2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Kanada 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) i Kanada är i allt väsentligt gott. Framför allt tre frågor är dock värda att uppmärksamma: lagstiftning och myndighetsutövning för att främja nationell säkerhet och bekämpa terrorism har kritiserats för att undergräva mänskliga rättigheter och rättssäkerhet, landets immigrations- och flyktingregler anses inte till fullo värna flyktingars rättigheter, ursprungsbefolkningen har generellt sämre förutsättningar än den övriga befolkningen att tillgodogöra sig sina rättigheter. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Kanada har ratificerat följande centrala MR-konventioner; Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt

2 Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Kanada rapporterar regelbundet till de FN-kommittéer som överser de olika konventionerna. Kanadas federala regering analyserar tillsammans med provinsmyndigheterna förutsättningarna för att ratificera protokollet till tortyrkonventionen i ljuset av Kanadas egen lagstiftning för mänskliga rättigheter. Även vad gäller konventionen om gästarbetare och den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter pågår ett motsvarande analysarbete, men ratificering är än så länge inte aktuell. Mot bakgrund av provinsernas omfattande självständighet på områden som berörs av de internationella konventionerna har Amnesty International vid upprepade tillfällen kritiserat Kanada för bristande samordning mellan de federala myndigheterna och provinsmyndigheterna vad gäller ratificering (de federala myndigheternas ansvar) och åtagandenas genomförande och införlivande i nationell lagstiftning (ofta på provinsnivå). MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr I Kanada upprätthålls generellt respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och det råder förbud mot tortyr. Kanadensisk lag tillåter dock att individer som anses vara ett hot mot landets säkerhet deporteras även till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. Den kanadensiska regeringen legitimerar besluten genom att söka diplomatiska garantier för att tortyr inte ska förekomma. Människorättsorganisationer har riktat kritik mot användandet av diplomatiska garantier, och hävdar att sådana inte är tillförlitliga. Högsta domstolen prövade frågan 2002 och kom till slutsatsen att deportering till länder där den deporterade riskerar utsättas för tortyr normalt inte kan tillåtas, men är möjlig under exceptionella omständigheter. 2

3 I september 2002 genomförde amerikanska myndigheter en mycket uppmärksammad deportation av en kanadensisk medborgare av syriskt ursprung, Maher Arar. Arar frihetsberövades i USA och deporterades till Syrien, där han enligt egen uppgift utsattes för tortyr. Den kanadensiska regeringen tillsatte i januari 2004 en undersökningskommission med uppgift att utreda kanadensiska myndigheters eventuella inblandning i deportationen. Den första delen av kommissionens slutrapport publicerades i september 2006 och kommissionens slutsats är att det vid tiden för deportationen inte fanns några bevis för att Arar varit delaktig i aktiviteter som skulle ha kunnat utgöra hot mot Kanadas säkerhet. Det finns enligt rapporten inga bevis för att kanadensiska myndigheter samtyckte till eller medverkade till deportationen; däremot hålls det för troligt att USA:s beslut baserades på felaktiga och överdrivna uppgifter från de kanadensiska myndigheterna. Förutom detta konstateras att Arar med all sannolikhet utsattes för tortyr samt att kanadensiska myndigheter fick information från Syrien som antydde att tortyr förekom men att inga ansträngningar gjordes för att undersöka om så var fallet. Kanadensiska myndigheter uppges dessutom ha läckt sekretessbelagd och ibland direkt felaktig information om fallet till media i syfte att skydda regeringens intressen. Kommissionens andra delarapport med rekommendationer avseende uppföljning publicerades i december I rapporten lämnas bl.a. förslag om mer kraftfulla och självständiga mekanismer för att granska polisens och andra myndigheters agerande i fall rörande nationell säkerhet. förväntas bli publicerad i slutet av år Bland annat förväntas förslag om en självständig myndighet för utvärdering av polisens agerande i fall rörande nationell säkerhet samt utvärderingar kring Kanadas samarbete med länder som inte har ratificerat eller implementerat de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter. I anslutning till granskningen av det omskrivna Arar-fallet har media även uppmärksammat uppmärksammades även kanadensiska myndigheters eventuella inblandning i fall av misstänkt tortyr mot tre andra kanadensiska medborgare, i Syrien respektive Egypten. På Arar-kommissionens rekommendation meddelade regeringen i december 2006 att man tillsatt en utredning för att granska myndigheternas agerande även i dessa fall. rekommenderar att separata utvärderingar snarast ska genomföras av agerandet i dessa fall. Människorättsorganisationer och media har uppmärksammat polisens användning av så kallade "tasers", pistoler som förlamar den träffade genom en elektrisk chock. Kritik har riktats mot polisen för att använda denna vapentyp även i situationer där våldsanvändning inte är nödvändig. Under de senaste åren sägs ett antal personer ha avlidit i samband med polisens användande av denna vapentyp. Det finns dock ännu inga ovedersägliga bevis för att "tasers" skulle vara orsaken till dessa dödsfall. 3

