Dokumentation och reflektioner från workshop Samverkan på riktigt

Transkript

1 Dokumentation och reflektioner från workshop Samverkan på riktigt 15 september 2015

2 Den 15 september 2015 samlades medarbetare från Trelleborgs- och Svedala kommuner, Region Skåne, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i Malmrossalen i Trelleborg. Med, för att dokumentera och bidra med brukarperspektiv, fanns också deltagare från projektet Värdefullt. Under ledning av Stefan Persson från Rhetikfabriken formerades 6 grupper/team som under förmiddagen fick tre olika case att jobba med. Casen var framtagna utifrån erfarenheterna som gjorts i projektet Team Psykiatri. Alla moment som beskrivs i casen har de facto hänt, men berättelserna är redigerade så att ingen enskild individ kan identifieras. I det följande redovisas casen och de frågor som ställdes kring dem. I punktform redovisas sedan den diskussion som följde på respektive fråga. Till varje fråga fogas också en kort personlig kommentar av Samordnaren på Samordningsförbundet i Trelleborg Fredrik Grubb.

3 Övningsuppgift 1: Patrik på väg tillbaka? Det här är Patrik, 41 år. Han var mitt i karriären när han tappade fotfästet och blev sjukskriven för depression. Efter några månaders sjukskrivning kom Patrik, hans fackliga representant och arbetsgivare överens om att avsluta Patriks anställning. Patrik har varit helt sjukskriven i tre år, men hans läkare bedömer nu att Patrik mår bättre och beslutar att Patrik ska vara sjukskriven på 75 procent. Försäkringskassan blir informerad och tar initiativ till avstämningsmöte med Patrik, hans läkare, rehab koordinatorn och Arbetsförmedlingen för att lägga en gemensam plan för återgång till arbetslivet. Läkaren ger en medicinsk uppdatering och berättar att Patrik inte behöver ha en lång rehabilitering, utan mer en successiv upptrappning i ett för honom lämpligt arbete. Prognosen för att klara att arbeta helt är god. Efter flera års sjukskrivning känner Patrik oro inför att börja jobba igen. Men han är med på att försöka på 25 procent. Vid avstämningsmötet kommer man därför överens om att Patrik ska skriva in sig på Arbetsförmedlingen och påbörja arbetslivsinriktade insatser. Två veckor senare ringer Arbetsförmedlingens handläggare till rehab koordinatorn och berättar att Patrik satt och grät hos honom vid inskrivningen. Patrik berättade att han inte alls känner sig redo att återgå i arbete. Handläggaren anser också att det inte är bra att läkare sjukskriver Patrik partiellt. Patrik hamnar i kläm och får en klart försämrad ekonomisk situation som bidrar till ytterligare stress. Fråga 1: Hur hanterar vi att Patrik säger sig vara redo att börja arbeta vid gemensamt avstämningsmöte och sedan ändrar sig när han ska skrivas in på Arbetsförmedlingen? Hur kan vi förebygga så att situationen inte uppstår? Måste beslut fattas på samverkansmöte? Har Patrik en chans att ta in informationen? Frustration över att inte ha insikt i alla myndighetsrutiner Psykiatrins uppgift att enbart bedöma det medicinska Tydlig information och samverkan tidigt Patrik går direkt ut som vanlig Mer försiktighet Vara i rätt system!! Avdramatisera och medvetandegöra, normalisera processen Fullfölja mötenas intentioner ge alla möjligheter/optioner + information om påverkan på ekonomi ge information flera gånger Vi önskar att AF är med tidigare i processen Få ett mer fysiskt stöd vid möten, t.ex Fk, regionen Skapa ett litet hus - samlokalisering Ställa frågan till Patrik: hur skulle du vilja att din rehabilitering så ut om du fick bestämma? Samordnarens kommentar: Patrik är väl som vi alla är lite till mans, man vill göra rätt för sig. Att på ett planeringsmöte hålla med om att testa 25% är en sak, att verkligen sitta och konkret diskutera att komma igång med något är en annan. Kanske är tiden mellan avstämningsmötet och inskrivningen på AF den kritiska, det hinner flyga många tankar genom huvudet då. Kanske det vore lättare för Patrik om det var möjligt för honom att vid ett och samma möte få möjlighet att bestämma sig för att pröva 25% och få bestämma sig för vad han vill göra med de där 25% en?

4 Fråga 2: Varför får Patrik en försämrad ekonomisk situation om han skrivs in på Arbetsförmedlingen på 25 procent medan han är sjukskriven på 75 procent? Finns det bättre sätt att hantera Patriks ekonomiska situation när han gradvist ska gå från sjukskrivning till att till att helt stå till arbetsmarknadens förfogande? Hur påverkas Patrik ekonomiskt i realiteten? Det är inte motiverande att börja jobba när man får sämre ekonomi än när man är sjukskriven Nej. Krävs politiska initiativ för att förändra regelverken Förrehab, förstärkt samverkan A-kassa på 25% är möjligt Rehabersättning Systemfel. Man kan inte få a-kassa på mindre än 17 h så 25% är för lite Samordnarens kommentar: Detta blev en omdiskuterad fråga och det beror på att den är helt avgörande för individens möjligheter att ta till sig information och insatser. Samtidigt är regelverken krångliga och svåröverskådliga. Det råder inga tvivel om att detta är en fråga som behöver diskuteras mer och dessutom lyftas till en strategisk nivå. Den ekonomiska vinst som görs i minskade utbetalningar av stöd motsvarar med all säkerhet inte de extra kostnader som ett försämrat mående hos individen bär med sig på längre sikt.

5 Övningsuppgift 2: Anna frisk och sjuk Det här är Anna. Hon är 21 år, har svår astma, ledbesvär och ADHD. Hon är inskriven hos Arbetsförmedlingen och har varit ute på olika arbetsplatser. Kommunens ungdomssamordnare ringer till rehab koordinator och vill boka in avstämningsmöte med Annas läkare. Försöken på arbetsplatser har inte fungerat, trots stöd. Kommunen och Arbetsförmedlingen bedömer därför att Anna inte står till arbetsmarknadens förfogande, utan uppmanar henne att söka aktivitetsersättning. Vid avstämningsmötet framgår det att Arbetsförmedlingens handläggare har saknat tillräcklig information om Annas psykiska och somatiska hinder när de har tagit fram arbetsträningsplatser till Anna, vilket har resulterat att platserna inte har varit lämpliga för henne utifrån hennes förutsättningar. Vid avstämningsmötet framkommer det också att Anna har fått ändrad medicinering för två månader sedan som har gjort att hon är mer stabil. Den informationen har inte nått fram till kommunens samordnare och till Arbetsförmedlingens handläggare. Läkaren är irriterad över att det inte har tagits hänsyn till Annas funktionsnedsättning i val av arbetsplatsträning och står fast vid att Anna kan jobba om rätt förutsättningar ges. Han tycker inte att det är Arbetsförmedlingens och kommunens sak att bedöma om Anna är frisk nog till att kunna arbeta. Arbetsförmedlingens handläggare och kommunens ungdomssamordnare är irriterade över att de inte har fått tillräcklig information från vården och att det förväntas att de ska vara experter på fysiska och somatiska hinder när de ska leta upp lämplig arbetsplatsträning. Anna upplever mötet som mycket jobbigt. Hon vill arbetsträna och komma ut på arbetsmarknaden. Fråga 3: Hur försäkrar vi oss om att alla involverade har korrekt och uppdaterad information? Någon borde inleda med en presentation, t.ex initiativtagaren Slarv Bättre kommunikation Avstämningsmöten Kalla till SIP Vem gör vad? Kommunikation och samverkan Gemensamma möten Information innan åtgärder Gemensamma möten med alla parter Gemensam dokumentation av något slag, handlingsplan Samordnarens kommentar: Det finns en hel uppsjö av verktyg, system och blanketter vars syfte är att säkerställa att rätt information finns på rätt plats vid rätt tid. Ändå fallerar detta många gånger. Det finns egentligen bara en person som alltid är aktuell och tillgänglig, oavsett var i processen man befinner sig, och det är individen (Anna). Kanske det skulle vara så att det är hon som äger den gemensamma informationen och kan göra den tillgänglig för alla inblandade?

6 Fråga 4: Hur försäkrar vi oss om att Anna får rätt stöd och insatser för att ta sig närmare arbetsmarknaden och att det blir en tydlig kontinuitet i rehabiliteringskedjan? Mycket samverkan Avstämningsmöten Samverka bättre Kartläggning Avstämningsmöte med aktuella frågeställningar Arbetsterapeut ska vara med Osäkert exakt vem som sätter ADHD-diagnosen Boendestödjare Måste ta hänsyn till både somatiska och psykiska besvär Samordningsförbundsprojekt (ex. Nils trädgård) för att utvärdera arbetsförmåga Avstämningsmöten bör innehålla alla parter flera diagnoser somatik/psykiatri svårt, ingen medicinsk överblick samverkan inom vården borde också bli bättre samverkan före start av program/åtgärder någon som samordnar möte så att alla viktiga parter är med, alternativt fasta mötestider organisera om så att samverkan blir mer prioriterat i organisationerna gemensam handlingsplan från början fråga personen, våga fråga! skapa en nystart med alla inblandade Samordnarens kommentar: I diskussionen lyftes många av de insatser, metoder och aktörer som finns i och kring rehabkedjan. Det råder ingen brist på kompetenser och resurser. Anna passar, som det verkar, dock inte riktigt in i dessa systemresurser. Kommunikationen mellan dessa resurser brister också. För en 21-åring är det säkert inte lätt att ratta detta själv, kanske skulle hon ha en kunnig men obunden person som kunde hjälpa henne navigera och samtidigt säkerställa att rätt information kommer rätt personer till del? Typ en koordinator..

