Program för att stödja och utveckla sociala företag! Detta är SKOOPIs viktigaste krav till myndigheter och politiker på främst riksnivå, men även i kommunerna. De arbetsintegrerande sociala företagen måste få mera stöd för affärsutveckling och för att få lönsamhet i sin sin näringsverksamhet. För att därmed kunna ge fler som står långt från ordinarie arbetsmarknad en möjlighet att gå från bidrag till egen försörjning. 1. Genomför FunkA-utredningens förslag Inför ett valfrihetssystem för personer med arbetshinder. En personlig peng bör följa med personen som har någon form av arbetshinder. Då har man rätt att bestämma själv om en plats på Samhall eller i ett arbetsintegrerande socialt företag (ASF), eller på vilket företag eller verksamhet som helst som kan tänka sig att ta emot. Om detta gick att genomföra skulle ingen behöva vara i praktik längre än nödvändigt. Personlig stödpeng kan ge möjlighet vara kvar på sitt ordinarie arbete. Det behöver även vara möjligt att få detta stöd på sin befintliga arbetsplats om det skulle vara så att arbetsförmågan försämrats av någon anledning. Det är olyckligt om man tvingas byta arbetsplats för att man blir sjuk eller arbetsskadad, för att arbetsgivaren inte har råd att ha personen fortsatt anställd på mindre tid. Jämställd ersättning ger fler jobb. Tanken är att jämställa ASF och Samhall genom att få samma ekonomiska stöd. Samhall har gått från produktion till mera tjänsteutbud, vilket gjort att färre personer passar in i deras verksamheter, som har en svagare arbetsförmåga. Dessa kommer då istället till ASF, som har mindre affärsmässiga möjligheter egentligen, än Samhall, men där själva idén är att alla ska få arbeta 100% av sin förmåga. Olycklig konkurrens mellan Samhall och ASF. Samhall konkurrerar med arbetsintegrerande sociala företag i olika branscher på ett sätt som kan bryta mot Konkurrenslagstiftningen. Eftersom de som jobbar på Samhall har en större arbetsförmåga genom att de ofta har färre sjukdomar och diagnoser i bagaget än de som jobbar i ASF, och med en stab av personal som kan skriva underlag och anbud på upphandlingar som läggs ut av till exempel kommunerna, är det svårt för mindre ASF att hålla jämna steg och kunna hävda sig på marknaden med liknande tjänster. Höjning av lönebidraget. Lönebidragsnivån har legat stilla i många år. En höjning behövs så fler arbetsgivare tar på sig uppdraget att anställa. Idag får verksamheterna lägga mellan pengar så den anställdes lönenivå är i takt med kollektivavtalen. De ASF som inte klarar att fylla ut den ersättningen, går antingen i konkurs eller får anställa färre.
2. Ett namn på praktik - arbetsträning Samma benämning på arbetsträning/praktik - arbetspraktik. Oavsett olika former av praktik och arbetsträning borde det enbart kallas arbetspraktik. Det ska vara lika för alla så långt det går, för att inte dela in personer i olika grupper. Det blir dessutom enklare och smidigare arbete för Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Har du exempelvis en kod på AF så kan det heta arbetspraktik med kod. Praktiklängden ska vara efter den specifika personens behov - inte ett visst antal månader. Praktiklön från verksamheten praktiken är på. Samhället ger en ersättning till praktikanordnaren, och nivån på praktiklönen ska vara 300 kr över riksnorm för försörjningsstöd (socialbidrag per månad). Närvaro ska vara kopplad till praktiklönen, vilket innebär att icke godkänd frånvaro leder till mindre pengar på praktiklönen. Viktigt att få betala skatt. Genom att få lön istället för bidrag, betalas skatt vilket innebär att praktiken ger en ingång i socialförsäkringssystemet och en bättre pension så småningom. Detta kommer att motivera människor att komma på praktiken och sköta närvaron, då följderna av att missköta sig leder till mindre pengar i plånboken både nu och senare i livet. Praktik måste vara likt ett arbete. Det ska ligga på praktikanordnaren att sköta närvaro och utbetalning av praktiklönen. En praktik måste likna ett vanligt arbete så mycket som möjlig då det är svårt