1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Mauritius 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Situationen för de mänskliga rättigheterna (MR) på ön Mauritius uppges överlag vara god och generellt råder fredlig samexistens mellan de etniska grupperna. Kvinnans situation är dock i viss mån eftersatt och diskriminering av kvinnor förekommer. Rapporter om polisbrutalitet förekommer, med inslag av våld och inhuman behandling i häkten och vid gripanden. Mauritius har sedan självständigheten ansetts som ett av Afrikas fungerande flerpartisystem. Demokratins spelregler respekteras generellt. Maktrelationen och balansen mellan de politiska institutionerna är goda och rättsväsendet anses vara oberoende och fungera väl. Efter parlamentsvalet 2005 har andelen kvinnor tredubblats i parlamentet och två av 20 personer i regeringen är kvinnor. Alltsedan 1970-talet har landet haft en årlig ekonomisk tillväxt på omkring fem procent och levnadsstandarden är förhållandevis god. Det finns en väl utvecklad offentlig sektor, med bland annat avgiftsfri sjukvård och grundskola. Grundskolan är obligatorisk upp till 16 års ålder. Mauritius är ett mångkulturellt samhälle med inslag av medborgare av indisk härkomst, kreoler (afrikanskt ursprung), kineser och franskmauritier. Våld i hemmet är vanligt och det förekommer uppgifter om att så många som drygt 80 procent av kvinnorna i Mauritius någon gång varit utsatta för fysiska övergrepp. Dessa brott får sällan rättsliga påföljder. Statsmakten har försökt förespråka mänskliga rättigheter inom polisväsendet och vissa ansatser till förbättringar har gjorts vid landets häkten. Dödsfall i häkten och fängelser beror vanligen på naturliga orsaker och hiv/aids, men det finns också fall där intagna i arrester och i fängelser avlidit på grund av polisbrutalitet. År 2001 inrättades en nationell människorättskommission

2 (NHRC), som tar emot och utreder anmälningar om kränkningar av mänskliga rättigheter. En ombudsman för barnets rättigheter inrättades Under 2002 antogs en omdiskuterad och internationellt kritiserad antiterroristlag i Mauritius. Lagen har kritiserats för att vara alltför vagt formulerad och innebära långtgående inskränkningar i de mänskliga rättigheterna. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Mauritius har ratificerat följande konventioner: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), 1973, samt dess första fakultativa protokoll om enskild klagorätt. Det andra fakultativa protokollet om avskaffande av dödsstraffet har dock inte ratificerats. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD), Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt undertecknat dess fakultativa protokoll om enskild klagorätt, Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) och dess fakultativa protokoll, Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt undertecknat de två fakultativa protokollen, Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC), Mauritius har inte tillträtt 1951 års flyktingkonvention och dess fakultativa protokoll från Mauritius har rapporterat till samtliga FN:s konventionskommittéer men överlag uppvisar Mauritius en svag rapporteringsuppfyllelse, för närvarande ligger landet efter med åtta rapporter. År 2004 rapporterade man till CEDAW-, CRC- och ICCPR-kommittéerna vars instrument man tillträtt, dock med viss 2

3 3 eftersläpning. FN: s kommitté för mänskliga rättigheter har också framfört kritik om att Mauritius inte i tillräckligt hög grad införlivat ICCPR i den nationella lagstiftningen. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Ingen information om av statsmakten sanktionerade politiska mord, avrättningar eller så kallade försvinnanden föreligger. Slaveri förekommer inte i Mauritius. Rapporter om polisbrutalitet förekommer, med inslag av våld och inhuman behandling vid gripanden samt i arrestlokaler och fängelser. Tortyr har använts vid polisförhör. Flera av dessa brott leder aldrig till åtal och i fall där någon dömts är påföljden vanligtvis lätta böter. På senare år finns ett antal rapporter och dokumenterade dödsfall i såväl fängelser som häkten, orsakade av polisbrutalitet. Försök har gjorts från statsmaktens sida att förespråka mänskliga rättigheter inom polisväsendet och vissa försök till förbättringar har gjorts vid landets häkten. År 2003 gjordes ett särskilt tillägg i landets strafflagsstiftning om tortyr utförd av tjänsteman och vissa uppmärksammade fall av dödsmisshandel har varit uppe i rätten under senare år. Situationen i landets fängelser är överlag undermålig, men anses till stor del uppfylla relevanta instrument. Kritik har dock riktats mot överbeläggning. Bristande kapacitet i rättsväsendet innebär att fångar ibland får sitta 3 till 4 år i väntan på rättegång. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades i Mauritius Rätten till frihet och personlig säkerhet Inga rapporter om godtyckliga frihetsberövanden finns. Inga reserestriktioner föreligger och medborgare uppges kunna erhålla pass utan problem. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättsväsendet är oberoende och rättssystemet anses generellt fungera väl. Landets domstolsväsende består av Magistrate Court, High Court och Supreme

