Kondition hos barn & ungdomar

Kondition hos barn & ungdomar Under 2000-talet har många larmrapporter publicerats som varnat för en ökad förekomst av övervikt & fetma hos barn och ungdomar. Orsaken är precis som hos vuxna ett för högt energiintag i relation till fysisk aktivitetsgrad. Det är dock delvis okänt vilken inverkan den ökade överviktsgraden har på barns och ungdomars kondition. Hos vuxna har övervikt och fetma en kraftig inverkan genom att konditionen sänks i paritet med graden av övervikt vilket, utöver övervikten i sig, medför en ytterligare risk för framtida ohälsa. Vid en sammanställning av aktuell forskning uppvisade 9-11 åriga flickor i medeltal en beräknad kondition på 40,5 ml syre/kg*min (Fig 1). Fig 2. Medelvärden i kondition för 1244 pojkar i 9-11 års ålder från sex olika studier. Fig 1. Beräknat medelvärde i kondition för 1305 flickor i 9-11 års ålder från sex olika studier. Motsvarande värde för pojkar i samma åldersintervall var avsevärt högre, 47,7 ml syre/kg*min beroende på en bedömd högre fysisk aktivitetsnivå (Fig 2). Problemet med dessa studier är dels att konditionen inte är relaterad till kroppsindex (BMI) och inte relaterad till en standardiserad bedömning av fysisk aktivitet vilket medför att det inte går att avgöra om, eller hur stor del av, en låg kondition är beroende av övervikt eller otillräcklig fysisk aktivitet. Alldeles nyligen, i Januari 2011, publicerades en svensk studie som klart visar på hur konditionen sjunkit hos 16 åringar under 20 år över tid från 1987 till 2007 (Fig 3). Fig 3. Konditionsförändring mellan åren 1987 och 2007 hos 529 pojkar och 494 flickor. Hälsofrämjande nivå enligt Foxdal markeras med grön streckad linje. Ekbloms studie visar på en förfärande snabb sänkningstakt i kondition vilket klart ökar risken för framtida hälsoproblem som vuxen om inte konditionen snabbt höjs till en hälsofrämjande nivå. Ekbloms studie var också relaterad till BMI och eftersom ingen grupp var överviktig så är resultatet i huvudsak hos en majoritet av ungdomarna beroende på otillräcklig fysisk aktivitet.

Hur kan vi då bestämma vilka konditionsnivåer som är hälsobefrämjande för olika åldrar? En teoretisk modell som utarbetats är en ålderstrappa - Foxtrappan (Foxdal 2010) som visar vilken kondition som krävs vid olika åldrar för att vara hälsofrämjande fram till 20 års ålder (Fig 4). Fig 6. Test av hjärtfrekvens på stepbräda med viktväst för beräkning av kondition (Foxdal 2006). Fig 4. Krav på konditionsutveckling (Foxtrappan) hos barn och ungdomar mellan 10-18 år med hälsofrämjande syfte fom 20 år. Med syfte att testa konditionen och undersöka relationen till fysisk aktivitet och BMI samt idrottsutövning har totalt 1291 barn och ungdomar mellan 10-13 år i sju av Dalarnas femton kommuner konditionstestats via cykeltest eller via steptest. Kondition i relation till ålder och BMI De underviktiga och normalviktiga flickorna uppvisade, oavsett ålder, i medeltal en god och acceptabel kondition som var tillräcklig ur hälsofrämjande synvinkel (Fig 5). Däremot uppvisade överviktiga och feta flickor, oavsett ålder, en för låg respektive mycket för låg kondition i jämförelse med den hälsofrämjande nivån (Fig 5). Skrämmande är också att var fjärde flicka i 13 års ålder hade en kondition som i genomsnitt motsvarar den som är bra hos en 70 årig dam. Fig 5. Cykeltest till maximal trötthetsnivå med spirometrisk mätning av lungventilation och syrgasförbrukning för mätning av kondition (Foxdal 2006). Fig 7. Kondition i relation till ålder för 638 flickor mellan 10 och 14 år i 30 skolor i sju kommuner i Dalarna.