att annars förstå hur det fungerar på en vanlig arbetsplats. Många har aldrig tidigare varit anställda, eller var det för så längesedan att det mesta är glömt, och har därmed ingen erfarenhet av arbetslivet och hur det fungerar på en arbetsplats. Ändrade attityder till bidrag. I dagsläget blir tyvärr en misskött praktik att människor vet att de får pengar från kommunens socialkontor, oavsett om de sköter sig eller inte. Det behövs en förändrad inställning till att det är helt okej att leva på försörjningsstöd, om andra möjligheter finns. Likadana regler för ledighet. För ledighet vid praktik, bör lika regler gälla för alla. Även om reglerna finns, upplevs det att det är varje enskild handläggare på AF som bestämmer vem som får vara ledig och hur länge de får vara lediga. Högre stöd/personlig peng för personer med utländsk bakgrund. Personer som behöver komma ut i arbetspraktik och inte behärskar svenskan har det mycket svårt att få en praktikplats. Många ASF tar emot personer med utländsk bakgrund som inte klarat av sin praktik tidigare på grund av språksvårigheter. Det ekonomiska stödet måste bli betydligt högre för den här gruppen, eftersom arbetsuppgifter tar längre tid då handledare behöver visa och förklara på svenska. 3. Körkort ger jobb Inget körkort inget jobb inget jobb, inget körkort. Människor utan körkort har många gånger mycket svårt att få jobb, men kan heller inte få ihop pengar för att ta körkort. Körkort bör ses som en utbildning för att vara anställningsbar. Framför allt när det gäller människor som har annat i bagaget än bara arbetslöshet. När de allmänna kommunikationerna är dåliga, blir det ytterligare svårigheter att ta sig till en arbetsplats. Finns det dessutom en
fysisk eller psykisk funktionsnedsättning som gör att kollektivtrafik inte är möjlig att använda, blir man fången i sitt hem. Studielån för körkort. Finansiering av körkortsutbildning under praktiktid genom möjlighet att ta studielån via CSN. 5. Förbättringar i Fas 3 - sysselsättningsfasen Sysselsättningsfasen måste ge utvecklingsmöjligheter. Om sysselsättningsfasen blir kvar, ska möjligheten att utbilda sig, utökas. Renodla deltagarna i Fas 3. De som befinner sig i sysselsättningsfasen, ska enbart vara personer som är arbetslösa. Finns det något mer som hindrar en återgång i arbetslivet som till exempel en funktionsnedsättning, ska andra åtgärder sättas in. Anordnarbidrag på liknande nivå som idag. Om anordnarbidraget sänks, minskar också möjligheten för ASF att ta emot personer i Fas 3. Det är direkt motverkande för att personer med arbetshinder ska komma ut i arbete så småningom. 6. Upphandlingar och avtal Utbildning i upphandlingar och avtalsskrivningar. Upphandlingar måste förenklas så ASF har en chans att vinna dem. De arbetsintegrerande sociala företagen behöver utbildning i avtal, hur att skriva och lägga anbud för upphandlingar, men de offentliga upphandlarna behöver också utbildning i hur ASF jobbar för att på så sätt tydliggöra kraven i upphandlingarna. Påverka fler att sätta upp sociala krav i upphandlingar. Att få fler kommuner men även större företag, att ha med sociala krav i sina upphandlingar, kan ge fler ASF möjligheten att komma ifråga för att leverera tjänster och produkter. 7. Certifiering av ASF Certifiera riktiga ASF. Alla kan inte, och ska inte kallas för arbetsintegrerande sociala företag, ASF. Idag finns fyra kriterier för att ett företag ska få kallas det. Ge SKOOPI möjligheten att värdera hur kriterierna uppfylls precis som vid inträde som medlem i SKOOPI, så skulle sedan intyg som bevis på tjänsternas kvalitet kunna utfärdas i samarbete med tredje part. 8. Åtgärda brister på kunskap om ASF Mera kunskap om ASF till myndigheter. Utbildning och information om socialt företagande behöver ges till personer som jobbar med ASF på myndigheterna lokalt, som till ex AF, FK och kommunens socialförvaltning. Det finns stora brister i kunskaper om socialt företagande. Mer kunskap om arbetsintegrerande sociala företag gör det smidigare och enklare i vårt gemensamma arbete. Försäkringskassan behöver särskild kunskap. FK fungerar inte alltid bra då olika människor behöver olika hjälp, stöd och anpassning. De som har det allra tyngst med sin hälsa behöver ett mera humant bemötande, större förståelse och mer tid att återhämta sig. Försäkringskassan måste även inse att de inte kan försäkra ut personer som av läkare inte
