B-företagen, de so unde hålla ed häst och vagn. Inlandsstäder, bru, näraste sjöstäderna sat slättbygden gav öjlighet till arbete och avsättning. Närheten till ouniationsleder sall inte undersattas. Marnader och torghandel underlättade varuutbudet. Geno vinnornas fraställning av garn och tyger gavs flera B- och C-företag öjligheten till nödvändigt intätstillsott. Även trä- och järnslöjd bör nänas so intätstillsott.65 Pottastillverning, tjärbränning, saltsjuderier, tranoeriet, albru, salpetersjuderier, brännerier, järnbru, asugnar sat glasbru var alla beroende av ycet bränsle. Här unde jordlösa och jordbruare få en inost. Det saa gällde garverier, linslagerier och varnar so utgjorde andra landsbygdsativiteter. Även jat och fise var av eonoist intresse.66 Karlsson anser att även före 800 bör det funnit goda öjligheter till avsättning för agrara produter vilet påverat deras produtionsinritning och 6 Karlsson 976:567ff 6 Ibid 976:8, 567ff 63 Ibid 976:563 6 Ibid 976:99, 99f, 567ff 65 Ibid 976:98, 567ff 66 Ibid 976:36

18 eonoi.67 Karlssons studie ger oss en bild av den hushållsbaserad eonoi i västra Såland. År 750 var bönderna i Kronobergs län cira 9600 stycen edan de obesuttna hushållen var cira 00. Hundra år senare har länets befolning fördubblats. Bönderna har inte blivit ånga fler, de är nu 9900 stycen edan de obesuttna har öat enort och uppgår nu till 9300 hushåll dvs nästa lia ånga so bönderna.68.5 Klädedräten i det tidigoderna sahället Stadin enar att i det tidigoderna sahället var lädedräten en distint och edveten arör för var personen hade sin sociala hevist. Bland allogen arerades även lädedräten av en geografis tillhörighet. I ånga socnar, härader var det speciellt helgdagsdräten so genererade en enhetlighet och en änsla av sahörighet.69 Männens dyrbara läder ino 600-talets högadel var er ett uttryc för failjens heder än hur bevät de satt. I det högre borgersapet var det vinnorna so synbart fic visa annen eonoisa ställning, enar Stadin. Det högre borgersapet unde geno läderna hävda en högre social status otsvarande deras eonoisa öjligheter även o det inte ändrade deras sahällsposition eller at i sahället. Geno att välja adelns tyger och ode ifrågasatt de ståndsgränserna och gjorde den synbara sillnaden indre Allogen Kläderna har under 700-talet ett högt värde, bland de est värdefulla ägodelarna. Att investera i läder var en stor affär och anse sulle de räca livet ut. Kläderna unde ocså vara bytesvara, pant eller betalningsedel. Tjänstefolet unde ärva bondens läder. Begagnade läder såldes ocså på autioner.7 Försäljning och tillverning av textila varor var en vitig del i sahällseonoin. Det fanns ett ständigt arbete i hushållen ed att se till att failjen och tjänstefolet hade gång- och sängläder.7 Råaterialen so fanns i heen var lin, hapa, ull, fårsinn sat sinn av nötreatur. Av ullen tillverades vadal, ett ylletyg so var valat vilet gjorde det slitstart och vattenavvisande. Av linet blev det linneplagg, dessa syddes hea. Ylleplagg, sor och pälsar gjordes däreot av yresän. Både sräddare och soaare gic från gård till gård för att tillvera läder och tillbehör av gårdens producerade aterial.73 Påpeas bör att ycet fina linnetyger iporterades och de hade ånga nan t ex slissing och losterlärft.7 Det folliga drätsilvret tillverades ed få undantag av guldseder i städerna. Det hade en onservativ och loalfärgad aratär en ändrades över tid. Individen hade öjlighet att göra sycena personliga ino raen för noren dvs unna visa sin status utan att utana bygeensapen Karlsson 976:567ff 68 Svensson 0:05 69 Stadin 005:3 70 Ibid 005: Eldvi 00:9ff 7 Ulväng 0:3 73 Centergran och Kirvall 986:3, Nylén 975:6ff 7 Eldvi Svensson 979:68ff 3

19 Under 700-talet hade befolningen olia läder hea och i offentlig iljö. Söndagens yroläder togs av så fort de o he och hängdes undan. Hea var läderna enlare till snitt och tyg sat slitnare och lappade.76 Påpeas bör att dåtidens ännisor inte såg sina plagg so under- och överplagg. På soaren unde vinnorna gå i bara sären edan an vintertid tog på plagg på plagg. En jol unde tas över huvudet och sydda ot vind och yla.77 Böndernas sociala och politisa ställning öade under andra hälften av 700-talet. De eonoisa förhållandena påverades och änslan för prestige öade. Förändringen an ses i deras läder. Under 780-talet öade öpta tyger i allogens drät och plaggen o att er lina de högre stånden. Under 700-talet förbjöds allogen använda sidentyger föruto i össor och halsläden. Socenstäan och landshövdingen ansvarade för att reglerna följdes. Prästen fic här en vitig roll so sulle läsa upp förordningarna vid gudstjänsten. Konsevenserna blev olia i olia bygder beroende på socenstäans inställning. Den sociala ontrollen unde vara hård och att gå utanför lädnoren unde göra att personen blev hånad eller utesluten ur bygeensapen. Trots detta införde ofta de yngre, odernare plagg och dyrbara öpetyger.78 De allt fler öpetyger so användes under andra halvan av 700-talet är både tillverade i Sverige en även utolands. Fraförallt engelsa tyger ed nan so alin, taborett, ylledaast, sarge och ras började användas. Mönstren och den glansiga ytan gjorde att de unde ersätta det förbjudna sidentyget.79 Köpetygerna hade ett utoordentligt attrationsvärde då allogens aterial alltid var de saa dvs ylle, linne och sinn.80 I odedräten var randigt högsta ode under 780-talet gärna både i jolen och i oftan. Bondvinnan hade fortfarande ontrasterande färgobinationer, en förlädet so alla bar unde gärna vara vitt eller salrandigt i tunt linne eller i boull, vilet var ritigt fint. På huvudet bars en bindössa8 eller jua vita össor. På Pehr Hilleströs ålning Ett slåtter öhl 78 (se bilaga B) syns doc flera vinnor ed randig jol eller tröja. Männen so följde odet hade väst, näbyxor och roc. Rocen var ett statusplagg. Detta återspeglade sig hos bonden, en blå roc gav status. Blå var en dyrbar färg. På huvudet bars en hatt, att vara barhuvad, var inget alternativ för varen än eller vinnor.8 För att inte undvia begreppsförvirring vill jag förtydliga att läde an vara olia saer. Ett halsläde var en vadratis du so ves i tresnibb so därefter lades över axlarna.83 Ett ärläde var en vadratis du i linnelärft ed broderier so bars i handen.8 Kläde var ocså ett aterial, då ett ycet fint ylletyg vävt i tusaft, ett öpetyg so ofta var iporterat Eldvi 00:56 77 Nylén 975:5f 78 Eldvi 00:30 79 Ibid 00:33 80 Liby 997:9 8 össa ed hård listrad stoe, överlädd ed siden eller attun Arnö Berg och Hazelius Berg 975:3 8 Eldvi 00:37 83 Centergran och Kirvall 986:3 8 Nylén 975:58 85 Centergran och Kirvall 986:39

20 .6 Saanfattning På 700-talet i Sverige råder en hushållsbaserad arnadseonoi i det loala sahället. Hushållet står i centru och önsrollerna är bestäda, annen är överordnad. Förutsättningarna för denna eonoi var orta transporter ellan så byar och ett eller flera indre urbana centru där utbyte av produter och pengar ser. De struturella villoren ändras för bönderna under 700-talet. Jordbrusprodutionen öar och bönderna lycas so social grupp ta sina bondgårdar till en högre nivå. Bönderna får det bättre en det oer inte alla till del den obesuttna gruppen ännisor öar raftigt. Det ser alltså en öad differentiering av bondebefolningen under 700-talet. Detta syns även i onsutionen. Mot slutet av 700-talet är det de besuttna bönderna landsbygdens överlass so vill ha var överflödsförordningarna för att hålla nere de obesuttnas onsution, so annars sulle unna utana den sociala hierarin. Klädedräten var en arör för personens sociala hevist. Böndernas öade sociala och politisa ställning unde ses i deras läder. Under 780-talet öade öpta tyger i allogens dräter. Köpetygerna hade ett ycet högt attrationsvärde då allogens aterial alltid var de saa. Det oer under 700-talet flera överflödsförordningar en de har doc ingen större effet. De var svårtolade och de utländsa tygerna var vacrare, oderitigare och av bättre valité. Det var i socenstäan so norerna för drätsicet bestädes och övervaades. Aronsson undersöte tre såländsa socnar och unde onstatera att socnen so låg långt från centralorten var den so hade est livatig socenstäa, vilet han trodde berodde på att försalingen var stor och inte hade någon annan alternativ organisation. Kronoberg hade en extret liten non-agrar setor. Uppodling av årar var ocså låg en bosapsbeståndet var stort i förhållande till landet. Tätortsnära oråden hade en högre andel uppodlad jord och indre befolningstäthet, vilet gjorde det lättare att få ett översott so unde säljas till den non-agara setorn. De hade ocså öjlighet att hätade sin försörjning utanför jordbruet i större utsträcning, vilet gav de bättre inostöjligheter. En arnads- och penningshushållning etablerades tidigare här än i förhållande till de avståndsbelägna orådena. Både Aronsson och Karlsson såg i sina studier sillnader ellan tätortsnära oråden ontra avståndsbelägna oråden. För att unna se o böndernas position syns i läderna och o tätortsnära och avståndsbelägna oråden har olia onsution behöver jag ställa frågor. Mot denna tecnade bagrund o 700-talet och Kronobergs län vill jag undersöa onsutionens ativa och ouniativa funtion, vad so gör att onsutionsönster an förändra eller onserveras..7 Frågeställning För att nå itt syfte ställer jag följande frågor..vila sillnader och liheter fanns bland personerna i boupptecningarna vad gäller sa och lädval sat vantitet och valitet i relation till läder och utsycning? För att unna svara på frågan behöver jag även se till personernas socio-eonoisa position i sahället. Jag vill unna visa på förhållandet ellan det so satsas på dräten och den dödes övriga varlåtensap. 5

