1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Spanien 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Spanien har sedan diktatorn Francos död 1975 utvecklats till en modern europeisk demokrati med respekt för mänskliga rättigheter (MR) såväl i teori som i praktik. Den kritik som i detta avseende har riktats mot landet har tidigare rört bristande rättssäkerhet för personer som frihetsberövas efter misstanke om terroristbrott, långa handläggningstider inom rättsväsendet samt brist på engagemang för att främja kvinnors rättigheter. Regeringen arbetar dock aktivt för att komma till rätta med dessa tillkortakommanden. Den ekonomiska tillväxten har under de senaste åren varit mycket god i Spanien vilket medfört ett stort behov av arbetskraft som till stor del fyllts av invandrare. Spanien har under kort tid gått från att vara ett utvandrings- till ett invandringsland och samtidigt vänt en negativ befolkningstillväxt till en positiv. Under året som gick konfronterades Spanien för första gången med en rad problem relaterade till invandringen, såsom gränskontrollen genom den ström av afrikaner som började anlända till Kanarieöarna i småbåtar från Västafrika, samt integrationen av invandrare i samhället. Debatten om invandringen har varit livlig under året och frågan toppar numera de undersökningar som görs om vad allmänheten uppfattar som problem (tidigare har det handlat om terrorism, arbetslöshet och boende). Spanien är ett land med långtgående delegering av kompetens till de autonoma regionerna. Det innebär att de konkreta förhållandena kan variera avsevärt mellan olika delar av landet.

2 2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Spanien har ratificerat följande konventioner (år för ikraftträdandet): Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) (1977), samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt (1985) och avskaffandet av dödsstraffet (1991) Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) (1977) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) (1969) Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) (1984) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt (2001) Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) (1987) samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr (2006) Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) (1991) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn (2002) Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1966 (1978) Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) (2000) Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) (1979) Spanien ligger efter med rapporteringen till flera av de kommittéer inom FN som övervakar respektive konvention: till tortyrkommittén sedan november 2004, till ICCPR med två rapporter för 1999 och april 2004, till kvinnodiskrimineringskommittén sedan februari 2005 och till kommittén för barnets rättigheter sedan januari FN:s olika specialrapportörer och representanter har en stående inbjudan att besöka Spanien. Två besök har genomförts: av specialrapportörerna om migrerande arbetare respektive tortyr, båda under Under 2006 har Spanien anmält önskemål om att få besök av dels den oberoende experten om minoritetsfrågor (amerikanen Mcdougall), dels den särskilde rapportören om migranter (mexikanen Bustamante).

3 3 Europarådets förre MR-kommissarie, spanjoren Alvaro Gil-Robles, gav i november 2005 ut en rapport efter ett besök i Spanien, i vilken han rapporterade om påståenden om misshandel i häkten, brister inom kriminalvården samt problem relaterade till invandring. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga uppgifter finns tillgängliga om att tortyr skulle förekomma. För varje spansk regering är kampen mot terrorism av mycket stor betydelse. Sedan 1959 har terroristorganisationen ETA (Euskadi ta Askatasuna) fört en väpnad kamp för ett fritt Baskien och bär sedan dess ansvaret för 817 människors liv. Den 11 mars 2004 genomförde islamistiska terrorister sprängattentat i Madrid 191 personer dödades och mer än skadades när tio bomber exploderade nästan samtidigt på fyra pendeltåg. Genom framgångsrikt samarbete med franska kolleger har spansk polis under de senaste åren kunnat gripa ett stort antal misstänkta ETA-terrorister i Frankrike, däribland flera nyckelpersoner, och beslagta vapenlager. ETA har därigenom försvagats betydligt. Den 22 mars 2006 förklarade talesmän för organisationen ett "permanent eldupphör" och beredskap att inleda en demokratisk process för Baskien. Regeringen har parlamentets stöd att inleda en dialog med ETA under förutsättning att våldet upphör. Oppositionspartiet Partido Popular (PP) menar dock att ETA ska behandlas uteslutande som en kriminell organisation och bekämpas med polisiära metoder. Regeringen har en svår balansgång att gå för att få ett definitivt slut på våldet utan att betala ett politiskt pris till ETA. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades helt i Spanien 1995; de sista avrättningarna ägde rum under Franco den 27 september 1975 då fem män sköts till döds dömda av militärdomstol för terroristrelaterade mord på polismän. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Den spanska författningen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden, vilket heller inte kan anses förekomma i nutid. Däremot finns fortfarande oläkta sår från övergrepp som begicks under inbördeskriget ( ) och Francotiden ( ). Någon mer omfattande nationell försoningsprocess har inte ägt rum sedan demokratin återinfördes. Frivilligorganisationer har drivit frågan om nationellt erkännande av och upprättelse för offren under inbördeskriget och diktaturen. Regeringen tillsatte i september 2004 en interdepartemental