7 Övningsuppgift 3: Maria blir plötsligt frisk Det här är Maria. Hon är 45 år och har en anställning inom hemtjänsten, men hon har varit sjukskriven i nio år och har genomgått medicinsk utredning och arbetsförmågebedömningar via Försäkringskassan. Dessa visar att hon har arbetsförmåga om rätt förutsättningar ges. Eftersom Maria är på väg att bli utförsäkrad tar Försäkringskassan initiativ till avstämningsmöte. Arbetsförmedlingen, rehab koordinator, arbetsterapeut och handledare från kommunens arbetsträningsverksamhet deltar tillsammans med Försäkringskassan. Arbetsterapeuten och handledare på kommunen gör bedömningen att Maria har arbetsförmåga, vilket Maria håller med om. Hon är uppe på heltid på arbetsträningen och vill väldigt gärna ta nästa steg mot arbetsmarknaden. Det bestäms att Maria skrivs in i ALI för att inte bli utförsäkrad. När ALI tar slut får Maria sjukpenning igen. Hon mår dåligt och upplever att hon glider längre från arbetsmarknaden och inte får den hjälp hon behöver. Försäkringskassan köper in en ny utredning, som igen visar att hon har arbetsförmåga. Nästan ett år har nu passerat sedan avstämningsmötet hölls. När Maria träffar en ny läkare anser han att hon kan arbeta och påtalar att detta har framkommit under ett år. Samtidigt har Marias tidigare läkare fortsatt med att utfärda intyg. Den nya läkaren meddelar en månad innan intygets slutdatum att han tänker sluta sjukskriva Maria. Då hon fortfarande är anställd uppmanas hon att ta kontakt med den arbetsgivare hon inte har haft kontakt med på nio år. Arbetsgivaren ringer upp rehab koordinatorn vid flera tillfällen och säger att läkaren inte kan göra så. Hur ska de kunna ta emot en person efter 10 år? De uppmanar läkare att sjukskriva under deras utredning, vilket läkaren vägrar. Försäkringskassan ringer också koordinatorn för att höra om det inte är möjligt att sjukskriva ytterligare tid för att alla skall kunna hinna göra det som de är ålagda. Fråga 5: Bör läkaren i det här läget sjukskriva Maria ytterligare tid? Varför?/Varför inte? Nej, det är inte läkarens uppgift Nej Nej Principiellt så ska man inte göra det men ibland kanske man måste göra det för att inte personens ekonomi ska påverkas under handläggningstiden Problem att någon blir sjukskriven för att systemet inte fungerar Ja, med hänsyn till Maria, vad är bäst för henne?...men Nej då det inte finns medicinska skäl Nej, vi bedömer att man inte ska sjukskriva, men Maria får inte drabbas Samordnarens kommentar: Det klassiska dilemmat. Vad jag än, som läkare, gör så blir det fel på något sätt. I grunden är denna fråga starkt förknippad med fråga 2 och reflektionen blir densamma. När en individs behov inte går i takt med de upprättade systemen måste någon ändra sig, och det är troligtvis inte individen. Det torde finnas möjligheter att, liknande tanken med rehabersättning, upprätta ersättningsformer som går att anpassa efter olika individers behov och situation. Allt i akt och mening att göra det möjligt för individen att ta steg mot egen försörjning.

8 Fråga 6: Hur försäkrar vi oss om att Maria får bättre kontinuitet i rehabiliteringskedjan och inte blir utförsäkrad, utan kan ta nästa steg mot arbetsmarknaden utan fördröjning när hon har visat att hon klarar arbetsträning på heltid? Konstigt att man inte blandat in arbetsgivaren tidigare. För lång arbetsträning externt. Fk borde ha kopplat in arbetsgivaren mycket tidigare, i god tid före utförsäkring. Klart och tydligt göra klart ansvarsfördelningen vid t.ex avstämningsmöten Gör om, gör rätt Omtag arbetsgivaren Var är AF? Erbjuda klienten att söka jobb på lönebidrag I övrigt anser vi att samverkan bör ske i alla lägen! För lång arbetsträning, borde ha lett till en ny handlingsplan med arbetsprövning i reell miljö Fk kallar Af, sjukvården och arbetsgivaren till gemensam kartläggning i god tid innan utförsäkring AF och arbetsgivare borde ha samordnat mycket tidigare konstigt att det inte varit kontakt med arbetsgivare på 9 år Vem tar ansvar för att upprätta kontakt med arbetsgivare om inte denne gör det? Patient i fokus! Arbetsgivaren ska vara mer involverad hela tiden Säkerställa att rehabkedjan är följd Samordnarens kommentar: Vid dagens workshop fanns ingen arbetsgivarrepresentant med, men som många grupper var inne på så kan man undra vilken arbetsgivare har en anställd som man inte har kontakt med på 9 år? Samtidigt kan man fundera på varför ingen av de aktuella myndigheterna tagit tag i arbetsgivaren på 9 år. Dessvärre är detta ingen särskilt unik historia och det finns definitivt anledning att fördjupa sig ytterligare i detta.