1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Spanien 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Spanien har sedan diktatorn Francos död 1975 utvecklats till en modern europeisk demokrati med god respekt för mänskliga rättigheter (MR) såväl i teori som i praktik. Den MR-kritik som tidigare riktats mot landet har rört bristande rättssäkerhet för personer som frihetsberövas efter misstanke om terroristbrott, långa handläggningstider inom rättsväsendet samt brist på engagemang för att främja kvinnors rättigheter. Regeringen arbetar dock aktivt för att komma till rätta med dessa tillkortakommanden och en rad sociala reformer som genomförts av den nuvarande regeringen har varit inriktade på att stärka situationen för kvinnor och undanröja diskrimineringen. Den ekonomiska tillväxten har under de senaste åren varit mycket god i Spanien vilket medfört ett stort behov av arbetskraft som till stor del fyllts av invandrare. Spanien har under kort tid gått från att vara ett utvandringsland till det land som tar emot flest invandrare inom EU. Det innebär också att Spanien ställts inför nya utmaningar med koppling till mänskliga rättigheter såsom humanitära frågor kring den ström av afrikaner som anländer till Kanarieöarna i småbåtar från Västafrika samt integrationen av invandrare i samhället. Spanien är ett land med långtgående delegering av kompetens till de autonoma regionerna. Det innebär att de konkreta förhållandena kan variera avsevärt mellan olika delar av landet.

2 2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Spanien har ratificerat följande konventioner (år för ikraftträdandet i förhållande till Spanien): Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) (1977), samt tilläggsprotokollen om enskild klagorätt (1985) och avskaffandet av dödsstraffet (1991) Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) (1977) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) (1969) Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) (1984) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt (2001) Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) (1987) samt tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr (2006) Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) (1991) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi (2002) Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (öppnades för undertecknande 2007, Spanien ratificerade den 3 december 2007) Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced Disappearances (öppnades för undertecknande den 6 februari 2007, Spanien undertecknade den 27 september 2007) Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 (1978) Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) (2000) Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) (1979) Spanien ligger efter med rapporteringen till flera av de kommittéer inom FN som övervakar efterlevnaden av respektive konvention; till tortyrkommittén sedan november 2004, till kvinnodiskrimineringskommittén sedan februari 2005 och till kommittén för barnets rättigheter sedan januari I februari 2007 ingavs en rapport enligt ICCPR.

3 3 FN:s olika specialrapportörer och representanter har en stående inbjudan att besöka Spanien. Det senaste besöket genomfördes av specialrapportören om bostadsfrågor Miloon Kothari i slutet av MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr För varje spansk regering är kampen mot terrorism av mycket stor betydelse. Terroristorganisationen ETA (Euskadi ta Askatasuna) som för en väpnad kamp för ett självständigt Baskien har sedan 1968 dödat 821 personer 480 företrädare för säkerhetstjänsten och 341 civila. Den 22 mars 2006 förklarade ETA permanent eldupphör och vilja att inleda samtal om Baskiens framtid, men regeringen betraktade inviten som ogrundad när ETA den 30 december 2006 detonerade en bilbomb i ett av parkeringshusen vid den nybyggda terminalen vid flygplatsen i Madrid. ETA förvarnade om explosionen men två ecuadorianer som sov i sina bilar omkom. Den 5 juli 2007 förklarade också ETA att vapenvilan upphört. Den 1 december 2007 dödade ETA två spanska civilgardister som deltog i en operation mot organisationen i sydvästra Frankrike. Det var första gången på drygt trettio år som ETA dödat en företrädare för spanska staten i Frankrike. Spanien är beroende av ett nära samarbete med franska myndigheter för att effektivt kunna bekämpa organisationen, vars medlemmar tidigare tagit sin tillflykt strax norr om spanska gränsen för att förbereda sin verksamhet i Spanien. Det spansk-franska polissamarbetet har de senaste åren varit framgångsrikt och ETA har försvagats avsevärt. Den spanska högsta domstolen förbjöd i mars 2003 ETA:s politiska gren Batasuna och omöjliggjorde därigenom partiets deltagande i de lokala och regionala valen samma år. Batasuna förde saken till den Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg som den 13 december 2007 beslutade att pröva frågan om förbudet utgjort en otillåten begränsning i yttrande- eller mötesfriheten enligt Europakonventionen (artiklarna 10 och 11). Den 11 mars 2004 genomförde islamistiska terrorister ett sprängattentat i Madrid som medförde att 191 personer dödades och mer än skadades då tio bomber exploderade nästan samtidigt på fyra pendeltåg. Såväl nationell som internationell terrorism är således en fråga som står högt på den spanska dagordningen. Den MR-kritik som tidigare riktats mot landet har handlat särskilt om bristande rättssäkerhet för personer som frihetsberövas