4 4 kommission för att se över frågan och presenterade i juli 2006 ett lagförslag med olika typer av stöd, vilket för närvarande behandlas av parlamentet. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Det spanska polisväsendet består av den nationella polisen som svarar för säkerheten i städerna och civilgardet som övervakar landsorten samt landets vägar och gränser. I Katalonien och Baskien finns också regionala poliskårer. Rättsväsendet omfattar domstolar på lokal, regional och nationell nivå med Högsta domstolen i Madrid som sista instans. Det finns också specialdomstolar för arbetsrätt, skatterätt, vårdnadsfrågor, våld mot kvinnor, militära ärenden samt en konstitutionsdomstol. Audiencia Nacional är en särskild domstol i Madrid som hanterar brottmål av nationell omfattning om bl.a. terrorism, narkotika och ekonomisk brottslighet. Rättsväsendet dras fortfarande med långa häktningstider och handläggningstider av mål. En ombudsman - Defensor del Pueblo - väljs för en femårsperiod av kongressen och har till uppgift att se till att de rättigheter som är inskrivna i författningen efterlevs. Flera av de autonoma regionerna har sin egen motsvarighet till den nationelle justitieombudsmannen. Det finns också nationella och regionala ombudsmän för jämställdhets-, barn- respektive handikappfrågor. Korruptionen ges allt större utrymme i spanska media, särskilt misstankar om korruption hos kommunala företrädare i byggnadstillståndsärenden. Spanien hamnar först på 23:e plats i Transparency Internationals lista över korruptionsfria länder. 7. Straffrihet Det finns inga uppgifter om att straffrihet skulle förekomma i Spanien. De nationella domstolarna har kompetens att behandla internationella brott begångna i utlandet. I april 2005 dömdes vid Audiencia Nacional i Madrid den argentinske f.d. militären Adolfo Scilingo till 640 års fängelse för brott mot mänskligheten efter delaktighet i försvinnandena under militärdiktaturen i Argentina (åtalet omfattade bl.a. svenskan Dagmar Hagelins fall). I september 2005 kom den spanska konstitutionsdomstolen med ett avgörande som tillåter nationella domstolar att pröva MR-brott begångna i Guatemala, genom åtal mot den tidigare presidenten Rios Montt och andra militärer. Den spanske förundersökningsdomaren Baltasar Garzón som är verksam vid Audiencia Nacional förorsakade ett genombrott för diskussionen om