4 4 Court. Ett domslut i Supreme Court kan överklagas till den så kallade Judicial Committee i London, vilken tidigare kallades Queen s Privy Council. Chief Justice utses av presidenten efter konsultation med premiärministern samt ledaren för oppositionen. Committee of Justice beslutar om tillsättande och avsättande av domare. En ombudsman för barnets rättigheter inrättades En nationell kommission för mänskliga rättigheter, NHRC, etablerades 2001 i kölvattnet av bland annat uppmärksammade fall av polisbrutalitet. NHRC består av en ordförande som är en före detta domare i högsta domstolen, och tre jurister. Kritik har framförts vad gäller brister i kommissionens förutsättningar. Kommissionens medlemmar tillsätts och avsätts av presidenten, den har ingen egen budget och dess mandat är begränsat till den offentliga sektorn och till fall som inte ligger längre tillbaka i tiden än två år. Dessutom kan kommissionen endast avge rekommendationer, inte ta fall till domstol eller utdöma böter. En omdiskuterad och internationellt kritiserad antiterroristlag antogs i Mauritius Lagen kritiseras av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter för att vara alltför vag i definitionen av terrorism, vilket öppnar för fria tolkningar. Lagen ger polisen rätt att kvarhålla misstänkta under en viss period utan varken rättegång eller tillgång till advokat. Lagen orsakade inrikespolitisk turbulens när den introducerades och Mauritius dåvarande president avgick i protest mot lagförslaget. Hittills har dock ingen arresterats med hänvisning till antiterroristlagen. Rapporter om korruption förekommer. Män och kvinnor har i princip samma tillgång till rättsväsendet. Staten verkar för att tillgodose allas rätt att företrädas av advokat i domstol och införandet av mer omfattande rättshjälp diskuteras. 7. Straffrihet Straffrihet har inte ansetts vara ett problem i Mauritius. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter konstaterar dock i en rapport att fall av polisbrutalitet och andra brott mot mänskliga rättigheter inte alltid leder till åtal och att påföljden i fall där någon dömts, vanligtvis inte är mer än lätta böter. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Enligt författningen råder yttrande-, tryck-, förenings-, församlings- och religionsfrihet i Mauritius. Rätten att ansluta sig till politiska och fackliga

5 organisationer liksom till religiösa samfund respekteras. Politiska partier och fackförbund är många och aktiva. De tre största religionsinriktningarna på ön är hinduism, katolicism och islam. Medierna är oberoende och ingen censur förekommer. På 1980-talet infördes vissa begränsningar för media, som till exempel förbud att trycka uppgifter som ansågs skada presidenten. Förbudet verkar dock inte ha haft en praktiskt inskränkande effekt och den allmänna uppfattningen är att pressfrihet råder. Det finns ett dussintal privata nyhetstidningar som bedöms vara oberoende och regimkritiska. Sedan 2002 tillåts privata radiokanaler medan TV-kanalerna är statliga. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Mauritius har sedan självständigheten 1968 ansetts som ett av Afrikas få fungerande flerpartisystem. Landet är en republik sedan 1992 med ett regeringssystem baserat på brittiska Westminstermodellen. Nationalförsamlingen har sjuttio ledamöter, varav sextiotvå är valbara. De övriga åtta är utjämningsmandat för att säkerställa representation från de största etniska grupperna (hinduer, muslimer, kineser och övriga). Detta system fastslogs i författningen vid tiden för oberoendet för att undvika motsättningar och orättvis representation mellan de dominerande folkgrupperna. En författningskommitté som inrättades 2001 har i uppgift att se över systemet, inklusive maktrelationen mellan presidenten och premiärministern. Bland annat förekommer krav på att stärka presidentens roll. Frågan om inrättande av en andra kammare är också under övervägande. Demokratins spelregler respekteras i Mauritius. Maktrelationen och balansen mellan de politiska institutionerna är goda. Allt sedan självständigheten har öns politik karakteriserats av olika partiallianser och maktskiften. Oppositionens ledare har en etablerad och erkänd roll. Till följd av en överenskommelse om maktdelningen fick Mauritius i september 2003 sin förste icke-hinduiske premiärminister, Paul Bérenger, som är vit franskmauritier. Detta var första gången en afrikansk postkolonial stat tillsatt en vit regeringschef. Bérenger förlorade dock valet 2005 och fick lämna över makten till Navin Ramgoolam, ledare för partiet Alliance Sociale. Efter det senaste parlamentsvalet 2005 styrs alltså Mauritius av Alliance Sociale, som efter tilläggsmandat erhöll 42 platser i parlamentet. I parlamentet är Alliance Sociale representerade av 36 ledamöter från Arbetarpartiet samt två ledamöter från tre olika mindre partier (PMXD, MMSM och MSD). Den tidigare regerande koalitionen MMM/MSM, bestående av Mauritius socialistiska rörelse (MSM) och Mauritius militanta rörelse (MMM), samt 5