De feta flickornas kondition låg dessutom, oavsett ålder, under riskvärdet 35 ml syre/kg*min för vuxna vilket kraftigt ökar risken för framtida ohälsa som vuxen i form av åldersdiabetes och hjärt/kärlsjukdom. Dessutom uppvisade de 13-åriga flickorna en lägre eller oförändrad kondition jämfört med de 10 och 11-åriga flickorna vilket är illavarslande eftersom konditionen normalt utvecklas med stigande ålder om man utför tillräcklig fysisk aktivitet som barn. Konditionsnivåerna ligger i nivå med tidigare publicerade data varför man kan anse dom tillförlitliga. Pojkarna uppvisade, till motsats mot flickorna, en högre kondition med stigande ålder. Även de överviktiga eller feta pojkarna uppvisade högre eller bibehållen kondition till skillnad från flickorna (Fig 8). Precis som hos flickorna uppvisade överviktiga och feta pojkar en för låg respektive mycket för låg kondition vilket ökar risken för framtida ohälsa som vuxna i dessa grupper. Hänsyn har tagits till dessa skillnader i tolkningen då en högre gränsnivå för pojkar satts med 2 ml syre/kg*min jämfört med för flickor. Hur mycket måste då barn aktivera sig fysiskt för att ha en kondition som är hälsofrämjande? Med syfte att kunna kvantifiera fysisk aktivitet och träning på fritiden så utvecklades ett nytt index som möjliggör jämförelser av olika typer av aktivitet, aktivitetslängd och trötthetsnivå vid olika åldrar och kön. Ett mycket starkt samband mellan gruppmedelvärden för kondition och fysindex kunde påvisas för både flickor och pojkar (Fig 9 och 10). Sambanden visar klart att det krävs ett fysindex på minst 40 aktivitetspoäng/vecka oavsett ålder eller kön för att uppnå en kondition som är hälsofrämjande. Fig 9. Medelvärden för kondition i relation till fysisk aktivitetspoäng hos flickor beräknad via Fox Fysindex Fig 8. Kondition i relation till ålder för 651 pojkar mellan 10 och 13 år i 30 skolor i sju kommuner i Dalarna. Kondition, fysisk aktivitet och träning Skillnaden i kondition mellan flickor och pojkar kan till viss del förklaras av biologiska skillnader. Pojkar och män har av naturen högre kondition beroende på större andel muskelmassa av kroppsvikten och större blodvolym vilket leder till högre syreupptagningsförmåga oavsett träningsvanor. Fyrtio poäng kan uppnås på flera olika sätt. Vid aktivitet/träning under 30 min/tillfälle krävs minst 4 ggr/vecka på en trötthetsnivå av något ansträngande till ansträngande. Om man väljer en längre aktivitetstid på 50 min så räcker 3 ggr/vecka på en lägre trötthetsnivå av moderat till något ansträngande nivå. Om man väljer en låg trötthetsnivå så uppnår man inte 40 poäng/vecka såvida man inte aktiverar sig 5-7 ggr/vecka under minst 60 min.

Högst kondition hos 10-åriga flickor uppvisade flickor som bedrev traditionella konditionsidrotter som: längdskidåkning, skidskytte, orientering, cykling, simning och friidrott i form av löpning. Vad som var oväntat var den stora skillnad i kondition mellan bollsporter och konditionsidrotter. Resultaten visar också överraskande nog att det inte är val av aktivitet som är viktigast utan val av intensitet för att uppnå god kondition. I genomsnitt uppvisade de flickor som bedrivit idrott på ett fysindex över 40 poäng/vecka en högre kondition med 7,3 ml syre/kg*min jämfört med de flickor som bedrivit lika omfattande träning men på en lägre intensitet som medför en fysindexpoäng under 40/vecka. Fig 10. Medelvärden för kondition i relation till fysisk aktivitetspoäng hos pojkar beräknad via Fox Fysindex Orsaken till detta är att indexet är utformat för att spegla den senaste hälsoforskningens rön hos vuxna, att en medelhög till hög träningsintensitet medför en mer uttalad minskad risk för hjärt/kärlsjukdom jämfört med en låg intensitet. Ett liknande resultat förelåg också för 11-åriga flickor oavsett val av aktivitet eller idrott. Till skillnad mot de 10-åriga flickorna hade de 11-åriga flickor som bedrev bollsporter och konditionsidrott på en fysindexnivå under 40 poäng/vecka en lägre kondition än den som krävs för hälsofrämjande nivå (Fig12). Vad gäller fysisk aktivitet och träning framkom att konditionen var avsevärt högre hos flickor som bedrivit sin aktivitet på ett fysindex över 40 poäng/vecka (Fig 11). Fig 12. Medelvärden för kondition hos 11 åriga flickor med olika fysindexpoäng vid olika aktiviteter och idrotter. Röd streckad linje anger hälsofrämjande Fig 11. Medelvärden för kondition hos 10 åriga flickor med olika fysindexpoäng vid olika aktiviteter och idrotter. Röd streckad linje anger hälsofrämjande Denna skillnad kunde inte påvisas hos 13-åriga flickor eftersom det var för få utövare i de olika grupperna vilket omöjliggjorde en statistisk utvärdering utom i gruppen blandad aktivitet (Fig 13). I denna grupp förelåg dock en likartad skillnad i kondition som i de yngre åldrarna.