5 möjligheterna för nationell lagföring av internationella brott begångna utomlands när han 1998 begärde f.d. chilenske diktatorn Augusto Pinochet utlämnad från Storbritannien (där han befann sig för läkarvård) till Spanien för prövning av brott begångna mot spanska medborgare i Chile. Pinochet utlämnades aldrig till Spanien men först efter försäkran från chilenska myndigheter att pröva anklagelserna i Chile, vilket senare också blev fallet. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Ovanstående rättigheter är grundlagsfästa i Spanien och respekteras generellt sett av myndigheterna. Det finns dock i praktiken vissa särskilda svårigheter för journalister att verka fritt beroende på terroristorganisationen ETA:s närvaro, vilket medför att Spanien hamnar först på plats 41 när organisationen Reportrar utan gränser rankar pressfriheten i världen. Man har dessutom tappat en plats i förhållande till föregående år, beroende på kritik av innehållet i den medielagstiftning som antagits i Katalonien. Mediemarknaden i Spanien är stor och i viss mån gemensam med de spansktalande länderna i Latinamerika. Dagstidningarna är förhållandevis tunga och politiskt inriktade, ibland med svårighet att rapportera neutralt i förhållande till ägarnas politiska agenda, medan TV-mediet präglas av lätta, kommersiella underhållningsprogram. Det finns ett mycket stort antal radiostationer. Personer inom media har hög status i samhällslivet. Spanien ligger fortfarande långt efter genomsnittet i EU i fråga om tillgång till Internet, 2004 var det bara i 34 procent av hushållen som det fanns någon medlem som hade tillgång till en dator med Internetförbindelse. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Spanien har efter diktatorn Francos död 1975 utvecklats till en modern europeisk demokrati. Landets konstitution trädde i kraft 1978 efter att ha godkänt vid en folkomröstning. Statschef är sedan 1975 kung Juan Carlos. Regeringen avser föreslå en ändring av konstitutionen i syfte att göra tronföljden könsneutral, vilket fått ökad aktualitet sedan kronprinsparet 2005 fick en dotter, Leonor, och väntar sitt andra barn till Kungen utnämner premiärministern, som dessförinnan ska ha fått parlamentets förtroende. Parlamentet Las Cortes består av två kamrar: kongressen med 350 ledamöter och senaten med 259. Kongressens ledamöter utses proportionellt med utgångspunkt i hur många mandat partiet fått i respektive valkrets. Senaten har 208 direktvalda ledamöter och 51 som utses av regionerna. Regeringen planerar också att reformera senaten för att göra den mer representativ för Spaniens regioner. 5

6 6 I Spanien finns 17 autonoma regioner som har relativt omfattande självstyre med varierande innehåll. Regionerna har sina egna direktvalda parlament och regeringar med regeringschef, liksom egen administration och högsta domstol. Vidare finns två autonoma städer vid den nordafrikanska kusten, Ceuta och Melilla. Från att tidigare ha varit Europas mest centraliserade land är Spanien numera ett av de mest decentraliserade. Förmågan att hantera spänningen mellan centralmakt och region utgör en stor utmaning för en regeringschef i Spanien, särskilt i förhållande till de ekonomiskt välmående regionerna Katalonien och Baskien där nationalismen är stark. Under 2006 har den inrikespolitiska debatten i hög grad kretsat kring förslag till ökat självstyre som parlamenten i en rad regioner förelagt det nationella parlamentet för godkännande. Allmänna val äger rum vart fjärde år, senast den 14 mars 2004 då socialistpartiet PSOE med Rodríguez Zapatero i spetsen oväntat återtog makten efter åtta år i opposition. Valet påverkades i mycket stor utsträckning av det terrordåd som tre dagar dessförinnan, den 11 mars, drabbade Madrid vid vilket 191 personer miste livet och nära skadades. Den dåvarande spanska borgerliga regeringspartiet Partido Popular (PP) hävdade att det var den baskiska separatiströrelsen ETA som låg bakom dådet, också när uppgifter började peka mot att det var islamistiska terrorister som var ansvariga. Detta tycks ha mobiliserat soffliggare att gå och rösta. Valdeltagandet blev tio procent högre än vid valet dessförinnan, vilket gynnade PSOE som bildade en minoritetsregering. Det största oppositionspartiet är PP. Till de nationella partierna hör också Förenade vänstern (Izquierda Unida, IU) som består av sex vänsterpartier (5 procent av rösterna 2004). Med hänsyn till att regeringspartiet PSOE inte har egen majoritet i parlamentet har de regionala partierna kommit att få allt större betydelse i den nationella politiken. I Katalonien och Baskien finns regionala nationalistiska partier som katalanska Samling och enhet (Convergència i Unió, CiU), Kataloniens republikanska vänster (Esquerra Republicana de Catalunya, ERC) och det baskiska nationalistpartiet (Partido Nacionalista Vasco, PNV). Vidare har bland annat en koalition från Kanarieöarna ett par mandat i det nationella parlamentet (Coalición Canaria). EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen har skapat ett stort antal nya arbetstillfällen i Spanien, dock ofta för billig arbetskraft inom framförallt jordbruks-, bygg och tjänstesektorn (på restauranger och för hemarbete). Dessa

