Energiabsorberande golvs effekt på frakturprevalensen bland äldre personer

Energiabsorberande golvs effekt på frakturprevalensen bland äldre personer Finn Nilson & Ragnar Andersson Kunskapscentrum för äldressäkerhet Karlstads Universitet

Förord Kunskapscentrum för äldres säkerhet, KCÄ, initierades år 2007 av Karlstads kommun i samverkan med Landstinget i Värmland, Karlstads universitet och dåvarande Räddningsverket. Syftet är att stödja det skadeförebyggande arbetet bland äldre med evidensbaserad kunskap. Verksamheten består av kunskapssammanställningar, utbildning, information och rådgivning. Sedan 2010 pågår en integration av KCÄ i universitetets organisation med Karlstads kommun som huvudfinansiär. Mer information finns på webbsidan, adress: www.aldressakerhet.se.

Bakgrund En fallfraktur är resultatet av en mängd komplexa, multifaktoriella bakomliggande orsaker. I grunden bestäms dock frakturer alltid av två faktorer; skelettets styrka (bestäms av benets tjocklek och volymtäthet) samt den kraft som appliceras på benet (Oliver et al. 2007). Denna rapport belyser möjligheten att dämpa den påverkande kraftens storlek genom stötabsorberande golvmaterial. Varje år faller mellan 30 och 50 % av alla äldre personer någon gång. Trots detta resulterar enbart 5-10 % av fallen i en fraktur (Kannus et al. 2005). Energin som frigörs vid ett fall från upprättstående ställning är fullt tillräcklig för att orsaka en fraktur även bland yngre personer. Ett fall frigör mellan 100 och 300 Joule medan endast 25 Joule bedöms räcka för att orsaka en höftfraktur på friskt ben (Feldman, Robinovitch 2007, Kannus, Parkkari 2006, Hayes et al. 1996). Flera forskare menar därför att en majoritet (80 85 %) av fallfrakturerna bland äldre kanske inte främst är orsakade av osteoporos (benskörhet) utan av energin i ett fall i kombination med bristande förmåga att parera anslaget (Kannus, Parkkari 2006). För att minska kraften mot skelettet kan ett antal aspekter påverkas (Kannus et al. 2005, Bakken et al. 2007); energin i fallet; fallriktningen och fallbeteendet; anslagsytans egenskaper, samt individuella faktorer. Fall- och anslagsriktningen påverkar risken för höftfrakturer i hög grad. Risken bedöms som mellan sex och tjugo gånger större vid ett fall i sidled jämfört med fall framåt eller bakåt eftersom risken för anslag mot höften ökar (Robinovitch et al. 2003, Silva 2007). Ett fall som sker vid gång i låg hastighet orsakar oftare ett fall i sidled medan ett fall vid gång i hög hastighet oftare leder till ett fall