4 4 Förhållandena i fängelser och andra slutna anstalter anses överlag vara goda, även om det förekommer rapporter om överbeläggning. Den kanadensiska kommissionen för mänskliga rättigheter rapporterade 2004 att det rådde systematiska brister i upprätthållandet av kvinnliga interners mänskliga rättigheter. Kommissionen lämnade åtskilliga rekommendationer om hur diskriminering på grund av kön, ras och handikapp skulle kunna stävjas, och åtgärder har börjat vidtas under de senaste två åren. 4. Dödsstraff Dödsstraffet är förbjudet, såväl i freds- som i krigstid. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Inga rapporter om ofrivilliga försvinnanden eller frihetsberövanden på politiska och godtyckliga grunder har förekommit under året. Se dock stycke 3 ovan. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Domstolar på samtliga nivåer åtnjuter självständighet i förhållande till den exekutiva makten. Kanada har ett separat rättssystem för militären, inkluderande militärdomstolar. Det är uppbyggt med i princip samma regelverk som det civila systemet. För ungdomar mellan 12 och 18 år finns en särskild rättsordning, Young Offenders Act. Barn under 12 år är inte straffbara medan ungdomar över 18 år lyder under det vanliga rättssystemet. Den kanadensiska rättighets- och frihetsstadgan, the Canadian Charter of Rights and Freedoms, är en del av landets konstitution. Lagen om mänskliga rättigheter, The Canadian Human Rights Act, reglerar diskriminering. På såväl federal som provinsnivå finns människorättskommissioner som i princip har samma arbetsuppgifter som Sveriges ombudsmän för icke-diskriminering, jämställdhet, sexuell likabehandling och så vidare. Enskilda personer kan anmäla påstådda diskrimineringsbrott till dessa kommissioner som, när de så finner befogat, kan föra den enskildes talan i domstol. En särskild antiterroristlagstiftning, the Anti-Terrorism Act, antogs i slutet av Tillämpningen av denna har av människorättsorganisationer kritiserats för att undergräva rättssäkerheten, framför allt för etniska minoriteter. En parlamentarisk kommitté genomförde en översyn av lagstiftningen och en slutrapport publicerades i september Kommitténs slutsats var att den nya lagstiftningen var ett viktigt instrument i kampen mot terrorism och att den borde förstärkas. Man menade vidare att kanadensisk lagstiftning måste respektera de mänskliga rättigheterna, men att terrorism i sig är en kränkning

5 mot dessa rättigheter och att staten därmed indirekt medverkar till kränkningen genom att inte vidta kraftfulla motåtgärder. Kanadensisk lag tillåter sedan länge användandet av så kallade security certificates, genom vilka utländska medborgare kan frihetsberövas och deporteras utan rättegång när särskilda skäl, såsom hot mot landets säkerhet, föreligger. Den frihetsberövade informeras inte om skälen till åtgärden, utan dessa presenteras endast för två regeringsledamöter och prövas av en federal domare. Lagstiftningen granskades av en federal domstol 2004 och befanns då inte bryta mot den kanadensiska rättighets- och frihetsstadgan. 7. Straffrihet Det finns inga rapporter om att straffrihet relaterad till brott mot mänskliga rättigheter förekommer. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande-, tryck-, förenings-, församlings- och religionsfrihet råder. Det finns inga restriktioner mot att ansluta sig till fackföreningar (förutom vissa särregler inom försvarsmakten) eller att sluta kollektivavtal. Censur anses inte förekomma annat än vad gäller våldsskildringar, viss pornografi och uppmaning till hatbrott, rasism etcetera. Media är oberoende av statsmakten. I början av 2004 genomförde den federala polisen en husrannsakan hos en journalist för att hitta källor till de artiklar journalisten skrivit om den ovan nämnda deportationen av Maher Arar. Detta kritiserades av människorättsorganisationer för att kränka mediafriheten och rätten att skydda källor. Polisen menade dock att vissa paragrafer i Kanadas Security of Information Act rättfärdigade handlingen. Lagstiftningen har varit föremål för granskning och de åberopade paragraferna underkändes nyligen av provinsen Ontarios Högsta Domstol. Domstolsutlåtandet gjorde klart att de delar av lagstiftningen som förbjuder spridning av sekretessbelagd information är alltför vaga och därför kan missbrukas av myndigheter. Domstolen ansåg att lagen därmed strider mot den grundläggande pressfriheten och bör omarbetas. Under året hade Kanadas Högsta domstol, i ett uppmärksammat fall rörande religionsfrihet, att ta ställning till huruvida det var möjligt att förbjuda en ung ortodox sikh att bära sin ceremoniella kniv, en så kallad kirpan, som del av sin klädsel i skolan. Domstolen fann att skolan brutit mot den kanadensiska rättighets- och frihetsstadgans garantier rörande religionsfrihet när den förbjudit eleven att bära sin kniv. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna 5