4 4 efter misstankar om terroristbrott att den möjlighet som finns att hålla personer frihetsberövade med fullständiga restriktioner i anslutning till gripandet möjliggör att de kan utsättas för fysisk misshandel av polisen eller civilgardet. Att sådant skulle förekomma i praktiken finns dock inget som bekräftar. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades helt i Spanien De sista avrättningarna ägde rum under Francotiden den 27 september 1975 då tre medlemmar av ETA och två medlemmar av den revolutionära vänsterorganisationen FRAP sköts till döds dömda av militärdomstol för terroristrelaterade mord på polismän. Genom konstitutionen 1978 avskaffades dödsstraffet i fredstid, men det behölls för situationer i krigstid bestämda av då rådande krigslagstiftning. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Det finns i Spanien fortfarande oläkta sår från de övergrepp som begicks under inbördeskriget ( ) och Francotiden ( ). Ofta innebar övergreppen ofrivilliga försvinnanden. I princip har någon nationell försoningsprocess inte ägt rum sedan demokratin återinfördes utan fokus har snarast legat på att modernisera Spanien för att bli ett inflytelserikt land i Europa. Därmed har betydelsen av en historisk återblick och vikten av att offren från inbördeskriget och diktaturen får ett offentligt erkännande fått stå tillbaka. Det regerande socialistpartiet PSOE drev frågan som ett av sina löften inför valet i mars 2004, men först den 31 oktober 2007 hade man samlat tillräckligt parlamentariskt stöd och Lagen om det historiska minnet kunde antas, dock utan stöd från det största oppositionspartiet Partido Popular. Huvudpunkterna i lagen är ett fördömande av Francoregimen, ökat ekonomiskt och socialt stöd åt inbördeskrigets och Francotidens offer och deras efterlevande, kartläggning av massgravar och stöd till privata utgrävningar, avlägsnade av Francotidens symboler från gator och byggnader, öppnande av arkiv för allmänheten, samt att De fallnas dal (Valle de los Caídos, Francos storslagna gravplats utanför Madrid) blir ett minnesmärke för alla offer och ett centrum för att sprida information om de brott som begåtts mot de mänskliga rättigheterna. Lagen innehåller också en reform som möjliggör för barnbarn till spanjorer som utvandrade på grund av inbördeskriget och den efterföljande diktaturen att återfå sitt spanska medborgarskap. Tidigare har denna möjlighet endast funnits för barn till de utvandrade.

5 5 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Det spanska polisväsendet består av den nationella polisen som svarar för säkerheten i städerna och civilgardet som övervakar landsorten samt landets vägar och gränser. I Katalonien och Baskien finns också regionala poliskårer. Rättsväsendet omfattar domstolar på lokal, regional och nationell nivå med Högsta domstolen i Madrid som sista instans. Det finns också specialdomstolar för arbetsrätt, skatterätt, vårdnadsfrågor, våld mot kvinnor, militära ärenden samt en konstitutionsdomstol. Den nationella åklagarmyndigheten och domstolen Audiencia Nacional i Madrid hanterar mål om organiserad brottslighet av större omfattning, som bland annat terrorism, narkotika- och ekonomisk brottslighet. Efter flera fällningar i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter förbereder regeringen ändringar i rättegångsbalken för att tillförsäkra rätten till överprövning i alla typer av brottmål. Rättsväsendet dras fortfarande med långa häktningstider och handläggningstider av mål. En ombudsman - Defensor del Pueblo - väljs för en femårsperiod av kongressen och har till uppgift att se till att de rättigheter som är inskrivna i författningen efterlevs. Flera av de autonoma regionerna har sin egen motsvarighet till den nationelle justitieombudsmannen. Det finns också nationella och regionala ombudsmän för jämställdhets-, barn- respektive handikappfrågor. Korruptionen ges allt större utrymme i spanska media, särskilt misstankar om korruption hos kommunala företrädare i tillståndsärenden, såsom för byggnation och registrering av företag. Spanien hamnar på 25:e plats i Transparency Internationals lista över korruptionsfria länder i världen. 7. Straffrihet Det finns inga påståenden om att straffrihet skulle förekomma i Spanien. De spanska domstolarna har kompetens att behandla internationella brott begångna i utlandet. I april 2005 dömde exempelvis Audiencia Nacional den argentinske före detta militären Adolfo Scilingo till 640 års fängelse för brott mot mänskligheten efter delaktighet i försvinnandena under militärdiktaturen i Argentina (åtalet omfattade bland annat svenskan Dagmar Hagelins fall), ett straff som Högsta domstolen skärpte till år i juli Vidare tillät konstitutionsdomstolen 2005 spansk domstol att pröva MR-brott som begåtts i Guatemala.