6 ytterligare ett mindre parti (PMSD) erhöll sammanlagt 24 platser. Därutöver finns ytterligare två mindre partier representerade med två ledamöter vardera. De olika partierna skiljer sig framför allt åt genom de etniska grupperna de representerar och inte främst ideologiskt. Arbetarpartiet har sitt största stöd bland hinduer från högre kaster, MSM främst bland hinduer, de kinesiska och franskmauritiska minoriteterna. MMM stöds av muslimerna och PMSD av kreolerna. Valdeltagandet är högt; i parlamentsvalet 2005 röstade 81,5 procent av den röstberättigade befolkningen. Finansiering av politiska partier har orsakat skandaler under senare år, vilket har aktualiserat behovet av ett regelverk för detta. Ingen skillnad råder mellan kvinnors och mäns valdeltagande. Det finns dock få kvinnor på ledande poster i politiken. Andelen kvinnor i parlamentet ökade dock markant, från fyra till tolv efter det senaste parlamentsvalet. Två av regeringens 20 ministrar är kvinnor. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetslösheten, som traditionellt varit låg, har stigit något under de senaste åren och beräknades ligga på cirka 11 procent Andelen utländska arbetare inom industrin har ökat, till följd av brist på välutbildad arbetskraft. År 1995 återfanns 36 procent av arbetskraften inom industrin, 24 procent inom tjänstesektorn, 16 procent inom handel- och turistsektorn och 14 procent inom jordbruk och fiske. Sedan dess har dock en omstrukturering inletts på grund av liberaliseringen inom världshandeln. Antalet sockerbruk har reducerats drastiskt och textilindustrin, som inte kan konkurrera med de asiatiska länderna, kan komma att genomgå en liknande omvandling. Arbetslösheten väntas därför på kort sikt stiga ytterligare. Det finns en minimilön som fastställs av regeringen. Kvinnor utgör ungefär en femtedel av arbetskraften och återfinns främst inom lågavlönade yrken, till exempel textilindustrin. Kvinnors arbetslöshet är dubbelt så hög som mäns. Mauritius är ett mångkulturellt samhälle där de olika befolkningsgrupperna återfinns i arbetsmarknadens olika yrkeskategorier. Indierna dominerar i antal (knappt 70 procent av befolkningen) och återfinns främst inom högavlönade yrken samt i den politiska toppen och i offentlig förvaltning. De stora sockerplantagerna ägs också i stor utsträckning av indierna. I den privata sektorn återfinns främst medborgare med europeiska rötter. Inom handel är den muslimska befolkningen dominerande och många butiker ägs även av kineser. Lågstatusyrken tenderar att utföras av kreolerna, som ursprungligen 6