bedöms som friska nog för att gå ut på arbetsmarknaden, utan istället hjälpa in dem på ASF för att kunna börja med en praktik på den tid per dag som de orkar med. 9. Utbildning och validering De arbetsintegrerande sociala företagen behöver utbildning på ett flertal områden. Många av dem som startat dessa företag hade inte överhuvudtaget en tanke på att bli företagare, utan blev det för att lösa sin situation på arbetsmarknaden. Löpande utbildning. Inte alla som startat eller är med och driver ett socialt företag, har haft hjälp av företagsutvecklare som gett en grundkurs i företagande. Det behövs alltså löpande bättre kunskaper om att leda företag, om ekonomi och bokföring, personalansvar och arbetsmiljö, om lagar och regler och om handledning, upphandlingar och avtal. Särskilt handledarstöd. Handledarna i ett ASF, skulle behöva ett aktivt stöd i sin roll, liksom verksamhetsledarna. SKOOPI vill vara det stödet, men behöver ett reguljärt ekonomiskt verksamhetsbidrag för att bättre fullfölja sin uppgift. Validering av kunskaper. Många kompetenser finns i dessa företag, och vissa skulle behöva valideras så det blir ett bevis på det. Detta skulle stärka personerna och företagen; att även praktisk kunskap värdesätts. SKOOPI vill anordna valideringar i samarbete med Nordiskt Valideringsforum om ekonomiska möjligheter ges. 10. Stöd för att kunna anställa verksamhetsledare och handledare Ekonomiskt stöd för att anställa verksamhetsledare. Det är svårt för ASF att kunna anställa den kompetens som behövs för att driva ett företag. Verksamhetsledare är dyra och behöver kunna dra in faktiska pengar till sin lön. Även den som ska arbeta med företagets ekonomi är kostsam. De sociala företagen skulle behöva ekonomiskt stöd för att kunna anställa dessa kompetenser. Dessa tjänster ska inte tillsättas av anställda från kommunerna utan man ska vara anställd av det sociala företaget. Ett ekonomiskt stöd bör därför införas för detta. Kunna anställa handledare för personer med assistans. De arbetsintegrerande sociala företagen får nu allt oftare ta emot människor med begåvningshandikapp. Detta för att en hel del faktiskt inte passar i kommunernas dagliga verksamhet. Denna grupp är tidskrävande och behöver assistans på jobbet. De sociala företagen behöver kunna anställa handledare som har kompetens att ha ett jobb med personen, alltså gå med ut på de arbetsuppgifter som de ska utföra. Högre handledarersättning/personlig peng för personer i behov av extra stöd. Personalen/medarbetarna i ett ASF behöver känna att de arbetar efter 100 % av sin egen förmåga, därför måste tidsschema och arbetsuppgifter anpassas efter människorna och inte tvärtom. Det är viktigt med tid för omtanke, och att handledarna kan följa med sina medarbetare till möten på olika myndigheter, i vården etc. Men precis som vilket företag som helst, krävs att lönsamheten finns, och då är alla timmar borta från verksamheten ett intäktsbortfall. En särskild ersättning för personer i behov av extra stöd, skulle hjälpa ASF att leva upp till sin grundtanke.
11. Behålla och utveckla Rut-avdraget Utöka RUT-avdraget med fler slags tjänster. Skatteavdraget behöver vara kvar för hushållsnära tjänster och inte minska utan utökas med fler typer av tjänster. Utöka RUT-avdraget till att gälla även organisationer och småföretag. Rut-avdraget har bidragit till att vi kunnat anställa många fler med kodning än vad vi skulle ha haft möjlighet att göra annars. Vi vill inte få verksamhetsbidrag, vi vill jobba för pengarna. Om det vore så att verksamhetsbidrag inte slog ut skatteavdraget för Rut-tjänsterna så skulle vi vilja ta emot verksamhetsbidrag till tjänsterna verksamhetschef och ekonomiansvarig.