6 Det var den spanske förundersökningsdomaren Baltasar Garzón, verksam vid Audiencia Nacional, som förorsakade ett genombrott för diskussionen om möjligheterna för nationell lagföring av internationella brott begångna utomlands när han 1998 begärde före detta chilenske diktatorn Augusto Pinochet utlämnad från Storbritannien (där han befann sig för läkarvård) till Spanien för prövning av brott begångna mot spanska medborgare i Chile. Pinochet utlämnades aldrig till Spanien men först efter försäkran från chilenska myndigheter att pröva anklagelserna i Chile, vilket senare också blev fallet. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Ovanstående rättigheter är grundlagsfästa i Spanien och respekteras generellt sett av myndigheterna. Det finns dock i praktiken vissa särskilda svårigheter för journalister att verka fritt beroende på terroristorganisationen ETA:s närvaro, vilket medför att Spanien hamnar på plats 33 när organisationen Reportrar utan gränser rankar pressfriheten i världen. En intensiv debatt om tryckfrihetens gränser uppkom när satirtidningen Jueves sommaren 2007 publicerade en pornografisk karikatyr av kronprinsparet som medförde att tidningsnumret konfiskerades och de ansvariga utgivarna dömdes till böter för förolämpning av medlem av kungahuset. Mediemarknaden i Spanien är stor och i viss mån gemensam med de spansktalande länderna i Latinamerika. Dagstidningarna är förhållandevis tunga och politiskt inriktade, ibland med svårighet att rapportera neutralt i förhållande till ägarnas politiska agenda, medan TV-mediet präglas av lätta, kommersiella underhållningsprogram. Det finns ett mycket stort antal radiostationer. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Spanien har efter diktatorn Francos död 1975 utvecklats till en modern europeisk demokrati. Landets konstitution trädde i kraft 1978 efter att ha godkänts vid en folkomröstning. Statschef är sedan 1975 kung Juan Carlos. Regeringen vill gärna se en ändring av konstitutionen i syfte att göra tronföljden könsneutral, vilket fått ökad aktualitet genom att kronprinsparet fått två döttrar, Leonor 2005 och Sofia Kungen utnämner premiärministern, som dessförinnan ska ha fått parlamentets förtroende. Parlamentet Las Cortes består av två kamrar: kongressen med 350 ledamöter och senaten med 259. Kongressens ledamöter utses proportionellt med utgångspunkt i hur många mandat partiet fått i respektive valkrets. Senaten har 208 direktvalda ledamöter och 51 som utses av regionerna. Regeringen har också önskemål om att reformera senaten för att göra den mer representativ för Spaniens regioner. 6

7 7 I Spanien finns 17 autonoma regioner som har relativt omfattande självstyre med varierande innehåll. Regionerna har sina egna direktvalda parlament och regeringar med regeringschef, liksom egen administration och högsta domstol. Vidare finns två autonoma städer vid den nordafrikanska kusten, Ceuta och Melilla. Från att tidigare ha varit ett av Europas mest centraliserade länder är Spanien numera ett av de mest decentraliserade. Förmågan att hantera spänningen mellan centralmakt och region utgör en stor utmaning för en regeringschef i Spanien, särskilt i förhållande till de ekonomiskt välmående regionerna Katalonien och Baskien där nationalismen är stark. Allmänna val äger rum vart fjärde år, nästa gång den 9 mars Vid senaste valet den 14 mars 2004 tog socialistpartiet PSOE med José Luis Rodríguez Zapatero i spetsen oväntat makten efter åtta år i opposition. Valet påverkades i mycket stor utsträckning av hanteringen av det terroristdåd som tre dagar dessförinnan, den 11 mars, drabbade Madrid vid vilket 191 personer miste livet och nära skadades. Den dåvarande spanska borgerliga regeringspartiet Partido Popular (PP) hävdade att det var den baskiska separatiströrelsen ETA som låg bakom dådet, också när uppgifter började peka mot att det var islamistiska terrorister som var ansvariga. Detta tycks ha mobiliserat soffliggare att gå och rösta. Valdeltagandet blev tio procent högre än vid valet dessförinnan, vilket gynnade PSOE som bildade en minoritetsregering. Det största oppositionspartiet är PP. Till de nationella partierna hör också Förenade vänstern (Izquierda Unida, IU) som består av sex vänsterpartier (5 procent av rösterna 2004). Med hänsyn till att regeringspartiet PSOE inte har egen majoritet i parlamentet har de regionala partierna kommit att få allt större betydelse i den nationella politiken. I Katalonien och Baskien finns regionala nationalistiska partier som det borgerliga katalanska Samling och Enhet (Convergència i Unió, CiU), Kataloniens republikanska vänster (Esquerra Republicana de Catalunya, ERC) och det borgerliga baskiska nationalistpartiet (Partido Nacionalista Vasco, PNV). Vidare har en koalition från Kanarieöarna ett par mandat i parlamentet (Coalición Canaria) kom två kvinnor in i det spanska parlamentet, när rösträtten fortfarande bara omfattade män från 25 år. Dessa drev med framgång frågan om kvinnlig rösträtt, som med röstsiffrorna i parlamentet blev verklighet den 1 oktober Rösträtten kom dock bara till användning i de allmänna val som hölls 1933 och 1936, varefter först inbördeskriget bröt ut och sedan diktaturen infördes. Av regeringens 17 medlemmar är 7 kvinnor, det vill säga 41 procent. Av kongressens ledamöter är 36 procent kvinnor. Motsvarande siffra för senaten är 24 procent.

8 8 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Spanien har skapat ett stort antal nya arbetstillfällen. Bara det senaste året har arbetstillfällen tillkommit, en ökning med tre procent. Det rör sig ofta om behov av billig arbetskraft inom framförallt jordbruks-, bygg och servicesektorn (på restauranger och för hushållsarbete), jobb som oftast innehas av invandrad arbetskraft. Den spanska migrationspolitiken är således helt inriktad på arbetskraftsinvandring. Under 2006 beviljades arbets- och uppehållstillstånd i utlänningarnas hemländer och prognosen för 2007 är Det fanns i september 2007 totalt 3,74 miljoner utlänningar med giltigt uppehållstillstånd i landet. Därtill kommer en ansenlig grupp utlänningar som befinner sig i landet utan tillstånd, sysselsatt inom den svarta sektorn. Utlänningslagstiftningen har dock ändrats så att bötesbeloppet höjts avsevärt till euro för den arbetsgivare som anställer svart arbetskraft. Kontrollen av arbetsplatser är dock sporadisk. Den lagstadgade minimilönen kommer 2008 uppgå till 600 euro i månaden (från 570,60 euro år 2007). Arbetsveckan omfattar 40 timmar. Den öppna arbetslösheten uppgick under 2007 till 7,6 procent, vilket är historisk lägstanivå. Sysselsättningsgraden var tredje kvartalet procent, bland män 69,6 procent och kvinnor 49 procent en avsevärd skillnad. Det är för kvinnor och män svårt att kombinera de ofta långa arbetsdagarna (i Spanien tillämpas på många arbetsplatser fortfarande ett 2,5 timmar långt lunchuppehåll och den normala kontorstiden sträcker sig fram till kl. 20) med ansvar för hem och familj. Kvinnor tjänar i genomsnitt 71,3 procent av vad männen gör. Frågan om kvinnors deltagande i arbetslivet står dock högt på den politiska agendan i Spanien och debatteras flitigt. De två största fackföreningarna i Spanien är UGT, Union General de Trabajadores (närstående PSOE) och Comisiones Obreras (CC.OO, närstående IU). Dock är det enbart runt 15 procent av arbetskraften som är organiserad. Det råder fri strejkrätt (med minst fem dagars varsel). Det arbetsrättsliga skyddet enligt lagstiftningen är mycket starkt, vilket dock fått följden att en tredjedel av arbetskraften är anställda på tidsbegränsade kontrakt. Regeringen stimulerar fast anställning. Ett annat bekymmer är arbetsplatsolyckor som trots utökade ansträngningar för bättre skydd inte minskar i förekomst; det är en fråga som ofta uppmärksammas av nyhetsmedier.

9 Spanien är sedan lång tid part till FN:s arbetsorganisations (ILO:s) åtta centrala konventioner (de så kallade core labour standards ) om mänskliga rättigheter: Förbud mot tvångsarbete (konventionerna nr 29 och 105) Förbud mot barnarbete (konventionerna nr 138 och 182) Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna nr 100 och 111) Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98) 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den spanska hälso- och sjukvården håller hög standard och är fritt tillgänglig för alla invånare, även för invandrare som saknar uppehållstillstånd eftersom dessa också tillåts folkbokföra sig. Enligt Världshälsoorganisationens statistik över världens länder spenderar Spanien 7,7 procent av den totala statsbudgeten på hälsosektorn. Enligt en intern utvärdering i enlighet med EU:s hållbarhetsstrategi är dock Spanien det land bland EU:s gamla medlemsstater (EU-15) som spenderar minst på hälsooch sjukvård som andel av BNP. 71,3 procent av vården finansieras av staten, 28,7 procent privat. Det finns 3,3 läkare per invånare. Spanska kvinnor har den högsta medellivslängden inom EU, 84 år motsvarande siffra för män är 77 år. Det finns ett växande problem med välfärdssjukdomar som övervikt, särskilt bland barn och ungdomar. 12. Rätten till utbildning Skolgången är obligatorisk från 6 till 16 år. 95 procent av barnen går också i förskola från tre års ålder. Det finns offentliga, halvprivata och privata skolor. Flertalet av de privata skolorna drivs i katolska kyrkans regi. Undervisningen är kostnadsfri inom det offentliga undervisningssystemet. De offentliga utgifterna för utbildning uppgår till 4,5 procent av BNP. Investeringarna i forskning och utveckling har ökat från en mycket låg nivå, men det fordras fortsatta ansträngningar för att uppnå målsättningen två procent av BNP. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Spanien har under senaste tiotalet år haft en mycket god ekonomisk tillväxt, långt över genomsnittet i Europa. År 2006 var tillväxten av BNP 3,9 procent och beräknas till 3,4 procent Välståndet är dock ojämnt fördelat mellan kvinnor och män, olika delar av landet och olika åldrar av befolkningen. Spanien placerade sig på plats 13 i FN:s utvecklingsprograms rangordning enligt Human Development Index. Indexet är en sammanfattning av tre 9

10 mätbara faktorer av mänsklig utveckling att leva ett långt och hälsosamt liv, få utbildning och ha en god levnadsstandard. I Spanien har traditionellt stark solidaritet inom familjerna, också mellan generationerna, kompenserat för ett jämförelsevis svagt institutionellt stöd från samhället. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Jämställdhetsfrågor har getts stor prioritet av regeringen. Utmaningarna är stora men det tidigare mansdominerade Spanien utvecklas snabbt mot ett allt mer jämställt samhälle. I mars 2007 trädde en ny jämställdhetslag ikraft i Spanien som förde med sig viktiga förändringar för såväl företag som anställda som för politiker och föräldrar. Inom den offentliga förvaltningen ska jämställdhetsplaner upprättas och periodiska utvärderingar genomföras med könsnedbruten statistik. Privata företag med fler än 250 anställda måste utarbeta jämställdhetsplan i samråd med den lokala fackföreningen. Pappaledighet på 15 dagar införs (mammaledigheten är fyra månader) och deltid blir en rättighet för föräldrar med barn under åtta år. Lagen eftersträvar att minst 40 procent av vardera könet ska vara representerat på olika områden, inklusive i valda organ. Privata företag ska sträva efter att inom åtta år uppnå en sådan könsfördelning i sin styrelse. Våld mot kvinnor är en fråga som getts stor uppmärksamhet under de senaste åren. Spanien har tidigare fått kritik av MR-organisationer för att vara alltför passiv i hanteringen av problemet. Det allra första lagstiftningsförslag som PSOE-regeringen presenterade efter maktskiftet i mars 2004 innehöll därför en rad åtgärder för att öka skyddet för och stödet till kvinnor som drabbats av våld eller sexuella övergrepp av män inrättades särskilda åklagarmyndigheter och domstolar med enda uppgift att handlägga övergrepp mot kvinnor och polisen ges särskild utbildning för att hantera sådana anmälningar. Prostitution förekommer allmänt i Spanien och frågan debatteras sällan inom politiken. I den mån den diskuteras är det i allmänhet olägenheten med sexhandel på allmän plats, inte exploateringen av kvinnan. Spanien är ett destinationsland för handel med kvinnor som tvingas in i sexuell exploatering. Dessa kvinnor kommer främst från vissa länder i Latinamerika och Östeuropa. Polisen har tilldelats mer resurser för att bekämpa människohandel och straffsatserna har höjts för organisatörerna av sådana resor. Samhällets stöd till de utsatta kvinnorna har förbättrats. 10