framåt. Då äldre generellt går långsammare än yngre, ökar därmed risken för ett sidledes fall med anslag direkt på höften (Smeesters, Hayes & McMahon 2001). Även fallorsaken påverkar fallriktningen. Fall som orsakas av svimning eller halka sker oftare i sidled jämfört med fall som ett reslutat av snubbling där fallriktningen oftare blir framåt (Smeesters, Hayes & McMahon 2001). Ett högt BMI har tidigare visat sig skydda mot höftfrakturer (van Staa et al. 2006, Laet et al. 2005) och studier har också visat att mjukdelar kring höften ger visst skydd mot den kraft som finns i fallet (Robinovitch, McMahon & Hayes 1995). Även om absorptionen per millimeter är måttlig (ca 71 Newton för varje millimeter mjukdel) har det påvisats att individer med tjockare mjukdelar (ca 50mm) har färre höftfrakturer jämfört med de som har tunnare mjukdelar (ca 40mm) (Robinovitch et al. 2009). Detta visar att även en måttlig reduktion i anslagsenergin mot höften vid ett fall kan ge stora effekter på frakturrisken. Detta stöds också av tidigare kadaverforskning som visat att intakta skallben (med hud kvar) var tio gånger mer motståndskraftiga mot en fraktur jämfört med ett skallben utan hud, vilket förklaras av att huden absorberar och sprider anslagsenergin (Maki, Fernie 1990). Höftskyddsbyxor med insydda stötdämpande plattor fungerar genom att både absorbera och sprida energin. Studier har visat på en minskning på mellan 50 och 85 % i anslagsenergin mot lårbenet vid användandet av mjuka respektive hårda höftskydd (Laing, Robinovitch 2008). Ett problem med höftskydd har dock varit att säkerställa följsamheten hos individer och studier har visat att endast 25-30 % följt användningsrekommendationerna (Simpson et al. 2004). Problemen med användarföljsamheten av höftskydd gör att även andra alternativ aktualiserats som också minskar kraften mot lårbenet vid fall men som inte förutsätter individens följsamhet, s.k. passiva åtgärder. Inom barnsäkerhetsområdet har passiva åtgärder och utvecklandet av förlåtande miljöer påvisat mycket goda resultat i att minska fallskador (Kendrick et al. 2008). Forskning på lekplatsolyckor och barn har visat att lekplatser med hårt underlag (betong) leder till en skaderisk som är mer än dubbelt så hög vid fall jämfört med lekplatser med energiabsorberande underlag (Chalmers et al. 1996). Detta indikerar att energiabsorberande golv också kan vara ett alternativ till höftskydd för att minska anslagsenergin mot lårbenet vid ett fall även för äldre personer. Energiabsorberande golv är en produkt som nu börjar komma ut på marknaden, tänkt för användning i äldreboenden m fl miljöer med särskilda behov.

Syfte I Sverige är golv den absolut vanligaste skadeorsakande produkten bland äldre personer (Schyllander, Rosenberg 2008). Forskningen på passiva skadeförebyggande åtgärder såsom höftskyddsbyxor och lekplatsunderlag har visat på en god effekt av energiabsorberande material som ett sätt att minska skador (Kannus, Parkkari 2006, Chalmers et al. 1996, Parkkari et al. 1994, Parkkari, Heikkila & Kannus 1998). Trots detta finns i dagsläget ingen samlad bild av effekten av energiabsorberande golv i syfte att minska fallfrakturer bland personer 65 år och äldre. Syftet med denna kunskapsöversikt är att samla evidens som finns kring energiabsorberande golv som frakturpreventiv åtgärd bland äldre. Metod Denna kunskapsöversikt genomfördes genom litteratursökningar i databasen PubMed. Enbart studier som uttryckligen undersökte relationen mellan fallinducerade frakturer och golvets påverkan samt var fokuserade på individer över 65 år inkluderades. Relevanta studier som identifierats via de framtagna artiklarnas referenslistor inkluderades också. Fem studier (redovisas i bilaga 1) ansågs vara relevanta för denna kunskapsöversikt efter manuell genomgång.

Resultat Mycket få studier har genomförts med avsikt att undersöka effekten av energiabsorberande golv på fallskaderisken bland äldre personer. I denna litteratursökning hittades inga studier som provat energiabsorberande golv i en reell miljö. En studie undersökte befintliga golvs energiabsorberande egenskaper i relation till antalet fall och frakturer som uppkom i de olika miljöerna. Studien undersökte fyra olika typer av golv; trägolv med eller utan matta samt betonggolv med eller utan matta. I en jämförelse mellan antalet frakturer per antalet fall, var trägolv med matta den typ av golv som ledde till minst antal frakturer. Uppmätta anslagsenergier på de fyra typer av golven visade också att trägolv med matta gav lägst anslagsenergi. (Simpson et al. 2004). Övriga studier har undersökt golvs energiabsorberande egenskaper i laboratoriesituationer. Tre av dessa studier har använt sig av experimentella riggar som utvecklats av Maki & Fernie samt Robinovitch, Hayes & McMahon (Maki, Fernie 1990, Laing, Robinovitch 2009, Robinovitch, Hayes & McMahon 1997, Casalena et al. 1998). De experimentella riggarna är framtagna för att jämföra anslagsenergin mot höften efter ett fall med data framtagen i kadaverstudier och har tidigare använts vid utveckling av höftskyddsbyxor. Samtliga studier som undersökt skillnader i anslagsenergin på olika golv har påvisat stora signifikanta skillnader mellan golvtyper. Maki & Fernie undersökte 13 olika vanligt förekommande golv (olika typer av betong-, trä-, vinyl- och linoleumgolv samt mattor) och påvisade att golv täckta med matta minskade anslagsenergin mot höften vid ett fall med upp till 23 % jämfört med hårda golv såsom betong-, trä-, vinyl- och linoleumgolv. Denna studie undersökte också fall på handleden i samma rigg och samma golv men påvisade då inga skillnader i anslagsenergin (Maki, Fernie 1990). Casalena et al undersökte ett speciellt framtaget golv som vid normal användning var hårt men som vid kraftfullare anslag gav efter temporärt. Denna prototyp togs fram för att utveckla ett golv som inte försvårar förflyttningar samt är lätt att hålla rent vid normalanvändning men som vid kraftfullare anslag absorberar en del av anslagsenergin. Golvet testades enbart vad gäller fall mot