6 6 Kanada är en parlamentarisk demokrati inom Samväldet. Parlamentet har två kamrar, underhuset och senaten. Ledamöterna i underhuset utses i allmänna val, medan senatorerna utnämns av premiärministern. Inga märkbara skillnader finns mellan könen vad gäller valdeltagande. I den federala regeringen är knappt var femte minister kvinna. Även i det federala parlamentet är andelen kvinnor cirka en femtedel. Den av premiärministern utsedda ställföreträdande statschefen (generalguvernören), liksom fyra av högsta domstolens nio ledamöter, däribland dess ordförande, är kvinnor. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Enligt lag är diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion, sexuell läggning eller politiska åsikter förbjudet. Fackföreningar får agera utan inskränkningar och tvångsarbete är förbjudet. Kanada har ratificerat fem av Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) åtta konventioner om mänskliga rättigheter. Konvention nummer 29 om förbud mot tvångsarbete, nummer 138 om förbud mot barnarbete och nummer 98 om föreningsfrihet och förhandlingsrätt har inte ratificerats. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Tillgång till medicinskt nödvändig sjukvård är fri i Kanada, och hälsovården håller hög standard. Långa väntetider uppfattas dock allmänt som ett stort problem. Då hälsosektorn sorterar under provinsernas kompetensområde går det inte att beräkna dess andel av statens totala budget. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) uppgår kostnaderna inom hälsosektorn till 9,9 procent av BNP (2004). 12. Rätten till utbildning Utbildningsväsendet i Kanada håller hög internationell standard. Då utbildningssektorn i huvudsak sorterar under provinsernas kompetensområde går det inte att beräkna dess totala andel av statens budget. Grundutbildning upp till år (olika i respektive provins) är obligatorisk och kostnadsfri. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard De allmänna livsvillkoren är goda i landet. Kanada ligger på plats nummer sex på FN:s välfärdsindex (HDI) 2006.

7 7 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Kanadensisk lag föreskriver likabehandling av kvinnor och män. I praktiken finns dock fortsatt skillnader mellan könen. Kvinnor tenderar att ha lägre inkomster än män och är underrepresenterade i politiska församlingar liksom på chefspositioner inom näringslivet. Enligt lag är våld och kränkningar mot kvinnor förbjudna. Även kvinnlig könsstympning är förbjuden. Könsrelaterade brott har minskat de senaste åren men är fortfarande förekommande. Människohandel för prostitutionsändamål är olagligt men förekommer. Prostitution är inte förbjudet. Det finns uppgifter om att kvinnor av urfolksursprung är överrepresenterade bland dem som drabbas av könsrelaterade brott, särskilt sådana som begås inom familjen. 15. Barnets rättigheter Barnets rättigheter skyddas av ett omfattande regelverk. Åldersgränsen för arbete varierar från provins till provins men normalt kan inte barn under år arbeta utan föräldrars medgivande. Barn under 17 år kan inte få något federalt arbete. Lagstiftningen mot sexuellt utnyttjande av barn har skärpts under senare år. Barn över 14 år kan dömas till fängelsestraff. Kanada har anmält reservationer till FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt med hänvisning till urfolkens traditioner men också mot rekommendationen att skilja på barn och vuxna vid frihetsberövande. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Kanadas urfolk består av tre grupper; indianer, inuiter och mestiser (blandat europeisk-indianskt ursprung). Levnadsvillkoren och möjligheten att tillvarata sina rättigheter för dessa medborgare är generellt sett sämre än för övriga delar av befolkningen. Ansvaret för frågor som rör ursprungsbefolkningen ligger på federal nivå. I lagstiftningen finns särregler för bland annat utökat självstyre, egna skattesystem, regleringar för fiske och jakt samt tullfrihet. Under åren har också ett antal särskilda finansieringsprogram antagits för att komma tillrätta med diverse sociala och ekonomiska problem. Den kanadensiska rättighets- och