Dock uppvisade de flickor som bedrivit sin aktivitet på högre fysindexnivå än 40 poäng/vecka en högre kondition än den som krävs för hälsofrämjande nivå (Fig 13). Till skillnad mot de 10-åriga flickorna uppvisade de 10-åriga pojkar som bedrev bollsporter och konditionsidrott på en fysindexnivå under 40 poäng/vecka en lägre kondition än den som krävs för hälsofrämjande nivå (Fig14). Skillnaden är dock inte större än att den kan förklaras av urvalsfaktorer. En likvärdig skillnad i kondition kunde också ses hos 11 åriga pojkar både vad gäller kondition och fysindexpoäng samt för låg kondition hos de som sysslade med bollsporter och blandad aktivitet på för låg fysindexpoäng (Fig 15). Fig 13. Medelvärden för kondition hos 13 åriga flickor med olika fysindexpoäng vid olika aktiviteter och idrotter. Röd streckad linje anger hälsofrämjande Hos 10-åriga pojkar kunde en likvärdig skillnad i kondition med ett fysindex över respektive under 40 poäng/vecka påvisas som hos de jämnåriga flickorna (Fig 14). Fig 15. Medelvärden för kondition hos 11 åriga pojkar med olika fysindexpoäng vid olika aktiviteter och idrotter. Röd streckad linje anger hälsofrämjande Hos 13-åriga pojkar går ej att dra slutsatser eftersom det var för få utövare i de olika grupperna vilket omöjliggjorde en statistisk utvärdering utom i gruppen blandad aktivitet (Fig 16). I denna grupp förelåg en likartad skillnad i kondition som i de yngre åldrarna. Fig 14. Medelvärden för kondition hos 10 åriga pojkar med olika fysindexpoäng vid olika aktiviteter och idrotter. Röd streckad linje anger hälsofrämjande Dock uppvisade de pojkar som bedrivit sin aktivitet på högre fysindexnivå än 40 poäng/vecka en högre kondition än den som krävs för hälsofrämjande nivå (Fig 16).

På nivå 5 (ansträngande) uppvisade flickorna en högre kondition på i medeltal 48,2 ml syre/kg*min vilket dock inte krävs för en hälsofrämjande nivå. På nivå 3 (moderat trötthet) uppvisade flickorna en för låg konditionsnivå på 42,4 ml syre/kg*min vilket ej är tillräckligt hälsofrämjande för alla åldrar. Således krävs en trötthetsnivå på 4 (något ansträngande) som medförde en kondition på i medeltal 46,3 ml syre/kg*min vilket är hälsofrämjande oavsett ålder. Fig 16. Medelvärden för kondition hos 13 åriga pojkar med olika fysindexpoäng vid olika aktiviteter och idrotter. Röd streckad linje anger hälsofrämjande Ett näst intill identiskt samband förelåg hos pojkarna som hos flickorna men att pojkarna i medeltal tränade på en högre RPE nivå av 4,1 enheter (Fig 18). Även här visar sambandet att en RPE nivå på lägst 4 krävs för att uppnå en god kondition som är hälsofrämjande oavsett ålder (Fig 18). En vidare analys av upplevd trötthetsgrad (RPE, CR-10 skalan) under aktivitet visade på ett medelstarkt samband mot konditionsnivå på gruppnivå samt att flickor i medeltal tränade på en RPE nivå av 3,3 enheter (Fig 17). Fig 18. Medelvärden för kondition vid olika upplevd trötthetsgrad (RPE) hos pojkar i olika åldrar. Fig 17. Medelvärden för kondition vid olika upplevd trötthetsgrad (RPE) hos flickor i olika åldrar. Sambandet visar att en RPE nivå på lägst 4 (något ansträngande) krävs för att uppnå en god kondition på i medeltal 46,5 ml syre/kg*min oavsett ålder. Kan man inte då sänka trötthetsgraden från 4 till 3 och lägga in ett extra träningspass i veckan istället och ändå uppnå hälsofrämjande kondition? Det kan ju vara enklare att motivera vissa ungdomar till träning om det inte krävs så hög trötthetsnivå under aktiviteten. Resultatet tyder på att det generellt sett inte går att ersätta en sänkt intensitet med fler träningspass om man redan tränar 3 pass/vecka (Fig 19 och fig 20).