7 7 härstammar från de afrikanska slavarna. Denna indelning grundar sig troligen mer på invanda sociala strukturer än på en medveten politiskt baserad diskriminering. Fackföreningsrätten respekteras och cirka en tredjedel av arbetskraften är fackligt organiserad. I exportprocesszonerna, där cirka personer arbetar, är den fackliga aktiviteten dock betydligt lägre. Det finns sammanlagt ungefär 350 fackförbund. Kvinnors deltagande är lågt. Obligatorisk medling infördes på 1990-talet och regeringen har rätt att ingripa och avgöra arbetstvister. Polis och säkerhetsstyrkor saknar rätt att vara fackligt organiserade. Tvångsarbete förekommer inte. Mauritius har ratificerat samtliga Internationella arbetsorganisationen ILO: s åtta grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter (så kallade Core Labour Standards). 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Relativt omfattande offentlig verksamhet bedrivs, med väl utbyggd och avgiftsfri hälsovård. Standarden bedöms vara god. Ön har femton statliga sjukhus och en mängd sjukvårdskliniker. Ett antal privata kliniker finns men för avancerad sjukvård, såsom till exempel kirurgi, hänvisas invånarna till de bättre statliga sjukhusen. Det råder en generell brist på högutbildad sjukvårdspersonal. Bristen förväntas dock minska de närmaste åren till följd av ett ökande antal utexaminerade läkare. Barnadödligheten är 15 barn per 1000 födda, och den förväntade livslängden är 75 år för kvinnor och 69 år för män. Förekomsten av hiv/aids är lägre än i de flesta länder i väst och andelen smittade uppgick år 2005 till 0,6 procent. Runt 700 personer har insjuknat i aids. Tillgång till dricksvatten omfattar alla, och sanitära anläggningar uppges vara väl fungerande. Enligt den senaste FNrapporten om mänsklig utveckling ligger Mauritius på plats 65 av 177 rankade länder. När det gäller utvecklingen för kvinnor toppar man listan bland länderna i Afrika söder om Sahara. Mauritius får generellt goda vitsord för utbildnings- och hälsovårdssektorerna. Både malaria och polio har utrotats från ön. 12. Rätten till utbildning Grundutbildning är obligatorisk och all utbildning upp till 16 års ålder är avgiftsfri. Ungefär lika många flickor som pojkar går i grundskola. Fler flickor än pojkar klarar att ta sin examen vid slutet av primary school och i dag läser fler flickor än pojkar vidare efter secondary school. Läs- och skrivkunnigheten uppgår till 85 procent.

8 Trots avgiftsfri grundskola fortsätter situationen att vara svår för barn från fattiga familjer. Dessa har ofta svårt att klara undervisningen och ett av skälen till detta har varit att undervisningen sker på franska och engelska inte deras modersmål kreol. Regeringen har dock vidtagit åtgärder i syfte att öka användandet av kreol i skolorna och dessutom infört fria transporter till och från skolan. Trots detta är avhopp från skolan vanligt i de fattiga områdena, vilket har skapat en grupp av barn i tolvårsåldern utanför skolsystemet. Några strukturer för att ta hand om dessa barn finns ännu inte. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Allt sedan 1970-talet har landet haft en årlig ekonomisk tillväxt på över fem procent och levnadsstandarden är förhållandevis god. Den offentliga sektorn är väl utbyggd. Statliga socialbidrag och pensioner betalas ut. Hela befolkningen har tillgång till godtagbart dricksvatten. Enligt bedömningar från EU, FN och Världsbanken är landets ekonomi tillräckligt god för att diskvalificera sig för bistånd. En utfasning av biståndet pågår således. Regeringen måste följaktligen successivt ta över hela det finansiella ansvaret för den fattiga delen av befolkningen. Till följd av avregleringen inom världshandeln står landet också inför en omstrukturering av den så viktiga sockersektorn. Cirka 6 procent av befolkningen är undernärda, lika stor andel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Fortfarande råder stora löneskillnader mellan kvinnor och män. Statliga bostadsbyggen pågår sedan en tid. I stället för subventionerade hyror erbjuds den fattigare delen av befolkningen att köpa sina hus genom en tjugofemårig avbetalningsplan med låg månadskostnad. Basfödan ris subventioneras av staten. Levnadsstandarden på den lilla ön Rodrigues är betydligt lägre än på huvudön. Ett särskilt ministerium finns inrättat för att tillgodose dessa invånares specifika behov och två platser i parlamentet är tilldelade representanter för öns befolkning. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA Kvinnors rättigheter Kvinnans situation är eftersatt och diskriminering förekommer. År 1997 antogs en särskild lag för att skydda kvinnans och barnets rättigheter. Efterlevnaden uppges vara bristfällig. Kvinnors löner motsvarar generellt endast en tredjedel

9 av mäns. Våld i hemmet och våldtäkt inom äktenskapet är förbjudet enligt lag. Trots detta är våld i hemmet ett utbrett problem. Det förekommer uppgifter om att så många som drygt 80 procent av kvinnorna i Mauritius någon gång varit utsatta för fysiska övergrepp. Dessa brott anmäls sällan och får sällan rättsliga påföljder. Det finns även uppgifter om att antalet våldtäkter ökat på Mauritius de senaste åren. Abort är förbjudet, även då kvinnans liv är i fara. Krafter bland den muslimska befolkningen har försökt få muslimsk lag erkänd men så har hittills inte skett. Trots det löper den delvis parallellt med nationella lagar. Enligt Ministry of Women s Rights, Child Development and Family Welfare åtnjuter kvinnor ytterst begränsat ekonomiskt och politiskt inflytande i Mauritius. Motstånd finns mot att öka kvinnors inflytande i detta mångkulturella samhälle men andelen kvinnor i parlamentet ökade dock starkt vid senaste parlamentsvalet Kvinnlig könsstympning utförs såvitt är känt inte i Mauritius. Det finns heller inga rapporter om hedersmord. 15. Barnets rättigheter En andra rapport om efterlevnaden av barnkonventionen har tillställts barnrättskonventionen. Enligt FN:s barnfond (UNICEF) är situationen för barn på Mauritius förhållandevis god och i slutet av 2003 fasades UNICEF: s program ut. Barnarbete är förbjudet enligt lagen, men förekommer i viss utsträckning. Den obligatoriska skolgången upp till 16 år minskar möjligheterna till barnarbete. Enligt officiella källor var barn mellan 12 och 14 år i arbete eller arbetssökande år Myndigheterna utför inspektioner och under 2005 rapporterades 19 fall av barnarbete. Barnmisshandel och sexuellt utnyttjade av barn uppges förekomma, dock i begränsad omfattning. En rapport från 1998 visade att barnprostitution var ett problem i Mauritius. Som en följd av rapporten säger sig regeringen prioritera förebyggande åtgärder mot och utredning av misstänkta fall av barnprostitution. I december 2002 implementerades en femårig åtgärdsplan, med ett antal rekommendationer med syfte att bekämpa förekomsten av barnprostitution. I en studie utförd av bland annat FN beräknades antalet prostituerade barn samma år till Regeringen beslutade 2003 om att inrätta en ombudsman för barnets rättigheter. Regeringen har även påbörjat ett pilotprojekt med en Child Protection Unit som ska utreda fall av misstänkta övergrepp mot barn. UNICEF menar 9

10 10 att det råder bristande nationell kapacitet att handskas med förekomsten av övergrepp och sexuellt utnyttjande av barn. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Inga rapporter om systematisk diskriminering av en minoritetsgrupp förekommer. Knappt 70 procent av invånarna är av indisk härkomst, 27 procent är kreoler, det vill säga av afrikanskt ursprung, 3 procent är kineser och 2 procent franskmauritier. Dessa lever överlag i fredlig samexistens. En stor andel av kreolerna lever dock i fattigdom och rapporter finns om viss diskriminering. Det är i sammanhanget intressant att notera att Mauritius haft en kreolsk president, (Karl Auguste Offmann), därefter en vit premiärminister (Paul Bérenger, med rötter i Frankrike) och numera en premiärminister med indiskt ursprung (Navin Ramgoolam). 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är tabubelagt och ingenting som behandlas offentligt. Rapporter om diskriminering finns inte, men detta torde mest bero på att frågan inte följs från offentligt håll. Direkt diskriminering från statens sida kan dock inte sägas förekomma. 18 Flyktingars rättigheter Mauritius har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention eller dess protokoll från Mauritius tar inte heller emot några flyktingar. Det skäl som anges är att landet är för litet. Däremot finns ett behov av arbetskraft och lämpliga sökanden kan därför erhålla tvååriga arbetstillstånd. 19. Funktionshindrades rättigheter Det finns ingen lag som kräver att arbetsplatser skall vara handikappanpassade, men arbetsplatser med över 35 anställda skall enligt lagen reservera 3 procent av tjänsterna till personer med funktionshinder. I september 2002 beslutade regeringen att initiera en studie om barn med funktionshinder för att kartlägga hur många de är och vilka typer av funktionshinder som förekommer. I ett tjugotal skolor har lärare tränats för att kunna integrera barn med funktionshinder i undervisningen. Funktionshinder kan sägas vara tabubelagt i viss mån och framförallt barn med funktionshinder utgör en utsatt grupp.

11 11 ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det civila samhället är aktivt och väletablerat. Den allmänna bedömningen är att enskilda organisationer kan arbeta fritt och har inflytande i samhället. Regeringen konsulterar civila samhällets organisationer under beredningsprocesser. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Ett fåtal biståndsinsatser relaterade till mänskliga rättigheter genomförs i Mauritius. EU har finansierat utbildning i mänskliga rättigheter för poliser. Som tidigare nämnts har den goda ekonomiska utvecklingen i Mauritius gjort att landet inte är föremål för bistånd i nämnvärd omfattning.