8 frihetsstadgan har ett särskilt avsnitt som reglerar dessa folkgruppers rättigheter. De sociala problemen är ändå fortfarande stora och urfolken är överrepresenterade i statistiken över arbetslöshet, alkoholism, brottslighet, våld mot kvinnor och självmord. Även i fråga om grundläggande samhällservice som utbildning och sanitära förhållanden är denna del av befolkningen missgynnad. Fortsatt råder oenighet med den federala regeringen i frågor som rör bland annat självstyre, beskattning, landanspråk, fiske- och jakträttigheter samt påstådd polisbrutalitet. I slutet av 2005 nåddes en överenskommelse där staten gick med på att utbetala en retroaktiv ersättning åt personer som drabbats av tidigare decenniers tvångsintagningar av unga indianer på internatskolor i syfte att stärka integrationen i samhället. Amnesty International har nyligen kritiserat Den kanadensiska regeringen har nyligen kritiserats från flera håll för att ha bidragit till att stoppa förslaget till en FN-för att inte vilja se framsteg i det pågående arbetet inom FN med att utveckla en deklaration för ursprungsbefolkningars rättigheter. Den ansvarige ministern har hänvisat till att deklarationen inte är förenlig med rättighets- och frihetsstadgan, men har inte gått närmare in på i vilka avseenden. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexuella åtnjuter skydd mot diskriminering i kanadensisk lag. Påstådd diskriminering kan anmälas till MR-kommissionen. Parlamentet beslöt i juni 2005, efter ett positivt utlåtande från Högsta Domstolen, att utsträcka möjligheten att ingå äktenskap till par av samma kön. Den konservativa regeringen lät i december 2006 åter pröva frågan i en förnyad omröstning i parlamentet. En klar majoritet stödde bibehållandet av den nya bredare definitionen av äktenskap. som tillträdde i februari 2006 har dock utfäst sig att låta parlamentet ta ställning till huruvida lagen skall tas upp till förnyad prövning. 18 Flyktingars rättigheter Kanada är ett utpräglat invandringsland som tar emot ungefär invandrare per år. Nästan två tredjedelar är arbetskraftsinvandring, knappt en fjärdedel är flyktingar medan resterande andel utgörs av familjeinvandring. Flyktingsystemet är till stora delar likt det svenska med en i lagen fastställd procedur. Därtill har Högsta domstolen fastställt att varje person som kommer till Kanada, inklusive flyktingar, med automatik åtnjuter landets alla fri- och rättigheter. Detta har förtydligat problemet med utdragna asylutredningar. Från människorättsorganisationer kritiseras Kanadas immigrations- och flyktinglag från 2002 främst i två avseenden. För det första har kritik framförts mot de begränsade möjligheterna att överklaga utvisningsbeslut. Skrivningar i lagen rörande ett överklagandeinstitut har ännu inte genomförts. Kritik har 8

9 vidare riktats mot att lagen kan medföra att asylsökande återförvisas till länder där de riskerar att utsättas för förföljelse eller tortyr. FN:s kommitté mot tortyr har vid upprepade tillfällen uppmanat den kanadensiska regeringen att reformera kanadensisk lag så att den överensstämmer med internationell rätt, men den kanadensiska regeringen hävdar att åtgärderna kan vara motiverade av säkerhetsskäl. Högsta domstolen har slagit fast att förvisning till länder där den förvisade riskerar att utsättas för tortyr är möjlig under exceptionella omständigheter. 19. Funktionshindrades rättigheter Diskriminering av funktionshindrade är förbjudet enligt lag. Fall av diskriminering kan anmälas till människorättskommissionen. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Organisationsfrihet råder i Kanada och ett flertal människorättsorganisationer finns representerade här, till exempel Amnesty International. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Internationella organisationer såsom FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) eller den regionala amerikanska samarbetsorganisationen OAS genomför inga insatser på området mänskliga rättigheter i landet. 9