11 I Spanien tillåts enligt lagen abort endast om graviditeten innebär en allvarlig risk för kvinnans fysiska eller psykiska hälsa, om den är ett resultat av våldtäkt eller om barnet kommer att födas med allvarligt handikapp. I praktiken tolkas förstnämnda grund generöst och 97 procent av aborterna genomförs med stöd av denna regel i ett tidigt skede av graviditeten. Regeringspartiet PSOE har tidigare utlovat att ta initiativ till en ändring av lagen så att den bättre motsvarar den praktiska situationen, men avstår för närvarande då frågan är kontroversiell. Sedan 2005 är det möjligt att erhålla skilsmässa utan betänketid och utan att ha varit gift i minst ett år, ha levt åtskilda och ha skäl för sin ansökan (som till exempel otrohet och alkoholism) vilket tidigare fordrades. Skilsmässorna har följaktligen omedelbart ökat med 74 procent efter det att den nya lagstiftningen infördes. 15. Barnets rättigheter Barn värderas generellt sett mycket högt i Spanien. Det är gängse att den äldre generationen deltar i det dagliga omhändertagandet av barnbarnen och barnen deltar på ett naturligt sätt i det sociala livet. Samtidigt har hittills uppfattningen överlag varit att de ska veta sin plats och barnaga i uppfostrande syfte har varit accepterat. Lagstiftningen har tillåtit föräldrar att på skäligt och måttligt vis tillrättavisa sina barn. Nu har dock den skrivningen tagits bort och barnaga därmed förbjudits. Vid sin sista session före juluppehållet 2007 kunde parlamentet anta lagändringen, som tidigare röstats ned av senaten efter motstånd från oppositionspartiet PP. I flera regioner finns särskilda barnombudsmannainstitutioner (Defensor del Menor) med en ombudsman utsedd av det regionala parlamentet som tillvaratar barnens intressen inför de regionala myndigheterna. Ett särskilt problem för Spanien är de barn som anländer utan sina föräldrar som migranter. Den internationella MR-organisationen Human Rights Watch har under 2007 protesterat mot att Spanien ingått ett bilateralt avtal med Marocko om återsändande av ensamkommande marockanska barn samt publicerat en studie om situationen för de ensamkommande västafrikanska barnen i mottagningscentra på Kanarieöarna, som man menar är otillfredsställande. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Spanien har cirka 45 miljoner invånare, varav 3,7 miljoner är utlänningar. Av dessa kommer 37 procent från andra EU-länder, 31 procent från Latinamerika, 22 procent från Afrika inklusive Nordafrika och 6 procent från Asien. Den 11