höften men visade då på en minskning av anslagsenergin med 15 % (Casalena et al. 1998). Laing & Robinovitch undersökte fyra olika typer av golv med olika energiabsorberande egenskaper jämfört med ett standardgolv. Dessa fem golv testades sedan av 15 äldre kvinnor för att undersöka golvens påverkan på balansen. Av de fyra energiabsorberande golven var samtliga effektiva i att minska anslagsenergin mot höften. De två golv som absorberade mest energi (53 och 78 % mindre anslagsenergi mot höften jämfört med kontrollgolvet) försämrade dock balansen signifikant jämfört med kontrollgolvet och ansågs därför inte vara praktiskt användbara. De övriga två golven absorberade också en del av energin (22 och 45 % mindre anslagsenergi mot höften jämfört med kontrollgolvet) men påverkade inte balansen till en sådan nivå att signifikanta skillnader kunde iakttas (Laing, Robinovitch 2009). Sran & Robinovitch undersökte golvets påverkan på ett fall rakt bakåt, med landning på baken. Detta studerades med hjälp av friska, unga, manliga försökspersoner. Studien påvisade att ett fall rakt bakåt på hårt underlag resulterade i en kraft (N) på (medel ± SD) 6027 ± 988. Ett 10 cm tjockt skumgolv minskade anslagsenergin med 24 %, ett 7,5 cm tjockt med 20 % och även en tunn (4,5 cm tjock) skummatta gav 15 % lägre anslagsenergi (Sran, Robinovitch 2008). Diskussion Trots att golv är den dominerande orsakande produkten till fallskador finns förvånansvärt få studier som undersökt vanliga eller specialframtagna golvs energiabsorberande egenskaper. Att en majoritet av studierna enbart är experimentella och genomförda med hjälp av en rigg är en brist och bör vägas in i en analys av energiabsorberande golvs effekt. Flertalet studier i denna kunskapsöversikt har undersökt golvs energiabsorberande egenskaper i relation till höftfrakturer. Detta motiveras av att höftfrakturer är en av de vanligaste fallskadorna bland äldre personer. I Sverige är höftfrakturer den vanligaste enskilda diagnosen för patienter över 80 år som skadat sig (Schyllander, Rosenberg 2008).

