Tre röda flygplan. Erica Högsborn och Fanny Collandbeck

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Tre röda flygplan. Erica Högsborn och Fanny Collandbeck"

Jan-Erik Isaksson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Tre röda flygplan Erica Högsborn och Fanny Collandbeck 1

2 Personer:, 40, 40 2

3 En stor gågata en sen kväll. Det är mörkt och ruggigt. En kvinna, 40, kommer gåendes. En man 40, står i ett hörn och spelar saxofon. Kvinnan stannar till. Vart lägger jag mynten? Det är inte därför jag sjunger. (lägger ner mynten i sin kappficka) Sjunger? Jag hörde bara att du spelade. Men jag sjunger. Jo jag tyckte om det. Men varför har du inte stått här och spelat förut? Jag står alltid här och sjunger. 3

Det är inte därför jag sjunger. (lägger ner mynten i sin kappficka) Sjunger?

4 Jag har aldrig sett dig. Nej dina steg är alltid raska och din blick i fjärran. Oseende. Jag som andra har något att vara på väg till. Varför står du stilla? Jag står inte stilla jag letar när jag sjunger. Jag reser i rörelserna och i ensamheten. Varför envisas du med att säga att du sjunger när du (avbryter) För att sången är viktig. Varför är den viktig? För allt den handlar om. 4

Jag står inte stilla jag letar när jag sjunger. Jag reser i rörelserna och i ensamheten.

5 Så vad är det då den handlar om, sången? Jaa, den kan handla om vad som helst. Men för dig och mig handlar den om Jaas. Jaas? (nickar) Ja. Lucas? Ja. Minns du? Du vet vem jag är? Ja jag vet vem du är. 5

6 Hur hittade du mig? Det var ju du som gick fram till mig. Jag står bara här och sjunger. Var det inte så du sa? Vad vill du? Jag vill väcka Jaas. Jaas försvann. Ingenting försvinner. Du försvann. Vi var bara sju. 6

7 Och du försvann. Vart försvann du? Det var du som försvann. Försvann vi inte båda två? Du försvann. Jag satt kvar. Men jag lämnade flickan som satt på marken. Den ensamma. Ja du ser. Vi försvann båda två. Jag har ett liv nu, ett liv utan dig. Jag är bland molnen. Har man en gång kommit upp, är man här. Högt över marken. Jag vet att långt där nere sitter en flicka och stirrar upp mot skyn. Hon var ensam men hon fann en trygghet i en pojke, lika liten. I två år var det hon och han. Det var vi, det var Jaas. Men så försvann du. Hon blev ensam kvar. Hon sitter fortfarande där med benen i kors men jag ser henne bara som en prick, långt där nere under mig. En prick bland alla andra utan sammanhang, utan konturer. 7

Jag vet att långt där nere sitter en flicka och stirrar upp mot skyn. Hon var ensam men hon fann en trygghet i en pojke, lika liten. I två år var det hon och han.

8 Jaas konturer är skarpa, förblir skarpa. Den röda färgen klar. Vingarna beständiga. Från Jaas blir allting tydligt. Det blir evigt. Det som försvinner är borta. Det man inte kan se finns inte. Har du sparat Sacul? Ja. Som vi sa. Då finns det. Nej jag ser det inte. Jag har grävt ner det i jorden. Begravd? Man lever väl tills man dör. Lucas saker dör medan man lever. Sacul och Edaj var bara 8

Det man inte kan se finns inte. Har du sparat Sacul? Ja. Som vi sa. Då finns det.

9 leksaker, leksaker och en barnslig ordlek. Vi var barn, två barn som lekte. Nej. Det spegelvända är vi. Var vi. (tar upp sin högra hand håller den framför sig lite utsträckt mot Jade) Som våra händer. Min höger din vänster. Det kommer alltid vara så. Du och jag, Sakul och Edaj Saculs vingar har brutits. Lagats och brutits på nytt. Lagats. Redo att ge sig ut, ge sig av. Jag är alltid redo, att flyga vidare. Inte fastna. (tar ned handen) Så vart är du på väg? Sacul har många passagerare ombord. Jag navigerar efter deras önskningar. Jag är djärv. Tar risker. Allt är en chansning, ju galnare desto bättre. Ju vildare desto mer fokuserat. 9

Du och jag, Sakul och Edaj Saculs vingar har brutits. Lagats och brutits på nytt. Lagats. Redo att ge sig ut, ge sig av. Jag är alltid redo, att flyga vidare.