12 största enskilda gruppen är marockaner ( ) tätt följt av rumäner ( ), ecuadorianer ( ), colombianer ( ), britter ( ), italienare ( ), kineser och bulgarer ( ) och vidare peruaner, argentinare, portugiser och tyskar i nämnd ordning. Den största koncentrationen av utlänningar finns i regionerna Katalonien, Madrid, Valencia och Andalusien där sammantaget 65 procent av utlänningarna i Spanien bor. Invandrarna från Latinamerika är givet det gemensamma språket, den grupp som har lättast att integrera sig i Spanien, medan de mer nyanlända invandrarna från Afrika och Asien har det svårare. Trots den stora andelen utlänningar förekommer knappast någon främlingsfientlighet utan den allmänna uppfattningen är alltjämt att invandrarna lämnar ett ovärderligt bidrag till den starka ekonomiska utvecklingen i landet. Den största inhemska etniska minoriteten i Spanien är romer. Enligt en studie som opinionsinstitutet CIS utfört på uppdrag av arbetsmarknads- och socialministeriet under 2007 uppskattas gruppen romer uppgå till personer. På grund av historiska orsaker och den snabba omvandlingen av det spanska samhället har romerna kommit att bli marginaliserade i samhället med undermåliga bostadsförhållanden, sämre tillgång till utbildning, hälsovård och social service samt en mycket hög arbetslöshet inom gruppen. 42 procent av de tillfrågade uppger sig uppleva ett avståndstagande i sina kontakter med myndigheter. Spanskan är det officiella språket i Spanien, men i vissa regioner talas också andra språk och konstitutionen tillerkänner de regionala språken rätten att vara officiella tillsammans med spanskan i sina respektive regioner. Det gäller katalanska i Katalonien och Balearerna, valencianska i Valencia, baskiska i Baskien och galiciska i Galicien. Spanien svarar för kostnaden för att de regionala språken också ska kunna användas inom EU. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Sedan den 1 juli 2005 har den spanska äktenskapslagstiftningen en och samma lydelse oavsett om parterna som ingår äktenskap är av olika eller samma kön. Därigenom tillerkänns homosexuella precis samma rättigheter som heterosexuella i fråga om exempelvis äktenskap, adoption, arv och socialt skydd. Lagstiftningen var omdiskuterad då den infördes och kritiserades av konservativa och kyrkliga grupper men den åtnjuter ett starkt stöd bland den spanska allmänheten överlag. 12

13 Flyktingars rättigheter Någon flyktingpolitik i mer ambitiös bemärkelse finns inte i Spanien endast drygt personer per år har ansökt om asyl under de senaste åren och 95 procent av dessa ansökningar har antingen avvisats, avslagits eller avskrivits. Istället väljer de personer som skulle kunna åberopa flyktingskäl att använda sig av de generösa gängse reglerna för invandring. Det är främst colombianer som åberopar flyktingskäl, denna grupp svarar för 42 procent av ansökningarna. Ansökan om asyl sker antingen vid gränsstation, vid inrikesministeriets asylenhet eller via en spansk representation i utlandet. Ansökan handläggs av inrikesministeriet och beslut fattas av en interministeriell kommitté med representanter för inrikes-, utrikes-, arbetsmarknads- och justitieministerierna där UNHCR har observatörs- och yttranderätt. Det finns mottagningscenter runt om landet. De asylsökande har rätt till sjukvård och för barn är skolundervisning obligatorisk. De spanska myndigheterna samarbetar med UNHCR, som har kontor i Madrid, liksom med andra humanitära organisationer som CEAR (Comisión Española de Ayuda al Refugiado) och Röda korset. 19. Funktionshindrades rättigheter De funktionshindrades lika rättigheter är grundlagsfäst i Spanien och detta skydd preciseras i en särskild lag om social integration av funktionshindrade i samhället jämte en rad administrativa föreskrifter. Det finns en mängd statliga organ och frivilligorganisationer som arbetar för att underlätta de funktionshindrades situation. Spanien ratificerade i december 2007 som första EU-land FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och dess tilläggsprotokoll. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett stort antal oberoende frivilligorganisationer i Spanien som arbetar för mänskliga rättigheter, såväl nationella som internationella. Dessa organisationer bedriver sin verksamhet helt utan inskränkningar med stöd av lagstiftning till deras förmån. Vissa uppgifter som i Sverige utförs av myndigheter sköts i Spanien istället av frivilligorganisationer, med ekonomiskt stöd från stat, region och kommun. I samband med självdeklarationen finns möjlighet att låta 0,7 procent av inkomstskatten tillfalla katolska kyrkan eller oberoende frivilligorganisationer som arbetar med välgörenhet.

14 Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Det genomförs inga särskilda internationella insatser för att främja mänskliga rättigheter i Spanien.