7 jobb innehas dock ofta av invandrad arbetskraft. Den svarta sektorn inom ekonomin är mycket stor, kanske hela 23 procent av landets totala BNP enligt officiella siffror. Våren 2005 genomfördes en reform som gav arbets- och uppehållstillstånd till nära invandrare som befann sig olagligt i landet men hade ett arbete och en arbetsgivare som var beredd att bidra till socialförsäkringssystemet fortsättningsvis. Det arbetsrättsliga skyddet enligt lagstiftningen är mycket starkt, vilket dock medfört att en stor andel av arbetskraften inte får annat än tidsbegränsade anställningar (hela 33,3 procent av den totala arbetskraften). Ett annat bekymmer är arbetsplatsolyckor som trots utökade ansträngningar för bättre skydd inte minskar i förekomst; det är en fråga som ofta uppmärksammas av nyhetsmedia. Den lagstadgade minimilönen uppgick 2006 till 599 euro i månaden (lönen betalas dock ut 13 gånger per år vilket innebär att minimilönen i praktiken uppgår till 631 euro). Arbetsveckan omfattar 40 timmar. Den öppna arbetslösheten uppgick under 2006 till strax över åtta procent, vilket är historiskt lågt. De två största fackföreningarna i Spanien är UGT, Union General de Trabajadores (närstående PSOE) och Comisiones Obreras (CC.OO, närstående IU). Dock är det enbart runt 15 procent av arbetskraften som är organiserad. Det råder fri strejkrätt (med minst fem dagars varsel). Långtidsarbetslösheten motsvarar genomsnittet i Europa. Hela 40 procent av de arbetslösa får inte något som helst ekonomiskt understöd, för kvinnor och ungdomar är situationen än värre (50 respektive 80 procent). Spanien är sedan lång tid part till ILO:s åtta centrala konventioner (de s.k. core labour standards ) om mänskliga rättigheter: Förbud mot tvångsarbete (konventionerna nr 29 och 105) Förbud mot barnarbete (konventionerna nr 138 och 182) Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna nr 100 och 111) Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98) 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den spanska hälso- och sjukvården håller hög standard och är fritt tillgänglig för alla invånare, intressant nog också för invandrare som saknar uppehållstillstånd eftersom dessa också tillåts folkbokföra sig. Enligt WHO:s statistik över världens länder spenderar Spanien 7,7 procent av den totala statsbudgeten på hälsosektorn. Enligt en intern utvärdering i enlighet med EU:s hållbarhetsstrategi är dock Spanien det land inom EU-15 som 7

8 8 spenderar minst på hälso- och sjukvård som andel av BNP. 71,3 procent av vården finansieras av staten, 28,7 procent privat. Det finns 3,3 läkare per invånare. Spanska kvinnor har den högsta medellivslängden inom EU, 83 år motsvarande siffra för män är 76 år. Det finns ett växande problem med övervikt, särskilt bland barn och ungdomar. 12. Rätten till utbildning Skolgången är obligatorisk från 6 till 16 år. 95 procent av barnen går dock också i förskola från tre års ålder. Undervisningen är kostnadsfri men eleverna måste betala för skolböcker och material, transporter, skolluncher och eventuella extra lektioner eller aktiviteter. Det finns offentliga, halvprivata och privata skolor. Flertalet av de privata skolorna drivs i katolsk regi. De offentliga utgifterna för utbildning i relation till BNP har inte följt med den goda nationalekonomiska tillväxten utan istället sjunkit från att ha uppgått till 4,61 procent av BNP 1995 till 4,3 procent av BNP En stor andel av ungdomarna över 16 år hoppar av sina studier i förtid. Investeringarna i forskning och utveckling har ökat från en mycket låg nivå, men det fordras fortsatta ansträngningar för att uppnå målet 2 procent av BNP. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Spanien har under de senaste tiotalen åren haft en mycket god ekonomisk tillväxt, långt över genomsnittet i Europa. År 2005 var tillväxten av BNP 3,5 procent. Välståndet är dock mycket ojämnt fördelat mellan kvinnor och män, olika delar av landet och olika åldrar av befolkningen. Spanien placerade sig år 2005 på plats 21 i UNDP:s rangordning enligt Human Development Index (FN:s fattigdomsindex) vilket var sämst bland höginkomstländerna som är medlemmar av OECD. FN:s index är en sammanfattning av tre mätbara faktorer av mänsklig utveckling att leva ett långt och hälsosamt liv, få utbildning och ha en god levnadsstandard som preciseras genom en mängd undergrupper. Av de arbetslösa befinner sig 40 procent inom riskgränsen för fattigdom, av pensionärerna 25 procent. Stark solidaritet inom familjerna, också mellan generationerna, har hittills kompenserat för ett svagt institutionellt stöd från samhället. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter

9 Den spanska regeringen består till hälften av kvinnor (8 av 16 ministrar). Av landets 295 senatorer är 61 kvinnor (20 procent), av 350 kongressledamöter är 125 kvinnor (36 procent) och av 54 spanska ledamöter i Europaparlamentet är 17 kvinnor (31 procent). Inom arbetsmarknaden finns fortfarande stora skillnader mellan könen. Sysselsättningsgraden för kvinnor är under genomsnittet i Europa, 51,2 procent av den aktiva andelen kvinnor, vilket innebär att man har en bit kvar till EU-målsättningen 60 procent år 2010 (i Sverige är graden 70,4 procent). Det finns en påtaglig lönediskriminering kvinnor uppskattas ha 28,88 procent lägre lön än män för motsvarande arbete. I genomsnitt ägnar spanska kvinnor 4 tim och 20 min om dagen åt hushållsarbete medan motsvarande siffra för männen är 1,5 timmar. Det är svårt att förena de ofta långa arbetsdagarna med att ha familj. Spanien har numera ett av de lägsta födelsetalen i Europa. Våld mot kvinnor är en fråga som de senaste åren fått allt större uppmärksamhet. Spanien har tidigare fått kritik av människorättsorganisationer för att vara alltför passiv i hanteringen av problemet. Det allra första lagstiftningsförslag som PSOE-regeringen presenterade efter maktskiftet i mars 2004 innehöll därför en rad åtgärder för att öka skyddet för och stödet till kvinnor som drabbats av våld eller sexuella övergrepp av män. I juni 2005 påbörjades arbetet vid särskilda domstolar som inrättats för att hantera övergrepp mot kvinnor. De är 21 till antalet och har under sitt första verksamhetsår handlagt nära anmälningar. Av dessa anmälningar rörde 45 procent fysiska övergrepp, 13 procent överträdelser av besöksförbud och 8 procent kränkningar av den psykiska integriteten. Polisen har fått särskild utbildning för att hantera anmälningar som rör våld mot kvinnor. Prostitution är tillåtet i Spanien, som är ett destinationsland för handel med kvinnor och flickor som tvingas in i prostitution eller annan sexuell exploatering. Regeringen räknar med prostituerade kvinnor i Spanien. Dessa kvinnor kommer främst från vissa länder i Latinamerika och Östeuropa. Polisen har tilldelats mer resurser för att bekämpa människohandel och straffsatserna har höjts för organisatörerna av sådana resor. Samhällets stöd till de utsatta kvinnorna har förbättrats. I Spanien tillåts enligt lagen abort endast om graviditeten innebär en allvarlig risk för kvinnans fysiska eller psykiska hälsa, om den är ett resultat av en anmäld våldtäkt, eller om barnet kommer att födas med allvarligt handikapp. Regeringen har dock presenterat ett förslag om utökade möjligheter till abort och frågan anses relativt okontroversiell. Kvinnlig rösträtt och valbarhet infördes 1931, då också den första kvinnliga ledamoten i parlamentet valdes in (Clara Campoamor). Rösträtten kunde dock 9

10 10 inte utövas vare sig av kvinnor eller av män efter utbrottet av spanska inbördeskriget 1936 till de första val som hölls 1976 efter demokratins återinförande. 15. Barnets rättigheter Barnets rättigheter värderas generellt sett högt i Spanien. I flera regioner finns särskilda barnombudsmannainstitutioner (Defensor del Menor) med en ombudsman utsedd av det regionala parlamentet som tillvaratar barnens intressen inför de regionala myndigheterna. Straffmyndighetsåldern är 14 år. Ett ökande problem med våld av ungdomsgäng har medfört att straffskärpningar införts för brott begångna av gärningsmän år. Majoriteten av spanjorer accepterar barnaga. Den spanska regeringen har dock inlett en omfattande informationskampanj mot barnaga. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Spanien har 45 miljoner invånare, varav 2,8 miljoner är utlänningar. De största utländska grupperna bosatta i Spanien kommer från Marocko (18 procent), Ecuador (12 procent), Colombia (7,5 procent), Rumänien (6,8 procent), Storbritannien (5,9 procent) samt Kina, Italien och Argentina med omkring tre procent vardera. Invandrarna från Latinamerika är givet det gemensamma språket den grupp som har lättast att integrera sig i Spanien, medan de mer nyanlända invandrarna från Afrika och Asien har det svårare. Trots den stora andelen utlänningar förekommer knappast någon främlingsfientlighet. Däremot höjs numera fler röster om att Spanien inte kan absorbera flera immigranter. Den största inhemska etniska minoriteten i Spanien är romer, som omfattar personer. På grund av historiska orsaker och den snabba omvandlingen av det spanska samhället har romer kommit att bli marginaliserade i samhället, med undermåliga bostadsförhållanden, sämre tillgång till utbildning, hälsovård och social service samt en mycket hög arbetslöshet inom gruppen. Spanska är landets officiella språk, men i vissa regioner talas också andra språk. Den spanska konstitutionen tillerkänner dessa regionala språk rätten att vara officiella tillsammans med spanskan i sina respektive autonoma regioner. Det gäller katalanska i Katalonien och Balearerna, valencianska i Valencia, baskiska

11 i Baskien och delar av Navarra och galiciska i Galicien. Spanien svarar för kostnaden för att landets regionala språk också ska kunna användas inom EU. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Sedan den 1 juli 2005 har den spanska äktenskapslagstiftningen samma bestämmelser oavsett om parterna som ingår äktenskap är av olika eller samma kön. Därigenom tillerkänns homosexuella samma rättigheter som heterosexuella i fråga om exempelvis äktenskap, adoption, arv och socialt skydd. 18 Flyktingars rättigheter Spanien tar emot ett mycket litet antal flyktingar. Under första halvåret 2006 presenterades ansökningar om asyl av vilka 87 procent avvisades eller avslogs. Endast 114 personer erhöll flyktingstatus (4,5 procent). Ansökan om asyl sker antingen vid gränsstation, vid inrikesministeriets asylenhet eller via en spansk representation i utlandet. Det finns mottagningscenter i alla landets regioner. De asylsökande har rätt till sjukvård och för barn är skolundervisning obligatorisk. De spanska myndigheterna samarbetar med UNHCR, som har kontor i Madrid, och andra humanitära organisationer. 19. Funktionshindrades rättigheter De funktionshindrades lika rättigheter är grundlagsfäst i Spanien och detta skydd konkretiseras i en särskild lag om social integration av funktionshindrade i samhället jämte en rad administrativa föreskrifter. Det finns en mängd statliga organ och frivilligorganisationer som arbetar för att underlätta de funktionshindrades situation. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett stort antal oberoende frivilligorganisationer i Spanien som arbetar för mänskliga rättigheter, såväl nationella som internationella. Dessa organisationer bedriver sin verksamhet helt utan inskränkningar med stöd av lagstiftning till deras förmån. Vissa uppgifter som i Sverige utförs av myndigheter sköts i Spanien istället av frivilligorganisationer, med ekonomiskt stöd från samhället. I samband med självdeklarationen finns möjlighet att låta 0,7 procent av inkomstskatten tillfalla katolska kyrkan eller oberoende frivilligorganisationer som arbetar med välgörenhet. 11

12 Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Det genomförs inga särskilda internationella eller svenska insatser för att främja mänskliga rättigheter i Spanien.