Samtliga studier som inkluderats i denna kunskapsöversikt har påvisat stora skillnader i anslagsenergiabsorption. Medan vissa studier testat nyframtagna energiabsorberande golv har också mer traditionella golv testats. Till exempel har vanliga golv såsom trä- och betonggolv testats samt golv med heltäckningsmatta. Även bland dessa vanliga golv finns stora skillnader i energiabsorption när betonggolv med en tunn gummimatta användes som utgångspunkt. Både Simpson et al och Maki & Fernie påvisade signifikanta skillnader mellan mjuka och hårda golv med avseende på energiabsorption (Maki, Fernie 1990, Simpson et al. 2004). Dessa skillnader kan potentiellt vara mycket intressanta vid internationella jämförelser då olika länder har olika kulturer i val av golvtyper som hypotetiskt skulle hjälpa till att förklara internationella skillnader i skadetal. Också i Sverige kan dessa skillnader vara noterbara för val av golv vid ombyggnationer för äldre personer, till exempel i val mellan klinkergolv och plastmatta i badrum eller dylikt. Utöver vanliga golvunderlag så testades också specialframtagna golv med mer energiabsorberande egenskaper. Dessa påvisade kraftminskningar på mellan 15 och 78 % (Laing, Robinovitch 2009, Casalena et al. 1998). En befarad risk med energiabsorberande golv har varit att en ökad absorptionsförmåga skulle påverka individens balans, något som i sin tur förhöjer fallrisken (Gillespie et al. 2009). Balansen är generellt sämre bland äldre personer och påverkas mer av golvtypen än hos yngre personer (Redfern, Moore & Yarsky 1997). Enligt vissa studier är också fallrisken den enskilt största orsaken till höftfrakturer (Kannus, Parkkari 2006), vilket innebär att golvens påverkan på balansen kan vara av stor betydelse för höftfraktursrisken. Av de två studier som testade specialframtagna golv, undersökte enbart en av dem även golvets påverkan på balansen, och därigenom golvets påverkan på fallrisken (Laing, Robinovitch 2009, Casalena et al. 1998). Laing & Robinovitch påvisade i den studien att golvet med störst energiabsorberande egenskaper också påverkade individernas balans till sådan grad att det var signifikanta skillnader jämfört med kontrollgolvet (Laing, Robinovitch 2009). Golvet som testades av Casalena et al var framtaget för att inte påverka balansen, för att underlätta förflyttning samt vara lätt att hålla rent, men inga tester gjordes för att kontrollera detta (Casalena et al. 1998). Enbart två studier undersökte golvets påverkan på anslagsenergin vid någon annan skada än höftfrakturer (Maki, Fernie 1990, Sran, Robinovitch 2008). Enligt Sran & Robinovitch råkar mellan 12 och 25 % av äldre män och kvinnor ut för en kotfraktur, något som motiverar en undersökning på fall rakt bakåt

(Sran, Robinovitch 2008). För att minska anslagsenergin vid dessa fall krävdes dock tjocka skumgolv. Maki & Fernie undersökte, utöver anslagsenergin mot höften, anslagsenergin mot utsträckt arm. Trots en minskning på 23 % vid anslag mot höften, var skillnaden marginell (6,5 %) vid anslag mot utsträckt arm på mjuka och hårda golv (Maki, Fernie 1990). Denna skillnad är oerhört viktig då studien tyder på att golvtypen har en obetydlig påverkan på risken för handleds- eller överarmsfraktur. Dock har forskning på individer 45 år och äldre tidigare påvisat att fall på hårda golv ökade risken för både handleds- och överarmsfraktur jämfört med mjuka golv (Keegan et al. 2004). Detta tyder på en potential för energiabsorberande golv att också kunna minska antalet handledsfrakturer, även om evidensen i dagsläget måste bedömas som osäker. Kostnadseffektivitet Ett potentiellt problem med energiabsorberande golv är den merkostnad som installeringen kostar. Zacker & Shea har undersökt kostnadseffektiviteten av golvet som testades av Casalena et al i en teoretisk studie om golvet skulle installeras på ett äldreboende. Räknat på enbart direkta kostnader (sjukvårdsoch rehabiliteringskostnader, ökade läkemedelskostnader, m.m.) är återbetalningstiden 10,5 år och golven är beräknade att hålla i minst 20 år. Räknat på cost per life-year saved är det beräknat att det energiabsorberande golvet kostar USD 5 148. Jämfört med andra interventioner som kan reducera fallinducerade höftfrakturer är detta mycket lönsamt. Exempelvis är scanning för osteoporos beräknat till USD 13 000 och östrogenbehandling för kvinnor över 50 år, USD 42 000 (Zacker, Shea 1998). Laing & Robinovitch gör en liknande beräkning på golvet i deras studie och påvisade också ett lönsamt resultat. Med dessa golv var återbetalningstiden enbart 1,5 år, dock gjordes inga beräkningar på livslängden av golvet (Laing, Robinovitch 2009).

Konklusion Enligt vissa forskare finns över 400 bakomliggande orsaker till en fallolycka (Feder 2004). Trots många försök att påverka individers individuella riskfaktorer har studier påvisat ganska små förändringar i skadeantalen. Att påverka den anslagsenergi som når individen efter ett fall har istället utvecklats till ett alternativt angreppssätt, i synnerhet med tanke på den stora fallbenägenheten bland äldre. Denna strategi har främst provats med höftskyddsbyxor som är tänkta att absorbera och sprida anslagsenergin. Trots positiva resultat i laboratoriemiljöer har studier i reell miljö visat på osäker effekt. Orsaken till detta är sannolikt brister i positioneringen av skydden på individen samt i individens följsamhet. För att eliminera dessa problem har energiabsorberande golv utvecklats som ett passivt alternativ. Denna kunskapsöversikt visar att det finns stora skillnader mellan vanliga golvtyper. Dessa skillnader kan kanske hjälpa till att förklara internationella skillnader när det gäller skadetal då olika länder har olika traditioner beträffande golvtyp och golvbeklädnad. Denna kunskapssammanställning visar också, trots ett fåtal gjorda studier, på en mycket lovande potential. De studier som testat specialframtagna energiabsorberande golv påvisar möjligheten till förbättrad energiabsorption utan att påverka fallrisken. Kostnadseffektivitetsberäkningarna visar också på positiva möjligheter. Då forskningen på energiabsorberande golv fortfarande är i sin linda finns en osäkerhet kring golvets betydelse för fraktur på handleden. Trots en brist på studier i autentisk miljö anser författarna av denna kunskapsöversikt att energiabsorberande golv bör provas i miljöer där särskilt riskutsatta individer befinner sig, exempelvis på vårdboenden. Det finns ett behov av fler studier, i synnerhet i autentisk miljö, samt i länder där höft- och handledsfrakturer är särskilt vanliga.

Referenser Bakken, G.M., Cohen, H.H., Hyde, A.S. & Abele, J.R. 2007, Slips, trips, missteps and their consequences, 2nd edn, Lawyers & Judges Publishing Company, Inc., Tucson. Casalena, J.A., Badre-Alam, A., Ovaert, T.C., Cavanagh, P.R. & Streit, D.A. 1998, "The Penn State Safety Floor: Part II - Reduction of fall-related peak impact forces on the femur", Journal of Biomechanical Engineering, vol. 120, no. 4, pp. 527-532. Chalmers, D.J., Marshall, S.W., Langley, J.D., Evans, M.J., Brunton, C.R., Kelly, A.M. & Pickering, A.F. 1996, "Height and surfacing as risk factors for injury in falls from playground equipment: a case-control study.", Injury Prevention, vol. 2, no. 2, pp. 98-104. Feder, G. 2004, Clinical practice guideline for the assessment and prevention of falls in older people, Royal College of Nursing, 2004. Feldman, F. & Robinovitch, S.N. 2007, "Reducing hip fracture risk during sideways falls: Evidence in young adults of the protective effects of impact to the hands and stepping", Journal of Biomechanics, vol. 40, no. 12, pp. 2612-2618. Gillespie, L.D., Robertson, M.C., Gillespie, W.J., Lamb, S.E., Gates, S., Cumming, R.G. & Rowe, B.H. 2009, "Interventions for preventing falls in older people living in the community", Cochrane database of systematic reviews (Online), vol. 2, no. 2, pp. CD007146. Hayes, W.C., Myers, E.R., Robinovitch, S.N., Van Den Kroonenberg, A., Courtney, A.C. & McMahon, T.A. 1996, "Etiology and prevention of agerelated hip fractures", Bone, vol. 18, no. 1, Supplement 1, pp. S77-S86. Kannus, P. & Parkkari, J. 2006, "Prevention of hip fracture with hip protectors", Age and Ageing, vol. 35, no. S2, pp. ii51. Kannus, P., Sievänen, H., Palvanen, M., Järvinen, T. & Parkkari, J. 2005, "Prevention of falls and consequent injuries in elderly people", The Lancet, vol. 366, no. 9500, pp. 1885-1893. Keegan, T.H.M., Kelsey, J.L., King, A.C., Quesenberry, C.P. & Sidney, S. 2004, "Characteristics of Fallers Who Fracture at the Foot, Distal Forearm, Proximal Humerus, Pelvis, and Shaft of the Tibia/Fibula Compared with

Fallers Who Do Not Fracture", American Journal of Epidemiology, vol. 159, no. 2, pp. 192-203. Kendrick, D., Watson, M.C., Mulvaney, C.A., Smith, S.J., Sutton, A.J., Coupland, C.A.C. & Mason-Jones, A.J. 2008, "Preventing Childhood Falls at Home: Meta-Analysis and Meta-Regression", American Journal of Preventive Medicine, vol. 35, no. 4, pp. 370-379.e6. Laet, C., Kanis, J., Odén, A., Johanson, H., Johnell, O., Delmas, P.D., Eisman, J., Kröger, H., Fujiwara, S., Garnero, P., McCloskey, E., Mellström, D., Melton, L.J., Meunier, P.J., Pols, H., Reeve, J., Silman, A. & Tenenhouse, A. 2005, "Body mass index as a predictor of fracture risk: A meta-analysis", Osteoporosis International, vol. 16, no. 11, pp. 1330-1338. Laing, A.C. & Robinovitch, S.N. 2008, "The Force Attenuation Provided by Hip Protectors Depends on Impact Velocity, Pelvic Size, and Soft Tissue Stiffness", Journal of Biomechanical Engineering, vol. 130, no. 6. Laing, A.C. & Robinovitch, S.N. 2009, "Low stiffness floors can attenuate fallrelated femoral impact forces by up to 50% without substantially impairing balance in older women", Accident Analysis & Prevention, vol. 41, no. 3, pp. 642-650. Maki, B.E. & Fernie, G.R. 1990, "Impact attenuation of floor coverings in simulated falling accidents", Applied Ergonomics, vol. 21, no. 2, pp. 107-114. Oliver, D., Connelly, J.B., Victor, C.R., Shaw, F.E., Whitehead, A., Genc, Y., Vanoli, A., Martin, F.C. & Gosney, M.A. 2007, "Strategies to prevent falls and fractures in hospitals and care homes and effect of cognitive impairment: systematic review and meta-analyses", British Medical Journal, vol. January 13, no. 334, pp. 82. Parkkari, J., Heikkila, J. & Kannus, P. 1998, "Acceptability and compliance with wearing energy-shunting hip protectors: A 6-month prospective follow-up in a Finnish nursing home", Age and Ageing, vol. 27, no. 2, pp. 225-230. Parkkari, J., Kannus, P., Poutala, J. & Vuori, I. 1994, "Force attenuation properties of various trochanteric padding materials under typical falling conditions of the elderly", Journal of Bone and Mineral Research, vol. 9, no. 9, pp. 1391-1396. Redfern, M.S., Moore, P.L. & Yarsky, C.M. 1997, "The influence of flooring on standing balance among older people", Human Factors, vol. 39, no. 3, pp. 445-455.