Om man däremot tränar 2-3 pass/vecka skulle det kanske kunna fungera eftersom sambandskurvan inte planat ut (Fig 19). Däremot skulle det kunna vara möjligt att ersätta en sänkt intensitet med längre träningstid under förutsättning att man inte redan tränar 50 min/pass (Fig 21 och fig 22). Fig 19. Medelvärden för kondition vid ökat antal träningspass/vecka hos flickor i olika åldrar. Hos pojkar förelåg ett liknande resultat som hos flickor med en skillnad, att 13-åriga pojkar uppvisade en möjlig additiv effekt av flera års träning jämfört med de yngre pojkarna vilket resulterat i en avsevärt högre kondition. Att denna effekt inte kunde ses hos flickor kan bero på att flickorna inte tränade på lika hög RPE nivå som pojkarna. Fig 21. Medelvärden för kondition vid ökad träningstid/pass hos flickor i olika åldrar. Flickorna uppvisade en rejäl konditionsökning med ökad träningstid upp till 50 min/pass. Därefter skedde ingen ytterligare konditionsökning vilket talar emot att ersätta intensitet med ökad tid om man som flicka redan tränar 50 min/pass. För pojkarna däremot fortsatte en konditionsökning med ökad träningstid vilket återigen kan bero på en additiv effekt av en högre träningsintensitet jämfört med flickorna som tränade på en lägre intensitet (Fig 22). Fig 20. Medelvärden för kondition vid ökat antal träningspass/vecka hos pojkar i olika åldrar.

5. En optimal tränings/aktivitetsvecka består av konditionsidrott 3-4 dagar a 40-50 min på en ansträngningsnivå av i huvudsak RPE 4 (något ansträngande) till 5 (ansträngande) under kortvariga intervallbetonade toppbelastningar. Om bollsport bedrivs måste den huvudsakliga träningstiden bestå av löpning med eller utan boll på RPE nivå 4-5 för att god kondition skall kunna utvecklas. 6. BMI har stor inverkan på kondition hos barn och vid en bedömning ur hälsosynpunkt måste konditionsvärdet BMI relateras. Fig 22. Medelvärden för kondition vid ökad träningstid/pass hos pojkar i olika åldrar. De viktigaste fynden i studien är följande: 1. I medeltal hade hela 54% av flickorna mellan 10-13 år och 47% av pojkarna för låg kondition för en hälsofrämjande nivå. 2. Relaterat till ålder hade 10-åriga flickor och pojkar i medeltal en god kondition ur hälsosynpunkt, men med ökad ålder får flickor en allt lägre kondition till skillnad mot pojkar som ökar sin kondition med stigande ålder. Överviktiga och gravt överviktiga barn uppvisade oavsett kön och ålder en kondition som är i nivå med konditionsaktiva 65-75 åringar. 3. Övervikt och fetma bidrog till en sänkt kondition hos ca 27% av flickorna och till ca 29% hos pojkarna. Resterande andel med låg kondition förklaras av för låg fysisk aktivitet på fritiden. 4. Kondition är träningsbar redan från 10-års ålder och intensiteten har mycket stor betydelse för vilken kondition som utvecklas. Vid bedömning av fysisk aktivitet måste intensitet tillmätas stor betydelse vid bedömningar om tillräcklig aktivitet ur hälsosynpunkt genomförs. Slutsats och kommentarer: Flickor i Dalarnas Län uppvisar, i motsats till pojkar, en sjunkande kondition mellan 10-13 år som innebär att ca 70% av flickorna riskerar att träda in i vuxenlivet med för låg kondition ur hälsosynpunkt. Motsvarande siffra för pojkarna var ca 40%. Skillnaden kan förklaras av att flickor inte anstränger sig lika hårt som pojkar när de tränar eller motionerar. Det är en alldeles för hög andel barn som inte har den kondition de behöver för att träda in i vuxenlivet med bra förutsättningar för en god hälsa. Det enda som kan uppväga dessa barns låga kondition är goda arvsanlag och en hälsosam livsstil som vuxna. Mot bakgrund av att vuxnas livsstil idag ur fysisk aktivitetssynpunkt endast uppfylls av högst 20% så är tyvärr prognosen för dessa barns framtida hälsa hos framförallt flickor mycket dyster. Falun 2011-02-07 Peter Foxdal Upphovsman Dr.med.sc/Klin.Fysiologi