21 . Vad är status och ve visar status? För att unna besvara denna fråga behöver jag även jäföra sillnader och liheter i hur stor andel av behållningen so läggs på läder och sycen ellan socnarna sat o det finns någon sillnad ellan olia hushåll och ellan an/vinna. När jag fått svar på ina frågor oer jag sedan att ta hjälp av Pierre Bourdieus begrepp apital, habitus och fält för att analysera de eaniser so påverar bönderna i hur de väljer att anifestera status ed hjälp av sina läder och sycen. 6

22 3 Forsningsläge och teoretist perspetiv 3. Status Geno läderna visar annen sin position i sahället och vart han vill oa i livet, en läderna visar ocså hans anlighet. Det är inte läderna i sig so sapar social status utan det är ett av de vitigaste instruenten att tillännage och anifestera sin at, sin status och sin anlighet. Detta lyfter Kee Stadin fra i apitlet: Storatsän, Mode, anlighet och at i boen Ilädd identitet, Historisa studier av ropp och läder.86 Peter Olausson påpear i Riedo, at och status i bondesahället, Social och eonois sitning i västra Värland från 600-talet till 800-talets itt, del att riedo, at och status är några vitiga fatorer när an sall förstå sapandet av sahälleliga helheter. Själv väljer han att fousera på allogen, en enar att det är allängiltigt för olia grupper i tid och ru. Författaren associerar riedo, at och status till Max Webers sahällsoråden eonoi, politi och ultur. Dessa tre oråden an inte vera av sig själv utan händer något i ett fält påverar det de andra två. Drivraften och påveran an se i vilen ritning so helst beroende på dåvarande inre och yttre oständigheter. Olausson enar att riedo, at och status är tre olia resurser so atörerna an använda i apen o att positionera sig. Författaren definierar status so en individs eller grupps sociala anseende och/eller rang i förhållande till de ulturella, politisa eller eonoisa resurserna. Typist för statusbegreppet är att det åste finnas en ouniation, det vill sägs sybolerna visas och avläses och först då uppstår status.87 Geno ståndsässig lädsel unde stånd och social status avläsas av ogivning, so då visste hur en person sulle beötas. En bonde sulle inte bli ött på saa sätt so en präst respetive en borgarhustru unde inte vänta sig saa ottagande so en adelsda. Det fanns sillnad ellan stånden en även ellan låg och hög ino ståndet, så att alla fic den atning och beötande so anstod dennes stånd och ställning.88 Eva Andersson behandlar i sin avhandling Kläderna och ännisan i edeltidens Sverige och Norge odeströningarnas ofattande spridning både geografist och socialt under edeltiden det vill säga lädesplaggen och aterialets utvecling över tid. Hon lägger ocså fous på lädernas roll i sahället och hur de uttrycer och arerar socialt stånd, status och genus. Andersson enar att läderna används för att arera och legitiera ojälia atförhållanden vad gäller stånd och ön. Drätens saansättning av plagg siljer sig inte så ycet ellan sahällsgrupperna utan de högre stånden hade en större variation på plagg och finare aterial öpta utolands från ansedda textilstäder. I överflödsförordningarna från denna tid an inte Andersson se att de högre stånden försöte hindra de lägre från att lä sig odernt eller i dyra aterial. Arguenten är er eonoisa för att stävja en onsutionstävlan ino frälset.89 Kläderna under edeltiden fyllde en dubbelfuntion att sapa igenännande och ge erännande.90 Geno sina dyrbara läder sulle aristoratin lättare ännas igen, att alla 86 Stadin 005:3 87 Olausson 00:5ff 88 Stadin 005:35 89 Andersson 006:33ff 90 Ibid 006:36 7