Robinovitch, S.N., Evans, S., Minns, J., Laing, A.C., Kannus, P., Cripton, P., Derler, S., Birge, S., Plant, D., Cameron, I., Kiel, D., Howland, J., Khan, K. & Lauritzen, J.B. 2009, "Hip protectors: recommendations for biomechanical testing an international consensus statement (part I)", Osteoporsis International, vol. 20, no. 12, pp. 1977-1988. Robinovitch, S.N., Hayes, W.C. & McMahon, T.A. 1997, "Distribution of contact force during impact to the hip", Annals of Biomedical Engineering, vol. 25, no. 3, pp. 499-508. Robinovitch, S.N., McMahon, T.A. & Hayes, W.C. 1995, "Force attenuation in trochanteric soft tissues during impact from a fall.", Journal of Orthopaedic Research, vol. 13, no. 6, pp. 956-962. Robinovitch, S.N., Inkster, L., Maurer, J. & Warnick, B. 2003, "Strategies for avoiding hip impact during sideways falls", Journal of bone and mineral research : the official journal of the American Society for Bone and Mineral Research, vol. 18, no. 7, pp. 1267-1273. Schyllander, J. & Rosenberg, T. 2008, Skador bland äldre personer i Sverige, Räddningsverket, Nationellt centrum för lärnade av olyckor, Karlskoga. Silva, M.J. 2007, "Biomechanics of osteoporotic fractures", Injury, vol. 38 Suppl 3, pp. S69-76. Simpson, A.H.R.W., Lamb, S., Roberts, P.J., Gardner, T.N. & Evans, J.G. 2004, "Does the type of flooring affect the risk of hip fracture?", Age and Ageing, vol. 33, no. 3, pp. 242-246. Smeesters, C., Hayes, W.C. & McMahon, T.A. 2001, "Disturbance type and gait speed affect fall direction and impact location", Journal of Biomechanics, vol. 34, no. 3, pp. 309-317. Sran, M.M. & Robinovitch, S.N. 2008, "Preventing Fall-Related Vertebral Fractures: Effect of Floor Stiffness on Peak Impact Forces During Backward Falls", Spine, vol. 33, no. 17, pp. 1856-1862. van Staa, T.P., Geusens, P., Kanis, J.A., Leufkens, H.G.M., Gehlbach, S. & Cooper, C. 2006, "A simple clinical score for estimating the long-term risk of fracture in post-menopausal women", QJM, vol. 99, no. 10, pp. 673-682. Zacker, C. & Shea, D. 1998, "An Economic Evaluation of Energy-Absorbing Flooring to Prevent Hip Fractures", International Journal of Technology Assessment in Health Care, vol. 14, no. 3, pp. 446-457.

Bilaga 1 Referens Design Metod Resultat Konklusion Low stiffness floors can attenuate fallrelated femoral impact forces by up to 50% without substantially impairing balance in older women (Laing, Robinovitch 2009) Experimentell Studien mätte anslagsenergin på fyra olika golv. 15 äldre kvinnor testades därefter på golven med hänsyn till golvens påverkan på kvinnornas balans. Två stycken av golven minskade anslagsenergin utan att påverka kvinnornas balans nämnvärt. Dessa två golv minskade anslagsenergin med 24,5% och 47,2%. Författarna genomförde en teoretisk kostnadsnytta beräkning och påvisade en intjänad effekt på 1.5 år. Does the type of flooring affect the risk of hip fracture? (Simpson et al. 2004) Prospektiv Golven i 34 särskilda boende mättes med hänsyn till dess mekaniska egenskaper. Under två år registrerades antalet fall och fallfrakturer som uppstod i de olika boendena. 6641 fall registrerades och 222 frakturer. Trägolv med matta på gav minst antalet frakturer och även minst anslagsenergi. Impact attenuation of floor coverings in simulated falling accidents Experimentell Anslagsenergin i fall mot höften samt handled mättes på treton olika golv med hjälp av en Mattor absorberade upp till 23 % mer energi jämfört med hårda golv såsom betong-, vinyl-, trä-

(Maki, Fernie 1990) experimentell rigg. och linoleumgolv när det gäller höftens anslagsenergi. Däremot fanns inga skillnader när det gäller anslagsenergin vid fall på handled. Preventing fall-related vertebral fractures (Sran, Robinovitch 2008) Biomekanisk studie Anslagsenergin på tre olika typer av golv mättes genom ett fall rakt bakåt med anslag på baken. Även vid en tunn (4,5 cm) skumlager reducerades anslagsenergin med 15 %. The Penn State Safety Floor: Part II reduction of fallrelated peak impact forces on the femur (Casalena et al. 1998) Experimentell Ett nytt typ av golv testades som är rigid vid normala aktiviteter men som temporärt kollapsar vid anslag och därmed absorberar en del av anslagsenergin. Golvet testades i en experimentell rigg med utgångsläge av ett fall på en höft. Studien visar på en potentiell reduktion av anslagsenergin med 15 %.

16