10 (paus) Hur flyger Edaj? Edaj letar bland molnen, efter platser att landa på. Men jag vet inte om jag någonsin landat. Det finns bara en pilot som styr, alla passagerare är bortskrapade. Det är alltid på väg någonstans, men vart? Jag irrar ensam. Den röda färgen har lossnat och jag tror jag kommer att störta. Ja. Klart vi kommer att störta. Men jag flyger så länge vindarna bär mig. Överallt finns anbuden men jag tackar nej. Än har jag inte havererat. Min undergång är min. Förr eller senare händer det alla. Undergång. Precis som Jaas. Vi kanske går under men inte Jaas. Jaas flyger med evigt bärande vingar. (paus) Jag fick aldrig välja. Jag hade valt Jaas. Men hade du? Jag letar inte efter något nytt. Inte efter en ersättare. Det här är mitt. Det är jag. Det är allt jag har. Hur skulle jag kunna lämna? 10

Överallt finns anbuden men jag tackar nej. Än har jag inte havererat. Min undergång är min. Förr eller senare händer det alla. Undergång. Precis som Jaas. Vi kanske går under men inte Jaas.

11 Det är dags nu. (avbryter) Det är du som är ensam nu. Jag har många med mig. Tillsammans driver vi på måfå. Vi hjälper varandra. Följer varandra. Tillsammans mot undergången. Vilka är vi? De ensamma själarna. Du sa att du inte var ensam? Ensam är inte det samma som själv. Du hör inte till dem Jade. Även den som inte letar efter något nytt har ändå möjlighet att stiga av. Du kan göra det. Det är dags nu? 11

Vilka är vi? De ensamma själarna. Du sa att du inte var ensam? Ensam är inte det samma som själv.

12 Nej det är inte dags. Det finns inget val, det är mitt öde. Vi förlorade Jaas när du gav mig Sacul och jag dig Edaj. Dagen när du gick på flygplanet, när du åkte tillbaka till det som var ditt hem. Du var mitt hem. Jag hittade mitt enda hem i dig. Du lämnade mig så enkelt. Gick ombord och flög iväg. Du grät inte. Jag grät och du höll min hand. Jag minns hur du släppte den och gick ensam bort ifrån mig. Du vände dig inte om. Du bara gick. Det var salt på min kind. Intorkade tårar. Och jag var bunden på en plats som lämnades. En plats för avsked, avgång. En gång, varje gång. Det var min plats. Aldrig din. Du var bara på besök. Du återvände till det som var ditt. Den som kommer, den går. Den som finns, finns kvar. Det visste jag hela tiden. Jag hade sett dem åka och jag såg er åka, men ingen kom tillbaka. 12

Jag minns hur du släppte den och gick ensam bort ifrån mig. Du vände dig inte om. Du bara gick. Det var salt på min kind. Intorkade tårar. Och jag var bunden på en plats som lämnades.

13 Det är skillnad att lämna med sin vilja och mot sin vilja. Dina föräldrar de åkte och valde att inte komma tillbaka. Men jag tvingades åka. Jag var ett barn. Jag fick inte välja. Alla väljer vi. Jag gjorde mitt val, att leva mitt liv. Alla möten är ett avsked, så även vårt. Vi hade förberett oss. Förberett oss? Ja förberett oss. Vi visste att allting skulle försvinna. Vi var beredda med våra leksaksplan liggandes i våra fickor. De var redo för avgång. Redo att flyga ensamma. Nej planen var en lek. Det var ingen förberedelse. Vi var sju år. Man tänker inte så. Inte då. Vi bara lekte och kastade dem i luften, de svävade bort men aldrig utom räckhåll. De gick att finna. Vi tränade på att söka. Jag hos dig och du hos mig. Det går att finna. Fortfarande. Det var du som försvann. Du var liten. För att jag grät? 13

Vi var beredda med våra leksaksplan liggandes i våra fickor. De var redo för avgång. Redo att flyga ensamma. Nej planen var en lek. Det var ingen förberedelse. Vi var sju år. Man tänker inte så.

14 För att du inte var ensam. Jag tror jag visste redan då. När jag kom hit till Sverige. När jag klev av flygplanet. När jag såg dig sitta ensam under en mörk himmel. Jag satte mig bredvid. Och visste. Det är med åren jag letat efter att förstå. Jag förstod inte dina ord. Vi klippte och bröt. Klistrade ihop. Formade våra vingar. Målade dem röda. De var starka. Våra vingar. Jaa dina armar av plast mina av trä med pappfyllning. Kroppar av material vi inte kunde namn på. Hur kunde de flyga egentligen? Inget är omöjligt. Kanske föddes vi där? 14

Jag förstod inte dina ord. Vi klippte och bröt. Klistrade ihop. Formade våra vingar. Målade dem röda. De var starka. Våra vingar.

15 Kanske. Jag behöver nya Jade. Vi behöver nya vingar. Nej än bär de. Varför envisas du? Jade du måste se. Vi finns. Fortfarande. Edaj och Sacul är Jaas. Jaas är det tredje flygplanet, det osynliga flygplanet. Fulländningen. Så hur kan vi landa? Vi går ombord. (reser sig) (reser sig också) Jag har missat dig. Jag missar dig just nu. Om du går. 15

Jaas är det tredje flygplanet, det osynliga flygplanet. Fulländningen.

16 Lucas jag var den som stannade, men jag lärde mig att gå. Men, vi är här och Jaas lyfter i nästa ögonblick. Går du ombord? När börjar nästa ögonblick? Nu. 16

Relevanta dokument

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår