Kan träning ge god rörlighet och förebygga höftfraktur?

Transkript

1 Kan träning ge god rörlighet och förebygga höftfraktur? Sammanfattning av Daniel Albertssons avhandling Hip fracture prevention by screening and intervention of elderly women in Primary Health Care. Foto: Hans Runesson

2 Foto: Matton Bildbyrå

3 Studien Syftet med studien var att undersöka om det i förväg går att hitta de kvinnor som riskerar att bryta höften och om vi med begränsade insatser kunde förebygga fall och benbrott. Risken för höftfraktur bedömdes främst utifrån fyra enkla frågor men även utifrån hälens bentäthet. Vi utvecklade enkla fall- och frakturförebyggande insatser, anpassade för kvinnor över 70 år. Bakgrund Sedan 1950-talet har höftfrakturer blivit allt vanligare. Var fjärde svensk kvinna bryter höften, oftast efter 75 års ålder. Sammanlagt inträffar totalt höftfrakturer årligen i Sverige. Höftfraktur är en svår frakturtyp där uppkomna rörelsehinder och smärtor ofta kvarstår och var femte kvinna avlider inom ett år. En höftfraktur föregås oftast av ett fall, men hög ålder, tidigare fraktur och låg bentäthet har betydelse för om benet bryts eller inte. Höftfrakturer medför också ett ökat hjälpbehov och höga samhällskostnader. Varje förebyggd höftfraktur skulle spara samhället runt kronor under första året. En annan ganska vanlig frakturtyp är återkommande kotfraktur, som orsakar ryggvärk och som obehandlad kan medföra längdminskning och rörelsehinder.

4 Resultat Under år 2001 besvarade kvinnor över 70 år en enkät. Enkätens resultat visade att det fanns fyra viktiga riskfaktorer. Dessa var ålder 80 år eller högre, vikt under 60 kg, tidigare benskörhetsfraktur samt om kvinnan behövde hjälpa till med sina armar då hon skulle resa sig upp fem gånger från en stol. Dessa faktorer kombinerades i en riskmodell som kallas FRAMO (Fracture & Mortality) Index. Utifrån svaren utvärderades risken för att kvinnan skulle råka ut för benbrott eller död under de nästkommande två åren. Resultatet visade att fyra av fem höftfrakturer inträffade bland de kvinnor som hade minst två av de fyra riskfaktorerna. Dessa kvinnor utgjorde en dryg tredjedel av de som deltog i studien. De hade också en sjufaldigt större risk att drabbas av höftfraktur jämfört med de resterande kvinnorna som hade högst en av riskfaktorerna. Även dödligheten var högre under de närmsta två åren bland de kvinnor med minst två riskfaktorer. Fyra frågor för bedömning av höftfrakturrisk bland kvinnor över 70 år. (FRAMO Index) 1. Hur gammal är du? 80 år eller över. 2. Hur mycket väger du? Under 60 kg. 3. Kan du resa dig från en stol fem gånger i rad utan att ta hjälp med dina armar? (Prova gärna) Nej, jag måste använda armarna för uppresning. 4. Har du brutit några ben efter att du fyllt 40 Om ja, vilka ben? Har din rygg blivit röntgad? Fraktur av handled, överarm, höft eller ryggkota tidigare.

5 Studien visade också att endast var nionde kvinna hade verkligt hög höftfrakturrisk, det vill säga de med minst två av de fyra riskfaktorerna kombinerat med att de brutit sig förut samt hade en mycket låg bentäthet i hälen. Bland resterande kvinnor i befolkningen (89%) var risken för höftfraktur låg. Rörelseförmågan kan förbättras genom förebyggande insatser såsom fysisk röresleträning i hemmet eller i grupp. Fallrisken i hemmet kan minskas genom att exempelvis ta bort lösa mattor, eller lägga glidskydd inunder, ha god belysning och bära stadig fotbeklädnad inomhus. Gånghjälpmedel eller tillskott av kalcium och vitamin D kan förbättra rörelseförmågan. Egenträning i hemmet förbättrade rörelseförmåga. Stå i ett hörn vänd ut mot rummet med en stolsrygg framför. Träna att stå med fötterna tätt ihop och försök blunda någon minut. Som ovan, men stå på en skumgummidyna eller på ett sittunderlägg. Försök att stå på ett ben (på golvet), seende. Håll sedan fast i stolsryggen och gå upp på tå gånger. Öka antalet efter hand. gör djupa knänigningar. försök att göra ovanstående övningar utan att hålla i stolen.

6 Fall- och frakturförebyggande insatser utvärderades från 2004 i en ny studie. I studien deltog de kvinnor som 2001 hade en hög risk för höftfraktur. Vid studiestarten 2001 rapporterade merparten (61 procent) av kvinnorna fall det senaste året. Vid uppföljningen föll färre kvinnor både i behandlingsområdet (39 procent) och i kontrollområdet (48 procent). Kvinnornas uppresningsförmåga från en stol försämrades, men enbart inom kontrollområdet. I behandlingsområdet förbättrades rörelseförmågan tydligt under 2004 jämfört med kontrollområdet. Detta syntes dock endast bland de kvinnor som vid studiestarten 2001 hade fallit eller haft uppresningssvårigheter. I behandlingsområdet ökade kvinnorna sin fysiska träning. Var tredje kvinna tränade hemma under 2004, var femte hade deltagit i sjukgymnastledd gruppgymnastik och hälften medicinerades med calcium och vitamin D. De kvinnor som genomförde någon av dessa tre interventioner hade bättre uppresningsförmåga under Gällande hemträningen sågs förbättringen dock enbart hos deltagare som haft uppresningssvårigheter år Två höftfrakturer inträffade i behandlingsområdet vilket kan jämföras med elva i det dubbelt så stora kontrollområdet. Även om skillnaden i antalet höftfrakturer inte är statistiskt säkerställd mellan områdena, är det ändå tydligt att kvinnor med nedsatt rörelseförmåga förbättrade sina riskfaktorer för höftfraktur med bättre uppresningsförmåga och färre fall efter behandling.

7 Slutsats Slutsatsen man kan dra av resultatet är att man genom fyra enkla frågor om ålder, vikt, uppresningsförmåga och tidigare fraktur, kan kartlägga risken för höftfraktur inom den äldre kvinnliga befolkningen. Eftersom FRAMO Index är möjligt att beräkna utan ett frågeformulär är det enkelt att använda metoden inom primärvården vid vanliga läkarbesök. Detta möjliggör att man i tid kan genomföra riktade frakturförebyggande insatser. Många kvinnor valde att aktivt medverka i vårt preventionsprogram vilket medförde färre fall, förbättrad uppresningsförmåga och förmodligen färre höftfrakturer. Foto: Matilda Andersson

8 Daniel Albertsson arbetar som distriktsläkare i Landstinget Kronoberg och bedriver forskning på FoU-centrum. Han avlade sin doktorsexamen i medicinsk vetenskap den 11 maj 2007, vid Göteborgs universitet. Avhandlingen finns att läsa på bitstream/2077/7199/1/kappan_ slutversion. FoU-centrum Produktion: GA Information, Landstinget Kronoberg Foto: Hans Runesson, Matilda Andersson, Matton Bildbyrå Illustrationer: Daniel Albertsson Tryck: Löwex Trycksaker AB. Mars 2008.